lördag 29 augusti 2009

En värld i nöd!

Världen är i nöd! Hur ofta har vi inte vikit av från din kärlek Gud och gått vår egen väg? Hur ofta har vi hellre velat splittra än att försonas? Hur många gånger har vi inte försakat våra medmänniskor och lämnat dem i sitt lidande? Gud, kom med din kärlek, så att vi kan vara de vi är skapade att vara. Din kärleks avbild. Hjälp oss att hjälpa dem i nöd och att inte vara rädda. Hjälp oss att försonas. Hjälp oss att älska varanda som du älskar oss. Låt människor få uppleva din fullständiga kärlek till dem. Låt människor få uppleva dig!

Denna låt, Tears Of The Saints med Leeland, är en av mina absouluta favoriter. Se, hör och låt budskapet beröra dig.



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 25 augusti 2009

Guds perspektiv


Många gånger frågar vi oss varför inte Gud svara på våra böner. Hör han oss inte? Struntar han i oss? Jag vill visa på ett perspektiv om detta, för förhållandet mellan Gud och oss människor går att likna vid förhållandet mellan föräldrar och barn eller herde och får.

(Joh 10:11) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.

Jesus brukar ofta framställa sig själv som en god herde. En herde ser till att fåren inte springer iväg och kommer för långt bort från sig. Han ser till att med sin stav föra fåret närmre sig och flocken. Fåren har en fri vilja och de ger sig iväg dit de vill, men herden vet om vilka faror som finns. Det finns stup, raviner, vargar m.m. som fåren måste räddas från. Fåren ser inte dessa faror men de finns där. Den gode herden offrar sitt liv för att fåren inte skall råka illa ut.

På samma sätt offrar sig Gud för att rädda ditt liv. För i Guds ögon är du värd att offra sitt liv för. När Gud kommer med sin stav för att skydda oss från stupet, så blir vi irriterade över att vi inte får som vi vill, för gräset vid stupet kanske ser riktigt smaskigt ut. Staven kan vara att vi exempelvis inte får det arbete vi ville ha eller kort sagt att livet inte går som vi vill. Men det vi uppfattar som krångel kan vara Guds stav. ”Ta bort staven” kanske vi ropar till Gud, men det kommer han förståss inte att göra. Vi uppfattar då oftast detta som att Gud inte lyssnar på oss, men det gör han. Han vill bara inte att vi skall råka illa ut. Gud har sett ut en god plan för var och en.

Gud ser bakom hörnet i våra liv. Han ser alla faror som lurar och har ett helt annat perspektiv. Detta kan även liknas vid ett barn som får en spruta av en sjuksköterska. Barnet kanske inte känner sina föräldrars kärlek då det får sprutan, men föräldrarna ser den långsiktiga vinsten, vilket barnet inte ser. På samma sätt är det med Gud. Det vi tror är det bästa vi kan få, ser Gud kanske en stor fara i och det vi tycker är ett eländes lidande kan vara nödvändigt för att nå den långsiktiga vinsten. Vi har inte Guds perspektiv och det kommer vi aldrig att få, utan vi kan bara lita på att han älskar oss och vet vad som är bäst för oss.

Vad är då målet? Hur kan något vara sämre än att lida? Målet är himmelriket som Gud har förberett åt oss allihopa. Han vill att alla människor skall dit. Det är hans mål.

(Matt 18:12) Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.

Det sämsta för oss skulle vara att missa detta mål och det vet Gud. Det är därför han vill föra oss genom den grind som leder till den plats dit han vill att vi skall komma, nämligen hans rike. Vad är då grinden för något? Jo, det är försoningen med Gud.

(Joh 10:9) Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

tisdag 18 augusti 2009

Gud vill vara din vän! Vill du vara hans vän?

Många tror att Gud är ute efter att ständigt visa hur dåliga människor vi är. Att han pekar med sina pekpinnar på det vi måste ändra på för att kunna vara hans vän, men Gud ställer inga sådana krav. Det finns inget vi kan göra för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Vi kan aldrig förtjäna hans kärlek, utan vi kan bara ta emot den genom att tro på den.

Kristendomen är den enda religion som inte handlar om att blidka gud, flera gudar eller demoner genom att utföra vissa handlingar för att undgå straff. I alla andra religioner så är det människan som skall offra sig för gud, gudar eller demoner. I kristendomen är det Gud som har offrat sig för människan, vilket gör det möjligt att återupprätta den trasiga relation som vi har till honom. Kristendomen handlar därför inte om en religion i den bemärkelsen, utan om en relation med Gud. Gud vill vara din vän och ha gemenskap med dig. Denna gemenskap kan du bara ha om du har försonats med Gud. Gud sträcker ut sin hand i försoning och frågan är, vill du ta hans hand? Det räcker inte att bara Gud vill vara din vän, utan du måste vilja vara hans vän också för att ni skall kunna ha en relation. Han vill ge av alla de gåvor han har sett ut att ge dig. Men ibland är det så att för att kunna ta emot en gåva så måste man ha en hand fri att ta emot gåvan med. Det är därför vi behöver lägga stoltheten åt sidan för att kunna ta emot Guds förlåtelse. Hur svårt är inte detta för oss människor att göra det, men Gud vill ge oss något som är mycket, mycket bättre. Han vill ge oss av sin förlåtelse, frid, glädje, kärlek och omtänksamhet och han vill ge oss av sin Ande. Det är genom denna Ande som vi har gemenskap med Gud.

(Fil 2:1) Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.

För att anknyta till liknelsen om mannen och flygplanet, så kan vi inte få några bevis för att ett äktenskap skall hålla. Om jag måste ha bevis för det innan jag vill gifta mig, så kommer jag aldrig bli gift. Den som gifter sig tar därför alltid ett steg i tro. Ingen gifter sig efter att gissat att det kommer att hålla, utan naturligtvis skall jag lära känna personen innan jag väljer att gifta mig. Att gifta sig är därför ett val som görs i tro. Ett giftermål är baserat på erfarenhet om personen, en tillit till personen och en tro att det kommer att hålla. På samma sätt är det med Gud. En gemenskap med Gud är ett val som görs i tro. Gemenskapen med Gud är inte baserad på gissningar, utan bygger på erfarenheter om hans person, en tillit till honom och det han säger, en tro på att gemenskapen håller och att Gud aldrig sviker mig. Gud vill att du skall veta att han är med dig vad du än befinner dig, för du är otroligt värdefull i hans ögon.

(1 Kor 1:9) Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.

Om du ropar på Gud så kommer han se till att de hinder, som ligger i vägen mellan dig och honom, kommer att rensas undan. Händelser i livet kommer leda till att du tvingas släppa det du håller i så att du kan ta emot Guds gåvor till dig. Gud vill inte göra det svårt för oss att nå honom utan han vill göra det lätt för oss. Han letar inte efter orsaker att förkasta dig, utan han vill hjälpa dig och föra dig närmre honom. Han älskar dig och vet vad som är bäst för dig.

(Ps 50:15) Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 14 augusti 2009

Att förverkliga sig själv

"Ingen är så tom som den som är full av sig själv"

Vi lever i en tid där mycket handlar om självförverkligande. Vi uppmanas och uppmuntras att förverkliga oss själva. Vad är att förverkliga sig själv och vad kostar det?

I ordet självförverkligande går att utläsa att det syftar till att verklighetsgöra sig själv. Vi fylls av oss själva så till den grad att vi kvävs av oss själva. Vi reser, gör karriär, går kurser, köper häftiga prylar, snabbare bilar, renoverar huset, tjänar mer och mer pengar, men vad leder det till? I de flesta fall leder det till att vi reser ännu mer, strävar ännu mer efter högra status, lön, snabba bilar osv. Vi är inne i ett ekorrehjul där vi aldrig har tid med annat än att just fylla oss själva, förverkliga oss själva.

Vi bygger ett rike där vi matas att det viktigaste är vi själva, vår egen tillfredsställelse, så vi missar allt det som verkligen ger oss tillfredsställelse - kärlek, frid, gemenskap, glädje. I detta rike behöver vi hävda oss själva, visa oss duktiga och smarta på alla sätt. Vi blir kränkta av att människor ser ner på oss och vill gärna "ge igen". Meningen med livet är att uppnå självförverkligande, bygga sig ett större ego, njuta i form av mat, upplevelser, spänning mm. Idealet för vår värld är att vara rik, vacker och framgångsrik. Aldrig har väl människan fyllt sig så mycket och aldrig har hon väl känt sig så tom? Det finns t o m ett begrepp inom psykiatrin – tomhetsdepression. Det här riket ska enligt bibeln skakas sönder och leder till förfall.

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Matt 24:29

Det finns dock ett annat rike, med helt andra spelregler. Det kallas Guds rike och skiljer sig från den här världens rike på många sätt. I Guds rike är Jesus Herre och en aldrig sinande källa för oss av frid, kärlek, glädje, tröst, tro och hopp. I Guds rike lever man inte längre för sig själv utan för Gud, vilket innebär att man lever för andra, sin nästa. Vi lever i förlåtelse och i frihet i gemenskap med Gud och med varandra. När man själv inte blir så viktig så blir man heller inte lika lätt kränkt. Man har helt enkelt inget ego att försvara. Vi blir svikna och sårade, vilket är en konsekvens av kärlek i den här världen, men har fått redskap i form av förlåtelse, både till att ge och få. Konsekvensen av förlåtelse, både att ge och att få, leder till frihet. Idealet i Guds rike är Jesus själv, som utgav sig själv för oss. Till vår hjälp i Guds rike har vi Hjälparen, den heliga Anden, som bor i oss och leder oss när vi har tagit emot Jesus som vår Herre och frälsare. Vi behöver inte längre kämpa med att fylla oss, vi får vad vi behöver och det i överflöd i form av det som gör oss lyckliga på djupet - kärlek. Vi behöver inte längre mäta oss med världens måttstock om hur lyckade vi är - vi är Guds älskade barn! Guds rike kan inte skakas utan leder rätt upp till himlen! Om vi vill förverkliga oss själva, så till vida att vi vill bli de vi verkligen skapades till att vara så är Guds rike den plats vi ska söka oss till. I Guds rike blir vi fria, verkligen fria och älskade, verkligen älskade.

Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. Heb 12:28

I Guds rike finns platser kvar. Medborgarskapet, frälsningen, nåden är gratis! Du är varmt välkommen! Ansökan sker lämpligen i form av ett uppriktigt hjärta i bön...

Be med mig! Jesus, jag vill ta emot dig som Herre och räddare. Jag vill vara med dig i ditt rike. Förlåt mig för allt jag har brutit. I tacksamhet tar jag emot att du dog för att mina synder skulle bli förlåtna. I Jesu namn. Amen!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 9 augusti 2009

Bevis för Gud…


Många letar efter bevis för Gud, bibeln och andlighet. Detta är inget konstigt, eftersom vi alla vill hitta sanningen. Att leta efter sanningen är i sig inte fel utan sunt, men det finns ett problem med strävan efter bevis. Jag skall illustrera detta problem med en liknelse.

En man skall flyga över Atlanten. När han får se planet tycker han det ser gammalt och skraltigt ut. Någon förklarar för honom att planet inte ser så fint ut, men den flyger bra och kommer att ta mannen över Atlanten. Mannen blir inte övertygad av personens kommentar, utan går till kaptenen för att prata med honom. Han frågar om han flugit mycket med planet och kaptenen svarar att han flugit många, många timmar med det. Bra, svarar mannen, men sedan kommer han på att det många flygtimmarna kan innebära att planet blivit slitet efter alla flygningar. Mannen går då iväg för att prata med serviceteknikern. Mannen frågar teknikern om han servar planet ofta. ”Varje dag” säger han med självklarhet i rösten. Men mannen är fortfarande osäker på om planet kan ta honom över Atlanten, för han tycker det är lite märkligt att han behövde serva den varje dag. Mannen ringer då konstruktören och frågar om planet verkligen behöver servas varje dag. ”Nej, det skall verkligen inte behövas för planet är mycket väl konstruerat med mycket bra material och komponenter. Dessutom är planet försett med ett välutvecklat säkerhetssystem”. berättar konstruktören. Mannen lämnar konstruktören nöjd med svaren, men på vägen blir han återigen fundersam kring den information som konstruktören gav honom. Han blir osäker på varför serviceteknikern trots alla säkerhetssystem och välkonstruerade komponenter behöver serva planet varje dag. Är det så att han saknar kunskaper om detta, så kanske han saknar fler ännu viktigare kunskaper om planet. Han blir också fundersam över varför det skulle behövas ett säkerhetssystem om nu alla komponenter och material var så bra. Kanske var de inte så bra. Tänk om säkerhetssystemet går sönder? Finns det ett säkerhetssystem för säkerhetssystemet? Mannen blir åter fundersam och började ringa serviceteknikern, konstruktören, komponenttillverkarna, materialtillverkarna och ansvarig för säkerhetssystemen, men svaren skapar bara ännu fler frågor…

Till slut har mannen samlat på sig otroliga mängder information, men varje svar ger ännu fler frågor och detta verkar aldrig ta slut. Mannen går då till en fysiker och frågar: ”Jag har letat efter bevis överallt för att planet skall kunna ta mig över Atlanten. Kan jag ens få bevis för att planet kan flyga mig över Atlanten?” Fysikern säger då: ”Nej, bevis kan du aldrig få”. Bedrövad och uppgiven sätter han sig på flygplatsen dagen för avgång och tittar ut genom fönstret på planet. Då träffar han en kvinna som packat sina väskor och stod beredd att hoppa på planet. ”Varför skall du flyga? Det finns inga bevis för att flygningen kommer att gå bra och att planet tar dig över Atlanten.” säger mannen. Kvinnan säger då: ”Vill du få ett bevis för att planet kommer ta dig över Atlanten”. ”Ja, ja” säger mannen förväntansfullt, som får lite hopp tillbaka. ”Följ med mig jag skall över Atlanten. Det enda sättet att få bevis för att planet tar dig över Atlanten är att hoppa på planet”.

Att ta steget in i flygplanet och lita på att planet och kaptenen kan ta mig dit jag vill är att ta ett steg i tro oavsett hur mycket information jag samlat på mig. Min poäng är inte att det är fel att samla information. Det är nödvändigt för att inte råka illa ut, men till slut handlar det om tro för beviset får vi inte förrän vi provat. Detta kallas ofta för cirkelargument av de som är ute efter bevis, men det är inte mindre sant för det. Att sätta sig i planet kan kännas otäckt men friden kommer över dig när du ser att vingarna bär. Det är bara genom tro på Gud som du kan uppleva Gud. Det är steget in i planet som Gud vill föra dig till, för det är då han kan bevisa sig för dig. Lita på att Gud älskar dig, att han förlåter allt, att han har all makt och att han har en plats förberedd åt dig i sitt underbara rike. Detta är att ta steg i tro och den som gör det kommer att få uppleva Guds bärande vingar.

(Mark 5:36) Var inte rädd, tro bara.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

tisdag 4 augusti 2009

Du är inte ensam!

Ibland är det svårt att förstå varför det finns så mycket lidande i världen när Gud är god och allsmäktig. Den här frågan kommer nog aldrig kunna få ett enkelt svar på några få meningar. Kanske till de stora dragen men inte när vi ser den drabbade människan. Det är med stor ödmjukhet jag närmar mig frågan.

Lidandet slår ofta till orättvist och urskillningslöst. Ingen är förskonad utan lidandet verkar vara nära förknippat med att vara människa. Det finns t o m utvecklingspsykologer som menar att det är genom olika livskriser som vi formas till dem vi är. Lidandet i sig är inte gott eller meningsfullt, men kan leda till något gott och få mening. Jag vet inte hur du är men i mitt liv så ropar jag som allra högst till Gud när jag möts av lidande eller lider själv. Det är ofta i dessa stunder som Gud har tagit min till synes hopplösa situation och hjälpt mig. Han har hjälpt mig på olika sätt. Ibland har hjälpen varit att ge mig hopp, mod, stöd och kraft så att jag har kunnat härda ut. Ibland har Gud gjort fullkomligt övernaturliga saker och ändrat på själva situationen. Kanske den djupaste insikten vi kan få i lidandet är att vi inte är ensamma. Jag fann det här utdraget ur John Stotts drama ”Korset, meningen med Jesu död” i Nicky Gumbels bok ”Brännande frågor”.

Vid tidens ände fanns miljarder människor utspridda på en stor slätt framför Guds tron.
De flesta skyggade för det klara ljusskenet framför dem. Men några grupper längst fram i mängden pratade upphetsat – nästan påstridigt.
”Kan Gud döma oss? Vad vet han om lidande?” fräste en näsvis ung brunett. Hon drog upp en ärm för att visa ett intatuerat nummer från ett nazistiskt koncentrationsläger. ”Vi fick lida… vi piskades… torterades… dödades!”
I en annan grupp knäppte en svart pojke upp skjortkragen. ”Vad säger ni om det här?” frågade han och visade det otäcka märket efter ett rep runt halsen. ”Lynchad… inte för något brott utan bara för att jag var svart!”
Bland några andra väntande stod en gravid skolflicka och blängde ilsket. ”Varför just jag?” mumlade hon. ”Det var inte mitt fel!”
Långt ut över slätten fanns det hundratals sådana grupper. Var och en hade klagomål att anföra inför Gud för att han tillät ondska och lidande i sin värld. Gud var ju lycklig som fick leva i en himmel där allt var ljuvlighet och ljus, där det inte fanns gråt eller fruktan, svält eller hat. Vad visste Gud egentligen om allt som människan måste lida i den här världen? För Gud hade ju en mycket skyddad tillvaro, menade de.
Några av grupperna skickade fram sina ledare, utsedda därför att de hade lidit mest. En jude, en svart man, en person från Hiroshima, en deformerad krympling och ett neurosedynskadat barn. De rådgjorde med varandra på mitten av planen. Till slut var de färdiga att lägga fram sin sak. Allt var väl uttänkt.
Innan Gud kunde tänkas vara kvalificerad att vara domare över dem måste han lida det de hade genom lidit. Beslutet innebar att Gud skulle dömas att leva på jorden – som människa!

”Låt honom födas som jude! Låt människor tvivla på äktheten i hans börd! Ge honom ett arbete som är så svårt att till och med hans familj anser honom vara från sina sinnen när han försöker utföra det! Låt honom bli bedragen av sina bästa vänner! Ställ honom inför falska anklagelser, låt honom fällas av en partisk jury och dömas av en feg domare! Tortera honom!

Och låt honom till sist få se vad det är att vara verkligt ensam! Låt honom sedan dö! Låt honom dö på ett sådant sätt att det inte råder minsta tvivel om att han verkligen är död! Skaffa fram en mängd vittnen som kan bekräfta det!”
Medan de olika ledarna föredrog sin del av domen hördes gillande utrop från den samlade folkmassan.
Och när den sista hade föredragit domen blev det tyst länge. Ingen sade ett ord. Ingen rörde sig. Plötsligt insåg alla att Gud redan hade gått in under domen.

Jesus dog för dig. Han led för dig och han gjorde det av kärlek. Vi har inte en Gud som tyst som en stenstod ser ner på oss när vi lider. Vi har en Gud som vet hur det är att lida. Vi har en levande Gud som lider när vi lider. Om alla andra har övergivit dig så står han kvar. Du är inte ensam!

Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. (Heb 4:15-16)

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , ,