Inlägg
Många gånger frågar vi oss varför inte Gud svara på våra böner. Hör han oss inte? Struntar han i oss? Jag vill visa på ett perspektiv om detta, för förhållandet mellan Gud och oss människor går att likna vid förhållandet mellan föräldrar och barn eller herde och får.
(Joh 10:11) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.
Jesus brukar ofta framställa sig själv som en god herde. En herde ser till att fåren inte springer iväg och kommer för långt bort från sig. Han ser till att med sin stav föra fåret närmre sig och flocken. Fåren har en fri vilja och de ger sig iväg dit de vill, men herden vet om vilka faror som finns. Det finns stup, raviner, vargar m.m. som fåren måste räddas från. Fåren ser inte dessa faror men de finns där. Den gode herden offrar sitt liv för att fåren inte skall råka illa ut.
På samma sätt offrar sig Gud för att rädda ditt liv. För i Guds ögon är du värd att offra sitt liv för. När Gud kommer med sin stav för att skydda oss från stupet, så blir vi irriterade över att vi inte får som vi vill, för gräset vid stupet kanske ser riktigt smaskigt ut. Staven kan vara att vi exempelvis inte får det arbete vi ville ha eller kort sagt att livet inte går som vi vill. Men det vi uppfattar som krångel kan vara Guds stav. ”Ta bort staven” kanske vi ropar till Gud, men det kommer han förståss inte att göra. Vi uppfattar då oftast detta som att Gud inte lyssnar på oss, men det gör han. Han vill bara inte att vi skall råka illa ut. Gud har sett ut en god plan för var och en.
Gud ser bakom hörnet i våra liv. Han ser alla faror som lurar och har ett helt annat perspektiv. Detta kan även liknas vid ett barn som får en spruta av en sjuksköterska. Barnet kanske inte känner sina föräldrars kärlek då det får sprutan, men föräldrarna ser den långsiktiga vinsten, vilket barnet inte ser. På samma sätt är det med Gud. Det vi tror är det bästa vi kan få, ser Gud kanske en stor fara i och det vi tycker är ett eländes lidande kan vara nödvändigt för att nå den långsiktiga vinsten. Vi har inte Guds perspektiv och det kommer vi aldrig att få, utan vi kan bara lita på att han älskar oss och vet vad som är bäst för oss.
Vad är då målet? Hur kan något vara sämre än att lida? Målet är himmelriket som Gud har förberett åt oss allihopa. Han vill att alla människor skall dit. Det är hans mål.
(Matt 18:12) Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.
Det sämsta för oss skulle vara att missa detta mål och det vet Gud. Det är därför han vill föra oss genom den grind som leder till den plats dit han vill att vi skall komma, nämligen hans rike. Vad är då grinden för något? Jo, det är försoningen med Gud.
(Joh 10:9) Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.
Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, bön, liknelse, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net
26 kommentarer:
En förälder stoppar ett barn som är på väg att köras över av en lastbil. Gud gör inget sådant för oss, såvitt vi kan se. Föräldraliknelsen passar enligt mig inte...
Är det inte kärleken till barnet som stoppar olyckan? Kärleken är i situationen en drivande faktor hos föräldern. Om nu Gud är kärlek, kan man då inte säga att han stoppade olyckan?
Göran
Kärlek??????????
Jesus Budskap:
"Hej, mitt namn är Jesus. Jag älskar dig djupt. Jag har älskat dig sedan du låg i livmodern och jag kommer att älska dig i all evighet. Jag dog för dig på korset för att jag älskar dig så mycket. Jag längtar efter att få en kärleksfull personlig relation med dig. Jag kommer att svara på alla dina böner genom min kärlek. Men om du inte gå ner på knä och tillber mig, och om du inte äter min kropp och dricker mitt blod, kommer jag att bränna dig i helvetet för all evighet."
Ja, det är det centrala budskapet i kristendomen. Se John 6:53-54 och Mark 16:16.
Tänk på detta budskap. Vi har en varelse som enligt Standardmodellen av Gud, förkroppsligar kärlek. Men om du inte gå ner på knä och dyrkar honom, kommer du att fysiskt torteras i all evighet. Vilken typ av kärlek är det?
"If there is a God who will damn his children forever, I would rather go to hell than to go to heaven and keep the society of such an infamous tyrant. I make my choice now. I despise that doctrine. It has covered the cheeks of this world with tears. It has polluted the hearts of children, and poisoned the imaginations of men.... What right have you, sir, Mr. clergyman, you, minister of the gospel to stand at the portals of the tomb, at the vestibule of eternity, and fill the future with horror and with fear? I do not believe this doctrine, neither do you. If you did, you could not sleep one moment. Any man who believes it, and has within his breast a decent, throbbing heart, will go insane. A man who believes that doctrine and does not go insane has the heart of a snake and the conscience of a hyena."
--Robert Green Ingersoll, "The Liberty Of All" (1877)
Anders
Hej Göran!
Du citerar Joh 10:11.
Jag vilja kommentera ang. försoning, vilket ovanstående ord har en koppling till..
(le-havdil), Hur man ska leva för att möjliggöra för Skaparen I Hans nåd ska förse med kipur – försoning – finns skrivet i Tanakh (den judiska Bibeln); och undervisades av Ribi Yehoshua. Ribi Yehoshua (Mashiakh; Messias) från Nasaret undervisade i enlighet med Tanakh den enda vägen för att få gemenskap med Skaparen.
Läs mer här: www.netzarim.co.il
Anders Branderud
Anders, jag skall förklara hur det fungerar. Gud är kärlek. Någon ondska och egoism finns inte i honom. Han är alltigenom god. (Läs inlägget Vem är Gud?) Han behöver inte vår kärlek, eftersom han är kärlek.
Om man inte vill vara med honom som är kärlek, så behöver man inte det. Men där inte Gud finns, där finns kärlekslöshet. Där inte Gud råder där råder egoismen. Gud är med oss alla mycket mer än vad vi tror. Gud vill inte tvinga dig till att älska honom, för han vet om att det är omöjligt. För genom tvång kan ingen få kärlek. Det Gud vill är att vi skall inse att vi är beroende av honom som är kärleken själv och alltigenom god. Kärleken till Gud kommer genom att vi får uppleva Guds kärlek genom det han gjort för oss. Jesus led döden i vårt ställe. Vi slipper därför lida döden, men frågan om du vill ta emot detta erbjudande? Ingen kan vara stolt över att ha blivit räddad, utan man blir tacksam och det är denna tacksamhet och kärlek som leder till att vi hyllar honom.
Göran
Jag tror inte jag förstår.
Gud är kärlek
Det du säger är således;
" Anders, jag skall förklara hur det fungerar. Kärlek är kärlek. Någon ondska och egoism finns inte i Kärlek. Kärlek är alltigenom god. (Läs inlägget Vem är Kärlek?) Kärlek behöver inte vår kärlek, eftersom Kärlek är kärlek.
Om man inte vill vara med Kärlek som är kärlek, så behöver man inte det. Men där inte Kärlek finns, där finns kärlekslöshet. Där inte Kärlek råder där råder egoismen. Kärlek är med oss alla mycket mer än vad vi tror. Kärlek vill inte tvinga dig till att älska Kärlek, för Kärlek vet om att det är omöjligt. För genom tvång kan ingen få kärlek. Det Kärlek vill är att vi skall inse att vi är beroende av Kärlek som är kärleken själv och alltigenom god. Kärleken till Kärlek kommer genom att vi får uppleva Kärleks kärlek genom det Kärlek gjort för oss. Kärlek led döden i vårt ställe. Vi slipper därför lida döden, men frågan om du vill ta emot detta erbjudande? Ingen kan vara stolt över att ha blivit räddad, utan man blir tacksam och det är denna tacksamhet och kärlek som leder till att vi hyllar Kärlek."
Göran
....eller är Gud(Kärlek) fler känslor?
Begrunda också följande text från en Staffan B, som jag hittade på nätet.
"Du gör en jämförelse med kärlek. Jag tycker inte “kärlek” är jämförbar med “Gud” och skall försöka förklara varför. Kärlek är inte en existens, utan en känsla genererad av våra kroppar som vi dessutom spårat till ett kemiskt hormon (oxytocin). Kärlek existerar inte oberoende av människan. Kärlek kommer att finnas så länge människor finns, så länge vi inte evolverar bort den. De flesta av oss kommer att uppleva känslan under vår livstid, därför får vi automatiskt indikation av att kärlek finns. Kärlek är en basaffekt likt vrede och sorg. Antropologer har spårat dessa till samtliga kulturer världen över och är alltså helt oberoende av kultur och idétradition.
Människan föds utan erfarenhet, men föds med vissa biologiska känslor och behov. Religioner förklarar dessa känslor/behov med förklaringar som har till syfte att bevara religionen. Målet är att värdkroppen skall feltolka behovet/känslorna i förmån för ideologin, och bli ett verktyg för dess syfte.
Man kan jämföra detta med en parasit som är specifikt utvecklad för att ta över (hijacking) en värdkropp och programmera dess naturliga funktioner till sitt eget syfte. De största religionerna har utvecklat svar till så gott som varenda känsla, behov och genetisk arketyp, kärlek, frihet, kontroll, makt, empati, människor med OCD, människor med behov av gemenskap, människor med sorg etc.
Genom att lära värdkroppen att tolka samband på ett felaktigt sätt rotar sig religionen hårdare och hårdare till ett läge som bara abnorma händelser kan rubba den."
Anders
Det kanske är en naturlig funktion att söka Gud? Är det inte lite förmätet att kalla alla som gör det för "parasiter"?
Anonym, det är religionerna som är "parasiter" i skribentens liknelse. De som blir utsatt för indoktrineringen beskrivs som "värdkroppar".
Religion, vad är det? Är inte så intresserad av religion, ärligt talat. Men Gud är GREAT!!! Honom är jag gärna en värdkropp för faktiskt!
Anders, Gud är inte bara kärlek utan detta är en del av Guds personlighet. Sedan är inte kärlek bara en känsla, utan för att följa kärleken tvingas man ibland att lida. Detta lidande är ingen euforisk känsla. Läs inlägget Om att välja kärlek. Jesus kallade detta att ”ta på sig sitt kors”.
(Matt 10:38) Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig.
Som du förstår håller jag inte med Staffan B, eftersom han ser helheten ur perspektivet att religionen är ett påhitt. Jag måste fråga, tror du att vi gråter för att kemikalierna eller substanserna i hjärnan råkade vara så just då? Jag tror att det är vår själ som påverkar substanser i hjärnan. Tror du att människan har en fri vilja? Läs inlägget Kan någonting stå över naturlagarna? i så fall.
Göran
"Är det inte kärleken till barnet som stoppar olyckan? Kärleken är i situationen en drivande faktor hos föräldern. Om nu Gud är kärlek, kan man då inte säga att han stoppade olyckan?"
Ok, så föräldern är endast en "kärleksmarionett" i Guds spel? Var finns den fria viljan hos föräldern?
Nej, enligt mig är det föräldern som räddar barnet och ingen annan. Vi behöver inte övernaturliga förklaring för så pass naturliga/vardagliga händelser.
Var är förr kärleken/Gud när andra barn, vuxna och djur blir påkörda? Behöver Gud en mänsklig marionett för att kunna agera?
(Förresten - Finns det möjlighet att aktivera någon slags e-post-notifiering till kommentarerna? Är lite svårt att veta när och var nya kommentarer publiceras.)
Hej Andres Branderud!
Enligt vad jag tror så har vi samma Gud. Vi kristna är inympade i ert träd, det judiska trädet, som det står om i romarbrevet. Jesus är den Messias som ni har väntat på. Han kom då som den lidande tjänaren (jämför Jes 53), men nästa gång kommer han som kungars kung och han kommer då återigen till er.
(Sak 12:10) Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.
Det här bibelstället kommer snart att gå i uppfyllelse. Jag tror att än så länge löper förbunden parallellt. Men jag tror att vi kommer att mötas. Vi kommer en dag att se på varandra och se att vi båda tillhör Herren. (Kristus betyder Messias på grekiska)
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Heb 9:12 Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet. Heb 9:15 Ty Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Heb 9:24 så har Kristus en gång offrats för att lyfta bort mångas synder och skall uppenbara sig en andra gång, och då inte för syndens skull utan för att rädda dem som väntar på honom. Heb 9:28 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger Herren. Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i deras sinnen. Och sedan: Deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer. Heb 10:16-18
Läs gärna Efesierbrevet kap.2!
Läs gärna även tidigare inlägg: Jesu död i gamla testamentet och Jesu död i gamla testamentet del 2
Med kärlek
helle
Pekka, jag har letat men inte hittat något sätt att skicka e-post. Där har du säkert bättre koll än jag. Det jag brukar göra är att prenumerera på kommentarer på inläggen för sig med RSS. (Det finns en länk längst ned på varje inläggs sida som heter ”Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)”). Men det finns säkert bättre sätt. Om du vill kan jag börja varje kommentar till dig med ditt namn. Jag brukar ju göra det, eftersom det då blir lättare att hitta kommentaren då.
Vi är inte kärleksmarionetter. Guds ande är drivkraften för våra handlingar. Du kan se det som en motor i en bil. Vi kan alltså välja fritt hur kärleken skall få utlopp, men kärleken är den drivande motorn. Vi har alltså en fri vilja, men Gud vill att vi skall drivas av hans ande, som ger kärlek, frid, glädje, men som också ger medlidande och sorg. Föräldern i exemplet hade ju kunnat bli rädd för att förlora sitt eget liv på kuppen och stått kvar (för att återknyta till diskussionen på Kan någonting stå över naturlagarna?)
Gud är mycket närmre än vad vi tror. Vi ser inte skogen för alla träden. Enskilda, vanliga träd är en del av skogen. Gud är inte så övernaturlig som vi tror, utan fullständigt naturlig och närvarande. Han vill möta oss där vi är och i det vi gör.
Gud verkar bland annat genom människor. Kom ihåg att han verkade genom Jesus, som var människa. Gud har omsorg om alla människor men som vi pratat om tidigare så behöver vi Guds beskydd i livet, alltså ett andligt beskydd. För Gud är det absolut viktigaste att vi väljer honom som är alltigenom god, just för att han vill oss väl. Precis som en förälder gör. Guds kärlek tar inte slut bara för att vi dör. Hans kärlek fortsätter in i det eviga livet. Han har ju ett helt annat perspektiv.
Göran
(Vet inte riktigt varför det alternativet saknas hos er. Testa med att ändra "Kommentarsformulärets placering" till Popup och sedan tillbaka till Helsida. Kanske dyker upp då? Annars vet jag inte...)
Låt oss säga att Guds ande möjliggör kärleksfullt agerande. Det förklarar fortfarande inte varför Gud inte agerar när inga andra människor finns i närheten (t ex när ett ensamt barn går mot en säker överkörningsdöd).
Du skriver: "Gud verkar bland annat genom människor."
Den godhet jag ser i världen kommer endast från andra människor (och ibland andra djur). Gud kan givetvis inkluderas i människors ageranden men det är enligt mig att bryta emot Occams rakkniv.
Sedan är väl Jesus=Gud? Självklart kan Gud agera genom sig själv.
"För Gud är det absolut viktigaste att vi väljer honom som är alltigenom god, just för att han vill oss väl. Precis som en förälder gör."
Skillnaden är att föräldern skyddar sitt barn även om barnet inte själv ber om det. Det gör föräldern eftersom kärleken till barnen är större än eventuella dispyter eller slitningar.
Pekka, vi har alla ett behov av kärlek. Om människan själv skulle kunna producera fram denna kärlek så hade vi inte haft ett behov av den. Det hade ju då bara varit att producera lite när vi känner oss nedtryckta eller kärlekslöst behandlade. Men så fungerar det inte. Vi har ett behov av något vi inte själva kan ge oss. Det måste alltså komma utifrån oss själva. Jag kan inte ge kärlek om jag inte har någon kärlek att ge. Vi kan inte ge någonting vi inte har. Vi människor behöver kärlek i form av omtanke, vänliga ord eller en tröstande famn när vi känner oss ledsna över nedlåtande ord. Vi behöver också tro på den personens kärlekshandlingar för att den skall kunna nå mig. Jag kan bara genom tron ta emot kärlek så att jag fylls med kärlekens effekt. Kärleken kommer alltså utifrån och tas emot genom tron.
Guds kärlek är större till oss än att han vill att dispyter eller slitningar skall ligga i vägen. Det är därför han vill försonas med alla människor. Han är inte ute efter att straffa oss utan efter att vi skall få en återupprättad relation med honom. Frågan är om vi vill ha en relation med honom.
Gud skyddar oss även när vi inte ber om det. Annars hade världen sett ännu värre ut än vad den gör, men vi måste be om hans beskydd, eftersom det är vi som bestämmer över våra liv och över jorden. Han vill att vi skall inse att vi behöver beskydd och att vi behöver Gud. Se det som ett barn som vägrar få hjälp av sina föräldrar. Föräldrarna argumenterar med barnet men barnet vägrar lyssna på dem och vill inte ta emot den hjälp föräldrarna ger. Hjälpen kan inte tvingas på. Gud kan inte inkräkta på den fria viljan, eftersom den är en förutsättning för att vi skall kunna vara de vi är skapade till. Nämligen Guds avbild eller kärlekens avbild. Gud kan inte med tvång få oss att förstå att vi behöver honom och detta kan ingen förälder heller.
Gud gör allt för att hans plan, att vi alla skall till himmelriket, skall gå i lås. Detta kan motsvaras vid att en förälder som gör allt för att barnet inte skall dö. Gud har som sagt ett annat perspektiv, så den fysiska döden är ur hans perspektiv inte det värsta vi kan råka ut för. Gud griper in om hans plan riskerar att gå i stöpet, som när exempelvis israels folk omringades av egyptiska soldater och Röda Havet. Därför är dessa ingripanden inte alltid nödvändiga ur Guds perspektiv, men behövs det så griper Gud in.
Göran
Pekka, jag ställde Kommentarsformulärets placering till Helsida. Det är tydligen det enda sättet att få upp den funktionen. Nu är det fixat.
Göran
Tror du att Guds plan kommer att gå i lås, dvs att alla kommer till himlen?
Sedan har jag en liten kommentar till följande:
"Gud skyddar oss även när vi inte ber om det."
"...men vi måste be om hans beskydd, eftersom det är vi som bestämmer över våra liv och över jorden."
Säger du inte emot dig själv här?
"Se det som ett barn som vägrar få hjälp av sina föräldrar. Föräldrarna argumenterar med barnet men barnet vägrar lyssna på dem och vill inte ta emot den hjälp föräldrarna ger. Hjälpen kan inte tvingas på."
En förälder hjälper ifall hjälpen är nödvändig, oavsett om det välkomnas eller inte. Det har inte med barnets fria vilja att göra, utan föräldrarnas.
(Bra med uppföljningsinställningen!)
Jag förstår att det låter motsägelsefullt med beskyddet, men jag skall förklara hur jag ser på det. Tänk dig ett barn som inte har koll på vad den får göra. När ett barn inte vet vad som är farligt eller fel så har den heller inte samma ansvar. Gud gör likadant för oss när det gäller det vi inte har koll på. Han beskyddar oss från faror vi inte vet om är faror, så därför kan Guds och föräldrars agerande verka konstigt för oss som för ett barn. Men när föräldrar börjar säga till om farorna (vi säger ofta aj, aj till vår son), så börjar barnet veta vad den får göra och inte får göra. När ett barn alltså får kunskap om världen, så ställs högre krav från föräldrarna. När en tonåring trotsar föräldrarnas varningar och förmaningar, så ger den sig ut på farlig mark. Tonåringen vänder då ryggen åt föräldrarnas beskyddande förmaningar och varningar. Då har tonåringen ställt sig utanför föräldrarnas beskydd. Jesus förklarade detta så här.
(Joh 15:22) Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd.
(Joh 9:4) Jesus svarade: "Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar."
Kunskap för med sig ett större ansvar, vilket också leder till ett större ansvar vad gäller konsekvenser. En tonåring som trotsar föräldrarna och väljer att testa droger får ta konsekvenserna av det. Föräldrarna kan inte tvinga sin tonåring. Gud kan inte tvinga sig på eftersom kärlek aldrig kan påtvingas. Gud liksom kärlek måste tas emot i tro. Föräldrarnas kärlek måste också tas emot i tro.
Gud hjälper oss alltså med det han kan, men om vi har kunskap om Gud men väljer bort honom, så kommer vi att få ta konsekvenserna av det. Kanske låter Gud oss synda för att vi skall förstå hur usel synd är. Den som upplevt syndens konsekvenser får ju kunskap om den. Ondskans konsekvenser kan därför leda oss tillbaka till Gud, precis som en tonåring som plågats av droger i många år, kan vända hem till sina föräldrar. Det är ju detta som är Guds plan, att vi skall ha genenskap med honom.
Jag kan bara hoppas och be att Guds plan går i lås. Bibeln säger inget tydligt om detta åt något håll och kanske finns det en poäng med det.
Göran
"Han beskyddar oss från faror vi inte vet om är faror, så därför kan Guds och föräldrars agerande verka konstigt för oss som för ett barn. Men när föräldrar börjar säga till om farorna (vi säger ofta aj, aj till vår son), så börjar barnet veta vad den får göra och inte får göra. När ett barn alltså får kunskap om världen, så ställs högre krav från föräldrarna."
Nej, han skyddar inte mot okända faror. Vi trillar i fällor, får virus- och bakterieinfektioner, blir påkörda av andra bilar, dör i naturkatastrofer, osv. Död och lidande kan komma helt oväntat.
Sedan har du rätt i vi måste överlåta mer ansvar på barnen med åren, men oavsett ålder bör vi rädda dem från att bli överkörda.
Jag vill påminna om att ur Guds perspektiv så är inte den fysiska döden det värsta vi kan råka ut för. Ta Lasaros som exempel. Han var en vän till Jesus som dog och judarna säger då:
(Joh 11:36) Då sade judarna: "Se, hur mycket han höll av honom." Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?"
Nu var det inte så att Lasaros död var en katastrof, vilket Jesus uttrycker så här:
(Joh 11:4) När Jesus hörde det sade han: "Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den."
Den död som Jesus pratar om är inte den fysiska döden utan den andliga döden som innebär att vara helt frånskiljd från Gud. Det är denna andliga död som Gud försöker skydda oss ifrån och inte i första hand den fysiska döden. Det är detta som är den stora skillnaden mellan Guds perspektiv och en förälders perspektiv. Gud offrar allt för att vi skall slippa den andliga döden och den goda föräldern offrar allt för att sina barn skall undgå den fysiska döden.
När människorna inte förstår vad Jesus pratar om så säger han:
(Joh 11:14) Då sade Jesus rent ut till dem: "Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."
Det som sedan händer görs alltså på grund av att människorna som var med där skulle tro på Jesus. Med andra ord tro på det han säger och den han är. Han säger sedan:
(Joh 11:42) Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig." Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut." Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå."
Jag håller med dig om att lidandet slår blint här i världen och självklart skall vi rädda våra barn från det vi vet skadar dem, men Gud har en helt annan agenda än att bara hålla människor fysiskt levande. De faror som Gud beskyddar oss ifrån är alltså sånt som för oss bort från en gemenskap med honom eller den andliga döden och inte den fysiska döden. Det som hindrar Gud att hjälpa oss är att vi trotsar honom. (Om du har barn så vet du hur jobbigt det är när barnen trotsar när du vill dem väl). Det är därför det är så viktigt att få insikten att Gud är kärleksfull!
Göran
"Tror du att människan har en fri vilja?"
Om du med fri vilja menar, "skulle vi kunna ha handlat annorlunda", så svar nej.
"tror du att vi gråter för att kemikalierna eller substanserna i hjärnan råkade vara så just då?"
Ja, orsak och verkan, allt tyder på att gråt är ett högt utvecklat beteende.
Kärlek är väl i grund och botten bara ett ord. Det framgår tydligt av dina inlägg att du tilldelar den odefinierbara existensen du tillber männskliga egenskaper, personligheter, känslor etc. dvs. du förmännskligar Gud för att kunna älska "honom", självberägeri skulle jag vilja kalla det. Jag läste i ett av dina inlägg, "Man kan väl inte älska en sten?", jo det kan man, om man bara klär på den "männskliga kläder", dvs. förmännskligar den. Jag hyste själv stor kärlek till ett litet kramdjur, när jag var liten och blev oerhört ledsen och tyckte synd om den, när min bror kastade den i väggen, så att den stackars lilla skapningens plasthand gick sönder. Folk har älskat de mest märkliga ting. När du hade övertygat dig själv om att Gud är kärlek, kunde du helt plötsligt känna Gud och vi vet ju allihopa vilken skön känsla det är att vara förälskad. Du visar också prov på förnekelse, vilket också är vanligt vid förälskelse. Du säger att du är övertygad om att Gud skapade universum och att han kan styra varenda atom i hela universum, men förnekar att "han" skulle han något med tsunamis, tornados, vulkaner, jordskred etc. att göra. Det är självbedrägeri på hög nivå.
"Som du förstår håller jag inte med Staffan B, eftersom han ser helheten ur perspektivet att religionen är ett påhitt."
Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att dom olika religionerna är inkompatibla.
"When on a Sunday morning we hear the bells ringing, we ask ourselves: it is possible! This is going on because of a Jew crucified 2,000 years ago who said he was the son of God. The proof of such an assertion is lacking. In the context of our age the Christian religion is certainly a piece of antiquity intruding out of distant ages past, and that the above-mentioned assertion is believed is perhaps the most ancient piece of the inheritance. A god who begets children on a mortal woman; a sage who calls upon us no longer to work, no longer to sit in judgment, but to heed the signs of the imminent end of the world; a justice which accepts an innocent man as a substitute sacrifice; someone who bids his disciples drink his blood; prayers for miraculous interventions; sins perpetrated against a god atoned for by a god; fear of a Beyond to which death is the gateway; the figure of the Cross as a symbol in an age which no longer knows the meaning and shame of the Cross-how gruesomely all this is wafted to us, as if out of the grave of a primeval past! Can one believe that things of this sort are still believed in?"
-Friedrich Nietzsche, Human, All Too Human
Anders, Gud är en personlig Gud med egenskaper. Han behöver inte förminskas för vara älskvärd, utan den Gud jag tror på är otroligt mäktig och otroligt mycket mer närvarande än vad vi tror. Att Gud är kärlek förminskar inte Gud utan visar hur stor och god Gud är. Att Gud har skapat oss efter sin avbild är anledningen till att vi fått del av Guds egenskaper.
Du citerar mig sedan lite fel. Jag skrev att det inte är så troligt att man skulle kunna känna sig älskad av en sten. Poängen var att utan en fri vilja så kan inte kärlek vara kärlek. Kärlek är inte i grund och botten bara ett ord och heller inte bara en känsla, utan en livskraft och en del av Guds peson. Visst går det att älska saker, men att känna sig älskad av en sak är en annan sak.
Gud äger all makt, men han har givit oss människor makt att förvalta. Vi förvaltar världen, det vi människor kan göra är att med vår makt ge Gud makten att beskydda oss. Gud kan alltså styra varenda atom i hela universum, men vi människor måste ge Gud makten att gripa in.
Du har så klart rätt i att religionerna inte är kompatibla med varandra (judar och kristna har dock ganska mycket gemensam mark). Det jag menar är att om man utgår från att bibelns Gud är ett påhitt, så är det inte så konstigt att Staffan B drar de slutsatser som han gör. Frågan är, har han rätt utgångspunkt?
Göran
Haltar inte liknelsen till mänskliga föräldrar ifall Gud inte kan/vill beskydda sina "barn" i samma grad, dvs även i kroppslig mening?
Göran, om man kan övertyga sig själv om att man är älskad av en odefinierbar ande, som man varken kan se eller röra. Så är det väl en smalsak att också övertyga sig själv om att man är älskad av en sten. Måla bara på två ögon, övertyga dig själv om att stenen hyser en själ som förkroppsligar kärlek, krydda med lite mirakler; stenen kan "hela", Stenen är all materias urmateria, den som inte tror på Stenen skall dömmas till evig vistelse i en varm stenugn mm. Stenen är kärlek! Utan Stenen och dess heliga Ande, kan kärlek inte existera. Stenen och dess heliga Ande älskar dig, Göran. Jag vet att jag inte kan bevisa mina påståenden, men tro mig, denna Stenen är speciell, du måste våga ge dig hän, släppa in och tro på denna underbara Sten, som är kärlek. Tro, tro, tro till slut kommer du kanske lyckas, vem vet?
"Gud äger all makt, men han har givit oss människor makt att förvalta. Vi förvaltar världen, det vi människor kan göra är att med vår makt ge Gud makten att beskydda oss. Gud kan alltså styra varenda atom i hela universum, men vi människor måste ge Gud makten att gripa in."
Gud har all makt och kan styra varenda atom i hela universum, men vi människor måste ge honom makten att gripa in? Hur skall vi människor ge Gud, som äger all makt och kan styra varenda atom i hela universum, makten att stoppa naturkatastrofer? Och varför skall vi människor ge en Gud som redan äger all makt och kan styra varenda atom i hela universum, en makt han redan har?
Naturkatastrofer är ett faktum, om din gud existerar är han antingen ond eller impotent, basta.
Mvh, Anders
Jag skulle påstå att Gud beskyddar oss mer än vad föräldrar gör i och med att Gud har visat att han tagit på sig konsekvensen av all synd. Gud vill hela oss väl, alltså kropp, själ och ande. Gud vill hjälpa oss, men om vi inte ger Gud makten att hjälpa oss, hur kan vi då få någon hjälp? Hjälpen tas emot i tro på att Gud vill och kan hjälpa oss. Ingen går till läkaren om de inte tror att det hjälper eller tror att läkaren vill oss illa. Gud tvingar sig inte på oss, utan vi måste vilja ta emot hans hjälp. En förälder kan inte heller hjälpa ett barn som flyr sina föräldrar och inte vill prata eller lyssna på dem. En förälder står då helt maktlös. I det läget är det enda att be Gud om hjälp!
Läs gärna denna liknelse om lidandets problem här
Göran
Anders, visst kanske man kan lura sig själv att tro att en sten älskar en. Många kulturer har gjort liknande, men det fungerar inte. Jag har upplevt Gud och hans kärlek så därför vet jag att det fungerar. Hade det inte fungerat hade jag kastat bibeln i papperskorgen och gjort något annat i stället, men den som upplevt Gud genom hans ande, vet att det är sant. Det är därför jag kan säga till dig att det är sant och fungerar. Jag försöker inte lura dig. Tro mig.
Jag skall förklara tydligare om makten. Gud äger all makt, men vi förvaltar Guds makt. Vi har alltså fått makt att förvalta. Men vi människor använder denna makt i syfte att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna andra människor i kärlek. Vi begår då brottet trolöshet mot huvudman och detta brott har vi alla gjort.
Göran
Skicka en kommentar