Att uppleva Gud

Jag tror på Gud för att jag har upplevt Gud! Det är det svar som jag brukar ge när människor undrar om min tro och hur jag kan veta att han finns. Jag kan förstå att det här kan kännas som ett ”flummigt” svar för den som inte tror. Så hur har jag då upplevt Gud? För att besvara den frågan så måste jag bli väldigt personlig. Jag måste berätta om när jag blev kristen.

Egentligen trodde jag på Jesus långt innan jag kallade mig för kristen. Jag var en väldigt revoltisk tonåring. Mina föräldrar har fått stå ut med mycket vad gäller mig i form av skam för mitt usla beteende, oro, ilska. Allt! Det finns nog inte många dumheter som jag inte har gjort.

Älskade föräldrar och lillebror, om ni av någon anledning läser detta så är jag djupt ledsen över allt elände som jag har gjort.

I fjortonårsåldern träffade jag några kristna under några sommarlovsveckor och detta gjorde att jag faktiskt vägrade att bli en kristen trots att jag hade upplevt Guds underbara nåd. Jag mötte mycket fördömelse av de kristna som jag hade lärt känna, för min rökning (rökte som en borstbindare på den tiden), för min musiksmak (kanske inte var den bästa men…), för mitt språk (svor en hel del), för mitt beteende och för mina kläder. Nu i efterhand så inser jag ju att de var ungdomar med allt vad det innebär. Kanske var de framförallt rädda. Jag ruckade en trygg värld och kom med någonting väldigt obekant och skrämmande. Men det satte djupa sår. En sak var jag klar över – jag skulle minsann aldrig bli en sådan där kristen!

Någonstans har jag alltid längtat efter Gud och ropat, periodvis i djup frustration och smärta. När jag var liten bad min mamma ”Gud som haver” med mig på kvällskvisten, vilket gav mig trygghet. Min första upplevelse av Gud var när jag gick vilse tillsammans med min bästa vän. Jag bad och fann vägen hem. Det kanske låter banalt, men det var inte det för en liten sjuåring, på skidor, vilse i skogen. Jag fick också gå i söndagsskola och jag är konfirmerad (även om jag inte tog detta allt för seriöst). Det finns nog någon där ute som har bett för mig också (vem vet, kanske någon av de kristna ungdomarna jag träffade när jag var fjorton). Allt detta har säkert bidragit till att jag till slut hittade hem.

Jag blev troende när jag mötte ondska. Det var en fruktansvärd händelse, men i den situationen så kom jag ihåg min barnbön – Gud som haver! Jag hade inte bett den på många, många år, men nu bad jag som aldrig förr. Jag upplevde hur rummet som förut var fullt av mörker och ondska blev ljust, hur atmosfären förändrades när jag bad och hur rummet fylldes av änglar. Jag såg inga änglar då, men jag såg hur rummet blev ljust och ”lätt” och ombonat. Jag kunde åter somna och vara djupt trygg. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen på väg till skolan morgonen efter att jag tänkte att allt var sig likt, men allt var förändrat. Ingenting skulle mer bli detsamma. Jag visste att Gud fanns, att allt om Jesus, korset, uppståndelsen, som jag hade hört om var på riktigt. Men jag ville inte bli en kristen…

Om du vill så berättar jag mer vid ett senare tillfälle. Så här säger Jesus:

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." (Matt 11:28-30)

Om du också längtar efter Gud, eller är rädd, ledsen, ångestfylld så vill jag verkligen uppmuntra dig till att ropa på Jesus. Han väntar på att få hjälpa dig, att få lyfta av dig allt tungt du går och bär på. Han längtar efter dig och känner dig redan bättre än någon annan. Det spelar ingen roll vad du har gjort. Förlåtelsen han vill ge dig är fullkomlig. Du kan be nu om du vill: Jesus, du ser mig och vet allt vad jag har ställt till. Förlåt mig! Jag behöver dig och vill följa dig. Jag litar på att din väg, som du har förberett för mig och som räcker ända upp till himlen är bättre än den jag själv går på. Kom till mig Jesus! Amen.

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om vittnesbörd, frälsning, Jesus, Gud, gudsbevis, tro, kristendom,