Gud är kärlek – Är inte det bara en lek med ord?

Att Gud skulle vara kärlek, är inte bara detta ett sätt för kristendomen att förnya sig eller ett sätt att få människor mer positivt inställda till Gud, eftersom kärlek är gott? Är det då så att Gud är en känsla?

Till att börja med vill jag reda ut vad kärlek är. Med kärlek menar jag den självuppoffrande kärleken (agape), som bibeln talar om och inte den erotiska kärleken. Är då inte kärlek endast en känsla? Jag tror många skulle hålla med om att kärlek är mycket mer än bara en känsla. Det är något gott, det är något vi kan ha i oss, det är något vi kan uppleva, det är något vi kan drivas av eller något vi kan följa, det är ett behov och något som också verkar vara objektiv oavsett vilken bakgrund vi har haft. (Läs gärna inlägget: Vad är kärlek?).

(1 Joh 4:16) Gud är kärlek

Denna text är inget nytt, utan har stått i bibeln hela tiden. Gud är alltså inte bara kärleksfull, utan han är kärlek. Kärlek är alltså inget som existerar utanför Gud utan kärleken är Gud. Hur stämmer då detta med den bild av Gud som bibeln ger? Läser man vidare i texten står det:

(1 Joh 4:16) den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud kan alltså vara i oss, vilket också är lättare att förstå utifrån tanken att Gud är kärlek. Ska vi lära känna Gud så skall vi lära känna kärleken eftersom ”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Kärlekens väsen är Gud.

(Ef 3:20) Han som verkar i oss med sin kraft

Kärlek är en drivkraft, något som är i oss och driver våra handlingar. Man skulle kunna se det som att vi människor är som kugghjul. När vi drivs av Guds kugghjul drivs jag av Guds kraft (kärlek) på grund av att mina kuggar är i Guds kuggar. Gud verkar i oss med sin kraft, på samma sätt som kärleken gör. Kärleken verkar i oss med sin kraft.

Kan jag då välja att inte drivas av kärlek? Ja, absolut. Trots att vi kanske vill göra rätt och följa kärleken så finns det många hinder för det. Ett av dem är rädslan. När jag blir rädd för att råka illa ut så ligger det nära till hands att följa rädslan i stället för kärleken.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan

Jesus säger: ”Följ mig”. ”[Jesus], som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Heb 1:3). Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vi skall alltså vara avbilder av kärleken, eller med andra ord älska så som Jesus gjorde.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Gud är ett behov vi alla har och allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen kärlek eller något gott som ligger utanför Gud. Den kärlek vi får uppleva kommer alltså från Gud. Det spelar ingen roll om jag tror på Guds existens eller inte.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader

Sedan är det också så att kärlek måste tas emot i tro på den. Om jag misstror alla kärlekshandlingar som riktas mot mig så kommer jag inte uppleva kärleken. På samma sätt är det också med Gud. Jesus säger:

(Joh 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

Bibeln talar alltså om en Gud som är kärlek. Han kan vara i oss och verka med sin kraft. Vi är skapta att vara avbilder av honom eller med andra ord så är vi skapta att älska varandra. Allt gott kommer ifrån Gud och Gud kan bara tas emot i tro. Denna bild av Gud är ingen efterkonstruktion. Är det då en lek med ord? Snarare är det så att bilden av Gud som en gubbe på ett moln inte stämmer med den Gud som bibeln talar om.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, bibeln, Jesus, kristendom, religion, gudsbild
Bild: FreeDigitalPhotos.net