tisdag 15 december 2009

Är kunskap vägen till Gud?


Är det så att jag måste ha mycket kunskap för att vara kristen. Är det kunskapen som räddar oss? Kunskap är viktigt men är det lösningen?

För att försöka ge ett svar på frågan tänkte jag dra en parallell med musik. Musik kan analyseras och diskuteras av lärda musiker och musikvetare. De försöker kanske få fram hur kompositören tänkte när han skapade verket. Vad ville han förmedla eller uttrycka? Vilken skala användes? Varför lades disharmoniska ackord in i andra stycket? Hur spelades, rent tekniskt, styckets snabba parti? Många diskussioner kan föras runt bara ett enda musikstycke. Det man lätt glömmer, när man analyserar och plockar isär, är att musik skall upplevas. Jag behöver inte vara konsertpianist eller musikdirektör för att musiken skall beröra mig. Jag behöver inte ens veta vad ett ackord är eller ens vad en not är? Musiken är till för att beröra människor och ge en upplevelse.

Tänk dig en konsertpianist som sitter och letar fel i musiken under en konsert eller letar efter partier som han hade kunnat göra bättre. Han är så driven av allt analyserande och kritiserande att han får svårt att njuta av det ljuva pianostycket och konserten. Bredvid honom sitter en musikaliskt okunnig person som får rysningar av de vackra tonerna.

Budskapet i bibeln kan liknas med musiken. Gud vill inte att vi skall fastna i att dissekera bibeln i bitar och analysera den, för jag behöver inte ens vara bibelkunnig för att bibelordet skall beröra mig. Risken är att jag hamnar i konsertpianistens dike, alltså att jag inte längre kan uppleva eller känna det kärleksfulla budskapet som bibeln innehåller.

För att ta ett annat exempel så kanske jag har en kokbok hemma. Jag tittar på bilderna i den och analyserar rätterna för att få ut någonting av min kokbok. Problemet är att mat skall smakas för att upplevas. Även om jag vet precis hur man lagar till en oxfilé på bästa sätt, så är det ingenting värt om jag inte får smaka på rätten.

Gud vill att vi skall uppleva och beröras av budskapet. Han vill att vi skall leva av budskapet och att det skall bli levande för oss. Han vill inte bara att vi skall veta att han älskar oss, utan han vill att vi skall känna oss älskade! Gud vill inte bara att vi skall veta att Jesus ger förlåtelse, utan han vill att vi skall känna oss förlåtna! Gud vill beröra våra hjärtan. Om du kände den enorma kärlek Gud har till dig, så skulle du varken vara rädd eller ledsen. Gud vill hålla om dig och vara din vän! Detta kan låta otroligt men det är sant. Gud älskar oss alla så mycket att han har gjort allt för att vi alla skall kunna räddas till livet. Tro på budskapet och du kommer att uppleva allt detta.

(Joh 5:39) Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Kunskap är inte svaret, utan visar var svaret finns. Kunskap är inte vägen till Gud, utan den visar var vägen finns. Kunskap kan vara en hjälp, men är i sig ingen lösning, utan vittnar om lösningen. Lösningen är försoningen med Gud. Endast kunskapen om denna försoning är ingenting värd. Jesus har gjort denna försoning möjlig och försoning är den enda vägen till Gud.

(Joh 14:6) Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 8 december 2009

Varför tillåter Gud det ondas konsekvenser?


Om nu Gud skapade världen, varför skapade han då inte en värld som kan motstå förstörelse? Varför skapade han inte människor som inte kan få sjukdomar eller som inte kan lida eller uppleva sorg? En bra konstruktör borde väl kunna skapa något som inte kan gå sönder. Är det då inte Guds fel att det onda kan påverka världen?

Det man måste komma ihåg är att det onda förstör och förgör, eftersom det är det ondas natur. Det onda är en förstörande kraft. Den förstör och förgör både människor och natur och detta är inget Gud tycker är bra. Gud vet vilket lidande det onda ger och han hatar både det onda och lidandet, just för att de människor han älskar så mycket plågas.

(1 Mos 1:31) Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

När Gud skapade världen så var den helt utan brist. Varför skapade då Gud inte något som inte kan gå sönder? En människas självbild kan förstöras av någon annans förakt. Varför är det så? Jo, för att det onda existerar och gör allt för att ställa till det och plåga oss människor. Det onda har makt att påverka oss och det som påverkar oss är kärlekslösheten. Eftersom Gud är kärlek så är detta motsatsen till Gud. Genom att vi ger det onda makten över oss själva så ger vi också makten för det onda att påverka och förstöra det goda som Gud skapat. Varför låter Gud det vara så? Jo, för att det skall märkas tydligt att det onda inte är någonting att ha. Hade Gud försökt skyla över skillnaden mellan gott och ont, genom att exempelvis inte låta det onda få konsekvenser fysiskt eller själsligt, så luras vi människor att tro att gott och ont inte spelar någon roll. Att luras är inget som Gud vill, utan det står det onda för. Gud vill att vi skall förstå att vi inte klarar oss utan honom. Gud har inget intresse av att täcka upp för det onda. Tvärt om låter Gud det onda förstöra för att dess rätta ansikte skall visa sig. Därför låter Gud ondskan få konsekvenser, just för att vi skall förstå att det är ont.

Gud har skapat naturlagar och dessa naturlagar kan vara farliga. På samma sätt som den andliga världen kan vara farlig (där finns risken att drabbas av kärlekslöshet), så är den fysiska världen det också (vi kan drabbas av diverse naturlagar). Det andliga återspeglas i det fysiska. Ger vi det onda makt över vår ande och själ, så ger vi också det onda makt över den fysiska verkligheten. Men om vi alla haft Gud som beskyddare och inte släppt in det onda i världen utan gett Gud all makt, så hade varken den andliga eller den fysiska världen varit farlig för oss. De onda hade inte fått någon makt att förstöra. Gud har gett oss makten över jorden, men med vår fria vilja släppte vi in det onda i världen.

(Ps 115:16) Himlen är Herrens, men jorden gav han åt människorna.

Det vi skall göra är att ge makten till Gud så att han kan beskydda oss och återställa det som det onda ställt till med. Gud tar inte mer makt än vad vi människor ger honom. Vi har fått denna jord att förvalta och Gud har gjort sig beroende av oss människor och av våra böner. Gud vill att vi skall vända oss till honom för han vill oss väl och älskar oss.

(2 Tess 3:3) Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Bild: FreeFoto.com

onsdag 2 december 2009

Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?


Är kärleken en mekanism i varje människa? Är det då inte så som många tror att godhet kommer inifrån och inte uppifrån? Vad skall vi i så fall med Gud till om vi klarar oss utan honom? Vad kärlek är och var den kommer ifrån är en viktig fråga, eftersom kärleken är så central för oss alla.

Kärlek är ett behov som vi alla människor har, oavsett vår kulturella bakgrund. Alla behöver bli sedda, få bekräftelse och alla behöver få känna sig värdefulla. Alla längtar vi efter att bli älskade och vi gör mycket för att andra människor skall älska oss. Listan skulle nästan kunna göras oändligt lång på saker vi gör för att få behovet av kärlek tillfredsställt. Om det är så att människan själv kan producera kärlek, varför söker vi då kärleken utanför oss själva? Om kärleken är i oss, varför är det då så svårt att plocka fram den?

Kärlek är som en gåva som bara kan tas emot i tro. Jag måste tro på en kärlekshandling som är riktad till mig för att jag skall kunna känna kärleken. Misstro mot kärleken utestänger den och gör den omöjlig för mig. Tron är alltså ett måste för att jag skall kunna ta emot den så viktiga kärleken, som vi alla är beroende av.

Kärlek är alltså inget som vi själva kan producera, utan något som vi får ta emot i tro. Vi kan inte tanka oss själva med kärlek, utan vi är beroende av varandra. Om min tank är tom på kärlek, så har jag heller inget att ge min omgivning. Jag kommer då ständigt söka bekräftelse och jag har inte så mycket över till andra. Om jag exempelvis är hungrig kommer den största tiden gå åt till att hitta mat. Jag blir som ett hungrigt lejon på jakt och tvekar inte att använda armbågarna om det behövs. Men om mitt behov av mat är stillat så kan jag dela med mig av den mat jag har, vilket ju är mycket svårare när jag är vrålhungrig. Så, visst kommer kärleken inifrån när jag älskar någon, men den kärlek jag har kommer utifrån och tas emot i tro.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Gud är godheten själv och han är kärleken. Världen är full av hungriga människor som ständigt och desperat jagar efter mat. Kärleken är vår andliga mat. Gud är kärlek, så det är Gud vi alla behöver och är beroende av. Han är vår andliga mat. Jesus ropade:

(Joh 7:37) "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.

Gud är kärlekens källa och Guds ande är kärlekens ande. Guds ande är det vatten som ger liv detta vatten har vi fått från Gud som en gåva. Vattnet kan vi bara ta emot i tro, så det är genom tron som vi dricker av det. Vetskapen om var källan finns räcker inte, utan vi måste dricka av den för att fyllas av Guds kärlek och kraft.

(2 Tim 1:7) Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Bild: Kane Gledhill, FreeDigitalPhotos.net

onsdag 25 november 2009

Har livet en mening?


Vad är meningen med livet? Varför finns jag? Detta är frågor som människan förmodligen ställt genom alla tider. Kanske kan vi hitta en mening i livet, men vad är meningen med livet? Finns det en mening med universums skapelse och människan? Vetenskapsmän forskar om universum och människan, men kommer de någonsin finna livets mening? Kan vetenskapen ens ge ett svar på frågan?

Problemet med naturvetenskapen är att den faktiskt inte söker efter en mening med universums skapelse eller vår tillvaro, utan den är strikt ute efter naturliga förklaringar. Vad menas då med naturliga förklaringar? Jo, det är förklaringar som hittas i det fysiska. Frågan är då, går det att finna en mening i det fysiska, i kvarkar eller energinivåer? Nej, för det fysiska säger ingenting om någon mening eller varför saker händer, utan bara att det händer. Meningen med livet kan därför inte hittas av naturvetenskapen. Skulle någon säga att ”Gud skapade universum för att han älskar oss”, så skulle denna förklaring inte ha en vetenskaplig grund, eftersom man inte kan finna denna mening i det fysiska. Detta betyder dock inte att Gud inte existerar eller att han inte hade en mening med sin skapelse, utan bara att vetenskapen inte kan ge det svaret. Ett sådant påstående anses ovetenskapligt av de som är anhängare av metodologisk naturalism.

Samma problem hamnar människan mening i, för vi människor har ju en mening eller ett uppsåt med våra handlingar. Vårt handlande är drivet av ett uppåt och frågan är om naturvetenskapen kan hitta detta uppsåt, som vi själva faktiskt upplever att vi har? Man studerar då hjärnsubstanser och aktivitet i hjärnan. Det man letar efter är naturliga förklaringar till uppsåtet och det man då finner är att människans uppsåt i grunden styrs av deterministiska skeenden och/eller slump. Vem kan hitta en mening i detta? Betyder nu detta att människan inte har en mening? Nej, det betyder att naturvetenskapen inte kan hitta den.

Om man utgår ifrån att allt går att förklara med naturliga förklaringar så kan man inte finna de eventuella meningar eller det uppsåt som faktiskt finns. Vi själva upplever att vi har ett uppsåt, men ur det naturvetenskapliga perspektivet så blir detta uppsåt bara en konsekvens av determinism och/eller slump. Det sägs då att vi bara upplever att vi har ett uppsåt, men ett verkligt uppsåt finns inte. Uppsåt eller mening går alltså inte att finna i universum med naturvetenskapliga medel. Vi kan alltså inte bevisa ett uppsåt varken från Gud eller från oss själva!

Evolutionen sägs ha meningen att livet skall föras vidare och utvecklas genom naturligt urval, men vad kommer i så fall denna mening ifrån? Vem eller vad har gett evolutionen denna mening? Evolutionen är ju bara en produkt av tillfälligheter och slump. När vi tittar på naturen så verkar det som att naturen har en mening, men någon mening finns ju inte enligt naturvetenskapen. Den mening man säger att evolutionen har, har den alltså inte. Var kommer då denna mening ifrån som naturen verkar ha?

Jag tror att den mening vi ser i naturen faktiskt existerar och är en produkt av ett uppsåt från en skapare. Jag tror också att det uppsåt vi själva upplever att vi har är fri från fysisk determinism och/eller slump. Gud har gett oss en mening och har skapat oss med en själ som kan ha en egen mening. Jag tror inte att en mening kan uppstå ur ingenting och heller inte att slumpen (ingenting) kan producera en mening. C.S. Lewis skriver i sin bok Kan man vara kristen? följande tänkvärda ord:

”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”

Gud har en mening med sin skapelse och det är denna mening vi ser i skapelsen. Gud skapade universum och människan i kärlek för kärlek. Han skapade oss till att vara en avbild av honom som är kärlek. Du har en mening och livet är inte i grunden meningslöst. Du är älskad av din skapare!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 21 november 2009

Varför straffas de som inte tror på Gud?


Hur kan Gud straffa de som väljer att inte vara med honom? Detta måste ju vara ett bevis för att Gud försöker tvinga oss till sig. Är detta verkligen en god Gud? Är inte detta ett tecken på att Gud är en egenkär och maktgalen diktator i alla fall? Många har svårt med detta, men jag vill ge en logisk förklaring.

Gud är alltigenom god. Han älskar oss inte endast utan han är kärlek. Gud är som ljus. Där Gud är finns inget mörker. Där Gud är finns ingen kärlekslöshet.

(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Många har svårt med texter om helvetet i bibeln, vilket jag på sett och vis kan förstå. Hur kan Gud tillåta ett sådant ställe? En sak är då viktigt att komma ihåg, nämligen att välja bort Gud som är kärlek får konsekvenser. Att välja bort ljus innebär att konsekvensen blir mörker. Den som inte vill ha med Gud att göra (som ger kärlek, trygghet och frid) kommer att uppleva konsekvensen av det vilket blir kärlekslöshet, otrygghet och ångest. Gud kan inte beskyllas för att det onda existerar för han är alltigenom god. Ljuset kan inte beskyllas för att mörkret finns. Det onda mörkret står vi själva för. Det är vi själva som gett makt åt det onda och inte Gud. Den som väljer bort ljuset drabbas alltså av mörker och drar mörkret över sig själv. (Läs gärna inlägget Hur kan Gud vara allsmäktig när världen ser ut som den gör?).

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Gud varnar oss för ondskans konsekvenser och han gör det i kärlek. Ett barn som inte lyder sina kärleksfulla föräldrar utsätter sig för en risk, nämligen risken att drabbas av det som föräldrarna varnar för. Ett exempel är att föräldrar varnar för att börja med droger. Detta säger ju föräldrarna för att de älskar sitt barn. Om barnet inte lyder utsätter sig barnet för risken att drabbas av det föräldrarna varnade för. (Jag skriver mer om detta i Varför måste vi lyda Gud?). Gud vill oss alltså väl med de varnande orden att olydnad mot honom som vill oss väl för med sig det ondas konsekvenser. Gud älskar oss!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Min poäng är att det inte är Gud som står för det onda, utan det onda är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud. Gud har inte skapat ondskan utan det är Guds motsats. Helvetet är en plats där kärlekslöshet, skräck och ångest råder. Kärlekslösheten är inte Gud ansvarig för. Helvetet är mörker och är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud som är kärlek och ljus. Den som väljer mörker drar mörkret över sig själv, men den som vill vara i ljuset kommer Gud att leda till ljuset. Valet är vårt. Jesus har lidit helvetet i ditt ställe för att du skall slippa. Han gjorde det för din skull och för att han älskar dig så. Himmelriket är en gåva som Jesus berett för dig. Det är en gåva som måste tas emot. Gud säger till dig: ”Var så god!”.

(Rom 6:23) Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 15 november 2009

Du är kallad av Gud!

Vet du om att du är kallad? Vet du om att den kallelsen är från Gud själv? Han som har skapat världen har kallat dig att bli hans barn!

En kallelse är ett uppdrag, en vandring och ett nytt liv. Ingenting kommer att bli som förut. Den väntar på att du ska sträcka dig efter den, för Gud kommer aldrig att tvinga sig på dig. Om du blir rädd nu så kan jag berätta att du är inte ensam om att i första anblicken av Guds erbjudande uppleva en skräckblandad förtjusning.

Jag har en vän som blev frälst (vilket betyder räddad, befriad) för ett tag sedan. Hon upplevde Gud, att han fanns, men var rädd för att släppa taget. Hon var rädd för att släppa in honom. Jag kan förstå henne, för att i frälsningen ligger någonting utanför vår kontroll. Att bli frälst är nämligen att släppa sin egen kontroll och låta Gud ta över rodret. Min vän sa, efter en period av tumult, ja till Guds erbjudande - att ta emot Jesus som sin Herre och frälsare, att lita på att Han dog för hennes skull, att släppa sin kontroll och lita på att Gud är en god Herre. Här hände något! När hon sade ja till Jesus upplevde hon hur den heliga Anden gjorde något inuti henne. Det är vad vi brukar kalla pånyttfödelsen - när Guds Ande pånyttföder din ande. Hon gick i ett fullständigt kärleksrus i två veckors tid! Hon älskade alla! Hon fick kraft, glädje och gick omkring alldeles sprudlande. Det konstiga var att det var inte bara hon som förändrades. Problem och konflikter som i åratal hade funnits i hennes släkt blev lösta - förlåtna och nedlagda! Hon har berättat för mig att hon fortfarande får problem, vilket är en naturlig del av livet som människa, men hon blir inte bekymrad längre. Hon litar på att Gud kommer att lösa det. För en tid sedan så hände en väldigt svår sak i hennes liv. Själv hade jag nog blivit skakad vid en sådan händelse, men hon var lugn. Hur det än blir, så blir det till det bästa sa hon medan vi bad för det och överlämnade det till Gud. Det till synes svårlösta problemet löste sig inom 12 timmar! Gud är mäktig!!!!!

Min vän lever inte längre i rädsla eller i fruktan, utan i trygg förvissning om att hon är Guds högt älskade barn. Hon känner honom. Hon har en personlig relation till Jesus som hon vet älskar henne.

"Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" (Rom 8:15) (Abba betyder snarare pappa. Tänk att få kalla Gud för pappa!!!).

När man har tagit det där steget, som kan kännas lite otäckt, så öppnas en ny värld. Jesus tvättar dig ren från din synd, det finns ingen fördömelse för dig längre, du får se på världen ur hans ögon, med kärlekens ögon, du blir upprättad i Kristus.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit." (2 Kor 5:17)
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." (Rom 8:1)

Han kommer därefter alltid att finnas hos dig och visa dig hur din väg ser ut. Din väg kan ingen annan berätta för dig, inte din bästa kompis, inte dina föräldrar, inte försäkringskassan, inte regeringen. Det finns bara en som vet din väg och det är Gud och honom får du inom dig när du säger ja till honom! Att följa Jesus innebär också att aldrig mer famla runt i mörkret. Han blir din lykta på din stig!

"Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Joh 8:12).

Nu kanske du tänker att "hur ska man våga följa bara så där" eller "ska man inte ta eget ansvar?". Det bästa är att just den biten inte är så svår. Min pappa, Gud, som jag följer är nämligen kärlek! Han är 100% god och inget mörker finns i honom. Dessutom är han allsmäktig, alltid närvarande, evig och allvetande och han älskar dig och mig! Att det sedan är ett fantastiskt spännande liv att få vandra omkring med Herren gör ju inte det hela värre...

"Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." (Jak 1:17)

Om du inte har levt ett perfekt liv (om du någon gång har ljugit, stulit, tänkt fula saker osv) så behöver du honom. Du behöver bli förlåten och du behöver lägga ditt liv i Guds hand och låta honom leda dig i livet. Du behöver lita på att det Jesus gjorde på korset för dig, då han som var rättfärdig (aldrig hade syndat) dog i ditt ställe, för att du ska gå fri!

Jag förstår att du knappt kan bärga dig! Det hela är så finurligt att det dessutom är väldigt enkelt att bli frälst! Du kan säga efter mig nu om du vill!

Jesus! Jag ångrar allt det onda som jag har ställt till med i livet. Jag längtar efter din rättfärdighet och att du renar mig från all min synd. Jag tar nu emot dig som min frälsare och Herre! Jag lägger mitt liv i dina händer och litar på att du tar hand om mig! Herre, kom till mig! Herre, jag tackar dig för att du älskar mig och vill mig väl! I Jesu namn! Amen!

Med kärlek!
Helle



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vad väljer du att tro?


Vem skall jag tro på? Vad skall jag tro på? Är bibeln sann? Finns Gud? Frågorna är många men vad är det som formar vår tro? Kan vi själva påverka vår tro?

Vår tro är baserad på våra erfarenheter i livet. Vår omgivning påverkar vår tro och hur vi ser på livet. Man skulle kunna säga att vi på ett sätt formar varandras tro. Den som upplevt exempelvis mycket kärlek i sitt liv har inte svårt att tro på den, medan den som upplevt mycket kärlekslöshet har svårt att tro på att någon kan vara kärleksfull. Då är det lätt att tro att alla manipulerar eller är ute efter att vinna något själv på kärlekshandlingarna. Men är det då så att vår tro är deterministiskt styrd av vår omgivning? Är det egentligen min omgivnings fel att jag exempelvis inte tror på kärlek? Kan jag skylla på min omgivning för att jag beter mig illa? Nej, för Gud gav oss en fri vilja. Vi har därför makt att bryta den onda kärlekslösa spiralen. Vi har makt att välja annorlunda i livet. Vi kan välja att inte låta vårt förflutna styra oss och vi kan välja att tro på kärleken. Tro är ett val.

Det spelar inte någon roll hur kärleksfull någon människa är, för kärlekshandlingar kan alltid bortförklaras som en egoistisk handling, eller som en handling gjord i rädsla. Ta Jesus som ett exempel. Han var alltigenom god och handlade alltid i kärlek. Han var Gud i kroppslig gestalt, men det var det långt ifrån alla som trodde på det han sa. Om jag misstror hans kärlek så kan jag inte ta emot honom i mitt hjärta, eftersom min misstro utestänger Gud som är kärlek. Den som väljer att tro på honom kommer därför att uppleva Gud, hans härlighet och Ande.

(Joh 11:40) Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?

Om nu Gud vill att vi skall tro på honom, varför kommer han då inte ner med dunder och brak och bevisar sin existens för oss? Saken är den att för Gud är det viktigaste att vi skall tro på det han säger och på den han är. För även om Gud skulle visa sig tydligt för oss, skulle vi då tro på det han säger? Skulle vi tro att han är alltigenom god och älskar oss? Om Gud kom ner så skulle han kanske säga att det som står om honom i bibeln är sant. Tror vi på bibeln?

Trots att det finns mycket som talar för att Gud är god och att Gud existerar, så kan jag välja att lyssna på de som inte tror på Gud eller på de som tror på Gud. Min tro blir alltså en konsekvens av vem jag väljer att lyssna på. I liknelsen om mannen och flygplanet, letade mannen efter bevis för att planet skulle kunna ta honom över Atlanten. Men vad skulle hans letande vara värt om han konsekvent misstrodde alla som berättade att planet är dugligt att göra det?

Vem väljer du att tro på? Om du inte vill tro så är det inget att göra åt, för varje kärlekshandling kan alltid misstros. Kärlek kan liksom Gud misstros. Om du däremot vill tro på Gud men känner att du inte har tillräcklig grund för det, så be Gud att ge denna grund till dig. Om du med uppriktigt hjärta ber honom om det, så kommer han att visa sig för dig. Du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte på ett sätt som du väntar dig eller vid den tidpunkt du väntat dig, men han kommer att visa sig. För Gud är det inte viktigt hur han når oss, bara att han når oss. Han älskar oss så mycket mer än vad vi någonsin kan ana och han har berett en plats åt alla i sitt rike. Han väntar och längtar efter oss alla!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

lördag 7 november 2009

Vad är synd?


Vad är synd egentligen? Det finns många föreställningar om vad synd är, men det är några punkter som är viktiga att känna till. Jag tänkte ge en förklaring vad synd är genom att visa vad det inte är. Jesus gav oss ett enda bud och det är detta:

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Det Jesus ville visa är att vi skall älska varandra och följa kärleken. Kärlek är ingen handling utan en drivkraft i oss som leder till kärlekshandlingar. Jesus vill att vi skall drivas av hans kraft som är alltigenom god. Gud är kärlek (1 Joh 4:8), så den som älskar drivs av Gud.

Vad är då synd? I den grekiska originaltexten är ordet hamartia, som innebär att missa målet men ordet betyder också lagöverträdelse. Synd är alltså att missa det mål som Gud har med människan, nämligen att vi skall älska varandra och vara avbilder av Gud som är kärlek. Synd är också att överträda det bud vi har att älska varandra.

(1 Joh 3:4) Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. (Folkbibeln)

Svaret är kanske lite skakande men sanningen är att synden är så mycket större och så mycket vanligare än vad vi tror. Den har blivit en del av vardagen. Syndar gör alltså inte bara den som dödar, våldtar, skäl, ljuger eller nedvärderar någon. Synd är att välja att tjäna sig själv i egoism istället för att tjäna andra i kärlek. Synd är att se till sitt eget bästa före andras. Synd är att följa rädslan och inte följa kärleken. Synden är så rotad i oss att den har blivit en del av oss. Synden är den mur som skiljer oss från Gud.

Synd är inte en handling av samma anledning som kärlek inte är en handling och detta är viktigt att komma ihåg. Handlingen är symptom på synden men inte synden i sig, på samma sätt som snuva är symptom på sjukdom. Synden ligger alltså i uppsåtet och det är detta som Jesus försökte förklara i bergspredikan (Matt 5:21-48). De skriftlärda och fariséerna var de som var noggranna med att följa gamla testamentets bud och tyckte att de klarade det bra. För att ta en liknelse så trodde de att de skulle hoppa över 150 cm i höjd. De var stolta över att de klarade det och såg ner på dem som kämpade med höjden eller inte klarade den alls. När Jesus kom och förklarade lagens innebörd, så blir de skriftlärda och fariséerna vansinniga på honom. Nu kunde de inte längre vara stolta över sin fromhet. Helt plötsligt säger någon att de skall hoppa över 150 meter!

(Mark 10:26) De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli räddad?"

Vi kan alltså sluta att jämföra oss med andra. Vi kan glömma att vara syndfria i egen kraft, för det är omöjligt. Men det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud.

(Mark 10:27) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt." (Folkbibeln)

Gud har gett oss en utväg! Han lämnar oss inte i sticket för han älskar oss så. Eftersom vi inte kan vara syndfria, så gjorde Gud det möjligt för oss att bli fria från all synd. För han vill ha en relation med dig och försonas med dig. Genom att ta emot den försoning som Gud vill ge dig, ser han på dig som helt utan skuld. Alla synder är då som bortblåsta för Gud! Gud river muren. Det är denna frid som Gud vill ge dig. Nämligen friden att känna sig utan skuld för det som du gjort och friden som det innebär att vara älskad av Gud. Gud älskar dig villkorslöst! Allt som återstår blir då att tro på det!

(Joh 14:1) "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

måndag 2 november 2009

Var Jesus politisk?


Vilket parti skulle Jesus rösta på om han levde i Sverige i dag? Denna fråga är det lätt att ställa sig eftersom vårt samhälle är uppbyggd med politiska system och demokrati som grund. Men Jesus kom inte som en politiker. Han kom inte med ett budskap om förändring av samhället genom nya skattesystem eller ett nytt sätt att organisera samhället. Nej, Jesus var till synes märkligt ointresserad av politik, men hur kommer det sig?

Då Jesus levde var det många av judarna som var trötta på romarna som hårdhänt styrde i Judéen (nuvarande Israel). De var trötta på allt det förtryck och utnyttjande som romarna stod för. Judarna längtade och väntade på en Messias som skulle befria dem från detta förtryck och från romarna. När Jesus kom såg de äntligen en man med kraft från ovan som skulle kunna befria dem. Jesus visade sin kraft genom sina under, så nu skulle romarnas makt och inflytande störtas.

(Joh 6:14) Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: "Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen." Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Seloterna var den grupp judar som med våld ville störta romarnas makt. ”Nu är det dags för romarna att falla!”, tänkte man. Så när Jesus beger sig in i Jerusalem anar de att något stort skall hända. Nu skall romarna fördrivas. Man hurrade och hurrade och förväntningarna var mycket höga. Nu var tiden inne…

(Matt 21:8) Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: "Vem är han?" Och folket svarade: "Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen."

Men vad händer? Jo, förväntningarna på Jesus och på att han med sin gudsmakt skulle få romarna på flykt raserades totalt. Ingenting händer. De enda han driver ut är säljarna i templet?! Besvikelsen var nog motsvarande den publiken hade på Ferdinands agerande i tjurfäktningsarenan. Vilken besvikelse! Jesus var nog inte Messias räddaren ändå, tänkte de.

När Jesus sedan fängslas och ställs inför folken får de välja mellan att frige Jesus eller Barabbas, som var en upprorsman och mördare som stred mot romarna men som fängslades (Luk 23:19). Vem skulle folket välja?

(Matt 27:21) Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?" De svarade: "Barabbas." Pilatus frågade: "Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Han skall korsfästas!"

Jesus hade en helt annan agenda än en politisk agenda. Han vill ändra människors hjärtan i stället för handlandet. Han ville förändra människan inifrån istället för genom yttre påtryckningar. Jesus ville befria människors inre förtryck före det yttre förtrycket. Han kom med ett rike där kärlek och frihet råder. Han kom med Guds rike. Han kom inte med ett rike med lagar, system eller demokrati. Han visade oss något helt annat och en helt annan väg.

I demokratins namn valdes Jesus att korsfästas. Jag tycker denna historia är talande för de val vi ofta ställs inför idag, för hur väljer vi att lösa förtryck och utnyttjande? Folket valde Barabbas och korsfäste Jesus. Folket valde yttre förändring genom våld före en inre befrielse. Skall vi välja Barabbas väg att ändra på samhället eller den väg som Jesus visade, nämligen kärlekens och försoningens väg. Vilket rike väljer vi? Den här världens rike eller Guds rike? Vem väljer vi och vem tror vi på? Barabbas eller Jesus?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Bild: FreeFoto.com

torsdag 29 oktober 2009

Existerade Jesus?


Att Jesus omnämns i nya testamentet är ju ingen hemlighet, men omnämns han i andra oberoende skrifter från samma tid? Finns det bekräftande uppgifter på att Jesus faktiskt existerade?

Visst borde Jesus också omnämnas i andra skrifter om han gjorde ett avtryck hos människorna som levde då. Det intressanta är att det finns författare från den tiden som nämner Jesus. Josefus är en av dem och han var en judisk historiker som levde under det första århundradet. Han ses som en mycket viktig utombiblisk författare som skildrar judendomen, romerska krig mm. Han nämner i sina verk Johannes döparen, Jakob Jesus bror och Jesus själv. I ett av sina verk The Antiquetetes skriver han så här:

Han kallade samman Stora Rådet, förde inför det fram en man vid namn Jakob, bror till Jesus, som kallades Kristus, samt vissa andra. Han anklagade dem för att ha överträtt lagen och utlämnade dem till att stenas. (The Antiquetetes 20.200)

Att Jesus hade en bror som hette Jakob går det att läsa i bibeln på två ställen.

(Matt 13:55) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

(Gal 1:19) Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob.

Översteprästen Ananias som Josefus nämner finns också omnämnd i bibeln. Fast då är det Paulus som på samma sätt som Jakob ställs inför stora rådet.

(Apg 23:1) Paulus såg på rådet och sade: "Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt." Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen.

Josefus nämner också Jesus i ett annat mycket omstritt stycke som kallas Testimonium Flavianum. Där går det att läsa:

Ungefär vid den tiden levde Jesus, en vis man, om man nu kan kalla honom man. Ty han var en som utförde häpnadsväckande bedrifter och var lärare för sådana människor som glatt tar emot sanningen. Han vann över många judar och många av grekerna. Han var Kristus. När Pilatus dömt honom att korsfästas, efter att ha hört honom anklagades av män med det högsta anseendet ibland oss, övergav de som först kommit att älska honom inte sin hängivenhet till honom. På tredje dagen visade han sig återuppväckt för dem, för Guds profeter hade profeterat om dessa och otaliga andra saker om honom. Och det kristna följet, som kallades så efter honom, har än i denna dag inte försvunnit. (The Antiquetetes 18.63 - 64)

Man tror att denna text blivit ändrad eller förskönad eftersom Josefus inte trodde att Jesus var Messias, vilket texten antyder, men stycket ger ändå tecken på att Jesus levde, hade anhängare och dödades.

Jesus omnämns också i den judiska skriften Talmud. Där beskrivs han som son till Maria, en falsk Messias och trollkarl. Anmärkningsvärt är att de kallar honom för just trollkarl, eftersom det antyder att han gjorde under, men att de trodde dessa under gjordes med kraft av det onda. De hade kunnat skriva ”Det sägs att Jesus gjorde under, men det gjorde han inte.”, men så står det inte.

Jesus går inte bara att återfinna i judiska skrifter utan också i romerska. Tacitus, som är en romersk historiker och författare skriver 115 e Kr om när Nero lägger skulden på de kristna för den stora branden i Rom (64 e Kr) för att ingen skulle misstänka honom själv.

Nero lade skulden på en grupp som var avskydd för sina vederstyggligheter, av massan kristna kallad, som han också utsatte för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus, och en mycket illasinnad vidskepelse, som på detta sätt tillfälligt hejdades, bröt på nytt ut inte bara i Judeen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom… Följaktligen arresterades till att börja med alla som erkände sig skyldiga. Utifrån deras upplysningar dömdes sedan en väldig mängd, mindre för att ha satt eld på staden än för hat mot mänskligheten.

I denna text går det att uttyda att den man som kallades Kristus (alltså Jesus) led det hårdaste straffet, vilket på den tiden var korsfästning. Den beskriver också att straffet på Jesus gjorde att utbredningen av vidskepelsen (som Tacitus kallade kristendomen) tillfälligt hejdades för att sedan spridas återigen. Texten tyder också på en snabb spridning av kristendomen eftersom den nådde Rom och att den 64 e Kr sågs som någonting Nero måste göra någonting åt.

En annan text vittnar om kristendomens snabba spridning är en text (daterad till 111 e Kr) skriven av romaren Plinius d y. Anmärkningsvärt är också att texten nämner att Jesus tillbes som Gud.

Jag har frågat dem om de är kristna, och om de erkänner det upprepar jag frågan en andra och en tredje gång, tillsammans med en varning om vilket straff som väntar dem. Om de framhärdar befaller jag att de skall föras bort och avrättas. Ty oavsett erkännandets natur är jag övertygad om att deras envishet och orubbliga styvsinthet inte bör gå ostraffad… De förklarade även att deras sammanlagda skuld eller förseelse bara uppgick till att de regelbundet hade samlats före gryningen en viss dag för att inom gruppen sjunga verser växelvis till Kristi ära, som om det var till en gud, och också för att med ed förbinda sig, inte för något brottsligt, utan att avhålla sig från stöld, rån och äktenskapsbrott… Detta fick mig att besluta att det var än mer nödvändigt att med tortyr dra sanningen ur två slavkvinnor som kallade sig diakonissor. Jag fann inget annat än en fördärvad slags kult som gått orimligt långt.

Kan man då inte tänka sig att Jesus borde ha nämnts fler gånger i skrifter från den tiden? Faktum är att det finns få historiska dokument kvar från det första århundradet. Sedan bör också nämnas att Josefus var mer intresserad av politik och kampen mot Romarriket. Vad Jesus gjorde sågs inte så intressant av de som var intresserade av det politiska maktspelet på denna tid.

Var kan man då få ut av dessa utombibliska texter om Jesus? Jo, att:
  • Jesus hade en mamma som hette Maria och en bror som hette Jakob.
  • Jesus kallades Kristus och ansågs av sina anhängare att han var Messias.
  • Jesus korsfästes under Pontius Pilatus på den tiden då Tiberius var kejsare.
  • Jesus hade också anhängare som kallades kristna.
  • dessa anhängare spreds snabbt till Rom (64 e kr) trots Jesus skamliga död.
  • de kristna hade en fast och orubblig tro och tillbad Jesus som Gud.
Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

torsdag 22 oktober 2009

Hur handlar Gud genom oss?


Hur är det möjligt för Gud att verka genom oss? Hur kan vi utföra Guds verk? Är det inte bara Gud som kan utföra Guds verk eller är det så att det är vi människor som skall göra jobbet åt Gud? Detta är frågor som kan dyka upp när det gäller Guds handlande och jag vill visa på en del som är mycket viktigt att komma ihåg.

Jag tänkte förklara det men en liknelse. Tänk dig små levande gulliga verktyg i disney-tappning. Verktygen, som bland andra är en hammare, en tumstock, en vinkelhake, en skiftnyckel och en skruvmejsel, har samlats för att umgås och få riktlinjer i det husbygge som pågår. Hammaren ställer sig framför de andra verktygen och börjar tala till dem. ”Kära, vänner. I handboken står det att det är viktigt att bygga på detta hus. Hammarslag skall bygga detta hus.” läser han sedan ur handboken. Verktygen började titta lite oroligt på varandra, för ingen av dem kände att de var särskilt bra på att hamra. De kunde inte säga emot hammaren heller för det stod faktiskt så i handboken. Efter samlingen börjar verktygen att hamra lite på huset. Vinkelhaken hackade lite på sitt håll medan tumstocken slog på sitt. Andra verktyg gav upp hamrandet och gick iväg för att gömma sig för de andra. De ville inte visa hur dåliga de var på att hamra. Efter lite hamrande började vinkelhaken och de andra verktygen tycka att de gjorde ett riktigt bra arbete. Då kommer snickaren. ”Vad gör ni med mitt hus?!” ryter han åt dem argt och med stor auktoritet. ”Ni förstör mitt hus!” men när snickaren ser hur skadade de själva blivit av allt hackande blir han fylld av sorg och säger med sin mjuka ton ”Mina vänner. Det är inte ni som skall bygga huset, det är jag.” och han fortsätter ”När det behöver hamras så använder jag hammaren och när jag behöver mäta någonting använder jag tumstocken”. Verktygen som förut tyckte att de gjorde ett bra arbete, förstår då att de gjort mer skada än nytta. Snickaren säger då: ”Lägg er i min hand eller i min verktygslåda så att jag kan använda er. Spring inte iväg och göm er för att ni är rädda för mig eller arbeta på egen hand, utan var tillgängliga för mig. Låt mig få vara er kraft. Låt min hand få leda er. Kom och vila i min hand. Kom låt oss bygga på huset.”

Vi kristna tror ofta att det är vi som skall göra jobbet åt Gud. Att vi skall prestera så att Gud kan ge oss beröm, men så är det inte. Vi kan inte göra någonting alls av oss själva som gör Gud glad. Gud kommer aldrig att bli imponerad av oss. Vi kan ge upp alla ansträngningar att se bra ut inför Gud. Gud älskar oss ändå. Vi är redan värdefulla i hans ögon.

Vi är skapade att vara Guds avbild. En avbild av kärleken. Vi skall förmedla kärlek till andra, men detta kan vi inte göra utan Guds kraft. Många tror att det går att vara god utan Gud, men det är omöjligt. Visst kan de som inte tror på Guds existens drivas av kärlek, men den som drivs av kärlek drivs också av Gud oavsett om vi tror på Guds existens eller inte. Kärleken är Guds kraft som utför Guds verk. Hela skapelsen är ett verk i kärlek. Han skapade hela universum bara för vår skull. Det är kärlek!

Vi måste sluta upp att kämpa i egen kraft, utan i stället söka Gud. Vi behöver vända oss till Gud, för då kan han föra oss och utföra sitt verk med hjälp av oss. Gud vill att vi skall vila i hans hand medan han gör jobbet.

(Joh 6:28) De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt."

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 15 oktober 2009

Existerar altruistisk kärlek?


Finns den kärlek som inte är ute efter att vinna någonting på det själv? Är inte alla handlingar en effekt av att vi vill tjäna någonting på dem själva? Gör vi inte bara dessa goda handlingar för att känna oss nöjda med oss själva? Är det i så fall altruistisk kärlek? Många tror inte att den altruistiska kärleken existerar och saken är den att altruismen är lika omöjlig att bevisa som Guds existens.

Den altruistiska kärleken är den kärlek som bibeln talar om (agape på grekiska). Den ger av sig själv utan att ha något egenintresse alls. Om jag ger kärlek i syfte att känna mig som en bättre människa, så är det faktiskt inte det vi kallar för altruism. För altruismen offrar sig själv för andra utan att tänka på de egna konsekvenser det kan medföra. Att vara altruistisk är därför också ett risktagande, som man är beredd att ta för att man älskar en person. Att följa kärleken kan nämligen medföra att jag riskerar att föraktas.

Vissa biologer kämpar med att förklara hur det kommer sig att vi offrar oss för varandra eller samarbetar. Altruismen beskrivs som en biologisk mekanism, som visar sig i handlingar som vi människor kallar för kärlek. Kärlek blir då en benämning på vissa handlingar. Men den kärlek bibeln talar om är ingen handling, utan visar sig i handlingar. En till synes kärleksfull handling behöver inte ha ett kärleksfullt uppsåt. Det går alltså inte att se kärleken i sig, men det går att se effekten kärleken har genom handlingar. Det är som att vi inte kan se vinden i sig, men vi kan uppleva den genom att känna den mot vår hud och vi kan se effekten av den. Vind är inte desamma som fallna träd eller vajande flaggor, men vi kan “se” vinden genom (med hjälp av) de vajande flaggorna. Gud är också osynlig, men vi kan uppleva honom och se de verk han gör. Vi kan inte se Gud men genom Jesus handlingar kan vi “se” Gud.

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Den altruistiska kärleken måste upplevas för att man skall kunna förstå den och detsamma gäller för Gud. Den altruistiska kärleken måste tas emot i tro och detsamma gäller med Gud. Den altruistiska kärleken är inte biologi eller hjärnaktivitet utan vi ser effekten av den i det fysiska och på samma sätt ser vi Guds verk i det fysiska.

Det Gud vill är att hans kraft skall driva oss, för det är bara då som vi kan låta Guds altruism avspeglas i oss. Vi är ju skapade till att vara avbilder av en Gud som är kärlek. Som troende är det viktigt att komma ihåg att det inte tjänar någonting till att försöka se bra ut inför Gud, för han känner vårt uppsåt. Han vet om de handlingar vi gör är drivna av kärlek eller egoismen. Men vi kan slappna av för Gud är inte ute efter att döma oss utan rädda oss. Räddningen ligger inte i att försöka vara duktig, utan att vi litar på Gud. Då kan vi ta emot Guds oförtjänta gåva, förlåtelsen. Gud är altruistisk kärlek och älskar oss alla så otroligt mycket att han tog vår ondska på sig för att förlåta oss. Bara så att vi skall kunna försonas med honom och leva ett evigt liv tillsammans med Gud. Vilken gåva detta är och vilket glatt budskap!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Bild: FreeFoto.com

måndag 12 oktober 2009

Vad kan stoppa ondskan?


Ondskan är som en eld som ter sig okontrollerad. Den sprider sig snabbt och effektivt och får förödande konsekvenser. Den ödelägger och förstör i dess väg och lämnar ingenting opåverkat. Vad är det som får stopp på denna förstörelse som ondskan ställer till med? Vad är det som ger liv igen till pinade själar?

Jag brukar se på ondskan som brinnande bollar som kastas i famnen på mig. De gör ont att hålla i och plågar mig. För att slippa hålla i plågan så är det lätt att jag kastar den vidare på andra, som i sin tur får en plåga att hålla i som de inte vill ha. Hur lätt är det inte att bära med sig hem ilska eller irritation från jobbet som familjen får ta konsekvenserna av, helt oförtjänt. Man blir som en laddad bomb som smäller av vid en enda duns. Risken är att även de som utsätts för min irritation också kastar sina brinnande bollar vidare tillbaka till mig och till andra. Det hela blir en lavin av ilska och plåga som är svår att stoppa.

Problemet med att kasta vidare bollen är att bollen i mina händer inte försvinner. Ilskan och hatet, som de brinnande bollarna representerar, delar på sig när jag kastar den vidare. Ilskan mot den onda handlingen försvinner inte bara för att jag låter ilskan slå mot andra människor, som kanske inte alls hade med den ursprungliga onda handlingen att göra. Ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten, som byggs upp inom mig får ett utlopp som i sin tur förstör. Den förstör inte bara för andra utan också för mig själv. Antalet brinnande bollar växer och bitterheten slår rot i mig och blir som en inre sjukdom.

Vad är det då som kan sätta stopp för denna tillsynes hejdlösa spridning? Jo, svaret är förlåtelse. Det är bara förlåtelsen som sätter ett stop för ondskan. Det är bara förlåtelsen som övervinner ondskan. Att förlåta är som att låta vatten släcka den eld som tagit fart i oss. Det är bara genom förlåtelsen som det ondas effekt utplånas och det är först när vi släckt elden som vi slipper plågas av den.

(Kol 3:13) Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.

Att förlåta är ett val och om jag inte vill förlåta kommer ilskan och bitterheten att ta överhanden. Det går inte att ha frid i sitt inre och samtidigt gå och bära på oförlåtna handlingar. Att välja förlåtelsens väg är inte alltid lätt, men vi kan alltid få hjälp att förlåta om vi vill förlåta. Vi kan alltid vända oss till Gud för att bli fri från ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten. Det är bara när elden släcks som vi kan få frid i våra hjärtan.

Jesus har gjort förlåtelsen möjlig med Gud, genom att han tog på sig all ondska, bara för att släcka den. Jesus kom med förlåtelsen för att utplåna brinnande bollar, så att vi kan försonas med honom. Gud vill att vi skall förlåta andra som han har förlåtit oss. Att vi skall ge vidare av den frid som han har gett till oss. Det är bara förlåtelsen som helar brustna relationer. Därför är det så viktigt att förlåta.

(1 Joh 3:8) Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

måndag 5 oktober 2009

Från skeptisk ateist till troende kristen

Är det möjligt att bli kristen om man är ifrågasättande? Måste man inte lägga förnuftet på hyllan för att tro på Gud? Följ den ateistiska journalisten Lee Strobels jakt efter sanningen i filmen ”The Case for Christ”.

Se Lee Strobels kamp att motbevisa bibeln och Jesus. Han ställer de främsta experterna mot väggen och synar argumenten. Men det blev en resa han inte hade tänkt sig. Det blev en resa som förändrade hans liv för alltid.



Här kan du se filmen i sju delar.
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7

(Hos 6:3) Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndag 28 september 2009

Hur kan Gud vara allsmäktig, när världen ser ut som den gör?

Hur kan Gud vara allsmäktig och ha all makt, med tanke på hur världen ser ut? Är det inte så att antingen är han inte allsmäktig, eller så struntar han i oss? Dessa frågor och tankar är det många som har, så därför tänkte jag göra ett försök att förklara en aspekt av detta som är viktig att ha kunskap om.


Gud är allsmäktig och det innebär att Gud äger all makt. ”Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden.” (1 Krön 29:11). Makten tillhör Gud, så den är hans egendom.

När Gud skapade människan, skapade han henne till att vara Guds avbild eller med andra ord skapade han människan till att älska. För att vi skall kunna älska gav Gud oss makt över vår kropp och en fri vilja som vi har makten att använda som vi vill. Gud gav oss denna fria vilja eftersom det är en förutsättning för att vi skall kunna vara Guds avbilder, eller avbilder av kärleken. För kärleken måste vara fritt vald för att kärlek skall kunna vara kärlek. (Läs mer om detta i inlägget Varför skapade Gud oss med fri vilja?).

Vi människor har fått denna makt men vi äger den inte. Makten är Guds och vi är förvaltare av denna makt. Det är därför som vi människor ofta beskrivs som förvaltare eller arrendatorer. Både i liknelsen om talenterna och om arrendatorerna beskrivs i början av liknelsen hur människor få ta hand om Guds makt och skapelse.

(Matt 25:14) Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom.

(Matt 21:33) Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort.

Med den makt vi har fått så kan vi välja att tjäna oss själva i egoism eller tjäna varandra i kärlek. Tyvärr använder vi denna makt så ofta i eget syfte och missbrukar därför den makt vi har fått. Brottet att missbruka förvaltad makt i eget syfte kallas i juridiken för trolöshet mot huvudman. Huvudmannen i detta fall är Gud och detta brott är vi alla skyldiga till. Vi har alla missbrukat den makt Gud har gett oss. Vi kan alltså inte skylla Gud för hur vi väljer att förvalta makten. Att världen ser ut som den gör beror därför helt på oss människor.

Är vi då helt utlämnade? Kan Gud inte göra något? Jo, vi kan ge vår makt till Gud och drivas av kärlek vilket är Guds vilja. Med andra ord så kan vi ge Gud makten att hjälpa oss. Det är därför som Gud vill att vi skall be honom om hjälp, just för att Gud då ges makt att påverka. Om vi däremot inte litar på att Gud kan hjälpa oss, så låter han oss klara oss själva. Helt efter vår egen vilja. Det är detta nedbrytande som vi ser konsekvensen av. Gud har gjort sig beroende av oss människor och av våra böner. Gud skulle kunna göra mer, men han kan inte göra mer än vad vi ger honom makt att göra. Därför skall vi be så att Gud kan komma med sin kärlek och kraft.

(1 Pet 5:11) Hans är makten i evighet, amen.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

måndag 21 september 2009

Varför måste vi lyda Gud?


Vad innebär det att lyda Gud? Vill Gud att vi skall lyda honom mot vår vilja för att han skall få som han vill? Är inte Gud i så fall en auktoritär diktator? När det talas om att lyda Gud så är det lätt att dessa tankar dyker upp, men hur går en kärleksfull Gud ihop med en Gud som vill att vi alltid skall lyda honom?

Ofta har vi svårt med det som handlar om lydnad i bibeln. Jag tror det har att göra med att vi ofta förknippar lydnad med att göra någonting emot vår vilja, men så behöver det inte vara. Gud vill inte tvinga oss genom att skrämma oss till lydnad, utan han vill att vi självmant skall följa hans väg. Han vill alltså att vi av fri vilja skall välja kärlekens väg framför egoismens väg.

Lydnaden hör ihop med tron och jag skall förklara varför. Tänk att jag besöker en läkare. Läkaren berättar för mig att jag är sjuk, men att han har en behandling som kan bota mig från min sjukdom. Han ger mig då råd om hur behandlingen går till. I detta läge kan jag välja om jag skall lita på läkaren eller inte. Stämmer det han säger? Är jag ens sjuk och hjälper i så fall behandlingen? Om jag väljer att tro på att läkaren kommer kunna hjälpa mig med sjukdomen så kommer det leda till att jag lyder läkarens råd. Tron på läkaren ger då konsekvensen lydnad. Om jag däremot inte lyder läkarens råd så tummar jag också på min tro på läkaren. Jag kanske då tror att läkaren inte har riktigt koll. ”Sjukdomen kan väl inte vara så allvarlig” kanske jag tänker. Att då inte lyda läkarens råd kan därför ge de allvarliga konsekvenser som läkaren varnade för. Misstron leder till att jag inte gör det läkaren ordinerar, vilket leder till att jag ger mig ut på djupt vatten. Detta är vad som kan hända om jag tror mig ha mer kunskaper än läkaren.

Nu är Gud ingen läkare, för en läkare drivs inte alltid av kärlek, äger inte all kunskap och kan ha fel. Men Gud är kärlek, har all kunskap och har aldrig fel. Gud älskar oss så otroligt mycket att han inte vill att någon av oss skall skadas. Därför säger han som det är. Vi bär på en sjukdom, men han har en väg ut ur sjukdomen. Att inte tro på Gud leder till en olydnad vilket i sin tur leder till att vi befinner oss på den tunna is som Gud varnar oss för.

Gud ger oss människor råd och varningar för att han älskar oss och inte för att han vill göra livet tråkigt för oss. Han vill oss väl och att ingen människa skall skadas av ondskan i världen. Att därför misstro Gud leder till att jag tror att jag vet bättre än Gud och effekten av det blir olydnad. Gud vill att kärleken skall driva oss eller med andra ord hans ande. Den förälder som älskar sina barn har inte svårt med att lyda orden: ”Skada inte dina barn”, för varför skulle jag vilja det. Jag älskar ju mina barn. Lydnaden blir då inget problem för mig. Det är detta Gud vill att vi skall förstå, nämligen att den som älskar (jag pratar om altruistisk kärlek), lyder Gud.

Tack och lov har Gud förberett en utväg ut ur olydnadens konsekvenser och detta gjordes genom Jesus lydnad eller kärlek.

(Rom 5:19) Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

onsdag 16 september 2009

Berömmelsens ensamhet

”Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den ensammaste människan på jorden. Detta är den mest smärtsamma typen av ensamhet. Min framgång har gjort mig till idol i den här världen och gett mig miljontals pund i pengar, men samtidigt har den hindrat mig från att uppleva det enda som vi alla egentligen behöver: en kärleksfull och stabil relation.”


Detta är vad Freddie Mercury, sångaren i Queen, sa i en intervju strax innan han dog 1991. Han hade det många söker efter, men ändå vad det någonting som saknades. En kärleksfull och stabil relation är vad vi alla behöver. Ett problem med att vara idol är att den personen människor älskar är personens yttre, eller fasade. Jag vet vem Freddie Mercury var, men jag kände honom inte. Jag vet några av hans många låtar, men jag vet inte vad han gillade att äta till frukost. Han var beundrad för det han gjorde, men inte för den han var. Kanske var det detta som gjorde att han trots alla sina beundrare världen över kände sig så ensam.

Jag både spelar och gör musik själv. Under alla mina tonår så hade jag ett mål i sikte. Jag skulle bli känd! Frågan var inte om, utan när. Jag spelade i ett band. Waste hette vi och spelade melodiös punk. Vi lyckades komma med på två punk-samlingsskivor och vi fick beundrarbrev från både Sverige, Danmark, Norge och Japan. Skivbolag från Tyskland hörde av sig till oss och vi inbjöds också till spelning, där bla Lilli och Sussie skulle uppträda. Allt gick bra och vi hade flyt, det fanns bara ett problem. Låtarna vi spelade in var rena studioprodukter, så Waste var inget band, utan det var från början bara jag och en kompis som spelade in allt. Vi började då leta bandmedlemmar och lyckades till slut få ihop ett band, men det gick trögt och jag kände att drivet att bli känd började minska. Jag kände också en prestationsångest för att vi inte skulle låta lika bra som på skivan. Allt började självdö och jag fick ångest för att jag inte gjorde något för att förvalta den positiva respons vi fick. Jag hamnade också i vad jag brukar kalla för min Rock ’n’ roll-kris. Jag började inse att jag nog inte blir någon stjärna. Nu har denna ångest förvandlats till tacksamhet att det inte blev någonting med Waste. Jag tror det var Gud som satte käppar i hjulet, för jag tror inte jag hade mått bra av kändisskapet. Jag hade garanterat råkat ut för samma ensamhet som Freddie Mercury.

På skivan The Miracle sjunger Freddie ”Finns det någon som vet vad vi lever för?”. Jag tror att han hade helt rätt i att det enda vi alla behöver är en kärleksfull och stabil relation och jag tror att det är just detta som vi lever för. Gud har skapat oss till att ha en kärleksfull och stabil relation med sig och med andra människor. Jag är nu tacksam för min fru och mina barn och för den kärleksfulla gemenskap jag har med dem. Jag är också tacksam för att Gud drog mig närmre hans kärlek. Gud är kärlek och trofast, så han sviker oss aldrig. Jag tror att alla innerst inne söker efter Gud, som är kärlek, men vi letar på fel ställen. Men när vi finner den, så går ingen beundran upp mot den.

(Matt 13:44) Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

onsdag 9 september 2009

Hur kan en dömande Gud vara god?


Hur kan en god Gud döma? Är det inte så att Gud auktoritärt säger ”Tillbe mig eller straffas med helvetet!”? Är detta en kärleksfull Gud, eller är det en Gud som vill skrämma oss till sig? Jag skall ge en aspekt på detta med att Gud kan döma och samtidigt vara kärleksfull och jag tänkte försöka förklara detta med en liknelse.

En man sitter i en båt långt ute på havet. Han märker då till sin förfäran att den läcker in vatten och båten börjar fyllas snabbt med vatten. Mannen försöker desperat att laga läckan, men misslyckas gång på gång med att få den att inte ta in vatten. Båten är dömd att gå under. Alldeles i närheten sitter en vän i en båt som flyter. Han åker till mannen och sträcker ut handen och skriker: "Lämna båten den sjunker! Ta min hand!", men mannen svarar: "Jag försöker rädda båten". Då säger vännen: "Lämna båten, den tar in för mycket vatten och är dömd att sjunka!”, men mannen svarar: "En sjöman lämnar aldrig sin båt".

Världen är i nöd och den är det på grund av ondskan i den. Världen är som en sjunkande båt, som långsamt läcker in vatten. Världen är också dömd, eftersom det som styr här i världen är egoismen. Vi väljer att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna andra människor i kärlek. Gud låter sin dom falla över det onda. Det ondas natur är att förstöra och förgöra, så Gud låter det onda vara självförstörande. Han vill att det skall bli tydligt för oss att det onda inte är någonting att ha. Gud hatar det onda, som bara vill dra dig ner i fördärvet, men han älskar dig! Gud dömer det onda, men vill rädda dig!

(Joh 12:31) Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

Gud ger oss en utväg! Han kommer till oss med sin utsträckta hand och vill rädda oss alla. Inte bara vissa, utan ALLA. Han vill att vi skall välja bort det onda och att vi skall välja gemenskapen med honom, som är alltigenom god och vill oss väl. Han vill att vi skall skilja oss från det onda så att vi inte döms med det onda. Det är helt upp till oss hur vi vill göra, för Gud kan inte välja åt oss, eftersom vi har en fri vilja.

Vad är det då som står i vägen för att ta emot Guds utsträckta hand? Jo, det är stoltheten. Den som i stolthet håller kvar i båten, sjunker också tillsammans med den ner i djupet. Lägg bort din stolthet som bara drar ned dig i djupet och ta tag i Guds räddande hand. En hand som älskar dig mer än du anar! Ingen kan vara stolt över att ha räddats i sjönöd. Gud får äran i tacksamhet!

(Ords 16:18) Övermod följs av nederlag, högmod går före fall.

(Matt 5:5) Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 4 september 2009

Ett viktigt meddelande till dig från Gud!

Faderns Kärleksbrev

Mitt barn

Du vet kanske inte vem jag är,
men jag känner dig
Psalm 139:1

Jag vet när du sitter och när du står
Psalm 139:2

Jag är förtrogen med allt du gör
Psalm 139:3

Till och med varje hårstrå på ditt huvud är räknad
Matteusevangeliet 10:29-31

För du blev skapad till min avbild
Första Moseboken 1:27

I mig lever du och rör dig och är till
Apostlagärningarna 17:28

För du är min avkomling
Apostlagärningarna 17:28

Jag kände dig innan du blev bildad i moderlivet
Jeremia 1:4-5

Jag valde dig då jag planlade skapelsen
Efesierbrevet 1:11-12

Du är inget misstag, därför att alla
dina dagar var redan skrivna i min bok
Psalm 139:15-16

Jag fastställde en bestämd tid för
din födelse och var du skulle bo
Apostlagärningarna 17:26

Du är underbart skapat
Psalm 139:14

Jag vävde dig i moderlivet
Psalm 139:13

Från din första stund har jag varit ditt stöd
Psalm 71:6

De som inte känner mig, gjorde felaktiga bilder av mig
Johannesevangeliet 8:41-44

Jag är inte långt bort ifrån dig eller arg på dig,
utan jag är den fullkomliga kärleken
Första Johannesbrevet 4:16

Det är mitt begär att få ge dig min kärlek, bara därför att
du är mitt barn och jag är din far
Första Johannesbrevet 3:1

Jag erbjuder dig mer än en jordisk
fader kan någonsin erbjuda dig
Matteusevangeliet 7:11

För jag är den fullkomliga fadern
Matteusevangeliet 5:48

Varje fullkomlig gåva som du får, kommer från min hand
Jakobsbrevet 1:17

För jag är din försörjare och möter alla dina behov
Matteusevangeliet 6:31-33

Min plan för din framtid har alltid varit fylld med hopp
Jeremia 29:11

Jag älskar dig med evig kärlek
Jeremia 31:1

Mina tankar om dig är lika tallösa
som sandkornen på stranden
Psalm 139:17-18

Jag fröjder mig över dig med jubel
Sefanja 3:17

Jag vill aldrig sluta att göra dig gott
Jeremia 32:40

För du är min dyrbar egendom
Andra Moseboken 19:5

Av hela mitt hjärta och all min
själ önskar jag att du ska slå rot
Jeremia 32:41

Och jag vill visa dig stora och förunderliga ting
Jeremia 33:3

När du söker mig med hela ditt hjärta, ska du finna mig
Femte Moseboken 4:29

Ha din lust i mig och jag vill ge
dig vad ditt hjärta begär
Psalm 37:4

För det var jag som gav dig denna önskan
Filipperbrevet 2:13

Jag förmår göra långt mer än du kan föreställa dig
Efesierbrevet 3:20

För jag är din största uppmuntran
Andra Thessalonikerbrevet 2:16-17

Jag är också fadern som tröstar dig i dina svårigheter
Andra Korinthierbrevet 1:3-4

Jag hör dig och räddar dig ur all din nöd
Psalm 34:18

Som en herde bär ett lamm, bar jag dig tätt intill mitt hjärta
Jesaja 40:11

En dag skall jag torka alla dina tårar från dina ögon
Uppenbarelseboken 21:4

Jag är din far och jag älskar dig liksom jag älskar min son, Jesus
Johannesevangeliet 17:23

För min kärlek till dig är uppenbarad i Jesus
Johannesevangeliet 17:26

Han är en avbild av mitt väsen
Hebreerbrevet 1:3

Han kom för att visa att jag är för dig,
inte emot dig
Romarbrevet 8:31

Och för att meddela att Han inte räknar till dina synder
Andra Korinthierbrevet 5:18-19

Jesus gav sitt liv för att du och jag kan försonas
Andra Korinthierbrevet 5:18-19

Hans död var det yttersta uttrycket av min kärlek till dig
Första Johannesbrevet 4:10

Jag gav upp det jag älskadeför att vinna din kärlek
Romarbrevet 8:32

Om du tar emot min son som en gåva, så tar du också emot mig
Första Johannesbrevet 2:23

Och ingenting skulle någonsin kunna skilja dig från min kärlek
Romarbrevet 8:38-39

Vänd om och kom hem och det skall bli fest
i himlen såsom ingen har sett förut
Lukasevangeliet 15:7

Jag har alltid varit din far och skall alltid förbli din far
Efesierbrevet 4:14-15

Min fråga är: Vill du vara mitt barn?
Johannesevangeliet 1:12-13

Jag väntar på dig
Lukasevangeliet 15:11-32

Kära hälsningar, Din Far,
Gud, den allsmäktige



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 2 september 2009

Om Gud verkligen finns, vad skulle du då fråga?


Om Gud finns och du fick träffa honom, vad skulle du vilja fråga honom då? Vi har alla olika upplevelser av livet, men alla har vi frågor om varför livet är som det är. Vad är meningen med livet? Varför finns lidandet? Finns Gud och i så fall vem är han? Är inte kristendomen bara tråkig, osann och ologisk? Frågorna är många och svar på allt kommer vi inte att få, men det vi kan konstatera är att svaren finns. Vad ger bibeln då för svar?

Runt om i landet startar nu kurser i kristen tro som kallas för Alpha-kurser, där du har möjlighet att ställa alla dina frågor och diskutera dem i grupp med andra. I Örebro ock Kumla pågår just nu en kampanj för dessa kurser och på affischerna står just frågan ”Om Gud verkligen finns, vad skulle du då fråga?” Kursen riktar sig till dig som vill veta mer om eller är nyfiken på kristen tro. Kanske är du inte troende, men alltid velat ställa de där svåra, men så viktiga frågorna. Alla frågor får ställas, så vilken fråga skulle du vilja ställa?

Kursen är avspänd, med mat, föredrag och samtal i grupp. De ämnen som tas upp är:

Den kristna tron: Tråkig, osann, irrelevant?
Vem är Jesus?
Varför måste Jesus dö?
Hur kan jag vara säker på min tro?
Varför skall jag läsa Bibeln, och hur?
Varför skall jag be, och hur?
Hur leder Gud oss?
Vem är den Helige Anden?
Vad gör den Helige Anden?
Hur kan jag bli fylld av den Helige Anden?
Hur kan jag stå emot det onda?
Varför och hur skall vi berätta om vår tro för andra?
Helar Gud fortfarande?
Vad ska vi ha kyrkan till?


Så är du intresserad och vill du veta mer om kursen eller kursstarter där du bor, så kan du gå in på alphaorebro.se eller alphasverige.org.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 29 augusti 2009

En värld i nöd!

Världen är i nöd! Hur ofta har vi inte vikit av från din kärlek Gud och gått vår egen väg? Hur ofta har vi hellre velat splittra än att försonas? Hur många gånger har vi inte försakat våra medmänniskor och lämnat dem i sitt lidande? Gud, kom med din kärlek, så att vi kan vara de vi är skapade att vara. Din kärleks avbild. Hjälp oss att hjälpa dem i nöd och att inte vara rädda. Hjälp oss att försonas. Hjälp oss att älska varanda som du älskar oss. Låt människor få uppleva din fullständiga kärlek till dem. Låt människor få uppleva dig!

Denna låt, Tears Of The Saints med Leeland, är en av mina absouluta favoriter. Se, hör och låt budskapet beröra dig.



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 25 augusti 2009

Guds perspektiv


Många gånger frågar vi oss varför inte Gud svara på våra böner. Hör han oss inte? Struntar han i oss? Jag vill visa på ett perspektiv om detta, för förhållandet mellan Gud och oss människor går att likna vid förhållandet mellan föräldrar och barn eller herde och får.

(Joh 10:11) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.

Jesus brukar ofta framställa sig själv som en god herde. En herde ser till att fåren inte springer iväg och kommer för långt bort från sig. Han ser till att med sin stav föra fåret närmre sig och flocken. Fåren har en fri vilja och de ger sig iväg dit de vill, men herden vet om vilka faror som finns. Det finns stup, raviner, vargar m.m. som fåren måste räddas från. Fåren ser inte dessa faror men de finns där. Den gode herden offrar sitt liv för att fåren inte skall råka illa ut.

På samma sätt offrar sig Gud för att rädda ditt liv. För i Guds ögon är du värd att offra sitt liv för. När Gud kommer med sin stav för att skydda oss från stupet, så blir vi irriterade över att vi inte får som vi vill, för gräset vid stupet kanske ser riktigt smaskigt ut. Staven kan vara att vi exempelvis inte får det arbete vi ville ha eller kort sagt att livet inte går som vi vill. Men det vi uppfattar som krångel kan vara Guds stav. ”Ta bort staven” kanske vi ropar till Gud, men det kommer han förståss inte att göra. Vi uppfattar då oftast detta som att Gud inte lyssnar på oss, men det gör han. Han vill bara inte att vi skall råka illa ut. Gud har sett ut en god plan för var och en.

Gud ser bakom hörnet i våra liv. Han ser alla faror som lurar och har ett helt annat perspektiv. Detta kan även liknas vid ett barn som får en spruta av en sjuksköterska. Barnet kanske inte känner sina föräldrars kärlek då det får sprutan, men föräldrarna ser den långsiktiga vinsten, vilket barnet inte ser. På samma sätt är det med Gud. Det vi tror är det bästa vi kan få, ser Gud kanske en stor fara i och det vi tycker är ett eländes lidande kan vara nödvändigt för att nå den långsiktiga vinsten. Vi har inte Guds perspektiv och det kommer vi aldrig att få, utan vi kan bara lita på att han älskar oss och vet vad som är bäst för oss.

Vad är då målet? Hur kan något vara sämre än att lida? Målet är himmelriket som Gud har förberett åt oss allihopa. Han vill att alla människor skall dit. Det är hans mål.

(Matt 18:12) Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.

Det sämsta för oss skulle vara att missa detta mål och det vet Gud. Det är därför han vill föra oss genom den grind som leder till den plats dit han vill att vi skall komma, nämligen hans rike. Vad är då grinden för något? Jo, det är försoningen med Gud.

(Joh 10:9) Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net