Till de ensamma

Idag, midsommarafton, går mina tankar och min bön till de ensamma, de övergivna, de som sörjer, de förkastade, de bespottade, de som har varit för blyga för att fråga om de fick följa med på den där midsommarfesten, de sjuka, de människor som kanske inte haft råd med midsommarfirande. Till alla dem går min bön idag.

Högtider som midsommar, julafton, nyår, valborg mm är för många av oss förknippade med fest, gemenskap och god mat. För andra är det en plåga. Det finns nog inga dagar som människan blir så påminda om sin ensamhet som vid dessa högtider. Vi behöver nödvändigtvis inte sitta hemma själva för att känna sig ensamma. Många lider av ensamhet i ett dåligt äktenskap, bland ytliga vänner, i fattigdom och i lyx och överflöd. Vi kan vara ensamma var vi än befinner oss, i vilket sammanhang vi än är i.

Kanske de allra sårbaraste en dag som denna är våra barn. Tänk hur många barn som kommer att ”fira” tillsammans med redlöst berusade föräldrar i ett sammanhang som inga barn borde få finnas i.

Min bön är att Jesu Ande finns hos dem som behöver honom just nu, hos alla de ensamma och sjuka, hos dessa våra minsta bröder och systrar. Min bön är att vi ska få fyllas av Jesu Ande, som kommer med frid, glädje, gemenskap, tröst och kärlek.

Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. (Joh 14:15-18)

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om bön, ensamhet, midsommar, midsommarafton, Jesus, Gud