tisdag 28 april 2009

Du tvivlade aldrig



Du tvivlade aldrig på Gud.
Du visste att han fanns.
Men du vågade aldrig tro att
du kunde bli hans

Du visste det där med lovsång.
(Du hörde änglarnas en gång.)
Men du trodde inte att det dög
med din sång

Du satt där i båten med näten.
Du förstod att han hade rätt.
Men du trodden inte att du kunde
följa på ditt sätt.

Du går och samlar och samlar.
Ved till en lovsång en gång.
Du tror inte att Gud vill ha dig.
Det gör ont att bära på sång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Din vedsäck blir aldrig full.
Förstår du att vägen blir längre
för dina ömtåliga anspråks skull.

Det är inte han som fodrar.
Han behöver inte din sång.
Det är du som behöver få sjunga
bort dina rädslor en gång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Vedträn blir bara tunga.
Han hoppas få axla din säck åt dig
och GE DIG EN LOVSÅNG ATT SJUNGA.

/Ylva Eggehorn, med inspiration från Ps. 51:17


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 27 april 2009

En väg som längtar efter dina fötter

Hur vill du leva ditt liv? Det finns en underbar väg att vandra på. Det finns en väg som är utformad just efter dig och som bara längtar efter att du ska sätta ner dina fötter på den. Den är förberedd och klar. Du behöver inte ens gå i egen kraft utan allt är ordnat. Välkommen!

Det här inlägget har jag fått gå och klura lite på innan jag satte mig ner för att skriva. Det har fått mogna lite. Vad betyder det att leva efter Anden? För att förklara det måste jag först beskriva vad Anden är.

Den helige Anden är en del av treenigheten. Han är Gud och därmed allvetande, evig, alltid närvarande och allsmäktig (har alltså all makt). Den helige Anden får man som gåva när man tar emot Jesus och förlåtelse för all synd, som man har gjort. För detta krävdes att Jesus dog. Det var han som betalade priset för vår skuld. När vi tar emot Jesus som vår räddare kommer den helige Anden och ”pånyttföder”, nyskapar vår ande, som fram till den dagen har varit ur funktion. Det är genom anden som vi kan ha gemenskap med Gud. Det här är ingen intellektuell process utan ett andligt mirakel!

De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. (Joh1:13) Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. (Joh 3:6)

Jesus säger så här om Anden: Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. (Joh 14:15-18) Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. (Joh16:13)

Anden kommer alltid att driva oss närmare Gud och komma med kärlek, kraft och frid till den som söker Jesus, ödmjukt och ärligt. Anden kommer alltid att stå i strid med ”köttet”. ”Köttet” är ett begrepp för det som finns inom oss som vill föra oss bort från Gud, girighet, egoism, hat, bitterhet, allt det som förleder oss människor till att hamna i en ond spiral och leder till ångest och högmod. Anden vill oss väl, han älskar oss och vill alltid föra oss på Guds väg.

Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. (Joh 6:63)
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. (Gal 5:16-18)

Gud skapade var och en av oss unik och med en fri vilja. Gud har en plan för vårt liv, en väg som han har förberett för var och en av oss, men som vi själva får välja om vi vill vandra på. Ingen kan vandra på din väg, den väg som Gud har tänkt ut till dig. Du är unik och försök från andra att vandra din väg kommer kanske fungera, men alltid som en sämre kopia. Frågan är om man törs vandra på den vägen. Även som kristen kan en väg som man själv inte med sitt eget förnuft kan kontrollera verka skrämmande. Det är en väg som kräver tro. Tro som i hopp och tillit till Gud.

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.(Heb 11:1)

Guds väg för oss kan vi inte se, men vi kan vara säkra på att den finns. När man har grunnat på det här en stund så kommer man fram till att det kräver att man litar på att Gud vill mig väl, att hans väg är god för mig att vandra på.

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. (Rom 8:28)

Det här innebär inte att vår tilltänkta väg alltid är lätt att vandra på. Den kan innebära förakt från människor i vår närhet, som vi älskar. I vissa länder innebär det förföljelse och i vissa fall risk för livet. Den kan innebära att vi måste lägga av oss vissa saker som kanske har varit väldigt betydelsefulla för oss (ilska, oförlåtna händelser, bitterhet, vissa drömmar, kontroll, falsk fromhet, stolthet, egenrättfärdighet osv). Vad vi behöver göra oss av med är högst individuellt men har det gemensamt att det skymmer vårt fokus på Jesus och leder till fördärv för oss. Anden är den som upplyser om vad just vi behöver lägga åt sidan. På den här vägen är man alltid beroende av Gud och av hans ledning. Det är en otroligt spännande väg, som kantras av kärlek, hopp, glädje, frid, under och stor tacksamhet. Men kärleken leder även till nöd och sorg för andra människors skull. Vilken väg vi väljer att vandra syns på frukten. Jesus säger att det är han som är vår väg som vi har att vandra!

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6).


Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. (Matt 7:13-14)

Så vad ger ett liv efter Anden? Vägen är smal, vi måste ge upp en del saker, vi måste göra oss beroende av Gud, vår kontroll har vi gett ifrån oss, vi kan få uppleva förlöjligande, förakt och ibland t om förföljelse. Vad är det att eftersträva? Vi kan välja att leva kvar i ”köttet”, men vi kan också välja att sätta ner fötterna på den väg som Gud har förberett åt oss. Gud är god! Han vill oss väl! De olika alternativa vägarna kan vi läsa om i Galaterbrevet.

Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra. (Gal 5:19-26)

På Andens väg går du aldrig ensam. Du kommer alltid att kunna fyllas med frid, kraft, tröst och kärlek.

Vilken väg väljer du?

Om du vill vandra på den här vägen som Anden ger så ropa på Jesus! Jesus! Jag tar emot dig nu som min Herre och min räddare. Jag vill inte längre vandra på den väg som jag hittills har vandrat på. Den har inte lett till något gott. Förlåt min synd och led mig på din väg. Gör under med mig, ställ till rätta det som jag har rivit ner. Kom med din frid. I Jesu namn. Amen.

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 23 april 2009

Omvändelsens kraft

Hur kommer det sig att det är så lätt att se andras fel och brister och så svårt att möta sina egna? Antagligen för att det är smärtsamt. Vi vill gärna vara lite bättre än vår nästa, ha en lite finare gräsmatta, lite bättre barn, framstå som kanske inte perfekta, men snudd på. Och så här håller livet på.

Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? (matt 7:3-4)

När vi trycker ner andra, genom att se deras brister så känner vi oss lite bättre själva. Ett exempel på detta är att vi människor har på något sätt utformat ett system där vissa handlingar är värre än andra. Säkerligen för att vi ska kunna peka på detta och tänka - jag är i alla fall inte som honom.

För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." (Luk 18:9-14).

Ett annat exempel är när Jesus möter en kvinna som begått ett brott som enligt lagen skulle dömas till döden, genom stening. Jesus säger:

"Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Joh 8:7-11)

Det är dock viktigt att poängtera att Jesus avslutar med att säga till kvinnan "Gå, och synda inte mer".

Varför finns alla dessa regler i bibeln? De finns där för att jag och min nästa ska få ett gott och enkelt liv. En kär vän till mig frågade mig en gång "tror du inte Gud vill unna dig en cigg?" (nu står ju inte det uttryckligen med i bibeln, det står dock att vi inte ska förstöra våra kroppar). Jag svarade att nej, jag tror att Gud vill unna mig något mycket bättre. Han vill unna mig en frisk kropp, med friska lungor, så att jag kan leva ett lungt liv utan onödig smärta. Jag tror att alla regler som Jesus sätter upp (se gärna bergspredikan) är för vår skull. Han vill inte sätta dit oss, men han vill visa oss att vi är beroende av honom. För ingen klarar av att i egen kraft hålla de bud som finns i bergspredikan.

Sanningen är att ingen av oss kommer till himlen på egen hand. Vi har alla syndat. Vi behöver alla ta emot Jesus förlåtelse. Vi är inte rättfärdiga på egen hand, utan när vi tar emot Jesus så "tar vi på oss" hans rättfärdighet. Ska vi då fortsätta synda, nu när vi har förlåtelse? Absolut inte! Vi ska följa Guds Ande, som vi får i gåva när vi tar emot Jesus. Vi är fria!

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. (Joh 3:16-18)

En sak som slår mig när jag läser i evangelierna är vilka han talar pånyttfödelse (när man tar emot Jesus och Guds ande i ens liv) med. Vi människor hade förstått, rent logiskt, om Jesus hade talat med Sackeus, som var en tjuv, eller Maria från Magdala, som även hon rent objektivt hade syndat, eller till rövarna som hängde på korsen intill. För det är inte svårt att se att dessa människor behövde förändras. Men, nu säger han inte detta till dem, utan till Nikodemus, en laglärd, som bad och fastade och på alla sätt försökte leva renlärigt. Jesus säger att han behöver födas på nytt! Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. Vi måste alla födas på nytt. Människan kan inte förvandla sig i egen kraft, utan behöver pånyttfödas genom ett andligt mirakel! Vi behöver ta emot Guds Ande, som kommer att hela, styrka, upprätta och bryta ner allt som står ivägen för ett liv i frihet.

Att omvända sig är att följa Anden som är en gåva från Gud när man tar emot Jesus som sin räddare. Att omvända sig är att följa Anden och inte "köttet" som är den del av oss som vill bryta ner oss. Ett liv efter Anden är ett gott liv, men kräver i alla fall av mig att jag omvänder mig ofta i min inställning, attityd och mitt sätt att tänka om mig själv och om andra.

Jag återkommer med fler reflektioner om att leva livet efter Guds Ande!

Om du vill ta emot Guds förlåtelse och fylla ditt liv med frid och kraft så gör som publikanen och mig ropa till Jesus! Gud var nådig mot mig syndare! Kom med din Ande, kom med din förlåtelse. Jag vill ta emot det som Jesus gjorde på korset. Han tog på sig min skuld för att jag skulle få evigt liv. Jag tar emot honom nu som min Herre och min räddare. Amen

Med kärlek!
Helle

dagen.se
dagen.se
dagen.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 22 april 2009

Fotspår i sanden

En dikt att älska om det viktigaste som finns - vi är djupt älskade! Läs och njut!

En natt hade en man en dröm. Han drömde att

han gick längs en strand tillsammans med Gud.

På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.

Han märkte att vid varje period i livet fanns

spår i sanden av två par fötter:

Det ena spåret var hans, det andra var Guds.


När den sista delen av hans liv framträdde,

såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han

att många gånger under sin levnads vandring fanns

det bara ett par fotspår. Han märkte också att

detta inträffade under hans mest ensamma

och svåra perioder av sitt liv.


Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du

aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.

Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv

har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,

att du lämnade mig när jag behövde dig mest."


Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under

tider av prövningar och lidande.

När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

/ Okänd


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 20 april 2009

Favorit i repris

Ett av de inläggen som har blivit mest uppskattat kommer här igen! Dock mycket snyggare eftersom jag äntligen har lärt mig hur man gör...

Gud bär våra bördor. Han har skapat oss till att klara av mycket och från vårt perspektiv gör vi det. I Guds perspektiv är vi dock små, vi är hans barn och om vi vill så bär han oss när vi själva inte orkar.


En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med
mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.

En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till
maraton med mig?"
och pappan svarar igen "ja, min son".

En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans
med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen "Ja".

Och här kommer videon till denna historia, se och njut:


Känn dig älskad. När livet känns tungt så finns det en som vill bära dina bördor. Ropa på honom som älskar dig, vill dig väl, vill bära dig när livet känns tungt, vill upprätta dig när du är bruten, vill ge dig hopp när du själv inte har något, som vill göra dig fri. Jesus Kristus, tack för att du är det högsta namnet över alla namn. Tack för att du äger livet och vill komma med liv och liv i överflöd. Tack för att du bryter hopplöshet, maktlöshet, fångenskap och ångest. Tack för att vi är fria i din nåd, i din förlåtelse, i din kärlek. Amen.

Med kärlek!
Helle

lördag 18 april 2009

Självförtroende utan Gud

Vi människor har ett behov att bli sedda, omtyckta och älskade. Med andra ord så har vi ett behov av kärlek. Vad självförtroende är, brukar förklaras som att ha förtroende till sig själv eller en tillit till den egna förmågan. Att ha bra självförtroende är viktigt för oss, så vi slipper vara rädda för att misslyckas. Men om jag nu har bra självförtroende, vad skall jag då med Gud till?

Det vi gör för att få bra självförtroende är i stort sett samma saker som det vi gör för att få bekräftelse och kärlek. Vi försöker få höga betyg i skolan, vi köper snygga kläder, vi tränar för att få en snygg kropp osv. Bra självförtroende får jag om det jag gör eller den jag är uppskattas/värderas högt av andra eller betydelsefulla personer. Du får ingen bekräftelse om bara du värderar det du gör högt. För att få bra självförtroende måste jag göra saker som värderas högt. Som exempel värderas det högt att hoppa tre steg långt. Detta visar sig i att det betraktas som en sport, som är något vi också värderar högt. Statusen på denna sport blir ännu högre genom att det också är en OS-gren. (OS är något som många värderar mycket högt). Om jag blir duktig i denna gren, kanske rent av världsmästare eller OS-guldmedaljör, så kommer jag att värderas mycket högt. Jag som är svensk kommer att bi hyllad av andra svenskar som värderar denna sport eller OS högt förstås.

Att hoppa fyra steg långt däremot, värderas inte alls högt. Kanske övar jag mycket på detta och hoppar otroligt långt. Jag kommer inte att få någon bekräftelse från min omgivning i detta fall, eftersom det är tre steg som gäller. Omgivningen kommer snarare att tycka jag är korkad som inte hoppar tre steg i stället. Jag kommer att mötas av förakt i stället för kärlek. Ingen svensk sportsupporter har ju någon glädje av min talang att hoppa fyra steg. Även om jag själv värderar högt att hoppa fyra steg långt, så kommer jag alltså inte mötas av kärlek, vilket egentligen är mitt mål med handlingen. Då jag misslyckats med att få andra att värdera det jag gör högt, så möts jag av förakt från alla håll. Jag kommer då att behöva hitta andra som har samma värdering eller isolera mig, för att kunna hålla kvar min värdering. Förmodligen kommer isolering bli det enda alternativet och då kommer självförtroendet snabbt att rasa. På detta sätt skapas subgrupperingar i samhället.

Om det jag gör eller den jag är uppskattas/värderas högt av andra, minskar min rädsla att bli föraktad. Detta att rädslan minskar är det vi kallar ökat självförtroende. När du gjort en arbetsinsats kollar du av hur andra reagerar på det du gjort. Du speglar dig själv i andra. Får du bara negativ respons så är risken mycket stor att ditt självförtroende minskar vad gäller att utföra kommande liknande arbetsuppgifter. Om du däremot får enbart positiva reaktioner kommer du att våga mer. Självförtroende handlar alltså mer om din tillit till vad andra kommer att tycka om den du är eller det du gör. Du är alltså beroende av andra och andra är beroende av dig för att få bra självförtroende. Man kan alltså säga att vi har ett ansvar för varandra i detta avseende. Jag kan alltså inte ”mata” mig själv med kärlek utan jag är beroende av att matas av de människor jag har runt omkring mig. Därför kan begreppet självförtroende vara missvisande. Jag kan inte säga till någon att skaffa sig ett bättre självförtroende. Det fungerar ju inte så.

För att göra mig tydlig tar jag ett exempel. Anna spelar piano och är, i hennes närhet, den som är duktigast på detta instrument. Hon får mycket lovord angående sitt pianospel, från både kamrater och föräldrar. Hennes självförtroende inom detta område är bra. Då Anna börjar på musikhögskolan märker hon att hon är sämst i sin grupp på att spela piano. Beröm uteblir från lärare och kamrater på skolan och hon känner ständigt att hon ligger efter. Självförtroendet sjunker drastiskt och att spela piano känns inte längre lustfyllt för henne, då lärandet känns som ett tvång. Detta sker trots att hennes pianokunskaper inte förändrats. Det som däremot ändrats är omgivningens värderingar och handlande.

Vad har då Gud med allt detta att göra? Jo, genom att inte tro på att Gud existerar eller inte tro på hans kärlek till mig, så kan jag bara matas med kärlek om personer i min omgivning är kärleksfull mot mig. Detta blir Guds enda väg att nå mig, eftersom Gud är kärlek (1 Joh 4:1). Jag blir beroende av andras tankar om mig för att min ”kärlekstank” skall kunna fyllas. Jag blir som en törstig person som desperat letar efter vatten, men bara finner små små pölar.

Problemet är att alla är ute efter att få kärlek och är min tank tom så är det svårt att ge någonting som jag inte har. Varför inte vända sig till kärlekens källa som aldrig sviker eller sinar. Låt Gud fylla din kärlekstank tills det rinner över. Bibeln talar om var du kan finna vattenkällan. Brunnen är Jesus, som gjort det möjligt att nå vattenkällan och källan är Gud, kärleken själv.

(Joh 4:14) Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv."

Behovet av andra människors bekräftelse kommer att minska och du kommer att bli alltmer befriad från den rädsla och ångest som gör dig ofri. Du slipper vara rädd för att andra skall förakta dig för du är högt aktad av Gud! Ditt värde ligger inte i hur du presterar för Gud älskar dig för att du är du. Du slipper förakta dig själv för du är förlåten och älskad! Var inte rädd för att ta emot Gud för han längtar efter att få vara din vän och han vill ge dig kärlek, liv och kraft så det räcker och blir över. Är inte Gud suverän?

(Joh 7:37) På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 17 april 2009

Utbytet på Golgata

Jesus jag älskar dig!



När jag tänker på vad Jesus har gjort för oss så fylls jag av djup tacksamhet. Jesus behövde dö för att du och jag har syndat. Det rättvisa hade varit att vi hängde där, men Gud lade straffet för världens synd på sin ende son, Jesus Kristus. Om du vill ta emot det han gjorde på korset så känn dig förlåten och låt dig fyllas av hans frid!

Korset är en utbytesplats där saker byts, ett förbund, i, av och genom kärlek.

Jag ger honom min skuld och han ger mig förlåtelse och sitt eviga liv. Han dog för att jag skulle ha liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Han dog min död så att jag får leva hans liv. och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. (Gal 2:20)

Han blev till synd och förbannelse för att jag skulle få hans rättfärdighet. Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.* 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. (Gal 3:13-14)

Jag ger honom min fattigdom och han ger mig sin rikedom. Han blev fattig för att jag skulle äga allt. Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. (2 Kor 8:9)

Han blev människoson för att jag får bli Guds barn. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. (Joh 1:12)

Han blev en förbannelse så att jag får ta del av hans välsignelser. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (2 Kor 5:21)

Han blev bruten för att jag skulle bli helad genom hans sår. och genom hans sår är vi helade. (Jes 53:5) Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. (Jes 53:4)

Han kom till jorden genom naturlig födsel så att jag får komma in i hans rike genom andlig födsel. Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. (Joh 3:5-6)

Jesus klädde sig i mänsklig gestalt så att vi kunde klä oss i Guds Ande. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit (2 Kor 5:17)

Om du vill göra det här utbytet där du kommer med allt det tunga du bär på och får ta emot hans förlåtelse och frid så ropa på Jesus. Jesus! Jag vill ta emot dig i mitt liv. Här och nu. Förlåt mig mina synder, för allt jag har brutit. Fyll mig med din heliga Ande, ditt liv, din frid och din glädje. Du är min Herre och min räddare. Amen!

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 15 april 2009

Bekännelse

I ett svagt ögonblick så bestämde jag mig för att dela med mig av saker som händer, som jag egentligen inte vågar tala om. Jag ska berätta en av de sakerna nu.

Igår gjorde jag en helt tokig sak, som borde vara högst naturligt. Under ett par veckors tid så har jag i bön kännt att jag ska gå till en kvinna, som jag inte känner, ge henne en blomma och berätta att Gud har hört hennes rop. Hon är inte ensam. Hon är älskad. Jag har väl faktiskt tyckt att det här har varit lite väl tokigt för min smak. Jesus, jag kan inte bara knalla över till en människa som jag inte ens känner och säga det här. Räcker det inte att jag ber för henne? Jag bor faktiskt i Sverige, vi beter oss inte så här. Huvudet var fullt med invändningar. Men jag fick ingen frid över det. Så fort jag frågade Gud vad han ville så kom det här upp. Många gånger! Jag tänkte på alla scenarier som skulle kunna tänkas inträffa, scenarier fulla av skam och förakt. Tänk om hon börjar skratta. Vad ska andra säga? Jag hade ju i höstas som hastigast fått veta att hennes make hade dött, tänk om andra tror att jag utnyttjar någon slags situation av sårbarhet. Det var nog min största farhåga. Hela mitt innersta var i uppror. Å ena sidan upplevde jag att Gud ville berätta för henne att han älskar henne, att han har hört hennes rop på honom, att han finns där fast det känns så mörkt. Jag upplevde hans kärlek till den här kvinnan, som jag inte ens visste namnet på, så starkt och jag kände att jag kan inte styras av vad alla ska tänka om mig. Jag vill inte låta mig styras av rädsla, jag vill styras av kärlek! Kosta vad det kosta vill.

I förrgår köpte jag den där blomman. Så fort G kom hem och kunde ta över barnen gick jag med snabba steg över till henne. Jag ringde på men ingen öppnade. Med en lättnadens suck gick jag därifrån (!?). Puh, nu kan jag gå hem igen, till min lilla bekväma och trygga plats, dit ingen smälek når...

Jag ställde blomman i mitt eget fönster. Den var fin där. Gud, nu har jag faktiskt försökt... Nej, blomman står faktiskt inte på rätt plats. Jag får ingen frid över det. Ok, Gud, jag ska, men inte just nu...

Dagen efter (alltså igår) känner jag att nu! Nu ska jag gå! Det känns inte ens jobbigt längre. Jag vet att det borde kännas jobbigare. Jag är väl uppfostrad i att inte skämma ut mig på det här sättet. Allt vad svensk kultur skriker inom mig. Men jag bryr mig faktiskt inte. Hon är älskad! Hon måste få veta att Gud har hört hennes rop på honom!

Pling, plång... Hon öppnar. Jag gömmer mig lite bakom blomman. Äh, hej... Jag har aldrig gjort någonting sånt här förut... När jag har bett om nätterna så har jag kännt att jag ska berätta för dig om att Gud har hört dina rop. Han vill att du ska veta att du inte är ensam. Du är djupt älskad... Nu gråter både hon och jag. Hur kunde du veta? Vi gråter ännu mer. Pratar lite tafatt. Kramas. Vad heter du förresten? Jag berättar vad jag heter och frågar om hennes namn (som jag inte har haft en aning om).

När jag går hem så känner jag en djup frid och glädje.

Tänk vad Gud älskar oss! Han sände mig (fegaste personen i den här staden) för att berätta om hans kärlek till en kvinna som hade ropat på honom. Han sände mig, inte för min skull, eller för att jag är på något speciellt sätt (jag är som sagt superfeg), utan för att jag var tillgänglig just då.

Dagens bön och önskan är för den här kvinnan och för alla som ropar i mörkret. Gud jag ber att du fyller henne och den som just nu ropar med din heliga Ande och kommer med tröst och kärlek. Jag tackar dig Gud för att du älskar oss så att du tog vår skam och förkastelse och lade den på din ende son, Jesus Kristus, för att vi skulle få full frihet. Jag tackar dig Jesus för att du hör den som ropar och för att du kommer till den som vill ta emot dig. I Jesu namn. Amen

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 14 april 2009

Kan någonting stå över naturlagarna?

Självklart inte är det många som menar. Det är totalt omöjligt med mirakel eftersom ingenting kan stå över naturlagarna. Men är det sant att ingenting kan stå över naturlagarna? Hur kan vi i så fall ha en fri vilja?

Det är lätt att påstå att det bara är naturlagarna som bestämmer skeendet här på jorden, eftersom vi ser att saker runtomkring oss påverkas av dem. För inte så länge sedan såg man på världen på ett deterministisk sätt där allt var orsak och verkan. Det sades då att om man kunde stanna upp världen ett ögonblick, så skulle det gå att räkna ut vad som skulle hända om man hade all data. Ungefär som det går att beräkna hur bollar skall studsa på ett biljardbord efter der att de sats igång. Forskarna märkte sedan att det inte gick att beräkna i minsta detalj utan att det verkar finnas en inbyggd slumpgenerator i systemet (kaosteorin).

Det vetenskapen säger är att vi har en värld och en människokropp som består av fysiska byggstenar, som styrs av determinism eller orsak och verkan till viss del och slump till viss del. Hur kan en fri vilja existera då? Om det skulle finnas en fri vilja värt namnet, så måste ju någonting kunna påverka systemet eller bollarna, för att göra den liknelsen. Detta någonting måste ju i så fall inte vara en del av det vi kallar det fysiska eftersom det fysiska följer naturlagarna som inte kan brytas. Om naturlagarna inte kan brytas så kan därför inte en fri vilja existera, eftersom vi skulle vara slavar eller biologiska maskiner eller datorer som helt styrs av dessa lagar. Om nu detta någonting, som jag tror är vår själ/ande, kan påverka det fysiska så skulle det betyda att någonting ”övernaturligt” sker varje gång min själ påverkar kroppen. Så klart kan ju detta ses som naturligt eftersom det finns en förklaring, men förklaringen bryter ändå mot naturlagarna.

Vi människor upplever vår omgivning. Med vår syn, hörsel, känsel, smak och lukt blir vi medvetna om världen runt omkring oss. Men om detta medvetande består av något fysiskt så styrs vårt medvetande också av naturlagarna. I så fall är vår upplevelse av fri vilja bara en illusion. Människan skulle heller inte kunna ansvara för sina handlingar mer än en boll som studsar på ett biljardbord. Att vissa människor tror på Gud och andra inte gör det beror till viss del på determinism och till viss del slump. Att försöka påverka detta är lönlöst, så kontroll är en illusion. Vi är i händerna på naturlagarna som har kontrollen. Livet är i grunden utan mening eftersom det är naturlagarna som styr. Skapandet av en mening är en illusion för det är ju till och med så att människans letande efter mening är styrd av naturlagarna. Tron på människan är en illusion eftersom vi inte kan påverka kroppen mer än en rullande boll på ett biljardbord.

Inte nog med detta så skulle kärlek också vara en illusion, för att om kärlek skall kunna vara kärlek måste vi ju ha en möjlighet att välja bort att älska. Har jag inget alternativ så är vi en biologisk maskin som är programmerad att göra goda handlingar utan fri vilja. För att vi skall kunna älska behöver vi en fri vilja. En fri vilja är en förutsättning för att kärlek skall kunna existera. Vem skulle känna sig älskad av en dator som säger ”Jag älskar dig Göran” varje gång jag satte på den?

Tack gode Gud för du har skapat oss med en fri vilja så att vi kan uppleva kärlek och dig Gud! Gud älskar oss alla och har skapat oss fria, med en fri vilja för att det är gott. Han skapade oss med en själ/ande som inte är fysisk men som kan påverka det fysiska. Gud gav dig makten att styra molekylerna i just din kropp, att med din osynliga själ/ande påverka det fysiska. Gud skapade oss med fri vilja för att han vill att vi skall älska varandra och Gud av fri vilja. Varje gång en tanke blir en handling sker det alltså ett ”mirakel”, sett från det vetenskapliga perspektivet. Vår kropp, själ och ande hör ihop i en enhet, men det är bara kroppen som är fysisk. Inte är det väl så att jag gråter för att det till viss del är deterministiskt och till viss del slump? Jag gråter ju fysiska tårar för att jag är ledsen.

Om nu din osynliga själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle då osynliga Gud inte kunna det? Om Gud har all makt över allt skapat, så är det inte konstigt att han kan påverka alla molekyler i hela universum?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hur fri är du egentligen?

Har du någonsin ställt dig frågan vad det är du vill? Vad du verkligen längtar efter i djupet av ditt hjärta? Bakom allt det där ytliga så finns en djupare längtan. Den sträcker sig bortom våra drömmar om en finare bil, väluppfostrade ungar eller en smal kropp. Den ytliga drömmen skymmer bara sikten för den djupare längtan!

Jag läste precis ett uttalande av Gustav Fridolin där han berättar att antalet unga som mår dåligt har tredubblats sedan 1989 och att rasismen ökar. Vad är det som saknas? Ett annat uttalande som ger mig gåshud är att i dagens samhälle behöver var och en köpa sig lycka. Är det någon som tycker att det fungerar bra?

Det var någon som sa att för att bygga en diktatur behövs det att människor blir rädda och isolerade. Vi kan se detta om vi tar en titt på de diktaturer som vi har runt oss. För att få en perfekt diktatur, för att styra människor ultimat behövs ingredienser som gör människor rädda och isolerade. Exempel på detta kan vara ett angiverisystem, vilket leder till att människor inte vågar berätta om deras innersta tankar i rädsla för att säga något som kan leda till exempelvis fängelse. Det här är en perfekt grogrund för att ta människors drömmar ifrån dem, göra dem ofria och bryta människors gemenskap. När människan är rädd, ensam och isolerad kan hon styras. Frukten av rädsla, ensamhet (förkastelse) och otrygghet är mer rädsla, mer ensamhet, mer otrygghet, bitterhet, depression, ångest, apati och hat. Ytterligare en perfekt ingrediens är syndabockar. Allt detta som människan bär på måste komma till uttryck. Hos individen kan man ibland se det som kroppsliga symtom, smärttillstånd, sömnsvårigheter mm, ibland som psykiska symtom. På samhällsnivå kan vi ibland se det i form av behov av syndabockar. Är inte det ett perfekt sätt att styra människors hat och missnöje bort ifrån sig själv? Det är deras fel att vi har så dålig ekonomi, att vi inte har jobb till alla, att vi inte kan ta hand om våra gamla. Samma rop har skallat i Kina, i Nordkorea, i Tyskland...

I vår längtan att fylla tomrummet som ekar inom oss, som resulterar i den höga statistiken av människor som mår dåligt, tror vi att pengar, en snygg kropp, ett fint hus, en arbetskarriär ger oss lycka. Jag är ledsen att berätta (eller egentligen ganska glad) att det fungerar inte. Du blir inte lyckligare av det fina arbetet. Du jobbar bara mer, vilket antagligen gör att du blir ännu ensammare eftersom du inte har tid över för gemenskap. När du får det där fina jobbet så kanske du dessutom köper ett finare hus och en finare bil vilket gör att du blir ännu räddare för att förlora jobbet eftersom du nu står med en massa utgifter och saker som du kan förlora. Därför kanske du behöver jobba ännu lite hårdare och ännu lite mer. Jag är inte avundsjuk!

Vad är det då som saknas? Kärlek! Förlåtelse! Gemenskap! Frid! Frihet! Liv! Egentligen hade jag kunnat byta ut alla dessa ord och skrivit Gud istället. Allt det vi behöver är frukter av det Gud ger.

En av de saker som står flest gånger i bibeln är att vi inte ska vara rädda! Jag tror att någon har räknat ut att detta står 365 gånger, en gång för årets alla dagar. Är det då fel att vara rädd? Nej, även Jesus var rädd inför sin korsfästelse. Men det är fel att låta sig styras av rädslan. Rädsla är den största motståndaren till kärlek. Rädslan styr oss till ett liv i ensamhet, ett isolerat liv där vi tror att vi har kontroll. Ett liv utan kärlek (problemet med kärlek är ju att vi kan bli sårade). Sanningen är att när vi har hamnat där är det rädslan som har kontrollen över oss.

Jesus följde inte rädslan. Han dog för att vi ska kunna ha gemenskap, med honom och med varandra. Det Jesus ger är motsatsen till diktatur och terror. Det Jesus ger är motsatsen till vad världen ger och det vi nu ser i vårt land. Där vi ser ensamhet, förkastelse, rädsla, apati, isolering, bitterhet, oro och ångest vill Jesus ge kärlek, gemenskap, upprättelse, mod, kraft, liv, förlåtelse och frid! Vilket väljer du?

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. (Joh 34-35)

Jesus säger: Kom, följ mig!

Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Joh 8:12)

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt. (Matt 11:29-30)

När man följer Jesus tar man av sig världens ok och tar på sig Jesus ok. Att ta av sig världens ok är att förneka sig själv och de begär som drar en åt fel håll, till ofrihet, rädsla och ensamhet. Det kan handla om kärlek till pengar, makt, kontrollbehov, behov av att upphöja sig själv, behov av att manipulera sin omgivning för att få olika fördelar, att ljuga mm. Detta är högst individuellt beroende av vad du har för någonting som gör dig bunden i världen, ofri, otrygg, rädd. Att ta på sig Jesus ok är att följa honom och att lita på honom. Ju mer jag litar på honom, ju mer märker jag att det bär mig. Jesus ok tynger inte, det kommer med lyftkraft.

Om du vill bryta med världens nedåtgående spiral, med oro, ångest, ensamhet, bekymmer så ropa på Jesus! Vad du än har gjort i livet så finns det förlåtelse. Jesus dog för att du skulle få bli Guds barn, tryggt rotad i honom. Han har skapat dig och vet precis vem du är och vad du behöver. Han vill ge dig det du längtar efter längst in i hjärtat! Han vill komma med välsignelse till dig och din familj och han vill att du ska vara till välsignelse för andra. Du är varmt välkommen! Du är efterlängtad i Guds rike!

Dagens bön är att de rädda och ensamma, de oroliga och små får möta Jesus i djupet av sina hjärtan. Att de får fyllas av hans ofantliga nåd och frid som helar och upprättar. I Jesu namn. Amen.

Med kärlek!
Helle

dn.se
dn.se
dn.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 8 april 2009

Jesu död i gamla testamentet 2

Jesu död förutsades långt innan han vandrade omkring på Jerusalems dammiga gator. I gamla testamentet kan vi både på detaljnivå och i stora drag finna Messias, den smorde, Guds offerlamm eller med andra ord Jesus.

Jesu liv går som en röd tråd från gamla testamentet genom evangelierna som handlar om Jesu liv och vidare in i uppenbarelseboken, som handlar om tidens slut. Det är något stort och mäktigt med att se den tråden som t o m går rätt genom ditt och mitt liv, från våra föräldrar vidare till våra barn.

Gamla testamentet är fullt av skuggbilder av Jesus. Vi kan se hans konturer och på vissa ställen även detaljerna.

I psalm 22 kan vi läsa om Jesu död, om detaljer som senare slog in. Författaren till psalm 22 är David och skrevs långt före Jesus vandrade omkring i Jerusalem.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. (Ps 22:2)

I Evangeliet (Mark 15:33-34) kan vi läsa om när Jesus är korsfäst:

Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Varför sa då Jesus detta? Om han nu var Gud, varför var han då ledsen för att Gud hade övergivit honom? Även svaret på detta får vi i gamla testamentet, som skrevs långt före Jesu död. En ledtråd får vi Jesaja (54:7-8).

Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig. Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger HERREN, din återlösare.

Gud, Fadern lät all skuld drabba Jesus, Gud Sonen, när han dog på korset. I nya testamentet kan vi läsa att:

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (Gal 3:13).
Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (2 Kor 5:21)

Gud lät Jesus bli till synd och för en stund kunde inte Gud, Fadern se på Jesus. För en stund övergav han sin son. Därför ropar Jesus i djup ångest, precis som förutsades långt innan Jesu död, Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Gud, Fadern övergav sin son för en stund för att förbarma sig över oss. Han övergav Jesus i vårt ställe!

Vidare i psalm 22:7-9 kan vi läsa om den ångest och den förtvivlan Jesus gick igenom på korset.

Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: "Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär."

I Matt 27:39-44 ser vi hur detta bibelställe går i uppfyllelse:

De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

I psalm 22:12-22 läser vi vidare:

Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper. Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig. Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn - du bönhör mig.


Även detta bibelställe att Jesus skulle bli genomborrad till händer och fötter (spikarna på korset gick genom händer och fötter) skulle gå i uppfyllelse. Här står t om om när de romerska soldaterna kastar lott om Jesus kläder. Mark 15:24-25 Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.

Här dör Jesus. Han säger: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. (Joh 19:30). Här kommer också vändningen, både i evangelierna och i psalm 22.

Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom. De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt. Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig. Ty riket är HERRENS, han råder över hednafolken. Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv. De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren. De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det. (Ps 22:26-32)

Löftet om frälsning, löftet om Messias löftet om Guds lamm som offras och borttager världens synd är nu fullbordat.

En spännande detalj som händer när Jesus gav upp sin anda, när han dör korsdöden är det som står i bl a Luk 23:44-46:

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten* i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." * Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

För oss som inte är så insatta i de judiska traditionerna läser kanske vidare. Men här finns en märklig detalj. Inte nog med att det blev mörkt mitt på dagen (en solförmörkelse som varade i tre timmar!) förlåten brast mitt itu! Förlåten är det tyg som skyddar det allra heligaste i Tabernaklet, den plats där Gud var. Innanför förlåten fick endast översteprästen gå en enda gång på hela året. Översteprästen gick dit för att offra och på så sätt överskyla hela folkets synd. Förlåten i sig var ett oerhört tjockt tyg, ca 10 cm tjockt, som ej gick att ha sönder (med den tidens metoder). Den brast mitt itu! Symboliken är slående. Det behövs inga fler offer - vi har fått det fullkomliga offret - Jesus! Det behövs inga fler överstepräster - vi har den fullkomliga översteprästen - Jesus! Vi kan nu var och en ha en nära relation med Gud, vara inför Honom och fyllas med hans Ande.

Jesus dog och uppstod. Han har inte lämnat oss ensamma utan lämnat sin Ande till oss som tror på detta. Om du vill fyllas med hans Ande, hans kärlek och frid så ropa till Gud. Jesus! Jag vill ta emot dig i mitt liv. Kom och fyll mig. Tack för att du dog för mig. Tack för att du tog på dig all min skuld så att jag kan stå inför dig syndfri och rättfärdiggjord! Amen.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. (Joh 3:16-17)

Med kärlek!
Helle

Läs Jesu död i gamla testamentet del 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 7 april 2009

Jesu död i gamla testamentet

Nu är påsken här! Det är en tid av eftertanke, förundran, sorg och glädje. En tid att stilla sitt inre, varva ner och känna efter. Tempot runt oss är så högt så det är svårt att få tid till eftertanke och när vi väl får det så vet vi knappt hur man gör. Avståndet mellan hjärna och hjärta är ibland den längsta resa vi kan företa oss. Jag antar att den resan kan verka skrämmande för många. Om vi stillar oss och går utanför vår uppstressade vardag, vår trygghet(?!), vad kommer vi att finna då? Vi är nog rädda för att finna ett stort tomrum! Ett stort tomt rum som ekar efter längtan att få fyllas av liv och frid.

Jag har samlat några fakta kring påsk som jag tycker är värda att begrunda. De texter som jag använder mig av är från evangelierna (påsk) och från 2Mos 12 (pesach).

När vi kristna firar påsk så firar det judiska folket pesach, det osyrade brödets högtid. Det är en av deras största högtider och firas till minne av uttåget av Egypten. För mig som kristen ser jag en skuggbild av Jesus och anledningen till att vi firar påsk. Uttåget ur Egypten var ett verk av Gud. Han räddade och befriade sitt folk och gjorde många under och tecken. Den verkliga räddningen och befrielsen sände han med Kristus, som tog på sig straffet för våra synder så att vi kan vara verkligt fria och ha försoning med Gud. Jesus var jude och verkade bland sitt folk och gjorde många under och tecken.

Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. (Joh 1:9-11)

Påsk kommer från det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi". För det judiska folket innebär det att de skulle stryka blod från offerlammet på dörrträt för att räddas undan döden. Även detta är en skuggbild för Guds offerlamms blod, som utgjöts för oss på träkorset för att döden inte längre skulle ha makt över oss. Döden går förbi oss för att Jesus har betalat vår skuld.

Under pesach så skulle ett lamm offras (Jesus är benämnd som Guds lamm som borttager världens synd). Lammet skulle vara utan brist (Jesus var syndfri) och ses ut i månaden Nisan. Därefter skulle man se på lammet så att det verkligen var utan minsta fläck. Under samma tid som lammet sågs ut så begav sig Jesus till Jerusalem. Han sattes på prov av fariséerna och de skriftlärda, som försökte finna en brist, någonting som han kunde dömas för. Det enda han kunde dömas för var hädelse, att han utgav sig för att vara Guds son. För oss i Sverige ser vi kanske inte denna hädelse, men för dem var det tydligt. Enligt bibeln så är det t ex bara Gud som kan förlåta synder. Här kommer en man som gör mirakler (dessutom på sabbaten!) och dessutom förlåter människor deras synder. Endast Gud har den tillåtelsen. I detta gör Jesus anspråk på att vara Messias, Guds smorde, som det står om i bl a Jesaja. Jag kan bara tänka mig hur han red in i Jerusalem på åsnan, folket jublade och strödde palmblad - han hälsades som en konung. Men Jesus - han grät. Som det står i Sakarja, som skrevs långt innan Jesus föddes:

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig.Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. (Sak 9:9)


Offerlammet skulle slaktas den 14 i månaden Nisan, samma dag som Jesus spikades upp på korset.

I vers 10 i 2Mos 12 kan vi läsa att ingenting av offerlammet fick lämnas kvar till morgonen och i vers 46 att inget av lammets ben fick sönderslås eller krossas. Jesus togs ner från korset innan sabbaten. Han dog samma kväll som han spikades upp. I evangelierna kan vi läsa att Pilatus som dömde Jesus till döden var förvånad över detta. Det brukar nämligen ta 24 timmar innan man dör korsdöden. För att man skulle fira sabbat så bestämde man sig för att krossa benen på de korsfästa, för att de skulle dö snabbare. Rövarna fick sina ben krossade. Jesus fick det inte för han var redan död.

Över Jesus kors stod vad han gjort sig skyldig till och dömd för. Pilatus hade skrivit: Judarnas konung.

Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung. (Matt 27:37)


Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. (Jes 53:4-7)

Jesus kom till sitt folk första gången som den lidande tjänaren, som det står i Jesaja. Han kommer att återkomma till sitt folk. Nästa gång han kommer så är det i sin fulla prakt, i sin hela härlighet, inte bara judarnas konung utan som konungarnas konung! Jesus är konungarnas konung som ger frälsning, räddning till alla folk. Amen.

Det här är påsken! Gud som offrar sitt liv, ödmjuk in i det sista, för att ge oss evigt liv. Han tar på sig allt vårt onda för att ge oss allt sitt goda.

Dagens önskan och bön är att fler skulle få uppleva den frid och det liv som det innebär att ta emot det Jesus gjorde på korset.

Om du vill ta emot Jesus i ditt liv så ropa till Gud. Jesus! Jag vill ta emot dig. Om du finns så uppenbara dig för mig. Kom in i mitt liv. Fyll mig med nytt liv och frid och glädje. Amen

Med kärlek
Helle

Läs Jesu död i gamla testamentet del 2

Dagen.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 3 april 2009

bön a´la Franciscus

Fredagsmys ensam med mina små busungar. Full rulle, gos, mys, pussar, tjat om tandborstning, tjat om läggdags, pyjamas, nattsagor, kvällsbön och lite sång, nattpuss och så alldeles alldeles stilla... Vad gör man nu? G är ute på landet tillsammans med ett gäng för diskussioner om tro, hopp, kärlek, livets mening. Jag kan bara föreställa mig hur de sitter framför brasan, med rummet fullt av tända stearinljus. Kanske är rummet fullt av frid efter någon andefylld bönestund eller lovsång och de sitter där uppkrupna i soffan under en filt och formulerar tankar och funderingar om livets stora frågor. Livet i stort och livet i smått.

Där uppe rör sig lillkillen lite oroligt i sängen. Jag bläddar i en gammal bönebok och hittar en bön som jag lägger i mitt hjärta. Det är en dikt av Franciscus och lyder så här:

Herre, gör oss till redskap för din frid.
Där tvivel finns, låt oss komma med tro.
Där förtvivlan finns, låt oss komma med hopp.
Där sorg finns, låt oss få komma med glädje.

Mästare låt oss sträva:
Inte så mycket efter att bli tröstade som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådda som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskade som att älska.

Ty det är genom att ge som man får,
det är genom att glömma sig själv
som man finner sig själv,
det är genom att förlåta som man får förlåtelse
och det är genom att dö som man kan uppstå till evigt liv.

Vår pastor i församlingen pratade i söndags bl a om att kärlek är som att dela en chipspåse fast tvärtom (?!). Språket var inte riktigt på samma poetiska nivå som bönen ovan... Mer på en vardagsnivå... När man delar med sig av en chipspåse så tar den slut. Att dela med sig i världen betyder att man får mindre för sig själv. I Guds rike sker det omvända. Ju mer man delar med sig desto mer får man tillbaka. Det är lite som att äta kakan och ha den kvar! Godhet fungerar även här. Att göra gott sätter igång positiva spiraler. Att sprida glädje och kärlek ger mer kärlek och glädje!

Kvällens bön är att vi ska bli fyllda av Guds kärlek. Min bön är att Gud ska fylla oss med sin Ande och kärlek så att vi inte längre ska kunna hålla den tillbaka. Att den får flöda över till de människor som vi möter. Jesus, låt oss ha dig som exempel för våra liv! Låt oss leva för att tjäna varandra, för att hjälpa varandra och bära varandras bördor. Amen

Med kärlek
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 1 april 2009

små tankar kring etik

I veckan har jag gått och klurat lite på vilka etiska perspektiv vi människor bär omkring på. Än så länge (den här veckan) har jag lyckats identifiera tre olika perspektiv i mina möten med människor.

Vi kan ta som exempel att jag ger min kompis en bukett med blommor. Namnen och tankarna om de olika etiska varianterna är högst personliga...

Det första är ett konsekvensetiskt perspektiv, vilket innebär att handlingen blir god/ond utifrån utfallet. Här bestäms handlingen utifrån om min vän blir glad eller ej. Handlingen skulle vara direkt ond ifall hon skulle råka vara allergisk och god ifall det är hennes favoritblommor. Fördelen med ett konsekvensetiskt perspektiv är att det är lätt att säga om en gärning var god eller ond. Nackdelen är att etiken då "ligger i den andres händer". Stefan Einhorns bok om att vara snäll bygger mycket på det här perspektivet.

Det andra etiska perspektiv som jag lyckats få en skymt av är majoritetsetik. Här ska handlingen vara till nytta för majoriteten. Det här etiska perspektivet hör nog mest hemma i politiken, men är dock nog så viktigt att belysa. Min blombukett är en etisk handling om den leder till något gott för flera. Fördelen med en majoritetsetik är att den kan tillgodose många människors behov. På ett politiskt plan är det ju positivt att det blir bra beslut för så många som möjligt. Nackdelen är om det t ex sker på bekostnad av minoriteten. Ett förfärligt exempel är ju nazityskland...

Ett tredje perspektiv är avsiktsetiken. "Godheten" på min handling bestäms av mitt motiv för handlingen. Jag kan ju ge blomman med många olika motiv till min handling. Jag kan ge den för att jag tycker om henne och helt enkelt vill göra henne glad. Jag kan ge den för att hon ska tycka att jag är en generös person. Jag kan ge den för att göra henne avundsjuk på att jag har råd att köpa en sådan dyr bukett. Jag kan ge den med avsikt att minsann visa henne att så här är man en bra kompis ("när fick jag en blomma av dig senast?"). Det finns säkert fler anledningar. Det är först i avsiktsetiken avsikten bakom handlingen blir aktuell att ta en titt på. Det är nämligen den som är avgörande för om handlingen är god eller ond. Här skulle nog jag vilja påstå att bara den första avsikten är god. Fördelen med avsiktsetiken är att så länge jag handlar med god avsikt har jag frid och ett gott samvete "bollen är i min hand". Nackdelen är att det innehåller en stor portion tro i bedömningen (om jag får en bukett av en vän så behöver jag tro på hennes goda avsikt för att uppskatta blomman fullt ut).

Vårt rättsystem verkar bygga både på konsekvensetik och på avsiktsetik. Om ett mord begås kan det ju definieras både som dråp, vållande till annans död och mord beroende på gärningsmannens avsikt (eller i det här fallet brist på avsikt). Rent konsekvensetiskt måste det ju dock bli ett straff för gärningens konsekvens. Även majoritetsetiken kommer nog in här eftersom ett fängelsestraff även skyddar allmänheten från att skadas av gärningsmannen.

Som kristen så skulle jag framför allt beskriva mig som avsiktsetiker. Mina ledord för hur jag lever i vardagen är hämtade från bibeln, där det viktigaste är mitt motiv till handlingen.

"Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni göra för dem" (Matt 7:12)

"Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra." (Joh 13:34)

I bergspredikan (Matt kap 5 - 7) flyttas fokus från handlingen, konsekvensen till avsikten. Från det yttre till det inre.

Många tror att det här innebär att man alltid utgår från sina egna behov när man handlar. För mig innebär det tvärtom att sätta den andres behov först, att behandla den människan så som han vill bli behandlad. Når jag alltid upp till dessa etiska krav? Absolut inte! Men jag försöker och så länge jag gör mitt bästa har jag ett rent samvete och frid i hjärtat.

En av mina närmaste vänner ställde en riktigt klurig fråga. Ett etiskt dilemma, som har blivit en klassiker. Om du mötte Hitler när han var bebis och du visste om att han senare i livet skulle mörda miljontals människor. Vad skulle du göra då?

Dagens önskan är att vi alla ska få lite mer av det ljus som Jesus kom med till den här världen, till detta mörker.

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Joh 1:1-5)

Låt ljuset från Jesus fylla ditt inre med frid och liv. Hans är makten, äran och härligheten i evighet. Amen.

Med kärlek
Helle