lördag 3 juli 2010

Kan man vara god utan Gud?


Måste man tro på Gud för att vara god? Om inte så behövs väl inte någon Gud? Detta är frågor som inte sällan kommer och det är inte konstigt, men jag menar att det är omöjligt med någon godhet utan Gud och jag tänkte förklara hur jag menar.

Jag vill börja med att man inte behöver tro på Guds existens för att kunna vara kärleksfull. Att handla i kärlek är alltså inget som kristna har patent på eller äger ensamrätten till, utan oavsett gudstro så kan vi alla visa varandra kärlek. Jag känner många som inte tror på Guds existens men som visar stor kärlek. Men i sammanhanget så är det viktigt att komma ihåg vem Gud är. Att ta bort Gud ur bilden får nämligen konsekvenser.

(1 Joh 4:8) Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull, utan han är kärlekens och godhetens väsen. Om detta är sant, så är det sant oavsett om jag tror på det eller inte. Vem kan då vara god utan Gud?

Det är viktigt att hålla isär att vara något och förmedla något. Vi människor är inte kärlek, men vi kan förmedla det eller drivas av det. Vi är inte godhet i sig, utan vi kan visa godhet och låta det styra våra handlingar. Att kärleken ligger utanför oss själva tyder också allt strävande efter kärlek på. Jag skriver mer om detta i inlägget Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?.

Så visst går det att drivas av kärleken (eller Gud) utan att tro på Guds existens, men det goda är Gud. Kärleken är Guds kraft och den påverkar oss alla även om vi kanske inte tror på Guds existens. Den som inte tror på Guds existens kan alltså tro på kärleken och genom tron drivas av den och Gud gläder sig över det. Tron är därför en nyckel till att vara kärleksfull även om jag inte tror på Guds existens. Genom tron kan vi drivas av kärlek (eller Gud). Gud är det godas och kärlekens källa. En källa som vi inte kan vara goda utan.

En annan syn på saken är att om det bara är det fysiska som existerar så blir vår upplevelse av kärlek endast en konsekvens av reaktioner och substanser i hjärnan. Att kärlek i grunden skulle vara något mer än så blir då en illusion. Vi tror bara att kärlek är något rätt och gott. Men om det bara är naturlagar som styr reaktioner i hjärnan, kan då molekyler reagera rätt eller fel? Nej, de bara gör det som naturlagarna styr dem till att göra. Vi upplever bara konsekvenserna. Moral, etik och kärlek kan därför bara existera i vår upplevelse och om upplevelsen är en illusion så kan vi heller inte vara goda i verklig mening.

Kärlek är inte endast substanser eller reaktioner i hjärnan, utan något andligt och verkligt. Kärlek är något som tas emot i tro, något vi kan drivas av, något gott, något som står utanför oss själva och som vi är beroende av. Gud är kärlek!

(Mark 10:18) Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
Bild:
FreeDigitalPhotos.net

Inga kommentarer: