Kärlek för slitna mammor o goa ungar!

Kärlek är en kraft som alltid fungerar i alla lägen. Tyvärr är begreppet kärlek, liksom förlåtelse ett misstolkat begrepp. Den kärlek som jag åsyftar är den kärlek som Jesus visade oss - den altruistiska kärleken. Den kärlek som kommer inifrån och som inte förväntar sig något tillbaka.

Hur fungerar detta då i vardagen? En vardag full av blöjbyten, sömnbrist, matvägran, trots och kärlek... Jag har själv två goa barn. Den yngsta, en liten pojke, är ett år och vår stora flicka är snart fem.

Kärlek är som sagt ett misstolkat begrepp (i a f om man tolkar det utifrån en kristen grund) där man lätt lägger in mesighet. Mesighet att inget att göra med kärlek! Mesighet har med rädsla, fruktan att göra och fruktan är en motsats till kärlek. "Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan." 1 Joh. 4:18.

Kärlek är ibland att säga ifrån, ibland att trösta, ibland att förlåta, ibland att ge en kram, ibland att säga att "du är värdefull", ibland att bli arg, ibland att avleda en konflikt.

När behöver man då göra vad? Kärlek är att sätta den andres behov, barnets behov och väl först. Detta behov och väl måste prövas utifrån både ett långsiktigt perspektiv (vad kommer detta leda till i förlängningen) och ett kortsiktigt perspektiv.

Ett enkelt och vardagligt exempel är tandborstning. Hos oss är tandborstning en stor grej för vår minsting. Han hatar det och jag förstår varför. Han har ont av tänder som är på g och irriterar. Att då komma med en tandborste till denna lilla ömma mun är en plåga! Rent kortsiktigt hade det här varit kärleksfullt att strunta i tandborstning med argument som att jag vill inte att min älskling ska få ont och för övrigt så är det hemskt jobbigt både för oss som föräldrar och för honom med dessa ständiga konflikter i denna situation. Däremot är det långsiktigt kärleksfullt att faktiskt borsta tänderna. Att avstå tandborstning hade lett till hål i tänder och smärta, tandläkarbesök med borren(!). Det kärleksfulla, lillkillens bästa, är här faktiskt att ta de där konflikterna. Vi gör det för hans skull.

Situationer som denna kryllar det av i småbarnslivet. Min kraftstation för att orka vara kärleksfull, för att orka ta konflikter, trösta, krama och förlåta trots en ibland nästintill oöverstiglig trötthet är att fylla på min egen "kärlekstank" först. Min kraftstation är Jesus. Han är klippan i mitt liv. Jag börjar dagen tillsammans med honom där han fyller mig med kraft och kärlek för dagen. Han är "livets bröd". "Vi älskar därför att han först älskade oss" 1 joh. 4:19.

Hur vet jag då att jag behöver fylla på hos Jesus först? Jo, jag har nämligen provat! Som mamma är jag faktiskt nästan en katastrof på egen hand. Jag har svårt att vara god när tröttheten dryper efter tre timmars sömn på natten och när mina älsklingar har förkylningar så vi får sitta inomhus i flera dagar. Det är då jag ropar: Jesus! Ge mig styrka! Han hör min bön och fyller mig med kraft, frid och kärlek. Kärlek i sådana proportioner så jag har svårt att hålla det inom mig. Det flödar över till min familj och till de jag möter!

Jesus är oxå det ultimata exemplet på vad kärlek och kärleksfullhet är. Kärlek som fungerar! Jesus säger: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." Matt 11:28-30.

Dagens önskan är att alla slitna mammor skulle få fyllas med Jesu Ande. Med Guds kärlek, frid och kraft. Visst gör vi fel ibland, men för detta finns förlåtelse och det finns ingenting som kan skilja oss från Guds kärlek till oss. Om du vill prova detta så säg bara: Jesus om du finns så uppenbara dig för mig! Jag behöver dig i mitt liv! Fyll mig med din kärlek och kraft!

Med kärlek
Helle

dn.se