Varför tar inte Gud bort ondskan om han nu är Gud?

Varför förintar Gud inte bara ondskan istället för att låta Jesus dö på ett kors? Skulle det inte bara vara lättare att knäppa med fingrarna och ta bort all ondska i världen? Det som är underbart är att Gud har en lösning...

Gud skapade en fri människa, med egna tankar, meningar och vilja. Att det onda fått makt här på jorden är vi alla delaktiga i. Vi har alla fallit och tjänat oss själva istället för kärleken. Vi har alla följt vår egen väg istället för kärlekens väg.

Gud gör aldrig intrång på vår fria vilja, för genom tvång kan vi inte välja kärlek. Kärlek kan bara väljas av egen vilja. För att jag vill ge av mig själv till andra. Gud vill att vi ska förstå att vi behöver honom och inte egoism. Han vill oss alla så otroligt väl, men vi litar inte på honom. Han sträcker ut sina armar, men hur ofta vänder vi inte honom ryggen?

Vi bär alla på en skuld. Frågan är, var gör vi med den? En ser bort från den. En annan försöker rentvå sig själv. En tredje späker sig. En fjärde tycker att det var rätt åt den drabbade. En femte döljer den. En sjätte skyller ifrån sig. En sjunde drabbas av självförakt. En åttonde lider av ångest. En nionde vill ta sitt liv…

Det som bryter det ondas framfart är förlåtelsen. Det är genom förlåtelsen som relationer kan helas igen. Förlåtelsen bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer.

Jesus är nåd! Jesus är vägen till Gud. Förlåtelse är vägen till Gud! Ingen kommer till Fadern utom genom förlåtelsen.

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom."

Varför var det då nödvändigt för Jesus att dö? Jo, därför att Gud är rättvis och kärleksfull. Rättvisan skipades när Jesus tog konsekvensen av vår synd och kärleken till oss visas genom att Jesus tog konsekvensen av vår synd. Synden är det som står i vägen för en relation med Gud. Genom det Jesus gjorde kan vi få en upprättad relation med Gud! Vi kan komma med vår skuld till Jesus och få förlåtelse. Han befriar oss från alla de bördor som skulden innebär. Det är genom denna nåd som vi lär känna den enorma kärlek som Gud har till oss. Det är genom Jesus som vi lär känna Fadern.

Jesus besegrar det onda genom förlåtelsen. Det som bryter det ondas framfart är Jesus. Det är genom Jesus som relationen kan helas igen. Jesus bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer. Det är genom förlåtelsen som Gud tar bort ondskan.

(Matt 6:12) Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Tack Jesus för att kom ned till oss som ett barn och tog min skuld på dig!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om korset, Jesus, förlåtelse, nåd, ondska, fri vilja, Gud, Fadern, religion, kristendom, bibeln, jul

Visa dig Gud!

Om nu Gud finns, kan han inte visa sig fysiskt då, så att man kan tro på honom? Det är en vanlig fråga, som jag också själv har ställt. För hur lätt skulle det inte vara för Gud att visa sig med all sin makt och säga ”Jag är Gud”? En del av svaret ligger i vem Gud är.

Ord eller bokstäver i sig har ingen mening. Bokstäverna på skärmen skulle man kunna analysera genom att titta på pixlarna och de fysikaliska skeendena som ligger bakom bokstäverna, men någon mening eller något uppsåt skulle man inte hitta. Mening eller information är ingen fysikalisk storhet utan är icke-fysisk till sin natur. Det går inte att se information i det fysiska utan de fysiska bokstäverna som du nu läser måste du tolka för att kunna uppfatta den osynliga information som jag vill förmedla. Bokstäverna eller pixlarna på skärmen är alltså bara bärare av den mening som jag vill ge. Det skulle vara fel att säga att bokstäverna på skärmen är min mening, eftersom mitt uppsåt inte går att finna i det fysiska. Däremot förmedlar bokstäverna min mening. Här är en viktig skillnad. Eftersom meningen eller informationen är osynlig i sig så behövs det fysiska för att förmedla den. Ett osynligt ord (meningen) behöver alltså en kropp för att uttryckas och göras synlig.

Vad har nu detta med frågan att göra? Jo, min poäng är att visa att människans inre jag, våra tankar, vår mening och den vi är, kan inte ses i det fysiska. Vi kan bara se fysikaliska skeenden som inte säger någonting om någon mening eller vem jag är och på samma sätt är det med Gud. Vi finner inte vem Gud är i det fysiska. Men…

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss

Vem är då Gud? Jo, Gud är ande och osynlig för oss (Joh 4:23). Han är kärlek och godheten själv. Han är meningens ursprung. Han är Ordet med stort O. Guds osynliga ord (mening eller uppsåt), kärlek och godhet gjordes synlig för oss genom att han tog en människas gestalt. Vi kan se Gud genom det Jesus gjorde. På samma sätt uttrycker jag min mening med min kropp.

(Joh 1:18) Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Gud visar sig genom Jesus kärlekshandlingar och genom hans offrande död. Han visar sig genom bibeln och de kärleksfulla ord som är riktade till dig. Gud är kärlek och älskar dig! Tror du det?

Ord tolkas alltid. Precis som min mening eller mitt uppsåt tolkas av dig. Om du inte skulle tro på mig när jag berättade för dig om mig, så skulle du aldrig se den jag är. Så är det också med Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, tro, bevis, mening, jesus, religion, bibeln, Gud, gudsbevis, ord, ordet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är det omoraliskt att Jesus dog för våra synder?

Är det inte omoraliskt att Jesus dog för människors synder? Tar inte Jesus i så fall bort vårt ansvar? Man kan få förlåtelse för allt, men borde det inte vara mer moraliskt att stå för det man gjort i stället för att lägga skulden eller synden på Jesus? Dessa tankar är inte ovanliga, men det ligger ett missförstånd i resonemanget som jag skulle vilja reda ut.

Vi människor är ansvariga för våra handlingar. Gud har skapat oss med en fri vilja och ett ansvar. Även som kristen har jag alltså ett ansvar för mina handlingar. Jesus tog aldrig bort vårt ansvar när han dog för oss och det är heller inte så att jag som kristen lägger över ansvaret på Jesus för min skuld. Jag kan alltså inte säga att det är Jesus eller Guds fel att jag för fel. Jesus sa heller aldrig att han var syndig eller hade syndat. Med andra ord så är jag ansvarig för skuldens uppkomst.

Det Jesus däremot gjorde var att ta på sig syndens konsekvens. Han betalade av all vår skuld och skipade på så sätt rättvisan. Syndens konsekvens är lidande och Jesus tog den totala konsekvensen som bortvändheten mot Gud (kärleken) innebär. Med andra ord så tog han på sig helvetesstraffet för alla människors räkning. Varför gjorde han då detta? Jo, han gjorde det i kärlek, för att du och jag skulle slippa. Ingen behöver lida helvetet, eftersom straffet (konsekvensen) redan är utagerat. Det Gud vill är att försonas med oss människor. Han är inte ute efter att straffa någon.

Kan jag då få förlåtelse för allt? Ja, så är det. Det finns ingen synd som är för stor för att förlåtas. Att be om förlåtelse handlar också om att ta ansvar för sina handlingar. Det är att ångra det jag gjort och säga förlåt. Hade jag inte känt något ansvar för synden, så hade förlåtet inte varit mer än bara ord, för vem skulle kunna känna ånger och ärligt säga förlåt för något jag inte känner ansvar för?

(2 Kor 5:19) Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.

Gud har tagit ansvar för synden eller skulden och förlåtelsen erbjuds till alla. Jag väljer själv och ansvarar för om jag vill ta emot förlåtelsen eller inte. Förlåtelsen är en oförtjänt gåva, given i kärlek och som bara kan tas emot i tro.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, fri vilja, förlåtelse, jesus, kristendom, skuld, synd, bibeln, Gud, kärlek, moral, omoral
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är Jesus enda vägen till Gud?

Är det inte arrogant och intolerant mot andra religioner och livsåskådningar att påstå att Jesus är enda vägen till Gud? Borde inte kristendomen vara mer ödmjuk? Detta är inte en ovanlig tanke och jag tänkte ge min syn på saken.

Jesus gjorde många stora anspråk när han levde på jorden och en av dem är när han säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). En sak som är viktig att komma ihåg i sammanhanget är att sanningen är snäv och exkluderande. Det finns exempelvis bara ett svar på 2 + 3. Alla andra svar är fel. Sanningen är alltså i sig exkluderande, orubblig och skiljer sanning från det som inte är sant. Om nu Jesus inte bara talar sanning utan också är sanning så är det också att förvänta att Jesus, om han nu är det han säger, är exkluderande och orubblig.

Har då alla andra fel? Nej, alla andra har inte fel i allt och ingen har rätt i allt. Vi kan alla se olika sanningar om tillvaron, men sanningen eller vad som är sant påverkas inte av vad vi tror om den. Oavsett om vi tror att jorden är platt eller inte, så påverkar vår tro inte sanningen om jordens form. Sanningen är alltså inte relativ. Den bara är. Vi kan tro olika om sanningen, men sanningen i sig står fast.

Om Jesus talade sanning, så är han enda vägen till Gud. Är det då inte arrogant att tro att alla andra har fel om detta? Nej, för om det är sant så är det inte mer arrogant än att säga att jorden är rund. Människans tro om vad som är sant påverkas av våra upplevelser i livet. Vi har alla haft olika erfarenheter i livet och utifrån detta bygger vi vår tro. Alla människor tror att just deras tro är sann, annars hade vi inte haft den tro som vi har. Hade jag trott att min tro inte är sann, så hade jag bytt tro, för vem vill tro på en lögn. Alla tror alltså att just deras tro är sann och detta är i sig inte arrogant. Ödmjukhet är en nyckel till att finna sanningen.

(Ef 2:8) Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Ingen kristen kan vara stolt eller upphöja sig själv på grund av sin tro. Tron och räddningen är en oförtjänt gåva given av Gud i kärlek som ingen kan ta åt sig äran för. Den kan endast tas emot i ödmjukhet. Visst kan vi kristna högmodigt föra fram tron, men Gud ger aldrig tron som en belöning, så stoltheten har vi inte täckning för.

Vägen till Gud är den försoning som Jesus gjorde möjlig. För att en brusten relation skall bli upprättad så måste försoning ske. Gud sträcker ut sin hand till oss i försoning genom det Jesus gjorde för oss alla. Gud vill ge oss sanning, evigt liv och vägen till livet. Om det är sant så är det sant för alla och den bästa gåvan vi kan ta emot.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, liv, sanning, väg, religion, Gud, bibeln, livsåsskådning
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Vad skulle Jesus ha gjort?

En fråga som man lätt kan ställa sig i olika situationer är vad Jesus skulle ha gjort. Hur skulle Jesus handlat om han levde i Sverige idag? Men det finns en fälla som är lätt att hamna i med dessa frågor.

När det gäller att följa Jesus, så är det lätt att fråga honom vad han vill att jag skall göra. Jag kanske säger till Gud: ”Säg vad du vill att jag skall göra så gör jag det”. Jag har själv, för att ta ett exempel, frågat Gud vad han vill att jag skall skriva för inlägg. Visst, det är inte fel att fråga Gud, men jag har känt att Gud istället frågar mig: ”Hur vill du ge vidare det jag har gett dig?”. Det är så lätt att tro att Gud kommer med en massa krav på oss som vi måste leva upp till. Att Gud hela tiden vill att jag skall göra något annat än det jag gör. Att han ständigt är besviken över det jag gör. Det är lätt att tro att jag måste bli missionär, präst eller pastor för att Gud skall tycka att jag gör något bra, men jag har förstått att så är det inte.

Jag skall förklara vad jag menar genom att ta ett exempel. Om en vän jag älskar ramlar och skadar sig, så hoppas jag att jag skulle rusa fram för att hjälpa och trösta. Jag hoppas att jag skulle visa medlidande med vännen. Jag skulle inte vilja att jag i det läget frågar mig: ”Vad skulle Jesus ha gjort?”. Bara att ställa den frågan skulle visa på min brist på kärlek till vännen. Frågan skulle visa att jag mer bryr mig om hur jag ser ut inför Gud, än om kärleken till min vän. Men sanningen är att Gud vill att vi skall drivas av kärleken och godheten, eller med andra ord drivas av Gud. Jag tror att många av de gånger som vi följer Jesus gör vi det utan att ens tänka på det. Det sker instinktivt, eftersom vi gör det i kärlek. De gånger däremot som vi försöker att vara duktiga inför Gud så missar vi helt målet.

Att följa Jesus handlar inte om att fråga sig var Jesus hade gjort, utan att följa den ande, som är av Gud, Guds helige ande. Det handlar inte om att lista ut vad som är gott, utan om att följa hjärtat. Gud vill att vi skall förstå det goda, men han vill också att vi skall ha det i oss och låta det driva oss. Poängen var inte att vi skulle få en massa direktiv eller lagar att följa, utan han gav oss en ande.

(Jer 31:33) Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Att följa Jesus handlar om att drivas av Guds kraft, den helige anden. Tänk dig att vi människor är som kugghjul. Gud är det stora drivande kugghjulet som skall driva alla de andra kuggarna. Ingen annan kugge har kraft i sig själv, utan all kraft kommer från den stora kuggen, Gud. Gud ger av sig och lägger det i våra hjärtan, så att vi skall kunna göra hans gärningar.

(Rom 5:5) ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden.

Vad skulle då Jesus ha gjort i situationen med den skadade vännen eller om han levde i Sverige idag? Svaret är att han skulle ha drivits av kärlek. Han skulle ha älskat och visat medlidande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om den helige Anden, kärlek, medlidande, Jesus, väg, Gud, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Det nya förbundet – Ett bra byte!

Gud skapade människan till att ha en gemenskap med honom. En gemenskap med honom som är alltigenom god och är kärlek. Det var också därför som Gud velat ingå ett förbund med människan. (Läs gärna mer här om vad ett blodsförbund innebär). Hans motiv är inte egoistiska utan det är hans kärlek till oss som drivit honom till att vilja ingå ett förbund med människan.

(1 Joh 4:9) Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Vi har inte på något sätt gjort oss förtjänta av en gemenskap med Gud eller av Guds kärlek. Hur ofta har vi inte vänt kärleken ryggen genom att tjäna oss själva i egoism före att tjäna andra i kärlek? Trots detta älskar Gud oss så otroligt mycket och vill ge av sig till oss. Ett tecken på att man hade ingått ett förbund var att man bytte mantlar med varandra. Symboliken var att man ger det man är eller det man står för till varandra.

(Jes 61:10) Min glädje har jag i Herren, jag jublar över min Gud, ty han har klätt mig i segerns dräkt och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,

Gud är rättfärdig, vilket betyder att han aldrig gör fel. Det han vill är att ge oss av sin rättfärdighet. Gud är kärlek och han vill ge oss av sin kärlek. Gud är sanningen och han vill uppenbara sanningen för oss. Gud är ande och han vill ge oss av sin helige ande. Gud är god och han vill visa sin godhet för oss. Gud är en givande Gud! Det är sån som han är. Han vill ge av sitt och sig själv till oss. Detta är de kläder, den mantel han vill sätta på oss. Vad är då människans del i det nya förbundet, för i ett förbund så sker ju ett utbyte. Ett förbund handlar om att ge och få. Vad är det vi skall ge Gud? Vilka kläder skall vi ge honom?

(Jes 1:18) Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?

Det vi ger i det nya förbundet är våra smutsiga kläder. Röd eller purpurröd är i bibeln syndens färg. Den mantel vi ger är vår synd och Jesus var den som fick bära dem.

(Mark 15:17) De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom.

Jesus bar vår mantel. Han bar vår synd och gjorde det i kärlek för att vi skulle kunna få del av de kläder som Gud vill ge till oss. Han vill klä oss med hans rättfärdighet.

(2 Kor 5:21) Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Genom tron att Jesus tagit på sig din synd, så ser Gud inte längre din synd, utan han ser dig som rättfärdig! Han ser inte dina fel, utan ser dig som fläckfri. Innebär det då att du inte syndar längre? Nej, men ditt brott, din synd tog Jesus på sig. Du är friköpt från skuld. Gud har gett dig rättfärdighetens mantel! Det är en oförtjänt gåva given i kärlek, för att han vill ge av sig till dig och för att han vill ha gemenskap med dig. För Gud är du hans älskade barn.

(Gal 4:4) Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, Jesus, Gud, korset, kärlek, religion, relation, gemenskap, kristendom, bibeln

Så älskar Gud världen!

Gud älskar oss människor otroligt mycket. Mycket mer än vi någonsin kan ana. Han har en sådan omsorg över oss att han gör vad som helst, bara vi närmar oss Honom. För Gud är det inte viktigt på vilket sätt det sker, bara att det sker. Vi är alla syndare och är därför redan dömda, eftersom det ligger en dom över allt ont. Men Gud vill dra oss till sig och är villig att ge alla nåd. Gud sträcker i kärlek ut sina armar till oss samtidigt som vi lever i synd. Jesus kärlek för oss är så stor, även när vi syndar, att han därför tog på sig det straff som vi egentligen förtjänar.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När Jesus dog för oss, så menas det inte att han dog den fysiska döden i vårt ställe. Vi kommer ju alla att dö förr eller senare. Han plågades visserligen fysiskt med tortyr, med det är många som utsatts för sådan behandling både före och efter hans död. De dessa människor däremot inte upplevt är den ofantliga ångest som inträffar, när det sista lilla hoppet försvinner, då Gud som är allt det goda vänder ryggen. Denna totala hopplöshet och fasa upplever inte människan här på jorden, eftersom Gud här ständigt håller ut sina armar åt oss. Men Jesus fick uppleva denna totala ångest och i ren desperation ropar Han: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46 och Mark 15:34). I detta ögonblick var han övergiven av Gud och totalt skiljd ifrån honom. I Bibeln talas det om två sorters död. Dels den fysiska döden, som är den död vi alla måste gå igenom. Men sedan finns det den eviga döden eller den andra döden.

(Upp 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

När det talas om att Jesus dog för dig, så innebär det att han tog på sig ditt straff och dog den andliga döden. Jesus led alltså i helvetet i ditt ställe! Han fick inte bara smaka lite av den andliga döden utan han fick svälja döden för alla människor. Du behöver därför inte komma till helvetet. Detta är redan fixat! Priset för dina synder är redan betalda. Gud vill inte döma dig, han vill rädda dig. Jesus har redan suttit i fängelse för dina brott. Så mycket älskar Jesus dig att han tar detta enorma straff, att känna helvetets alla plågor, bara för att han vill att du skall slippa detta. Så betydelsefull är du i hans ögon. Här visar verkligen Jesus sin kärlek till dig. Jesus vill vara din vän och han vill att du skall vara med honom i hans rike. Han har berett en plats för dig där. Allt är redan färdigt och fullbordat. Nu gäller det alltså bara för dig att lita på detta, så att du kan ta del av denna fantastiska kärlekshandling. Det ända du i hjärtat behöver säga är: ”Tack Jesus för att du led döden i mitt ställe!” Tro på att Gud älskar dig så att du inte går miste om hans enorma kärlek. Detta är det glada budskapet!

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När Jesus uppstod, så uppstod han alltså inte bara från den fysiska döden utan även från den andliga döden. Döden kunde inte hålla greppet om Jesus, eftersom det ingick i Guds plan.

(Apg 2:24) Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

Jesus lever! Döden är besegrad!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, jesus, förlåtelse, försoning, död, kärlek, religion, kristendom, bibeln, liv
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Förlåtelse - vägen till frihet

Jag har i dagarna haft samtal med människor om att förlåta. En sak har blivit väldigt tydlig. Den människa som har blivit skadad och sårad är den som bär på skuld och skam över det inträffade. Det borde vara tvärtom - att det är den som skadar som får stå med skam. Ett exempel på detta är den mobbade tioåringen. Det borde vara mobbaren som känner skuld och skam, men istället är det den mobbade. Någonstans inom den som blir mobbad finns ett sår som skriker - jag är föraktad, tydligen inte värd att älskas. Skammen leder till att man sluter det inom sig. Problemet är att man blir inte fri ifrån det. Det ligger där och gnager och tär. Det hindrar människan från att lita på andra, från gemenskap. När vi slutar att lita på våra medmänniskor och när vi slutar att riskera att bli sårade igen så gör vi oss onåbara för kärlek. Muren växer och människan blir allt mer ensam.

Hur bryter man den här onda spiralen? Hur blir man fri från den skam som kommer av att ha blivit sårad? Kan man någonsin lita på andra människor igen?

Förlåtelse kanske känns omodernt i vårt samhälle där vi kan utestänga människor från vår vänskapskrets på facebook eller strunta i att svara i telefonen eftersom vi har nummerpresentatörer. Men saken är att det finns inget mer effektivt i våra relationer än kärlek och förlåtelse. Att förlåta är att riva muren. Att förlåta är att sluta dölja sig bakom skydd och masker. Att förlåta är att återigen våga möta det som gör ont, för att bli fri ifrån det, för att avväpna det.

Att förlåta är både en process och ett viljebeslut. Att förlåta är aldrig detsamma som att tycka att handlingen var okey eller acceptera den. Förlåtelse kan börja med att inse att den handlingen var fel, för om inget fel har begåtts finns det ju heller ingenting att förlåta. Det här kan säkert tyckas självklart för vissa. Men för många som har blivit utsatta för övergrepp som barn så måste man först inse att jag själv inte bär skulden för det inträffade. Genom att se att det som har skadat en var fel så separerar man skammen och skulden ifrån sig själv och lägger den där den hör hemma - på förövaren.

När man väl inser var skulden ligger kan vi förlåta. Vi behöver välja att separera handlingen från den som har skadat. Det här innebär en del smärtsamma delar. När jag väl har förlåtit så kan jag inte gömma mig bakom en offerroll, jag ger upp min rätt till hämnd. Att förlåta är att välja att inte döma den andre eller tolka den andre utifrån den onda handlingen. Men att förlåta är också att välja att inte längre se sig själv utifrån ett offerperspektiv. Att förlåta är att sluta se på personen som förövare och börja se på den som medmänniska, som vår nästa.

Genom att inte förlåta kan man leva ett helt liv genom att skylla allt på förövaren. Man kan välja att låta sitt liv styras av det som har hänt. Men konsekvensen blir ensamhet, rädsla, bitterhet och ofrihet. Det finns människor som lever ett helt liv med hat och ilska i sitt hjärta. Hat och ilska som är helt förståelig. Förövaren har dock ingen aning om att den människan går och är arg. Förövaren har kanske glömt eller förträngt allt som hände för länge sedan.

Jag tror det var CS Lewis som sade: "Att förlåta är att släppa en fånge fri och när man väl har förlåtit så inser man att den fången var man själv". Att förlåta är att bli fri! Det är att bli fri från framtida påverkan av det onda som en gång hände en. Att förlåta är att än en gång utsätta sig för att älska, att bli älskad och att bli sårad.

Finns det saker som är oförlåtliga? Jag kan tänka mig att det finns saker som människan inte mäktar med att förlåta på egen hand. Jag är dock helt övertygad om att det finns en som kan hjälpa - Jesus! Han vill kärlek, han vill kärleksfulla relationer och han vill att vi förlåter varandra. Så som han har förlåtit oss vill han att vi förlåter varandra.

I mitt hjärta har Jesus kommit med kärlek, en kärlek som har smält bort min bitterhet och mitt hat mot de som har gjort mig illa. Det fanns saker som jag inte mäktade med att förlåta, som hade gjort mitt hjärta hårt, vilket ledde till att jag hade svårt om inte omöjligt att lita på människor. Jag är idag sårbar igen för jag väljer att lita på människor, att älska och att bli älskad. Ett liv i frihet från min brutenhet och från skammen.

Om du har lidit för att andra människor har skadat dig så vet jag att Jesus vill ta bort all ilska, bitterhet, rädsla, ensamhet, ångest och hat ur ditt hjärta. Jesus vill komma med kärlek, frid, glädje och upprättelse. En kärlek som kommer att smälta bort det hårda. Han vill att du ska se på dig själv så som han ser på dig - som hans älskade barn och han vill att vi ska se på vår nästa på samma sätt.

Om du vill så får du gärna be med mig: Jesus, Herre, du ser mina sår, min skam, min brutenhet. Herre jag ber att du fyller mitt hjärta med din kärlek. Herre jag ber att du hjälper mig att förlåta den som jag inte själv mäktar med att förlåta. Jesus jag tackar dig för att du har förlåtit mig och jag ber nu om att du hjälper mig att förlåta andra. I Jesu namn. Amen

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, nåd, skuld, skam, jesus, frihet, relationer, Gud, kristendom, religion, psykologi

Ska vi döma eller inte?

Är det fel att bli arg eller döma? Kanske tycker du att det är självklart eller så kanske du tycker att man skall behålla ilskan inom sig. Vad säger bibeln som saken?

(Luk 6:37) Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Jesus säger att vi inte skall döma, men vad innebär det? Skall vi låta bli att bli arga? Skall vi inte säga ifrån när någon bär sig illa åt? Många har missförstått detta bibelord som att det skulle vara fel att bli arg eller säga ifrån, men det är inte detta som Jesus menar med att vi inte skall döma. Jesus själv var till exempel arg på de som hade gjort hedningarnas böneplats till en handelsplats eller ”rövarnäste” (Mark 11:15-19). Jesus var heller inte rädd för att säga sanningen, oavsett om sanningen inte alltid var så diplomatisk (Matt 12:34).

Tvärtom så är det sunt att bli arg på det onda och säga ifrån. Det viktiga är däremot att skilja skulden från förövaren. Vi skall bli arga på det onda och döma det onda för att visa att det är ont. Domen är viktig för att visa på rätt och fel. Om vi inte dömer det onda eller en handling, så kan vi inte heller förlåta, eftersom det då inte finns någon skuld att ta bort. Förlåtelsen föregås alltså alltid av en dom. Så är det också för Gud. Han har funnit oss alla skyldiga och domen har fallit över våra liv.

Vad menas då med att vi inte skall döma? Jo, det handlar om att jag skall bli arg på det onda och döma handlingen, men att jag skall släppa förövaren fri. Jag måste släppa taget om den som gjort mig illa. Jag skall alltså inte döma människan.

Innebär nu detta att vi skall avskaffa rättssystemet och att ingen skall straffas för brott? Nej absolut inte. Rättssystemet är från Gud och något han har implementerat. Rättvisan är med andra ord viktig för Gud.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar.

Paulus skriver i nya testamentet om hur vi skall förhålla oss till rättssystemet.

(Rom 13:4) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

Rättssystemet är implementerat för vår skull i kärlek. Jesus kom inte för att ta bort rättssystemet eller sätta det ur spel. Däremot så kom han med förlåtelsen. Han kom med en utväg ut ur domen. Gud steg ned från sin domstol och kom ned som en vän och betalade av all den skuld som fallit genom domen. Eftersom Jesus kom med förlåtelsen till oss, så skall också vi förlåta de som står i skuld till oss. Vi skall följa Jesus spår, att skilja det onda från de som gjort oss illa och komma med förlåtelse.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, rättvisa, förlåtelse, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Att ta emot Gud

Jag kommer alltid att minnas den dag som jag blev andedöpt. Ett andedop är när man tar emot Guds Ande i sitt hjärta och blir pånyttfödd. Det innebär att ens ande får nytt liv och föds av Gud själv.

Jag hade varit kristen i några år, så till vida att jag visste att det var sant det som stod i bibeln, att Jesus faktiskt dog på korset för att sona vår synd, att himmelriket är verkligt och att Jesus inte bara dog – han uppstod och lever! Jag hade några år tidigare fått ett skrämmande möte, mitt i natten, men blivit hjälpt av Gud på ett mycket påtagligt sätt. Jag har skrivit mer om detta här. Det jag inte hade fått uppleva var andedopet.

På min födelsedag så fick jag en bok av min svärmor – Strömmar av levande vatten, sammanställd av Colin Urquhart. I brevet som följde berättade hon om att det här var en bok som har betytt väldigt mycket för henne. Göran dukade undan frukosten medan jag satt kvar i sängen och bläddrade i boken. Den handlade om bön och kristen meditation. Att be är att bli stilla inför Gud och att ta emot honom i sitt inre.

På det här sättet tog jag emot Gud för första gången i mitt hjärta! Det här var det som fungerade för mig. Kanske fungerar det för dig också!

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. (Joh 7:37-39)

Så här gör man:

Slappna av: Sätt dig ner lugnt och bekvämt, men ligg inte ner eller ”slöa”.

Be: Alla våra böner bör vara inspirerade av den helige Ande. Låt honom komma till dig och leda dig! Börja med att i stillhet be ut någonting t ex: Jesu heliga Ande – öppna mig för dig, Jesu heliga Ande fyll mig med din glädje, eller Helige Ande kom och lev i mig. Läs gärna en stund i bibeln och låt bibeltexten sjunka in i dig.

Slappna av helt: Slappna av kroppen bit för bit. När du slappnar av i kroppen hjälper du ditt sinne att bli mer öppet och koncentrerat.

Kom till mig, jag vill ge dig frid: När kroppen har blivit stilla och kommit till ro behöver vi förbereda vårt sinne för att vara öppet och mottagligt från Gud. Jesus sa: ”Kom till mig”. Säg dessa ord till dig själv och överlämna så allt som gör dig orolig till Gud – rädsla, tvivel, synd, skuld, problem, ilska, bitterhet, avundsjuka eller motstånd. Allt som hindrar dig från att kunna ta emot från Gud. Jesus har själv sagt att han kan ta dina bördor och ge dig frid. Bara han kan göra det!

Förlåt andra: Jesus sa att vi ska förlåta om vi vill bli förlåtna. Han sa att vi ska älska varandra så som han har älskat oss. Ge nu din kärlek och din förlåtelse till dem som har gjort dig arg och ledsen. Låt orden komma från ditt hjärta! Om det känns svårt att förlåta någon så låt Jesus hjälpa dig med det! Säg att Gud, det här klarar jag inte själv, lyft bort min vrede och sorg. Hjälp mig att förlåta honom/henne.

Nu kan du ta emot!

Här kan du lyssna till Guds röst eller upprepa en mening från bibeln. Du kan lägga fram människor som du vill be för. Tacka Gud för allt det goda han gör för dig och tacka honom för att han hör dina böner. Var stilla inför Gud och låt honom fylla på med kraft till dig. Avsluta den stilla stunden med att tacka Gud för den han är och för det som passar in – för friden, glädjen, kärleken, livet osv. Gör slutligen en överlåtelse av dig själv till Jesus. Be gärna följande: ”Nu, Herre, vill jag överlåta hela mig åt dig. Allt jag är, allt jag har, allt jag gör. Detta vill jag överlåta åt dig varje dag tills den tid kommer då det inte finns något mer att överlåta, därför att jag då är ett med dig.”

När jag provade det här så sänktes Guds ande ner över mig! Jag kan inte riktigt beskriva det men jag fylldes av glädje och kärlek. Jag fick en visshet om att jag var Guds älskade barn. Efter den händelsen flyttade Gud in. Han är min ständiga kraftkälla. Han hjälper och leder mig och han sviker mig aldrig!

Jag hoppas och ber att Gud ska beröra dig. Han har så mycket som han vill ge oss, så mycket liv, frid, kärlek och glädje!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om bön, den helige Anden, jesus, vittnesbörd, bibeln, Gud, kristendom

Är kunskap vägen till Gud?

Är det så att jag måste ha mycket kunskap för att vara kristen. Är det kunskapen som räddar oss? Kunskap är viktigt men är det lösningen?

För att försöka ge ett svar på frågan tänkte jag dra en parallell med musik. Musik kan analyseras och diskuteras av lärda musiker och musikvetare. De försöker kanske få fram hur kompositören tänkte när han skapade verket. Vad ville han förmedla eller uttrycka? Vilken skala användes? Varför lades disharmoniska ackord in i andra stycket? Hur spelades, rent tekniskt, styckets snabba parti? Många diskussioner kan föras runt bara ett enda musikstycke. Det man lätt glömmer, när man analyserar och plockar isär, är att musik skall upplevas. Jag behöver inte vara konsertpianist eller musikdirektör för att musiken skall beröra mig. Jag behöver inte ens veta vad ett ackord är eller ens vad en not är? Musiken är till för att beröra människor och ge en upplevelse.

Tänk dig en konsertpianist som sitter och letar fel i musiken under en konsert eller letar efter partier som han hade kunnat göra bättre. Han är så driven av allt analyserande och kritiserande att han får svårt att njuta av det ljuva pianostycket och konserten. Bredvid honom sitter en musikaliskt okunnig person som får rysningar av de vackra tonerna.

Budskapet i bibeln kan liknas med musiken. Gud vill inte att vi skall fastna i att dissekera bibeln i bitar och analysera den, för jag behöver inte ens vara bibelkunnig för att bibelordet skall beröra mig. Risken är att jag hamnar i konsertpianistens dike, alltså att jag inte längre kan uppleva eller känna det kärleksfulla budskapet som bibeln innehåller.

För att ta ett annat exempel så kanske jag har en kokbok hemma. Jag tittar på bilderna i den och analyserar rätterna för att få ut någonting av min kokbok. Problemet är att mat skall smakas för att upplevas. Även om jag vet precis hur man lagar till en oxfilé på bästa sätt, så är det ingenting värt om jag inte får smaka på rätten.

Gud vill att vi skall uppleva och beröras av budskapet. Han vill att vi skall leva av budskapet och att det skall bli levande för oss. Han vill inte bara att vi skall veta att han älskar oss, utan han vill att vi skall känna oss älskade! Gud vill inte bara att vi skall veta att Jesus ger förlåtelse, utan han vill att vi skall känna oss förlåtna! Gud vill beröra våra hjärtan. Om du kände den enorma kärlek Gud har till dig, så skulle du varken vara rädd eller ledsen. Gud vill hålla om dig och vara din vän! Detta kan låta otroligt men det är sant. Gud älskar oss alla så mycket att han har gjort allt för att vi alla skall kunna räddas till livet. Tro på budskapet och du kommer att uppleva allt detta.

(Joh 5:39) Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Kunskap är inte svaret, utan visar var svaret finns. Kunskap är inte vägen till Gud, utan den visar var vägen finns. Kunskap kan vara en hjälp, men är i sig ingen lösning, utan vittnar om lösningen. Lösningen är försoningen med Gud. Endast kunskapen om denna försoning är ingenting värd. Jesus har gjort denna försoning möjlig och försoning är den enda vägen till Gud.

(Joh 14:6) Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, försoning, väg, kunskap, liknelse, religion, bibeln, kristendom

Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?

Är kärleken en mekanism i varje människa? Är det då inte så som många tror att godhet kommer inifrån och inte uppifrån? Vad skall vi i så fall med Gud till om vi klarar oss utan honom? Vad kärlek är och var den kommer ifrån är en viktig fråga, eftersom kärleken är så central för oss alla.

Kärlek är ett behov som vi alla människor har, oavsett vår kulturella bakgrund. Alla behöver bli sedda, få bekräftelse och alla behöver få känna sig värdefulla. Alla längtar vi efter att bli älskade och vi gör mycket för att andra människor skall älska oss. Listan skulle nästan kunna göras oändligt lång på saker vi gör för att få behovet av kärlek tillfredsställt. Om det är så att människan själv kan producera kärlek, varför söker vi då kärleken utanför oss själva? Om kärleken är i oss, varför är det då så svårt att plocka fram den?

Kärlek är som en gåva som bara kan tas emot i tro. Jag måste tro på en kärlekshandling som är riktad till mig för att jag skall kunna känna kärleken. Misstro mot kärleken utestänger den och gör den omöjlig för mig. Tron är alltså ett måste för att jag skall kunna ta emot den så viktiga kärleken, som vi alla är beroende av.

Kärlek är alltså inget som vi själva kan producera, utan något som vi får ta emot i tro. Vi kan inte tanka oss själva med kärlek, utan vi är beroende av varandra. Om min tank är tom på kärlek, så har jag heller inget att ge min omgivning. Jag kommer då ständigt söka bekräftelse och jag har inte så mycket över till andra. Om jag exempelvis är hungrig kommer den största tiden gå åt till att hitta mat. Jag blir som ett hungrigt lejon på jakt och tvekar inte att använda armbågarna om det behövs. Men om mitt behov av mat är stillat så kan jag dela med mig av den mat jag har, vilket ju är mycket svårare när jag är vrålhungrig. Så, visst kommer kärleken inifrån när jag älskar någon, men den kärlek jag har kommer utifrån och tas emot i tro.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Gud är godheten själv och han är kärleken. Världen är full av hungriga människor som ständigt och desperat jagar efter mat. Kärleken är vår andliga mat. Gud är kärlek, så det är Gud vi alla behöver och är beroende av. Han är vår andliga mat. Jesus ropade:

(Joh 7:37) "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.

Gud är kärlekens källa och Guds ande är kärlekens ande. Guds ande är det vatten som ger liv detta vatten har vi fått från Gud som en gåva. Vattnet kan vi bara ta emot i tro, så det är genom tron som vi dricker av det. Vetskapen om var källan finns räcker inte, utan vi måste dricka av den för att fyllas av Guds kärlek och kraft.

(2 Tim 1:7) Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, kärlek, den helige Anden, religion, kristendom, bibeln
Bild: Kane Gledhill, FreeDigitalPhotos.net

Varför straffas de som inte tror på Gud?

Hur kan Gud straffa de som väljer att inte vara med honom? Detta måste ju vara ett bevis för att Gud försöker tvinga oss till sig. Är detta verkligen en god Gud? Är inte detta ett tecken på att Gud är en egenkär och maktgalen diktator i alla fall? Många har svårt med detta, men jag vill ge en logisk förklaring.

Gud är alltigenom god. Han älskar oss inte endast utan han är kärlek. Gud är som ljus. Där Gud är finns inget mörker. Där Gud är finns ingen kärlekslöshet.

(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Många har svårt med texter om helvetet i bibeln, vilket jag på sett och vis kan förstå. Hur kan Gud tillåta ett sådant ställe? En sak är då viktigt att komma ihåg, nämligen att välja bort Gud som är kärlek får konsekvenser. Att välja bort ljus innebär att konsekvensen blir mörker. Den som inte vill ha med Gud att göra (som ger kärlek, trygghet och frid) kommer att uppleva konsekvensen av det vilket blir kärlekslöshet, otrygghet och ångest. Gud kan inte beskyllas för att det onda existerar för han är alltigenom god. Ljuset kan inte beskyllas för att mörkret finns. Det onda mörkret står vi själva för. Det är vi själva som gett makt åt det onda och inte Gud. Den som väljer bort ljuset drabbas alltså av mörker och drar mörkret över sig själv. (Läs gärna inlägget Hur kan Gud vara allsmäktig när världen ser ut som den gör?).

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Gud varnar oss för ondskans konsekvenser och han gör det i kärlek. Ett barn som inte lyder sina kärleksfulla föräldrar utsätter sig för en risk, nämligen risken att drabbas av det som föräldrarna varnar för. Ett exempel är att föräldrar varnar för att börja med droger. Detta säger ju föräldrarna för att de älskar sitt barn. Om barnet inte lyder utsätter sig barnet för risken att drabbas av det föräldrarna varnade för. (Jag skriver mer om detta i Varför måste vi lyda Gud?). Gud vill oss alltså väl med de varnande orden att olydnad mot honom som vill oss väl för med sig det ondas konsekvenser. Gud älskar oss!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Min poäng är att det inte är Gud som står för det onda, utan det onda är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud. Gud har inte skapat ondskan utan det är Guds motsats. Helvetet är en plats där kärlekslöshet, skräck och ångest råder. Kärlekslösheten är inte Gud ansvarig för. Helvetet är mörker och är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud som är kärlek och ljus. Den som väljer mörker drar mörkret över sig själv, men den som vill vara i ljuset kommer Gud att leda till ljuset. Valet är vårt. Jesus har lidit helvetet i ditt ställe för att du skall slippa. Han gjorde det för din skull och för att han älskar dig så. Himmelriket är en gåva som Jesus berett för dig. Det är en gåva som måste tas emot. Gud säger till dig: ”Var så god!”.

(Rom 6:23) Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, Gud, Jesus, helvetet, kärlek, lydnad, bibeln, kristendom, religion

Du är kallad av Gud!

Vet du om att du är kallad? Vet du om att den kallelsen är från Gud själv? Han som har skapat världen har kallat dig att bli hans barn!

En kallelse är ett uppdrag, en vandring och ett nytt liv. Ingenting kommer att bli som förut. Den väntar på att du ska sträcka dig efter den, för Gud kommer aldrig att tvinga sig på dig. Om du blir rädd nu så kan jag berätta att du är inte ensam om att i första anblicken av Guds erbjudande uppleva en skräckblandad förtjusning.

Jag har en vän som blev frälst (vilket betyder räddad, befriad) för ett tag sedan. Hon upplevde Gud, att han fanns, men var rädd för att släppa taget. Hon var rädd för att släppa in honom. Jag kan förstå henne, för att i frälsningen ligger någonting utanför vår kontroll. Att bli frälst är nämligen att släppa sin egen kontroll och låta Gud ta över rodret. Min vän sa, efter en period av tumult, ja till Guds erbjudande - att ta emot Jesus som sin Herre och frälsare, att lita på att Han dog för hennes skull, att släppa sin kontroll och lita på att Gud är en god Herre. Här hände något! När hon sade ja till Jesus upplevde hon hur den heliga Anden gjorde något inuti henne. Det är vad vi brukar kalla pånyttfödelsen - när Guds Ande pånyttföder din ande. Hon gick i ett fullständigt kärleksrus i två veckors tid! Hon älskade alla! Hon fick kraft, glädje och gick omkring alldeles sprudlande. Det konstiga var att det var inte bara hon som förändrades. Problem och konflikter som i åratal hade funnits i hennes släkt blev lösta - förlåtna och nedlagda! Hon har berättat för mig att hon fortfarande får problem, vilket är en naturlig del av livet som människa, men hon blir inte bekymrad längre. Hon litar på att Gud kommer att lösa det. För en tid sedan så hände en väldigt svår sak i hennes liv. Själv hade jag nog blivit skakad vid en sådan händelse, men hon var lugn. Hur det än blir, så blir det till det bästa sa hon medan vi bad för det och överlämnade det till Gud. Det till synes svårlösta problemet löste sig inom 12 timmar! Gud är mäktig!!!!!

Min vän lever inte längre i rädsla eller i fruktan, utan i trygg förvissning om att hon är Guds högt älskade barn. Hon känner honom. Hon har en personlig relation till Jesus som hon vet älskar henne.

"Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" (Rom 8:15) (Abba betyder snarare pappa. Tänk att få kalla Gud för pappa!!!).

När man har tagit det där steget, som kan kännas lite otäckt, så öppnas en ny värld. Jesus tvättar dig ren från din synd, det finns ingen fördömelse för dig längre, du får se på världen ur hans ögon, med kärlekens ögon, du blir upprättad i Kristus.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit." (2 Kor 5:17)
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." (Rom 8:1)

Han kommer därefter alltid att finnas hos dig och visa dig hur din väg ser ut. Din väg kan ingen annan berätta för dig, inte din bästa kompis, inte dina föräldrar, inte försäkringskassan, inte regeringen. Det finns bara en som vet din väg och det är Gud och honom får du inom dig när du säger ja till honom! Att följa Jesus innebär också att aldrig mer famla runt i mörkret. Han blir din lykta på din stig!

"Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Joh 8:12).

Nu kanske du tänker att "hur ska man våga följa bara så där" eller "ska man inte ta eget ansvar?". Det bästa är att just den biten inte är så svår. Min pappa, Gud, som jag följer är nämligen kärlek! Han är 100% god och inget mörker finns i honom. Dessutom är han allsmäktig, alltid närvarande, evig och allvetande och han älskar dig och mig! Att det sedan är ett fantastiskt spännande liv att få vandra omkring med Herren gör ju inte det hela värre...

"Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." (Jak 1:17)

Om du inte har levt ett perfekt liv (om du någon gång har ljugit, stulit, tänkt fula saker osv) så behöver du honom. Du behöver bli förlåten och du behöver lägga ditt liv i Guds hand och låta honom leda dig i livet. Du behöver lita på att det Jesus gjorde på korset för dig, då han som var rättfärdig (aldrig hade syndat) dog i ditt ställe, för att du ska gå fri!

Jag förstår att du knappt kan bärga dig! Det hela är så finurligt att det dessutom är väldigt enkelt att bli frälst! Du kan säga efter mig nu om du vill!

Jesus! Jag ångrar allt det onda som jag har ställt till med i livet. Jag längtar efter din rättfärdighet och att du renar mig från all min synd. Jag tar nu emot dig som min frälsare och Herre! Jag lägger mitt liv i dina händer och litar på att du tar hand om mig! Herre, kom till mig! Herre, jag tackar dig för att du älskar mig och vill mig väl! I Jesu namn! Amen!

Med kärlek!
Helle



Läs även andra bloggares åsikter om frälsning, jesus, kristendom, Gud, guds barn, vittnesbörd, vandring, väg,

Vad är synd?

Vad är synd egentligen? Det finns många föreställningar om vad synd är, men det är några punkter som är viktiga att känna till. Jag tänkte ge en förklaring vad synd är genom att visa vad det inte är. Jesus gav oss ett enda bud och det är detta:

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Det Jesus ville visa är att vi skall älska varandra och följa kärleken. Kärlek är ingen handling utan en drivkraft i oss som leder till kärlekshandlingar. Jesus vill att vi skall drivas av hans kraft som är alltigenom god. Gud är kärlek (1 Joh 4:8), så den som älskar drivs av Gud.

Vad är då synd? I den grekiska originaltexten är ordet hamartia, som innebär att missa målet men ordet betyder också lagöverträdelse. Synd är alltså att missa det mål som Gud har med människan, nämligen att vi skall älska varandra och vara avbilder av Gud som är kärlek. Synd är också att överträda det bud vi har att älska varandra.

(1 Joh 3:4) Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. (Folkbibeln)

Svaret är kanske lite skakande men sanningen är att synden är så mycket större och så mycket vanligare än vad vi tror. Den har blivit en del av vardagen. Syndar gör alltså inte bara den som dödar, våldtar, skäl, ljuger eller nedvärderar någon. Synd är att välja att tjäna sig själv i egoism istället för att tjäna andra i kärlek. Synd är att se till sitt eget bästa före andras. Synd är att följa rädslan och inte följa kärleken. Synden är så rotad i oss att den har blivit en del av oss. Synden är den mur som skiljer oss från Gud.

Synd är inte en handling av samma anledning som kärlek inte är en handling och detta är viktigt att komma ihåg. Handlingen är symptom på synden men inte synden i sig, på samma sätt som snuva är symptom på sjukdom. Synden ligger alltså i uppsåtet och det är detta som Jesus försökte förklara i bergspredikan (Matt 5:21-48). De skriftlärda och fariséerna var de som var noggranna med att följa gamla testamentets bud och tyckte att de klarade det bra. För att ta en liknelse så trodde de att de skulle hoppa över 150 cm i höjd. De var stolta över att de klarade det och såg ner på dem som kämpade med höjden eller inte klarade den alls. När Jesus kom och förklarade lagens innebörd, så blir de skriftlärda och fariséerna vansinniga på honom. Nu kunde de inte längre vara stolta över sin fromhet. Helt plötsligt säger någon att de skall hoppa över 150 meter!

(Mark 10:26) De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli räddad?"

Vi kan alltså sluta att jämföra oss med andra. Vi kan glömma att vara syndfria i egen kraft, för det är omöjligt. Men det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud.

(Mark 10:27) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt." (Folkbibeln)

Gud har gett oss en utväg! Han lämnar oss inte i sticket för han älskar oss så. Eftersom vi inte kan vara syndfria, så gjorde Gud det möjligt för oss att bli fria från all synd. För han vill ha en relation med dig och försonas med dig. Genom att ta emot den försoning som Gud vill ge dig, ser han på dig som helt utan skuld. Alla synder är då som bortblåsta för Gud! Gud river muren. Det är denna frid som Gud vill ge dig. Nämligen friden att känna sig utan skuld för det som du gjort och friden som det innebär att vara älskad av Gud. Gud älskar dig villkorslöst! Allt som återstår blir då att tro på det!

(Joh 14:1) "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, syndernas förlåtelse, synd, försoning, bibeln, religion, relation, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Existerade Jesus?

Att Jesus omnämns i nya testamentet är ju ingen hemlighet, men omnämns han i andra oberoende skrifter från samma tid? Finns det bekräftande uppgifter på att Jesus faktiskt existerade?

Visst borde Jesus också omnämnas i andra skrifter om han gjorde ett avtryck hos människorna som levde då. Det intressanta är att det finns författare från den tiden som nämner Jesus. Josefus är en av dem och han var en judisk historiker som levde under det första århundradet. Han ses som en mycket viktig utombiblisk författare som skildrar judendomen, romerska krig mm. Han nämner i sina verk Johannes döparen, Jakob Jesus bror och Jesus själv. I ett av sina verk The Antiquetetes skriver han så här:

Han kallade samman Stora Rådet, förde inför det fram en man vid namn Jakob, bror till Jesus, som kallades Kristus, samt vissa andra. Han anklagade dem för att ha överträtt lagen och utlämnade dem till att stenas. (The Antiquetetes 20.200)

Att Jesus hade en bror som hette Jakob går det att läsa i bibeln på två ställen.

(Matt 13:55) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

(Gal 1:19) Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob.

Översteprästen Ananias som Josefus nämner finns också omnämnd i bibeln. Fast då är det Paulus som på samma sätt som Jakob ställs inför stora rådet.

(Apg 23:1) Paulus såg på rådet och sade: "Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt." Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen.

Josefus nämner också Jesus i ett annat mycket omstritt stycke som kallas Testimonium Flavianum. Där går det att läsa:

Ungefär vid den tiden levde Jesus, en vis man, om man nu kan kalla honom man. Ty han var en som utförde häpnadsväckande bedrifter och var lärare för sådana människor som glatt tar emot sanningen. Han vann över många judar och många av grekerna. Han var Kristus. När Pilatus dömt honom att korsfästas, efter att ha hört honom anklagades av män med det högsta anseendet ibland oss, övergav de som först kommit att älska honom inte sin hängivenhet till honom. På tredje dagen visade han sig återuppväckt för dem, för Guds profeter hade profeterat om dessa och otaliga andra saker om honom. Och det kristna följet, som kallades så efter honom, har än i denna dag inte försvunnit. (The Antiquetetes 18.63 - 64)

Man tror att denna text blivit ändrad eller förskönad eftersom Josefus inte trodde att Jesus var Messias, vilket texten antyder, men stycket ger ändå tecken på att Jesus levde, hade anhängare och dödades.

Jesus omnämns också i den judiska skriften Talmud. Där beskrivs han som son till Maria, en falsk Messias och trollkarl. Anmärkningsvärt är att de kallar honom för just trollkarl, eftersom det antyder att han gjorde under, men att de trodde dessa under gjordes med kraft av det onda. De hade kunnat skriva ”Det sägs att Jesus gjorde under, men det gjorde han inte.”, men så står det inte.

Jesus går inte bara att återfinna i judiska skrifter utan också i romerska. Tacitus, som är en romersk historiker och författare skriver 115 e Kr om när Nero lägger skulden på de kristna för den stora branden i Rom (64 e Kr) för att ingen skulle misstänka honom själv.

Nero lade skulden på en grupp som var avskydd för sina vederstyggligheter, av massan kristna kallad, som han också utsatte för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus, och en mycket illasinnad vidskepelse, som på detta sätt tillfälligt hejdades, bröt på nytt ut inte bara i Judeen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom… Följaktligen arresterades till att börja med alla som erkände sig skyldiga. Utifrån deras upplysningar dömdes sedan en väldig mängd, mindre för att ha satt eld på staden än för hat mot mänskligheten.

I denna text går det att uttyda att den man som kallades Kristus (alltså Jesus) led det hårdaste straffet, vilket på den tiden var korsfästning. Den beskriver också att straffet på Jesus gjorde att utbredningen av vidskepelsen (som Tacitus kallade kristendomen) tillfälligt hejdades för att sedan spridas återigen. Texten tyder också på en snabb spridning av kristendomen eftersom den nådde Rom och att den 64 e Kr sågs som någonting Nero måste göra någonting åt.

En annan text vittnar om kristendomens snabba spridning är en text (daterad till 111 e Kr) skriven av romaren Plinius d y. Anmärkningsvärt är också att texten nämner att Jesus tillbes som Gud.

Jag har frågat dem om de är kristna, och om de erkänner det upprepar jag frågan en andra och en tredje gång, tillsammans med en varning om vilket straff som väntar dem. Om de framhärdar befaller jag att de skall föras bort och avrättas. Ty oavsett erkännandets natur är jag övertygad om att deras envishet och orubbliga styvsinthet inte bör gå ostraffad… De förklarade även att deras sammanlagda skuld eller förseelse bara uppgick till att de regelbundet hade samlats före gryningen en viss dag för att inom gruppen sjunga verser växelvis till Kristi ära, som om det var till en gud, och också för att med ed förbinda sig, inte för något brottsligt, utan att avhålla sig från stöld, rån och äktenskapsbrott… Detta fick mig att besluta att det var än mer nödvändigt att med tortyr dra sanningen ur två slavkvinnor som kallade sig diakonissor. Jag fann inget annat än en fördärvad slags kult som gått orimligt långt.

Kan man då inte tänka sig att Jesus borde ha nämnts fler gånger i skrifter från den tiden? Faktum är att det finns få historiska dokument kvar från det första århundradet. Sedan bör också nämnas att Josefus var mer intresserad av politik och kampen mot Romarriket. Vad Jesus gjorde sågs inte så intressant av de som var intresserade av det politiska maktspelet på denna tid.

Var kan man då få ut av dessa utombibliska texter om Jesus? Jo, att:

• Jesus hade en mamma som hette Maria och en bror som hette Jakob.
• Jesus kallades Kristus och ansågs av sina anhängare att han var Messias.
• Jesus korsfästes under Pontius Pilatus på den tiden då Tiberius var kejsare.
• Jesus hade också anhängare som kallades kristna.
• dessa anhängare spreds snabbt till Rom (64 e kr) trots Jesus skamliga död.
• de kristna hade en fast och orubblig tro och tillbad Jesus som Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, bibeln, historia, kristendom, Talmud
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Existerar altruistisk kärlek?

Finns den kärlek som inte är ute efter att vinna någonting på det själv? Är inte alla handlingar en effekt av att vi vill tjäna någonting på dem själva? Gör vi inte bara dessa goda handlingar för att känna oss nöjda med oss själva? Är det i så fall altruistisk kärlek? Många tror inte att den altruistiska kärleken existerar och saken är den att altruismen är lika omöjlig att bevisa som Guds existens.

Den altruistiska kärleken är den kärlek som bibeln talar om (agape på grekiska). Den ger av sig själv utan att ha något egenintresse alls. Om jag ger kärlek i syfte att känna mig som en bättre människa, så är det faktiskt inte det vi kallar för altruism. För altruismen offrar sig själv för andra utan att tänka på de egna konsekvenser det kan medföra. Att vara altruistisk är därför också ett risktagande, som man är beredd att ta för att man älskar en person. Att följa kärleken kan nämligen medföra att jag riskerar att föraktas.

Vissa biologer kämpar med att förklara hur det kommer sig att vi offrar oss för varandra eller samarbetar. Altruismen beskrivs som en biologisk mekanism, som visar sig i handlingar som vi människor kallar för kärlek. Kärlek blir då en benämning på vissa handlingar. Men den kärlek bibeln talar om är ingen handling, utan visar sig i handlingar. En till synes kärleksfull handling behöver inte ha ett kärleksfullt uppsåt. Det går alltså inte att se kärleken i sig, men det går att se effekten kärleken har genom handlingar. Det är som att vi inte kan se vinden i sig, men vi kan uppleva den genom att känna den mot vår hud och vi kan se effekten av den. Vind är inte desamma som fallna träd eller vajande flaggor, men vi kan “se” vinden genom (med hjälp av) de vajande flaggorna. Gud är också osynlig, men vi kan uppleva honom och se de verk han gör. Vi kan inte se Gud men genom Jesus handlingar kan vi “se” Gud.

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Den altruistiska kärleken måste upplevas för att man skall kunna förstå den och detsamma gäller för Gud. Den altruistiska kärleken måste tas emot i tro och detsamma gäller med Gud. Den altruistiska kärleken är inte biologi eller hjärnaktivitet utan vi ser effekten av den i det fysiska och på samma sätt ser vi Guds verk i det fysiska.

Det Gud vill är att hans kraft skall driva oss, för det är bara då som vi kan låta Guds altruism avspeglas i oss. Vi är ju skapade till att vara avbilder av en Gud som är kärlek. Som troende är det viktigt att komma ihåg att det inte tjänar någonting till att försöka se bra ut inför Gud, för han känner vårt uppsåt. Han vet om de handlingar vi gör är drivna av kärlek eller egoismen. Men vi kan slappna av för Gud är inte ute efter att döma oss utan rädda oss. Räddningen ligger inte i att försöka vara duktig, utan att vi litar på Gud. Då kan vi ta emot Guds oförtjänta gåva, förlåtelsen. Gud är altruistisk kärlek och älskar oss alla så otroligt mycket att han tog vår ondska på sig för att förlåta oss. Bara så att vi skall kunna försonas med honom och leva ett evigt liv tillsammans med Gud. Vilken gåva detta är och vilket glatt budskap!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, Jesus, förlåtelse, försoning, bibeln, kristendom, altruism
Bild: FreeFoto.com

Vad kan stoppa ondskan?

Ondskan är som en eld som ter sig okontrollerad. Den sprider sig snabbt och effektivt och får förödande konsekvenser. Den ödelägger och förstör i dess väg och lämnar ingenting opåverkat. Vad är det som får stopp på denna förstörelse som ondskan ställer till med? Vad är det som ger liv igen till pinade själar?

Jag brukar se på ondskan som brinnande bollar som kastas i famnen på mig. De gör ont att hålla i och plågar mig. För att slippa hålla i plågan så är det lätt att jag kastar den vidare på andra, som i sin tur får en plåga att hålla i som de inte vill ha. Hur lätt är det inte att bära med sig hem ilska eller irritation från jobbet som familjen får ta konsekvenserna av, helt oförtjänt. Man blir som en laddad bomb som smäller av vid en enda duns. Risken är att även de som utsätts för min irritation också kastar sina brinnande bollar vidare tillbaka till mig och till andra. Det hela blir en lavin av ilska och plåga som är svår att stoppa.

Problemet med att kasta vidare bollen är att bollen i mina händer inte försvinner. Ilskan och hatet, som de brinnande bollarna representerar, delar på sig när jag kastar den vidare. Ilskan mot den onda handlingen försvinner inte bara för att jag låter ilskan slå mot andra människor, som kanske inte alls hade med den ursprungliga onda handlingen att göra. Ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten, som byggs upp inom mig får ett utlopp som i sin tur förstör. Den förstör inte bara för andra utan också för mig själv. Antalet brinnande bollar växer och bitterheten slår rot i mig och blir som en inre sjukdom.

Vad är det då som kan sätta stopp för denna tillsynes hejdlösa spridning? Jo, svaret är förlåtelse. Det är bara förlåtelsen som sätter ett stop för ondskan. Det är bara förlåtelsen som övervinner ondskan. Att förlåta är som att låta vatten släcka den eld som tagit fart i oss. Det är bara genom förlåtelsen som det ondas effekt utplånas och det är först när vi släckt elden som vi slipper plågas av den.

(Kol 3:13) Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.

Att förlåta är ett val och om jag inte vill förlåta kommer ilskan och bitterheten att ta överhanden. Det går inte att ha frid i sitt inre och samtidigt gå och bära på oförlåtna handlingar. Att välja förlåtelsens väg är inte alltid lätt, men vi kan alltid få hjälp att förlåta om vi vill förlåta. Vi kan alltid vända oss till Gud för att bli fri från ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten. Det är bara när elden släcks som vi kan få frid i våra hjärtan.

Jesus har gjort förlåtelsen möjlig med Gud, genom att han tog på sig all ondska, bara för att släcka den. Jesus kom med förlåtelsen för att utplåna brinnande bollar, så att vi kan försonas med honom. Gud vill att vi skall förlåta andra som han har förlåtit oss. Att vi skall ge vidare av den frid som han har gett till oss. Det är bara förlåtelsen som helar brustna relationer. Därför är det så viktigt att förlåta.

(1 Joh 3:8) Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, försoning, förlåtelse, ondska
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Från skeptisk ateist till troende kristen

Är det möjligt att bli kristen om man är ifrågasättande? Måste man inte lägga förnuftet på hyllan för att tro på Gud? Följ den ateistiska journalisten Lee Strobels jakt efter sanningen i filmen ”The Case for Christ”.

Se Lee Strobels kamp att motbevisa bibeln och Jesus. Han ställer de främsta experterna mot väggen och synar argumenten. Men det blev en resa han inte hade tänkt sig. Det blev en resa som förändrade hans liv för alltid.



Här kan du se filmen i sju delar.
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7

(Hos 6:3) Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om film, jesus, bibeln, gudsbevis, bevis, religion, kristendom, Gud, ateism

Varför måste vi lyda Gud?

Vad innebär det att lyda Gud? Vill Gud att vi skall lyda honom mot vår vilja för att han skall få som han vill? Är inte Gud i så fall en auktoritär diktator? När det talas om att lyda Gud så är det lätt att dessa tankar dyker upp, men hur går en kärleksfull Gud ihop med en Gud som vill att vi alltid skall lyda honom?

Ofta har vi svårt med det som handlar om lydnad i bibeln. Jag tror det har att göra med att vi ofta förknippar lydnad med att göra någonting emot vår vilja, men så behöver det inte vara. Gud vill inte tvinga oss genom att skrämma oss till lydnad, utan han vill att vi självmant skall följa hans väg. Han vill alltså att vi av fri vilja skall välja kärlekens väg framför egoismens väg.

Lydnaden hör ihop med tron och jag skall förklara varför. Tänk att jag besöker en läkare. Läkaren berättar för mig att jag är sjuk, men att han har en behandling som kan bota mig från min sjukdom. Han ger mig då råd om hur behandlingen går till. I detta läge kan jag välja om jag skall lita på läkaren eller inte. Stämmer det han säger? Är jag ens sjuk och hjälper i så fall behandlingen? Om jag väljer att tro på att läkaren kommer kunna hjälpa mig med sjukdomen så kommer det leda till att jag lyder läkarens råd. Tron på läkaren ger då konsekvensen lydnad. Om jag däremot inte lyder läkarens råd så tummar jag också på min tro på läkaren. Jag kanske då tror att läkaren inte har riktigt koll. ”Sjukdomen kan väl inte vara så allvarlig” kanske jag tänker. Att då inte lyda läkarens råd kan därför ge de allvarliga konsekvenser som läkaren varnade för. Misstron leder till att jag inte gör det läkaren ordinerar, vilket leder till att jag ger mig ut på djupt vatten. Detta är vad som kan hända om jag tror mig ha mer kunskaper än läkaren.

Nu är Gud ingen läkare, för en läkare drivs inte alltid av kärlek, äger inte all kunskap och kan ha fel. Men Gud är kärlek, har all kunskap och har aldrig fel. Gud älskar oss så otroligt mycket att han inte vill att någon av oss skall skadas. Därför säger han som det är. Vi bär på en sjukdom, men han har en väg ut ur sjukdomen. Att inte tro på Gud leder till en olydnad vilket i sin tur leder till att vi befinner oss på den tunna is som Gud varnar oss för.

Gud ger oss människor råd och varningar för att han älskar oss och inte för att han vill göra livet tråkigt för oss. Han vill oss väl och att ingen människa skall skadas av ondskan i världen. Att därför misstro Gud leder till att jag tror att jag vet bättre än Gud och effekten av det blir olydnad. Gud vill att kärleken skall driva oss eller med andra ord hans ande. Den förälder som älskar sina barn har inte svårt med att lyda orden: ”Skada inte dina barn”, för varför skulle jag vilja det. Jag älskar ju mina barn. Lydnaden blir då inget problem för mig. Det är detta Gud vill att vi skall förstå, nämligen att den som älskar (jag pratar om altruistisk kärlek), lyder Gud.

Tack och lov har Gud förberett en utväg ut ur olydnadens konsekvenser och detta gjordes genom Jesus lydnad eller kärlek.

(Rom 5:19) Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om lydnad, kärlek, Jesus, Gud, religion, bibeln
Bild: FreeDigitalPhotos.net