lördag 30 juni 2012

Ställer inte Gud orimliga krav?


Varför ställer Gud så höga krav som han vet att vi inte kommer att kunna klara? Är inte Gud då en orimlig Gud? Nej, Gud är långt ifrån orimlig.

Det är lätt att tro att Gud kommer med en massa måsten eller en lista göromål som han vill att vi ska göra och när vi sedan inte gör dem eller inte når upp till kraven så ser han besviket på oss eller bestraffar oss för det. Känslan att Gud ställer för höga krav kan lätt leda till att jag dömer mig själv som värdelös, eftersom jag då känner mig som en besvikelse, men Gud vill inte att vi varken ska känna oss värdelösa eller som besvikelser.

Är det då så att Gud inte ställer höga krav? Jo, Gud sätter gränser och tolererar absolut inte det onda på något sätt. Han avskyr och hatar det onda. Problemet är att vi människor inte klarar av att inte göra det onda utan vi faller ständigt i egoism och vänder oss bort från Gud, så visst ställer han på så sätt höga krav. Han sätter upp ribban långt högre än vad vi någonsin kommer att nå över. Då är det viktigt att komma ihåg att Gud ser på oss som en förälder ser på sina barn. En förälder kräver inte av sitt barn att måla en tavla lika vacker som Mona Lisa, utan gläder sig åt de sträck-gubbar som barnet gör och utbrister: “Vilken fin teckning du har ritat!”. Gud ser på oss på samma sätt utifrån den som vi är och gläder sig åt det lilla, men målet är inte att vi ska rita sträck-gubbar hela livet. På samma sätt vill Gud också hjälpa oss att blomma ut i de egenskaper som vi har. Han ser inte på oss i besvikelse när vi ritar sträck-gubbar utan gläder sig över de små steg som vi gör, samtidigt som han vill forma oss till att bli fullfjädrade konstnärer som målar fantastiska tavlor. 

Vi människor har så lätt att försumma det lilla när vi har fokus på det stora. Vi ser så lätt våra sträck-gubbar som ett misslyckat försök att måla Mona Lisa, men en förälder ser inte det så och det gör heller inte Gud. Gud vill att vi ska följa det goda, kärleken och sanningen. Det var för detta som vi skapades och det är det som är hans mål för oss alla, men Gud ser på oss utifrån där vi är just nu. Han ser våra stapplande steg och gläder sig över de framsteg som du gör. Därmed inte sagt att Gud alltid vill att du ska vara där du är. Han vill leda dig och forma dig till att stråla kärlek, till att stråla Gud och att nå dit är en process, en väg. När Gud ser på dig ser han ingen misslyckad varelse, utan han ser på dig med en enorm kärlek och han vill inget hellre än att få omsvepa dig med den. Sök efter Gud och han kommer att forma dig till den som han tänkt att du ska vara.

(Ef 3:12) Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud.

Men hur är det då med Guds höga ribba? Ser han mellan fingrarna med att vi inte kan hoppa över den och klara kravet? Nej då, Guds krav ligger kvar, men han vet också att vi inte kommer att klara ribban och det var också därför han sände Jesus att rädda oss. Jesus tog alla våra misslyckanden, all vår synd på sig. Han led konsekvensen av din och min bortvändhet från det goda. Nu sträcker Gud ut sin hand till dig i försoning. Det enda vi nu behöver göra är att ta emot den gåva som Guds förlåtelse är. Sträck din hand emot honom och låt hans ljus och kärlek skapa dig.

(Kol 2:13) Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Image: FreeDigitalPhotos.net