Ställer inte Gud orimliga krav?

Varför ställer Gud så höga krav som han vet att vi inte kommer att kunna klara? Är inte Gud då en orimlig Gud? Nej, Gud är långt ifrån orimlig.

Det är lätt att tro att Gud kommer med en massa måsten eller en lista göromål som han vill att vi ska göra och när vi sedan inte gör dem eller inte når upp till kraven så ser han besviket på oss eller bestraffar oss för det. Känslan att Gud ställer för höga krav kan lätt leda till att jag dömer mig själv som värdelös, eftersom jag då känner mig som en besvikelse, men Gud vill inte att vi varken ska känna oss värdelösa eller som besvikelser.

Är det då så att Gud inte ställer höga krav? Jo, Gud sätter gränser och tolererar absolut inte det onda på något sätt. Han avskyr och hatar det onda. Problemet är att vi människor inte klarar av att inte göra det onda utan vi faller ständigt i egoism och vänder oss bort från Gud, så visst ställer han på så sätt höga krav. Han sätter upp ribban långt högre än vad vi någonsin kommer att nå över. Då är det viktigt att komma ihåg att Gud ser på oss som en förälder ser på sina barn. En förälder kräver inte av sitt barn att måla en tavla lika vacker som Mona Lisa, utan gläder sig åt de sträck-gubbar som barnet gör och utbrister: “Vilken fin teckning du har ritat!”. Gud ser på oss på samma sätt utifrån den som vi är och gläder sig åt det lilla, men målet är inte att vi ska rita sträck-gubbar hela livet. På samma sätt vill Gud också hjälpa oss att blomma ut i de egenskaper som vi har. Han ser inte på oss i besvikelse när vi ritar sträck-gubbar utan gläder sig över de små steg som vi gör, samtidigt som han vill forma oss till att bli fullfjädrade konstnärer som målar fantastiska tavlor. 

Vi människor har så lätt att försumma det lilla när vi har fokus på det stora. Vi ser så lätt våra sträck-gubbar som ett misslyckat försök att måla Mona Lisa, men en förälder ser inte det så och det gör heller inte Gud. Gud vill att vi ska följa det goda, kärleken och sanningen. Det var för detta som vi skapades och det är det som är hans mål för oss alla, men Gud ser på oss utifrån där vi är just nu. Han ser våra stapplande steg och gläder sig över de framsteg som du gör. Därmed inte sagt att Gud alltid vill att du ska vara där du är. Han vill leda dig och forma dig till att stråla kärlek, till att stråla Gud och att nå dit är en process, en väg. När Gud ser på dig ser han ingen misslyckad varelse, utan han ser på dig med en enorm kärlek och han vill inget hellre än att få omsvepa dig med den. Sök efter Gud och han kommer att forma dig till den som han tänkt att du ska vara.

(Ef 3:12) Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud.

Men hur är det då med Guds höga ribba? Ser han mellan fingrarna med att vi inte kan hoppa över den och klara kravet? Nej då, Guds krav ligger kvar, men han vet också att vi inte kommer att klara ribban och det var också därför han sände Jesus att rädda oss. Jesus tog alla våra misslyckanden, all vår synd på sig. Han led konsekvensen av din och min bortvändhet från det goda. Nu sträcker Gud ut sin hand till dig i försoning. Det enda vi nu behöver göra är att ta emot den gåva som Guds förlåtelse är. Sträck din hand emot honom och låt hans ljus och kärlek skapa dig.

(Kol 2:13) Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, krav, kärlek, väg, val, skuld, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion
Image: FreeDigitalPhotos.net

Är du hungrig på kärlek?

Alla har vi behov att bli bekräftade och känna oss accepterade, värdefulla och älskade. Det lilla barnet gläder sig åt uppmärksamheten från sina föräldrar. Men vad händer när vi inte får vårt behov tillgodosett? Vad händer när vi är hungriga och törstiga på det vi alla behöver, bekräftelse och kärlek?

Att vi har ett behov av kärlek är gott. Det är en gåva från Gud. Men när jag inte får mitt behov av kärlek, närhet, respekt, acceptans och bekräftelse tillgodosett så stiger hungern i mig. Jag blir som ett hungrigt lejon. "Man kan ju inte bara sitta och gnälla utan man måste göra något åt saken", tänker jag och ger mig ut på jakt efter kärlek och bekräftelse. Jag ser till att hålla mig snygg och attraktiv, för då kommer människor beundra mig. Jag satsar på min karriär och ser till att skaffa mig ett jobb med status, så att människor kan se upp till mig. Jag skaffar mig prylar som jag kan glädja mig åt och som andra kan imponeras av. Jag ser till att vara tränad och muskulös för att få respekt. Om jag inte lyckas så bra med det, så vill jag göra annat som människor kan älska mig för…

Är det då fel att äga fina saker, se bra och vältränad ut eller ha ett välbetalt arbete? Nej, absolut inte. Det finns inget fel i det i sig. Men frågan är vad det är som driver mig. Är jag ett hungrigt lejon på jakt efter kärlek? Problemet är då att min jakt efter kärlek leder mig in på egoismens väg. Ju hungrigare jag är, ju mer desperat blir jag och ju mindre tänker jag på andras hunger runt omkring mig och hur ska jag ens kunna mätta deras hunger när jag inte har någon mat att ge? Hela mitt liv slukas av min jakt.

Det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad ju mindre kärlek får jag. För min jakt har gjort mig både egoistisk och högmodig och människor flyr ifrån det. De blir inte mättade av min närvaro om de inte kan använda mig för att imponera på andra i sin jakt efter kärlek. Men hur kan jag ta mig ur denna nedåtgående spiral? Hur kan jag finna kärleken och bli mätt?

(Joh 6:35) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Jesus har det bröd vi behöver och längtar efter. Han är källan till det vatten som vi söker efter under varje sten. Han är det som vi söker men inte finner. Det är han som är kärleken. Varför söker vi efter dypölar istället efter det friska vattnets källa?

(Joh 4:14) Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.

Hans kärlek till dig är så otroligt mycket större än vad någon människa kan visa dig. Visst kan Gud använda andra människor för att nå dig med sin kärlek, men så ofta står vi människor i vägen för Gud att nå oss. Svek, lögner, förnedringar och kärlekslöshet skapar en hunger, en hunger efter det goda. Bara Gud är utan svek och lögn. Bara han ser ditt verkliga värde och hur oerhört betydelsefull du är. Bara han är kärlek. Jesus säger till dig: ”Kom till mig. Jag vill ge dig av min rena kärlek”.

(Joh 7:37) På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, egoism, väg, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, strävan, hunger, status, karriär

Hotar Gud oss?

Hur kan Gud vara god, när han hotar oss med ett helvete om man inte tror på honom? Är inte det en beskrivning av en Gud med storhetsvansinne? Guds ord till oss är ibland mycket skarpa och konsekvensen av att inte tro på honom är hemsk, så hur går det ihop?

Varningsskyltar ser vi överallt. Alltifrån vägskyltar som varnar för älgar till varningstexter på leksaker. Varningarna är inte till för att begränsa vår frihet, utan för att vi ska få information om vad som är farligt och för att vi ska skyddas. Jag kanske ser en skylt där det står ”Varning för tunn is!”. På en undertext till skylten står det vad som kan inträffa om jag trotsar skylten. ”Det är förenat med livsfara att fortsätta på vägen.”. Om jag då skulle tänka: ”Jag tänker inte låta någon eller någon text begränsa min frihet!” och sedan fortsätta min väg över isen, så skulle jag leva farligt. För isen är tunn och varningen är sann och skriven i ett gott uppsåt, nämligen att skydda mig från döden. Om jag trotsar varningen, så är jag inte längre beskyddad från faran som skylten, och den som satt upp skylten, varnar för.

Bibeln är full av varningar från Gud. Varningsskyltarna finns där överallt och de är skarpa. Undertexterna förmedlar vad som kommer att hända om vi trotsar hans varningar. Varningarna gäller liv eller död, himmel eller helvete. Det är allvar och det är på riktigt! Säger han då detta för att hota oss till sig? Vill han tvinga oss när han säger: ”Lyd mig eller dö!” Nej, så är det inte. Han säger det för att han älskar oss och vill varna oss för det onda, precis som skylten som varnar för tunn is. Den textens innebörd är ju också: ”Lyd texten eller du riskerar döden!”

Frågan är, tror jag på varningstexten eller den som skrivit varningen? Kan det inte vara så att Gud av egoistiskt skäl vill tvinga oss till sig genom att hota med konsekvenserna? Nej, Gud vill inte tvinga någon till sig. Han vill att vi ska vilja välja honom. Inte av tvång, utan av kärlek. För att vi älskar den han är. Gud är kärlek och han är det ljus som är gott! Gud vill att vi ska välja det goda, kärleken. Han skapade oss med syftet att älska varandra. Att välja bort Gud kommer alltså i förlängningen att leda till mörker och kärlekslöshet. Det är detta mörker han varnar för. När vi trotsar hans varningar, så trotsar vi det beskydd som varnaren ger. Ute på den tunna isen och i mitt trots är jag inte längre beskyddad av skyltens ord. Orden har då ingen makt över mig.

Guds ord beskyddar den som tror på honom, på samma sätt som varningstexten beskyddar den som tror på varningen. Därför är det genom tron som vi är beskyddade från faran! Det är genom tron på Guds ord som vi beskyddas från mörkrets yttersta konsekvens, som är ett helvete. Inte för att vi är duktigare eller bättre än de som inte tror på Guds ord, utan för att Gud vill beskydda och rädda oss! Det handlar alltså inte om oss, utan det handlar om Gud och det handlar om tro. Gud sträcker ut sin hand till dig och säger: ”Jag vill dig väl och jag älskar dig mer än du kan ana. Kom, följ mig. Jag ska visa dig vägen till det eviga livet.”

(1 Pet 1:5) Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om helvetet, tro, väg, varning, räddning, död, himlen, Gud, Jesus, fri vilja, religion, kristendom, bibeln, varningsskylt

Är Jesus enda vägen till Gud?

Är det inte arrogant och intolerant mot andra religioner och livsåskådningar att påstå att Jesus är enda vägen till Gud? Borde inte kristendomen vara mer ödmjuk? Detta är inte en ovanlig tanke och jag tänkte ge min syn på saken.

Jesus gjorde många stora anspråk när han levde på jorden och en av dem är när han säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). En sak som är viktig att komma ihåg i sammanhanget är att sanningen är snäv och exkluderande. Det finns exempelvis bara ett svar på 2 + 3. Alla andra svar är fel. Sanningen är alltså i sig exkluderande, orubblig och skiljer sanning från det som inte är sant. Om nu Jesus inte bara talar sanning utan också är sanning så är det också att förvänta att Jesus, om han nu är det han säger, är exkluderande och orubblig.

Har då alla andra fel? Nej, alla andra har inte fel i allt och ingen har rätt i allt. Vi kan alla se olika sanningar om tillvaron, men sanningen eller vad som är sant påverkas inte av vad vi tror om den. Oavsett om vi tror att jorden är platt eller inte, så påverkar vår tro inte sanningen om jordens form. Sanningen är alltså inte relativ. Den bara är. Vi kan tro olika om sanningen, men sanningen i sig står fast.

Om Jesus talade sanning, så är han enda vägen till Gud. Är det då inte arrogant att tro att alla andra har fel om detta? Nej, för om det är sant så är det inte mer arrogant än att säga att jorden är rund. Människans tro om vad som är sant påverkas av våra upplevelser i livet. Vi har alla haft olika erfarenheter i livet och utifrån detta bygger vi vår tro. Alla människor tror att just deras tro är sann, annars hade vi inte haft den tro som vi har. Hade jag trott att min tro inte är sann, så hade jag bytt tro, för vem vill tro på en lögn. Alla tror alltså att just deras tro är sann och detta är i sig inte arrogant. Ödmjukhet är en nyckel till att finna sanningen.

(Ef 2:8) Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Ingen kristen kan vara stolt eller upphöja sig själv på grund av sin tro. Tron och räddningen är en oförtjänt gåva given av Gud i kärlek som ingen kan ta åt sig äran för. Den kan endast tas emot i ödmjukhet. Visst kan vi kristna högmodigt föra fram tron, men Gud ger aldrig tron som en belöning, så stoltheten har vi inte täckning för.

Vägen till Gud är den försoning som Jesus gjorde möjlig. För att en brusten relation skall bli upprättad så måste försoning ske. Gud sträcker ut sin hand till oss i försoning genom det Jesus gjorde för oss alla. Gud vill ge oss sanning, evigt liv och vägen till livet. Om det är sant så är det sant för alla och den bästa gåvan vi kan ta emot.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, liv, sanning, väg, religion, Gud, bibeln, livsåsskådning
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är meningen med livet att ha roligt?

Ett vanligt svar på meningen med livet är att det är att ha roligt. Att vilja ha roligt är inte fel, men det finns ett problem med att ha denna mening som drivkraft.

Det är en vanlig uppfattning att det skulle vara tråkigt att vara kristen. Att Gud bara vill sätta gränser för oss människor och göra livet tråkigt för oss. Jag har själv tänk så. Min mamma sa till mig en gång ”Lägg ditt liv i Guds händer och be honom om att leda dig.” Jag ville inte det, för jag trodde bara Gud ville att jag skulle bli präst och det var nog det tråkigaste jobb jag kunde tänka mig. Nej, jag ville ha roligt. Vem vill följa Gud när man kan ha roligt?

Att sträva efter att ha roligt innebär att jag också lätt flyr det som är tråkigt. Men det finns ett problem med detta, för ibland är det så att det är det som är tråkigt och som innebär lidande som är det rätta. Ta medlidande som ett exempel. Att lida med någon som farit illa eller är plågad av ångest är inget för den som söker efter att ha roligt, men medlidandet är en handling i kärlek och det är gott. Gud vill att vi skall lyssna på varandra och dela våra bördor just för att det är att följa kärleken.

(Gal 6:2) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Att ständigt fly det som är tråkigt, gör att livet lätt i grunden bara handlar om hur jag själv mår. Livet blir då centrerat runt mig själv och hur jag känner. Så kan det även bli om jag som kristen tror att Gud hela tiden vill att jag skall må bra jämt, men att vara kristen innebär ingen räkmacka i livet. Det är inte ett må bra recept. Att följa kärleken innebär att ibland ta på sig lidande som jag hade kunnat fly ifrån. Att ta på sig lidandet det innebär att lida med någon, att hjälpa någon, att tjäna andra eller med andra ord att ledas av kärleken. Jesus själv blev uppspikad på ett kors. Han flydde aldrig lidandet trotts att han inte ville lida. I Getsemane, innan han tillfångatas, så ber han:

(Matt 26:42) Sedan gick han bort och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske."

Jesus flydde aldrig lidandet utan följde kärleken. Han led för att rädda oss och han gjorde det i kärlek. På samma sätt vill inte Gud att vi skall fly lidandet eller det som är tråkigt.

(Luk 14:27) Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge.

Är det då så att Gud inte vill att vi skall ha roligt? Nej, så är det verkligen inte. Gud vill ge av sig till oss. Han vill att vi skall ha roligt och vara glada. Det är därför han vill visa oss den kärleken han har till oss. Han skapade oss till att ha en relation med honom som är kärlekens, fridens och glädjens Gud. Här på jorden finns det onda kvar, eftersom vi människor ger det onda makten, men Gud vill förinta det onda. Han vill ge oss en glädje och frihet vi aldrig tidigare upplevt. Han vill ge oss ett himmelrike.

(Upp 21:4) och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, lidande, väg, korset, mening, livets mening, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, roligt, tråkigt Bild: FreeDigitalPhotos.net

Vad skulle Jesus ha gjort?

En fråga som man lätt kan ställa sig i olika situationer är vad Jesus skulle ha gjort. Hur skulle Jesus handlat om han levde i Sverige idag? Men det finns en fälla som är lätt att hamna i med dessa frågor.

När det gäller att följa Jesus, så är det lätt att fråga honom vad han vill att jag skall göra. Jag kanske säger till Gud: ”Säg vad du vill att jag skall göra så gör jag det”. Jag har själv, för att ta ett exempel, frågat Gud vad han vill att jag skall skriva för inlägg. Visst, det är inte fel att fråga Gud, men jag har känt att Gud istället frågar mig: ”Hur vill du ge vidare det jag har gett dig?”. Det är så lätt att tro att Gud kommer med en massa krav på oss som vi måste leva upp till. Att Gud hela tiden vill att jag skall göra något annat än det jag gör. Att han ständigt är besviken över det jag gör. Det är lätt att tro att jag måste bli missionär, präst eller pastor för att Gud skall tycka att jag gör något bra, men jag har förstått att så är det inte.

Jag skall förklara vad jag menar genom att ta ett exempel. Om en vän jag älskar ramlar och skadar sig, så hoppas jag att jag skulle rusa fram för att hjälpa och trösta. Jag hoppas att jag skulle visa medlidande med vännen. Jag skulle inte vilja att jag i det läget frågar mig: ”Vad skulle Jesus ha gjort?”. Bara att ställa den frågan skulle visa på min brist på kärlek till vännen. Frågan skulle visa att jag mer bryr mig om hur jag ser ut inför Gud, än om kärleken till min vän. Men sanningen är att Gud vill att vi skall drivas av kärleken och godheten, eller med andra ord drivas av Gud. Jag tror att många av de gånger som vi följer Jesus gör vi det utan att ens tänka på det. Det sker instinktivt, eftersom vi gör det i kärlek. De gånger däremot som vi försöker att vara duktiga inför Gud så missar vi helt målet.

Att följa Jesus handlar inte om att fråga sig var Jesus hade gjort, utan att följa den ande, som är av Gud, Guds helige ande. Det handlar inte om att lista ut vad som är gott, utan om att följa hjärtat. Gud vill att vi skall förstå det goda, men han vill också att vi skall ha det i oss och låta det driva oss. Poängen var inte att vi skulle få en massa direktiv eller lagar att följa, utan han gav oss en ande.

(Jer 31:33) Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Att följa Jesus handlar om att drivas av Guds kraft, den helige anden. Tänk dig att vi människor är som kugghjul. Gud är det stora drivande kugghjulet som skall driva alla de andra kuggarna. Ingen annan kugge har kraft i sig själv, utan all kraft kommer från den stora kuggen, Gud. Gud ger av sig och lägger det i våra hjärtan, så att vi skall kunna göra hans gärningar.

(Rom 5:5) ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden.

Vad skulle då Jesus ha gjort i situationen med den skadade vännen eller om han levde i Sverige idag? Svaret är att han skulle ha drivits av kärlek. Han skulle ha älskat och visat medlidande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om den helige Anden, kärlek, medlidande, Jesus, väg, Gud, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är kunskap vägen till Gud?

Är det så att jag måste ha mycket kunskap för att vara kristen. Är det kunskapen som räddar oss? Kunskap är viktigt men är det lösningen?

För att försöka ge ett svar på frågan tänkte jag dra en parallell med musik. Musik kan analyseras och diskuteras av lärda musiker och musikvetare. De försöker kanske få fram hur kompositören tänkte när han skapade verket. Vad ville han förmedla eller uttrycka? Vilken skala användes? Varför lades disharmoniska ackord in i andra stycket? Hur spelades, rent tekniskt, styckets snabba parti? Många diskussioner kan föras runt bara ett enda musikstycke. Det man lätt glömmer, när man analyserar och plockar isär, är att musik skall upplevas. Jag behöver inte vara konsertpianist eller musikdirektör för att musiken skall beröra mig. Jag behöver inte ens veta vad ett ackord är eller ens vad en not är? Musiken är till för att beröra människor och ge en upplevelse.

Tänk dig en konsertpianist som sitter och letar fel i musiken under en konsert eller letar efter partier som han hade kunnat göra bättre. Han är så driven av allt analyserande och kritiserande att han får svårt att njuta av det ljuva pianostycket och konserten. Bredvid honom sitter en musikaliskt okunnig person som får rysningar av de vackra tonerna.

Budskapet i bibeln kan liknas med musiken. Gud vill inte att vi skall fastna i att dissekera bibeln i bitar och analysera den, för jag behöver inte ens vara bibelkunnig för att bibelordet skall beröra mig. Risken är att jag hamnar i konsertpianistens dike, alltså att jag inte längre kan uppleva eller känna det kärleksfulla budskapet som bibeln innehåller.

För att ta ett annat exempel så kanske jag har en kokbok hemma. Jag tittar på bilderna i den och analyserar rätterna för att få ut någonting av min kokbok. Problemet är att mat skall smakas för att upplevas. Även om jag vet precis hur man lagar till en oxfilé på bästa sätt, så är det ingenting värt om jag inte får smaka på rätten.

Gud vill att vi skall uppleva och beröras av budskapet. Han vill att vi skall leva av budskapet och att det skall bli levande för oss. Han vill inte bara att vi skall veta att han älskar oss, utan han vill att vi skall känna oss älskade! Gud vill inte bara att vi skall veta att Jesus ger förlåtelse, utan han vill att vi skall känna oss förlåtna! Gud vill beröra våra hjärtan. Om du kände den enorma kärlek Gud har till dig, så skulle du varken vara rädd eller ledsen. Gud vill hålla om dig och vara din vän! Detta kan låta otroligt men det är sant. Gud älskar oss alla så mycket att han har gjort allt för att vi alla skall kunna räddas till livet. Tro på budskapet och du kommer att uppleva allt detta.

(Joh 5:39) Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Kunskap är inte svaret, utan visar var svaret finns. Kunskap är inte vägen till Gud, utan den visar var vägen finns. Kunskap kan vara en hjälp, men är i sig ingen lösning, utan vittnar om lösningen. Lösningen är försoningen med Gud. Endast kunskapen om denna försoning är ingenting värd. Jesus har gjort denna försoning möjlig och försoning är den enda vägen till Gud.

(Joh 14:6) Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, försoning, väg, kunskap, liknelse, religion, bibeln, kristendom

Du är kallad av Gud!

Vet du om att du är kallad? Vet du om att den kallelsen är från Gud själv? Han som har skapat världen har kallat dig att bli hans barn!

En kallelse är ett uppdrag, en vandring och ett nytt liv. Ingenting kommer att bli som förut. Den väntar på att du ska sträcka dig efter den, för Gud kommer aldrig att tvinga sig på dig. Om du blir rädd nu så kan jag berätta att du är inte ensam om att i första anblicken av Guds erbjudande uppleva en skräckblandad förtjusning.

Jag har en vän som blev frälst (vilket betyder räddad, befriad) för ett tag sedan. Hon upplevde Gud, att han fanns, men var rädd för att släppa taget. Hon var rädd för att släppa in honom. Jag kan förstå henne, för att i frälsningen ligger någonting utanför vår kontroll. Att bli frälst är nämligen att släppa sin egen kontroll och låta Gud ta över rodret. Min vän sa, efter en period av tumult, ja till Guds erbjudande - att ta emot Jesus som sin Herre och frälsare, att lita på att Han dog för hennes skull, att släppa sin kontroll och lita på att Gud är en god Herre. Här hände något! När hon sade ja till Jesus upplevde hon hur den heliga Anden gjorde något inuti henne. Det är vad vi brukar kalla pånyttfödelsen - när Guds Ande pånyttföder din ande. Hon gick i ett fullständigt kärleksrus i två veckors tid! Hon älskade alla! Hon fick kraft, glädje och gick omkring alldeles sprudlande. Det konstiga var att det var inte bara hon som förändrades. Problem och konflikter som i åratal hade funnits i hennes släkt blev lösta - förlåtna och nedlagda! Hon har berättat för mig att hon fortfarande får problem, vilket är en naturlig del av livet som människa, men hon blir inte bekymrad längre. Hon litar på att Gud kommer att lösa det. För en tid sedan så hände en väldigt svår sak i hennes liv. Själv hade jag nog blivit skakad vid en sådan händelse, men hon var lugn. Hur det än blir, så blir det till det bästa sa hon medan vi bad för det och överlämnade det till Gud. Det till synes svårlösta problemet löste sig inom 12 timmar! Gud är mäktig!!!!!

Min vän lever inte längre i rädsla eller i fruktan, utan i trygg förvissning om att hon är Guds högt älskade barn. Hon känner honom. Hon har en personlig relation till Jesus som hon vet älskar henne.

"Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" (Rom 8:15) (Abba betyder snarare pappa. Tänk att få kalla Gud för pappa!!!).

När man har tagit det där steget, som kan kännas lite otäckt, så öppnas en ny värld. Jesus tvättar dig ren från din synd, det finns ingen fördömelse för dig längre, du får se på världen ur hans ögon, med kärlekens ögon, du blir upprättad i Kristus.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit." (2 Kor 5:17)
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." (Rom 8:1)

Han kommer därefter alltid att finnas hos dig och visa dig hur din väg ser ut. Din väg kan ingen annan berätta för dig, inte din bästa kompis, inte dina föräldrar, inte försäkringskassan, inte regeringen. Det finns bara en som vet din väg och det är Gud och honom får du inom dig när du säger ja till honom! Att följa Jesus innebär också att aldrig mer famla runt i mörkret. Han blir din lykta på din stig!

"Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Joh 8:12).

Nu kanske du tänker att "hur ska man våga följa bara så där" eller "ska man inte ta eget ansvar?". Det bästa är att just den biten inte är så svår. Min pappa, Gud, som jag följer är nämligen kärlek! Han är 100% god och inget mörker finns i honom. Dessutom är han allsmäktig, alltid närvarande, evig och allvetande och han älskar dig och mig! Att det sedan är ett fantastiskt spännande liv att få vandra omkring med Herren gör ju inte det hela värre...

"Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." (Jak 1:17)

Om du inte har levt ett perfekt liv (om du någon gång har ljugit, stulit, tänkt fula saker osv) så behöver du honom. Du behöver bli förlåten och du behöver lägga ditt liv i Guds hand och låta honom leda dig i livet. Du behöver lita på att det Jesus gjorde på korset för dig, då han som var rättfärdig (aldrig hade syndat) dog i ditt ställe, för att du ska gå fri!

Jag förstår att du knappt kan bärga dig! Det hela är så finurligt att det dessutom är väldigt enkelt att bli frälst! Du kan säga efter mig nu om du vill!

Jesus! Jag ångrar allt det onda som jag har ställt till med i livet. Jag längtar efter din rättfärdighet och att du renar mig från all min synd. Jag tar nu emot dig som min frälsare och Herre! Jag lägger mitt liv i dina händer och litar på att du tar hand om mig! Herre, kom till mig! Herre, jag tackar dig för att du älskar mig och vill mig väl! I Jesu namn! Amen!

Med kärlek!
Helle



Läs även andra bloggares åsikter om frälsning, jesus, kristendom, Gud, guds barn, vittnesbörd, vandring, väg,

Att följa Guds röst

GPS är en fantastisk uppfinning som vi använt flitigt under vår semester i sommar. Det slog mig då att lita på Gud är lite som att lita på en GPS. Ibland har vi varit inne på riktigt små vägar så man har tvivlat på att vår GPS leder oss rätt. Många gånger har instinkten sagt att jag skall åka åt ett helt annat håll, men jag har trots det oftast valt att följa GPS:ens anvisningar och den har alltid lett mig till målet.

Destinationen har Gud ställt in åt oss och slutdestinationen är himmelriket. Detta är den plan som Gud från början har lagt för alla människor, för han vill att alla skall dit, utan undantag. Gud är en Gud ”som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen”. (1 Tim 2:4)

Rutten är lagd för oss, så Gud har en väg som han vill att vi skall åka. Men som jag skrivit mycket om tidigare så har vi människor en fri vilja som Gud inte vill sätta sig över. Därför händer det inte sällan att vi väljer andra vägar än den rutt som Gud lagt. Vi litar inte på att den väg Gud har för oss är en bra väg. Vi kommer då in på avvägar som bara kostar bensin eller kraft och tar tid. Vi trasslar till det för oss själva. Det tar både kraft och tid, men ger Gud då upp? Nej aldrig, för Gud säger ”Gör om rutt” och lägger om rutten till vår destination. Det blir förstås en längre väg än vad Gud från början tänkt, men destinationen är densamma. Vi skall till himmelriket!

Ibland väljer vi att åka åt helt fel håll och det är då som GPS:en säger ”Gör en U-sväng”. Gud säger likadant ”Vänd om”. Gud ger aldrig upp eller ändrar slutdestinationen, men det är vi som väljer var vi skall.

Vid andra tillfällen när man åker från en plats till en annan så tvingas man köra över en bro för att komma rätt. Om vi exempelvis befinner oss på en ö och skall till fastlandet så kan den enda vägen dit vara via en bro. Det går då inte att komma fram till destinationen om jag väljer att inte köra över bron. På samma sätt är det med destinationen till himmelriket, för på vägen dit finns också en bro och denna bro har Jesus byggt. Bron är symbolen för försoningen med Gud. Det är alltså på grund av det Jesus gjort som vi kan ta oss över till andra sidan, så att vi kan nå slutdestinationen. Det gäller då att lita på att bron håller eller att vägen över bron är rätt väg.

Hur gör man då för att följa GPS:en eller det Gud säger? Jo, Gud säger att vi skall lita på honom, alltså att GPS:en eller bibeln visar oss till en bra plats, för om jag inte litar på att det bibeln säger tar mig dit jag vill, så lyssnar jag inte på den heller. Vi behöver alltså lita på det Gud säger och att han vill oss väl och tar oss till en plats som är bra för oss. Gud älskar oss alla och vill att vi alla skall hitta hem till hans famn. Han har ett underbart rike som han vill dela med sig av till Dig!

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om väg, Gud, jesus, kärlek, himmelriket, religion Bild: FreeFoto.com

En väg som längtar efter dina fötter

Hur vill du leva ditt liv? Det finns en underbar väg att vandra på. Det finns en väg som är utformad just efter dig och som bara längtar efter att du ska sätta ner dina fötter på den. Den är förberedd och klar. Du behöver inte ens gå i egen kraft utan allt är ordnat. Välkommen!

Det här inlägget har jag fått gå och klura lite på innan jag satte mig ner för att skriva. Det har fått mogna lite. Vad betyder det att leva efter Anden? För att förklara det måste jag först beskriva vad Anden är.

Den helige Anden är en del av treenigheten. Han är Gud och därmed allvetande, evig, alltid närvarande och allsmäktig (har alltså all makt). Den helige Anden får man som gåva när man tar emot Jesus och förlåtelse för all synd, som man har gjort. För detta krävdes att Jesus dog. Det var han som betalade priset för vår skuld. När vi tar emot Jesus som vår räddare kommer den helige Anden och ”pånyttföder”, nyskapar vår ande, som fram till den dagen har varit ur funktion. Det är genom anden som vi kan ha gemenskap med Gud. Det här är ingen intellektuell process utan ett andligt mirakel!

De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. (Joh1:13) Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. (Joh 3:6)

Jesus säger så här om Anden: Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. (Joh 14:15-18) Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. (Joh16:13)

Anden kommer alltid att driva oss närmare Gud och komma med kärlek, kraft och frid till den som söker Jesus, ödmjukt och ärligt. Anden kommer alltid att stå i strid med ”köttet”. ”Köttet” är ett begrepp för det som finns inom oss som vill föra oss bort från Gud, girighet, egoism, hat, bitterhet, allt det som förleder oss människor till att hamna i en ond spiral och leder till ångest och högmod. Anden vill oss väl, han älskar oss och vill alltid föra oss på Guds väg.

Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. (Joh 6:63)
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. (Gal 5:16-18)

Gud skapade var och en av oss unik och med en fri vilja. Gud har en plan för vårt liv, en väg som han har förberett för var och en av oss, men som vi själva får välja om vi vill vandra på. Ingen kan vandra på din väg, den väg som Gud har tänkt ut till dig. Du är unik och försök från andra att vandra din väg kommer kanske fungera, men alltid som en sämre kopia. Frågan är om man törs vandra på den vägen. Även som kristen kan en väg som man själv inte med sitt eget förnuft kan kontrollera verka skrämmande. Det är en väg som kräver tro. Tro som i hopp och tillit till Gud.

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.(Heb 11:1)

Guds väg för oss kan vi inte se, men vi kan vara säkra på att den finns. När man har grunnat på det här en stund så kommer man fram till att det kräver att man litar på att Gud vill mig väl, att hans väg är god för mig att vandra på.

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. (Rom 8:28)

Det här innebär inte att vår tilltänkta väg alltid är lätt att vandra på. Den kan innebära förakt från människor i vår närhet, som vi älskar. I vissa länder innebär det förföljelse och i vissa fall risk för livet. Den kan innebära att vi måste lägga av oss vissa saker som kanske har varit väldigt betydelsefulla för oss (ilska, oförlåtna händelser, bitterhet, vissa drömmar, kontroll, falsk fromhet, stolthet, egenrättfärdighet osv). Vad vi behöver göra oss av med är högst individuellt men har det gemensamt att det skymmer vårt fokus på Jesus och leder till fördärv för oss. Anden är den som upplyser om vad just vi behöver lägga åt sidan. På den här vägen är man alltid beroende av Gud och av hans ledning. Det är en otroligt spännande väg, som kantras av kärlek, hopp, glädje, frid, under och stor tacksamhet. Men kärleken leder även till nöd och sorg för andra människors skull. Vilken väg vi väljer att vandra syns på frukten. Jesus säger att det är han som är vår väg som vi har att vandra!

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6).

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. (Matt 7:13-14)

Så vad ger ett liv efter Anden? Vägen är smal, vi måste ge upp en del saker, vi måste göra oss beroende av Gud, vår kontroll har vi gett ifrån oss, vi kan få uppleva förlöjligande, förakt och ibland t om förföljelse. Vad är det att eftersträva? Vi kan välja att leva kvar i ”köttet”, men vi kan också välja att sätta ner fötterna på den väg som Gud har förberett åt oss. Gud är god! Han vill oss väl! De olika alternativa vägarna kan vi läsa om i Galaterbrevet.

Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra. (Gal 5:19-26)

På Andens väg går du aldrig ensam. Du kommer alltid att kunna fyllas med frid, kraft, tröst och kärlek.

Vilken väg väljer du?

Om du vill vandra på den här vägen som Anden ger så ropa på Jesus! Jesus! Jag tar emot dig nu som min Herre och min räddare. Jag vill inte längre vandra på den väg som jag hittills har vandrat på. Den har inte lett till något gott. Förlåt min synd och led mig på din väg. Gör under med mig, ställ till rätta det som jag har rivit ner. Kom med din frid. I Jesu namn. Amen.

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, kristendom, kärlek, vandring, väg