fredag 26 november 2010

Visa dig Gud!


Om nu Gud finns, kan han inte visa sig fysiskt då, så att man kan tro på honom? Det är en vanlig fråga, som jag också själv har ställt. För hur lätt skulle det inte vara för Gud att visa sig med all sin makt och säga ”Jag är Gud”? En del av svaret ligger i vem Gud är.

Ord eller bokstäver i sig har ingen mening. Bokstäverna på skärmen skulle man kunna analysera genom att titta på pixlarna och de fysikaliska skeendena som ligger bakom bokstäverna, men någon mening eller något uppsåt skulle man inte hitta. Mening eller information är ingen fysikalisk storhet utan är icke-fysisk till sin natur. Det går inte att se information i det fysiska utan de fysiska bokstäverna som du nu läser måste du tolka för att kunna uppfatta den osynliga information som jag vill förmedla. Bokstäverna eller pixlarna på skärmen är alltså bara bärare av den mening som jag vill ge. Det skulle vara fel att säga att bokstäverna på skärmen är min mening, eftersom mitt uppsåt inte går att finna i det fysiska. Däremot förmedlar bokstäverna min mening. Här är en viktig skillnad. Eftersom meningen eller informationen är osynlig i sig så behövs det fysiska för att förmedla den. Ett osynligt ord (meningen) behöver alltså en kropp för att uttryckas och göras synlig.

Vad har nu detta med frågan att göra? Jo, min poäng är att visa att människans inre jag, våra tankar, vår mening och den vi är, kan inte ses i det fysiska. Vi kan bara se fysikaliska skeenden som inte säger någonting om någon mening eller vem jag är och på samma sätt är det med Gud. Vi finner inte vem Gud är i det fysiska. Men…

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss

Vem är då Gud? Jo, Gud är ande och osynlig för oss (Joh 4:23). Han är kärlek och godheten själv. Han är meningens ursprung. Han är Ordet med stort O. Guds osynliga ord (mening eller uppsåt), kärlek och godhet gjordes synlig för oss genom att han tog en människas gestalt. Vi kan se Gud genom det Jesus gjorde. På samma sätt uttrycker jag min mening med min kropp.

(Joh 1:18) Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Gud visar sig genom Jesus kärlekshandlingar och genom hans offrande död. Han visar sig genom bibeln och de kärleksfulla ord som är riktade till dig. Gud är kärlek och älskar dig! Tror du det?

Ord tolkas alltid. Precis som min mening eller mitt uppsåt tolkas av dig. Om du inte skulle tro på mig när jag berättade för dig om mig, så skulle du aldrig se den jag är. Så är det också med Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

onsdag 17 november 2010

Finns det en mening?


Att vi människor kan ha en mening med vårt handlande tror jag att de allra flesta skulle hålla med om. Men finns det en större mening utanför oss själva? Jag tänkte peka på det som faktiskt talar för att det finns en högre mening.

Vad är då mening? Vi människor kan exempelvis ha en mening med att vi skapar bilar. Bilen har en funktion eller ett syfte, som är produkten av människans mening eller syfte. Med andra ord så är bilen en produkt eller skapelse, skapad utifrån en mening. Så här långt tror jag de flesta skulle hålla med.

Men hur är det med jorden? Har jorden, den planet vi bor på, en mening? Här går meningarna isär. Jag tror att jorden skapats för ett syfte, nämligen för att vi ska kunna leva här. Andra menar att jorden är en effekt av slump och tillfälligheter. Jorden fyller trots allt en funktion för oss. Den ger förutsättningar för att vi ska kunna leva, så på så sätt skulle man kunna säga att jorden har en mening för oss. Men frågan är om jorden är en produkt av någon med en mening, som bilen är, eller om det inte finns någon mening alls med jordens existens. Bilen anses ha det, men jorden menar många inte har det.

Men hur är det egentligen med bilen? Har den en mening egentligen? Svaret på frågan är faktiskt inte så självklar som man skulle kunna tro och jag tänkte förklara varför. Om det bara är det fysiska som existerar och allt detta endast styrs av naturlagar så styrs allt det fysiska av naturlagar som i sig själv inte har någon mening. Alla fysiska skeenden har då i grunden ingen mening alls. De bara sker för att naturlagarna styr skeendena. Detta är det argument som används mot meningen med jorden.

Men om det är så här, så innebär det att det som sker i våra hjärnor också styrs av dessa skeenden utan mening, eftersom det i grunden inte finns någon mening i hjärnaktiviteten. Om då vårt medvetande eller våra upplevelser endast är en effekt att de fysiska skeendena i hjärnan, så blir vår upplevelse av att vi har en mening med det vi gör, bara en illusion. Vi bara tror att det existerar en mening med det vi gör, men i själva verket är det naturliga processer som styr oss helt. Bilen blir då bara en konsekvens av fysisk orsak och verkan, styrd av naturlagar, utan någon mening alls. Alltså finns det ingen mening med bilen.

Hur kan naturlagar skapa upplevelse av mening? Eller snarare, hur kan något utan mening skapa mening? Bara det att vi upplever att det existerar meningslöshet eller att något inte har någon mening, pekar faktiskt på att det existerar en mening som till sin natur inte är fysisk. På samma sätt bevisar existensen av lögn, att det existerar sanning. C.S. Lewis beskrev det så här:
”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”
Jag tror att vår förmåga att uppleva mening och vår förmåga att ha en mening, kommer från någon med en mening. Jag tror att mening kommer ur mening. Gud är meningens källa. Det finns en mening med vår existens. Du är inte en produkt av tillfälligheter och slump, utan du skapades med ett syfte. Du är otroligt värdefull i din skapares ögon. Han skapade dig så att du kan ha en egen mening och själv skapa med din mening. Du är värdefull, meningsfull och högt älskad. I alla fall om du frågar din skapare.

(Ps 139:13) Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

söndag 7 november 2010

Endast i Jesus!

Det är i relationen med Jesus som han berör mig. När han visar sin enorma kärlek, berörs jag till tårar. Hans kärlek blir en frid och glädje i mig. Han stillar min rädsla och mina strävanden att prestera och vara duktig. Han ger mig trygghet och han ger det jag behöver, när jag behöver det. Hans sanningar ger ett hopp för det goda och en tröst när livet ser mörkt ut. Jesus är en källa och en kraft i mig, som inget annat kan ge.

Adam Young eller Owl City spelade in en version av In Christ Alone som han publicerade på sin blogg. Han skriver där:

I’m twenty four years old, yet something about this song makes me bawl like a baby. The way the melodies and lyrics swirl together is so poignant and beautiful. If I were to count on one hand, the number of songs that have ever deeply moved me, this one would take the cake. Last night I probably spent more time actually crying at the piano than I did recording it. Such are the secret confessions of a shy boy from Minnesota.

En bra låt och en härlig version som fångar vad det innebär att stå i Jesus kärlek.



In Christ alone, my hope is found
He is my light, my strength, my song
This cornerstone, this solid ground
Firm through the fiercest drought and storm
What heights of love, what depths of peace
When fears are stilled, when strivings cease
My comforter, my all-in-all
Here in the love of Christ I stand

There in the ground His body lay
Light of the world by darkness slain
Then bursting forth in glorious day
Up from the grave He rose again!
And as He stands in victory
Sin’s curse has lost its grip on me
For I am His and He is mine
Bought with the precious blood of Christ

No guilt in life, no fear in death
This is the power of Christ in me
From life’s first cry to final breath
Jesus commands my destiny
No power of hell, no scheme of man
Can ever pluck me from His hand
Till He returns or calls me home
Here in the power of Christ I’ll stand
Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

måndag 1 november 2010

Hur är ett liv med Gud?


Vad är det för mening att vara kristen? Vem vill ha en massa regler att följa? Är inte livets alla regler, måsten och krav nog? Att kristendomen inte alltid ser så tilltalande ut kan jag faktiskt förstå, för jag har själv tyckt så. Men något hände…

Jag har sedan jag var liten trott att Gud finns, men en gång sa min mamma till mig: ”Lägg ditt liv i Guds händer”. Min första tanke var: ”Jag vill inte det. Gud kommer bara att vilja att jag ska bli präst och jag kan inte tänka mig något tråkigare”. Jag såg då livet som kristen som ett tråkigt liv. Nu förstår jag hur fel jag hade.

Det är så lätt att tro att Gud bara ser till våra fel och misstag. Att han ständigt suckar över våra svagheter och att hans röst är vårt dåliga samvete. Men Gud är en kärleksfull Gud, som inte vill något hellre än att vi ska vara och umgås med honom. Det är så lätt att tro att jag måste sluta med det ena eller det andra innan jag kan vara kristen, men Gud ser det inte så. Han säger till dig: ”Kom till mig! Kom som du är! Jag struntar i vad du har gjort eller vem du har blivit. Kom bara!”

Det finns inget vi kan göra för att Gud ska se på oss annorlunda. Gud är en Gud full av nåd och kärlek. Där du ser misslyckande och felsteg, ser Gud nåd. Han är inte ute efter att sätta dit dig eller tvinga dig till sig, utan han vill att du ska vilja vara med honom, som är alltigenom god och som är kärlek.

Det kan lätt bli så att jag dras till det som inte är bra för mig. Att det lockar in mig på en väg som leder fel. Det kan ibland vara som att försöka undvika att äta en smarrig bakelse. Bakelsen ser otroligt god ut, men eftersom jag vet att den inte är bra för mig så undviker jag den. Jag kämpar emot min egen vilja. Jag vill ju äta den, men vet att jag inte borde. Det är just så som många ser på kristendomen eller på det kristna livet. Att det handlar om att gå emot sin vilja och kämpa emot det som är gott i livet. Det var precis så jag såg på det kristna livet när min mamma frågade mig om jag inte ville lägga mitt liv i Guds händer.

Men, Gud vill inte att vi ska gå emot vår vilja. Han skapade oss fria. Han vill inte binda oss i en massa måsten och krav, utan han vill befria oss från dem. Hur går det då ihop? Vill Gud att vi ska göra det som inte är bra för oss? Nej, absolut inte. Han älskar oss och vill inte att vi ska råka illa ut. Det han gör är att han säger: ”Kom till mig! Jag ska ge dig vila och frid. Kom till mig.”

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.

Gud vill att vi ska vilja vara med honom. Han vill inte tvinga sig på någon. Kärlek kan inte tvingas på någon. Kärlek måste tas emot och vara fritt vald. När jag umgås med Gud, så förändras jag. Det som tidigare såg ut som en bakelse ser nu ut som en hög med skit. Jag vill inte ha det längre. Det finns ingen lockelse i ”bakelsen” längre, för Gud har öppnat mina ögon och genomskådat ”bakelsen”, genom att hans ande förvandlar mitt hjärta. Gud förändrar oss inifrån och ut. Det handlar inte om att jag ska förändra mig, utan att låta Guds ande förändra mig. Att ta emot Gud förändrar liv och det är inte ett liv med religiös späkelse, utan ett liv i relation med en levande och kärleksfull Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,