måndag 29 juni 2009

Gud har tagit ansvar för synden!

Gud är ingen gud som sitter i sin himmel och njuter medan han då och då tittar ner på jorden och suckar över allt elände som vi ställer till med. Nej, Gud är i allra högsta grad delaktig i vad som händer för han lider när du lider och gråter när du gråter, för att han älskar dig. Han säger aldrig nedlåtande att det var rätt åt dig när du ställt till det för dig. Han säger istället: ”Kom till mig, för jag vill hjälpa dig!”

Gud tog ansvar för det onda som människan fört in i världen och det gjorde han på korset. För på korset, där Jesus hänger, utslagen, pinad, fullständigt ensam och falskt anklagad, ser vi resultatet av människans fria vilja. Det var ondska som förde honom dit och han fick själv betala priset för det. Varför gjorde han det då? Jo, för att han i kärlek ville föra människorna tillbaka till sig och försonas med dem. Han vill att vi skall leva i hans rike i evighet. Det är så viktigt för Gud att du kommer till hans rike, att han tar denna enorma pina för din skull. Han tvingades aldrig mot sin vilja att dö för oss utan han gjorde den av fri vilja för att han älskar oss så oändligt mycket.

(Joh 10:18) Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig."

Gud har alltså tagit ansvar för all synd, trots att han själv inte orsakat den. Han vill inte att synden skall stå i vägen för en relation med dig. Gud vill försonas med människan trots alla ondska och egoism som vi står för och han sträcker ut sin hand till ALLA. Erbjudandet gäller inte bara några få utvalda, utan Guds försoningserbjudande gäller alla människor som lever, har levt och i framtiden kommer att leva. Det enda vi behöver göra är att ta emot handen i försoning. Det finns ingenting som du gjort som Gud inte kommer att förlåta, så var inte rädd. Gud vill dig väl som en god herde som vill sina får väl.

(Joh 10:11) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Bild: FreeFoto.com

tisdag 23 juni 2009

Varför skapade Gud oss med fri vilja?

Om nu Gud är allvetande så skulle ju han veta att det han skapade kommer att skapa elände? Är inte då Gud skyldig till det onda i världen? Varför skapade inte Gud en människa som bara gör gott? Dessa frågor är det många som ställer och det är inte underligt, men det finns en anledning till varför vi skapades med fri vilja.

(1 Mos 1:27) Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.

Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vad menas med det då? Jo, Gud är kärlek och att vara en avbild av Gud är att vara en avbild av kärleken, eller med andra ord spegla Gud i våra handlingar. Gud skapade oss till att älska varandra och att göra Guds handlingar eller kärlekshandlingar. Gud vill att vi skall ge av det vi får av Gud, alltså kärlek.

För att vi skall kunna älska så måste jag ha en fri vilja. Kärlek kan aldrig komma ur ett system som bara styrs av naturlagar (Läs gärna inlägget om detta). Gud skapade ingen biologisk dator som är programmerad att göra ”goda” handlingar, för en sådan dator kan aldrig älska. Kärlek kan heller aldrig tvingas fram. Gud tvingar ingen och kan heller inte göra det, för det skulle göra det omöjligt för oss att lära känna kärleken och Gud. Vi skulle då styras av rädsla istället för kärlek.

Det är viktigt att komma ihåg att Gud skapade en helt fri människa som fått makten att styra över sin kropp och ta hand om världen. Vi ansvarar alltså helt och fullt för våra handlingar. För att viljan skall vara fri så har vi faktiskt också en möjlighet att inte älska. Vi har möjligheten att välja bort Gud. Just valmöjligheten är en förutsättning för att vi skall kunna älska. Problemet är att vi människor så ofta väljer att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna varandra i kärlek. Detta gör vi eftersom vi inte tror att det är det rätta eller att det lönar sig. Vi tror inte på Guds väg utan vi vill gå vår egen väg. Vi missbrukar helt enkelt vår fria vilja. Gud är alltså inte skyldig till det onda utan det onda kommer ur oss människor, genom vår fria vilja.

Gud tar ansvar för sin skapelse människan genom sin räddningsplan. Planen att försonas med människorna var inget som Gud i panik kom på för att rädda det som räddas kan. Nej, till och med innan världens skapelse var planen lagd! Gud spelar inte tärning eller chansar och han vill att vi skall veta det. Det är anledningen till varför det står:

(1 Pet 1:20) Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror.

Gud vill befria oss från rädslan som styr oss. Han vill befria oss från känslan att inte duga eller räcka till. Han ville ”befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv” (Heb 2:15). Gud vill inte att vi skall vara rädda för honom, utan han vill visa oss hur mycket han älskar oss!

Jesus gjorde det vi inte klarar av, nämligen att vara Guds avbild. ”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen” (Kol 1:15). Det vi inte klarade av, det gjorde Gud. Tro på den enorma kärlekshandling som Jesus gjorde på korset och tro att du är förlåten, så kommer du uppleva Guds kärlek till dig!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 19 juni 2009

Till de ensamma

Idag, midsommarafton, går mina tankar och min bön till de ensamma, de övergivna, de som sörjer, de förkastade, de bespottade, de som har varit för blyga för att fråga om de fick följa med på den där midsommarfesten, de sjuka, de människor som kanske inte haft råd med midsommarfirande. Till alla dem går min bön idag.

Högtider som midsommar, julafton, nyår, valborg mm är för många av oss förknippade med fest, gemenskap och god mat. För andra är det en plåga. Det finns nog inga dagar som människan blir så påminda om sin ensamhet som vid dessa högtider. Vi behöver nödvändigtvis inte sitta hemma själva för att känna sig ensamma. Många lider av ensamhet i ett dåligt äktenskap, bland ytliga vänner, i fattigdom och i lyx och överflöd. Vi kan vara ensamma var vi än befinner oss, i vilket sammanhang vi än är i.

Kanske de allra sårbaraste en dag som denna är våra barn. Tänk hur många barn som kommer att ”fira” tillsammans med redlöst berusade föräldrar i ett sammanhang som inga barn borde få finnas i.

Min bön är att Jesu Ande finns hos dem som behöver honom just nu, hos alla de ensamma och sjuka, hos dessa våra minsta bröder och systrar. Min bön är att vi ska få fyllas av Jesu Ande, som kommer med frid, glädje, gemenskap, tröst och kärlek.

Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. (Joh 14:15-18)

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 15 juni 2009

Relativ sanning. Finns det?

”Det som är sant för dig behöver inte vara sant för mig” hör man ibland sägas, men kan sanningen för vissa människor vara falsk? Är sanningen inte alltid sann?

Att sanningen är relativ vad gäller fysiska lagar är det inte många som tror. Om nu sanningen hade varit relativ, så hade exempelvis jorden varit platt för ett antal hundra år sedan, eftersom människorna då trodde det. Jorden är rund oavsett om jag tror på det eller inte. Jag kan inte i detta fall komma fram till en egen sanning som passar mig och säga: ”För mig är jorden platt, men om den är rund för dig så är det din sanning”.

Hur kommer det då sig att det är så utbrett att anse att sanningen är relativ vad gäller vår inre värld? Kanske beror det på att detta område inte kan mätas eller studeras på samma sätt som jordens form. Det finns inga mätinstrument som kan mäta ångest eller kärlek. Det går bara att mäta kärlekens eller rädslans effekt på människokroppen. Tankar kan vi inte se.

Om Gud finns så är det sant oavsett om jag tror på det eller inte. Gud påverkar i så fall alla människor på samma sätt som exempelvis gravitationen påverkar alla. Om jag exempelvis inte tror på gravitationen utan hävdar att det är min tyngd som drar mig nedåt, så existerar ju gravitationen i alla fall. Jag påverkas av gravitationen trots att jag inte tror på den, men att säga att jag klarar mig utan gravitation är inte sant. Gud påverkar alla människor oavsett om vi tror på Guds existens eller inte. Om bibeln är sann så är Gud kärlek oavsett om jag tror på det eller inte. Vem klarar sig utan det? Att säga: ”Jag klarar mig utan Gud, men om Gud är bra för dig så är det din sanning” är som att säga att ”Jag klarar mig utan kärlek, men om kärlek är bra för dig så är det din sanning”.

Sanningen är inte relativ. Det som däremot kan skilja är tolkningar av sanningen. Jag kanske handlar av kärlek till någon, men Rune tror att jag bara försöker göra mig till. Rune som påstår att sanningen är relativ menar att ”Sanningen för mig är att du handlade i syfte att upphöja dig själv”. Men detta är ju inte sanningen. Däremot så är det sanning att Rune trodde att jag handlade för att hävda mig själv. Vi kan alltså uppfatta verkligheten på olika sätt, men det betyder inte att sanningen är relativ. Det som förvillar är att en handling kan ha olika syften. Om sanning ibland är falskt så förlorar ju begreppet sin innebörd. Då skulle sanning inte vara sanning.

(Ps 119:160) Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.

Gud försöker dra oss alla till sig i kärlek, precis som gravitationen. Tro på Guds kärlek och du kommer att uppleva den!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dagens bön


Barmhärtige Herre,
du som har skapat oss
och friköpt oss när du dog för våra synders skull
låt mig aldrig förhärda mitt hjärta mot någon enda människa,
utan hjälp mig att hålla mitt hjärta ödmjukt.
Ge mitt hjärta en sådan ömhet och mildhet att jag
ivrigt vill hjälpa min nästa i hans sorger och behov.
Låt vårt sinne formas av Jesus Kristus,
så att vi älskar varandra som syskon,
är barmhärtiga och omtänksamma
och alltid strävar efter att bevara andens enhet genom fridens band.
Nådens, barmhärtighetens och fridens Gud vare med oss alla.

Tolkning av Thomas a Kempis bön


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 12 juni 2009

Att uppleva Gud

Jag tror på Gud för att jag har upplevt Gud! Det är det svar som jag brukar ge när människor undrar om min tro och hur jag kan veta att han finns. Jag kan förstå att det här kan kännas som ett ”flummigt” svar för den som inte tror. Så hur har jag då upplevt Gud? För att besvara den frågan så måste jag bli väldigt personlig. Jag måste berätta om när jag blev kristen.

Egentligen trodde jag på Jesus långt innan jag kallade mig för kristen. Jag var en väldigt revoltisk tonåring. Mina föräldrar har fått stå ut med mycket vad gäller mig i form av skam för mitt usla beteende, oro, ilska. Allt! Det finns nog inte många dumheter som jag inte har gjort.

Älskade föräldrar och lillebror, om ni av någon anledning läser detta så är jag djupt ledsen över allt elände som jag har gjort.

I fjortonårsåldern träffade jag några kristna under några sommarlovsveckor och detta gjorde att jag faktiskt vägrade att bli en kristen trots att jag hade upplevt Guds underbara nåd. Jag mötte mycket fördömelse av de kristna som jag hade lärt känna, för min rökning (rökte som en borstbindare på den tiden), för min musiksmak (kanske inte var den bästa men…), för mitt språk (svor en hel del), för mitt beteende och för mina kläder. Nu i efterhand så inser jag ju att de var ungdomar med allt vad det innebär. Kanske var de framförallt rädda. Jag ruckade en trygg värld och kom med någonting väldigt obekant och skrämmande. Men det satte djupa sår. En sak var jag klar över – jag skulle minsann aldrig bli en sådan där kristen!

Någonstans har jag alltid längtat efter Gud och ropat, periodvis i djup frustration och smärta. När jag var liten bad min mamma ”Gud som haver” med mig på kvällskvisten, vilket gav mig trygghet. Min första upplevelse av Gud var när jag gick vilse tillsammans med min bästa vän. Jag bad och fann vägen hem. Det kanske låter banalt, men det var inte det för en liten sjuåring, på skidor, vilse i skogen. Jag fick också gå i söndagsskola och jag är konfirmerad (även om jag inte tog detta allt för seriöst). Det finns nog någon där ute som har bett för mig också (vem vet, kanske någon av de kristna ungdomarna jag träffade när jag var fjorton). Allt detta har säkert bidragit till att jag till slut hittade hem.

Jag blev troende när jag mötte ondska. Det var en fruktansvärd händelse, men i den situationen så kom jag ihåg min barnbön – Gud som haver! Jag hade inte bett den på många, många år, men nu bad jag som aldrig förr. Jag upplevde hur rummet som förut var fullt av mörker och ondska blev ljust, hur atmosfären förändrades när jag bad och hur rummet fylldes av änglar. Jag såg inga änglar då, men jag såg hur rummet blev ljust och ”lätt” och ombonat. Jag kunde åter somna och vara djupt trygg. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen på väg till skolan morgonen efter att jag tänkte att allt var sig likt, men allt var förändrat. Ingenting skulle mer bli detsamma. Jag visste att Gud fanns, att allt om Jesus, korset, uppståndelsen, som jag hade hört om var på riktigt. Men jag ville inte bli en kristen…

Om du vill så berättar jag mer vid ett senare tillfälle. Så här säger Jesus:

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." (Matt 11:28-30)

Om du också längtar efter Gud, eller är rädd, ledsen, ångestfylld så vill jag verkligen uppmuntra dig till att ropa på Jesus. Han väntar på att få hjälpa dig, att få lyfta av dig allt tungt du går och bär på. Han längtar efter dig och känner dig redan bättre än någon annan. Det spelar ingen roll vad du har gjort. Förlåtelsen han vill ge dig är fullkomlig. Du kan be nu om du vill: Jesus, du ser mig och vet allt vad jag har ställt till. Förlåt mig! Jag behöver dig och vill följa dig. Jag litar på att din väg, som du har förberett för mig och som räcker ända upp till himlen är bättre än den jag själv går på. Kom till mig Jesus! Amen.

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 8 juni 2009

Guds omsorg om sina små 2

I stor tacksamhet skriver jag det här inlägget. Ännu ett mirakel, ett helande, ett bönesvar i vår lilla familj! Tänk vilken omsorg som Gud har till oss människor. Han hör när vi ber och han griper in.

Li, vår goa femåring, har haft jätteont i sin mage, under en ganska lång period. Periodvis kunde hon vakna och kräkas mitt i natten. Vi skickades till barnkliniken på utredning och fick prata med en dietist. Vi uteslöt laktos och tog glutenprover. Ingenting fungerade.

På kvällarna innan hon somnar så har vi en liten mysig stund tillsammans. Vi läser lite ur en saga, pratar om dagen som har varit, läser i en fin andaktsbok och ber tillsammans. Vi började be för Lis lilla mage på våra kvällsstunder. Hon drog upp pyjamasen och pekade på sin lilla mage och bad "Jesus, gör så att min mage blir bra igen. Gör så att jag inte har ont i min mage mer". Det sa aldrig pang. Det kom ingen blixt. Men Gud hörde och grep in.

Vi har fått lämna återbud till barnkliniken, till dietister och till läkare. Li är frisk i sin lilla goa mage. Enda gången hon har fått ont i magen sedan dess är när hon har fått i sig lite för mycket lördagsgodis... Fullt normalt!

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade. (Jes 53:4-5)

Tack Jesus!

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 7 juni 2009

Vetenskapen vs Gud?

Kan man tro på Gud och vetenskapen? Är det så att när vetenskapen vinner så förlorar Gud mark? Blir då en Gud helt meningslös? Ett klassiskt exempel är åskan, som man tidigare trodde berodde på guden Tor, men som vetenskapen kommit fram till handlar om naturliga fenomen. Är det så att naturvetenskap och Gud står i konflikt med varandra? Nej, så är det inte och jag skall förklara varför.

Tänk dig att ett ägg kokar i en kastrull med vatten. Vi frågar då en vetenskapsman varför ägget kokar. Han ger en lång utläggning om hur elektriciteten värmer plattan, som i sin tur värmer kastrullen och vattenmolekyler. Han berättar utförligt hur ånga bildas och vad som händer med ägget när proteinet koagulerar. Efter denna lektion i fysik frågar vi kocken varför ägget kokar och han svarar: ”Jo, för att jag älskar ägg!”

Vem av dem har rätt? Här kan tävlandet börja och aldrig få ett slut, för det är ju så att både vetenskapsmannen och kocken har rätt. Vetenskapsmannen förklarar det kokande ägget ur det vetenskapliga perspektivet medan kocken förklarar orsaken till det kokande ägget. På precis samma sätt talar naturvetenskapen och bibeln om olika saker. Naturvetenskapen handlar om den fysiska världen och bibeln om det andliga. Att med vetenskapen försöka hitta en förklaring på den andliga meningen är därför omöjligt, eftersom det ligger utanför vetenskapens område. Vetenskapsmannen i exemplet kan aldrig få ett andligt svar på varför ägget kokar genom att forska ännu mer om molekyler och atomer. Man hittar inget svar oavsett hur djupt och länge man forskar i detta. Vetenskapen kommer därför aldrig ge ett svar på livets mening. Det enda möjliga svaret vetenskapen kan ge är då att det inte finns någon mening alls.

Det andliga som kärlek, hat, rädsla, ödmjukhet och sorg upplevs av vårt medvetande, jag, vår själ eller ande. Vi upplever att exempelvis rädsla existerar, eftersom vi upplevt det. Detta är beviset för att rädsla existerar, för ingen vetenskapsman har kommit fram till detta genom en komplicerad matematisk formel. Naturvetenskapen kan bara se rädslans effekt på det fysiska (adrenalin, påslag av det sympatiska nervsystemet, kortisol, mm). Det andliga bevisas genom vår upplevelsen av det andliga eller med andra ord genom tro. Detsamma gäller för Gud. Gud är ande (Joh 4:24) så Gud upplevs genom tron. Beviset för mig att Gud existerar är att jag har upplevt Guds kärlek genom det Jesus gjorde.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Be uppriktigt Gud att uppenbara sig för dig och du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte direkt, men han kommer att visa sig. Det kan du lita på.

(Jer 29:13) Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Läs mer om kunskapsluckornas Gud på denna intressanta hemsida av Krister Renard.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 4 juni 2009

Vad är kärlek?


Kärlek existerar.
Kärlek är ett mänskligt behov.
Kärlek är det vi alla söker.
Kärlek är en drivkraft.
Kärlek vill väl.
Kärlek vinner över hatet.
Kärlek ser till andras bästa före sitt eget.
Kärlek är altruistisk.
Kärlek ger trygghet.
Kärlek gråter med den som gråter.
Kärlek är odödlig.
Kärlek helar brustna själar.
Kärlek ger frid.
Kärlek tas emot genom tro.
Kärlek är uppoffrande.
Kärlek förlåter.
Kärlek är ande.
Kärlek lever.
Gud är kärlek!

Gud existerar!
Gud är ett mänskligt behov!
Gud är det vi alla söker!
Gud är en drivkraft!
Gud vill väl!
Gud vinner över hatet!
Gud ser till andras bästa före sitt eget!
Gud är altruistisk!
Gud ger trygghet!
Gud gråter med den som gråter.
Gud är odödlig!
Gud helar brustna själar!
Gud ger frid!
Gud tas emot genom tro!
Gud är uppoffrande!
Gud förlåter!
Gud är ande!
Gud lever!
Gud är kärlek!

Lär känna kärleken, lär känna Gud, för den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. (1 Joh 4:8)

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,