söndag 24 mars 2013

Är Gud moralisk? - Eutyfrons dilemma


Är Gud moralisk för att han gör det goda eller är det moraliska gott för att Gud gör det? Detta brukar kallas för Eutyfrons dilemma och används ibland som ett argument mot Gud, men hur är det med detta dilemma egentligen?

Eutyfrons dilemma har sitt ursprung i en dialog skriven av Platon omkring 400 fKr. Platon ställde frågan om Gud vill att vi handlar på ett visst sätt eftersom det är moraliskt eller om en handling är moralisk eftersom Gud vill att vi gör handlingen. Resonemanget runt dessa frågor brukar låta ungefär så här:

1) Om Gud är moralisk för att han gör det moraliska så beror inte moralen på Gud, eftersom den bestämmer om Gud är moralisk eller inte. Moralen står då utanför Gud och blir då oberoende av Gud, vilket leder till att han inte behövs för att moral ska existera.
2) Om Gud bestämmer vad som är moraliskt så kan vilka grymheter som helst vara moraliska. Moralen beror då endast på vad Gud tycker och då blir moralen helt godtycklig. Moralen kan skifta från dag till dag.

Om då moralen inte är godtycklig enligt fråga 2, vilket vi inte upplever att den är, så borde moralen vara oberoende av Gud? Eller... Nej, bibeln ger oss ett svar på detta och svaret är att valet inte står mellan de två alternativen. Inget av de två alternativen är det rätta. Det finns ett tredje alternativ.

(1 Joh 4:7) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Gud är inte kärleksfull för att han gör kärleksfulla handlingar. Inte heller är det han som bestämmer vad som är kärleksfullt, utan han är det som kärlek är. Det är det tredje alternativet. Det går inte att skilja på kärlek och Gud, utan att göra avkall på den han är. Om du plockar bort Gud så plockar du också bort kärleken och plockar du bort kärleken plockar du också bort Gud.

Eutyfrons dilemma utgår från att skilja mellan Gud och det goda (kärleken) för att sedan komma fram till slutsatsen att de är skilda från varandra. Man utgår då från det man vill bevisa, vilket är cirkelargumentation. Dilemma är också uppställd som om det endast skulle finnas två alternativ, vilket är inte är sant. (Man brukar kalla detta för falsk dikotomi). Att man utgår ifrån att det bara finns två alternativ är inte så konstigt om vi utgår ifrån oss själva. Ingen människa hävdar: "Jag är kärlek". Men dilemmat slår även mot oss själva, för vi människor kan inte bestämma vad som är moraliskt för då blir moralen helt godtycklig. Det som är moraliskt ena dagen blir omoraliskt andra dagen. Moralen blir då helt relativ. Det andra alternativet visar på att moralen är oberoende av oss människor. Om moralen är absolut och oföränderlig till sin natur så är den alltså oberoende av människan och står utanför människan. Dilemmat pekar snarare mot något absolut, fast och oberoende av vad vi människor tycker. Dilemmat pekar på Gud!

Om bibeln är sann så är Gud kärlek och eftersom en moralisk handling har sin grund i att se till andras bästa före sitt eget så har moralen sin källa i Gud. En och samma handling kan ha olika källor - kärlek eller egoism. Så att förlita sig på en "moralisk" handling för att göra det rätta kan leda till att jag gör handlingen i egoistiskt syfte. Jag skulle kunna göra "moraliska" handlingar för att vinna på det själv. Innebär det då att egoism blir moraliskt? Nej, absolut inte. Moral har sin grund i kärlek och moral har sin grund i Gud!

(1 Joh4:12) Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

tisdag 19 mars 2013

Hur förändrar vi världen?


När vi ser hur vår värld ser ut så inser vi att det behövs en förändring. Men hur förändrar vi då vår värld? Är det med bättre politik? Är det med bättre eller hårdare lagar? Är det genom källsortering eller genom att köpa mer ekologisk mat? Är det att få bort all religion? Ja, jag tror vi alla har våra funderingar på hur världen kan förändras, men vad säger bibeln?

Bibelns svar på hur världen förändras är inget av de nämnda alternativen. Visst är det bra med god politik och rättvisa lagar. Visst är det viktigt att vi värnar om den miljö som vi har fått att förvalta och visst är det så att religion kan leda till självrättfärdighet och högmod. Allt detta är viktigt och Gud själv gav oss också lagar. Trots att god politik, rättvisa lagar eller annan god påtryckning kan förändra vårt beteende så är det inte bibelns svar på förändring. Gud vill inte att vi bara ska förändra vårt beteende utan han vill förändra vårt hjärta. Han vill förändra vårt inre, vår inställning, vår attityd, vår drivkraft.

Men om nu exempelvis politik och lagar kan förändra vårt beteende borde det då inte också kunna förändra världen? Borde det inte då leda till en bättre värld? Nej, för problemet är att inga lagar i världen, ingen politik, inga pengar och ingen utbildning kan förändra människans inre drivkrafter - högmod, egoism, vinningslystnad och kärlekslöshet. Jesus var hård mot de religiösa ledarna som tyckte att de gjorde de rätta handlingarna.

(Matt 23:25) Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.

En och samma handling kan ha helt olika uppsåt. Som exempel så ser vi handlingen att ge en present som en fin handling, men problemet är att uppsåtet kan vara allt annat än fint. Kanske ger jag presenten i högmod för att visa andra hur givmild jag är. Kanske ger jag presenten i syfte att vinna på det. Kanske ger jag presenten för att ge mottagaren en pik. Kanske ger jag den för att det skulle se illa ut annars. Men kanske ger jag presenten i sann kärlek för att visa hur mycket jag uppskattar personen. Syftet kan vara många, men hur kan vi med lag eller politik förändra detta? Handlingen är i sig inte fel, men syftet kan vara det. Lagar, politik och tillrättavisningar visar i bästa fall bara på rätt och fel, men det förändrar oss inte.

(Rom 3:20) Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.

Det goda eller det onda sitter i uppsåtet. Det sitter i hjärtat. Där börjar förändringen. Det börjar med dig och med mig. Handlingar är bara en konsekvens av uppsåtet. Men hur förändras då vårt uppsåt eller vårt hjärta? Jo, genom att inse att jag har högmod, stolthet, egoism, vinningslystnad och kärlekslöshet i mig själv och genom att vilja vända mig bort från det. Jag vill inte veta av högmod eller egoism i mig. Gud är kärlek och källan till all kärlek. Genom att vända oss till honom i försoning för vår bortvändhet från kärleken eller Gud, når han oss med sin kärlek. En kärlek som förändrar oss. En kärlek som sprider sig.  

(Gal 2:21) Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,  
Bild: FreeDigitalPhotos.net

tisdag 29 januari 2013

Tro vs kritiskt tänkande?


Hur kan man som kristen eller troende på någon annan religion lägga sitt kritiska tänkande på hyllan för att nöja sig med att tro? Det är inte sällan jag hör frågor som denna, men frågan är om ett kritiskt tänkande verkligen står i konflikt med tro? 

Det viktigt att förstå skillnaden mellan att tro och att ta något ur luften eller att gissa. För att ta ett exempel så kanske någon säger: ”Jag tror att klockan är kvart över tio”. Att personen tror att klockan är kvart över tio är inte någon ren gissning eller totalt taget ur luften, utan är baserad på personens erfarenheter. Kanske tittade personen på en klocka exakt klockan tio och uppskattar utifrån erfarenheter av hur lång en kvart är, att det gått en kvart sedan klockan var tio. Andra referenser till tiden kan vara när solen går upp eller ner, eller när affärer stänger mm. Tron på vad klockan är har sin grund i erfarenheter.

Men hur är det då med religion eller andra livsåskådningar? Alla har vi en tro på hur världen är beskaffad. Ingen har full kunskap om det. Tron som vi har om vår omvärld handlar inte om att vi tar vår tro ur luften eller gissar, utan den är baserad på de erfarenheter vi fått i livet. Genom livet får vi erfarenheter av vår omvärld och det är dessa erfarenheter som formar vår tro hur omvärlden fungerar. Redan små barn undrar hur världen är, vilket visar sig genom att de granskar, prövar, utforskar och funderar. Utan detta prövande är det omöjligt att skaffa sig en bild av eller tro på hur omvärlden är beskaffad. Tro står alltså inte i konflikt med kritiskt tänkande, utan tron formas av kritiskt tänkande. Vi väljer sedan att tro på det som verkar mest trovärdigt eller den person som verkar mest trovärdig.

När vi prövar, utforskar och tänker kritiskt så prövas äktheten. Det som är falskt brinner upp som i eld, medan det som är sant håller och består prövningarna. Sanningen tål alltid att prövas. Sanningen påverkas inte av vår tro om den, utan vi måste alltid låta sanningen forma vår tro. Sanningen måste alltid hållas högt om vi vill finna den.

(1 Kor 14:29) Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs.

Att pröva, utforska och tänka kritiskt innebär alltså att jag tvingas att fundera över min egen tro och i detta så spelar ödmjukheten en avgörande roll. Utan ödmjukhet finner jag inte sanningen, för då håller jag i stolthet fast i min tro trots att den kanske är falsk. Vi måste våga sätta vår tro på spel för att finna sanningen.

Frågan: ”Ska vi tro eller ska vi tänka kritiskt” är alltså som att fråga ”Ska vi göra mål eller ska vi passa?”. Passningar leder till mål (i bästa fall), men att bara passa utan att vilja eller våga ta ett avslut leder ingenstans. På samma sätt så fastnar vi i kritiskt tänkande om vi inte vill eller vågar välja tro.

I relationer mellan människor handlar det alltid om tro, för vi kan inte veta vad andra tänker. Jag tror till exempel att min fru älskar mig. Min tro om hennes kärlek är varken tagen ur luften eller en gissning, utan har sin grund utifrån mina erfarenheter av henne. Gud vill ha en relation med oss människor. I denna relation handlar det också alltid om tro. Han vill inte bara att vi ska tro på hans existens, utan han vill att vi ska tro på hans kärlek till oss. Han vill att vi ska tro på det han säger och lita på honom i allt. Han är den som skapat oss och han älskar oss mycket mer än vad vi tror.

(Joh 14:1) ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Göran

(En parantes: Det jag skrivit är baserat på mina erfarenheter i livet och det som efter mycket prövande bestått).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,  
Bild: FreeDigitalPhotos.net