Du tvivlade aldrig

Du tvivlade aldrig på Gud.
Du visste att han fanns.
Men du vågade aldrig tro att
du kunde bli hans

Du visste det där med lovsång.
(Du hörde änglarnas en gång.)
Men du trodde inte att det dög
med din sång

Du satt där i båten med näten.
Du förstod att han hade rätt.
Men du trodden inte att du kunde
följa på ditt sätt.

Du går och samlar och samlar.
Ved till en lovsång en gång.
Du tror inte att Gud vill ha dig.
Det gör ont att bära på sång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Din vedsäck blir aldrig full.
Förstår du att vägen blir längre
för dina ömtåliga anspråks skull.

Det är inte han som fodrar.
Han behöver inte din sång.
Det är du som behöver få sjunga
bort dina rädslor en gång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Vedträn blir bara tunga.
Han hoppas få axla din säck åt dig
och GE DIG EN LOVSÅNG ATT SJUNGA.

/Ylva Eggehorn, med inspiration från Ps. 51:17

Läs även andra bloggares åsikter om dikt, Jesus, poesi, tvivel