lördag 21 november 2009

Varför straffas de som inte tror på Gud?


Hur kan Gud straffa de som väljer att inte vara med honom? Detta måste ju vara ett bevis för att Gud försöker tvinga oss till sig. Är detta verkligen en god Gud? Är inte detta ett tecken på att Gud är en egenkär och maktgalen diktator i alla fall? Många har svårt med detta, men jag vill ge en logisk förklaring.

Gud är alltigenom god. Han älskar oss inte endast utan han är kärlek. Gud är som ljus. Där Gud är finns inget mörker. Där Gud är finns ingen kärlekslöshet.

(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Många har svårt med texter om helvetet i bibeln, vilket jag på sett och vis kan förstå. Hur kan Gud tillåta ett sådant ställe? En sak är då viktigt att komma ihåg, nämligen att välja bort Gud som är kärlek får konsekvenser. Att välja bort ljus innebär att konsekvensen blir mörker. Den som inte vill ha med Gud att göra (som ger kärlek, trygghet och frid) kommer att uppleva konsekvensen av det vilket blir kärlekslöshet, otrygghet och ångest. Gud kan inte beskyllas för att det onda existerar för han är alltigenom god. Ljuset kan inte beskyllas för att mörkret finns. Det onda mörkret står vi själva för. Det är vi själva som gett makt åt det onda och inte Gud. Den som väljer bort ljuset drabbas alltså av mörker och drar mörkret över sig själv. (Läs gärna inlägget Hur kan Gud vara allsmäktig när världen ser ut som den gör?).

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Gud varnar oss för ondskans konsekvenser och han gör det i kärlek. Ett barn som inte lyder sina kärleksfulla föräldrar utsätter sig för en risk, nämligen risken att drabbas av det som föräldrarna varnar för. Ett exempel är att föräldrar varnar för att börja med droger. Detta säger ju föräldrarna för att de älskar sitt barn. Om barnet inte lyder utsätter sig barnet för risken att drabbas av det föräldrarna varnade för. (Jag skriver mer om detta i Varför måste vi lyda Gud?). Gud vill oss alltså väl med de varnande orden att olydnad mot honom som vill oss väl för med sig det ondas konsekvenser. Gud älskar oss!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Min poäng är att det inte är Gud som står för det onda, utan det onda är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud. Gud har inte skapat ondskan utan det är Guds motsats. Helvetet är en plats där kärlekslöshet, skräck och ångest råder. Kärlekslösheten är inte Gud ansvarig för. Helvetet är mörker och är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud som är kärlek och ljus. Den som väljer mörker drar mörkret över sig själv, men den som vill vara i ljuset kommer Gud att leda till ljuset. Valet är vårt. Jesus har lidit helvetet i ditt ställe för att du skall slippa. Han gjorde det för din skull och för att han älskar dig så. Himmelriket är en gåva som Jesus berett för dig. Det är en gåva som måste tas emot. Gud säger till dig: ”Var så god!”.

(Rom 6:23) Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

14 kommentarer:

Anders sa...

"Min poäng är att det inte är Gud som står för det onda, utan det onda är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud."

"Den som väljer mörker drar mörkret över sig själv"

Göran, hade inte korsfararna vänt sig bort från gud, om det nu är det som skall till för att göra ont, hade du inte vuxit upp i en kristen tradition och med största sannolikhet inte bekänt dig till den kristna tron.

Är det inte en paradox att kristendommen likt islam's succé till mångt och mycket beror på onda handlingar, doktriner och intolerans mot oliktänkande?

Göran sa...

Hej Anders!

hade inte korsfararna vänt sig bort från gud

Jag tror korsfararna likt många andra missade att kärleken och förlåtelsen är grunden i det glada budskapet. De första kristna spred inte budskapet med svärd och krig utan genom tro och kärlek. Trots att de fick lida mycket, så spred sig tron lavinartat. Jag tackar inte Gud för korsfararna utan jag tackar Gud för den tro jag har fått. Jag inser att det är en gåva från Gud och att jag inte kan hävda mig själv på grund av den.

Är det inte en paradox att kristendommen likt islam's succé till mångt och mycket beror på onda handlingar, doktriner och intolerans mot oliktänkande?

Jag tror inte ”succén” beror på krigen (de har snarare varit en last) utan på Guds kraft. Ta Kina som ett exempel. Där växer de troende kristna snabbt, trots att det där sker förföljelser. Det kristna budskapet handlar om kärlek, förlåtelse, frid och glädje och det kan inte spridas med vapen.

Anders sa...

Hej Göran;

Dom kristna martyrerna som fick lida var ju ett mkt litet antal iförhållande till alla hedningar som miste livet för att det glada budskapet skulle spridas. Naturligtvis är allt onödigt lidande av ondo.

Framgången i Kina beror nog mest på bra marknadsföring och dålig konkurrans.

"Den som inte vill ha med Gud att göra (som ger kärlek, trygghet och frid) kommer att uppleva konsekvensen av det vilket blir kärlekslöshet, otrygghet och ångest."

Tror du således att alla vi miljarder ikke kristna lever i kärlekslöshet? Upplever inte kristna otrygghet och ångest?

I den värld jag lever i verkar det inte som om någon kärleksfull gud gör någon skillnad på troende och ikke troende, men vi blir kanske straffade efter döden i all evighet(kärleksfullt?). Den som lever (efter döden) får se.

Göran sa...

Dom kristna martyrerna som fick lida var ju ett mkt litet antal iförhållande till alla hedningar som miste livet för att det glada budskapet skulle spridas.

Jag menar att kristendomen inte i början spreds med vapen, men att den ändå spreds lavinartat.

Framgången i Kina beror nog mest på bra marknadsföring och dålig konkurrans.

Jag tror den beror på en bra och fungerande produkt ;-)

Tror du således att alla vi miljarder ikke kristna lever i kärlekslöshet? Upplever inte kristna otrygghet och ångest?

Nej, så menar jag inte. Kärlekslösheten finns överallt här på jorden, så den plågas alla av. Den som är icke kristen och som väljer kärlek (den självutgivande kärleken), väljer också Gud utan att ge honom kredit för det, eftersom Gud är kärlek. Gud gläder sig åt den som visar kärlek. Allt kommer däremot att ställas på sin spets. Antingen väljer jag att lita på Guds kärlek och tar emot hans förlåtelse eller så misstror jag Gud som god och väljer bort honom. Gud älskar dig, men frågan är om du vill vara med honom i hans rike?

Anders sa...

"Den som är icke kristen och som väljer kärlek (den självutgivande kärleken), väljer också Gud utan att ge honom kredit för det"

"Antingen väljer jag att lita på Guds kärlek och tar emot hans förlåtelse eller så misstror jag Gud som god och väljer bort honom."

Enligt din logik väljer både den troende och den ikke troende Gud.

Den ända skillnaden är alltså att den troende ger Gud kredit.

Denna skillnad gör så att den ena får leva i evig lycka och den andre får leva i evig plåga. Oavsett hur mycket kärlek den ikke troende visar.
Är det en kärleksfull Gud som agerar på detta viset?

Göran sa...

Enligt din logik väljer både den troende och den ikke troende Gud. Den ända skillnaden är alltså att den troende ger Gud kredit.

Det som krävs för att kunna försonas med Gud och leva med honom i hans rike, är att ta emot förlåtelsen och den tas emot i tro. Gud erbjuder alla försoning, men alla tar inte emot den. Den som tar emot försoningen med Gud, tillhör Gud (på samma sätt som ett barn tillhör sina föräldrar). Det är skillnaden. Ingen kommer till himmelen för att vi visat kärlek eller tagit emot kärlekshandlingar från människor. Det handlar inte om prestation utan om att försonas med Gud. Ingen kan ta åt sig äran för kärleken eller vara stolt inför Gud. Det ända vi behöver göra är alltså att ta emot den försoningsgåva Jesus ger oss. Att ärligt och uppriktigt säga: ”Tack Jesus för att du led helvetet i mitt ställe. Jag vill tillhöra dig”.

Anders sa...

Ok Göran, jag försöker igen ;-)

Enligt din logik väljer både den troende och den ikke troende Gud.

Den ända skillnaden är alltså att den troende försonas med Gud och tar emot hans förlåtelse i tro.

Denna skillnad gör så att den ena får leva i evig lycka och den andre får leva i evig plåga. Oavsett hur mycket kärlek den ikke troende visar.

Är det en kärleksfull Gud som agerar på detta viset?

"Ingen kommer till himmelen för att vi visat kärlek eller tagit emot kärlekshandlingar från människor. Det handlar inte om prestation utan om att försonas med Gud."

Dvs. en massmördare eller pedofil som på sin dödsbädd försonas med Gud får leva i evig lycka, medans en kärleksfull muslim eller icke troende som hela sitt liv har kämpat för mänsklighetens väl och ve får leva i evig plåga?

Är det en kärleksfull Gud som agerar på detta viset?

"Gud erbjuder alla försoning"

Många har aldrig hört talas om din Gud, många får aldrig en ärlig chans då dom växt upp i en annan tradition med andra gudar och andra kan helt enkelt inte tro på Bibelns bronsålderstexter.

Är det kärleksfullt att låta dessa människor leva i evig plåga?

Göran sa...

Det är bra och viktiga frågor du ställer och jag skall ge min syn på saken.

Den ända skillnaden är alltså att den troende försonas med Gud och tar emot hans förlåtelse i tro.

Det är en väsentlig skillnad och jag skall förklara varför. Gud är kärlek och därför kan ingen vara emot Gud och leva i hans rike där kärlek råder. Ingen egoism, kärlekslöshet, bitterhet eller hämndbegär kan komma in i himmelriket för då skulle himmelriket förvandlas till ett helvete och en strid. Allt måste vara förlåtet i himmelen.

Vad händer då med den kärleksfulle muslimen eller ateisten? Jag tror på en Gud som vill oss alla väl men det innebär också att vi tvingas kasta bort felaktiga uppfattningar. Den som vägrar detta kan omöjligt försonas med Gud.

Vad som händer efter döden är svårt att sia om eftersom bibeln inte säger så mycket uttryckligen om detta, men det finns bibelställen som kan tyda på att en omvändelse kan ske efter döden. Ett är säkert, att Gud är en rättvis och kärleksfull Gud. Han vill att alla skall vara med honom i hans rike och det var därför han led helvetet i alla människors ställe. Den som vill ha förlåtelse och ångrar sig kommer att bli förlåten, men den som vill strida mot Gud kommer inte att kunna försonas med honom. För att en relation skall kunna bli hel måste båda parter försonas med varandra. Gud står med öppna händer mot oss och frågan är då vad vi vill göra.

Anders sa...

"Jag tror på en Gud som vill oss alla väl men det innebär också att vi tvingas kasta bort felaktiga uppfattningar."

Vilka felaktiga uppfattningar? Räcker det med att välja kärlek, eller måste man prisa Gud och verkligen tro på att det som står i Bibeln är sant?
Om ja till det senare,vad är viktigast för dig, att man tror på den kristna Gudens existens, eller att man är en god och kärleksfull medmänniska?

För övrigt tycker jag hela konceptet "himmel och helvete" är bizarrt. Skulle du kunna leva lyckligt i "himmelen" om du visste att en eller flera av dina medmänniskor befann sig i helvetet?

Göran sa...

Med felaktiga uppfattningar menar jag uppfattningar om Gud. Det går exempelvis inte att tro att Gud är ond, för vem skulle vilja leva med honom då? Det handlar om att ta emot hans kärlek och förlåtelse. Det handlar inte om hur mycket jag tror på i bibeln eller hur kärleksfull jag är. Guds kärlek eller hans rike är en gåva och ingen lön efter prestation. Men som alla gåvor så måste de tas emot. Den som vill tacka nej får det.

Helvetet är inget koncept utan en plats där Gud inte råder eller med andra ord där kärlekslöshet råder. Hur allt slutar vet ingen idag, men det vi vet är att erbjudandet himmelriket står öppet för den som vill. Men som sagt, allt måste vara förlåtet i himmelriket. Min bön är att du och mina vänner skall välja förlåtelsen.

daniel sa...

Hej Göran,

Du skriver här att Jesus lider helvetet. Menar du att Han kom till helvetet efter att Han dog?
Kan du förklara det lite i så fall?
I bibeln säger ju Jesus till ett av rövarna som hängde på korset med Honom "Amen säger jag dig: idag skall du vara med mig i paradiset" Luk 23:43.

Gud välsigne er, Daniel.

Göran sa...

Hej Daniel!
Jag har stora problem med att publicera mitt svar. Kommentaren försvinner på bloggen av någon anledning. Jag provar att publicera svaret som två kommentarer. Jag vill gärna ge ett svar för din fråga är bra och jag vill gärna svara.

Göran

Göran sa...

När det gäller vad Jesus fick utstå så tror jag inte den fysiska döden var den del av Jesus lidande som var värst, utan det att han plågas av den andliga konsekvens som synden ger. Att uppleva att Gud vänder ryggen. Jag ser detta som ett helvete, nämligen att vara frånskiljd från Gud. Det berättas att Jesus var i dödsriket i denna text.

(Apg 2:27) Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen.

Texten syftar på Jesus vilket förklaras senare:

(Apg 2:31) Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.

fortsättning följer...

Göran sa...

Jag tror också att 2 Sam 22 är en skuggbild om vad som hände Jesus och hur han räddas.

Jag förstår din fundering runt rövaren på korset, men jag tror inte man skall räkna dagar efter vår tidräkning när man pratar om det andliga. För tid är något som är relativ till och med i vår värld och den andliga dimensionen står dessutom utanför vår tid. En dag i den andliga dimensionen kanske skall ses mer som en period, som inte måste knytas till vår tid här på jorden. Jag tror att det är detta som Petrus pekar på med orden:

(2 Pet 3:8) Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.

Göran