Inlägg
Många letar efter bevis för Gud, bibeln och andlighet. Detta är inget konstigt, eftersom vi alla vill hitta sanningen. Att leta efter sanningen är i sig inte fel utan sunt, men det finns ett problem med strävan efter bevis. Jag skall illustrera detta problem med en liknelse.
En man skall flyga över Atlanten. När han får se planet tycker han det ser gammalt och skraltigt ut. Någon förklarar för honom att planet inte ser så fint ut, men den flyger bra och kommer att ta mannen över Atlanten. Mannen blir inte övertygad av personens kommentar, utan går till kaptenen för att prata med honom. Han frågar om han flugit mycket med planet och kaptenen svarar att han flugit många, många timmar med det. Bra, svarar mannen, men sedan kommer han på att det många flygtimmarna kan innebära att planet blivit slitet efter alla flygningar. Mannen går då iväg för att prata med serviceteknikern. Mannen frågar teknikern om han servar planet ofta. ”Varje dag” säger han med självklarhet i rösten. Men mannen är fortfarande osäker på om planet kan ta honom över Atlanten, för han tycker det är lite märkligt att han behövde serva den varje dag. Mannen ringer då konstruktören och frågar om planet verkligen behöver servas varje dag. ”Nej, det skall verkligen inte behövas för planet är mycket väl konstruerat med mycket bra material och komponenter. Dessutom är planet försett med ett välutvecklat säkerhetssystem”. berättar konstruktören. Mannen lämnar konstruktören nöjd med svaren, men på vägen blir han återigen fundersam kring den information som konstruktören gav honom. Han blir osäker på varför serviceteknikern trots alla säkerhetssystem och välkonstruerade komponenter behöver serva planet varje dag. Är det så att han saknar kunskaper om detta, så kanske han saknar fler ännu viktigare kunskaper om planet. Han blir också fundersam över varför det skulle behövas ett säkerhetssystem om nu alla komponenter och material var så bra. Kanske var de inte så bra. Tänk om säkerhetssystemet går sönder? Finns det ett säkerhetssystem för säkerhetssystemet? Mannen blir åter fundersam och började ringa serviceteknikern, konstruktören, komponenttillverkarna, materialtillverkarna och ansvarig för säkerhetssystemen, men svaren skapar bara ännu fler frågor…
Till slut har mannen samlat på sig otroliga mängder information, men varje svar ger ännu fler frågor och detta verkar aldrig ta slut. Mannen går då till en fysiker och frågar: ”Jag har letat efter bevis överallt för att planet skall kunna ta mig över Atlanten. Kan jag ens få bevis för att planet kan flyga mig över Atlanten?” Fysikern säger då: ”Nej, bevis kan du aldrig få”. Bedrövad och uppgiven sätter han sig på flygplatsen dagen för avgång och tittar ut genom fönstret på planet. Då träffar han en kvinna som packat sina väskor och stod beredd att hoppa på planet. ”Varför skall du flyga? Det finns inga bevis för att flygningen kommer att gå bra och att planet tar dig över Atlanten.” säger mannen. Kvinnan säger då: ”Vill du få ett bevis för att planet kommer ta dig över Atlanten”. ”Ja, ja” säger mannen förväntansfullt, som får lite hopp tillbaka. ”Följ med mig jag skall över Atlanten. Det enda sättet att få bevis för att planet tar dig över Atlanten är att hoppa på planet”.
Att ta steget in i flygplanet och lita på att planet och kaptenen kan ta mig dit jag vill är att ta ett steg i tro oavsett hur mycket information jag samlat på mig. Min poäng är inte att det är fel att samla information. Det är nödvändigt för att inte råka illa ut, men till slut handlar det om tro för beviset får vi inte förrän vi provat. Detta kallas ofta för cirkelargument av de som är ute efter bevis, men det är inte mindre sant för det. Att sätta sig i planet kan kännas otäckt men friden kommer över dig när du ser att vingarna bär. Det är bara genom tro på Gud som du kan uppleva Gud. Det är steget in i planet som Gud vill föra dig till, för det är då han kan bevisa sig för dig. Lita på att Gud älskar dig, att han förlåter allt, att han har all makt och att han har en plats förberedd åt dig i sitt underbara rike. Detta är att ta steg i tro och den som gör det kommer att få uppleva Guds bärande vingar.
(Mark 5:36) Var inte rädd, tro bara.
Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, bevis, gudsbevis, tro, liknelse
Bild: FreeDigitalPhotos.net
30 kommentarer:
Fin beskrivning! Vad gör jag som redan tror, men inte upplever att jag får svar när jag kommunicerar? Jag önskar att ha en dialog, inte som nu en monolog. Tystnaden vrålar ....
Sara
Tack för uppmuntran! Jag vet ingenting om din situation, men jag kan berätta lite om mina erfarenheter av Guds tystnad. Gud talar till mig på många olika sätt. Det är inte så att jag hör röster, utan Gud talar genom människor, erfarenheter, livet, bibeln, naturen, lovsång, samvetet, filmer, drömmar, syner, bön mm. Ibland ser jag Guds kommunikation ofta och ibland är det som du beskriver en tystnad. Ibland har jag trott att Gud varit tyst men att det sedan visat sig att Gud arbetade hårt bakom kulisserna. Det jobbiga med Gud är också att han ger det jag behöver när jag behöver det och inte innan. Detta var jobbigt för mig under en period när jag letade jobb. Ibland kan tystnaden bero på att Gudsrelationen har försämrats. Det kan vara livet som slukar en med massa krav och måsten. Ibland kan det vara så att Gud tycker att man är på rätt väg, så att en kursändring inte är nödvändig.
Det sättet Gud talar på är med sin Helige Ande och den talar till vår ande. Jag känner den som en stark frid, glädje, starka rysningsliknande rofyllda känslor och stark kärlek som kan beröra mig till tårar. När jag känner mig helt urlakad och utan drivmotor, så brukar jag be att Gud fyller mig med sin drivande Heliga Ande. Vad den tystnad du upplever beror på kan jag inte svara på. Mitt råd är att fortsätta be, vänta och ha tålamod för Gud har ett helt annat tidsperspektiv än vi (vilket är jobbigt många gånger). Ett annat råd är att be att få förbön. Gud är med dig Sara trots att han inte ger dig tydliga tecken på det. Han arbetar för ditt bästa. Det kan du vara säker på, för han älskar dig så otroligt mycket!
Göran
Nu kommer jag åter med kritik. Säg till om jag blir tröttsam.
Men - din liknelse haltar enligt mig på två punkter:
1. Man måste skilja på tro och tro
2. Naturalistiska scenarion är kvalitativt och kvantitativt skilda från andliga/metafysiska scenarion.
Vad menar jag med att man måste skilja på tro och tro? Jo, att en tro kan vara mer trovärdig än en annan. Det kan bli missvisande att kategorisera åsikter under samma rubrik om man inte visar på skillnaderna.
Låt oss säga att en främling erbjuder dig två scenarion om vad han gjorde igår. Den ena av dem är sann.
- Enligt det första scenariot åt han kvällen innan en pizza och kollade på en hyrfilm.
- Enligt det andra scenariot blev han kvällen innan bortförd av utomjordingar. Utomjordingarna lämnade inga fysiska spår och hans flickvän märkte inget eftersom utomjordingarna tillhör en annan dimension och kan tidsresa. Flickvännen märkte alltså inget, men enligt henne åt de kvällen innan pizza och kollade på film. Enligt främlingen är flickvännens minnen falska, planterade av utomjordingarna.
Vilket scenario är enligt dig mest trovärdigt? Visst finns det utrymme för tvivel i båda fallen och inget scenario är bevisbart i absolut mening. Man skulle kunna tala om två trosval som man ställs inför. Men vore det inte befängt att likställa den ena tron med den andra bara för att båda övertygelserna beskrivs med samma ord?
Vad menar jag med kvalitativa och kvantitativa skillnader? Jag menar att olika övertygelser kan vila på grunder som är närmast väsenskilda gällande evidensstöd.
Låt oss gå tillbaka till vårt exempel med främlingen.
I det första scenariot möts vi av diverse indicier som starkt pekar på att främlingen och hans flickvän faktiskt åt pizza och kollade på film. Vi har kvitton från butikerna. Vi har flickvännens vittnesmål. Möjligtvis har vi fysiska bevis som t ex kameraövervakning, fingeravtryck, DNA, skoavtryck, tappade hår, osv.
Scenariot strider heller på intet vis mot etablerad kunskap om vår värld. Den är alltså kompatibel med vetenskap och förnuft vilket ökar dess trovärdighet.
I det andra scenariot har vi knappt något att gå på. Inga vittnen eller fysiska indicier. Det enda vi egentligen har är främlingens personliga och ickeverifierbara (påstådda) upplevelser.
Scenariot saknar dessutom stöd i etablerad kunskap. Det saknas bevis för att utomjordingar besöker vår planet. Tidsresor och resor till andra dimensioner är teorier som för närvarande saknar stöd inom vetenskapen. Sådana påståenden måste därmed ses som extraordinära vilket medför att vi bör kräva extraordinärt goda bevis för att trovärdigheten ska kunna räddas.
Så vad har ovanstående med inlägget att göra? Jo, de scenarion du ställer sida vid sida är närmast väsensskilda.
Flygplansscenariot beskriver funderingar som trots allt är kvalitativt och kvantitativt skilda från Gudsscenariot. Mannen i fråga kan kolla upp information om flygplanet från flera oberoende källor som i sin tur kan verifiera eller förkasta de andra källornas påståenden. Han har vetenskapliga teorier som han kan nyttja för att i bästa möjliga mån kunna bedöma sina fakta. Han vet att flygplanstekniken bygger på vetenskapliga upptäckter inom mekanik, elektromagnetism, aerodynamik, signalbehandling, osv. Han har statistik gällande flygplansolyckor, kanske t o m för exakt den flygplanstyp han eventuellt ska flyga med. Osv.
Och vad har vi i Gudsscenariot? Framför allt har vi personliga, overifierbara upplevelser. Till skillnad från flygplanet som objekt kan Gud varken testas, beskådas, studeras eller bekräftas på något icke-subjektivt vis. Gudsbegreppet är ofta så skyddat från empirisk och förnuftsmässig granskning att det i (o)falsifierbar mening kan likställas med utomjordingar från en annan dimension.
I slutändan kan vi fortfarande tala om tro på flygplanets säkerhet, tro på främlingens pizzaberättelse, tro på utomjordingar och tro på Gud. Men man begår ett gravt misstag ifall man utan vidare likställer tro med tro, bara för att övertygelserna beskrivs med samma begrepp.
Pekka, du är välkommen med dina kommentarer! Jag gillar att du har så mycket tankar och frågor, men jag är inte lika snabb som du är på att svara, men jag skall ge dig svar och kommentarer överallt.
Tro är som jag beskrivit tidigare baseras på erfarenheter i livet. Tron på tekniken är baserad på att jag upplevt att teknik fungerar och att andra har upplevt samma sak. Min tro på Gud är baserad på att jag har upplevt Gud, genom hans ande (Helig Ande) och att det som står i bibeln fungerar och logiskt går ihop och att andra upplever samma sak. Jag skiljer alltså inte på tro och tro som du gör. Tro är inget önsketänkande utan handlar mer om tillit. Tron kan däremot var olika stark beroende på vilka upplevelser jag haft i livet. Jag kan alltså ha stor tro på teknik och liten tro på naturläkemedel. På samma sätt kan man ha en stor, liten eller ingen tro på Gud.
Visst är det så att något måste vara trovärdigt innan jag sätter min tro/tillit till någonting. Det är därför det är viktigt att samla information och söka efter Gud. Min poäng är att hur mycket information man än samlar på sig så behöver man ändå ta ett steg i tro, eftersom det inte går att få all information om Gud. Min upplevelse av de som inte tror på Gud är att den bild av Gud de inte tror på, tror inte jag heller på. Det är därför det är så viktigt att lära känna den Gud som bibeln talar om, så att man inte förkastar Gud för att man har en fel bild av honom. Att misstro Gud som god gör att du automatiskt får en fel Gudsbild, eftersom Gud är kärlek!
Jag är ett vittne att Gud existerar och att han är god, alla anda kristna vittnar också om Guds existens, skapelsen vittnar om Gud, logiken i naturen vittnar om en logisk Gud, vetenskapen vittnar om en intelligent Gud, andligheten, som du använder i dina resonemang, vittnar om en andlig Gud, att du existerar vittnar om Gud, bibeln vittnar om Guds personlighet, att förlåtelse, kärlek, tro, mm fungerar vittnar om att Guds ord är sant mm. Vittnen finns, men frågar är tror du på dem? Mannen i liknelsen hade ju kunnat misstro allt som servicetekniker, konstruktören mm hade sagt. Då hade han inte kommit någonstans.
Till sist så förutsätter du i din jämförelse att mannen har en massa förkunskaper om vetenskapliga upptäckter inom mekanik, elektromagnetism, aerodynamik, signalbehandling, osv. I riktiga livet agerar vi inte som mannen i liknelsen, eftersom vi har de förkunskaper du nämner. Om mannen skulle vara en stenåldersmänniska hade vi kommit lite närmre hur det är när vi letar efter bevis för Gud. Alltså en man som inte vet någonting mer än att han bara hört av någon att en stor pryl som kallas flygplan kan ta honom över det stora havet. Kom ihåg att detta är en liknelse. Det är andemeningen i historien som är poängen.
Göran
Till viss del håller jag dock med dig om att man oftast måste ta ett större eller mindre steg i tro eftersom få frågor kan besvaras med absolut säkerhet. Men detta stegs längd och grundernas kvalitativa och kvantitativa natur är enligt mig högst väsentligt. Vissa steg är så små att vi i princip kan tala om kunskap eller vetskap snarare än tro. I engelskan är övertygelsers olikheter bättre uppdelade i begrepp som faith, belief och knowledge. I svenskan skulle vi behöva ett ord som faith enligt mig. Då skulle inte tro (faith) behöva kategoriseras under samma rubrik som tro (belief).
Sedan är det förståeligt ifall en stenåldersmänniska vore skeptisk till flygplan (och annan modern teknik). Annat vore egentligen märkligt. Men det beror precis som du skriver på hans bristande kunskaper och erfarenheter. Vore jag i hans skor skulle jag inte följt med kvinnan in i planet utan vidare. Det vore både godtroget och dumdristigt. Det vore att ta ett enormt steg i tron, utan goda grunder. Det förnuftiga vore att vänta med flygturen tills han skaffat sig tillräckligt med kunskap och erfarenheter för att kunna ta ett moget och välgrundat beslut. Det är av liknande anledningar jag ofta svarar "Jag vet inte" på diverse frågor. Jag väljer att inte ta ställning i frågor där jag saknar tillräckligt på fötterna. Det är enligt mig det mest intellektuellt ärliga och ansvariga förhållningssätt.
("Det är därför det är så viktigt att lära känna den Gud som bibeln talar om, så att man inte förkastar Gud för att man har en fel bild av honom."
Och vilken Gud talar bibeln om? (Obs! Retorisk fråga)
Jag tycker mig inte finna något enigt svar på detta. Det finns för närvarande tiotusentals kristna förgreningar - alla med lite olika tolkningar och alla tror sig vara på rätt spår. Du behöver inte här argumentera för just din tolkning. Jag vill endast poängtera att det inte finns ett entydigt svar på hur bibelns Gud är.)
Pekka, vi är helt överens i att det är viktigt att skaffa sig kunskaper innan man tar trossteg, för Gud vill ge oss människor en sann bild om vem han är. Poängen är alltså att det är viktigt att skaffa kunskap, men att man inte fastnar i kunskapsletandet. Kunskapen får vi av andra kristna och bibeln.
(2 Tim 3:14) Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus.
Människor är olika i hur mycket kunskap vi behöver ha för att fatta ett beslut. Vissa människor har mycket kunskap, men tycker de behöver dubbelt så mycket kunskap för att fatta ett beslut. Andra människor däremot saknar nästan kunskap, men tycker de hon har tillräckligt med kunskap för att fatta ett beslut. Vi behöver alltså ett visst mått av tro för att bli handlingskraftiga. Här är vi olika och det ena behöver inte vara bättre än det andra.
Visst det finns många församlingar men de allra, allra flesta har samma grund, nämligen att:
-Jesus är Gud. (Obs, detta tror inte Jehovas vittnen).
-Gud är god och att inget ont kan vara i honom.
-Jesus dog för våra synders skull för att vi skall kunna bli räddade och få del av himmelriket.
-genom att försonas med Gud blir vi räddade.
Bibeln sammanfattar det bra så här:
(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.
Det finns naturligtvis många fler likheter, så det är inte så stor skillnad. Jag har själv inte riktigt koll på skillnader mellan församlingar, men som sagt grunden, huvudbudskapet är genemsamt. Det kan skilja i detaljer och annat hade nästan varit konstigt.
Göran
"Människor är olika i hur mycket kunskap vi behöver ha för att fatta ett beslut... Vi behöver alltså ett visst mått av tro för att bli handlingskraftiga. Här är vi olika och det ena behöver inte vara bättre än det andra."
Jo, enligt mig är det ena bättre än det andra. Att ta beslut på dåliga/bristfälliga grunder kan vara både dumt och ansvarslöst/omoraliskt. Visst tvingas vi ibland att ta snabba beslut och då hinner vi inte ta till oss alla fakta. Och sådana beslut får man ha överseende med. Men om man har tid så ska man inte skynda i onödan. Vissa beslut/övertygelseval kan man kanske aldrig ta pga bristande kunskap.
Många av livets beslut tas i tro. Som exempel kan nämnas bilköp, husköp, giftemål, mm. Men självklart skall vi skaffa den mängd information som vi tycker är nödvändigt för att ta ett beslut. Du behöver inte förhasta dig, men...
(Hos 6:3) Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Min poäng är att det inte går att ha bevis som en förutsättning för att fatta ett beslut, för då hade vi inte kunnat köpa bil, hus eller gifta oss.
Göran
Man kan inte ha absoluta bevis men man kan ha mer eller mindre goda grunder.
Jag håller med dig. Det är därför det är så viktigt att lära känna den Gud bibeln talar om och kristna vittnar om. Det ger goda grunder till en tro på Gud och den han verkligen är.
Göran
Förnuft och logiskt tänkande är ett tvång, inte ett val. Man kan inte avsiktligt skrämma sig själv, precis på samma sätt kan man heller inte medvetet tro på ett påstående, som bygger på dåliga bevis.
För att tro på ett påstående, måste vi också tro, att vi tror på det eftersom det är sant. Även om brister i rationalitet ofta upptäcks i efterhand, uppträder de alltid i mörkret, utanför medvetandet.
Denna begränsning av vårt tänkande har alltid varit ett problem för religion. Man är låst med ett lager av fantastiska idéer, pga detta har världens religioner varit tvungna att hitta ett sätt att kringgå förnuftet, utan att avfärda det. Den rekommenderade manövern är allmänt kallad "tro" och det verkar faktiskt som att det fungerar. Med "tro" kan en person lura sig själv att tro att han står fast vid sitt krav på rimlighet, samtidigt som han ger avkall på det. Det finns ett starkt incitament att inte märka att man är engagerad i detta svepskäl, förstås, för att lägga märke till det, är det samma som att misslyckas. Som bekant så kan denna kognitiva gymnastik i hög grad underlättas om man bara är omgärdad av likasinnade. Ibland krävs det en hel by för att ljuga för sig själv.
Anders, Gud vill inte att vi skall lägga vårt förnuft och logiska tänkande åt sidan. Gud är logikens Gud.
Jag förstår inte hur du menar med ”För att tro på ett påstående, måste vi också tro, att vi tror på det eftersom det är sant.” Borde jag inte veta att jag tror på någonting, eller hur menar du? Gäller detta alla påståenden? Du får gärna förklara vad du menar.
Tro är inget religionen har hittat på utan vi människor använder denna tro dagligen. Som exempel kan vi inte se andra människors uppsåt, utan vi kan endast tro på orsaken till handlandet. För att känna av kärlek från en annan människa måste jag tro på att den personens kärlekshandlig har ett kärleksfullt uppsåt. Läs inlägget Tro och vetande 3.0 så förstår du vad jag menar. Att tro på Gud handlar inte bara om att tro på att Gud existerar, utan att lita på att Gud är god. När Jesus sa ”Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv” (Joh 6:47), så menar han inte att man får evigt liv om man tror att han existerar, utan han menar att vi skall tro på det han säger. Gud vill göra det lätt för oss att tro på det han säger och den han är. Tro är en del av att vara människa.
Sedan undrar jag om du känner någon kristen privat? Brukar de i så fall isolera sig? Finns det kristna byar? Jag känner inte alls igen mig i den bild du målar upp. Bibeln säger ”Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek” (Heb 13:13). Vi skall med andra ord göra det som Jesus gjorde och han isolerade sig inte med likasinnade, utan fick istället kritik för att han umgicks med de som inte trodde på honom.
(Luk 15:2) Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: "Den mannen umgås med syndare och äter med dem."
Göran
Göran, du tror att Bibeln är (eller inspirerad av) Guds ord och att Jesus är Guds Son, och du tror på dessa påståenden för att du tror att de är sanna, inte bara därför att de får dig att må bra. Du kanske undrar hur det är möjligt för mig, att tycka att den här sortens påståenden är löjliga. Även om det som bekant är svårt för ateister och troende att kommunicera om dessa frågor är jag övertygad om att jag kan ge dig en mycket tydlig känsla av hur det känns att vara en ateist. Begrunda följande: varje hängiven muslim har samma skäl för att vara en muslim att du nu har för att vara en kristen. Trots det, anser du inte att deras skäl är övertygande. På nästan varje sida, förklarar Koranen att det är de perfekta orden från skaparen av universum. Muslimer tror på detta lika innerligt som du tror på Bibeln. Det finns en omfattande litteratur som beskriver livet för Muhammad, som från den muslimska synvinkel visar hans unika status som Gud´s profet. Även om Muhammad inte gjorde anspråk på att vara gudomlig, hävdade han att han erbjöd den mest perfekta uppenbarelse av Guds vilja. Han har också försäkrat hans anhängare om att Jesus inte var gudomlig (Koranen 5:71-75, 19:30-38) och att den som trodde annat skulle tillbringa evigheten i helvetet. Muslimer är övertygade om att Muhammad´s uttalanden om dessa frågor, som på alla andra, är ofelbara.
Varför tycker du inte att dessa påståenden är övertygande? Varför förlorar du inte nattsömnen över att ligga och grubbla om du ska konvertera till islam? Ägna en stund åt att fundera på detta. Du vet precis hur det är att vara en ateist i förhållande till islam. Är det inte uppenbart att muslimer inte är ärliga i sin utvärdering av de bevis de framlägger? Är det inte uppenbart att alla som anser att Koranen är det perfekta ordet från skaparen av universum inte har läst boken kritiskt? Är det inte uppenbart att muslimer har utvecklat en form av diskurs som syftar till att bevara dogma, generation efter generation, snarare än att ifrågasätta det? Ja, dessa saker är uppenbara. Försök förstå, att på det sätt du ser på Islam, ser muslimerna på Kristendomen. Och på samma sätt ser jag på alla religioner.
Anders
Anders, jag har skrivit om detta i en kommentar på humanistbloggen. Jag kan förstå varför du inte tror på religioner, men ur mitt perspektiv som kristen så är det en otroligt viktig skillnad mellan kristendomen och alla andra religioner och livsåskådningar, som ateism, humanism mm. Stoltheten är lösningen på alla de andra religionerna. Jag citerar här vad jag skrev på humanistbloggen. Kanske har du redan läst det.
”bibelns Gud är den enda som befriar oss från kravet att prestera. Han vill befria oss från insidan och detta ger sedan effekt i handlandet. Gud älskar oss för dem vi är trots alla våra snedsteg. Alltså det handlar inte om att först vara duktig för att sedan få belöning, utan det handlar om att be Gud om hjälp och få det. Kärlek kan inte vara kärlek om jag har förtjänat den, för då är den min rätt så att jag kan kräva den. Om jag kräver kärlek kommer jag aldrig glädjas av den kärlekshandling jag får, för då är allt som det ska. Tvinga fram kärlek är alltså omöjligt. Därför kan vi bara uppleva sann kärlek genom att ta emot den i ödmjukhet, vilket ingen annan religion erbjuder.”
”Vi är så vana i den här världen att vi skall förtjäna allting, så kristna (protestanter och katoliker) faller och har fallit genom historien i denna grop. Det var ju i denna grop som de skriftlärda och fariséerna också föll i. Ingen annan religion vittnar om denna befrielse som det innebär att känna sig älskad av Gud. Gud vill att vi ta emot hans försonande hand så att vi kan ta del av hans frid, glädje och kärlek. Men som alla gåvor så måste de tas emot. Att vara tacksam över att ha räddats ger ingen ångest. Det ger kärlek till den som offrade sig.”
Att kristendomen skiljer sig är inget bevis för att den är sann, trots att bibeln talar om att det är så. Det som gör skillnaden är att det som står i bibeln fungerar och det är det jag vittnar om. Jag kan ge dig exempel på varför jag inte tror på Muhammed. Han säger att Jesus var en profet men inte Gud. Gud har all makt, vilket vi kan läsa i gamla testamentet:
(1 Krön 29:11) Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden.
Jesus påstår själv detta:
(Matt 28:18) Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Antingen är han en av världens största bedragare och lögnare eller så är han Gud. Skiljelinjen är Jesus även i alla andra religioner eller livsåskådningar. Antingen är Jesus den han säger eller så är han den han påstår sig vara, nämligen Gud! Något mellanting som att han skulle vara en profet eller en vis man är helt uteslutet. Jag har valt att lita på Jesus, och han har visat för mig att bibeln är sann. Det som står i bibeln håller.
Göran
Oj, det blev visst lite fel:
"Antingen är Jesus den han säger eller så är han den han påstår sig vara, nämligen Gud!"
Antingen är Jesus en lögnare eller så är han den han påstår sig vara, nämligen Gud!
Så skall det vara :)
"Antingen är Jesus en lögnare eller så är han den han påstår sig vara, nämligen Gud!"
Påstod Jesus verkligen att han var Gud´s son?
Mark10:18 And Jesus said unto him, Why callest thou me good? there is none good but one, that is, God.
Det är inget som tyder på att Jesus gick runt och trodde han var Gud i köttlig skepnad.
Jag rekommenderar att du läser;
John Hick: The Myth of God Incarnate, The Metaphor of God Incarnate
Läs också; Incarnation and Myth: The Debate Continued, ed. Michael Goulder
Här följer en kort engelsk sammanfattning:
"John Hick's argument against the deity of Jesus has three major points.
One) The traditional view that Jesus was literally God in the flesh was not something he himself believed or taught, but was written into the Gospels after the Easter event. For Palestinian Jews living in the first century, a close encounter with Jesus “would be a conversion experience.” For someone to see the conviction in his eyes as he preached that the kingdom is at hand, the authority of his words and deeds, the way he expressed love, the “miraculous” healings and providential circumstances that surrounded his life, and his apocalyptic conviction of living in the last days of the present age would lead one to think God is indeed in this person.
How this conversion experience led up to John’s claim in his Gospel that Jesus was “the only begotten Son of God” (John1: 18) is a large and complex topic. Wolfhart Pannenberg argues that the belief that Jesus claimed anything like this “has been demonstrated with growing certainty by critical study of the Gospels to be the work of the post-Easter community. Today it must be taken as all but certain that the pre-Easter Jesus neither designated himself as Messiah (or Son of God) nor accepted such a confession to him from others.” Jesus—God and Man (Westminister, 1968).
In Mark’s Gospel, Jesus says to a man, “Why do you call me good? No one is good but God alone.” (10:17-18). According to James Barr, “This only makes sense if Jesus is not claiming to be God.” Because “it fits with the fact that Jesus fully accepted Jewish monotheism.” Beyond Fundamentalism, 1984 (p. 58). By contrast, John’s Gospel, dated conservatively at 100 A.D., thirty (to forty-five) years after Mark, reveals a very high view of Christ.
Conservative scholar James Dunn, in The Evidence for Jesus, tells us the specific problem. It’s “whether we can use John’s Gospel as direct testimony to Jesus’ own teaching.” “This problem was not invented by modern scholarship; it was rather discovered by modern scholarship.” (p. 31). John’s Gospel is “obviously different” from the other three earlier Gospels in terms of style and content. In the other three Synoptic Gospels (so named because they see the same things) Jesus speaks in proverbs, epigrams, and in parables, whereas in John’s Gospel Jesus often speaks in long involved discourses (John 6, 14-17). In the three Synoptic Gospels Jesus speaks often of the “kingdom of God” and hardly anything about himself, but in John’s Gospel he speaks often about himself (“I am the light of the world…the bread of life…the way the life and the truth.”), but he hardly says anything about the kingdom of God.
Fortsättning följer...
forts..
At best, scholars see these differences as indicative of the fact that John’s Gospel is a theological elaboration of history, while still others see them indicating it is wholly theological in nature with not much historical value at all when it comes to what Jesus taught. Case in point is the question of the high view of Christ revealed in John’s Gospel. Even Dunn acknowledges that the number of times Jesus speaks of God as his “Father” or ‘the Father’ in John’s gospel (173 times--Dunn's count) when compared to all three earlier Synoptic Gospels (a total of 43 times, many repeated between them) leads him to say that John’s Jesus is “the truth of Jesus in retrospect rather than as expressed by Jesus at the time…it is expanded teaching of Jesus.” (p. 45). And yet it is mostly because of John’s Jesus that we get a very high Christology. John’s Jesus is quoted as saying: “I and the Father are one,” (John 10:30), and “He who has seen me has seen the Father.” (John14:9). But, based on what we’ve just seen, he never said those things. This is John’s Jesus speaking, not the historical Jesus.
Two) We can trace how Jesus was deified by his followers leading ultimately to the Nicean/Chalcedonian view of Christ as a way of expressing the Lordship of Jesus over the gods and goddesses of the Roman Empire. John Hick: “In general it seems that the early Christians, seeking to understand and communicate the significance of their Lord, grasped at concepts and titles within their culture and that the usage of these developed under the pressures of preaching and controversy.” (Encountering Jesus, p 14).
Jewish tradition in Jesus’ time had three major images of the redeemer who would bring in the coming new and glorious age. One was the “Messiah” (Hebrew for “King”), who was to reign in a new kingdom in which Jerusalem would be the center of the world, and where God’s will would be done on earth. The second was that of the “Son of man” prophesized in Daniel 7:13-14. Hick reminds us that “with a view to the later Christian doctrine of the incarnation, that neither the Messiah nor the Son of man was, in Jewish thinking, divine…it was emphatically not equivalent to being God incarnate.” Encountering Jesus, (pp. 7-9). It couldn’t be!
A third image was “Son of God,” which was common in the ancient world as well as in Biblical literature. Oscar Cullman: “The origin of the ‘son of God’ concept lies in ancient oriental religions, in which above all kings were thought to be begotten of gods…. In the N.T. period one could meet everywhere men who called themselves ‘sons of God’ because of their peculiar vocation or miraculous powers.” “In the O.T. we find this expression used in three ways: the whole people of Israel is called ‘Son of God’ (Hosea 11:1); kings bear the title (Ps. 2:7; II Sam. 7:14); persons with a special commission from God, such as angels (Job 1:6; 38:7), and perhaps also the Messiah, are so called.” The Christology of the N.T., (pp. 271-273).
forts. följer...
forts...
According to John Hick: “It is not in the least surprising that Jesus, as a spirit-filled prophet, a charismatic healer, perhaps as Messiah, believed to be of the royal line of David, should have been thought of and should have thought of himself as, in this familiar metaphorical sense, a son of God. What happened, as the gospel went out beyond the Hebraic milieu into the Greek-dominated intellectual world of the Roman Empire, was that the metaphorical son of God was transformed into the metaphysical God the Son.” Encountering Jesus, (p. 14). Pannenberg: “At first the ‘Son of God’ concept did not express a participation in the divine essence….Only in Gentile Christianity was the divine Sonship understood physically as participation in the divine essence.” Jesus—God and Man (p. 117). The progression of this train of thought led up to the very strong affirmation of Nicene/Chalcedonian Christology of the 4th–5th centuries. John Hick: “It could well be that its deification of Jesus helped the early Christian community to survive its period of intermittent persecutions and that subsequently, if the church was to be the spiritual, moral, and cultural director of the Roman Empire, and thus of Western civilization, it needed the prestige of a founder who was none other than God, in the person of the eternal Son.” (in Encountering Jesus).
Three) The belief that Jesus was fully man and fully God has never been shown to be consistently defined, explained or defended."
Här är de fyra konceptuella problemen med en inkarnerad Gud: 1) Gud är med nödvändighet en oskapad varelse. Människor är skapade varelser. Därför är Jesus både skapad och oskapad, 2) Gud är nödvändigtvis allvetande, han vet allt. Människan är inte allvetande varelser. Därför är Jesus både en allvetande och inte allvetande varelse. Men i Nya Testamentet var Jesus inte allvetande. Han sa att han inte visste tidspunkten för sin egen återkomst, 3) Gud är en moraliskt perfekt varelse, och som sådan kan han inte frestas att göra fel. Människan kan dock frestas att göra fel, och är ofullkomlig. Därför kunde Jesus inte frestas och heller inte göra något fel, men det sägs att han blev frestad att göra fel. 4) Gud är allestädes närvarande, men Jesus som människa, var inte.
EP Sanders i "The Historical Figure of Jesus", summerar: "Det ligger utanför mina TORFTIGA förmågor som tolk av en dogmatisk teologi, att förklara hur det är möjligt för en person att vara 100 procent människa och 100 procent gudomlig samtidigt, utan att det ena har inflytande på det andra."(s. 134).
CS. Lewis gamla argument håller inte, vid närmare granskning.
Anders
Anders, Jesus påstod att han var Guds son.
(Joh 10:36) Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son.
Luk 1:35) Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
GT talar om Gud på detta sätt:
(Jes 55:1) Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar? Lyssna till mig, så får ni äta gott och njuta av feta rätter. Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv. Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd jag visat David skall bestå.
(Jer 31:25) Ty jag skall släcka de utmattades törst och mätta alla nödlidande.
Jesus säger om sig själv så här:
(Joh 6:51) Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.
(Joh 4:14) Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv."
(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.
Han påstår alltså att han har samma befogenheter som Gud. Han säger dessutom att han kan förlåta, vilket för judarna är något som bara Gud kan göra. Jesus säger också så här om sig själv:
(Joh 8:23) Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder." De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, något som jag också har sagt er. (Folkbibeln)
"Jag Är" anspelar på 2 Mos 3:14 där texten talar om Gud själv. Han säger alltså inte rakt ut att ”Jag är Gud”, men för judarna vad de han sa detsamma som att säga det.
(Mark 2:5) När Jesus såg deras tro sade han till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: "Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?"
För judarna vad det helt klart att Jesus antydde att han var Gud. De tyckte att han hädade och ville döda honom flera gånger innan de till slut gjorde det. Det var just därför Jesus påstod sig vara Gud som de dödade honom.
(Joh 10:32) Jesus sade till dem: "Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?" Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa."
Jesus hävdar också att han kommer från himmelen eller ovanifrån:
(Joh 3:31) Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt.
(Joh 8:23) Han sade till dem: "Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen.
Alltså står Jesus över alla. Jesus är Guds gestalt. Precis som vårt eget jag har en kroppslig gestalt så har även Gud en gestalt. Vårt jag är osynligt precis som Gud är osynlig, men Gud gjorde sig synlig genom Jesus, Guds gestalt. Jesus uttrycker det själv så här:
(Joh 14:9) Jesus svarade: "Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?
(Joh 10:30) Jag och Fadern är ett.
Paulus beskriver samma sak på detta sätt:
(Kol 2:9) Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning.
(Kol 1:19) ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom
Fortsättning följer...
En av lärjungarna säger så här till Jesus:
(Joh 20:28) Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror."
Observera att Jesus inte säger åt Tomas att inte kalla honom Gud. Han förebrår honom istället för att det tagit så lång tid för honom att förstå det.
Jesus gör fler påståenden med höga anspråk om sin auktoritet i dessa bibeltexter:
(Mark 9:37) Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.
(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
(Joh 8:12) Sedan talade Jesus till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
(Joh 11:25) Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
Jesus har all makt som jag skrev i förra kommentaren, precis som det påstås att Gud har i GT. Här är ett bibelställe till som bekräftar det:
(Joh 3:35) Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand.
(Matt 11:27) Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
När Jesus säger ”Varför kallar du mig god”, så är den underförstådda meningen: ”Om jag är god, är jag då inte Gud?”
(Mark 10:18) Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
Johannes, en av lärjungarna sammanfattar Jesus så här i inledningen av sin skrift:
(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
(Joh 1:18) Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.
Guds jag är ande och den har alltid funnits. Jesus fysiska kropp skapades, när Gud tog en människas kropp. Självklart kan en fulländad människa som Jesus frestas. Synden ligger i att man göder frestelsen (gillar tanken), faller för den och går in i synden. Jesus (gestalten) hade sina begränsningar som människa men Jesus ande hade det inte. Vi själva består av kropp och själ/ande (eller jag). Vår kropp är 100 % jag och vårt jag är 100 % jag. Detta är inget konstigt. Skulle Gud inte kunna vara det också?
(Fil 2:7) utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa
Att Jesus bara skulle vara en profet står ingenstans. Du får tolka bibeln som du vill. Det går alltid att misstolka Gud och Guds ord på samma sätt som det går att misstolka människor, men jag kan vittna om att jag upplevt Gud. Jesus är Gud, eftersom det fungerar!
Göran
Göran, du tar ju skygglapparna på och skjuter lös med hela 17 citat från John. Den samme John som kritiseras med sakliga argument i min föregående text.
"At best, scholars see these differences as indicative of the fact that John’s Gospel is a theological elaboration of history, while still others see them indicating it is wholly theological in nature with not much historical value at all when it comes to what Jesus taught."
Kan man bli frestad av att göra något om man inte gillar tanken om att göra det?
Jag kan inte frestas till att råna en bank, eftersom jag inte gillar tanken.
"Jesus (gestalten) hade sina begränsningar som människa men Jesus ande hade det inte."
Hade Jesus två själar/medvetanden? Om så är fallet, vem kontrollerade vem?
Anders
Anders, dit försök att plocka bort allt Johannes skriver fungerar inte.
Lukas skriver:
(Luk 1:35) Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
Och Paulus skriver:
(Kol 2:9) Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning.
(2 Kor 1:19) Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er, jag och Silvanus och Timotheos, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
Matteus skriver:
(Matt 14:33) Och de som var i båten föll ner för honom och sade: "Du måste vara Guds son."
(Matt 27:54) När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: "Den mannen måste ha varit Guds son."
Markus skriver:
(Mark 1:1) Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.
Skall vi plocka bort dessa skrifter med? Alla pekar åt samma håll, men de poängterar alla olika saker.
John Hick var en brittisk teolog som tillsammans med några kolleger lade fram några väldigt omstridda teorier på 70-talet. De ansåg att Johannesevangeliet inte var helt tillförlitligt då det evangeliet saknade ”historiska avtryck”. Johannes beskrev nämligen platser som inte kunde lokaliseras och verifieras, med slutsatsen att Johannes inte kan ha varit där. Mycket har dock hänt de senaste 30 åren. I Joh 5 beskrivs hur Jesus botade en sjuk man vid Betsedadammen. Johannes nämner att dammen hade fem pelargången. Detta visades ofta som exempel på att Johannes hade fel, eftersom man inte fann platsen. Betsedadammen har på senare tid grävts ut och där fann man fem pelargångar, så som Johannes beskrev. Andra fynd är bl a Silodammen i Joh 9:7, Jakobs brunn i Joh 4:12. Johannesevangeliets tillförlitlighet är efter detta inte ifrågasatt på brist av historisk förankring.
Frestelsen att råna en bank, kan vara att du inte har några pengar och får se hur andra får ett tillsynes bra liv genom att råna en bank. Har du inte upplevt detta eller något liknande så har du inte frestats att råna en bank. Jesus frestades att falla för synden men han stod emot dem alla.
Jesus och Gud är ett. De är olika delar av samma gudom. Precis som en människa har olika delar (kropp, själ och ande) så är vi en enhet, så är också Gud en enhet med flera delar. Den delen som var på jorden hade begränsningar just för att poängen var att han skulle vara som en människa. Planen var ju att genom detta friköpa alla människors skulder!
Göran
Snälla Göran, nu var det inte den historiska förankringen som kritiserades. Utan det faktum att Johannes texter är skrivna på ett helt annat sätt än de 3 andra och upphöjer Jesus status(bla används många "jag är"-metaforer. Varför denna statushöjning helt plötsligt 40-50 år senare?
"Guds son"-begreppet togs också upp i mitt föregående inlägg.
" A third image was “Son of God,” which was common in the ancient world as well as in Biblical literature. Oscar Cullman: “The origin of the ‘son of God’ concept lies in ancient oriental religions, in which above all kings were thought to be begotten of gods…. In the N.T. period one could meet everywhere men who called themselves ‘sons of God’ because of their peculiar vocation or miraculous powers.” “In the O.T. we find this expression used in three ways: the whole people of Israel is called ‘Son of God’ (Hosea 11:1); kings bear the title (Ps. 2:7; II Sam. 7:14); persons with a special commission from God, such as angels (Job 1:6; 38:7)"
Du säger: "Jesus frestades att falla för synden" och "Självklart kan en fulländad människa som Jesus frestas. Synden ligger i att man göder frestelsen (gillar tanken)"
Hur kan man bli frestad av något om man inte gillar tanken? Om du inte gillar tanken är det ju inte någon frestelse.
Du säger; "Den delen som var på jorden hade begränsningar just för att poängen var att han skulle vara som en människa."
Hur kan vi då lita på hans ord? Det är många människor genom historien som har påstått att dom er Gud.
Begrunda också följande syllogismer:
Alla människor är dödliga.
Jesus var en människa.
Alltså, Jesus var dödlig.
Gud är odödlig.
Jesus var dödlig.
Alltså, Jesus var inte Gud.
Eller,
Jesus var en människa.
Ingen människa är Gud.
Därför är Jesus inte Gud.
eller
Jesus är Gud.
Ingen människa är Gud.
Därför var Jesus ingen människa.
Hos 11:9 "ty jag är Gud och inte människa"
Anders
Anders, när Jesus gick på vattnet så står det så här i Matteus:
(Matt 14:27) Men genast talade Jesus till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda."
Och i Markus står det:
(Mark 6:50) för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda."
Nu till poängen. I den grekiska originaltexten står det ordagrant ”Var inte rädda, jag är.”, alltså de sista orden är identiska med de som står i Joh 8:58.
Sedan undrade du: ” Hur kan man bli frestad av något om man inte gillar tanken?”
Frestelsen ligger i att någon försöker få dig att gilla tanken. När du börjar hålla med om att ”Det kanske inte är så fel att råna en bank ändå”, då har du fallit för frestelsen.
Hosea är en gammaltestamentlig text. Gud var då inte människa, utan han syftade på att han inte handlar som vi människor gör.
Göran
Göran, du har fortfarande inte förklarat hur det är möjligt för en person att vara 100 procent människa och 100 procent Gud samtidigt, utan att det ena har inflytande på det andra.
Tanken var ju att han skulle vara som dig och mig, i ALLA avseenden. För att kunna sona våra synder.
Jesus gick på vatten.
Ingen människa kan gå på vatten.
Alltså, Jesus var ingen människa.
Anders
Jag vet inte om det är procenten du hänger upp dig på. Alltså hur någon kan vara 200 %, men det egentligen inte konstigare än att jag är 100 % människa och 100 % pappa. Gud och Jesus konkurrerar inte om procenten utan de är en enhet. Jag är en enhet som är pappa och människa. Gud har flera egenskaper och de visar sig på olika sätt. Gud är den andliga drivkraften och Jesus var
Sedan tycker jag inte det är konstigt hur Gud, som har skapat allt vi ser, alla människor, djur, växter, jord, hela universum och alla naturlagar, kan visa sig i mänsklig gestalt.
Jag vet inte om jag svarade på din undran men detta är en aspekt på saken.
(Petrus gick också på vatten. Matt 14:29)
Göran
Det är inte procenten i sig jag hakar upp mig på. Utan hur Jesus kan uppträda som mänsklig gestalt och Gud samtidigt, utan att det ena har inflytande på det andra.
Låt mig ställa frågan så här;
Om människan Jesus var medveten om att han också hade ett gudomligt medvetande. Hur kan vi då veta om det inte bara var hans gudomliga medvetande som hindrade honom från att synda? Med andra ord hade människan Jesus fri vilja?
Ja, konstigt blir det ;-)
"Is it possible to conceive of a more foolish contradiction
than of wanting to prove...that a definite individual man is God?"
Søren Kierkegaard
"If any man says that he understands the relation of deity to humanity in Christ,
he only makes it clear that he does not understand at all what is meant by an incarnation."
William Temple
Anders
Jesus har fri vilja vilket framgår i denna bibeltext:
(Joh 10:18) Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig."
Göran
Haha Anders ge bara upp, du är ju precis som mannen i liknelsen! Du går alldeles för djupt, det står också i Bibeln att vi människor inte ska veta allt om allt!
Skicka en kommentar