tisdag 29 januari 2013

Tro vs kritiskt tänkande?


Hur kan man som kristen eller troende på någon annan religion lägga sitt kritiska tänkande på hyllan för att nöja sig med att tro? Det är inte sällan jag hör frågor som denna, men frågan är om ett kritiskt tänkande verkligen står i konflikt med tro? 

Det viktigt att förstå skillnaden mellan att tro och att ta något ur luften eller att gissa. För att ta ett exempel så kanske någon säger: ”Jag tror att klockan är kvart över tio”. Att personen tror att klockan är kvart över tio är inte någon ren gissning eller totalt taget ur luften, utan är baserad på personens erfarenheter. Kanske tittade personen på en klocka exakt klockan tio och uppskattar utifrån erfarenheter av hur lång en kvart är, att det gått en kvart sedan klockan var tio. Andra referenser till tiden kan vara när solen går upp eller ner, eller när affärer stänger mm. Tron på vad klockan är har sin grund i erfarenheter.

Men hur är det då med religion eller andra livsåskådningar? Alla har vi en tro på hur världen är beskaffad. Ingen har full kunskap om det. Tron som vi har om vår omvärld handlar inte om att vi tar vår tro ur luften eller gissar, utan den är baserad på de erfarenheter vi fått i livet. Genom livet får vi erfarenheter av vår omvärld och det är dessa erfarenheter som formar vår tro hur omvärlden fungerar. Redan små barn undrar hur världen är, vilket visar sig genom att de granskar, prövar, utforskar och funderar. Utan detta prövande är det omöjligt att skaffa sig en bild av eller tro på hur omvärlden är beskaffad. Tro står alltså inte i konflikt med kritiskt tänkande, utan tron formas av kritiskt tänkande. Vi väljer sedan att tro på det som verkar mest trovärdigt eller den person som verkar mest trovärdig.

När vi prövar, utforskar och tänker kritiskt så prövas äktheten. Det som är falskt brinner upp som i eld, medan det som är sant håller och består prövningarna. Sanningen tål alltid att prövas. Sanningen påverkas inte av vår tro om den, utan vi måste alltid låta sanningen forma vår tro. Sanningen måste alltid hållas högt om vi vill finna den.

(1 Kor 14:29) Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs.

Att pröva, utforska och tänka kritiskt innebär alltså att jag tvingas att fundera över min egen tro och i detta så spelar ödmjukheten en avgörande roll. Utan ödmjukhet finner jag inte sanningen, för då håller jag i stolthet fast i min tro trots att den kanske är falsk. Vi måste våga sätta vår tro på spel för att finna sanningen.

Frågan: ”Ska vi tro eller ska vi tänka kritiskt” är alltså som att fråga ”Ska vi göra mål eller ska vi passa?”. Passningar leder till mål (i bästa fall), men att bara passa utan att vilja eller våga ta ett avslut leder ingenstans. På samma sätt så fastnar vi i kritiskt tänkande om vi inte vill eller vågar välja tro.

I relationer mellan människor handlar det alltid om tro, för vi kan inte veta vad andra tänker. Jag tror till exempel att min fru älskar mig. Min tro om hennes kärlek är varken tagen ur luften eller en gissning, utan har sin grund utifrån mina erfarenheter av henne. Gud vill ha en relation med oss människor. I denna relation handlar det också alltid om tro. Han vill inte bara att vi ska tro på hans existens, utan han vill att vi ska tro på hans kärlek till oss. Han vill att vi ska tro på det han säger och lita på honom i allt. Han är den som skapat oss och han älskar oss mycket mer än vad vi tror.

(Joh 14:1) ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Göran

(En parantes: Det jag skrivit är baserat på mina erfarenheter i livet och det som efter mycket prövande bestått).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,  
Bild: FreeDigitalPhotos.net