torsdag 28 juli 2011

Är kristendomen en tvångströja?


Hur kan vi vara fria när vi måste göra det Gud vill? Är då inte kristendomen en tvångströja som begränsar oss och vår kapacitet? Begränsar en tro på Gud vår fria vilja?

För att försöka ge ett svar på frågan så tänk dig en familj där barnen inte får göra vad de vill. De får inte slåss, vara elaka eller skada varandra. Föräldrarnas uppgift är att fostra och sätta gränser så att alla i familjen kan vara trygga och ingen råkar illa ut. Ingen ska behöva vara rädd eller känna sig otrygg och det är heller inget som leder till frihet utan tvärt om binder oss i ofrihet.

Gud skapade oss människor med syftet att vi ska älska varandra. Hans vilja är att vi ska återspegla det goda eller kärleken och vara hans avbild. Gud fostrar oss och begränsar oss till att göra det goda, men han gör det för att han vill att vi ska leva i den frihet det innebär att leva i en värld där kärlek får råda. En begränsning är alltså inte alltid negativ, utan kan leda till en ännu större frihet.

För att ta ett annat exempel så är en fisk skapad för ett liv i vatten. Det är från vattnet den får sitt syre och livskraft. Om fisken hamnar på land så ökar inte fiskens frihet och möjligheter, utan rörelseförmågan minskar och livet på land leder till slut till döden. På samma sätt är det med oss människor. Vi är skapade för ett liv i kärlek tillsammans med Gud. Det är från Gud vi får vår livskraft. Vi kan välja att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna varandra i kärlek, men att välja egoismen gör oss inte mer fria utan det leder till ofrihet och död. Vi är inte skapade för ett liv i egoism och ondska precis som fisken inte är skapad för ett liv på land.

Gud vill inte att vi människor ska vara ofria, utan han skapade oss med en fri vilja och för ett liv i frihet. För mig är det ingen begränsning att Gud vill att jag ska älska mina barn. Kärleken binder mig till att vilja göra dem gott, men det är ingen tvångströja. Gud vill att jag ska använda min frihet till att göra det goda och tjäna kärleken. Att drivas av kärlek ger mig friheten att uttrycka den precis som jag vill. Se det som att kärleken är som drivkraften i en bil. Utan kärleken eller drivkraften blir jag stående, kommer ingenstans och jag blir ofri. Men om kärleken får driva mig får jag friheten att förflytta mig och jag kan styra dit jag vill.

(1 Pet 2:16) Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 14 juli 2011

Från muslimsk terrorist till kristen


Är det möjligt för en inbiten muslimsk terrorist att vända ifrån sitt hat och bli kristen? Mosab Hassan Yousef resa är ett bevis på att det är möjligt.

Mosab Hassan Yousef föddes i Ramallah på Västbanken. Han växte upp i ett muslimskt hem och hans pappa, Sheikh Hassan Yousef, var en av grundarna och ledare för Hamas. För Mosab berodde allt det lidande som hans palestinska vänner fick utstå och de problem som han såg i Mellanöstern på den svurna fienden Israel. Han såg på koranen och islam som en lag som kan hjälpa människor till ett bättre liv i rättvisa, frid och frihet. Islam var den lösning som han var beredd att strida och dö för. Fylld med hat mot det judiska folket skaffade han vapen, men hans strävan efter frihet ledde inte till någon frihet.

Mosab fångades och han satt totalt 29 månader i israeliskt fängelse. Där blev han torterad och nästan slagen till döds. Men i fängelset fick han också uppleva hur ledande Hamas-interner brutalt torterade och dödade andra Hamas medlemmar. Varför kunde inte de muslimska internerna skapa den fred i fängelset som var deras mål? Allt detta fick honom att fråga sig vem hans verkliga fiende egentligen var. Var det Israel eller israels armé? Eller var det Hamas eller muslimerna? Sökandet efter svar ledde till att han insåg att hans fiende bodde inom honom själv. Det var ingen människa, nation eller organisation som var hans verkliga fiende. Den verkliga fienden är den ondska som vill att vi ska förgöra varandra.

I hans sökande fastnade Mosab vid Jesus ord att vi ska älska våra fiender och be för dem som vill oss illa. Det var något som var helt nytt för honom och det var ord som berörde.

(Matt 5:43) Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Efter att Mosab studerat bibeln så ser han inte kristendomen som en religion med regler eller som en lag, utan som ett budskap om kärlek. Bibeln pekar mot kärleken som det centrala ordet och Gud själv är kärlek. Att vända från islam till att följa Jesus var ingen lätt resa för honom. Han fick bland annat lämna hatet, fördomar och kravet på hämnd bakom sig. Det spelade inte längre någon roll vem hans fiende var för han förstod att han skulle älska dem alla. Israeler som palestinier.

Långsamt skedde en förvandling i hans inre. Hans hat byttes ut mot kärlek och hans bitterhet mot frid. Mosab menar att så länge vi fortsätter att försöka hitta fiender överallt utom inuti oss själva, så kommer det alltid att finnas ett Mellanöstern problem. Sanning, kärlek och förlåtelse är den ända lösningen på problemen i Mellanöstern. Mellanöstern behöver den väg som Jesus visade.



(Rom 12:21) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Läs mer om hans historia i boken Son of Hamas, eller se intervjun i fem delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

måndag 4 juli 2011

Existerar gott och ont?


Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?

En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.

Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.

Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.

Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.

Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.

(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,