Varför straffas de som inte tror på Gud?

Hur kan Gud straffa de som väljer att inte vara med honom? Detta måste ju vara ett bevis för att Gud försöker tvinga oss till sig. Är detta verkligen en god Gud? Är inte detta ett tecken på att Gud är en egenkär och maktgalen diktator i alla fall? Många har svårt med detta, men jag vill ge en logisk förklaring.

Gud är alltigenom god. Han älskar oss inte endast utan han är kärlek. Gud är som ljus. Där Gud är finns inget mörker. Där Gud är finns ingen kärlekslöshet.

(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Många har svårt med texter om helvetet i bibeln, vilket jag på sett och vis kan förstå. Hur kan Gud tillåta ett sådant ställe? En sak är då viktigt att komma ihåg, nämligen att välja bort Gud som är kärlek får konsekvenser. Att välja bort ljus innebär att konsekvensen blir mörker. Den som inte vill ha med Gud att göra (som ger kärlek, trygghet och frid) kommer att uppleva konsekvensen av det vilket blir kärlekslöshet, otrygghet och ångest. Gud kan inte beskyllas för att det onda existerar för han är alltigenom god. Ljuset kan inte beskyllas för att mörkret finns. Det onda mörkret står vi själva för. Det är vi själva som gett makt åt det onda och inte Gud. Den som väljer bort ljuset drabbas alltså av mörker och drar mörkret över sig själv. (Läs gärna inlägget Hur kan Gud vara allsmäktig när världen ser ut som den gör?).

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Gud varnar oss för ondskans konsekvenser och han gör det i kärlek. Ett barn som inte lyder sina kärleksfulla föräldrar utsätter sig för en risk, nämligen risken att drabbas av det som föräldrarna varnar för. Ett exempel är att föräldrar varnar för att börja med droger. Detta säger ju föräldrarna för att de älskar sitt barn. Om barnet inte lyder utsätter sig barnet för risken att drabbas av det föräldrarna varnade för. (Jag skriver mer om detta i Varför måste vi lyda Gud?). Gud vill oss alltså väl med de varnande orden att olydnad mot honom som vill oss väl för med sig det ondas konsekvenser. Gud älskar oss!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Min poäng är att det inte är Gud som står för det onda, utan det onda är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud. Gud har inte skapat ondskan utan det är Guds motsats. Helvetet är en plats där kärlekslöshet, skräck och ångest råder. Kärlekslösheten är inte Gud ansvarig för. Helvetet är mörker och är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud som är kärlek och ljus. Den som väljer mörker drar mörkret över sig själv, men den som vill vara i ljuset kommer Gud att leda till ljuset. Valet är vårt. Jesus har lidit helvetet i ditt ställe för att du skall slippa. Han gjorde det för din skull och för att han älskar dig så. Himmelriket är en gåva som Jesus berett för dig. Det är en gåva som måste tas emot. Gud säger till dig: ”Var så god!”.

(Rom 6:23) Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, Gud, Jesus, helvetet, kärlek, lydnad, bibeln, kristendom, religion

Du är kallad av Gud!

Vet du om att du är kallad? Vet du om att den kallelsen är från Gud själv? Han som har skapat världen har kallat dig att bli hans barn!

En kallelse är ett uppdrag, en vandring och ett nytt liv. Ingenting kommer att bli som förut. Den väntar på att du ska sträcka dig efter den, för Gud kommer aldrig att tvinga sig på dig. Om du blir rädd nu så kan jag berätta att du är inte ensam om att i första anblicken av Guds erbjudande uppleva en skräckblandad förtjusning.

Jag har en vän som blev frälst (vilket betyder räddad, befriad) för ett tag sedan. Hon upplevde Gud, att han fanns, men var rädd för att släppa taget. Hon var rädd för att släppa in honom. Jag kan förstå henne, för att i frälsningen ligger någonting utanför vår kontroll. Att bli frälst är nämligen att släppa sin egen kontroll och låta Gud ta över rodret. Min vän sa, efter en period av tumult, ja till Guds erbjudande - att ta emot Jesus som sin Herre och frälsare, att lita på att Han dog för hennes skull, att släppa sin kontroll och lita på att Gud är en god Herre. Här hände något! När hon sade ja till Jesus upplevde hon hur den heliga Anden gjorde något inuti henne. Det är vad vi brukar kalla pånyttfödelsen - när Guds Ande pånyttföder din ande. Hon gick i ett fullständigt kärleksrus i två veckors tid! Hon älskade alla! Hon fick kraft, glädje och gick omkring alldeles sprudlande. Det konstiga var att det var inte bara hon som förändrades. Problem och konflikter som i åratal hade funnits i hennes släkt blev lösta - förlåtna och nedlagda! Hon har berättat för mig att hon fortfarande får problem, vilket är en naturlig del av livet som människa, men hon blir inte bekymrad längre. Hon litar på att Gud kommer att lösa det. För en tid sedan så hände en väldigt svår sak i hennes liv. Själv hade jag nog blivit skakad vid en sådan händelse, men hon var lugn. Hur det än blir, så blir det till det bästa sa hon medan vi bad för det och överlämnade det till Gud. Det till synes svårlösta problemet löste sig inom 12 timmar! Gud är mäktig!!!!!

Min vän lever inte längre i rädsla eller i fruktan, utan i trygg förvissning om att hon är Guds högt älskade barn. Hon känner honom. Hon har en personlig relation till Jesus som hon vet älskar henne.

"Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" (Rom 8:15) (Abba betyder snarare pappa. Tänk att få kalla Gud för pappa!!!).

När man har tagit det där steget, som kan kännas lite otäckt, så öppnas en ny värld. Jesus tvättar dig ren från din synd, det finns ingen fördömelse för dig längre, du får se på världen ur hans ögon, med kärlekens ögon, du blir upprättad i Kristus.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit." (2 Kor 5:17)
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." (Rom 8:1)

Han kommer därefter alltid att finnas hos dig och visa dig hur din väg ser ut. Din väg kan ingen annan berätta för dig, inte din bästa kompis, inte dina föräldrar, inte försäkringskassan, inte regeringen. Det finns bara en som vet din väg och det är Gud och honom får du inom dig när du säger ja till honom! Att följa Jesus innebär också att aldrig mer famla runt i mörkret. Han blir din lykta på din stig!

"Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Joh 8:12).

Nu kanske du tänker att "hur ska man våga följa bara så där" eller "ska man inte ta eget ansvar?". Det bästa är att just den biten inte är så svår. Min pappa, Gud, som jag följer är nämligen kärlek! Han är 100% god och inget mörker finns i honom. Dessutom är han allsmäktig, alltid närvarande, evig och allvetande och han älskar dig och mig! Att det sedan är ett fantastiskt spännande liv att få vandra omkring med Herren gör ju inte det hela värre...

"Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." (Jak 1:17)

Om du inte har levt ett perfekt liv (om du någon gång har ljugit, stulit, tänkt fula saker osv) så behöver du honom. Du behöver bli förlåten och du behöver lägga ditt liv i Guds hand och låta honom leda dig i livet. Du behöver lita på att det Jesus gjorde på korset för dig, då han som var rättfärdig (aldrig hade syndat) dog i ditt ställe, för att du ska gå fri!

Jag förstår att du knappt kan bärga dig! Det hela är så finurligt att det dessutom är väldigt enkelt att bli frälst! Du kan säga efter mig nu om du vill!

Jesus! Jag ångrar allt det onda som jag har ställt till med i livet. Jag längtar efter din rättfärdighet och att du renar mig från all min synd. Jag tar nu emot dig som min frälsare och Herre! Jag lägger mitt liv i dina händer och litar på att du tar hand om mig! Herre, kom till mig! Herre, jag tackar dig för att du älskar mig och vill mig väl! I Jesu namn! Amen!

Med kärlek!
Helle



Läs även andra bloggares åsikter om frälsning, jesus, kristendom, Gud, guds barn, vittnesbörd, vandring, väg,

Vad väljer du att tro?

Vem skall jag tro på? Vad skall jag tro på? Är bibeln sann? Finns Gud? Frågorna är många men vad är det som formar vår tro? Kan vi själva påverka vår tro?

Vår tro är baserad på våra erfarenheter i livet. Vår omgivning påverkar vår tro och hur vi ser på livet. Man skulle kunna säga att vi på ett sätt formar varandras tro. Den som upplevt exempelvis mycket kärlek i sitt liv har inte svårt att tro på den, medan den som upplevt mycket kärlekslöshet har svårt att tro på att någon kan vara kärleksfull. Då är det lätt att tro att alla manipulerar eller är ute efter att vinna något själv på kärlekshandlingarna. Men är det då så att vår tro är deterministiskt styrd av vår omgivning? Är det egentligen min omgivnings fel att jag exempelvis inte tror på kärlek? Kan jag skylla på min omgivning för att jag beter mig illa? Nej, för Gud gav oss en fri vilja. Vi har därför makt att bryta den onda kärlekslösa spiralen. Vi har makt att välja annorlunda i livet. Vi kan välja att inte låta vårt förflutna styra oss och vi kan välja att tro på kärleken. Tro är ett val.

Det spelar inte någon roll hur kärleksfull någon människa är, för kärlekshandlingar kan alltid bortförklaras som en egoistisk handling, eller som en handling gjord i rädsla. Ta Jesus som ett exempel. Han var alltigenom god och handlade alltid i kärlek. Han var Gud i kroppslig gestalt, men det var det långt ifrån alla som trodde på det han sa. Om jag misstror hans kärlek så kan jag inte ta emot honom i mitt hjärta, eftersom min misstro utestänger Gud som är kärlek. Den som väljer att tro på honom kommer därför att uppleva Gud, hans härlighet och Ande.

(Joh 11:40) Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?

Om nu Gud vill att vi skall tro på honom, varför kommer han då inte ner med dunder och brak och bevisar sin existens för oss? Saken är den att för Gud är det viktigaste att vi skall tro på det han säger och på den han är. För även om Gud skulle visa sig tydligt för oss, skulle vi då tro på det han säger? Skulle vi tro att han är alltigenom god och älskar oss? Om Gud kom ner så skulle han kanske säga att det som står om honom i bibeln är sant. Tror vi på bibeln?

Trots att det finns mycket som talar för att Gud är god och att Gud existerar, så kan jag välja att lyssna på de som inte tror på Gud eller på de som tror på Gud. Min tro blir alltså en konsekvens av vem jag väljer att lyssna på. I liknelsen om mannen och flygplanet, letade mannen efter bevis för att planet skulle kunna ta honom över Atlanten. Men vad skulle hans letande vara värt om han konsekvent misstrodde alla som berättade att planet är dugligt att göra det?

Vem väljer du att tro på? Om du inte vill tro så är det inget att göra åt, för varje kärlekshandling kan alltid misstros. Kärlek kan liksom Gud misstros. Om du däremot vill tro på Gud men känner att du inte har tillräcklig grund för det, så be Gud att ge denna grund till dig. Om du med uppriktigt hjärta ber honom om det, så kommer han att visa sig för dig. Du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte på ett sätt som du väntar dig eller vid den tidpunkt du väntat dig, men han kommer att visa sig. För Gud är det inte viktigt hur han når oss, bara att han når oss. Han älskar oss så mycket mer än vad vi någonsin kan ana och han har berett en plats åt alla i sitt rike. Han väntar och längtar efter oss alla!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, bevis, gudsbevis, tro, fri vilja, val, religion, bibeln, kristendom

Vad är synd?

Vad är synd egentligen? Det finns många föreställningar om vad synd är, men det är några punkter som är viktiga att känna till. Jag tänkte ge en förklaring vad synd är genom att visa vad det inte är. Jesus gav oss ett enda bud och det är detta:

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Det Jesus ville visa är att vi skall älska varandra och följa kärleken. Kärlek är ingen handling utan en drivkraft i oss som leder till kärlekshandlingar. Jesus vill att vi skall drivas av hans kraft som är alltigenom god. Gud är kärlek (1 Joh 4:8), så den som älskar drivs av Gud.

Vad är då synd? I den grekiska originaltexten är ordet hamartia, som innebär att missa målet men ordet betyder också lagöverträdelse. Synd är alltså att missa det mål som Gud har med människan, nämligen att vi skall älska varandra och vara avbilder av Gud som är kärlek. Synd är också att överträda det bud vi har att älska varandra.

(1 Joh 3:4) Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. (Folkbibeln)

Svaret är kanske lite skakande men sanningen är att synden är så mycket större och så mycket vanligare än vad vi tror. Den har blivit en del av vardagen. Syndar gör alltså inte bara den som dödar, våldtar, skäl, ljuger eller nedvärderar någon. Synd är att välja att tjäna sig själv i egoism istället för att tjäna andra i kärlek. Synd är att se till sitt eget bästa före andras. Synd är att följa rädslan och inte följa kärleken. Synden är så rotad i oss att den har blivit en del av oss. Synden är den mur som skiljer oss från Gud.

Synd är inte en handling av samma anledning som kärlek inte är en handling och detta är viktigt att komma ihåg. Handlingen är symptom på synden men inte synden i sig, på samma sätt som snuva är symptom på sjukdom. Synden ligger alltså i uppsåtet och det är detta som Jesus försökte förklara i bergspredikan (Matt 5:21-48). De skriftlärda och fariséerna var de som var noggranna med att följa gamla testamentets bud och tyckte att de klarade det bra. För att ta en liknelse så trodde de att de skulle hoppa över 150 cm i höjd. De var stolta över att de klarade det och såg ner på dem som kämpade med höjden eller inte klarade den alls. När Jesus kom och förklarade lagens innebörd, så blir de skriftlärda och fariséerna vansinniga på honom. Nu kunde de inte längre vara stolta över sin fromhet. Helt plötsligt säger någon att de skall hoppa över 150 meter!

(Mark 10:26) De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli räddad?"

Vi kan alltså sluta att jämföra oss med andra. Vi kan glömma att vara syndfria i egen kraft, för det är omöjligt. Men det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud.

(Mark 10:27) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt." (Folkbibeln)

Gud har gett oss en utväg! Han lämnar oss inte i sticket för han älskar oss så. Eftersom vi inte kan vara syndfria, så gjorde Gud det möjligt för oss att bli fria från all synd. För han vill ha en relation med dig och försonas med dig. Genom att ta emot den försoning som Gud vill ge dig, ser han på dig som helt utan skuld. Alla synder är då som bortblåsta för Gud! Gud river muren. Det är denna frid som Gud vill ge dig. Nämligen friden att känna sig utan skuld för det som du gjort och friden som det innebär att vara älskad av Gud. Gud älskar dig villkorslöst! Allt som återstår blir då att tro på det!

(Joh 14:1) "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, syndernas förlåtelse, synd, försoning, bibeln, religion, relation, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Var Jesus politisk?

Vilket parti skulle Jesus rösta på om han levde i Sverige i dag? Denna fråga är det lätt att ställa sig eftersom vårt samhälle är uppbyggd med politiska system och demokrati som grund. Men Jesus kom inte som en politiker. Han kom inte med ett budskap om förändring av samhället genom nya skattesystem eller ett nytt sätt att organisera samhället. Nej, Jesus var till synes märkligt ointresserad av politik, men hur kommer det sig?

Då Jesus levde var det många av judarna som var trötta på romarna som hårdhänt styrde i Judéen (nuvarande Israel). De var trötta på allt det förtryck och utnyttjande som romarna stod för. Judarna längtade och väntade på en Messias som skulle befria dem från detta förtryck och från romarna. När Jesus kom såg de äntligen en man med kraft från ovan som skulle kunna befria dem. Jesus visade sin kraft genom sina under, så nu skulle romarnas makt och inflytande störtas.

(Joh 6:14) Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: "Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen." Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Seloterna var den grupp judar som med våld ville störta romarnas makt. ”Nu är det dags för romarna att falla!”, tänkte man. Så när Jesus beger sig in i Jerusalem anar de att något stort skall hända. Nu skall romarna fördrivas. Man hurrade och hurrade och förväntningarna var mycket höga. Nu var tiden inne…

(Matt 21:8) Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: "Vem är han?" Och folket svarade: "Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen."

Men vad händer? Jo, förväntningarna på Jesus och på att han med sin gudsmakt skulle få romarna på flykt raserades totalt. Ingenting händer. De enda han driver ut är säljarna i templet?! Besvikelsen var nog motsvarande den publiken hade på Ferdinands agerande i tjurfäktningsarenan. Vilken besvikelse! Jesus var nog inte Messias räddaren ändå, tänkte de.

När Jesus sedan fängslas och ställs inför folken får de välja mellan att frige Jesus eller Barabbas, som var en upprorsman och mördare som stred mot romarna men som fängslades (Luk 23:19). Vem skulle folket välja?

(Matt 27:21) Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?" De svarade: "Barabbas." Pilatus frågade: "Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Han skall korsfästas!"

Jesus hade en helt annan agenda än en politisk agenda. Han vill ändra människors hjärtan i stället för handlandet. Han ville förändra människan inifrån istället för genom yttre påtryckningar. Jesus ville befria människors inre förtryck före det yttre förtrycket. Han kom med ett rike där kärlek och frihet råder. Han kom med Guds rike. Han kom inte med ett rike med lagar, system eller demokrati. Han visade oss något helt annat och en helt annan väg.

I demokratins namn valdes Jesus att korsfästas. Jag tycker denna historia är talande för de val vi ofta ställs inför idag, för hur väljer vi att lösa förtryck och utnyttjande? Folket valde Barabbas och korsfäste Jesus. Folket valde yttre förändring genom våld före en inre befrielse. Skall vi välja Barabbas väg att ändra på samhället eller den väg som Jesus visade, nämligen kärlekens och försoningens väg. Vilket rike väljer vi? Den här världens rike eller Guds rike? Vem väljer vi och vem tror vi på? Barabbas eller Jesus?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, Gud, politik, väg, religion, bibeln, försoning, kärlek
Bild: FreeFoto.com

Existerade Jesus?

Att Jesus omnämns i nya testamentet är ju ingen hemlighet, men omnämns han i andra oberoende skrifter från samma tid? Finns det bekräftande uppgifter på att Jesus faktiskt existerade?

Visst borde Jesus också omnämnas i andra skrifter om han gjorde ett avtryck hos människorna som levde då. Det intressanta är att det finns författare från den tiden som nämner Jesus. Josefus är en av dem och han var en judisk historiker som levde under det första århundradet. Han ses som en mycket viktig utombiblisk författare som skildrar judendomen, romerska krig mm. Han nämner i sina verk Johannes döparen, Jakob Jesus bror och Jesus själv. I ett av sina verk The Antiquetetes skriver han så här:

Han kallade samman Stora Rådet, förde inför det fram en man vid namn Jakob, bror till Jesus, som kallades Kristus, samt vissa andra. Han anklagade dem för att ha överträtt lagen och utlämnade dem till att stenas. (The Antiquetetes 20.200)

Att Jesus hade en bror som hette Jakob går det att läsa i bibeln på två ställen.

(Matt 13:55) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

(Gal 1:19) Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob.

Översteprästen Ananias som Josefus nämner finns också omnämnd i bibeln. Fast då är det Paulus som på samma sätt som Jakob ställs inför stora rådet.

(Apg 23:1) Paulus såg på rådet och sade: "Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt." Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen.

Josefus nämner också Jesus i ett annat mycket omstritt stycke som kallas Testimonium Flavianum. Där går det att läsa:

Ungefär vid den tiden levde Jesus, en vis man, om man nu kan kalla honom man. Ty han var en som utförde häpnadsväckande bedrifter och var lärare för sådana människor som glatt tar emot sanningen. Han vann över många judar och många av grekerna. Han var Kristus. När Pilatus dömt honom att korsfästas, efter att ha hört honom anklagades av män med det högsta anseendet ibland oss, övergav de som först kommit att älska honom inte sin hängivenhet till honom. På tredje dagen visade han sig återuppväckt för dem, för Guds profeter hade profeterat om dessa och otaliga andra saker om honom. Och det kristna följet, som kallades så efter honom, har än i denna dag inte försvunnit. (The Antiquetetes 18.63 - 64)

Man tror att denna text blivit ändrad eller förskönad eftersom Josefus inte trodde att Jesus var Messias, vilket texten antyder, men stycket ger ändå tecken på att Jesus levde, hade anhängare och dödades.

Jesus omnämns också i den judiska skriften Talmud. Där beskrivs han som son till Maria, en falsk Messias och trollkarl. Anmärkningsvärt är att de kallar honom för just trollkarl, eftersom det antyder att han gjorde under, men att de trodde dessa under gjordes med kraft av det onda. De hade kunnat skriva ”Det sägs att Jesus gjorde under, men det gjorde han inte.”, men så står det inte.

Jesus går inte bara att återfinna i judiska skrifter utan också i romerska. Tacitus, som är en romersk historiker och författare skriver 115 e Kr om när Nero lägger skulden på de kristna för den stora branden i Rom (64 e Kr) för att ingen skulle misstänka honom själv.

Nero lade skulden på en grupp som var avskydd för sina vederstyggligheter, av massan kristna kallad, som han också utsatte för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus, och en mycket illasinnad vidskepelse, som på detta sätt tillfälligt hejdades, bröt på nytt ut inte bara i Judeen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom… Följaktligen arresterades till att börja med alla som erkände sig skyldiga. Utifrån deras upplysningar dömdes sedan en väldig mängd, mindre för att ha satt eld på staden än för hat mot mänskligheten.

I denna text går det att uttyda att den man som kallades Kristus (alltså Jesus) led det hårdaste straffet, vilket på den tiden var korsfästning. Den beskriver också att straffet på Jesus gjorde att utbredningen av vidskepelsen (som Tacitus kallade kristendomen) tillfälligt hejdades för att sedan spridas återigen. Texten tyder också på en snabb spridning av kristendomen eftersom den nådde Rom och att den 64 e Kr sågs som någonting Nero måste göra någonting åt.

En annan text vittnar om kristendomens snabba spridning är en text (daterad till 111 e Kr) skriven av romaren Plinius d y. Anmärkningsvärt är också att texten nämner att Jesus tillbes som Gud.

Jag har frågat dem om de är kristna, och om de erkänner det upprepar jag frågan en andra och en tredje gång, tillsammans med en varning om vilket straff som väntar dem. Om de framhärdar befaller jag att de skall föras bort och avrättas. Ty oavsett erkännandets natur är jag övertygad om att deras envishet och orubbliga styvsinthet inte bör gå ostraffad… De förklarade även att deras sammanlagda skuld eller förseelse bara uppgick till att de regelbundet hade samlats före gryningen en viss dag för att inom gruppen sjunga verser växelvis till Kristi ära, som om det var till en gud, och också för att med ed förbinda sig, inte för något brottsligt, utan att avhålla sig från stöld, rån och äktenskapsbrott… Detta fick mig att besluta att det var än mer nödvändigt att med tortyr dra sanningen ur två slavkvinnor som kallade sig diakonissor. Jag fann inget annat än en fördärvad slags kult som gått orimligt långt.

Kan man då inte tänka sig att Jesus borde ha nämnts fler gånger i skrifter från den tiden? Faktum är att det finns få historiska dokument kvar från det första århundradet. Sedan bör också nämnas att Josefus var mer intresserad av politik och kampen mot Romarriket. Vad Jesus gjorde sågs inte så intressant av de som var intresserade av det politiska maktspelet på denna tid.

Var kan man då få ut av dessa utombibliska texter om Jesus? Jo, att:

• Jesus hade en mamma som hette Maria och en bror som hette Jakob.
• Jesus kallades Kristus och ansågs av sina anhängare att han var Messias.
• Jesus korsfästes under Pontius Pilatus på den tiden då Tiberius var kejsare.
• Jesus hade också anhängare som kallades kristna.
• dessa anhängare spreds snabbt till Rom (64 e kr) trots Jesus skamliga död.
• de kristna hade en fast och orubblig tro och tillbad Jesus som Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, bibeln, historia, kristendom, Talmud
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur handlar Gud genom oss?

Hur är det möjligt för Gud att verka genom oss? Hur kan vi utföra Guds verk? Är det inte bara Gud som kan utföra Guds verk eller är det så att det är vi människor som skall göra jobbet åt Gud? Detta är frågor som kan dyka upp när det gäller Guds handlande och jag vill visa på en del som är mycket viktigt att komma ihåg.

Jag tänkte förklara det men en liknelse. Tänk dig små levande gulliga verktyg i disney-tappning. Verktygen, som bland andra är en hammare, en tumstock, en vinkelhake, en skiftnyckel och en skruvmejsel, har samlats för att umgås och få riktlinjer i det husbygge som pågår. Hammaren ställer sig framför de andra verktygen och börjar tala till dem. ”Kära, vänner. I handboken står det att det är viktigt att bygga på detta hus. Hammarslag skall bygga detta hus.” läser han sedan ur handboken. Verktygen började titta lite oroligt på varandra, för ingen av dem kände att de var särskilt bra på att hamra. De kunde inte säga emot hammaren heller för det stod faktiskt så i handboken. Efter samlingen börjar verktygen att hamra lite på huset. Vinkelhaken hackade lite på sitt håll medan tumstocken slog på sitt. Andra verktyg gav upp hamrandet och gick iväg för att gömma sig för de andra. De ville inte visa hur dåliga de var på att hamra. Efter lite hamrande började vinkelhaken och de andra verktygen tycka att de gjorde ett riktigt bra arbete. Då kommer snickaren. ”Vad gör ni med mitt hus?!” ryter han åt dem argt och med stor auktoritet. ”Ni förstör mitt hus!” men när snickaren ser hur skadade de själva blivit av allt hackande blir han fylld av sorg och säger med sin mjuka ton ”Mina vänner. Det är inte ni som skall bygga huset, det är jag.” och han fortsätter ”När det behöver hamras så använder jag hammaren och när jag behöver mäta någonting använder jag tumstocken”. Verktygen som förut tyckte att de gjorde ett bra arbete, förstår då att de gjort mer skada än nytta. Snickaren säger då: ”Lägg er i min hand eller i min verktygslåda så att jag kan använda er. Spring inte iväg och göm er för att ni är rädda för mig eller arbeta på egen hand, utan var tillgängliga för mig. Låt mig få vara er kraft. Låt min hand få leda er. Kom och vila i min hand. Kom låt oss bygga på huset.”

Vi kristna tror ofta att det är vi som skall göra jobbet åt Gud. Att vi skall prestera så att Gud kan ge oss beröm, men så är det inte. Vi kan inte göra någonting alls av oss själva som gör Gud glad. Gud kommer aldrig att bli imponerad av oss. Vi kan ge upp alla ansträngningar att se bra ut inför Gud. Gud älskar oss ändå. Vi är redan värdefulla i hans ögon.

Vi är skapade att vara Guds avbild. En avbild av kärleken. Vi skall förmedla kärlek till andra, men detta kan vi inte göra utan Guds kraft. Många tror att det går att vara god utan Gud, men det är omöjligt. Visst kan de som inte tror på Guds existens drivas av kärlek, men den som drivs av kärlek drivs också av Gud oavsett om vi tror på Guds existens eller inte. Kärleken är Guds kraft som utför Guds verk. Hela skapelsen är ett verk i kärlek. Han skapade hela universum bara för vår skull. Det är kärlek!

Vi måste sluta upp att kämpa i egen kraft, utan i stället söka Gud. Vi behöver vända oss till Gud, för då kan han föra oss och utföra sitt verk med hjälp av oss. Gud vill att vi skall vila i hans hand medan han gör jobbet.

(Joh 6:28) De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt."

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, liknelse, den helige Anden, religion, bibeln, kristendom

Existerar altruistisk kärlek?

Finns den kärlek som inte är ute efter att vinna någonting på det själv? Är inte alla handlingar en effekt av att vi vill tjäna någonting på dem själva? Gör vi inte bara dessa goda handlingar för att känna oss nöjda med oss själva? Är det i så fall altruistisk kärlek? Många tror inte att den altruistiska kärleken existerar och saken är den att altruismen är lika omöjlig att bevisa som Guds existens.

Den altruistiska kärleken är den kärlek som bibeln talar om (agape på grekiska). Den ger av sig själv utan att ha något egenintresse alls. Om jag ger kärlek i syfte att känna mig som en bättre människa, så är det faktiskt inte det vi kallar för altruism. För altruismen offrar sig själv för andra utan att tänka på de egna konsekvenser det kan medföra. Att vara altruistisk är därför också ett risktagande, som man är beredd att ta för att man älskar en person. Att följa kärleken kan nämligen medföra att jag riskerar att föraktas.

Vissa biologer kämpar med att förklara hur det kommer sig att vi offrar oss för varandra eller samarbetar. Altruismen beskrivs som en biologisk mekanism, som visar sig i handlingar som vi människor kallar för kärlek. Kärlek blir då en benämning på vissa handlingar. Men den kärlek bibeln talar om är ingen handling, utan visar sig i handlingar. En till synes kärleksfull handling behöver inte ha ett kärleksfullt uppsåt. Det går alltså inte att se kärleken i sig, men det går att se effekten kärleken har genom handlingar. Det är som att vi inte kan se vinden i sig, men vi kan uppleva den genom att känna den mot vår hud och vi kan se effekten av den. Vind är inte desamma som fallna träd eller vajande flaggor, men vi kan “se” vinden genom (med hjälp av) de vajande flaggorna. Gud är också osynlig, men vi kan uppleva honom och se de verk han gör. Vi kan inte se Gud men genom Jesus handlingar kan vi “se” Gud.

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Den altruistiska kärleken måste upplevas för att man skall kunna förstå den och detsamma gäller för Gud. Den altruistiska kärleken måste tas emot i tro och detsamma gäller med Gud. Den altruistiska kärleken är inte biologi eller hjärnaktivitet utan vi ser effekten av den i det fysiska och på samma sätt ser vi Guds verk i det fysiska.

Det Gud vill är att hans kraft skall driva oss, för det är bara då som vi kan låta Guds altruism avspeglas i oss. Vi är ju skapade till att vara avbilder av en Gud som är kärlek. Som troende är det viktigt att komma ihåg att det inte tjänar någonting till att försöka se bra ut inför Gud, för han känner vårt uppsåt. Han vet om de handlingar vi gör är drivna av kärlek eller egoismen. Men vi kan slappna av för Gud är inte ute efter att döma oss utan rädda oss. Räddningen ligger inte i att försöka vara duktig, utan att vi litar på Gud. Då kan vi ta emot Guds oförtjänta gåva, förlåtelsen. Gud är altruistisk kärlek och älskar oss alla så otroligt mycket att han tog vår ondska på sig för att förlåta oss. Bara så att vi skall kunna försonas med honom och leva ett evigt liv tillsammans med Gud. Vilken gåva detta är och vilket glatt budskap!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, Jesus, förlåtelse, försoning, bibeln, kristendom, altruism
Bild: FreeFoto.com

Vad kan stoppa ondskan?

Ondskan är som en eld som ter sig okontrollerad. Den sprider sig snabbt och effektivt och får förödande konsekvenser. Den ödelägger och förstör i dess väg och lämnar ingenting opåverkat. Vad är det som får stopp på denna förstörelse som ondskan ställer till med? Vad är det som ger liv igen till pinade själar?

Jag brukar se på ondskan som brinnande bollar som kastas i famnen på mig. De gör ont att hålla i och plågar mig. För att slippa hålla i plågan så är det lätt att jag kastar den vidare på andra, som i sin tur får en plåga att hålla i som de inte vill ha. Hur lätt är det inte att bära med sig hem ilska eller irritation från jobbet som familjen får ta konsekvenserna av, helt oförtjänt. Man blir som en laddad bomb som smäller av vid en enda duns. Risken är att även de som utsätts för min irritation också kastar sina brinnande bollar vidare tillbaka till mig och till andra. Det hela blir en lavin av ilska och plåga som är svår att stoppa.

Problemet med att kasta vidare bollen är att bollen i mina händer inte försvinner. Ilskan och hatet, som de brinnande bollarna representerar, delar på sig när jag kastar den vidare. Ilskan mot den onda handlingen försvinner inte bara för att jag låter ilskan slå mot andra människor, som kanske inte alls hade med den ursprungliga onda handlingen att göra. Ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten, som byggs upp inom mig får ett utlopp som i sin tur förstör. Den förstör inte bara för andra utan också för mig själv. Antalet brinnande bollar växer och bitterheten slår rot i mig och blir som en inre sjukdom.

Vad är det då som kan sätta stopp för denna tillsynes hejdlösa spridning? Jo, svaret är förlåtelse. Det är bara förlåtelsen som sätter ett stop för ondskan. Det är bara förlåtelsen som övervinner ondskan. Att förlåta är som att låta vatten släcka den eld som tagit fart i oss. Det är bara genom förlåtelsen som det ondas effekt utplånas och det är först när vi släckt elden som vi slipper plågas av den.

(Kol 3:13) Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.

Att förlåta är ett val och om jag inte vill förlåta kommer ilskan och bitterheten att ta överhanden. Det går inte att ha frid i sitt inre och samtidigt gå och bära på oförlåtna handlingar. Att välja förlåtelsens väg är inte alltid lätt, men vi kan alltid få hjälp att förlåta om vi vill förlåta. Vi kan alltid vända oss till Gud för att bli fri från ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten. Det är bara när elden släcks som vi kan få frid i våra hjärtan.

Jesus har gjort förlåtelsen möjlig med Gud, genom att han tog på sig all ondska, bara för att släcka den. Jesus kom med förlåtelsen för att utplåna brinnande bollar, så att vi kan försonas med honom. Gud vill att vi skall förlåta andra som han har förlåtit oss. Att vi skall ge vidare av den frid som han har gett till oss. Det är bara förlåtelsen som helar brustna relationer. Därför är det så viktigt att förlåta.

(1 Joh 3:8) Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, försoning, förlåtelse, ondska
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Från skeptisk ateist till troende kristen

Är det möjligt att bli kristen om man är ifrågasättande? Måste man inte lägga förnuftet på hyllan för att tro på Gud? Följ den ateistiska journalisten Lee Strobels jakt efter sanningen i filmen ”The Case for Christ”.

Se Lee Strobels kamp att motbevisa bibeln och Jesus. Han ställer de främsta experterna mot väggen och synar argumenten. Men det blev en resa han inte hade tänkt sig. Det blev en resa som förändrade hans liv för alltid.



Här kan du se filmen i sju delar.
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7

(Hos 6:3) Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om film, jesus, bibeln, gudsbevis, bevis, religion, kristendom, Gud, ateism