lördag 30 maj 2009

Ödmjukhet för oss till Gud

Ett av mina absoluta favorit-bibelställen är liknelsen om farisén och tullindrivaren. En farisé var en jude som lydde noggrant Mose lagar och var noga med att handla rätt. Tullindrivare var mycket föraktade på denna tiden för att de drev in höga skatter och stoppade mycket i egen ficka och gjorde sig rika på köpet. De fick inte komma in i synagogorna, inte vara vittnen och deras pengar togs inte emot som gåvor i templet. De var minst sagt illa omtyckta och likställdes med brottslingar. För att göra liknelsen dagsaktuell kan du om du vill byta ut farisén mot en kristen och tullindrivaren mot en brottsling. Då kan du få en känsla för hur liknelsen mottogs på den tiden när Jesus berättade den.

(Luk 18:9) Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Det verkar vara en oskriven lag att när Gud ger oss människor gåvor, exempelvis i form av fri vilja, kreativitet, musikalitet, tro eller egenskaper, så är vi inte sena med att missbruka gåvan vi fått. Missbruket ligger i att jag tar åt mig äran för gåvan, som om jag hade förtjänat den. Hur kan någon vara stolt över att vara svensk när vi inte har någon del i att vi fötts i Sverige? Hur kan vi vara stolta över vårt utseende när vi inte själva valt vilka gener vi skall få? Hur kan jag se ner på brottslingar när jag, utan min påverkan, omgivits av kärleksfulla människor, vilket lett till att jag inte tror på brottslighet? Hur kommer det sig att vi kristna ser ner på andra människor som inte tror på Jesus, när Gud gav oss tron som en gåva? Vad kan jag egentligen vara stolt över? Ingenting är svaret.

Det är så lätt för kyrkan, församlingarna, prästerna, pastorerna och alla kristna att hamna i stolthetens grop. Anledningen är att budskapet kan användas till att upphöja sig själv. Jag kan slå mig på bröstet och säga ”Vad jag är bra som är kristen”. Detta fenomen har funnits med i alla tider. Alla gåvor jag fått har jag inte gjort någonting för att förtjäna. Gud är sådan att han bara ger oförtjänta gåvor, av den anledningen att de inte annars hade varit givna i kärlek. Gud har givit dig massor med gåvor och kommer även i framtiden överösa dig med gåvor. Det är Guds person, men tro inte att du får dem för att du förtjänar dem. Till och med livet har du fått som en gåva. Har du gjort något för att förtjäna det?

Gud ger sina gåvor utan krav på någon motprestation. Inte ens ett tack kräver han. Det enda man behöver göra är att ta emot den. För att ta emot en gåva måste man lägga ifrån sig det man bär på. Den som inte lägger undan sin stolthet kan därför inte ta emot gåvan, eftersom jag inte kan behålla stoltheten och samtidigt be om förlåtelse. Hur svårt är det inte att svälja sin stolthet, men vilken befrielse det är. Ta emot Guds utsträckta hand i försoning. Han vill vara din vän!

(Jak 4:6) Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: