Inlägg
Hur kan man som kristen eller troende på någon annan religion lägga sitt kritiska tänkande på hyllan för att nöja sig med att tro? Det är inte sällan jag hör frågor som denna, men frågan är om ett kritiskt tänkande verkligen står i konflikt med tro?
Det viktigt att förstå skillnaden mellan att tro och att ta något ur luften eller att gissa. För att ta ett exempel så kanske någon säger: ”Jag tror att klockan är kvart över tio”. Att personen tror att klockan är kvart över tio är inte någon ren gissning eller totalt taget ur luften, utan är baserad på personens erfarenheter. Kanske tittade personen på en klocka exakt klockan tio och uppskattar utifrån erfarenheter av hur lång en kvart är, att det gått en kvart sedan klockan var tio. Andra referenser till tiden kan vara när solen går upp eller ner, eller när affärer stänger mm. Tron på vad klockan är har sin grund i erfarenheter.
Men hur är det då med religion eller andra livsåskådningar? Alla har vi en tro på hur världen är beskaffad. Ingen har full kunskap om det. Tron som vi har om vår omvärld handlar inte om att vi tar vår tro ur luften eller gissar, utan den är baserad på de erfarenheter vi fått i livet. Genom livet får vi erfarenheter av vår omvärld och det är dessa erfarenheter som formar vår tro hur omvärlden fungerar. Redan små barn undrar hur världen är, vilket visar sig genom att de granskar, prövar, utforskar och funderar. Utan detta prövande är det omöjligt att skaffa sig en bild av eller tro på hur omvärlden är beskaffad. Tro står alltså inte i konflikt med kritiskt tänkande, utan tron formas av kritiskt tänkande. Vi väljer sedan att tro på det som verkar mest trovärdigt eller den person som verkar mest trovärdig.
När vi prövar, utforskar och tänker kritiskt så prövas äktheten. Det som är falskt brinner upp som i eld, medan det som är sant håller och består prövningarna. Sanningen tål alltid att prövas. Sanningen påverkas inte av vår tro om den, utan vi måste alltid låta sanningen forma vår tro. Sanningen måste alltid hållas högt om vi vill finna den.
(1 Kor 14:29) Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs.
Att pröva, utforska och tänka kritiskt innebär alltså att jag tvingas att fundera över min egen tro och i detta så spelar ödmjukheten en avgörande roll. Utan ödmjukhet finner jag inte sanningen, för då håller jag i stolthet fast i min tro trots att den kanske är falsk. Vi måste våga sätta vår tro på spel för att finna sanningen.
Frågan: ”Ska vi tro eller ska vi tänka kritiskt” är alltså som att fråga ”Ska vi göra mål eller ska vi passa?”. Passningar leder till mål (i bästa fall), men att bara passa utan att vilja eller våga ta ett avslut leder ingenstans. På samma sätt så fastnar vi i kritiskt tänkande om vi inte vill eller vågar välja tro.
I relationer mellan människor handlar det alltid om tro, för vi kan inte veta vad andra tänker. Jag tror till exempel att min fru älskar mig. Min tro om hennes kärlek är varken tagen ur luften eller en gissning, utan har sin grund utifrån mina erfarenheter av henne. Gud vill ha en relation med oss människor. I denna relation handlar det också alltid om tro. Han vill inte bara att vi ska tro på hans existens, utan han vill att vi ska tro på hans kärlek till oss. Han vill att vi ska tro på det han säger och lita på honom i allt. Han är den som skapat oss och han älskar oss mycket mer än vad vi tror.
(Joh 14:1) ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?
Göran
(En parantes: Det jag skrivit är baserat på mina erfarenheter i livet och det som efter mycket prövande bestått).
Läs även andra bloggares åsikter om tro, vetande, relationer, val, sanning, kritiskt tänkande, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion, livsåskådning
Bild: FreeDigitalPhotos.net
8 kommentarer:
Hej Göran!
Intressant att du tar upp detta ämne.
Din klockliknelse haltar betänkligt, men jag tänker gå direkt till kärnfrågan. Vad vet vi egentligen om bibeln? NT skrevs mellan ca 45 ekr till 100 ekr. Dvs mellan 15 till 70 år efter Jesus dog. Utgår man från att Jesus är förstahandskällan, så är det som står i bibeln i bästa fall andrahandsinfo, men oftare tredjehandsinfo eller än mer avlägsen information. Bibeln klipptes ihop ca 270 år efter att Jesus dog. Den uttolkas idag av andra människor, dvs fjärdehandsinfo. Är det trovärdigt? Vad är det egentligen man följer? Detta är kristendomens teoretiska grund.
Finns det verkligen, med beaktande av ovan, utrymme för kritiskt tänkande? Hade man i så fall inte förkastat hela den teoretiska grunden som en produkt av människor snarare än gudomlighet. Det är här tron kommer in. Man läker den intellektuella luckan med argument som att det är gudomlighet som styrt processen. Att människor endast använts som redskap.
Ett kritiskt tänkande hade enligt min mening hindrat läkande av liknande intellektuella luckor. Bibeln är skriven av människor med olika politiska motiv med information som, på grund av tid och att den passerat genom så många människor, aldrig skulle uppfattas som trovärdig idag. Att lägga det till grund för ett dyrkande känns främmande.
Tro är inte baserat på erfarenheter. Tro, och bristen på kritisk tänkande, hjälper däremot att inlämma den troendes verklighet i ett mönster som passar givna föresatser. Föresatser som inte sällan är inpräntade från föräldrar eller andra inflytelserika personer från uppväxten. Man bestämmer sig för något, ofta ofrivilligt, och sedan får verkligheten anpassa sig. Detta är grundläggande för all tros fortlevnad och det är därför det finns ett motsatsförhållande mellan tro och kritiskt tänkande.
Hej JR!
Kul att du läste inlägget och tog dig tid att kommentera.
Din klockliknelse haltar betänkligt, men jag tänker gå direkt till kärnfrågan.
Du går sedan in på bibelns trovärdighet, men kärnfrågan är om vi kan komma fram till en slutsats om bibelns trovärdighet utan att tänka kritiskt. Oavsett vilken slutsats man kommer fram till. Den som tar ställning i frågan chansar inte eller gissar genom att bortse från erfarenheter i livet, utan den som tar ställning ser till det som talar för och det som talar emot och väger detta mot varandra. Här kommer det kritiska tänkandet in. Det kritiska tänkandet används inte endast om jag kommer fram till en viss slutsats.
Visst kan vi ta en diskussion om bibelns trovärdighet, men det är en helt annan diskussion än frågan om tro och kritiskt tänkande. En sådan diskussion skulle i så fall bara visa på att vi behöver tänka kritiskt för att komma fram till en slutsats, vilket också var min poäng i inlägget. Eller menar du att det är omöjligt utifrån de argument du tar upp att bibeln är trovärdig, eftersom du skriver "Finns det verkligen, med beaktande av ovan, utrymme för kritiskt tänkande? "? Om du menar att det är omöjligt så skulle många historiska dokument falla utifrån samma argumentation. Många historiska dokument som vi idag ser som trovärdiga skildringar om vad som verkligen hänt. 15 till 70 år är heller ingen särskilt lång tid i sammanhanget. Förintelsen skedde till exempel omkring för 70 år sedan.
Jag funderar också hur du menar här. Du skriver: "Tro är inte baserat på erfarenheter."men sedan hänvisar du tron till påverkan av föräldrar: "Föresatser som inte sällan är inpräntade från föräldrar eller andra inflytelserika personer från uppväxten." Hur menar du då att tron inte baseras på erfarenheter? Erfar inte barnen sina föräldrars påverkan? Sedan undrar jag om du menar att detta gäller alla livsåskådningar? Alltså även den ateistiska världsåskådningen?
Tro, och bristen på kritisk tänkande, hjälper däremot att inlämma den troendes verklighet i ett mönster som passar givna föresatser.
Kom då ihåg att även de som inte tror på någon Gud också har en tro om hur omvärlden är beskaffad. En ateistisk tro kan exempelvis vara att det bara är det fysiska som existerar eller att naturlagar styr allt som existerar. Detta är också en tro, men jag tror inte att den person som har denna tro menar att denna världsbild inte skulle ha sin grund i kritiskt tänkande. Det är alltså inte bara de som tror på någon religion eller Gud som tror medan ateister vet, utan ingen har hela bilden av hur omvärlden fungerar. Om den kan vi bara tro.
Du får gärna utveckla om du vill hur du menar att klockliknelsen haltar.
Mot bättre vetande.
Klockliknelsen. Det finns egentligen ingen sanning bakom vårt sätt att mäta tid. Det är bara ett sätt att organisera vår tideräkning. För att liknelsen skulle ha något värde så skulle personen ifråga aldrig ha sett en klocka utan endast läst i mycket gamla handlingar hur man kan tyda tid, t ex genom solståndet, och vid flertalet tillfällen gissat vad klockan är. Eftersom personen aldrig litat på att någon annan person, som inte delar personens metod för tideräkning, haft en mer precis uppfattning om vad klockan faktiskt är så har personen aldrig fått sin uppfattning bekräftad. Jag hade sannolikt inte frågat en sådan person om vad klockan är och förväntat mig ett trovärdigt svar.
Min poäng är precis att man inte kan betrakta bibeln som trovärdig med ett uns av kritiskt tänkande. Det är den enda rimliga slutsatsen med tanke på den teoretiska bakgrunden. Att använda personliga erfarenheter för att bekräfta huvuddrag i bibeln skänker inte bibeln i sig mer legitimitet.
70 år är en mycket lång tid i sammanhanget. Vi kan göra en trovärdig skildring av förintelsen på grund av den fantastiska mängden dokument från den tiden, inte minst på grund av den noggranna tyska byråkratin. Vad vi däremot har svårare att göra är att bygga precisa skildringar av enskilda personer baserat enkom på utsagor från personens bekantas barn och barnbarn. Att dessutom använda enskilda citat (från bibeln)från tredje- och fjärdehandskällor är på gränsen till oansvarigt.
Det är stor skillnad på erfarenheter och indoktrinering. Du skriver själv i andra trådar att det inte går att bevisa guds existens. Vilka erfarenheter är det egentligen vi diskuterar? Utesluter du möjligheten att man helt enkelt upplever det man vill uppleva? Att det är mer en fråga om en vilja än en tro?
Det kan säkert vara så att föräldrar påverkar sina barn till mycket. En ledstjärna bör vara att lära ens barn att förutsättningslöst möta livet, även om det kanske är motsägelsefullt. Ju mer desto bättre i alla fall.
Det må vara hänt att även ateister inte möter frågeställningar förutsättningslöst. Likt människor i alla tider finns en övertro på vad vi vet och inte vet. Lite mer ödmjukhet i alla led skulle inte skada. Det finns däremot skillnader i trovärdighet. Den naturvetenskapliga referensramen utvecklas i alla fall över tid. Den kristna referensramen förefaller inte utvecklas utan lägger energi på att hitta nya intellektuella luckor att fylla. Jag skulle säga att det är mer kritiskt, om än något fåfängt, att hålla sig till det mänskligheten tror sig kunna bevisa än att klamra sig fast vid något man vet aldrig kan bevisas.
För att liknelsen skulle ha något värde så skulle personen ifråga aldrig ha sett en klocka utan endast läst i mycket gamla handlingar hur man kan tyda tid, t ex genom solståndet, och vid flertalet tillfällen gissat vad klockan är. Eftersom personen aldrig litat på att någon annan person, som inte delar personens metod för tideräkning, haft en mer precis uppfattning om vad klockan faktiskt är så har personen aldrig fått sin uppfattning bekräftad.
Det du beskriver här är gissning. En person som aldrig fått sin uppfattning bekräftad och som dessutom gissar vad klockan är. Men poängen med klockliknelsen var att visa på när tro är en konsekvens av kritiskt tänkande. Det är alltså viktigt att skilja på denna tro och på gissning eller att ta något ur luften. Jag tog även exemplet med kärlek. Vi kan inte veta vad någon annan tänker utan vi kan bara tro om det, men det betyder inte att tron på att Helle älskar mig är en gissning.
Som kristen gissar man inte att ens världsbild är sann. Jag har aldrig mött en kristen som gissar om sin världsbild, så här tar du fel. Jag har inte grundat min tro på en gissning, utan jag vill tro på det som är sant, så därför är det viktigt för mig att resonera, pröva och tänka kritiskt. Jag vill inte tro på en lögn. Vem vill det? Att du valt en annan tro betyder inte att min tro saknar grund.
70 år är en mycket lång tid i sammanhanget. Vi kan göra en trovärdig skildring av förintelsen på grund av den fantastiska mängden dokument från den tiden, inte minst på grund av den noggranna tyska byråkratin. Vad vi däremot har svårare att göra är att bygga precisa skildringar av enskilda personer baserat enkom på utsagor från personens bekantas barn och barnbarn.
Johannes evangeliet var den text som skrevs sist av texterna i nya testamentet och den var skriven av Johannes själv. En lärjunge till Jesus och alltså själv ett ögonvittne. Texten skrevs också i en tid då ögonvittnen fortfarande existerade. Matteus, Marcus och Paulus var även de ögonvittnen. Den som inte själv var ett ögonvittne var Lukas, men han skrev sin text efter noga efterforskning som han skriver i inledningsorden.
(Luk 1:1) Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.
För att jämföra med andra skrifter från ungefär samma tid så skrevs de två första biografierna om Alexander den store mer än fyra hundra år efter Alexanders död (323 eKr). Trots detta ser historiker på dessa texter som trovärdiga historiska dokument.
Betyder då detta att bibelns innehåll är sann? Nej, absolut inte, men det går inte bortse från skrifterna genom att enbart se till dessa 15 – 70 år. Särskilt inte eftersom det till stor del är ögonvittnen som skrev texterna.
Fortsättning följer…
Det är stor skillnad på erfarenheter och indoktrinering. Du skriver själv i andra trådar att det inte går att bevisa guds existens. Vilka erfarenheter är det egentligen vi diskuterar?
Visst är det skillnad på erfarenheter och indoktrinering, men indoktrinering erfars. Även den som påverkas av en felaktig bild av verkligheten erfar en påverkan och detta erfarande använd som grund till en tro (världsbild). Det är därför det är så viktigt att tänka kritiskt innan vi tar ställning. Falska världsbilder kan annars aldrig rättas till.
Du har helt rätt, jag tror inte Guds existens går att bevisas naturvetenskapligt. Jag tror inte heller att en fri vilja går att bevisa av den anledningen att naturvetenskapen söker lagbundenhet. (Se Metodologisk naturalism). Om den fria viljan är lagbunden så kan den inte existera. Ändå tror de flesta av oss att vi har en fri vilja och agerar som om det vore så, trots att den inte kan bevisas naturvetenskapligt. På samma sätt är det med Gud. Gud kan upplevas precis som den fria viljan men han är inte lagbunden, så om naturvetenskapen skulle kunna bevisa hans existens så skulle han vara lagbunden - en naturlag.
Det finns däremot skillnader i trovärdighet. Den naturvetenskapliga referensramen utvecklas i alla fall över tid. Den kristna referensramen förefaller inte utvecklas utan lägger energi på att hitta nya intellektuella luckor att fylla.
Naturvetenskapen söker sanningen om det lagbundna och här ser vi steg för steg mer av sanningen. Bibeln talar om den andliga dimensionens sanningar där fri vilja, kärlek, hat, ödmjukhet, stolthet, förlåtelse och Gud ingår. Alltså det som inte är lagbundet men som vi kan uppleva. Du kan läsa mer om vetenskap vs Gud i inlägget Kommer vetenskapen vinna mot Gud? om du vill.
En liten rättelse: Alexander de store dog 323 fKr. Råkade skriva ett e i stället för ett f.
Hej Göran, det var länge sedan!
Jag vill kommentera en sak du skrev i OP. Du skrev:
"Att pröva, utforska och tänka kritiskt innebär alltså att jag tvingas att fundera över min egen tro och i detta så spelar ödmjukheten en avgörande roll. Utan ödmjukhet finner jag inte sanningen, för då håller jag i stolthet fast i min tro trots att den kanske är falsk. Vi måste våga sätta vår tro på spel för att finna sanningen."
Detta är ganska välformulerat, tycker jag. På individnivå tror jag många gör detta. Men det kan ibland vara svårt att göra detta på gemenskapsnivå. Människor kan förväntas att tro på något trots att de inte är övertygade om sakens riktighet. Så även om det är pga fakta som motstrider det som skall tros.
Under 90-talet upplevde jag förnyelse i karismatiska sammanhang. Så överväldigande som erfarenheterna var så var det samtidigt närmast omöjligt att ge uttryck för kritiskt tänkande. Vad ledarna sade om i stort sett allt skulle tas emot i princip okritiskt och ifrågasättanden av detta sågs som "attacker" eller värre.
Det spelade mindre eller ingen roll om fakta kunde presenteras som visade att ett påstående var oriktigt, eftersom "smörjelsen" redan hade sagt sitt, och detta kunde i princip inte ifrågasättas. Det som lät konstigt skulle ändå tas emot för att ledarna sade det och den som kritiskt ville diskutera det sågs mer eller mindre som en avvikare som inte levde upp till vad som förväntades av denne.
Men det som är sant tål att ifrågasättas och diskuteras. Så är det alltid. Det som inte tål prövningens ljus utan förväntar sig blind lydnad är alltid osant.
Dock tror jag också att det måste finnas en gräns för vad ifrågasättande innefattar. Om man som troende ifrågasätter den kristna trons grundpelare som Kristi liv, död, uppståndelse, jungrufödsel, gudom etc så kan man hamna i tvivel. Vilket är en annan sak. Men det ovanstående tål fortfarande alltid att diskuteras.
Hej Hans-Petter!
Du är varmt välkommen tillbaka! Jag håller helt med dig. Det är ett problem när man förväntas att tro på något som man själv inte är med på. Som ledare får man självklart ge uttryck för sin tro, men bibeln talar om att vi ska pröva det som sägs. Om det är sant så behöver man som ledare inte vara orolig för prövningarnas attacker, eftersom det som är sant står fast.
Om en ledare skulle säga att något är från Gud som man kanske inte är med på, så är det bara vänta och se vilken frukt det leder till. Bibeln talar om att vi ska se på frukten om det är från Gud. Det som inte är sant kommer förr eller senare alltid att avslöjas. Det kan vi lita på eftersom det som är falskt inte tål sanningens prövande ljus.
Skicka en kommentar