Vägen ut ur otryggheten

Trygga vill vi alla vara och vi har lätt att känna oss trygga när vi tror att vi har läget under kontroll. Men kan vi verkligen ha läget under kontroll? Har vi makt att kontrollera vår omgivning?

Vi människor tenderar att sträva så efter att kontrollera både oss själva och vår omgivning, men vi stävar efter en illusion. Vi kan inte kontrollera allt som sker och inte sällan skapar vårt kontrollbehov bara ännu mer problem än vad vi försöker lösa. Jag tänkte återge den berättelse som Sven Reichmann skriver i sin bok ”Ha det så bra”.

Du lyckas av en händelse komma över den äkta målningen ”Mona Lisa” av Leonardo da Vinci för nästan inga pengar alls. Du gläder dig över tavlan och hänger den på en fin plats i vardagsrummet. Du visar stolt upp tavlan för dina vänner, som blir gröna av avundsjuka. Du mår bra och du känner dig smart och stolt över att du lyckats få den så billigt. Men lyckan varar inte länge…

Du inser snart att du har en av världens mest berömda tavlor hemma i ditt vardagsrum och du förstår att ryktet kommer att sprida sig om ditt fynd. Du blir misstänksam mot människor som du tycker beter sig konstigt på gatan utanför. Du ringer då och skaffar vakter som ska patrullera utanför ditt hus. Lugnet lägger sig när du nu känner att du har kontroll. Men då blir du misstänksam mot de vakterna du anställt och misstänker nu dem för att vilja åt tavlan. Du anställer fler vakter så att de nya vakterna kan hålla koll på vakterna du misstänker. Dagarna går men du känner dig inte helt trygg. Tanken slår dig att någon kan gräva gångar under din trädgård för att komma åt tavlan. Du ringer då efter en byggfirma som förstärker ditt hus med pansar och tjocka väggar så att ingen ska kunna bryta sig in. Du försöker vara förutseende med alla de scenarion du kan komma på hur tavlan skulle kunna stjälas, så du fortsätter med att byta till skottsäkra fönster som inte går att öppna och bygga höga murar runt huset med taggtråd. Till slut blir du rädd för att gå ut. Du kan ju bli utpressad eller dödad. Det hela slutar med att du sitter vid din tavla, i ditt vardagsrum...

Historien är tillspetsad, men den har en mycket bra poäng. Tavlan kom till dig som en gåva, men ångesten och kontrollbehovet skapade bara ett fängelse. Det var inte längre du som ägde tavlan, utan tavlan ägde dig. Så ofta försöker vi lösa vår ångest med kontroll och ännu mer kontroll. Problemet är bara att ångesten inte försvinner. Men vad är då vägen ur ångesten till friheten? Hur tar vi oss ut ur otryggheten?

Gud vill att vi ska vara fria och inte fångas i ångestens grepp. Därför vill han att vi ska söka honom och att vi ska lita på honom. Låt vakterna gå hem och låt dina murar falla. Du gör dig sårbar, men du låter också det verkliga livet nå dig istället för fängelsets mörker som kontrollen gav. Gud ger dig många och dyrbara gåvor, men låt inte gåvorna få makt över dig, utan gläd dig åt de gåvor du har.

(Matt 6:33) Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kontroll, ångest, makt, frihet, trygghet, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion, gåva

Bild: sakhorn38 / FreeDigitalPhotos.net

Varför är tron på Jesus annorlunda mot andra religioner?

Vad är det egentligen för skillnad mellan den kristna tron och andra religioner? Är det inte i grund och botten samma drivkrafter som tar sig olika uttryck? Det är inte ovanligt att den kristna tron klumpas ihop med andra trosuppfattningar, men det finns en avgörande skillnad.

Vad skiljer då den kristna tron från andra religioner och livsåskådningar? Jo, i alla andra religioner och livsåskådningar så handlar det om att du ska prestera för att duga inför gud eller människor. I religioner är det gud eller gudar som du måste utföra vissa handlingar gentemot för accepteras. Gudarna måste blidkas. Det handlar om att utföra vissa handlingar för att nå en högre status eller för att undvika bestraffning.

Livsåskådningar som inte tror på någon gud eller andevärld behöver prestera för andra människor för att lyckas i livet. I denna världen handlar det om att göra rätt, se rätt ut, säga rätt saker, äga rätt saker... Vi är vad vi gör och vad vi äter. Om jag känner mig dålig, skuldbelagd eller inte älskad så blir lösningen att se bättre ut i andra människors ögon. Genom människors acceptans blir jag mer värd.

Muslimen vill bli accepterad av Gud och ateisten vill bli accepterad av andra människor. När det gäller den kristna tron så är Gud den som har presterat. Det finns inget du kan göra för att han ska älska dig varken mer eller mindre. Kristen tro handlar om en relation med en Gud som älskar dig och inte om en religion där du måste prestera för att vara älskad. Hans kärlek har du redan. Du är redan högt aktad av honom. Du är hans ögonsten. Det var därför som Jesus dog och tog ditt straff på sig.

(Matt 19:26) Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt [att komma in i himmelriket genom egna prestationer], men för Gud är allting möjligt.”

Det enda vi behöver göra är att i ödmjukhet ta emot Guds försonande hand , för ingen kommer till Guds rike av egna prestationer. Ingen kan vara stolt över att hamna i himmelriket, för det beror inte på vad vi gör här i livet, utan på det Jesus gjorde för oss. Kristen tro handlar inte om att bygga på vår stolthet, utan om att i ödmjukhet vända sig till Gud. Vem kan vara stolt över att bli räddad? Kristen tro handlar om att ge upp sina egna prestationer, för Gud älskar inte dig på grund av det du gör, utan han äskar dig för den du är i hans ögon. Hans kärlek ställer inga villkor. Ingen annan religion eller livsåskådning kan ge den frid det innebär att vara älskad villkorslöst.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd,

Om det är detta presterande, kravet på det rätta handlandet eller stoltheten och högmodet som du förknippar med religion, så handlar inte den kristna tron om det. Jesus kommer med försoning till en brusten värld. Han kommer med sin villkorslösa kärlek i en värld full av villkor.

Se Jefferson Bethkes dikt:



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, kristendom, relation, religion, ödmjukhet, stolthet, Jesus, Gud, kärlek, bibeln

Kommer vetenskapen vinna mot Gud?

Är det så att vetenskapen ständigt vinner mark, medan Gud sakta men säkert förlorar mark? Behövs inte Gud längre, nu när vi har vetenskapen? En vän till mig sa en gång: ”Jag tror inte på Gud. Jag tror på vetenskapen.” Stämmer det att Gud håller på att förlora mot vetenskapen?

Inte sällan plockas exemplet fram om blixten för att visa hur vetenskapen vinner mark. Blixten är inte en konsekvens av guden Tors hammare utan man har funnit en naturlig förklaring till blixten. Att vetenskapen till slut kommer att segra är många ateister mycket säkra på och Stephen Hawking, forskare i kosmologi, förklarar saken så här:

”Det är en fundamental skillnad mellan religion, som är baserat på auktoritet och vetenskap som är baserat på observationer och förnuft. Vetenskapen kommer att vinna, eftersom den fungerar”

Men är det då så att vetenskapen står i konflikt med Gud? Forskning bygger på metodologisk naturalism, vilket innebär att man bara söker förklaringar i naturliga orsaker. Man studerar naturens lagbundenhet och försöker ge förklaringar som följer naturens ”regler”. Ett sätt man försöker förklara bort Guds existens och makt att ingripa är alltså att i stället ge en naturlig förklaring.

Men det finns ett enormt problem med att förklara allt verkligt med naturliga förklaringar som följer en lagbundenhet. För det första så kan vi inte ha en fri vilja. Eftersom vår hjärna är lika lagbunden som resten av naturen så styrs även våra egna handlingar av naturlagar. Dessa naturlagar styr oss och vår upplevelse av att vi kan välja och styra vår kropp blir en illusion.

Ett annat stort problem är att eftersom mening eller syfte inte kan beskrivas med lagbundenhet så kan vi människor heller inte ha något syfte med våra egna handlingar. Kom ihåg att ett sätt att förklara bort Gud eller Guds syfte var att istället finna naturliga förklaringar. Om vi nu kan finna naturliga förklaringar till våra egna handlingar, hur kan vi då ha ett syfte med våra handlingar? Vi styrs då helt av fysikaliska händelser utan mening eller syfte. Att vi har ett syfte med våra handlingar bli därför också en illusion.

Det tredje stora problemet är att moral inte kan existera, mer än som endast en upplevelse. För om vi inte har en fri vilja och inte kan rå för våra handlingar, hur kan jag då vara ansvarig för det jag gör? Jag är i så fall lika mycket ansvarig för mina handlingar som en sten som faller ned för en sluttning. Alltså inte ansvarig alls. Moral kan en sten heller inte ha även om den mot förmodan skulle uppleva att den har det. Vetenskapen kan inte ge oss svar på vad som är moraliskt rätt eller fel, eftersom det inte finns rätt eller fel händelser i naturen. Att det skulle existera en moral är en illusion.

Det är uppenbart att vi inte kan se hela verkligheten endast utifrån det vetenskapliga perspektivet, för om man gör det så känner vi inte igen den värld som vi upplever. Vetenskapen är otroligt bra på att ge förklaringar på det lagbundna, men oduglig på det fria, det meningsfulla och det som är rätt och fel. Vår upplevelse av att vi kan välja, ha ett syfte med det vi gör och vara moraliska, pekar mot att det existerar ett djup i verkligheten som vetenskapen till sin natur inte kan beskriva eller förklara.

Gud skapade oss människor fria, han gav oss en förmåga att ha ett eget syfte med våra handlingar och han gav oss ansvar. Han gjorde det för att det är gott och för att han älskar oss. Det är i detta djup vi kan förstå oss själva och det är i detta djup vi kan förstå och lära känna Gud. En Gud som är kärleken själv och vill befria oss från allt som lagbinder oss.

(Joh 8:32) ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, fri vilja, moral, mening, etik, frihet, gudsbevis, vetande, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Vad är Guds vilja?

Gud, vad vill du att jag ska göra? Jag tror varje kristen många gånger har ställt den frågan. Vill Gud att jag ska byta jobb, flytta, måla om huset eller köpa en ny bil? Dessa frågor kan plåga oss, men hur vill då Gud att vi ska göra?

Många gånger ser vi på Gud som om han bara har en väg för oss. Att det finns massor med alternativ, men bara ett rätt alternativ för Gud och om jag väljer fel val, så går jag emot Guds vilja. Därför är det inte konstigt att vi ibland blir veliga inför val, för tänk om vi går emot Guds vilja. Denna bild av Gud är tung att bära, för det är lätt att känna sig bunden, viljelös och som att Gud alltid är missnöjd med de val jag gör.

Men tänk då Gud som en förälder. Han är ju vår himmelske pappa. En förälder har inte bara ett rätt alternativ för sina barn. Självklart får barnen inte bete sig illa och vara elaka mot varandra. De får heller inte göra det som är farligt och som kan skada dem själva eller andra. Föräldrar är ju rädda om sina barn, så ingen får råka illa ut. Därför har föräldrarna satt upp regler om vad barnen får göra. Men inte är det så att barnen bara har ett val? De får kanske välja om de vill dricka mjölk eller vatten till maten, om de vill leka eller se på TV, om de vill leka ute eller inne, om de får ha en kompis hemma, om de vill ha en kaka, om de vill gå på bio, ha en mysig fredagskväll… Föräldrarna har en vilja hur deras barn ska vara, men inom de ramar som föräldrarna sätter, så har barnen en stor frihet att välja själva vad de vill göra. Varför skulle då Gud vara annorlunda?

När jag frågar Gud vad han vill att jag ska göra så är det som att han frågar mig tillbaka: ”Göran, vad vill du göra?”. Frågan får mig att reflektera. Jag har exempelvis ibland frågat Gud vad han vill att jag ska skriva här på bloggen. Jag känner då hur Gud istället frågar mig: ”Vad vill du skriva?”. När jag får den frågan tillbaka så är det som att jag helt plötsligt själv tvingas att svara på frågan: ”Vad av det som jag har fått av Gud, vill jag ge till andra?” Frågan lyser in i mitt inre och mitt uppsåt med det jag gör. Frågan tvingar mig att se ur ett annat perspektiv.

Guds vilja är att vi ska ge av det som vi fått av honom. Att vi ska sprida vidare den kärlek, glädje och frid som han gett till oss. Han vill att vi ska återspegla den han är och han är kärlekens, glädjens och fridens Gud. Han vill att vi ska drivas av honom som är kärlek och rättvis. Vill jag följa Gud, så skall jag följa den han är.

Finns det då inte bara en väg och blir jag inte bunden i mina val om jag drivs av Gud? Nej, för Gud är din motor och din drivkraft, men den som styr det är du. Så länge du ligger i linje med Gud, så driver han dig och du kan köra vart du vill. När du ställs inför svåra val, så är det därför viktigt att söka Gud. Att umgås med honom och låta honom få vara din drivkraft i livet. Guds vilja är att få driva dig. Ångest eller rädsla tar dig ingenstans, utan det är först när du drivs och rullar som du får makt att styra och vara verkligt fri.

(Matt 6:31) Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om drivkraft, fri vilja, vilja, kärlek, val, frihet, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Är du hungrig på kärlek?

Alla har vi behov att bli bekräftade och känna oss accepterade, värdefulla och älskade. Det lilla barnet gläder sig åt uppmärksamheten från sina föräldrar. Men vad händer när vi inte får vårt behov tillgodosett? Vad händer när vi är hungriga och törstiga på det vi alla behöver, bekräftelse och kärlek?

Att vi har ett behov av kärlek är gott. Det är en gåva från Gud. Men när jag inte får mitt behov av kärlek, närhet, respekt, acceptans och bekräftelse tillgodosett så stiger hungern i mig. Jag blir som ett hungrigt lejon. "Man kan ju inte bara sitta och gnälla utan man måste göra något åt saken", tänker jag och ger mig ut på jakt efter kärlek och bekräftelse. Jag ser till att hålla mig snygg och attraktiv, för då kommer människor beundra mig. Jag satsar på min karriär och ser till att skaffa mig ett jobb med status, så att människor kan se upp till mig. Jag skaffar mig prylar som jag kan glädja mig åt och som andra kan imponeras av. Jag ser till att vara tränad och muskulös för att få respekt. Om jag inte lyckas så bra med det, så vill jag göra annat som människor kan älska mig för…

Är det då fel att äga fina saker, se bra och vältränad ut eller ha ett välbetalt arbete? Nej, absolut inte. Det finns inget fel i det i sig. Men frågan är vad det är som driver mig. Är jag ett hungrigt lejon på jakt efter kärlek? Problemet är då att min jakt efter kärlek leder mig in på egoismens väg. Ju hungrigare jag är, ju mer desperat blir jag och ju mindre tänker jag på andras hunger runt omkring mig och hur ska jag ens kunna mätta deras hunger när jag inte har någon mat att ge? Hela mitt liv slukas av min jakt.

Det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad ju mindre kärlek får jag. För min jakt har gjort mig både egoistisk och högmodig och människor flyr ifrån det. De blir inte mättade av min närvaro om de inte kan använda mig för att imponera på andra i sin jakt efter kärlek. Men hur kan jag ta mig ur denna nedåtgående spiral? Hur kan jag finna kärleken och bli mätt?

(Joh 6:35) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Jesus har det bröd vi behöver och längtar efter. Han är källan till det vatten som vi söker efter under varje sten. Han är det som vi söker men inte finner. Det är han som är kärleken. Varför söker vi efter dypölar istället efter det friska vattnets källa?

(Joh 4:14) Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.

Hans kärlek till dig är så otroligt mycket större än vad någon människa kan visa dig. Visst kan Gud använda andra människor för att nå dig med sin kärlek, men så ofta står vi människor i vägen för Gud att nå oss. Svek, lögner, förnedringar och kärlekslöshet skapar en hunger, en hunger efter det goda. Bara Gud är utan svek och lögn. Bara han ser ditt verkliga värde och hur oerhört betydelsefull du är. Bara han är kärlek. Jesus säger till dig: ”Kom till mig. Jag vill ge dig av min rena kärlek”.

(Joh 7:37) På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, egoism, väg, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, strävan, hunger, status, karriär

Med Guds ögon

Vi har så lätt att se vårt värde i vad vi lyckas prestera. I denna världen får vi lön efter prestation. Kan vi inte prestera känner vi oss mindre värda. Vi har en benägenhet att mäta framgång i pengar, makt och berömmelse. Livet blir så lätt en strävan att lyckas, att nå berömmelse och framgång. Ju fler hinder jag möter i min väg mot att lyckas, ju svårare blir det att få min lön för mödan. Vi har alla en längtan att bli älskade och sedda och den längtan driver oss att göra det som vi tror att andra kommer att hylla oss för. Här i världen sitter mitt värde i hur andra ser på mig. Andra människors bild av mig blir lätt den bild jag får av mig själv. Min självbild blir helt beroende av andra människor. Jag speglar mig själv i andra människors tyckande. Om jag inte lyckas, så blir jag misslyckad. Vi är vad vi presterar.

Gud ser på oss alla med helt andra ögon. Där vi ser någon som mindre värd, ser Gud en dyrbar ögonsten. Där vi ser någon som inte kapabel, ser Gud en enorm kapacitet. Där vi ser hinder, ser Gud ett mål. Där vi ser det omöjliga, ser Gud det möjliga. När vi faller, ser han någon att hjälpa upp. När vi misslyckas, ser Gud någon att visa den rätta vägen. När vi gråter, ser han någon att trösta. När vi söker kärlek, ser han någon som i mörkret söker efter honom. När vi ropar på honom, ser han någon att hjälpa och rädda. I hans ögon kan vi inte göra något för att han ska älska oss mer. Vi är älskade av Gud! Hans kärlek är villkorslös. Gud ser vår famlande efter att bli älskade och han ser våra besvikelser när vi blir svikna av andra människor. Men Gud är den kärlek, frid, trygghet och glädje som vi alla söker. Han sviker dig aldrig.

(Matt 7:8) Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Gud, jag ber att vi ska se på människor med dina ögon och inte med denna världens ögon. Öppna våra ögon så att vi kan se det du ser.

Se Christopher Colemans rörande historia om hur Gud öppnade hans ögon så att han fick se sitt verkliga värde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om självbild, vittnesbörd, video, kärlek, värde, älskad, film, självförtroende, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

En andlig enhet

Hur kommer det sig att det är oenighet mellan kristna? Borde inte de vara bäst på att hålla sams om nu kristendomen är sann? För se som de bråkar… Dessa röster hörs alltför ofta och det värsta av allt är att det ligger mycket i orden.

Det onda vill förstöra och splittra. Där goda och kärleksfulla relationer finns, där vill det onda slå sönder och skapa fiendskap. Kärleken är det som förenar oss och för oss närmare varandra till en nära relation. Genom kärleken så blir vi ett med varandra. Men när vi börjar fokusera på våra olikheter och tålamodet brister, så slits så lätt relationen i stycken. Vi börjar jämföra oss med varandra och relationen börjar mer likna en strid. Det är då det är så viktigt att söka den kärlek som förenade från början. Vi får aldrig, aldrig glömma den kärleken.

På samma sätt är det med relationerna i en församlingen eller mellan församlingar. Vi kristna är alla ett genom den nåd som vi har fått.

(1 Joh 4:15) Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Guds kärlek är det som fört oss samman. Så lätt börjar vi jämföra församlingar med varandra. Röster börjar då höras som: ”Vår församling är närmre Gud än er!” eller ”Er teologi är sämre än vår!”. Allt detta leder ingenstans utan endast till splittring. Det onda vill att vi ska fokusera på våra olikheter och att vi ska tro att alla andra ligger längre ner på Guds skala. Men inför Gud är vi alla ett. Vi är förlåtna människor med brister.

(Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När striden blossat upp är det så viktigt att söka efter den enhet som förde oss samman. Det vi ska söka är kärlek och försoning. Vi måste söka den kärlek som skapade enheten från början. Med andra ord så måste vi söka Gud och riva ner all bitterhet och stolthet. Att ha rätt i allt har ingen. Ingen ser hela sanningen. Därför är det viktigt att kunna lägga ner stridsyxan för enhetens skull. Vi kan inte skapa splittring bara för att hävda det som är rätt, för Gud vill att vi ska behålla den enheten han har gett oss genom det Jesus gjorde.

(Ef 4:1) Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

Enheten är alltså otroligt viktig för Gud. Herre, låt oss ha tålamod med varandra. Hjälp oss att fokusera mer på den kärlek som förenar oss än på olikheterna. Hjälp oss att förbli ett med varandra och visa varandra kärlek och respekt.

(1 Joh 4:11) Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om enhet, kärlek, bitterhet, försoning, gemenskap, Jesus, Gud, enighet, splittring, bibeln, kristendom, religion

Tillit – i en värld av svek

Att lita på människor är inte lätt i en värld som är fylld med svek och lögner. Vi har alla blivit svikna och de kan sitta i länge och förstöra mycket. Men att ha tillit är viktigt för oss, för utan den så kan vi inte ha nära relationer.

Att bli sviken är aldrig lätt. Man känner sig förkastad, mindre värd och föraktad. Sveken kan sätta sig så djupt att de till slut får definiera vem jag är. Jag dömer mig själv efter hur andra behandlar mig. Jag känner mig värdelös och jag ser ner på mig själv. När jag blivit sviken många gånger är det inte konstigt om jag får svårt att lita på någon. Jag säger till mig själv: ”Det går inte att lita på någon utom sig själv. Jag tänker inte lita på någon för man blir bara sviken. Jag tänker inte vara blåögd. Kärlek är inget för mig.”

Problemet är att jag får svårt att lita på dem som säger goda saker till mig. Jag litar inte längre på vad de säger, eftersom jag tror att de är ute efter något, eller att de tillslut i alla fall kommer att svika mig. Min brist på tillit leder till att jag isolerar mig från djupare relationer. Jag släpper inte in någon innanför mitt skal. Ingen får lära känna mig på riktigt för jag vill inte blotta mig. Mina relationer blir flyktiga och ytliga, för att släppa in någon in på livet är farligt. Jag riskerar bara att bli sviken, sårad och trampad på, så det är bättre att hålla relationerna ytligt. Jag tror inte längre på kärleken utan slår bort alla spår av den.

Att hamna i detta dike är oerhört lätt och jag hamnar där själv. Tillit i relationer handlar om att tro att den andra vill mig väl och inte kommer att svika mig. När jag ger mig in i en relation så ger jag av mig själv till den andra. Jag lägger mitt liv i den andra personens hand och vännen lägger sitt liv i min hand. Det är inte alltid lätt men det är en förutsättning för en djupare relation. Det är ett pris som är värt att betala, för vi alla är beroende av att ha nära kärleksfulla relationer.

Det är min misstro mot kärleken som gör mig isolerad, men jag behöver inte fastna i misstron. Genom att välja att tro på kärleken som visas mot mig kan jag låta kärleken forma mig. Jag kan släppa in det ljus som kärleken ger. Kärleken smälter det hårdaste försvaret. Tillslut kan jag inte längre säga emot kärleken utan jag tar emot den. Kärleken får mig att inse att jag är värdefull och älskad.

Gud skapade oss till att ha nära och kärleksfulla relationer. Gud är kärlek och kärleken kan aldrig svika. Att misstro Gud isolerar oss från Gud, men vi är inte skapade för ett liv i ensamhet. Han smälter misstron men han måste också tas emot i tro. Jag måste välja att lita på Gud, att han vill mig väl och älskar mig på riktigt. Det handlar om att våga släppa in Gud i sitt liv.

Gud vill ha en nära relation med dig! Han älskar dig så otroligt mycket. Jesus dog för dig och vill lägga sitt liv i dina händer. Vill du ta emot hans liv? Vill du lägga ditt liv i hans hand? Vill du ha en relation med Gud?

(Joh 12:44) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillit, svek, tro, kärlek, gemenskap, relationer, älskad, värde, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom

Är inte under omöjligt?

Varför skulle Gud skapa naturlagar som han är tvungen att bryta emot? Är det inte bevisat att det inte är möjligt att bryta mot naturlagar? Det måste därför vara omöjligt med under och då faller den kristna tron. Detta är en vanlig uppfattning, men hur går det ihop?

Vetenskapliga upptäckter visar på att vår värld är en värld som styrs av naturlagar. Vi kan beräkna fysiska skeenden som exempelvis planeters rörelser med stor noggrannhet. Vetenskapen är suverän på att förklara naturliga skeenden. Men vetenskapen kan inte säga något om skeenden som inte har ett naturligt ursprung. Vetenskapen söker nämligen endast naturliga förklaringar och naturliga orsaker är det enda som den kan säga någonting om. Det är vetenskapens natur.

Men måste inte då Gud bryta naturlagar för att ingripa i vår värld? Nej, det är faktiskt inte nödvändigt. Tänk dig att vårt universum är som bollar på ett biljardbord. Rörelserna styrs helt av naturlagarna. Om en hand utifrån skulle påverka en boll så upphör inte naturlagarna att existera. Det är bara så att det normala, (när ingen påverkan utifrån sker) inte längre sker. Bollen tar en annan väg, men inte på grund av att någon naturlag sats ur spel, utan för att en kraft utifrån påverkar systemet som styrs av naturlagar. Naturlagar behöver alltså inte upphöra eller brytas. En påverkan från en andlig dimension kan te sig som att naturlagar bryts, eftersom vi inte kan se den andliga dimensionens ”finger”. Gud kan alltså mycket väl ha ett finger med i spelet utan att bryta någon lag.

Varför skulle då inte allt kunna styras av naturlagar? Det som talar emot att allt helt och hållet styrs av naturlagar är vår upplevelse av att vi har en fri vilja. För om det är så att naturlagarna styr allt så styr de även de fysikaliska processer som sker i vår hjärna. Om det är så, så kan vi inte styra våra handlingar, eftersom naturlagarna styr allt. Alltså även våra handlingar. Våra handlingar blir då likt bollarna på biljardbordet. Inget kan påverka bollarnas rörelser och vår upplevelse av att vi kan välja bli då bara en illusion.

Men om vi är fria att välja så kan vi inte vara lagbundna. Då har vi en del av oss som står utanför det lagbundna. Med andra ord så behöver vi en andlig ickefysisk själ/ande för att kunna ha en fri vilja. Vi behöver ett finger att peta på bollarna med. Om då vår själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle det då vara omöjligt för Gud att påverka det fysiska? Att Gud kan påverka det fysiska blir då lika sannolikt som att vi har en fri vilja.

Gud är en Gud som gör under. Ingen naturlag står i vägen för honom att dela på hav, uppväcka döda eller förvandla människor. Att du finns till och skapades till att vara fri är ett verk av Gud och han vill att du ska få uppleva hans fullkomliga kärlek till dig.

(Ps 77:13) Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk. I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud? Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om under, fri vilja, mirakel, vetenskap, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Hur kan Gud vara god när han förhärdar?

Bibeln talar om att Gud förhärdade farao och gjorde honom ”hård och obeveklig” (2 Mos 10:27). Hur kan det vara sant om nu Gud är god?

För att ge ett svar på frågan så är det viktigt att veta vem Gud är. Bibeln talar om en Gud som är kärlek och alltigenom god. Han är godheten själv eller ljuset och han kan inte vara ond. Ingen ondska finns i Gud.

(1 Joh 1:5) Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Men hur kan då Gud göra någons hjärta hårt och orubbligt? Jo, vi människor väljer så ofta bort ljuset eller det goda genom att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna det goda eller kärleken. Gud vill inte att vi ska vara i mörkret, utan hans vilja är att vi ska leva i ljuset. Det var till ett liv i ljus och kärlek som han skapade oss.

En förälder som älskar sitt barn och vill det väl, vill inte att barnet ska drabbas av olycka. Föräldern kanske tjatar om att borsta tänderna, att ta på sig varma kläder, eller att äta mat. Men om ett barn vägrar att lyssna på föräldern och trotsar, så kan det gå så långt att föräldern till slut säger: ”Ok, du får som du vill. Men du kommer att få hål i tänderna.” Barnet är då inte längre under förälderns beskydd utan får ta konsekvensen av sitt val. Förhoppningsvis inser barnet att det behöver göra som föräldern säger, för att må bra.

På samma sätt är det med Gud. Vi väljer bort Gud som är ljuset och efter att tålmodigt varnat och uppmuntrat oss till att följa hans väg så kan han låta oss drabbas av det mörker vi valt. Gud kan alltså lämna oss med sitt ljus och vi drabbas då av mörker. Mörkret är med andra ord en konsekvens av vårt eget val. Så när Gud förhärdade farao så lämnade Gud honom med sitt ljus och mörkret föll över honom. Valet gjorde farao och Gud lät valets konsekvens drabba honom. Så Gud skapar mörker genom att gå ifrån oss med det ljus han ger och som vi inte vill ha.

(Jes 45:7) Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.

Men Gud vill inte lämna oss i något mörker för han älskar oss alla så otroligt mycket. Det var också därför han som är ljuset, kom in i vår mörka värld för att rädda oss bort ifrån mörkret. Han vill ge av sig, sin kärlek, sitt ljus till oss alla.

(Joh 1:9) Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.

Jesus tog mörkret på sig, vilket är konsekvensen av våra val och han gjorde det för att vi ska kunna leva i ljuset med honom. Han gjorde det i kärlek. Gud är som solen som ger ljuset. Han vill att vi ska vara månar som reflekterar ljusets sken. Att vi ska spegla ljuset. Låt ljuset komma in i ditt liv. Släpp in Gud, så att han kan ge dig ljus. Då kommer ditt liv reflektera hans ljus och som kan vara till glädje för många.

(2 Sam 22:29) Du är min lampa, Herre, min Gud gör mitt mörker till ljus.

Gud hjälp oss sprida ditt ljus i en mörk värld!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, fri vilja, lydnad, ljus, mörker, gott, ont, bibeln, Gud, Jesus, kristendom, religion