Är Gud moralisk? - Eutyfrons dilemma

Är Gud moralisk för att han gör det goda eller är det moraliska gott för att Gud gör det? Detta brukar kallas för Eutyfrons dilemma och används ibland som ett argument mot Gud, men hur är det med detta dilemma egentligen?

Eutyfrons dilemma har sitt ursprung i en dialog skriven av Platon omkring 400 fKr. Platon ställde frågan om Gud vill att vi handlar på ett visst sätt eftersom det är moraliskt eller om en handling är moralisk eftersom Gud vill att vi gör handlingen. Resonemanget runt dessa frågor brukar låta ungefär så här:

1) Om Gud är moralisk för att han gör det moraliska så beror inte moralen på Gud, eftersom den bestämmer om Gud är moralisk eller inte. Moralen står då utanför Gud och blir då oberoende av Gud, vilket leder till att han inte behövs för att moral ska existera.
2) Om Gud bestämmer vad som är moraliskt så kan vilka grymheter som helst vara moraliska. Moralen beror då endast på vad Gud tycker och då blir moralen helt godtycklig. Moralen kan skifta från dag till dag.

Om då moralen inte är godtycklig enligt fråga 2, vilket vi inte upplever att den är, så borde moralen vara oberoende av Gud? Eller... Nej, bibeln ger oss ett svar på detta och svaret är att valet inte står mellan de två alternativen. Inget av de två alternativen är det rätta. Det finns ett tredje alternativ.

(1 Joh 4:7) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Gud är inte kärleksfull för att han gör kärleksfulla handlingar. Inte heller är det han som bestämmer vad som är kärleksfullt, utan han är det som kärlek är. Det är det tredje alternativet. Det går inte att skilja på kärlek och Gud, utan att göra avkall på den han är. Om du plockar bort Gud så plockar du också bort kärleken och plockar du bort kärleken plockar du också bort Gud.

Eutyfrons dilemma utgår från att skilja mellan Gud och det goda (kärleken) för att sedan komma fram till slutsatsen att de är skilda från varandra. Man utgår då från det man vill bevisa, vilket är cirkelargumentation. Dilemma är också uppställd som om det endast skulle finnas två alternativ, vilket är inte är sant. (Man brukar kalla detta för falsk dikotomi). Att man utgår ifrån att det bara finns två alternativ är inte så konstigt om vi utgår ifrån oss själva. Ingen människa hävdar: "Jag är kärlek". Men dilemmat slår även mot oss själva, för vi människor kan inte bestämma vad som är moraliskt för då blir moralen helt godtycklig. Det som är moraliskt ena dagen blir omoraliskt andra dagen. Moralen blir då helt relativ. Det andra alternativet visar på att moralen är oberoende av oss människor. Om moralen är absolut och oföränderlig till sin natur så är den alltså oberoende av människan och står utanför människan. Dilemmat pekar snarare mot något absolut, fast och oberoende av vad vi människor tycker. Dilemmat pekar på Gud!

Om bibeln är sann så är Gud kärlek och eftersom en moralisk handling har sin grund i att se till andras bästa före sitt eget så har moralen sin källa i Gud. En och samma handling kan ha olika källor - kärlek eller egoism. Så att förlita sig på en "moralisk" handling för att göra det rätta kan leda till att jag gör handlingen i egoistiskt syfte. Jag skulle kunna göra "moraliska" handlingar för att vinna på det själv. Innebär det då att egoism blir moraliskt? Nej, absolut inte. Moral har sin grund i kärlek och moral har sin grund i Gud!

(1 Joh4:12) Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, kärlek, Gud, filosofi, egoism, etik, god, gott, religion, bibeln, Jesus, kristendom, Eutyfros dilemma
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Gud är sanningen

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6). Jesus som är Gud säger inte bara det som är sant, utan han är sanningen. Han är det sanningen är, men vad innebär det att Gud är sanningen?

Sanningen har många egenskaper. Sanningen är evig, odödlig, orubblig och absolut. Jag kan ta emot det som är sant genom att tro på sanningen. Om jag inte skulle ta emot sanningen så kommer den inte få mig att uppfatta den verklighet som existerar och det kan leda mig fel i livet. Tänk om jag exempelvis inte skulle tro på en läkare som säger: ”Du har fått en godartad tumör som vi behöver operera bort”. Skulle jag inte ta emot den sanningen utan fly ifrån den genom förträngning, så skulle det leda till min död. Men sanningen kan vi inte ändra på genom flykt, utan den står orubbligt fast. Sanningen är.

Att Gud är sanning innebär att Gud är evig, odödlig, orubblig och absolut. Gud tas emot genom tro. Att inte genom tron ta emot Gud får mig att inte uppfatta den verklighet som existerar och det leder mig fel i livet. Innebär det då att den som inte tror på Gud inte kan uppfatta sanningar? Nej, naturligtvis inte, men det är ett verk av Gud att vi ser det som är sant. Gud är alltså mycket mer närvarande än vad vi tror. Det är ett verk av Gud att vi tror på honom. Gud ger oss den klarhet som vi upplever när vi ser sanningar. I Guds ljus ser vi det som är sant. Gud vill att vi ska söka honom som är sanningen och ljuset, men att komma närmare sanningen får också konsekvenser.

När jag närmar mig sanningen kan det innebära att jag tvingas inse att jag har fel, eller att jag ser att det jag gjort är fel. Min stolthet sätts på spel. En skyldig brottsling som står inför rätta och är rädd att sanningen ska komma fram har bara ett alternativ, nämligen att fly in i lögnens mörker. På samma sätt är det för oss alla, medvetet eller omedvetet. Det är när jag försöker dölja mina fel och brister genom att ljuga som jag tvingas fly från sanningen och in i mörkret. Det är min stolthet, min rädsla att vara felbar och min rädsla för domen som driver mig till att ha min tillflykt i stoltheten och lögnen. Om jag har fel, hur skulle jag i så fall kunna bära den skuld jag har? Jag kan alltså inte tro att jag har fel. Men det är en tillflykt som bara för mig längre bort från sanningen och ljuset och allt längre in i mörkret. Ett mörker som skapar förvirring. Där sanningen inte är, utan där lögn råder, råder förvirring.

(Joh 3:20) Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

Inte sällan känner brottslingar som flytt från lagen en befrielse när de tillslut blir tagna. Äntligen slipper de fly. Det är när de till slut ger upp efter alla försök att fly som befrielsen kommer. Gud är sanningen och han är den som ger ljus i vårt mörker. Han är den som söker oss och vi är de som gömmer oss. Det är när jag slutar att fly för Gud och när jag ger upp för sanningen som han kan verka i mig. Det är när jag är som mest sårbar, tagen på bar gärning, när stoltheten är krossad och när jag är som minst som Gud kan nå mig med sitt ljus. Det är när jag tar emot sanningen som jag inser min skuld. Det glada budskapet är att Gud inte kommer med dom, utan med utsträckta armar. Det är då jag inser att den sanning som jag flytt är en Gud som kommer med frid, frihet och nåd. Det är en Gud som älskar dig mycket mer än du anar.

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, tro, frid, frihet, Gud, dom, stolthet, rädsla, Jesus, religion, rättegång, bibeln, kristendom, Anders Behring Breivik

Image: dan / FreeDigitalPhotos.net

Jag älskar dig!

Du kanske känner dig ensam och övergiven. Att livet känns tungt och hårt. Men det finns ett hopp i mörkret, hur mörkt det än ser ut. Det finns en Gud som älskar dig mer än du kan förstå. Det spelar ingen roll vad du gjort eller vad andra gjort mot dig. Du är älskad ändå! Hur smutsig, skrynklig eller sliten en 1000 lapp än är, så är den fortfarande värd 1000 kronor. Ditt värde ligger inte i vad andra tycker om dig eller vad du tycker om dig själv. Du är otroligt värdefull i Guds ögon och det kan ingenting ändra på.

Lita på att Gud inte är ute efter att sätta dit dig, utan han vill visa dig hur värdefull du är och hur mycket han älskar dig. Många känner inte Gud och har en fel bild av vem han är, men den bild av Gud som Jesus ger är en älskande Gud. En Gud som bara vill dig väl. En Gud som säger till dig "Jag älskar dig!".



(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om film, Gud, kärlek, liknelse, värde, älskad, bibeln, religion, Jesus, kristendom

Att lära känna Gud

Vem är Gud? Hur är han? Finns han? Vilken Gud är sann? Frågorna om Gud och hans person är många. Men, hur lär man känna Gud?

Många människor kan känna till dig. De kan veta ditt namn, hur du ser ut, vad du arbetar med eller vem du brukar umgås med och så vidare. Men känner de dig? Vet de vad du funderar på, vad som gör dig ledsen eller vad du gillar att äta till frukost? Det är en sak att känna till dig som person på en intellektuell nivå, men det är en helt annan sak att känna dig personligen. Många kanske tror sig veta vem du är, men de kanske har en helt felaktig bild av dig och vem du är. Att vara känd är inte det samma som att ha nära vänner. Freddie Mercury sa så här i en intervju, strax innan han dog.

”Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den ensammaste människan på jorden. Detta är den mest smärtsamma typen av ensamhet. Min framgång har gjort mig till idol i den här världen och gett mig miljontals pund i pengar, men samtidigt har den hindrat mig från att uppleva det enda som vi alla egentligen behöver: en kärleksfull och stabil relation.”

Jag tror Freddie har helt rätt här. Vi behöver alla en kärleksfull och stabil relation. Det spelar ingen roll hur många som känner till mig eller hur mycket pengar jag äger, för det som är viktigast i livet går inte att köpa. Ingen kan köpa en kärleksfull relation.

Att lära känna en person och bli vän för livet, handlar om att umgås och spendera tid med personen. Att lyssna och lära sig att förstå hur han eller hon tänker. Innan jag gifte mig med Helle så hade vi en lång period när vi lärde känna varandra. Vi umgicks mycket och visst kunde relationen gnissla, men det är en del i att lära känna varandra. Det kan ta tid innan man förstår sig på varandra.

Gud längtar efter en relation med dig, för han älskar dig. När du försöker få reda på mer om Gud, så finns det en risk att du fastnar på den intellektuella nivån. Gud blir någon man pratar om i stället för någon man pratar med. Men, Gud vill inte bara att du skall veta vem han är eller om han existerar. Han vill inte bara att du skall veta att du är älskad, utan han vill att du skall känna dig älskad och att du skall uppleva hans kärlek till dig. Han vill inte bara att du skall känna till förlåtelsen, utan han vill att du skall känna dig förlåten. Gud vill beröra dig och ha en nära relation med dig, för att han älskar dig så otroligt mycket. Han vill ge av sig till dig, men han vill också att du skall ge av dig till honom. Han vill att du talar med honom om det du tänker på och allt det som tynger dig. Han längtar efter att du skall släppa in honom i ditt liv och att du skall lära känna honom på insidan. Han vill ha en relation med dig där han kan visa vem han verkligen är.

Läs detta viktiga brev till dig från Gud och lär känna honom.

(Ps 34:9) Se och smaka Herrens godhet

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om relation, relationer, Gud, kärlek, gemenskap, Jesus, kristendom, bibeln, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kan man vara god utan Gud?

Måste man tro på Gud för att vara god? Om inte så behövs väl inte någon Gud? Detta är frågor som inte sällan kommer och det är inte konstigt, men jag menar att det är omöjligt med någon godhet utan Gud och jag tänkte förklara hur jag menar.

Jag vill börja med att man inte behöver tro på Guds existens för att kunna vara kärleksfull. Att handla i kärlek är alltså inget som kristna har patent på eller äger ensamrätten till, utan oavsett gudstro så kan vi alla visa varandra kärlek. Jag känner många som inte tror på Guds existens men som visar stor kärlek. Men i sammanhanget så är det viktigt att komma ihåg vem Gud är. Att ta bort Gud ur bilden får nämligen konsekvenser.

(1 Joh 4:8) Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull, utan han är kärlekens och godhetens väsen. Om detta är sant, så är det sant oavsett om jag tror på det eller inte. Vem kan då vara god utan Gud?

Det är viktigt att hålla isär att vara något och förmedla något. Vi människor är inte kärlek, men vi kan förmedla det eller drivas av det. Vi är inte godhet i sig, utan vi kan visa godhet och låta det styra våra handlingar. Att kärleken ligger utanför oss själva tyder också allt strävande efter kärlek på. Jag skriver mer om detta i inlägget Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?.

Så visst går det att drivas av kärleken (eller Gud) utan att tro på Guds existens, men det goda är Gud. Kärleken är Guds kraft och den påverkar oss alla även om vi kanske inte tror på Guds existens. Den som inte tror på Guds existens kan alltså tro på kärleken och genom tron drivas av den och Gud gläder sig över det. Tron är därför en nyckel till att vara kärleksfull även om jag inte tror på Guds existens. Genom tron kan vi drivas av kärlek (eller Gud). Gud är det godas och kärlekens källa. En källa som vi inte kan vara goda utan.

En annan syn på saken är att om det bara är det fysiska som existerar så blir vår upplevelse av kärlek endast en konsekvens av reaktioner och substanser i hjärnan. Att kärlek i grunden skulle vara något mer än så blir då en illusion. Vi tror bara att kärlek är något rätt och gott. Men om det bara är naturlagar som styr reaktioner i hjärnan, kan då molekyler reagera rätt eller fel? Nej, de bara gör det som naturlagarna styr dem till att göra. Vi upplever bara konsekvenserna. Moral, etik och kärlek kan därför bara existera i vår upplevelse och om upplevelsen är en illusion så kan vi heller inte vara goda i verklig mening.

Kärlek är inte endast substanser eller reaktioner i hjärnan, utan något andligt och verkligt. Kärlek är något som tas emot i tro, något vi kan drivas av, något gott, något som står utanför oss själva och som vi är beroende av. Gud är kärlek!

(Mark 10:18) Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, tro, vetenskap, Jesus, bibeln, kristendom, religion, god, godhet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Störst av allt är kärleken.

Vår nya prins Daniels tal till Viktoria avslutades med just de orden att kärleken är störst av allt. Bröllop är en fest i kärlekens tecken och ett tecken på kärlekens seger, men var kommer Gud in i bilden om kärleken är störst?

Ett bröllop är inte sällan förenat med starka känslor. Jag själv kan uppleva en enorm glädje och blir berörd av den kärlek som brudparet har till varandra. Man gläds över kärlekens seger. Jag ser detta som ett tecken på Guds närvaro. Gud är kärlek och att beröras av kärleken och glädjas över den är att beröras och glädjas över Gud, trots att jag kanske inte tror på Guds existens eller vet vem han är. Gud berör oss alltså mycket mer än vad vi kan föreställa oss. Han påverkar oss alla. Gud har sådan stor omsorg om oss att det för honom inte är viktigt med vilka medel han når oss med sin kärlek. Det viktigaste för honom är inte hur han når oss utan att han når oss.

(1 Kor 13:13) Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Att ingå ett äktenskap är att ingå ett förbund med varandra. Det handlar om en överlåtelse till varandra i kärlek. Det handlar om att allt mitt blir ditt. Mina tillgångar och resurser får du tillgång till. Jag skall beskydda dig och älska så länge jag lever. Vi två är så sammansvetsade så att vi är ett. Att lova trohet är att lova att inget skall få stå i vägen för den kärlek som vi har till varandra.

(Matt 19:5) De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt."

Vad är det då som för människor tillsammans? Jo, det är kärleken och eftersom Gud är kärlek så är det Gud som förenar oss människor. Det är Gud som fogar människor samman. Ingen får skilja ett par från den kärlek de har till varandra och ingen av parterna får heller skilja sig från den kärlek de har till sin make/maka, för Gud vill att de skall älska varandra och vara ett. Om kärleken bryts är de inte längre ett.

Kärleken övervinner alla snedsteg, all bitterhet och all strid. I försoningen tynar allt det bort som skiljer människor åt. I försoningen kan kärleken gro vidare. Kärleken är något som måste värnas och vårdas. Det är en skatt att vara rädd om, för den kan så lätt tappas bort i strid och stolthet.

Gud vill ingå ett förbund med dig. Han vill att du skall bli ett med honom i kärlek. Han förbereder en stor fest för dig. En fest i kärlekens tecken. En fest över kärlekens seger över det onda. Gud står med öppna armar och bjuder in dig. Han vill ge av sig till dig och leva med dig i hans rike. Han vill bli ett med dig och överlåta sig själv till dig. Han vill att du i kärlek säger ditt ”ja” till honom.

(Upp 19:7) Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar."

Göran

Läs gärna mer i inläggen Vad är ett blodsförbund? och Ett viktigt meddelande till dig från Gud!

Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, förbund, kärlek, Gud, himmelriket, bröllop, Victoria, kronprinsessan Victoria, Daniel, kristendom, bibeln, Jesus, religion Bild: FreeDigitalPhotos.net

Det nya förbundet – Ett bra byte!

Gud skapade människan till att ha en gemenskap med honom. En gemenskap med honom som är alltigenom god och är kärlek. Det var också därför som Gud velat ingå ett förbund med människan. (Läs gärna mer här om vad ett blodsförbund innebär). Hans motiv är inte egoistiska utan det är hans kärlek till oss som drivit honom till att vilja ingå ett förbund med människan.

(1 Joh 4:9) Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Vi har inte på något sätt gjort oss förtjänta av en gemenskap med Gud eller av Guds kärlek. Hur ofta har vi inte vänt kärleken ryggen genom att tjäna oss själva i egoism före att tjäna andra i kärlek? Trots detta älskar Gud oss så otroligt mycket och vill ge av sig till oss. Ett tecken på att man hade ingått ett förbund var att man bytte mantlar med varandra. Symboliken var att man ger det man är eller det man står för till varandra.

(Jes 61:10) Min glädje har jag i Herren, jag jublar över min Gud, ty han har klätt mig i segerns dräkt och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,

Gud är rättfärdig, vilket betyder att han aldrig gör fel. Det han vill är att ge oss av sin rättfärdighet. Gud är kärlek och han vill ge oss av sin kärlek. Gud är sanningen och han vill uppenbara sanningen för oss. Gud är ande och han vill ge oss av sin helige ande. Gud är god och han vill visa sin godhet för oss. Gud är en givande Gud! Det är sån som han är. Han vill ge av sitt och sig själv till oss. Detta är de kläder, den mantel han vill sätta på oss. Vad är då människans del i det nya förbundet, för i ett förbund så sker ju ett utbyte. Ett förbund handlar om att ge och få. Vad är det vi skall ge Gud? Vilka kläder skall vi ge honom?

(Jes 1:18) Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?

Det vi ger i det nya förbundet är våra smutsiga kläder. Röd eller purpurröd är i bibeln syndens färg. Den mantel vi ger är vår synd och Jesus var den som fick bära dem.

(Mark 15:17) De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom.

Jesus bar vår mantel. Han bar vår synd och gjorde det i kärlek för att vi skulle kunna få del av de kläder som Gud vill ge till oss. Han vill klä oss med hans rättfärdighet.

(2 Kor 5:21) Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Genom tron att Jesus tagit på sig din synd, så ser Gud inte längre din synd, utan han ser dig som rättfärdig! Han ser inte dina fel, utan ser dig som fläckfri. Innebär det då att du inte syndar längre? Nej, men ditt brott, din synd tog Jesus på sig. Du är friköpt från skuld. Gud har gett dig rättfärdighetens mantel! Det är en oförtjänt gåva given i kärlek, för att han vill ge av sig till dig och för att han vill ha gemenskap med dig. För Gud är du hans älskade barn.

(Gal 4:4) Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, Jesus, Gud, korset, kärlek, religion, relation, gemenskap, kristendom, bibeln

Vad är ett blodsförbund?

Bibeln talar mycket om förbund (ca 250 gånger i Bibel 2000). Vi i västvärlden har förlorat mycket av förståelsen av vad ett blodsförbund är, men de som levde på bibelns tid var väl medvetna om vad det innebar.

Ett blodsförbund generellt var något som kunde ingås mellan två folk eller stammar. Det var ett sätt att skapa fred, men också ett sätt att stärka sin position gentemot andra folk. Innebörden i att ingå ett blodsförbund var att de fick tillgång till varandras styrkor. Ena folket kanske var duktiga krigare, medan det andra folket kanske hade en god ekonomi. Det som gällde i ett förbund var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett, jag kommer att beskydda dig med livet som insats och det gäller hela livet. Ett förbund är en överlåtelse, där man ger sig åt varandra, men också att man drar nytta av den andra partens överlåtelse. Man får del av varandras fördelar.

Att ingå ett förbund tog man inte lätt på, för ingen ville ingå ett livslångt förbund med någon som man inte kunde lita på. Så innan ett förbund kunde ingås var man därför tvungen att förhandla med varandra. Hövdingen eller ledaren för folken träffades och samtalade om det som stod i vägen för att ingå ett förbund. Man ifrågasatte motiven, men också förmågan att hålla förbundet och eventuella hinder eller olösta konflikter. Som ett tecken på att förbundet var ett faktum skar man sina händer eller armar så att blodet rann och man blandade blodet. Detta var en symbolhandling att de nu var ett. Eventuella ärr blev också en påminnelse om förbundet. Dessa blodförbund var den starkaste formen av förbund som inte fick brytas. Den som bröt förbundet straffades med döden.

Alltsedan människan bröt med Gud i syndafallet, har Guds plan varit att återförenas med människan. Gemenskapen bröts, men Gud vill ha en återupprättad gemenskap. Därför vill också Gud ingå ett blodsförbund med människan och lova oss alla sina välsignelser. Gud börjar med att sluta förbund med en enda människa, Abraham, för att sedan övergå i ett förbund med ett folk, Israel. Men Guds plan var inte att sluta med detta.

Det finns ett stort problem som står i vägen för en relation med Gud och det är synden. (Läs gärna inlägget Vad är synd?). Gud kan inte ha med synd att göra och vi människor syndar. Därför sände Gud sin son, en representant, en hövding, en ledare som kan föra vår talan inför Gud och som är värdig att ha gemenskap med Gud.

(Rom 8:3) Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.

Eftersom Jesus tog på sig vår synd och skuld, kan vi ha gemenskap med Gud! Detta är det nya förbundet. Den som vill ha gemenskap med Gud kan trots synden hänvisa till Jesus och erkänna det han gjorde på korset och ta del av alla Guds välsignelser. Detta är det glada budskapet! Gud säger då: ”Jag älskar dig! Allt mitt är ditt. Mina tillgångar är dina tillgångar. Din strid är min strid och jag skall beskydda dig. Vi är ett!” Detta är stora ord från en stor Gud, världens skapare. Vad kan vara större än att ingå ett förbund med Gud?

(Ef 2:12) kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, försoning, synd, Gud, blodsförbund, Jesus, kärlek, religion, bibel, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Så älskar Gud världen!

Gud älskar oss människor otroligt mycket. Mycket mer än vi någonsin kan ana. Han har en sådan omsorg över oss att han gör vad som helst, bara vi närmar oss Honom. För Gud är det inte viktigt på vilket sätt det sker, bara att det sker. Vi är alla syndare och är därför redan dömda, eftersom det ligger en dom över allt ont. Men Gud vill dra oss till sig och är villig att ge alla nåd. Gud sträcker i kärlek ut sina armar till oss samtidigt som vi lever i synd. Jesus kärlek för oss är så stor, även när vi syndar, att han därför tog på sig det straff som vi egentligen förtjänar.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När Jesus dog för oss, så menas det inte att han dog den fysiska döden i vårt ställe. Vi kommer ju alla att dö förr eller senare. Han plågades visserligen fysiskt med tortyr, med det är många som utsatts för sådan behandling både före och efter hans död. De dessa människor däremot inte upplevt är den ofantliga ångest som inträffar, när det sista lilla hoppet försvinner, då Gud som är allt det goda vänder ryggen. Denna totala hopplöshet och fasa upplever inte människan här på jorden, eftersom Gud här ständigt håller ut sina armar åt oss. Men Jesus fick uppleva denna totala ångest och i ren desperation ropar Han: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46 och Mark 15:34). I detta ögonblick var han övergiven av Gud och totalt skiljd ifrån honom. I Bibeln talas det om två sorters död. Dels den fysiska döden, som är den död vi alla måste gå igenom. Men sedan finns det den eviga döden eller den andra döden.

(Upp 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

När det talas om att Jesus dog för dig, så innebär det att han tog på sig ditt straff och dog den andliga döden. Jesus led alltså i helvetet i ditt ställe! Han fick inte bara smaka lite av den andliga döden utan han fick svälja döden för alla människor. Du behöver därför inte komma till helvetet. Detta är redan fixat! Priset för dina synder är redan betalda. Gud vill inte döma dig, han vill rädda dig. Jesus har redan suttit i fängelse för dina brott. Så mycket älskar Jesus dig att han tar detta enorma straff, att känna helvetets alla plågor, bara för att han vill att du skall slippa detta. Så betydelsefull är du i hans ögon. Här visar verkligen Jesus sin kärlek till dig. Jesus vill vara din vän och han vill att du skall vara med honom i hans rike. Han har berett en plats för dig där. Allt är redan färdigt och fullbordat. Nu gäller det alltså bara för dig att lita på detta, så att du kan ta del av denna fantastiska kärlekshandling. Det ända du i hjärtat behöver säga är: ”Tack Jesus för att du led döden i mitt ställe!” Tro på att Gud älskar dig så att du inte går miste om hans enorma kärlek. Detta är det glada budskapet!

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När Jesus uppstod, så uppstod han alltså inte bara från den fysiska döden utan även från den andliga döden. Döden kunde inte hålla greppet om Jesus, eftersom det ingick i Guds plan.

(Apg 2:24) Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

Jesus lever! Döden är besegrad!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, jesus, förlåtelse, försoning, död, kärlek, religion, kristendom, bibeln, liv
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Skapade Gud det onda?

Vad kommer det onda ifrån? Om nu Gud har skapat allt, har han då inte också skapat det onda? Hur kan Gud i så fall vara god? Detta är ganska vanliga frågor och jag tänkte ge min syn på saken.

När Gud skapade människan skapade han ingen biologisk maskin som inte kan bestämma själv, utan han skapade en varelse med en egen fri vilja. Hade vi inte haft en fri vilja så hade vi heller inte kunnat välja att älska, vilket Gud skapade oss till att göra. (Läs gärna mer om detta i inlägget: Varför skapade Gud oss med fri vilja?).

Vi är skapade så fria att vi har möjligheten att tjäna varandra i kärlek, men också möjligheten tjäna oss själva. Gud gav oss alltså möjligheten att välja bort honom som är kärleken och alltigenom god. Att välja bort kärleken och i stället tjäna sig själv i egoism får konsekvenser. Innan det onda kom in i världen existerade bara godhet. Hela hans skapelse var perfekt, men i och med skapandet av människan som kan välja bort det goda så gavs också möjligheten för det ondas inträde. Det ondas existens förutsätter alltså att någon väljer bort Gud, så om ingen väljer bort Gud kan den inte existera.

(1 Mos 2:16) Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

Att Gud placerade ett träd som de inte fick äta av kan verka konstigt. Man kan ju tycka att det enklaste hade varit att inte skapa trädet alls, men kunskapens träd är en effekt av att vi skapades med den så viktiga fria viljan. Det är den fria viljan som gör att vi kan äta av "frukter" som både är goda och onda.

Många har missuppfattat bibelstället som att Gud inte vill att vi skall ha kunskap, men texten handlar inte om det. Innan människan föll hade hon bara kunskap om det goda eftersom det onda inte existerade. Gud visste vad det skulle leda till att välja bort honom, men han ville inte att vi skulle uppleva det. Han ville att vi bara skulle ha kunskap om och uppleva det goda och den enorma kärlek han har till oss. När sedan människan släppte in det onda i världen genom att välja bort Gud eller kärleken, så fick vi kunskap om gott och ont. Frukten eller effekten av kunskapen om det onda är något som vi lever med och plågas av än idag. Gud gav budet till människan i kärlek för att vi skulle slippa att uppleva ondskan, för frukten av att välja bort Gud eller kärleken är ondska och kärlekslöshet.

På grund av människans misstro mot Guds kärlek kom det onda in i världen och på grund av Lucifers (Satans) misstro mot Gud uppstod det onda från början. Gud har en så otroligt stor kärlek till oss människor och hans plan är att vinna tillbaka oss alla. Han vill återupprätta relationen och ge av sig och sin kärlek till dig. Ta emot Gud, som är det goda. Det ger god frukt.

(Gal 5:22) Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ondska, Gud, fri vilja, kärlek, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Måste man tillbe Gud?

Varför vill Gud att vi skall tillbe honom? Är det inte så att han bara vill stärka sin självkänsla eller sitt ego? Vad handlar tillbedjan om?

En sak som är otroligt viktig att komma ihåg är att Guds kärlek till oss människor inte beror på hur mycket vi tillber honom. Det går inte att göra något för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Hans kärlek kan inte förtjänas och beror inte på om vi tillber honom eller inte. Hans kärlek till oss människor är totalt villkorslös.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Varför skall vi då tillbe Gud? Jesus säger: "Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka." (Luk 4:8). Att tillbe Gud handlar om att ära honom. Att ge honom kredit för de goda gåvor han ger. Det är inte så att Gud behöver vår ära för att han skall få bättre självförtroende. Gud är kärlek, så han behöver ingen kärlek för sin existens. Hans fokus ligger inte i att söka vår kärlek, utan att ge av sig och sin kärlek till oss. Hans fokus ligger med andra ord inte på sig själv utan på oss. Gud är en givande Gud för det är kärlekens väsen. Det enda vi gör är att ta emot det Gud ger oss.

Att få ta emot kärlek från en medmänniska kan upplevas så starkt att jag får en längtan att ge tillbaka. Jag kanske av en vän får en gåva som gör mig så glad att jag tackar och ger en kram tillbaka. Gåvan är en kärlekshandling och det är också tacket och kramen. Jag får alltså en kärlekshandling och ger också tillbaka en kärlekshandling. Att jag ger vännen kramen beror på att jag ger vännen äran för gåvans effekt i mig. Att ge Gud äran handlar om precis samma sak. Jag kan bara ärligt ge Gud äran om jag först känt Guds kärlek till mig. Jag älskar alltså för att Gud först älskade mig.

(1 Joh 4:10) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Gud vill att vi skall ära honom av den anledningen att det just är en kärlekshandling. Att ge Gud ära är därför ingen prestation, utan något jag gör i kärlek till Gud. Det handlar alltså inte om hur jag sjunger sånger, hur jag håller händerna eller om att pumpa upp sig i glädje. Att ära Gud är ingen teknik, på samma sätt som det inte handlar om teknik att ge en kram eller ett tack. Gud ser till vårt hjärta och inte till det yttre. Han vill att vi skall vara uppriktiga och sanna i kärlek.

(Joh 4:23) alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom.

Vår tillbedjan är inget krav från Gud, eftersom kärlek aldrig kan krävas. Men att ära Gud för de gåvor han ger är att erkänna den han verkligen är. Gud vill att vi skall ta emot den han är och att vi inte skall tro på de bilder av honom som inte är sanna. Äran och tillbedjan blir då en effekt av att ta emot den Gud är och det han har gjort. Gud är stor, mäktig, kärlek, förlåtande och vill inget hellre än att ge av sig. Vilken underbar Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillbedjan, ära, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, gåvor
Bild: FreeFoto.com

Gud är kärlek – Är inte det bara en lek med ord?

Att Gud skulle vara kärlek, är inte bara detta ett sätt för kristendomen att förnya sig eller ett sätt att få människor mer positivt inställda till Gud, eftersom kärlek är gott? Är det då så att Gud är en känsla?

Till att börja med vill jag reda ut vad kärlek är. Med kärlek menar jag den självuppoffrande kärleken (agape), som bibeln talar om och inte den erotiska kärleken. Är då inte kärlek endast en känsla? Jag tror många skulle hålla med om att kärlek är mycket mer än bara en känsla. Det är något gott, det är något vi kan ha i oss, det är något vi kan uppleva, det är något vi kan drivas av eller något vi kan följa, det är ett behov och något som också verkar vara objektiv oavsett vilken bakgrund vi har haft. (Läs gärna inlägget: Vad är kärlek?).

(1 Joh 4:16) Gud är kärlek

Denna text är inget nytt, utan har stått i bibeln hela tiden. Gud är alltså inte bara kärleksfull, utan han är kärlek. Kärlek är alltså inget som existerar utanför Gud utan kärleken är Gud. Hur stämmer då detta med den bild av Gud som bibeln ger? Läser man vidare i texten står det:

(1 Joh 4:16) den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud kan alltså vara i oss, vilket också är lättare att förstå utifrån tanken att Gud är kärlek. Ska vi lära känna Gud så skall vi lära känna kärleken eftersom ”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Kärlekens väsen är Gud.

(Ef 3:20) Han som verkar i oss med sin kraft

Kärlek är en drivkraft, något som är i oss och driver våra handlingar. Man skulle kunna se det som att vi människor är som kugghjul. När vi drivs av Guds kugghjul drivs jag av Guds kraft (kärlek) på grund av att mina kuggar är i Guds kuggar. Gud verkar i oss med sin kraft, på samma sätt som kärleken gör. Kärleken verkar i oss med sin kraft.

Kan jag då välja att inte drivas av kärlek? Ja, absolut. Trots att vi kanske vill göra rätt och följa kärleken så finns det många hinder för det. Ett av dem är rädslan. När jag blir rädd för att råka illa ut så ligger det nära till hands att följa rädslan i stället för kärleken.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan

Jesus säger: ”Följ mig”. ”[Jesus], som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Heb 1:3). Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vi skall alltså vara avbilder av kärleken, eller med andra ord älska så som Jesus gjorde.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Gud är ett behov vi alla har och allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen kärlek eller något gott som ligger utanför Gud. Den kärlek vi får uppleva kommer alltså från Gud. Det spelar ingen roll om jag tror på Guds existens eller inte.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader

Sedan är det också så att kärlek måste tas emot i tro på den. Om jag misstror alla kärlekshandlingar som riktas mot mig så kommer jag inte uppleva kärleken. På samma sätt är det också med Gud. Jesus säger:

(Joh 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

Bibeln talar alltså om en Gud som är kärlek. Han kan vara i oss och verka med sin kraft. Vi är skapta att vara avbilder av honom eller med andra ord så är vi skapta att älska varandra. Allt gott kommer ifrån Gud och Gud kan bara tas emot i tro. Denna bild av Gud är ingen efterkonstruktion. Är det då en lek med ord? Snarare är det så att bilden av Gud som en gubbe på ett moln inte stämmer med den Gud som bibeln talar om.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, bibeln, Jesus, kristendom, religion, gudsbild
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Alla behöver vi trygghet

Trygghet är något vi alla söker och längtar efter och vi gör mycket för att få det. Vi löser det genom att med vår kontroll styra oss själva eller vår omgivning. Vi försöker använda kontrollen till att skaffa oss en bra ekonomi, eller genom att se till att vi har en snygg kropp, eller att vi sköter vår hälsa, eller att se till att vi själva eller de vi älskar inte råkar illa ut. Problemet med detta är att sökandet och strävandet efter trygghet lätt leder till ett kontrollbehov, för där vi inte känner kontroll, känner vi oss otrygga och därför söker vi ännu mer kontroll. Vi löser rädslan med kontroll.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss.

I kärleken finns ingen rädsla. När jag känner kärlek från någon, så kommer jag att känna mig trygg. Jag behöver inte vara orolig för om personen tycker om mig och jag behöver inte vara rädd för att bli föraktad, för någon som älskar mig vill mig inget ont. En relation som bygger på rädsla ger ingen frid eller trygghet, utan för att en relation skall vara trygg så måste den genomsyras av kärlek. På samma sätt är det med Gud. Gud föraktar inte dig och vill inte straffa dig. Han har ett stort hjärta för dig. För Gud behöver du inte göra dig till, för han känner dig och älskar dig.

Kärlekslöshet leder till rädsla och kärlek leder till trygghet. Det är denna trygghet eller denna frid som vi alla människor längtar efter. Det är därför vi ständigt försöker kontrollera vår tillvaro eller andra människor för att vinna trygghet, men trygg kan jag bara känna mig om jag känner kärlek. Trygghet förutsätter alltså kärlek och att jag tror på den. Den som inte tror på kärleken kommer att leva i otrygghet, eftersom kärleken då inte kan beröra mig och ge mig trygghet. Om jag skärmar mig för kärlek så är det lätt att ta till kontroll för att lösa situationen, men livet kommer då att bestå i att ständigt söka kontroll, vilket i sin tur skapar en ofrihet.

(Job 10:12) Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid liv.

Gud har en enorm omsorg om oss alla. Denna omsorg är en effekt av hans kärlek till oss. Han vill hjälpa oss och trösta oss när vi har det svårt. Han vill hjälpa oss med allt det praktiska i våra liv, för Gud vet om vad vi behöver och han kan ge det vi behöver. Han vet om att vi behöver jobb, mat, någonstans att bo och allt det andra. Kom ihåg att Gud älskar dig mer än dina nära och kära. Gud har gett människan makt och kontroll över sitt liv, men om Gud skall kunna hjälpa mig så måste jag låta honom hjälpa mig och tro att han kan hjälpa mig. Det handlar om att be Gud om hjälp med min otrygghet och att ge Gud makten att hjälpa. En bön till Gud om hjälp ger honom makten att ge dig det du behöver och han längtar efter att få hjälpa dig.

(Ps 68:35) Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.

Att lita/tro på Guds kärlek, omsorg, och handlingskraft ger trygghet och frid. Då kan du slappna av och leva det liv i frihet som Gud vill att du skall leva. Gud är kärlek och kärlek ger trygghet och frid för den som tror på den. Att lita på Gud är alltså det vi alla behöver.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, trygghet, kontroll, kontrollbehov, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Alla behöver vi kärlek

Vi söker alla efter att bli sedda, bekräftade och älskade. Detta är ett behov som alla människor har oavsett var vi bor i världen eller hur vårt liv ser ut. Den rike vill bli bekräftad och sedd genom sin rikedom. Den duktige vill bli älskad och ärad för prestationer. Vi har alla olika strategier för att få det vi är ute efter. Vi gör allt möjlig för att bli älskade.

Problemet med denna strävan är att kärleken i sig inte är beroende av varken rikedom, prestationer eller något annat. Kärleken är villkorslös. Den säger inte ”Jag älskar dig om du gör mig en tjänst”. Den säger heller inte ”Jag älskar dig om du älskar mig”. Kärleken säger bara ”Jag älskar dig!” Gud är kärlek och ställer inga villkor för sin kärlek till oss.

Problemet är att när vi människor försöker prestera eller göra något för att bli älskade så missar vi också den kärlek som är riktad till oss. Om jag exempelvis tycker att jag förtjänat att bli älskad för det jag gjort så kommer jag inte bli glad eller beröras av den kärlek som visas. Jag kommer bara få det jag förtjänar och får jag inte det blir jag arg och irriterad. Kärlek kan bara nå mig med kraft när jag känner att jag inte förtjänat den. Så det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad, ju mer omöjlig gör jag kärleken för mig.

Det är i min brutenhet som Gud kan nå mig med sig kärlek. Det är i nöden som kärleken blir som mest påtaglig. När jag har förtjänat kärlek som minst. När muren jag skyddar mig bakom faller och jag tas emot av kärleksfulla armar. Det är därför som det är i förlåtelsen och brutenheten som kärleken blir som tydligast.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.



I’m Not Alright med Sanctus Real handlar om svårt livet kan vara. Ibland ser allt mörkt och hopplöst ut, men det finns någon där som vill dig väl. Det finns någon som vill dra dig ur mörkret och in i ljuset. Det finns en Gud som älskar dig mer än du kan ana. Du är älskad av din skapare.

(Klippet är svart i början innan texten börjar).

(Ps 30:2) Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet
(Ps 34:7) Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om musik, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, Sanctus Real
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Ska man utplåna sig själv?

Att uppoffra sig för andra är ju bra, men måste man inte också tänka på sig själv? Det är väl inte bra att utplåna sig själv genom att bara se till andras bästa?

Gud vill att vi skall älska varandra. Han vill att vi skall tjäna varandra i kärlek och inte tjäna oss själva i egoism. Jesus säger:

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Vi människor är väldigt inriktade på att vinna någonting på det vi gör. ”Vad får jag ut av det?” är en fråga vi ofta ställer oss själva. Men om vi är ute efter att vinna något på våra goda handlingar så är det inte kärlek som är drivkraften utan egoism. Gud vill att vi skall älska för att vi vill ge andra människor kärlek utan att vara ute efter en egen vinst.

(1 Pet 5:2) Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet.

Man hör många gånger att kärleken är en känsla, men känns det alltid härligt med kärlek? Många gånger så är det en ren förlust att följa kärleken. Jag skall ta ett enkelt exempel. Tänk dig att en vän till dig blir illa behandlad. Det snackas skit om personen bakom ryggen. Du märker också att de ljuger om händelser och att de starkt ogillar din vän. Att i det läget följa kärleken till din vän är ingen härlig känsla. Det är inget euforiskt med att stå upp för någon som föraktas, för du utsätter dig själv för risken att bli föraktad. Rädslan är här det som står i vägen för din kärlek till vännen. Så att följa kärleken är inte alltid en dans på rosor. Det kan innebära att jag riskerar att bli föraktad, förlöjligad, hånad, slagen… och upphängd på ett kors.

Innebär nu detta att man skall utplåna sig själv?

(Luk 9:23) han sade till alla: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Att följa Jesus fotspår innebär att följa kärleken till varje pris. Ingen kan följa kärleken och samtidigt följa sitt ego. Våra tankar måste vara inställda på det goda, på kärleken, på Gud. Att ta på sig korset innebär alltså att ta på sig det lidande det kan innebära att följa kärleken. Egoisten i oss måste dö för att vi skall kunna tjäna andra i kärlek.

(Joh 12:24) Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.

Att följa kärleken, Guds ande, ger effekter hos människor och gör att Guds rike (det goda, kärleken, friden och glädjen) sprider sig. Men var hämtar vi kraft för att följa kärleken när det känns tungt? Gud är kärlekens källa. Det är hos Gud vi kan hämta kraft och få vila. Vi kan inte älska i egen kraft utan all kraft kommer från Gud, så därför är det Gud vi skall vända oss till.

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, korset, lidande, Jesus, kristendom, bibeln, altruism
Bild: FreeFoto.com

Är kunskap vägen till Gud?

Är det så att jag måste ha mycket kunskap för att vara kristen. Är det kunskapen som räddar oss? Kunskap är viktigt men är det lösningen?

För att försöka ge ett svar på frågan tänkte jag dra en parallell med musik. Musik kan analyseras och diskuteras av lärda musiker och musikvetare. De försöker kanske få fram hur kompositören tänkte när han skapade verket. Vad ville han förmedla eller uttrycka? Vilken skala användes? Varför lades disharmoniska ackord in i andra stycket? Hur spelades, rent tekniskt, styckets snabba parti? Många diskussioner kan föras runt bara ett enda musikstycke. Det man lätt glömmer, när man analyserar och plockar isär, är att musik skall upplevas. Jag behöver inte vara konsertpianist eller musikdirektör för att musiken skall beröra mig. Jag behöver inte ens veta vad ett ackord är eller ens vad en not är? Musiken är till för att beröra människor och ge en upplevelse.

Tänk dig en konsertpianist som sitter och letar fel i musiken under en konsert eller letar efter partier som han hade kunnat göra bättre. Han är så driven av allt analyserande och kritiserande att han får svårt att njuta av det ljuva pianostycket och konserten. Bredvid honom sitter en musikaliskt okunnig person som får rysningar av de vackra tonerna.

Budskapet i bibeln kan liknas med musiken. Gud vill inte att vi skall fastna i att dissekera bibeln i bitar och analysera den, för jag behöver inte ens vara bibelkunnig för att bibelordet skall beröra mig. Risken är att jag hamnar i konsertpianistens dike, alltså att jag inte längre kan uppleva eller känna det kärleksfulla budskapet som bibeln innehåller.

För att ta ett annat exempel så kanske jag har en kokbok hemma. Jag tittar på bilderna i den och analyserar rätterna för att få ut någonting av min kokbok. Problemet är att mat skall smakas för att upplevas. Även om jag vet precis hur man lagar till en oxfilé på bästa sätt, så är det ingenting värt om jag inte får smaka på rätten.

Gud vill att vi skall uppleva och beröras av budskapet. Han vill att vi skall leva av budskapet och att det skall bli levande för oss. Han vill inte bara att vi skall veta att han älskar oss, utan han vill att vi skall känna oss älskade! Gud vill inte bara att vi skall veta att Jesus ger förlåtelse, utan han vill att vi skall känna oss förlåtna! Gud vill beröra våra hjärtan. Om du kände den enorma kärlek Gud har till dig, så skulle du varken vara rädd eller ledsen. Gud vill hålla om dig och vara din vän! Detta kan låta otroligt men det är sant. Gud älskar oss alla så mycket att han har gjort allt för att vi alla skall kunna räddas till livet. Tro på budskapet och du kommer att uppleva allt detta.

(Joh 5:39) Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Kunskap är inte svaret, utan visar var svaret finns. Kunskap är inte vägen till Gud, utan den visar var vägen finns. Kunskap kan vara en hjälp, men är i sig ingen lösning, utan vittnar om lösningen. Lösningen är försoningen med Gud. Endast kunskapen om denna försoning är ingenting värd. Jesus har gjort denna försoning möjlig och försoning är den enda vägen till Gud.

(Joh 14:6) Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, försoning, väg, kunskap, liknelse, religion, bibeln, kristendom

Varför tillåter Gud det ondas konsekvenser?

Om nu Gud skapade världen, varför skapade han då inte en värld som kan motstå förstörelse? Varför skapade han inte människor som inte kan få sjukdomar eller som inte kan lida eller uppleva sorg? En bra konstruktör borde väl kunna skapa något som inte kan gå sönder. Är det då inte Guds fel att det onda kan påverka världen?

Det man måste komma ihåg är att det onda förstör och förgör, eftersom det är det ondas natur. Det onda är en förstörande kraft. Den förstör och förgör både människor och natur och detta är inget Gud tycker är bra. Gud vet vilket lidande det onda ger och han hatar både det onda och lidandet, just för att de människor han älskar så mycket plågas.

(1 Mos 1:31) Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

När Gud skapade världen så var den helt utan brist. Varför skapade då Gud inte något som inte kan gå sönder? En människas självbild kan förstöras av någon annans förakt. Varför är det så? Jo, för att det onda existerar och gör allt för att ställa till det och plåga oss människor. Det onda har makt att påverka oss och det som påverkar oss är kärlekslösheten. Eftersom Gud är kärlek så är detta motsatsen till Gud. Genom att vi ger det onda makten över oss själva så ger vi också makten för det onda att påverka och förstöra det goda som Gud skapat. Varför låter Gud det vara så? Jo, för att det skall märkas tydligt att det onda inte är någonting att ha. Hade Gud försökt skyla över skillnaden mellan gott och ont, genom att exempelvis inte låta det onda få konsekvenser fysiskt eller själsligt, så luras vi människor att tro att gott och ont inte spelar någon roll. Att luras är inget som Gud vill, utan det står det onda för. Gud vill att vi skall förstå att vi inte klarar oss utan honom. Gud har inget intresse av att täcka upp för det onda. Tvärt om låter Gud det onda förstöra för att dess rätta ansikte skall visa sig. Därför låter Gud ondskan få konsekvenser, just för att vi skall förstå att det är ont.

Gud har skapat naturlagar och dessa naturlagar kan vara farliga. På samma sätt som den andliga världen kan vara farlig (där finns risken att drabbas av kärlekslöshet), så är den fysiska världen det också (vi kan drabbas av diverse naturlagar). Det andliga återspeglas i det fysiska. Ger vi det onda makt över vår ande och själ, så ger vi också det onda makt över den fysiska verkligheten. Men om vi alla haft Gud som beskyddare och inte släppt in det onda i världen utan gett Gud all makt, så hade varken den andliga eller den fysiska världen varit farlig för oss. De onda hade inte fått någon makt att förstöra. Gud har gett oss makten över jorden, men med vår fria vilja släppte vi in det onda i världen.

(Ps 115:16) Himlen är Herrens, men jorden gav han åt människorna.

Det vi skall göra är att ge makten till Gud så att han kan beskydda oss och återställa det som det onda ställt till med. Gud tar inte mer makt än vad vi människor ger honom. Vi har fått denna jord att förvalta och Gud har gjort sig beroende av oss människor och av våra böner. Gud vill att vi skall vända oss till honom för han vill oss väl och älskar oss.

(2 Tess 3:3) Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, ondska, makt, jorden, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeFoto.com

Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?

Är kärleken en mekanism i varje människa? Är det då inte så som många tror att godhet kommer inifrån och inte uppifrån? Vad skall vi i så fall med Gud till om vi klarar oss utan honom? Vad kärlek är och var den kommer ifrån är en viktig fråga, eftersom kärleken är så central för oss alla.

Kärlek är ett behov som vi alla människor har, oavsett vår kulturella bakgrund. Alla behöver bli sedda, få bekräftelse och alla behöver få känna sig värdefulla. Alla längtar vi efter att bli älskade och vi gör mycket för att andra människor skall älska oss. Listan skulle nästan kunna göras oändligt lång på saker vi gör för att få behovet av kärlek tillfredsställt. Om det är så att människan själv kan producera kärlek, varför söker vi då kärleken utanför oss själva? Om kärleken är i oss, varför är det då så svårt att plocka fram den?

Kärlek är som en gåva som bara kan tas emot i tro. Jag måste tro på en kärlekshandling som är riktad till mig för att jag skall kunna känna kärleken. Misstro mot kärleken utestänger den och gör den omöjlig för mig. Tron är alltså ett måste för att jag skall kunna ta emot den så viktiga kärleken, som vi alla är beroende av.

Kärlek är alltså inget som vi själva kan producera, utan något som vi får ta emot i tro. Vi kan inte tanka oss själva med kärlek, utan vi är beroende av varandra. Om min tank är tom på kärlek, så har jag heller inget att ge min omgivning. Jag kommer då ständigt söka bekräftelse och jag har inte så mycket över till andra. Om jag exempelvis är hungrig kommer den största tiden gå åt till att hitta mat. Jag blir som ett hungrigt lejon på jakt och tvekar inte att använda armbågarna om det behövs. Men om mitt behov av mat är stillat så kan jag dela med mig av den mat jag har, vilket ju är mycket svårare när jag är vrålhungrig. Så, visst kommer kärleken inifrån när jag älskar någon, men den kärlek jag har kommer utifrån och tas emot i tro.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Gud är godheten själv och han är kärleken. Världen är full av hungriga människor som ständigt och desperat jagar efter mat. Kärleken är vår andliga mat. Gud är kärlek, så det är Gud vi alla behöver och är beroende av. Han är vår andliga mat. Jesus ropade:

(Joh 7:37) "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.

Gud är kärlekens källa och Guds ande är kärlekens ande. Guds ande är det vatten som ger liv detta vatten har vi fått från Gud som en gåva. Vattnet kan vi bara ta emot i tro, så det är genom tron som vi dricker av det. Vetskapen om var källan finns räcker inte, utan vi måste dricka av den för att fyllas av Guds kärlek och kraft.

(2 Tim 1:7) Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, kärlek, den helige Anden, religion, kristendom, bibeln
Bild: Kane Gledhill, FreeDigitalPhotos.net

Har livet en mening?

Vad är meningen med livet? Varför finns jag? Detta är frågor som människan förmodligen ställt genom alla tider. Kanske kan vi hitta en mening i livet, men vad är meningen med livet? Finns det en mening med universums skapelse och människan? Vetenskapsmän forskar om universum och människan, men kommer de någonsin finna livets mening? Kan vetenskapen ens ge ett svar på frågan?

Problemet med naturvetenskapen är att den faktiskt inte söker efter en mening med universums skapelse eller vår tillvaro, utan den är strikt ute efter naturliga förklaringar. Vad menas då med naturliga förklaringar? Jo, det är förklaringar som hittas i det fysiska. Frågan är då, går det att finna en mening i det fysiska, i kvarkar eller energinivåer? Nej, för det fysiska säger ingenting om någon mening eller varför saker händer, utan bara att det händer. Meningen med livet kan därför inte hittas av naturvetenskapen. Skulle någon säga att ”Gud skapade universum för att han älskar oss”, så skulle denna förklaring inte ha en vetenskaplig grund, eftersom man inte kan finna denna mening i det fysiska. Detta betyder dock inte att Gud inte existerar eller att han inte hade en mening med sin skapelse, utan bara att vetenskapen inte kan ge det svaret. Ett sådant påstående anses ovetenskapligt av de som är anhängare av metodologisk naturalism.

Samma problem hamnar människan mening i, för vi människor har ju en mening eller ett uppsåt med våra handlingar. Vårt handlande är drivet av ett uppåt och frågan är om naturvetenskapen kan hitta detta uppsåt, som vi själva faktiskt upplever att vi har? Man studerar då hjärnsubstanser och aktivitet i hjärnan. Det man letar efter är naturliga förklaringar till uppsåtet och det man då finner är att människans uppsåt i grunden styrs av deterministiska skeenden och/eller slump. Vem kan hitta en mening i detta? Betyder nu detta att människan inte har en mening? Nej, det betyder att naturvetenskapen inte kan hitta den.

Om man utgår ifrån att allt går att förklara med naturliga förklaringar så kan man inte finna de eventuella meningar eller det uppsåt som faktiskt finns. Vi själva upplever att vi har ett uppsåt, men ur det naturvetenskapliga perspektivet så blir detta uppsåt bara en konsekvens av determinism och/eller slump. Det sägs då att vi bara upplever att vi har ett uppsåt, men ett verkligt uppsåt finns inte. Uppsåt eller mening går alltså inte att finna i universum med naturvetenskapliga medel. Vi kan alltså inte bevisa ett uppsåt varken från Gud eller från oss själva!

Evolutionen sägs ha meningen att livet skall föras vidare och utvecklas genom naturligt urval, men vad kommer i så fall denna mening ifrån? Vem eller vad har gett evolutionen denna mening? Evolutionen är ju bara en produkt av tillfälligheter och slump. När vi tittar på naturen så verkar det som att naturen har en mening, men någon mening finns ju inte enligt naturvetenskapen. Den mening man säger att evolutionen har, har den alltså inte. Var kommer då denna mening ifrån som naturen verkar ha?

Jag tror att den mening vi ser i naturen faktiskt existerar och är en produkt av ett uppsåt från en skapare. Jag tror också att det uppsåt vi själva upplever att vi har är fri från fysisk determinism och/eller slump. Gud har gett oss en mening och har skapat oss med en själ som kan ha en egen mening. Jag tror inte att en mening kan uppstå ur ingenting och heller inte att slumpen (ingenting) kan producera en mening. C.S. Lewis skriver i sin bok Kan man vara kristen? följande tänkvärda ord:

”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”

Gud har en mening med sin skapelse och det är denna mening vi ser i skapelsen. Gud skapade universum och människan i kärlek för kärlek. Han skapade oss till att vara en avbild av honom som är kärlek. Du har en mening och livet är inte i grunden meningslöst. Du är älskad av din skapare!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, mening, universums skapelse, Gud, Jesus, evolution, livets mening

Varför straffas de som inte tror på Gud?

Hur kan Gud straffa de som väljer att inte vara med honom? Detta måste ju vara ett bevis för att Gud försöker tvinga oss till sig. Är detta verkligen en god Gud? Är inte detta ett tecken på att Gud är en egenkär och maktgalen diktator i alla fall? Många har svårt med detta, men jag vill ge en logisk förklaring.

Gud är alltigenom god. Han älskar oss inte endast utan han är kärlek. Gud är som ljus. Där Gud är finns inget mörker. Där Gud är finns ingen kärlekslöshet.

(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Många har svårt med texter om helvetet i bibeln, vilket jag på sett och vis kan förstå. Hur kan Gud tillåta ett sådant ställe? En sak är då viktigt att komma ihåg, nämligen att välja bort Gud som är kärlek får konsekvenser. Att välja bort ljus innebär att konsekvensen blir mörker. Den som inte vill ha med Gud att göra (som ger kärlek, trygghet och frid) kommer att uppleva konsekvensen av det vilket blir kärlekslöshet, otrygghet och ångest. Gud kan inte beskyllas för att det onda existerar för han är alltigenom god. Ljuset kan inte beskyllas för att mörkret finns. Det onda mörkret står vi själva för. Det är vi själva som gett makt åt det onda och inte Gud. Den som väljer bort ljuset drabbas alltså av mörker och drar mörkret över sig själv. (Läs gärna inlägget Hur kan Gud vara allsmäktig när världen ser ut som den gör?).

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Gud varnar oss för ondskans konsekvenser och han gör det i kärlek. Ett barn som inte lyder sina kärleksfulla föräldrar utsätter sig för en risk, nämligen risken att drabbas av det som föräldrarna varnar för. Ett exempel är att föräldrar varnar för att börja med droger. Detta säger ju föräldrarna för att de älskar sitt barn. Om barnet inte lyder utsätter sig barnet för risken att drabbas av det föräldrarna varnade för. (Jag skriver mer om detta i Varför måste vi lyda Gud?). Gud vill oss alltså väl med de varnande orden att olydnad mot honom som vill oss väl för med sig det ondas konsekvenser. Gud älskar oss!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Min poäng är att det inte är Gud som står för det onda, utan det onda är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud. Gud har inte skapat ondskan utan det är Guds motsats. Helvetet är en plats där kärlekslöshet, skräck och ångest råder. Kärlekslösheten är inte Gud ansvarig för. Helvetet är mörker och är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud som är kärlek och ljus. Den som väljer mörker drar mörkret över sig själv, men den som vill vara i ljuset kommer Gud att leda till ljuset. Valet är vårt. Jesus har lidit helvetet i ditt ställe för att du skall slippa. Han gjorde det för din skull och för att han älskar dig så. Himmelriket är en gåva som Jesus berett för dig. Det är en gåva som måste tas emot. Gud säger till dig: ”Var så god!”.

(Rom 6:23) Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, Gud, Jesus, helvetet, kärlek, lydnad, bibeln, kristendom, religion