Hur kan en dömande Gud vara god?

Hur kan en god Gud döma? Är det inte så att Gud auktoritärt säger ”Tillbe mig eller straffas med helvetet!”? Är detta en kärleksfull Gud, eller är det en Gud som vill skrämma oss till sig? Jag skall ge en aspekt på detta med att Gud kan döma och samtidigt vara kärleksfull och jag tänkte försöka förklara detta med en liknelse.

En man sitter i en båt långt ute på havet. Han märker då till sin förfäran att den läcker in vatten och båten börjar fyllas snabbt med vatten. Mannen försöker desperat att laga läckan, men misslyckas gång på gång med att få den att inte ta in vatten. Båten är dömd att gå under. Alldeles i närheten sitter en vän i en båt som flyter. Han åker till mannen och sträcker ut handen och skriker: "Lämna båten den sjunker! Ta min hand!", men mannen svarar: "Jag försöker rädda båten". Då säger vännen: "Lämna båten, den tar in för mycket vatten och är dömd att sjunka!”, men mannen svarar: "En sjöman lämnar aldrig sin båt".

Världen är i nöd och den är det på grund av ondskan i den. Världen är som en sjunkande båt, som långsamt läcker in vatten. Världen är också dömd, eftersom det som styr här i världen är egoismen. Vi väljer att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna andra människor i kärlek. Gud låter sin dom falla över det onda. Det ondas natur är att förstöra och förgöra, så Gud låter det onda vara självförstörande. Han vill att det skall bli tydligt för oss att det onda inte är någonting att ha. Gud hatar det onda, som bara vill dra dig ner i fördärvet, men han älskar dig! Gud dömer det onda, men vill rädda dig!

(Joh 12:31) Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

Gud ger oss en utväg! Han kommer till oss med sin utsträckta hand och vill rädda oss alla. Inte bara vissa, utan ALLA. Han vill att vi skall välja bort det onda och att vi skall välja gemenskapen med honom, som är alltigenom god och vill oss väl. Han vill att vi skall skilja oss från det onda så att vi inte döms med det onda. Det är helt upp till oss hur vi vill göra, för Gud kan inte välja åt oss, eftersom vi har en fri vilja.

Vad är det då som står i vägen för att ta emot Guds utsträckta hand? Jo, det är stoltheten. Den som i stolthet håller kvar i båten, sjunker också tillsammans med den ner i djupet. Lägg bort din stolthet som bara drar ned dig i djupet och ta tag i Guds räddande hand. En hand som älskar dig mer än du anar! Ingen kan vara stolt över att ha räddats i sjönöd. Gud får äran i tacksamhet!

(Ords 16:18) Övermod följs av nederlag, högmod går före fall.

(Matt 5:5) Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, dom, stolthet, räddning, bibeln, religion, kärlek