Guds omsorg om sina små

Ett litet men viktigt mirakel har skett hemma hos oss. Det har satt bryller i våra huvuden och glädje i våra hjärtan. Vi kan inte förklara det. Vi kan bara se Guds stora omsorg om oss.

Vi var på Gudstjänst förra söndagen. Vår lilla tjej var på söndagsskola medan vi försökte njuta av Märtas predikan så gått det gick med en liten ett-åring, krypandes mellan stolarna. Linnea hade gjort sig fin med ett rosa pärlarmband med rosor och en matchande ring. Hon såg fram emot att träffa sina kompisar i söndagsskolan, framförallt Maja. Så fort tjejerna ser varandra utbyts glädjetjut. De tar några springvarv, hämtar några instrument i musikväskan och sätter sig sedan längst fram - alldeles själva på första raden. De är så fina i sina tofsar och flätor och glädjen lyser omkring dem.

Efter söndagsskolan kom fröken med Linneas armband och ring, som hon hade glömt efter trolldegsbaket. I mitt stilla sinne formulerade sig tanken om hur länge hon skulle få ha kvar sina fina smycken. Hon satte på sig dem och drog med sig Maja till den stora soffan för några hoppvarv. I mitten satt en trött pappa som lät sig villigt eller motvilligt hoppas på och hoppas över.

När det var dags att åka hem så upptäckte vi det. Linneas ring var borta! Armbandet satt på plats, men ringen var spårlöst försvunnen. Vi letade lite planlöst i soffan och på golvet, men vi hittade bara några gamla godispapper. Ingen hade sett den. Nea var förtvivlat ledsen. Hennes fina ring! Den är kanske inte så uppseendeväckande för oss andra. Den kom med en tidning. Men för henne är den dyrbar! Hon grät hela vägen till bilen, hejdlöst.

I bilen kom vi på att vi skulle be för ringen, att vi fick tillbaka den. Vi kunde inte hitta den men vi visste att Gud kunde. Vi bad och lämnade över ansvaret till Gud. Jesus! Hjälp oss att få tillbaka ringen! Det var en kort men konkret bön.

I lördags, sex dagar senare stod jag och lagade mat och dansade till en lovsångsskiva. Lukas, vår lille ett-åring satt mitt på golvet i hallen och mumsade på något. Åh, ibland blir jag så trött på att han ska mumsa i sig vartenda litet dammkorn han finner. Jag gick dit för att plocka ut det eventuellt livsfarliga han hade stoppat i sig. När jag ser vad det är han mumsar på stannar jag upp för ett ögonblick. Det är Linneas rosa pärlring! Linnea blir jublande glad!

Vi kan inte förklara det. Jag har dammsugit golvet två gånger sedan i söndags (den höga dammsugningsfrekvensen har endast att göra med Lulles (o)vana att stoppa allt han finner i munnen). Hur kom den dit? Även om vi visste att vi inte hade stoppat med oss ringen så letade vi igenom skötväskan (för säkerhetens skull). Skötväskan var det enda som vi hade med oss till Gudstjänsten. Barnen hade inga fickor på sig och våra var tomma.

Linnea ser frågande ut. Mamma, hur kom den hit? Har någon varit här och lagt den här medan vi har sovit? Jag har ingen naturlig förklaring att ge.

Gud hörde vår enkla lilla bön. Han bryr sig nog inte så mycket om den lilla ringen i plast, men han bryr sig om oss! Vi bad och vi litade på att Gud skulle ordna det. Han visade sig vara trofast! Vi kan lita på vår store Gud i smått och i stort. I vårt liv har vi fått bevis för hans stora omsorg om och om igen.

Vi borde helt enkelt be mer! Gud älskar oss. Vi är hans barn och han vill att vi ska ha det bra. Han vet redan allt vi behöver, men han säger att vi ska be honom om det. När vi ber efter hans vilja (som vi finner i hans ord) och tror på det så kan vi oxå förvänta oss att få det.

Han vill att vi ska leva utan bekymmer, att vi ska ge våra bekymmer till honom. Problem kommer och går men bekymmer gör man sig.

Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. (Mark 11:23-24)

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.(Fil 4:6-7)

Det här ger ju förstås många frågor. Varför får vi inte alltid bönesvar. Varför svarar Gud på vissa böner och inte andra. Jag tror att vi får bönesvar på alla våra böner, men inte utifrån våra egna förväntningar. Ibland blir en sjuk människa helad, ibland inte. Oavsett helande eller ej kan vi alltid förvänta oss någonting från Gud om vi kommer med ett rent, ärligt och ödmjukt hjärta. Ibland är det frid (som går över allt förstånd) att acceptera en situation, ibland är det ett mirakulöst ingripande. Gud låter sig aldrig sättas i ett laboratorium för att vi ska kunna studera honom med positivistiska metoder. Han går utanför vår logik. Han har bestämt våra logiska naturlagar Han är större än vårt förnuft. Gud är relation inte religion. Vi kan lära känna honom, men vi kan inte förutsäga honom (förutom att han alltid kommer att handla kärleksfullt). Jag har ofta bett och förväntat mig att Gud ska göra på ett visst sätt (som följer min ynka logik). Det har aldrig blivit efter min logik. Jag har fått svar, men inte på det sätt som jag har förväntat mig.

Gud är ingenting vi kan ta ställning till. Gud kan vi bara uppleva. Antingen har vi upplevt honom eller så har vi det inte. Jag har upplevt Gud. Jag har upplevt hans heliga Ande, hans kärlek och hans försoning. Jag blir aldrig densamma igen!

Låt oss be! Vi har en allsmäktig, kärleksfull och mäktig Gud. Honom tillhör makten, härligheten och äran i evighet!

Gud! I Jesu namn kommer vi till dig. Vi ber att du ska komma med din heliga Ande och forma oss till din avbild. Hjälp oss idag. Låt oss gå i din kraft! Vi tackar dig för allt gott du har gjort i våra liv. Vi ser med spänning fram emot allt du har för oss på din väg. Tack för att du har en väg för var och en av oss, som vi kan vandra tillsammans med dig, ledda av din Ande. Jag ber att du leder oss idag. Jag ber för helande för de sjuka, mat för de hungriga, frihet för de fångna och lindrande för de lidande. Visa mig Gud, vad jag kan göra för dina minsta idag. Ge mig kraft när min egen sviktar. I Jesu namn Amen!

Med kärlek
Helle