Den orättvisa nåden

Har ni tänkt på hur orättvis kärleken kan vara i sin fullkomlighet? Rättvisa har man ju alltid tänkt vara något positivt. Men rättvisa är inte kärlek. Rättvisa kan t om ibland stå ivägen för kärlek.

För att reda lite i begreppen måste vi definiera kärlek. Jag använder mig av den bibliska kärleken, som kommer inifrån, av egen fri vilja, som gör det goda men som inte väntar sig någonting tillbaka. Kärlek är en attityd! Vi väljer att vara kärleksfulla och vår attityd kommer att avspegla sig i vårt sätt att vara mot varandra, mot oss själva och mot Gud.

Bibeln har en perfekt definition om kärlek (1 kor 13:4-8, 13):

Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken.

Hur kommer då det "goda" begreppet rättvisa in i bilden? Nej, det kommer inte in i bilden för rättvisa har inget med kärlek att göra! Rättvisa behövs så fort det kommer in ondska.

Rättvisa måste till där kärleken inte råder. Rättvisa i ett samhälle representeras av vår lag. Om alla hade drivits av kärlek enligt bibelstället ovan hade lagen varit överflödig. Är då lagen ond? Nej, självklart inte! Lagen behövs där kärlek inte råder. Där kärlek råder är lagen som sagt överflödig, eftersom den person som handlar kärleksfullt uppfyller lagen. Rättvisa behövs för den som drivs av sitt eget ego.

Tänk dig det här scenariot:
Mina barn sitter på golvet och börjar bråka om en leksak (ett fullt vardagligt exempel hemma hos oss). Jag tittar lite i smyg först för att se om de löser konflikten själva. Konflikten hade lätt kunnat lösas om någon av barnen hade visat den andre kärlek: Här, det är klart att du ska få leka med bilen. Jag kan leka med dockan istället! Om nu inte detta händer får jag som mamma gå emellan. Jag kan först försöka avleda, eller vädja till barnets vilja till kärlek. Om inte detta fungerar så får jag ta till rättvisa. Nu får Li leka med bilen en stund, du hade den ju förut, t ex...

Vad lätt det hade varit om det här exemplet bara gällde barnen. Tyvärr är det så att dessa situationen hamnar även vi vuxna i. Ofta! Som föräldrar blir detta kanske extra uppenbart eftersom våra behov helt plötsligt ställs emot varandras. Ska du eller jag få sova i natt? Ska du eller jag få gå ut och träffa vänner en kväll? Vad är det som styr oss då? Jag hade önskat att jag ärligt hade kunnat säga att jag alltid styrdes av kärleken till min älskade man. Men verkligheten är ofta en annan. Ibland styrs jag av kärleken och ser att G är trött, sliten och i behov av en hel natts sömn. "G, gå och lägg dig! Jag tar natten!". De gånger jag inte styrs av kärleken tänker jag på min egen trötthet och mina tankar går till rättvisans argument. "G, nu får du faktiskt ta barnen i natt. Jag fick inte sova en blund natten som var. Det är din tur".

Vad styrs du av? På jobbet? Mot din älskade? Mot dina barn? Mot dina vänner? Är vi beredda att gå åt sidan för att någon annan ska få det lite bättre. Kanske av fri vilja avstå en löneförhöjning för att min arbetskamrat behöver extrapengar bättre än jag?

Hur kan då Gud vara både rättvis och kärleksfull?
Tja, jag tror att Gud är rättvis mot de som vill ha rättvisa och kärleksfull mot de som vill ha kärlek. De som hänvisar till lagen kommer att dömas efter lagen. De som hänvisar till Jesus och vad han gjorde för dem på korset kommer att motta Guds orättvisa(!) nåd! Men nu är det ju så att Gud är både kärlek och rättvisa. All synd, allt som inte görs i kärlek får ett straff, enligt rättvisan. Det är här den fantastiska gåvan kommer in! Gud själv har tagit på sig det straff som vi förtjänar. Han dömde synden i Jesus kropp på korset för att frikänna syndaren. Nåden har ingenting med oss att göra, hur duktiga vi är eller hur "goda gärningar" vi har gjort. Nåden har enbart med Gud att göra och det han gjorde för oss genom sin död.

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Rom 8:1
Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. Rom 8:3

"Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." Rom 6:23


Guds nåd är inte rättvis ur ett mänskligt perspektiv! Gud förlåter den som vill ha hans förlåtelse. Det är en förlåtelse som ingen av oss "förtjänar". Det är en gåva!!! Det är en gåva som kommer av att tro på hans kärlek och vad han har gjort för oss!

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16

Om du känner att du längtar efter ett nytt liv, fullt av frid, förlåtelse, kärlek och glädje så ropa till Jesus. Han har nämligen all makt i himlen och på jorden och han säger: Kom, följ mig! Jag är vägen, sanningen och livet!!!

Med kärlek!
Helle