måndag 30 maj 2011

Är kärlek en handling?


Vi alla vet att kärlek är något gott, men vad är kärlek egentligen? Är det en handling eller är det kemiska processer i hjärnan? Vad är det som vi alla längtar och söker efter?

Alla människor vill vi bli bekräftade och älskade. Det är ett behov vi har oavsett hur gamla vi är. Ett litet barn gläder sig åt förälders leende och en gammal man av en omfamnande kram. Är då kärlek en kram eller ett leende?

En kram kan ha så många olika drivkrafter. Jag kan ge en kram för att jag känner mig tvingad till det. Jag kanske tycker det skulle se illa ut om jag inte gav en kram. Jag skulle då inte se så kärleksfull ut inför andra och det vill jag ju vill framstå att vara. Kanske ger jag kramen för att visa hur fantastiskt kärleksfull jag är. För att alla ska förstå vilken förträffligt god person jag är. Jag kanske också tycker att jag minsann är mycket mer kärleksfull än andra, som inte ger några kramar. Om alla bara hade varit lika kärleksfulla som jag så skulle världen se mycket bättre ut…

Nej, kärlek är inte en handling. Till och med en kram kan ha tvång och egoism som drivkraft. Att göra kärlek till en handling gör att kärleken urholkas till tomhet. För vem skulle beröras av ett ”Jag älskar dig” om jag visste att drivkraften var egoism eller att tvång låg bakom orden? Det går inte att göra kärlek till en handling, eller till kemiska processer i hjärnan, utan att ta död på vad kärlek i grunden är.

Kärlek är precis som tvång och egoism en drivkraft, men kärleken är varken lagbunden eller egoistisk. Kärlekshandlingen är en konsekvens av kärleken och inte kärleken i sig. Kärlek hör samman med frihet, för det går inte att tvinga någon att älska. Att älska är alltså att vara fri och frihet är en förutsättning för kärleken.

(Mik 6:8) Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.

Gud begär att vi ska drivas av kärleken. Är det då inte så att han här försöker tvinga oss till att älska? Nej, han vill inte att vi av tvång ska göra ”goda” handlingar, utan att vi ska göra det goda för att vi älskar och vill. Han vill att vi ska vara fria. Att drivas av kärlek är att älska för att att jag vill ge av mig själv till någon annan. Gud vill att vi ska leva i den kärleken och att vi ska bli ett med den.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Räcker det då inte att bara vara kärleksfull? Varför måste man hålla sig till Gud? Varför blanda in Gud i det hela? Han är väl ändå helt onödig? Nej, Gud är precis det, som det handlar om. Han är den kraft vi ska drivas av. Han är den som vill bli ett med dig och vara i dig. Han är den vi ska följa. Det är i grunden honom vi längtar och söker efter. Det är därför vi ska hålla oss till honom. För han är godhetens källa. Han är kärleken!

(1 Joh 3:24) Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

tisdag 10 maj 2011

Biker för Jesus


Det står i Bibeln att Jesus helade sjuka – blinda fick synen tillbaka, lama kunde åter gå och människor blev befriade från olika krämpor genom Jesus. Frågan är om det gäller idag? Kan vi lita på det som står i Bibeln om helande och ta det till oss eller ska vi läsa det mer som en historiebok?

Under påskfirandet i Folkkyrkan i Sölvesborg fick jag möjlighet att lyssna till Pontus Backs liv. Pontus har ett liv i kaos bakom sig – En hårdrocksmusiker som levde efter ledorden ”sex, drugs and rock n´roll”. Livet handlade om turnerande och om att dämpa ångest med alkohol, droger och lugnande mediciner. Fru och fyra barn fick klara sig utan en trygg pappa. Pontus började dagen som han slutade den – full, om den nu slutade. I slutet drack han ca tre ”helrör” starksprit om dagen och tog det han kom över i droger.

Pontus följde med en kristen vän till kyrkan där han träffade människor som bad för honom och tog hand om honom, utan något fördömande. Han upplevde en varm ström av kärlek genom kroppen och där tog han emot Jesus i sitt hjärta och blev fri från både alkohol och droger. En månad efter att Pontus blivit kristen blev han inlagd på sjukhus, med obotlig skrumplever p.g.a. alkohol. Pontus var döende. Både lever och njurar hade slutat att fungera. Hans mjälte var förstorad och bukspottskörteln och slemhinnor inflammerande. Han hade även flera blödande magsår och nerverna till benen var döda, vilket resulterade i förlamning från ryggen till tårna. Pontus var fylld av smärta och ångest där han låg på sin dödsbädd. Han var fylld av ånger över hur han varit som man och far och önskade sig en ny chans att visa sin familj hur mycket han älskade dem. Det kom in en sjuksköterska som tog hans hand, satte sig vid hans sida och upprepade orden – här ska ingen dö ikväll.

Den natten vaknade Pontus av att Jesus stod vid hans fotända. Jesus sa: ”Då du stiger upp ur denna säng ska du gå ut bland folk och berätta om mig och om ditt liv. Du ska varna barn och unga för alla faror och hjälpa de som har likadana problem som du har haft.”

Dagen efter hade Pontus tillstånd vänt. Han var mycket bättre. Ångesten var borta och kroppen började sakta helas. Han var rullstolsbunden när Jesus återigen talade till honom och sa att han skulle bli en ”biker”. Han visste inte om Jesus skojade – Här satt han, lam i en rullstol och han hade aldrig haft en motorcykel. Idag är Pontus fullständigt helad. Man hittar inte ens ett litet ärr på levern och rullstolen har Jesus bytt ut till en Harley Davidson 2004 Night Train. Han är nu medlem i motorcykelklubben – ”Ambassadors for Jesus Christ” och en fri man, som lever utan ångest, droger och med en ny relation till sin familj.

(Luk 4:18) Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,