tisdag 22 juni 2010

Störst av allt är kärleken.


Vår nya prins Daniels tal till Viktoria avslutades med just de orden att kärleken är störst av allt. Bröllop är en fest i kärlekens tecken och ett tecken på kärlekens seger, men var kommer Gud in i bilden om kärleken är störst?

Ett bröllop är inte sällan förenat med starka känslor. Jag själv kan uppleva en enorm glädje och blir berörd av den kärlek som brudparet har till varandra. Man gläds över kärlekens seger. Jag ser detta som ett tecken på Guds närvaro. Gud är kärlek och att beröras av kärleken och glädjas över den är att beröras och glädjas över Gud, trots att jag kanske inte tror på Guds existens eller vet vem han är. Gud berör oss alltså mycket mer än vad vi kan föreställa oss. Han påverkar oss alla. Gud har sådan stor omsorg om oss att det för honom inte är viktigt med vilka medel han når oss med sin kärlek. Det viktigaste för honom är inte hur han når oss utan att han når oss.

(1 Kor 13:13) Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Att ingå ett äktenskap är att ingå ett förbund med varandra. Det handlar om en överlåtelse till varandra i kärlek. Det handlar om att allt mitt blir ditt. Mina tillgångar och resurser får du tillgång till. Jag skall beskydda dig och älska så länge jag lever. Vi två är så sammansvetsade så att vi är ett. Att lova trohet är att lova att inget skall få stå i vägen för den kärlek som vi har till varandra.

(Matt 19:5) De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt."

Vad är det då som för människor tillsammans? Jo, det är kärleken och eftersom Gud är kärlek så är det Gud som förenar oss människor. Det är Gud som fogar människor samman. Ingen får skilja ett par från den kärlek de har till varandra och ingen av parterna får heller skilja sig från den kärlek de har till sin make/maka, för Gud vill att de skall älska varandra och vara ett. Om kärleken bryts är de inte längre ett.

Kärleken övervinner alla snedsteg, all bitterhet och all strid. I försoningen tynar allt det bort som skiljer människor åt. I försoningen kan kärleken gro vidare. Kärleken är något som måste värnas och vårdas. Det är en skatt att vara rädd om, för den kan så lätt tappas bort i strid och stolthet.

Gud vill ingå ett förbund med dig. Han vill att du skall bli ett med honom i kärlek. Han förbereder en stor fest för dig. En fest i kärlekens tecken. En fest över kärlekens seger över det onda. Gud står med öppna armar och bjuder in dig. Han vill ge av sig till dig och leva med dig i hans rike. Han vill bli ett med dig och överlåta sig själv till dig. Han vill att du i kärlek säger ditt ”ja” till honom.

(Upp 19:7) Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar."

Göran

Läs gärna mer i inläggen Vad är ett blodsförbund? och Ett viktigt meddelande till dig från Gud!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , Bild: FreeDigitalPhotos.net

19 kommentarer:

Jenny sa...

Hejsan! tack för din jäte fina värmadnde kommentar! ja sjelvklart får du det, det är en helt fantastisk video=).Ja och det är så svårt bland att vara fokuserad man driver bort man frestas ,men inners inne då ropar de att de här är inte bra.Världen är ond och lömsk jag tror man måste tänka på det att allt som ser och verkar bra kanske inte är det under ytan.tack gode gud för att han inte lämnar mej då jag skenar iväg ibland..då man blir blind och driver iväg.

Anonym sa...

Jag blev väldigt glad när jag nyss hittade den här bloggen och tänkte skicka ett e-postmeddelande för att berätta det, men när jag läste detta blev jag ledsen, för du missade den fullkomliga enheten, som verkar ha funnits i Jerusalem, se Apg 2 och 4, och som Jesus ber Fadern om i Joh 17:20-23:

"Inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig."

Jag är inte uppvuxen i någon församling och det enda nära blodsband jag har med andra kristna är Jesus blodsband. Längtan efter att dela glädjen i Jesus är stor, men endast infödda av köttet och ingifta i köttet räknas i församlingarna.

Och jag tror att det är som du säger - också i Jesus: att den som bryter kärleken; den som stänger ute Jesus som säger att den som tar emot en lärjunge tar emot Honom; den som stänger ute en lärjunge, väljer att inte vara ett hjärta, en själ och en kropp i Jesus.

"Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder"
"Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren.
"Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del."
"Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt."

Så snart det som du skriver praktiseras i församlingen; så snart människor älskar Jesus; så snart lärjungar älskar varandra i Jesus, strömmar människor dit och vi får se hur tusentals och åter tusentals räddas och blomstrar i vårt land.

Den som infogas i Guds hus, som vill älska Gud och Guds barn, har fått del i Guds förbund. Vi sammanfogas i Jesus. Vi är ett. Vi delar livet. Ingen räknar det han äger som sitt. Herden - Herren och Guds utvalda ledare på jorden - skyddar och älskar hjorden, för evigt.

Göran sa...

Hej Anonym!
Jag är lite osäker på vad det är du blev ledsen över, men en sak vill jag förtydliga eftersom du skrev så här:

Längtan efter att dela glädjen i Jesus är stor, men endast infödda av köttet och ingifta i köttet räknas i församlingarna.

Du är ett med Jesus om du har sagt ja till honom. Det spelar då ingen roll om du är med i en församling eller inte. Det är inte bara infödda eller ingifta som räknas av Gud. Han ser till våra hjärtan och inte till våra fysiska blodsband. Alla de som säger ja till honom är ett med honom. Det är alla dem som är Kristi kropp eller Guds församling. Sedan spelar det ingen roll om du är utan "fysisk" församling. Förstod jag dig rätt?

Sedan håller jag helt med dig om när du skriver: "så snart människor älskar Jesus; så snart lärjungar älskar varandra i Jesus, strömmar människor dit och vi får se hur tusentals och åter tusentals räddas och blomstrar i vårt land."

Anonym sa...

Det har betydelse: Gud säger att vi ska älska varandra, såsom Han älskar oss - vi lärjungar ska vara ett i Jesus. "Gud vill att de skall älska varandra och vara ett. Om kärleken bryts är de inte längre ett." Den som älskar sin broder älskar Gud.

De första kristna var ett i Jesus. Det räknade inget av vad de ägde som sitt. Herden beskyddade hjorden. Lärjungarna var sammafogade i Jesus. "Mina tillgångar och resurser får du tillgång till. Jag skall beskydda dig och älska så länge jag lever. Vi två är så sammansvetsade så att vi är ett."

Ser du att Gud talar så om Kristi kropp, som du talar om köttet?

Anonym sa...

Jesus inbjuder oss inte enbart att älska Honom utan också att älska varandra. Och när vi älskar varandra älskar vi Honom.

Störst av allt är kärleken. Jesus är kärleken.

Göran och Helle sa...

Hej anonym!
Jag är inte helt säker på att jag förstår dig helt och fullt, så du får gärna förklara;).

Vad jag menar med köttet är allt det som står för mitt ego och mitt ego är ett hinder för Gud.

Jag tror att när vi blir pånyttfödda - när vi tackar ja till Jesus, så händer något med vårt inre - vår ande. Vi får tillgång till Gud i en personlig relation till honom. Gud älskar oss och vill att vi ska älska varandra. För min del är den här kärleken inte endast knuten till andra kristna utan till alla människor. Jag känner även ett särskilt syskonskap med andra kristna, för vi delar samma Ande. Sedan spelar det ingen roll om personen finns i min egen församling eller på andra sidan jorden... Här håller jag med dig om att vi är ett, men syskonskapet har ingen gräns till en enskild församling.

Sedan tror jag att vi har olika gåvor, vi är olika lemmar i samma kropp. Detta innebär att några av oss har gåvor riktade in mot församlingen och andra har gåvor riktade utanför församlingens gränser. Vi får uppskatta och ta del av varandras gåvor och tjäna varandra i kärlek!

Om jag svarar "god-dag-yxskaft" så har jag missförstått dig. Hör gärna av dig igen!

Med kärlek!
helle

Anonym sa...

Jag tänkte på att "de två ska bli ett kött". Det Göran sade om två som blir ett kött, säger Gud om församlingen. Såsom ett par tänker på att vårda köttets enhet, kan det kan vara nyttigt att tänka: Vad behövs för att vårda relationerna i Guds enhet?

Jesus ber att vi "ska vara fullkomligt förenade till ett" och säger: "Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig." Tänker du att vi nu är fullkomligt förenade, så att världen förstår att Gud har sänt Jesus och älskat oss som Han älskat Jesus?

Den första församlingen var ett hjärta och en själ - och en kropp. Här är några verser ur Apg om detta:

"Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt."

"Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje."

"De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta."

"Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt."

Ser du att det som Göran skrev om två personer, som är ett kött, påminner om hur församlingslivet beskrivs här? Det ser ut som om församlingen levde ungefär som ett par som vårdar sin relation och strålar så att andra känner glädje. Och får barn.

Har det ingen betydelse för dig om Göran är där du är eller på andra sidan jorden? Lever du helt ensam och isolerad och tänker att det är så Gud tänkt?

Göran sa...

Hej igen anonym och ursäkta att svaret dröjt.

Jag tror vi pratar förbi varandra lite. Jag menar inte att församlingen inte är viktig. Det är helt klart att vi kristna ska vara ett i Jesus. Vi ska älska varandra och vara olika delar (en enhet) i Kristi kropp.

Det jag menar är att frälsningen inte är beroende av om jag är med i en församling eller inte. (Jag missförstod dig). Sedan vill Gud att vi ska finnas för varandra, bära varandra och dela med oss av varandra. Det håller jag helt med om.

Anonym sa...

Gott! Känner du till någon församling i Sverige där sådana som jag, som saknar köttets blodsband i församlingen, älskas som familjemedlemmar? Så att vi kan växa och sedan föda, älska och fostra barn åt Herren i församlingen...

Jag hittade detta glädjande blogginlägg:
http://enkelforsamling.blogspot.com/2010/11/hur-sjuka-vi-egentligen-ar.html

Guds nåd och välsignelse i Jesus Kristus!

Göran sa...

Jag läste inlägget och poängen är bra. Nu beror det så klart var du bor, men det finns många församlingar som har husgrupper, husförsamlingar eller cellgrupper. Små grupper där man delar livet med varandra, ber för varandra och uppbygger varandra. Jag är själv med i en husgrupp och det är gott på så många sätt.

Anonym sa...

Ja, jag har varit med i sådana grupper, men inte upplevt någon som en familj.

Jag slog upp ordet 'grupper' och det ser ut som om det inte används alls i fråga om nära vardagsrelationer i Svenska Folkbibeln, men om militära kompanier, tillfälliga matlag och folkgrupper. Kanske behöver församlingen i Sverige byta vokabulär och helt enkelt använda ordet 'familj' för sådana relationer som Jesus beskriver som familjerelationer.

Det är gott att mötas hela familjen, men jag upplever möten på tu man hand som betydligt mer uppbyggliga. Deltagande i ganska stora smågrupper som mötts en gång i veckan har varit nedbrytande och herdar som låtit grupper splittras efter ett par år har skadat människor mycket.

Vi får näring och bär frukt i trofasta relationer - och goda nära relationer brukar nog ofta vara en utgångspunkt och förutsättning för stor glädje i möten med släktingar som vi inte ser så ofta.

Göran sa...

Du har helt rätt i att vi behöver mer av trofasta nära relationer. En grupp människor som träffas, uppfyller inte det automatiskt. Inte heller vad vi väljer att kallar gruppen eller hur ofta vi träffas är en garanti för goda nära relationer.

Jag tror närheten och trofastheten kommer av att vi vågar dela livet med varandra och då menar jag inte bara de sidor vi gärna visar upp, utan också det som gör ont. Det som plågar oss och det vi kämpar med. Vi måste våga visa oss sårbara. Vi får be för varandra och hjälpa varandra i våra bekymmer. Ur det tror jag det föds närhet och trofasta relationer.

Anonym sa...

Nej, även familjemedlemmar som ses ofta kan förstås leva i dysfunktionella relationer, men benämningen och uttalade intentioner signalerar vad vi är och vill vara - och det är gott att stå för sanningen.

Jag tror att en viss närhet och bevisad trofastheten måste finnas innan vi på ett säkert sätt kan anförtro oss helt. "Som en ruttnande tand och en slintande fot är förtroende för en svekfull på nödens dag."

Vi behöver dela glädje och sorg, nöd och lust. Jag har upptäckt att bekymmer ofta betonats i smågrupper, medan köttets familj framställts som platsen för glädje.
Församlingen ska härbärgera den största glädjen.

"... och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje."

Göran sa...

Jag håller med om att vi ska dela glädje och sorg. Men jag tror inte vi ska känna oss som en misslyckad församling/grupp/köttets familj, om sorgen eller bekymmer ibland dominerar. Livet är upp och ner och om vi delar våra svåra stunder blir glädjen desto större när Gud kommer med svar. Kanske är det inte så du menar, men jag ville ändå säga det.

Att bli nära är inget som kan tvingas fram. Det måste få ta tid att lära känna varandra och skapa ett förtroende. Men när vi öppnar upp oss, så blir vi också sårbara. Det är en risk man tar och en risk vi måste ta för att komma nära varandra.

Anonym sa...

Nej, känslorna är ju ingen prestation, och eftersom den glädje vi får endast är nåd, kan vi inte heller känna oss lyckade när vi är glada - det är Guds verk oss. Det är också en nåd och glädje att dela Herrens lidande.

Vad jag menar är att det är tröttsamt för människor som är uteslutna från Guds familj att vara välkomna en gång i veckan, för att berätta hur det känns att vara utesluten från församlingens familjerelationer.

Ja, vi måste vara sårbara för att vara nära, men det kan vara bra att se "bevis" för människors goda intentioner. Det är som i fråga om äktenskap. Praktisk samordning i vardagslivet kan ge en trygghet i relationen.

Göran och Helle sa...

Hej anonym!
Jag ser att du är sårad och jag är glad att du trots dina sår har hoppet kvar!
Jag tror också att en husförsamling, eller vad man nu vill kalla den, är något mer än att träffas en gång i veckan. Vi är till för varandra, för att bära, uppmuntra och älska varandra. Vi blev älskade först, av vår Herre Jesus Kristus och därför kan vi utan rädsla ge vidare av det goda vi har tagit emot av Gud. Det här innebär flera saker - att glädjas, med den som är glad, att sörja med den som sörjer, att vandra en extra mil med den som vandrar, att ge vatten åt den som törstar, mat åt den som hungrar. Det här kan vi göra i alla sammanhang. I det lilla sammanhanget (husförsamlingen) kan vi dela våra drömmar, vår oro, våra bördor, vår glädje. Ibland är vi svaga (läs gärna mitt senaste inlägg ;)) och då behöver vi Guds och våra syskons kärlek, förlåtelse och hjälp. Jag håller med om att husförsamlingen kan liknas vid en familj. Uppriktig kärlek förväntar sig inget tillbaka. Vi ger utan att förvänta oss att få något tillbaka. Vi ger för att vi älskar. Det handlar inte om vilken dag det är, utan om vår relation till Gud och vår relation till varandra.

Om det är något specifikt du vill prata med oss om, som du inte vill dela "offentligt" så får du gärna maila oss. Det kanske är något som du behöver förlåta och /eller ett sår som Gud behöver hela. Vi finns här: eckerfors@gmail.com

Med kärlek!
helle

Anonym sa...

Tack för inbjudan att ta kontakt, men jag antar att viljan att förlåta räcker - det är ju ändå Gud som utför såväl den goda viljan som förlåtelsen och annat gott i oss - och den har jag. I fråga om helande så finns säkert behovet: Kristi kropp behöver helas, så be gärna att människor ska möta Jesus, förstå behovet av att sammanfogas och få en längtan att älska Jesus och varandra. Den kristna husförsamlingen är en riktig familj, precis som Jesus är riktig, och när människor är nära Jesus väcks längtan att leva nära Guds närstående.

Anonym sa...

Det var kanske fel att tacka för inbjudan, eftersom jag inbjöds att tala om påstådda sår när jag uttryckte en längtan efter att dela glädjen i Jesus.

"A growing number of people are leaving the institutional church for a new reason. They are not leaving because they have lost faith. They are leaving the church to preserve their faith."
- Reggie McNeal

Göran sa...

Du får gärna dela din glädje med oss om du vill. Vi är öppna för alla samtal. Vi uppfattade bara som att du blivit sårad.