Inlägg
Är det bara att säga förlåt, så är allt bra igen. Kommer inte de som gjort grova brott för lindrigt undan genom att bara säga förlåt? Dessa frågor är viktiga och berör kristendomens kärna så därför vill jag min syn på detta med förlåtelse.
Till att börja med så är det viktigt att komma ihåg att Gud förlåter allt. Det finns inte någon synd som vi gör som Gud inte kan förlåta. Paulus (som då hette Saul) är ett exempel på detta från bibeln. Han förföljde de kristna aktivt (Apg 8:3) och tyckte det var bra att Stefanos dödades för sin tro (Apg 8:1). Trots allt detta så fick han nåd av Gud och skriver:
(Ef 1:7) I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.
Så ingen synd, inget brott och inget mord är för stort för Gud att förlåta. Är det då bara att säga förlåt, så är allt bra igen? Här är det viktigt att reda ut vad som läggs i orden “säga förlåt”. Om det menas att Gud endast vill att vi skall säga ordet förlåt, så är svaret på frågan nej. Det spelar ingen roll om jag säger förlåt, utan att mena det jag säger. Tänk dig att du vill att någon skall säga förlåt till dig och du får ett argt “förlåt då” tillbaka. Personen ångrar sig då inte. Han eller hon kanske rent av tyckte att det var rätt åt dig, men säger förlåt bara för att vinna på det eller slippa undan den trassliga situationen. Det är inte ordet förlåt som i sig är poängen, utan inställningen till det jag gjort.
Gud ser mitt inre och mina tankar, så det är omöjligt att lura eller manipulera Gud. Om jag tror att det går att lura Gud, så lurar jag bara mig själv. Gud ser vad som ligger bakom ordet förlåt. Han ser om det är en konsekvens av min ånger och förtvivlan över det jag gjort, eller om det är ett sätt att vinna på det eller ett slippa undan. Gud vill inte bara ha munnens förlåt, utan han vill ha hjärtats förlåt. Om jag säger förlåt utan att hjärtat är med, så är orden inget värt för Gud. Gud ser inte till det yttre, utan till det inre och det är detta som Jesus vill visa med denna liknelse.
(Luk 18:10) "Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.
Fötlåtet måste alltså föregås av en ånger. Att vända om från att ha tyckt att det jag gjorde var rätt, till att erkänna och inse att det var fel. Det handlar om att lägga ner sin stolthet och i ödmjukhet inse att jag var inne på fel väg. Det handlar om en omvändelse. Att släppa taget om sin stolthet och säga förlåt är aldrig lätt, men det är en befrielse att göra det.
(Matt 4:17) Från den tiden började Jesus förkunna: "Omvänd er. Himmelriket är nära."
Synda gör vi alla (Läs gärna mer om vad synd är här) och det kan vara svårt att veta vad jag skall göra av min ånger. Kanske vill ingen höra mitt förlåt, men vi kan alltid vända oss till Gud. Gud kommer inte med dom, utan med förlåtelse. Han vill att vi skall vända oss till honom med vår ånger så att vi kan ha gemenskap med honom och räddas. För han vill döma det onda men rädda dig!
(1 Thess 5:9) Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus,
Göran
Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, försoning, räddning, Gud, kärlek, Jesus, kristendom, bibeln, religion
Till att börja med så är det viktigt att komma ihåg att Gud förlåter allt. Det finns inte någon synd som vi gör som Gud inte kan förlåta. Paulus (som då hette Saul) är ett exempel på detta från bibeln. Han förföljde de kristna aktivt (Apg 8:3) och tyckte det var bra att Stefanos dödades för sin tro (Apg 8:1). Trots allt detta så fick han nåd av Gud och skriver:
(Ef 1:7) I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.
Så ingen synd, inget brott och inget mord är för stort för Gud att förlåta. Är det då bara att säga förlåt, så är allt bra igen? Här är det viktigt att reda ut vad som läggs i orden “säga förlåt”. Om det menas att Gud endast vill att vi skall säga ordet förlåt, så är svaret på frågan nej. Det spelar ingen roll om jag säger förlåt, utan att mena det jag säger. Tänk dig att du vill att någon skall säga förlåt till dig och du får ett argt “förlåt då” tillbaka. Personen ångrar sig då inte. Han eller hon kanske rent av tyckte att det var rätt åt dig, men säger förlåt bara för att vinna på det eller slippa undan den trassliga situationen. Det är inte ordet förlåt som i sig är poängen, utan inställningen till det jag gjort.
Gud ser mitt inre och mina tankar, så det är omöjligt att lura eller manipulera Gud. Om jag tror att det går att lura Gud, så lurar jag bara mig själv. Gud ser vad som ligger bakom ordet förlåt. Han ser om det är en konsekvens av min ånger och förtvivlan över det jag gjort, eller om det är ett sätt att vinna på det eller ett slippa undan. Gud vill inte bara ha munnens förlåt, utan han vill ha hjärtats förlåt. Om jag säger förlåt utan att hjärtat är med, så är orden inget värt för Gud. Gud ser inte till det yttre, utan till det inre och det är detta som Jesus vill visa med denna liknelse.
(Luk 18:10) "Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.
Fötlåtet måste alltså föregås av en ånger. Att vända om från att ha tyckt att det jag gjorde var rätt, till att erkänna och inse att det var fel. Det handlar om att lägga ner sin stolthet och i ödmjukhet inse att jag var inne på fel väg. Det handlar om en omvändelse. Att släppa taget om sin stolthet och säga förlåt är aldrig lätt, men det är en befrielse att göra det.
(Matt 4:17) Från den tiden började Jesus förkunna: "Omvänd er. Himmelriket är nära."
Synda gör vi alla (Läs gärna mer om vad synd är här) och det kan vara svårt att veta vad jag skall göra av min ånger. Kanske vill ingen höra mitt förlåt, men vi kan alltid vända oss till Gud. Gud kommer inte med dom, utan med förlåtelse. Han vill att vi skall vända oss till honom med vår ånger så att vi kan ha gemenskap med honom och räddas. För han vill döma det onda men rädda dig!
(1 Thess 5:9) Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus,
Göran
Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, försoning, räddning, Gud, kärlek, Jesus, kristendom, bibeln, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar