Jesu död i gamla testamentet 2

Jesu död förutsades långt innan han vandrade omkring på Jerusalems dammiga gator. I gamla testamentet kan vi både på detaljnivå och i stora drag finna Messias, den smorde, Guds offerlamm eller med andra ord Jesus.

Jesu liv går som en röd tråd från gamla testamentet genom evangelierna som handlar om Jesu liv och vidare in i uppenbarelseboken, som handlar om tidens slut. Det är något stort och mäktigt med att se den tråden som t o m går rätt genom ditt och mitt liv, från våra föräldrar vidare till våra barn.

Gamla testamentet är fullt av skuggbilder av Jesus. Vi kan se hans konturer och på vissa ställen även detaljerna.

I psalm 22 kan vi läsa om Jesu död, om detaljer som senare slog in. Författaren till psalm 22 är David och skrevs långt före Jesus vandrade omkring i Jerusalem.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. (Ps 22:2)

I Evangeliet (Mark 15:33-34) kan vi läsa om när Jesus är korsfäst:

Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Varför sa då Jesus detta? Om han nu var Gud, varför var han då ledsen för att Gud hade övergivit honom? Även svaret på detta får vi i gamla testamentet, som skrevs långt före Jesu död. En ledtråd får vi Jesaja (54:7-8).

Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig. Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger HERREN, din återlösare.

Gud, Fadern lät all skuld drabba Jesus, Gud Sonen, när han dog på korset. I nya testamentet kan vi läsa att:

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (Gal 3:13).
Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (2 Kor 5:21)

Gud lät Jesus bli till synd och för en stund kunde inte Gud, Fadern se på Jesus. För en stund övergav han sin son. Därför ropar Jesus i djup ångest, precis som förutsades långt innan Jesu död, Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Gud, Fadern övergav sin son för en stund för att förbarma sig över oss. Han övergav Jesus i vårt ställe!

Vidare i psalm 22:7-9 kan vi läsa om den ångest och den förtvivlan Jesus gick igenom på korset.

Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: "Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär."

I Matt 27:39-44 ser vi hur detta bibelställe går i uppfyllelse:

De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

I psalm 22:12-22 läser vi vidare:

Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper. Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig. Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn - du bönhör mig.

Även detta bibelställe att Jesus skulle bli genomborrad till händer och fötter (spikarna på korset gick genom händer och fötter) skulle gå i uppfyllelse. Här står t om om när de romerska soldaterna kastar lott om Jesus kläder. Mark 15:24-25 Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.

Här dör Jesus. Han säger: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. (Joh 19:30). Här kommer också vändningen, både i evangelierna och i psalm 22.

Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom. De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt. Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig. Ty riket är HERRENS, han råder över hednafolken. Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv. De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren. De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det. (Ps 22:26-32)

Löftet om frälsning, löftet om Messias löftet om Guds lamm som offras och borttager världens synd är nu fullbordat.

En spännande detalj som händer när Jesus gav upp sin anda, när han dör korsdöden är det som står i bl a Luk 23:44-46:

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten* i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." * Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

För oss som inte är så insatta i de judiska traditionerna läser kanske vidare. Men här finns en märklig detalj. Inte nog med att det blev mörkt mitt på dagen (en solförmörkelse som varade i tre timmar!) förlåten brast mitt itu! Förlåten är det tyg som skyddar det allra heligaste i Tabernaklet, den plats där Gud var. Innanför förlåten fick endast översteprästen gå en enda gång på hela året. Översteprästen gick dit för att offra och på så sätt överskyla hela folkets synd. Förlåten i sig var ett oerhört tjockt tyg, ca 10 cm tjockt, som ej gick att ha sönder (med den tidens metoder). Den brast mitt itu! Symboliken är slående. Det behövs inga fler offer - vi har fått det fullkomliga offret - Jesus! Det behövs inga fler överstepräster - vi har den fullkomliga översteprästen - Jesus! Vi kan nu var och en ha en nära relation med Gud, vara inför Honom och fyllas med hans Ande.

Jesus dog och uppstod. Han har inte lämnat oss ensamma utan lämnat sin Ande till oss som tror på detta. Om du vill fyllas med hans Ande, hans kärlek och frid så ropa till Gud. Jesus! Jag vill ta emot dig i mitt liv. Kom och fyll mig. Tack för att du dog för mig. Tack för att du tog på dig all min skuld så att jag kan stå inför dig syndfri och rättfärdiggjord! Amen.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. (Joh 3:16-17)

Med kärlek!
Helle

Läs Jesu död i gamla testamentet del 1

Läs även andra bloggares åsikter om Gamla testamentet, Jesus, judendom, kristendom, påsk