Ställer inte Gud orimliga krav?

Varför ställer Gud så höga krav som han vet att vi inte kommer att kunna klara? Är inte Gud då en orimlig Gud? Nej, Gud är långt ifrån orimlig.

Det är lätt att tro att Gud kommer med en massa måsten eller en lista göromål som han vill att vi ska göra och när vi sedan inte gör dem eller inte når upp till kraven så ser han besviket på oss eller bestraffar oss för det. Känslan att Gud ställer för höga krav kan lätt leda till att jag dömer mig själv som värdelös, eftersom jag då känner mig som en besvikelse, men Gud vill inte att vi varken ska känna oss värdelösa eller som besvikelser.

Är det då så att Gud inte ställer höga krav? Jo, Gud sätter gränser och tolererar absolut inte det onda på något sätt. Han avskyr och hatar det onda. Problemet är att vi människor inte klarar av att inte göra det onda utan vi faller ständigt i egoism och vänder oss bort från Gud, så visst ställer han på så sätt höga krav. Han sätter upp ribban långt högre än vad vi någonsin kommer att nå över. Då är det viktigt att komma ihåg att Gud ser på oss som en förälder ser på sina barn. En förälder kräver inte av sitt barn att måla en tavla lika vacker som Mona Lisa, utan gläder sig åt de sträck-gubbar som barnet gör och utbrister: “Vilken fin teckning du har ritat!”. Gud ser på oss på samma sätt utifrån den som vi är och gläder sig åt det lilla, men målet är inte att vi ska rita sträck-gubbar hela livet. På samma sätt vill Gud också hjälpa oss att blomma ut i de egenskaper som vi har. Han ser inte på oss i besvikelse när vi ritar sträck-gubbar utan gläder sig över de små steg som vi gör, samtidigt som han vill forma oss till att bli fullfjädrade konstnärer som målar fantastiska tavlor. 

Vi människor har så lätt att försumma det lilla när vi har fokus på det stora. Vi ser så lätt våra sträck-gubbar som ett misslyckat försök att måla Mona Lisa, men en förälder ser inte det så och det gör heller inte Gud. Gud vill att vi ska följa det goda, kärleken och sanningen. Det var för detta som vi skapades och det är det som är hans mål för oss alla, men Gud ser på oss utifrån där vi är just nu. Han ser våra stapplande steg och gläder sig över de framsteg som du gör. Därmed inte sagt att Gud alltid vill att du ska vara där du är. Han vill leda dig och forma dig till att stråla kärlek, till att stråla Gud och att nå dit är en process, en väg. När Gud ser på dig ser han ingen misslyckad varelse, utan han ser på dig med en enorm kärlek och han vill inget hellre än att få omsvepa dig med den. Sök efter Gud och han kommer att forma dig till den som han tänkt att du ska vara.

(Ef 3:12) Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud.

Men hur är det då med Guds höga ribba? Ser han mellan fingrarna med att vi inte kan hoppa över den och klara kravet? Nej då, Guds krav ligger kvar, men han vet också att vi inte kommer att klara ribban och det var också därför han sände Jesus att rädda oss. Jesus tog alla våra misslyckanden, all vår synd på sig. Han led konsekvensen av din och min bortvändhet från det goda. Nu sträcker Gud ut sin hand till dig i försoning. Det enda vi nu behöver göra är att ta emot den gåva som Guds förlåtelse är. Sträck din hand emot honom och låt hans ljus och kärlek skapa dig.

(Kol 2:13) Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, krav, kärlek, väg, val, skuld, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion
Image: FreeDigitalPhotos.net

En andlig enhet

Hur kommer det sig att det är oenighet mellan kristna? Borde inte de vara bäst på att hålla sams om nu kristendomen är sann? För se som de bråkar… Dessa röster hörs alltför ofta och det värsta av allt är att det ligger mycket i orden.

Det onda vill förstöra och splittra. Där goda och kärleksfulla relationer finns, där vill det onda slå sönder och skapa fiendskap. Kärleken är det som förenar oss och för oss närmare varandra till en nära relation. Genom kärleken så blir vi ett med varandra. Men när vi börjar fokusera på våra olikheter och tålamodet brister, så slits så lätt relationen i stycken. Vi börjar jämföra oss med varandra och relationen börjar mer likna en strid. Det är då det är så viktigt att söka den kärlek som förenade från början. Vi får aldrig, aldrig glömma den kärleken.

På samma sätt är det med relationerna i en församlingen eller mellan församlingar. Vi kristna är alla ett genom den nåd som vi har fått.

(1 Joh 4:15) Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Guds kärlek är det som fört oss samman. Så lätt börjar vi jämföra församlingar med varandra. Röster börjar då höras som: ”Vår församling är närmre Gud än er!” eller ”Er teologi är sämre än vår!”. Allt detta leder ingenstans utan endast till splittring. Det onda vill att vi ska fokusera på våra olikheter och att vi ska tro att alla andra ligger längre ner på Guds skala. Men inför Gud är vi alla ett. Vi är förlåtna människor med brister.

(Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När striden blossat upp är det så viktigt att söka efter den enhet som förde oss samman. Det vi ska söka är kärlek och försoning. Vi måste söka den kärlek som skapade enheten från början. Med andra ord så måste vi söka Gud och riva ner all bitterhet och stolthet. Att ha rätt i allt har ingen. Ingen ser hela sanningen. Därför är det viktigt att kunna lägga ner stridsyxan för enhetens skull. Vi kan inte skapa splittring bara för att hävda det som är rätt, för Gud vill att vi ska behålla den enheten han har gett oss genom det Jesus gjorde.

(Ef 4:1) Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

Enheten är alltså otroligt viktig för Gud. Herre, låt oss ha tålamod med varandra. Hjälp oss att fokusera mer på den kärlek som förenar oss än på olikheterna. Hjälp oss att förbli ett med varandra och visa varandra kärlek och respekt.

(1 Joh 4:11) Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om enhet, kärlek, bitterhet, försoning, gemenskap, Jesus, Gud, enighet, splittring, bibeln, kristendom, religion

Ska man vara rädd för Gud?

Bibeln talar om att vi ska frukta Gud, men är det då så att Gud försöker få oss att älska honom genom att vi ska vara rädd för honom? Hur ska jag kunna älska någon som jag är rädd för? Det kan tyckas att det finns en motsägelse i detta men det finns en förklaring.

Gud håller inte en pistol mot oss och säger ”Älska mig! Annars…”. Kärlek kan aldrig påtvingas. Det är alltså omöjligt att få kärlek genom hot. Jag skulle kanske om jag gjorde så kunna framtvinga handlingar, men drivkraften skulle vara rädsla och inte kärlek hos den som jag hotar. Men vad menas då med att frukta Gud eller Gudsfruktan?

Att frukta Gud handlar inte om rädsla, skräck eller ångest. Gud vill inte att vi ska gå omkring och vara rädda för honom. Vilken god och kärleksfull förälder skulle vilja att sina barn var rädda en. Nej, en rädsla för Gud leder bara till lagbundna handlingar utan kärlek och det är inte Guds vilja.

(Filem 14) det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.

Att frukta Gud handlar om respekt för Gud. Att i ödmjukhet se Guds storhet. Vi talar nu inte om vem som helst. Vi talar om Gud och han har en enorm makt. Han skapade universum och allt i den med sin makt. Han är mäktigare än alla naturlagar tillsammans. Han uppväckte Jesus från döden med sin makt. Han är ofantligt mäktig! Att inse Guds enorma makt, är att frukta Gud.

(Pred 12:13) Frukta Gud och håll hans bud.

Att ha en respekt för polisen och lagen är bra. Men vi ska inte behöva vara rädda för varken polisen eller rättvisan. Gudsfruktan handlar alltså inte om att vi ska styras av rädsla över Guds domar. Det är till och med så att det är ett hinder för kärleken. Men Gud kom med en lösning. Han sände Jesus för att lida straffet i vårt ställe. Jesus tog domen på sig för att befria oss från rädslan.

(Heb 2:14) Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

Gud står med öppna armar och är inte ute efter att döma oss. Det är först när rädslan för Gud falnar som vi kan ta emot Gud och förstå vem han är. Genom Jesus död får inte längre rädslan någon makt över oss, om vi tror på att Jesus betalt skulden. Tror jag inte på att skulden är betald så kommer jag fortfarande agera som om den inte var betald.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Så Gud vill att vi ska inse vilken makt han har, men han vill också att vi ska förstå hur högt älskade vi är.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om räddning, rättvisa, dom, död, kärlek, fri vilja, frihet, förlåtelse, försoning, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Är det bara att säga förlåt?

Är det bara att säga förlåt, så är allt bra igen. Kommer inte de som gjort grova brott för lindrigt undan genom att bara säga förlåt? Dessa frågor är viktiga och berör kristendomens kärna så därför vill jag min syn på detta med förlåtelse.

Till att börja med så är det viktigt att komma ihåg att Gud förlåter allt. Det finns inte någon synd som vi gör som Gud inte kan förlåta. Paulus (som då hette Saul) är ett exempel på detta från bibeln. Han förföljde de kristna aktivt (Apg 8:3) och tyckte det var bra att Stefanos dödades för sin tro (Apg 8:1). Trots allt detta så fick han nåd av Gud och skriver:

(Ef 1:7) I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.

Så ingen synd, inget brott och inget mord är för stort för Gud att förlåta. Är det då bara att säga förlåt, så är allt bra igen? Här är det viktigt att reda ut vad som läggs i orden “säga förlåt”. Om det menas att Gud endast vill att vi skall säga ordet förlåt, så är svaret på frågan nej. Det spelar ingen roll om jag säger förlåt, utan att mena det jag säger. Tänk dig att du vill att någon skall säga förlåt till dig och du får ett argt “förlåt då” tillbaka. Personen ångrar sig då inte. Han eller hon kanske rent av tyckte att det var rätt åt dig, men säger förlåt bara för att vinna på det eller slippa undan den trassliga situationen. Det är inte ordet förlåt som i sig är poängen, utan inställningen till det jag gjort.

Gud ser mitt inre och mina tankar, så det är omöjligt att lura eller manipulera Gud. Om jag tror att det går att lura Gud, så lurar jag bara mig själv. Gud ser vad som ligger bakom ordet förlåt. Han ser om det är en konsekvens av min ånger och förtvivlan över det jag gjort, eller om det är ett sätt att vinna på det eller ett slippa undan. Gud vill inte bara ha munnens förlåt, utan han vill ha hjärtats förlåt. Om jag säger förlåt utan att hjärtat är med, så är orden inget värt för Gud. Gud ser inte till det yttre, utan till det inre och det är detta som Jesus vill visa med denna liknelse.

(Luk 18:10) "Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Fötlåtet måste alltså föregås av en ånger. Att vända om från att ha tyckt att det jag gjorde var rätt, till att erkänna och inse att det var fel. Det handlar om att lägga ner sin stolthet och i ödmjukhet inse att jag var inne på fel väg. Det handlar om en omvändelse. Att släppa taget om sin stolthet och säga förlåt är aldrig lätt, men det är en befrielse att göra det.

(Matt 4:17) Från den tiden började Jesus förkunna: "Omvänd er. Himmelriket är nära."

Synda gör vi alla (Läs gärna mer om vad synd är här) och det kan vara svårt att veta vad jag skall göra av min ånger. Kanske vill ingen höra mitt förlåt, men vi kan alltid vända oss till Gud. Gud kommer inte med dom, utan med förlåtelse. Han vill att vi skall vända oss till honom med vår ånger så att vi kan ha gemenskap med honom och räddas. För han vill döma det onda men rädda dig!

(1 Thess 5:9) Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus,

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, försoning, räddning, Gud, kärlek, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Bild: FreeDigitalPhotos.net

Vad är ett blodsförbund?

Bibeln talar mycket om förbund (ca 250 gånger i Bibel 2000). Vi i västvärlden har förlorat mycket av förståelsen av vad ett blodsförbund är, men de som levde på bibelns tid var väl medvetna om vad det innebar.

Ett blodsförbund generellt var något som kunde ingås mellan två folk eller stammar. Det var ett sätt att skapa fred, men också ett sätt att stärka sin position gentemot andra folk. Innebörden i att ingå ett blodsförbund var att de fick tillgång till varandras styrkor. Ena folket kanske var duktiga krigare, medan det andra folket kanske hade en god ekonomi. Det som gällde i ett förbund var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett, jag kommer att beskydda dig med livet som insats och det gäller hela livet. Ett förbund är en överlåtelse, där man ger sig åt varandra, men också att man drar nytta av den andra partens överlåtelse. Man får del av varandras fördelar.

Att ingå ett förbund tog man inte lätt på, för ingen ville ingå ett livslångt förbund med någon som man inte kunde lita på. Så innan ett förbund kunde ingås var man därför tvungen att förhandla med varandra. Hövdingen eller ledaren för folken träffades och samtalade om det som stod i vägen för att ingå ett förbund. Man ifrågasatte motiven, men också förmågan att hålla förbundet och eventuella hinder eller olösta konflikter. Som ett tecken på att förbundet var ett faktum skar man sina händer eller armar så att blodet rann och man blandade blodet. Detta var en symbolhandling att de nu var ett. Eventuella ärr blev också en påminnelse om förbundet. Dessa blodförbund var den starkaste formen av förbund som inte fick brytas. Den som bröt förbundet straffades med döden.

Alltsedan människan bröt med Gud i syndafallet, har Guds plan varit att återförenas med människan. Gemenskapen bröts, men Gud vill ha en återupprättad gemenskap. Därför vill också Gud ingå ett blodsförbund med människan och lova oss alla sina välsignelser. Gud börjar med att sluta förbund med en enda människa, Abraham, för att sedan övergå i ett förbund med ett folk, Israel. Men Guds plan var inte att sluta med detta.

Det finns ett stort problem som står i vägen för en relation med Gud och det är synden. (Läs gärna inlägget Vad är synd?). Gud kan inte ha med synd att göra och vi människor syndar. Därför sände Gud sin son, en representant, en hövding, en ledare som kan föra vår talan inför Gud och som är värdig att ha gemenskap med Gud.

(Rom 8:3) Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.

Eftersom Jesus tog på sig vår synd och skuld, kan vi ha gemenskap med Gud! Detta är det nya förbundet. Den som vill ha gemenskap med Gud kan trots synden hänvisa till Jesus och erkänna det han gjorde på korset och ta del av alla Guds välsignelser. Detta är det glada budskapet! Gud säger då: ”Jag älskar dig! Allt mitt är ditt. Mina tillgångar är dina tillgångar. Din strid är min strid och jag skall beskydda dig. Vi är ett!” Detta är stora ord från en stor Gud, världens skapare. Vad kan vara större än att ingå ett förbund med Gud?

(Ef 2:12) kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, försoning, synd, Gud, blodsförbund, Jesus, kärlek, religion, bibel, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Så älskar Gud världen!

Gud älskar oss människor otroligt mycket. Mycket mer än vi någonsin kan ana. Han har en sådan omsorg över oss att han gör vad som helst, bara vi närmar oss Honom. För Gud är det inte viktigt på vilket sätt det sker, bara att det sker. Vi är alla syndare och är därför redan dömda, eftersom det ligger en dom över allt ont. Men Gud vill dra oss till sig och är villig att ge alla nåd. Gud sträcker i kärlek ut sina armar till oss samtidigt som vi lever i synd. Jesus kärlek för oss är så stor, även när vi syndar, att han därför tog på sig det straff som vi egentligen förtjänar.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När Jesus dog för oss, så menas det inte att han dog den fysiska döden i vårt ställe. Vi kommer ju alla att dö förr eller senare. Han plågades visserligen fysiskt med tortyr, med det är många som utsatts för sådan behandling både före och efter hans död. De dessa människor däremot inte upplevt är den ofantliga ångest som inträffar, när det sista lilla hoppet försvinner, då Gud som är allt det goda vänder ryggen. Denna totala hopplöshet och fasa upplever inte människan här på jorden, eftersom Gud här ständigt håller ut sina armar åt oss. Men Jesus fick uppleva denna totala ångest och i ren desperation ropar Han: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46 och Mark 15:34). I detta ögonblick var han övergiven av Gud och totalt skiljd ifrån honom. I Bibeln talas det om två sorters död. Dels den fysiska döden, som är den död vi alla måste gå igenom. Men sedan finns det den eviga döden eller den andra döden.

(Upp 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

När det talas om att Jesus dog för dig, så innebär det att han tog på sig ditt straff och dog den andliga döden. Jesus led alltså i helvetet i ditt ställe! Han fick inte bara smaka lite av den andliga döden utan han fick svälja döden för alla människor. Du behöver därför inte komma till helvetet. Detta är redan fixat! Priset för dina synder är redan betalda. Gud vill inte döma dig, han vill rädda dig. Jesus har redan suttit i fängelse för dina brott. Så mycket älskar Jesus dig att han tar detta enorma straff, att känna helvetets alla plågor, bara för att han vill att du skall slippa detta. Så betydelsefull är du i hans ögon. Här visar verkligen Jesus sin kärlek till dig. Jesus vill vara din vän och han vill att du skall vara med honom i hans rike. Han har berett en plats för dig där. Allt är redan färdigt och fullbordat. Nu gäller det alltså bara för dig att lita på detta, så att du kan ta del av denna fantastiska kärlekshandling. Det ända du i hjärtat behöver säga är: ”Tack Jesus för att du led döden i mitt ställe!” Tro på att Gud älskar dig så att du inte går miste om hans enorma kärlek. Detta är det glada budskapet!

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När Jesus uppstod, så uppstod han alltså inte bara från den fysiska döden utan även från den andliga döden. Döden kunde inte hålla greppet om Jesus, eftersom det ingick i Guds plan.

(Apg 2:24) Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

Jesus lever! Döden är besegrad!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, jesus, förlåtelse, försoning, död, kärlek, religion, kristendom, bibeln, liv
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är förlåtelsen orättvis?

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är kunskap vägen till Gud?

Är det så att jag måste ha mycket kunskap för att vara kristen. Är det kunskapen som räddar oss? Kunskap är viktigt men är det lösningen?

För att försöka ge ett svar på frågan tänkte jag dra en parallell med musik. Musik kan analyseras och diskuteras av lärda musiker och musikvetare. De försöker kanske få fram hur kompositören tänkte när han skapade verket. Vad ville han förmedla eller uttrycka? Vilken skala användes? Varför lades disharmoniska ackord in i andra stycket? Hur spelades, rent tekniskt, styckets snabba parti? Många diskussioner kan föras runt bara ett enda musikstycke. Det man lätt glömmer, när man analyserar och plockar isär, är att musik skall upplevas. Jag behöver inte vara konsertpianist eller musikdirektör för att musiken skall beröra mig. Jag behöver inte ens veta vad ett ackord är eller ens vad en not är? Musiken är till för att beröra människor och ge en upplevelse.

Tänk dig en konsertpianist som sitter och letar fel i musiken under en konsert eller letar efter partier som han hade kunnat göra bättre. Han är så driven av allt analyserande och kritiserande att han får svårt att njuta av det ljuva pianostycket och konserten. Bredvid honom sitter en musikaliskt okunnig person som får rysningar av de vackra tonerna.

Budskapet i bibeln kan liknas med musiken. Gud vill inte att vi skall fastna i att dissekera bibeln i bitar och analysera den, för jag behöver inte ens vara bibelkunnig för att bibelordet skall beröra mig. Risken är att jag hamnar i konsertpianistens dike, alltså att jag inte längre kan uppleva eller känna det kärleksfulla budskapet som bibeln innehåller.

För att ta ett annat exempel så kanske jag har en kokbok hemma. Jag tittar på bilderna i den och analyserar rätterna för att få ut någonting av min kokbok. Problemet är att mat skall smakas för att upplevas. Även om jag vet precis hur man lagar till en oxfilé på bästa sätt, så är det ingenting värt om jag inte får smaka på rätten.

Gud vill att vi skall uppleva och beröras av budskapet. Han vill att vi skall leva av budskapet och att det skall bli levande för oss. Han vill inte bara att vi skall veta att han älskar oss, utan han vill att vi skall känna oss älskade! Gud vill inte bara att vi skall veta att Jesus ger förlåtelse, utan han vill att vi skall känna oss förlåtna! Gud vill beröra våra hjärtan. Om du kände den enorma kärlek Gud har till dig, så skulle du varken vara rädd eller ledsen. Gud vill hålla om dig och vara din vän! Detta kan låta otroligt men det är sant. Gud älskar oss alla så mycket att han har gjort allt för att vi alla skall kunna räddas till livet. Tro på budskapet och du kommer att uppleva allt detta.

(Joh 5:39) Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Kunskap är inte svaret, utan visar var svaret finns. Kunskap är inte vägen till Gud, utan den visar var vägen finns. Kunskap kan vara en hjälp, men är i sig ingen lösning, utan vittnar om lösningen. Lösningen är försoningen med Gud. Endast kunskapen om denna försoning är ingenting värd. Jesus har gjort denna försoning möjlig och försoning är den enda vägen till Gud.

(Joh 14:6) Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, försoning, väg, kunskap, liknelse, religion, bibeln, kristendom

Vad är synd?

Vad är synd egentligen? Det finns många föreställningar om vad synd är, men det är några punkter som är viktiga att känna till. Jag tänkte ge en förklaring vad synd är genom att visa vad det inte är. Jesus gav oss ett enda bud och det är detta:

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Det Jesus ville visa är att vi skall älska varandra och följa kärleken. Kärlek är ingen handling utan en drivkraft i oss som leder till kärlekshandlingar. Jesus vill att vi skall drivas av hans kraft som är alltigenom god. Gud är kärlek (1 Joh 4:8), så den som älskar drivs av Gud.

Vad är då synd? I den grekiska originaltexten är ordet hamartia, som innebär att missa målet men ordet betyder också lagöverträdelse. Synd är alltså att missa det mål som Gud har med människan, nämligen att vi skall älska varandra och vara avbilder av Gud som är kärlek. Synd är också att överträda det bud vi har att älska varandra.

(1 Joh 3:4) Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. (Folkbibeln)

Svaret är kanske lite skakande men sanningen är att synden är så mycket större och så mycket vanligare än vad vi tror. Den har blivit en del av vardagen. Syndar gör alltså inte bara den som dödar, våldtar, skäl, ljuger eller nedvärderar någon. Synd är att välja att tjäna sig själv i egoism istället för att tjäna andra i kärlek. Synd är att se till sitt eget bästa före andras. Synd är att följa rädslan och inte följa kärleken. Synden är så rotad i oss att den har blivit en del av oss. Synden är den mur som skiljer oss från Gud.

Synd är inte en handling av samma anledning som kärlek inte är en handling och detta är viktigt att komma ihåg. Handlingen är symptom på synden men inte synden i sig, på samma sätt som snuva är symptom på sjukdom. Synden ligger alltså i uppsåtet och det är detta som Jesus försökte förklara i bergspredikan (Matt 5:21-48). De skriftlärda och fariséerna var de som var noggranna med att följa gamla testamentets bud och tyckte att de klarade det bra. För att ta en liknelse så trodde de att de skulle hoppa över 150 cm i höjd. De var stolta över att de klarade det och såg ner på dem som kämpade med höjden eller inte klarade den alls. När Jesus kom och förklarade lagens innebörd, så blir de skriftlärda och fariséerna vansinniga på honom. Nu kunde de inte längre vara stolta över sin fromhet. Helt plötsligt säger någon att de skall hoppa över 150 meter!

(Mark 10:26) De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli räddad?"

Vi kan alltså sluta att jämföra oss med andra. Vi kan glömma att vara syndfria i egen kraft, för det är omöjligt. Men det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud.

(Mark 10:27) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt." (Folkbibeln)

Gud har gett oss en utväg! Han lämnar oss inte i sticket för han älskar oss så. Eftersom vi inte kan vara syndfria, så gjorde Gud det möjligt för oss att bli fria från all synd. För han vill ha en relation med dig och försonas med dig. Genom att ta emot den försoning som Gud vill ge dig, ser han på dig som helt utan skuld. Alla synder är då som bortblåsta för Gud! Gud river muren. Det är denna frid som Gud vill ge dig. Nämligen friden att känna sig utan skuld för det som du gjort och friden som det innebär att vara älskad av Gud. Gud älskar dig villkorslöst! Allt som återstår blir då att tro på det!

(Joh 14:1) "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, syndernas förlåtelse, synd, försoning, bibeln, religion, relation, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Vad kan stoppa ondskan?

Ondskan är som en eld som ter sig okontrollerad. Den sprider sig snabbt och effektivt och får förödande konsekvenser. Den ödelägger och förstör i dess väg och lämnar ingenting opåverkat. Vad är det som får stopp på denna förstörelse som ondskan ställer till med? Vad är det som ger liv igen till pinade själar?

Jag brukar se på ondskan som brinnande bollar som kastas i famnen på mig. De gör ont att hålla i och plågar mig. För att slippa hålla i plågan så är det lätt att jag kastar den vidare på andra, som i sin tur får en plåga att hålla i som de inte vill ha. Hur lätt är det inte att bära med sig hem ilska eller irritation från jobbet som familjen får ta konsekvenserna av, helt oförtjänt. Man blir som en laddad bomb som smäller av vid en enda duns. Risken är att även de som utsätts för min irritation också kastar sina brinnande bollar vidare tillbaka till mig och till andra. Det hela blir en lavin av ilska och plåga som är svår att stoppa.

Problemet med att kasta vidare bollen är att bollen i mina händer inte försvinner. Ilskan och hatet, som de brinnande bollarna representerar, delar på sig när jag kastar den vidare. Ilskan mot den onda handlingen försvinner inte bara för att jag låter ilskan slå mot andra människor, som kanske inte alls hade med den ursprungliga onda handlingen att göra. Ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten, som byggs upp inom mig får ett utlopp som i sin tur förstör. Den förstör inte bara för andra utan också för mig själv. Antalet brinnande bollar växer och bitterheten slår rot i mig och blir som en inre sjukdom.

Vad är det då som kan sätta stopp för denna tillsynes hejdlösa spridning? Jo, svaret är förlåtelse. Det är bara förlåtelsen som sätter ett stop för ondskan. Det är bara förlåtelsen som övervinner ondskan. Att förlåta är som att låta vatten släcka den eld som tagit fart i oss. Det är bara genom förlåtelsen som det ondas effekt utplånas och det är först när vi släckt elden som vi slipper plågas av den.

(Kol 3:13) Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.

Att förlåta är ett val och om jag inte vill förlåta kommer ilskan och bitterheten att ta överhanden. Det går inte att ha frid i sitt inre och samtidigt gå och bära på oförlåtna handlingar. Att välja förlåtelsens väg är inte alltid lätt, men vi kan alltid få hjälp att förlåta om vi vill förlåta. Vi kan alltid vända oss till Gud för att bli fri från ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten. Det är bara när elden släcks som vi kan få frid i våra hjärtan.

Jesus har gjort förlåtelsen möjlig med Gud, genom att han tog på sig all ondska, bara för att släcka den. Jesus kom med förlåtelsen för att utplåna brinnande bollar, så att vi kan försonas med honom. Gud vill att vi skall förlåta andra som han har förlåtit oss. Att vi skall ge vidare av den frid som han har gett till oss. Det är bara förlåtelsen som helar brustna relationer. Därför är det så viktigt att förlåta.

(1 Joh 3:8) Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, försoning, förlåtelse, ondska
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Gud har tagit ansvar för synden!

Gud är ingen gud som sitter i sin himmel och njuter medan han då och då tittar ner på jorden och suckar över allt elände som vi ställer till med. Nej, Gud är i allra högsta grad delaktig i vad som händer för han lider när du lider och gråter när du gråter, för att han älskar dig. Han säger aldrig nedlåtande att det var rätt åt dig när du ställt till det för dig. Han säger istället: ”Kom till mig, för jag vill hjälpa dig!”

Gud tog ansvar för det onda som människan fört in i världen och det gjorde han på korset. För på korset, där Jesus hänger, utslagen, pinad, fullständigt ensam och falskt anklagad, ser vi resultatet av människans fria vilja. Det var ondska som förde honom dit och han fick själv betala priset för det. Varför gjorde han det då? Jo, för att han i kärlek ville föra människorna tillbaka till sig och försonas med dem. Han vill att vi skall leva i hans rike i evighet. Det är så viktigt för Gud att du kommer till hans rike, att han tar denna enorma pina för din skull. Han tvingades aldrig mot sin vilja att dö för oss utan han gjorde den av fri vilja för att han älskar oss så oändligt mycket.

(Joh 10:18) Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig."

Gud har alltså tagit ansvar för all synd, trots att han själv inte orsakat den. Han vill inte att synden skall stå i vägen för en relation med dig. Gud vill försonas med människan trots alla ondska och egoism som vi står för och han sträcker ut sin hand till ALLA. Erbjudandet gäller inte bara några få utvalda, utan Guds försoningserbjudande gäller alla människor som lever, har levt och i framtiden kommer att leva. Det enda vi behöver göra är att ta emot handen i försoning. Det finns ingenting som du gjort som Gud inte kommer att förlåta, så var inte rädd. Gud vill dig väl som en god herde som vill sina får väl.

(Joh 10:11) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, försoning, fri vilja, förlåtelse, kärlek
Bild: FreeFoto.com

Ödmjukhet för oss till Gud

Ett av mina absoluta favorit-bibelställen är liknelsen om farisén och tullindrivaren. En farisé var en jude som lydde noggrant Mose lagar och var noga med att handla rätt. Tullindrivare var mycket föraktade på denna tiden för att de drev in höga skatter och stoppade mycket i egen ficka och gjorde sig rika på köpet. De fick inte komma in i synagogorna, inte vara vittnen och deras pengar togs inte emot som gåvor i templet. De var minst sagt illa omtyckta och likställdes med brottslingar. För att göra liknelsen dagsaktuell kan du om du vill byta ut farisén mot en kristen och tullindrivaren mot en brottsling. Då kan du få en känsla för hur liknelsen mottogs på den tiden när Jesus berättade den.

(Luk 18:9) Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Det verkar vara en oskriven lag att när Gud ger oss människor gåvor, exempelvis i form av fri vilja, kreativitet, musikalitet, tro eller egenskaper, så är vi inte sena med att missbruka gåvan vi fått. Missbruket ligger i att jag tar åt mig äran för gåvan, som om jag hade förtjänat den. Hur kan någon vara stolt över att vara svensk när vi inte har någon del i att vi fötts i Sverige? Hur kan vi vara stolta över vårt utseende när vi inte själva valt vilka gener vi skall få? Hur kan jag se ner på brottslingar när jag, utan min påverkan, omgivits av kärleksfulla människor, vilket lett till att jag inte tror på brottslighet? Hur kommer det sig att vi kristna ser ner på andra människor som inte tror på Jesus, när Gud gav oss tron som en gåva? Vad kan jag egentligen vara stolt över? Ingenting är svaret.

Det är så lätt för kyrkan, församlingarna, prästerna, pastorerna och alla kristna att hamna i stolthetens grop. Anledningen är att budskapet kan användas till att upphöja sig själv. Jag kan slå mig på bröstet och säga ”Vad jag är bra som är kristen”. Detta fenomen har funnits med i alla tider. Alla gåvor jag fått har jag inte gjort någonting för att förtjäna. Gud är sådan att han bara ger oförtjänta gåvor, av den anledningen att de inte annars hade varit givna i kärlek. Gud har givit dig massor med gåvor och kommer även i framtiden överösa dig med gåvor. Det är Guds person, men tro inte att du får dem för att du förtjänar dem. Till och med livet har du fått som en gåva. Har du gjort något för att förtjäna det?

Gud ger sina gåvor utan krav på någon motprestation. Inte ens ett tack kräver han. Det enda man behöver göra är att ta emot den. För att ta emot en gåva måste man lägga ifrån sig det man bär på. Den som inte lägger undan sin stolthet kan därför inte ta emot gåvan, eftersom jag inte kan behålla stoltheten och samtidigt be om förlåtelse. Hur svårt är det inte att svälja sin stolthet, men vilken befrielse det är. Ta emot Guds utsträckta hand i försoning. Han vill vara din vän!

(Jak 4:6) Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, förlåtelse, försoning, stolthet, ödmjukhet, Gud,

There must be another way

Jag tittade på melodifestivalen i går där Israels bidrag sjöngs av en israel och en palestinier (Noa & Mira Awad). Låtens namn och textraden som upprepades var ”There must be another way”. Det måste finnas ett sätt att kunna leva sida vid sida. Inte för att låta som om jag skulle ha svaret på alla världsproblem, men det finns en annan väg. Vägen heter försoning!

Ingen relation som har skadats av bråk, hårda ord och förakt repareras genom att bråka och säga föraktfulla ord tillbaka. Försoning eller förlåtelse sätter stopp för den onda nedåtspiralen fylld med ilska, frustration och hämndbegär. Försoning kan bara ske om båda parter vill försonas. Om någon i ett förhållande vägrar att försonas kommer striden att fortsätta även om en av dem sträcker ut handen i försoning.

Kravet på rättvisan måste läggas åt sidan och en viljan till försoning från båda parter är ett måste för att en relation skall kunna repareras. Detta gäller så väl i en relation mellan vänner, föräldrar, makar, släkt, länder och relationen med Gud.

(2 Kor 5:19) Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.

Forgiveness is the way!

Göran

aftonbladet.se
dagen.se



Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, Israel, relation, Gud