I din kärlek

För några år sedan skulle jag skriva en text till en underbar låt som G hade gjort. Jag satte mig ner och bad och på tre minuter hade jag skrivet hela bladet fullt. När jag tittade ner på papperet så insåg jag att jag hade skrivit en dikt om min egen räddning...

Med mask utanpå
levde livet utanför

Jag försökte vinna hela världen
var beredd att betala med mitt liv
och fyllde tomrummet med jord

Vägrade att se busken
- brinnande och glödande
Den brann av Gud, brann av nåd

Min grund var tunn och muren hård
Jag slogs till marken av min egen stolthet
- och jag sprack

Ljuset sökte sig in bland sprickorna
och lyste upp skuggorna
På mina bara knän fann jag mig i
- att vara älskad

Du värmde, smälte, förlät och älskade
Bara i din nåd kunde jag förlåta mig själv

Bara din nåd gör mig fri

För dig var jag genomskinlig, synlig
men Du älskade mig ändå

Hur ska jag kunna ge tillbaka?
Inte ens det kräver Du

Du befriade mig och gör det varje dag
Spillrorna gav Du mening
Du gjorde mig vacker och värdefull

Gud! Jag är inte värd dig
och det är nåd!
Gud jag lever endast av din nåd!


Med kärlek!

Helle