Med Guds ögon

Vi har så lätt att se vårt värde i vad vi lyckas prestera. I denna världen får vi lön efter prestation. Kan vi inte prestera känner vi oss mindre värda. Vi har en benägenhet att mäta framgång i pengar, makt och berömmelse. Livet blir så lätt en strävan att lyckas, att nå berömmelse och framgång. Ju fler hinder jag möter i min väg mot att lyckas, ju svårare blir det att få min lön för mödan. Vi har alla en längtan att bli älskade och sedda och den längtan driver oss att göra det som vi tror att andra kommer att hylla oss för. Här i världen sitter mitt värde i hur andra ser på mig. Andra människors bild av mig blir lätt den bild jag får av mig själv. Min självbild blir helt beroende av andra människor. Jag speglar mig själv i andra människors tyckande. Om jag inte lyckas, så blir jag misslyckad. Vi är vad vi presterar.

Gud ser på oss alla med helt andra ögon. Där vi ser någon som mindre värd, ser Gud en dyrbar ögonsten. Där vi ser någon som inte kapabel, ser Gud en enorm kapacitet. Där vi ser hinder, ser Gud ett mål. Där vi ser det omöjliga, ser Gud det möjliga. När vi faller, ser han någon att hjälpa upp. När vi misslyckas, ser Gud någon att visa den rätta vägen. När vi gråter, ser han någon att trösta. När vi söker kärlek, ser han någon som i mörkret söker efter honom. När vi ropar på honom, ser han någon att hjälpa och rädda. I hans ögon kan vi inte göra något för att han ska älska oss mer. Vi är älskade av Gud! Hans kärlek är villkorslös. Gud ser vår famlande efter att bli älskade och han ser våra besvikelser när vi blir svikna av andra människor. Men Gud är den kärlek, frid, trygghet och glädje som vi alla söker. Han sviker dig aldrig.

(Matt 7:8) Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Gud, jag ber att vi ska se på människor med dina ögon och inte med denna världens ögon. Öppna våra ögon så att vi kan se det du ser.

Se Christopher Colemans rörande historia om hur Gud öppnade hans ögon så att han fick se sitt verkliga värde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om självbild, vittnesbörd, video, kärlek, värde, älskad, film, självförtroende, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Från muslimsk terrorist till kristen

Är det möjligt för en inbiten muslimsk terrorist att vända ifrån sitt hat och bli kristen? Mosab Hassan Yousef resa är ett bevis på att det är möjligt.

Mosab Hassan Yousef föddes i Ramallah på Västbanken. Han växte upp i ett muslimskt hem och hans pappa, Sheikh Hassan Yousef, var en av grundarna och ledare för Hamas. För Mosab berodde allt det lidande som hans palestinska vänner fick utstå och de problem som han såg i Mellanöstern på den svurna fienden Israel. Han såg på koranen och islam som en lag som kan hjälpa människor till ett bättre liv i rättvisa, frid och frihet. Islam var den lösning som han var beredd att strida och dö för. Fylld med hat mot det judiska folket skaffade han vapen, men hans strävan efter frihet ledde inte till någon frihet.

Mosab fångades och han satt totalt 29 månader i israeliskt fängelse. Där blev han torterad och nästan slagen till döds. Men i fängelset fick han också uppleva hur ledande Hamas-interner brutalt torterade och dödade andra Hamas medlemmar. Varför kunde inte de muslimska internerna skapa den fred i fängelset som var deras mål? Allt detta fick honom att fråga sig vem hans verkliga fiende egentligen var. Var det Israel eller israels armé? Eller var det Hamas eller muslimerna? Sökandet efter svar ledde till att han insåg att hans fiende bodde inom honom själv. Det var ingen människa, nation eller organisation som var hans verkliga fiende. Den verkliga fienden är den ondska som vill att vi ska förgöra varandra.

I hans sökande fastnade Mosab vid Jesus ord att vi ska älska våra fiender och be för dem som vill oss illa. Det var något som var helt nytt för honom och det var ord som berörde.

(Matt 5:43) Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Efter att Mosab studerat bibeln så ser han inte kristendomen som en religion med regler eller som en lag, utan som ett budskap om kärlek. Bibeln pekar mot kärleken som det centrala ordet och Gud själv är kärlek. Att vända från islam till att följa Jesus var ingen lätt resa för honom. Han fick bland annat lämna hatet, fördomar och kravet på hämnd bakom sig. Det spelade inte längre någon roll vem hans fiende var för han förstod att han skulle älska dem alla. Israeler som palestinier.

Långsamt skedde en förvandling i hans inre. Hans hat byttes ut mot kärlek och hans bitterhet mot frid. Mosab menar att så länge vi fortsätter att försöka hitta fiender överallt utom inuti oss själva, så kommer det alltid att finnas ett Mellanöstern problem. Sanning, kärlek och förlåtelse är den ända lösningen på problemen i Mellanöstern. Mellanöstern behöver den väg som Jesus visade.



(Rom 12:21) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Läs mer om hans historia i boken Son of Hamas, eller se intervjun i fem delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om islam, Israel, kärlek, ondska, vittnesbörd, koranen, bibeln, kristendom, Gud, Jesus, politik, Mellanöstern

Biker för Jesus

Det står i Bibeln att Jesus helade sjuka – blinda fick synen tillbaka, lama kunde åter gå och människor blev befriade från olika krämpor genom Jesus. Frågan är om det gäller idag? Kan vi lita på det som står i Bibeln om helande och ta det till oss eller ska vi läsa det mer som en historiebok?

Under påskfirandet i Folkkyrkan i Sölvesborg fick jag möjlighet att lyssna till Pontus Backs liv. Pontus har ett liv i kaos bakom sig – En hårdrocksmusiker som levde efter ledorden ”sex, drugs and rock n´roll”. Livet handlade om turnerande och om att dämpa ångest med alkohol, droger och lugnande mediciner. Fru och fyra barn fick klara sig utan en trygg pappa. Pontus började dagen som han slutade den – full, om den nu slutade. I slutet drack han ca tre ”helrör” starksprit om dagen och tog det han kom över i droger.

Pontus följde med en kristen vän till kyrkan där han träffade människor som bad för honom och tog hand om honom, utan något fördömande. Han upplevde en varm ström av kärlek genom kroppen och där tog han emot Jesus i sitt hjärta och blev fri från både alkohol och droger. En månad efter att Pontus blivit kristen blev han inlagd på sjukhus, med obotlig skrumplever p.g.a. alkohol. Pontus var döende. Både lever och njurar hade slutat att fungera. Hans mjälte var förstorad och bukspottskörteln och slemhinnor inflammerande. Han hade även flera blödande magsår och nerverna till benen var döda, vilket resulterade i förlamning från ryggen till tårna. Pontus var fylld av smärta och ångest där han låg på sin dödsbädd. Han var fylld av ånger över hur han varit som man och far och önskade sig en ny chans att visa sin familj hur mycket han älskade dem. Det kom in en sjuksköterska som tog hans hand, satte sig vid hans sida och upprepade orden – här ska ingen dö ikväll.

Den natten vaknade Pontus av att Jesus stod vid hans fotända. Jesus sa: ”Då du stiger upp ur denna säng ska du gå ut bland folk och berätta om mig och om ditt liv. Du ska varna barn och unga för alla faror och hjälpa de som har likadana problem som du har haft.”

Dagen efter hade Pontus tillstånd vänt. Han var mycket bättre. Ångesten var borta och kroppen började sakta helas. Han var rullstolsbunden när Jesus återigen talade till honom och sa att han skulle bli en ”biker”. Han visste inte om Jesus skojade – Här satt han, lam i en rullstol och han hade aldrig haft en motorcykel. Idag är Pontus fullständigt helad. Man hittar inte ens ett litet ärr på levern och rullstolen har Jesus bytt ut till en Harley Davidson 2004 Night Train. Han är nu medlem i motorcykelklubben – ”Ambassadors for Jesus Christ” och en fri man, som lever utan ångest, droger och med en ny relation till sin familj.

(Luk 4:18) Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om Pontus Back, vittnesbörd, helande, bönesvar, räddning, mirakel, Jesus, Gud. bibeln, religion, kärlek, kristendom, biker, harley davidson

Kom hem!!!

Bli berörd av Guds längtan i detta videoklipp. Gud vill att vi skall komma hem till honom. Bort från det som bara förstör och förgör och hem till hans beskyddande armar. Det är på riktigt! Det är inte bara fina ord eller en vacker filosofi. Det är en verklig Gud som vill rädda oss från en verklig fara och att vi skall vända oss till honom och komma hem! Det gäller liv eller död! Han är kärlek och älskar dig mer än du anar.



(Upp 22:17) Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det skall säga: "Kom!" Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, video, relation, vittnesbörd, Gud, Jesus, religion, kristendom, bibeln, älskad

Att ta emot Gud

Jag kommer alltid att minnas den dag som jag blev andedöpt. Ett andedop är när man tar emot Guds Ande i sitt hjärta och blir pånyttfödd. Det innebär att ens ande får nytt liv och föds av Gud själv.

Jag hade varit kristen i några år, så till vida att jag visste att det var sant det som stod i bibeln, att Jesus faktiskt dog på korset för att sona vår synd, att himmelriket är verkligt och att Jesus inte bara dog – han uppstod och lever! Jag hade några år tidigare fått ett skrämmande möte, mitt i natten, men blivit hjälpt av Gud på ett mycket påtagligt sätt. Jag har skrivit mer om detta här. Det jag inte hade fått uppleva var andedopet.

På min födelsedag så fick jag en bok av min svärmor – Strömmar av levande vatten, sammanställd av Colin Urquhart. I brevet som följde berättade hon om att det här var en bok som har betytt väldigt mycket för henne. Göran dukade undan frukosten medan jag satt kvar i sängen och bläddrade i boken. Den handlade om bön och kristen meditation. Att be är att bli stilla inför Gud och att ta emot honom i sitt inre.

På det här sättet tog jag emot Gud för första gången i mitt hjärta! Det här var det som fungerade för mig. Kanske fungerar det för dig också!

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. (Joh 7:37-39)

Så här gör man:

Slappna av: Sätt dig ner lugnt och bekvämt, men ligg inte ner eller ”slöa”.

Be: Alla våra böner bör vara inspirerade av den helige Ande. Låt honom komma till dig och leda dig! Börja med att i stillhet be ut någonting t ex: Jesu heliga Ande – öppna mig för dig, Jesu heliga Ande fyll mig med din glädje, eller Helige Ande kom och lev i mig. Läs gärna en stund i bibeln och låt bibeltexten sjunka in i dig.

Slappna av helt: Slappna av kroppen bit för bit. När du slappnar av i kroppen hjälper du ditt sinne att bli mer öppet och koncentrerat.

Kom till mig, jag vill ge dig frid: När kroppen har blivit stilla och kommit till ro behöver vi förbereda vårt sinne för att vara öppet och mottagligt från Gud. Jesus sa: ”Kom till mig”. Säg dessa ord till dig själv och överlämna så allt som gör dig orolig till Gud – rädsla, tvivel, synd, skuld, problem, ilska, bitterhet, avundsjuka eller motstånd. Allt som hindrar dig från att kunna ta emot från Gud. Jesus har själv sagt att han kan ta dina bördor och ge dig frid. Bara han kan göra det!

Förlåt andra: Jesus sa att vi ska förlåta om vi vill bli förlåtna. Han sa att vi ska älska varandra så som han har älskat oss. Ge nu din kärlek och din förlåtelse till dem som har gjort dig arg och ledsen. Låt orden komma från ditt hjärta! Om det känns svårt att förlåta någon så låt Jesus hjälpa dig med det! Säg att Gud, det här klarar jag inte själv, lyft bort min vrede och sorg. Hjälp mig att förlåta honom/henne.

Nu kan du ta emot!

Här kan du lyssna till Guds röst eller upprepa en mening från bibeln. Du kan lägga fram människor som du vill be för. Tacka Gud för allt det goda han gör för dig och tacka honom för att han hör dina böner. Var stilla inför Gud och låt honom fylla på med kraft till dig. Avsluta den stilla stunden med att tacka Gud för den han är och för det som passar in – för friden, glädjen, kärleken, livet osv. Gör slutligen en överlåtelse av dig själv till Jesus. Be gärna följande: ”Nu, Herre, vill jag överlåta hela mig åt dig. Allt jag är, allt jag har, allt jag gör. Detta vill jag överlåta åt dig varje dag tills den tid kommer då det inte finns något mer att överlåta, därför att jag då är ett med dig.”

När jag provade det här så sänktes Guds ande ner över mig! Jag kan inte riktigt beskriva det men jag fylldes av glädje och kärlek. Jag fick en visshet om att jag var Guds älskade barn. Efter den händelsen flyttade Gud in. Han är min ständiga kraftkälla. Han hjälper och leder mig och han sviker mig aldrig!

Jag hoppas och ber att Gud ska beröra dig. Han har så mycket som han vill ge oss, så mycket liv, frid, kärlek och glädje!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om bön, den helige Anden, jesus, vittnesbörd, bibeln, Gud, kristendom

Du är kallad av Gud!

Vet du om att du är kallad? Vet du om att den kallelsen är från Gud själv? Han som har skapat världen har kallat dig att bli hans barn!

En kallelse är ett uppdrag, en vandring och ett nytt liv. Ingenting kommer att bli som förut. Den väntar på att du ska sträcka dig efter den, för Gud kommer aldrig att tvinga sig på dig. Om du blir rädd nu så kan jag berätta att du är inte ensam om att i första anblicken av Guds erbjudande uppleva en skräckblandad förtjusning.

Jag har en vän som blev frälst (vilket betyder räddad, befriad) för ett tag sedan. Hon upplevde Gud, att han fanns, men var rädd för att släppa taget. Hon var rädd för att släppa in honom. Jag kan förstå henne, för att i frälsningen ligger någonting utanför vår kontroll. Att bli frälst är nämligen att släppa sin egen kontroll och låta Gud ta över rodret. Min vän sa, efter en period av tumult, ja till Guds erbjudande - att ta emot Jesus som sin Herre och frälsare, att lita på att Han dog för hennes skull, att släppa sin kontroll och lita på att Gud är en god Herre. Här hände något! När hon sade ja till Jesus upplevde hon hur den heliga Anden gjorde något inuti henne. Det är vad vi brukar kalla pånyttfödelsen - när Guds Ande pånyttföder din ande. Hon gick i ett fullständigt kärleksrus i två veckors tid! Hon älskade alla! Hon fick kraft, glädje och gick omkring alldeles sprudlande. Det konstiga var att det var inte bara hon som förändrades. Problem och konflikter som i åratal hade funnits i hennes släkt blev lösta - förlåtna och nedlagda! Hon har berättat för mig att hon fortfarande får problem, vilket är en naturlig del av livet som människa, men hon blir inte bekymrad längre. Hon litar på att Gud kommer att lösa det. För en tid sedan så hände en väldigt svår sak i hennes liv. Själv hade jag nog blivit skakad vid en sådan händelse, men hon var lugn. Hur det än blir, så blir det till det bästa sa hon medan vi bad för det och överlämnade det till Gud. Det till synes svårlösta problemet löste sig inom 12 timmar! Gud är mäktig!!!!!

Min vän lever inte längre i rädsla eller i fruktan, utan i trygg förvissning om att hon är Guds högt älskade barn. Hon känner honom. Hon har en personlig relation till Jesus som hon vet älskar henne.

"Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" (Rom 8:15) (Abba betyder snarare pappa. Tänk att få kalla Gud för pappa!!!).

När man har tagit det där steget, som kan kännas lite otäckt, så öppnas en ny värld. Jesus tvättar dig ren från din synd, det finns ingen fördömelse för dig längre, du får se på världen ur hans ögon, med kärlekens ögon, du blir upprättad i Kristus.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit." (2 Kor 5:17)
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." (Rom 8:1)

Han kommer därefter alltid att finnas hos dig och visa dig hur din väg ser ut. Din väg kan ingen annan berätta för dig, inte din bästa kompis, inte dina föräldrar, inte försäkringskassan, inte regeringen. Det finns bara en som vet din väg och det är Gud och honom får du inom dig när du säger ja till honom! Att följa Jesus innebär också att aldrig mer famla runt i mörkret. Han blir din lykta på din stig!

"Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Joh 8:12).

Nu kanske du tänker att "hur ska man våga följa bara så där" eller "ska man inte ta eget ansvar?". Det bästa är att just den biten inte är så svår. Min pappa, Gud, som jag följer är nämligen kärlek! Han är 100% god och inget mörker finns i honom. Dessutom är han allsmäktig, alltid närvarande, evig och allvetande och han älskar dig och mig! Att det sedan är ett fantastiskt spännande liv att få vandra omkring med Herren gör ju inte det hela värre...

"Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." (Jak 1:17)

Om du inte har levt ett perfekt liv (om du någon gång har ljugit, stulit, tänkt fula saker osv) så behöver du honom. Du behöver bli förlåten och du behöver lägga ditt liv i Guds hand och låta honom leda dig i livet. Du behöver lita på att det Jesus gjorde på korset för dig, då han som var rättfärdig (aldrig hade syndat) dog i ditt ställe, för att du ska gå fri!

Jag förstår att du knappt kan bärga dig! Det hela är så finurligt att det dessutom är väldigt enkelt att bli frälst! Du kan säga efter mig nu om du vill!

Jesus! Jag ångrar allt det onda som jag har ställt till med i livet. Jag längtar efter din rättfärdighet och att du renar mig från all min synd. Jag tar nu emot dig som min frälsare och Herre! Jag lägger mitt liv i dina händer och litar på att du tar hand om mig! Herre, kom till mig! Herre, jag tackar dig för att du älskar mig och vill mig väl! I Jesu namn! Amen!

Med kärlek!
Helle



Läs även andra bloggares åsikter om frälsning, jesus, kristendom, Gud, guds barn, vittnesbörd, vandring, väg,

Att uppleva Gud

Jag tror på Gud för att jag har upplevt Gud! Det är det svar som jag brukar ge när människor undrar om min tro och hur jag kan veta att han finns. Jag kan förstå att det här kan kännas som ett ”flummigt” svar för den som inte tror. Så hur har jag då upplevt Gud? För att besvara den frågan så måste jag bli väldigt personlig. Jag måste berätta om när jag blev kristen.

Egentligen trodde jag på Jesus långt innan jag kallade mig för kristen. Jag var en väldigt revoltisk tonåring. Mina föräldrar har fått stå ut med mycket vad gäller mig i form av skam för mitt usla beteende, oro, ilska. Allt! Det finns nog inte många dumheter som jag inte har gjort.

Älskade föräldrar och lillebror, om ni av någon anledning läser detta så är jag djupt ledsen över allt elände som jag har gjort.

I fjortonårsåldern träffade jag några kristna under några sommarlovsveckor och detta gjorde att jag faktiskt vägrade att bli en kristen trots att jag hade upplevt Guds underbara nåd. Jag mötte mycket fördömelse av de kristna som jag hade lärt känna, för min rökning (rökte som en borstbindare på den tiden), för min musiksmak (kanske inte var den bästa men…), för mitt språk (svor en hel del), för mitt beteende och för mina kläder. Nu i efterhand så inser jag ju att de var ungdomar med allt vad det innebär. Kanske var de framförallt rädda. Jag ruckade en trygg värld och kom med någonting väldigt obekant och skrämmande. Men det satte djupa sår. En sak var jag klar över – jag skulle minsann aldrig bli en sådan där kristen!

Någonstans har jag alltid längtat efter Gud och ropat, periodvis i djup frustration och smärta. När jag var liten bad min mamma ”Gud som haver” med mig på kvällskvisten, vilket gav mig trygghet. Min första upplevelse av Gud var när jag gick vilse tillsammans med min bästa vän. Jag bad och fann vägen hem. Det kanske låter banalt, men det var inte det för en liten sjuåring, på skidor, vilse i skogen. Jag fick också gå i söndagsskola och jag är konfirmerad (även om jag inte tog detta allt för seriöst). Det finns nog någon där ute som har bett för mig också (vem vet, kanske någon av de kristna ungdomarna jag träffade när jag var fjorton). Allt detta har säkert bidragit till att jag till slut hittade hem.

Jag blev troende när jag mötte ondska. Det var en fruktansvärd händelse, men i den situationen så kom jag ihåg min barnbön – Gud som haver! Jag hade inte bett den på många, många år, men nu bad jag som aldrig förr. Jag upplevde hur rummet som förut var fullt av mörker och ondska blev ljust, hur atmosfären förändrades när jag bad och hur rummet fylldes av änglar. Jag såg inga änglar då, men jag såg hur rummet blev ljust och ”lätt” och ombonat. Jag kunde åter somna och vara djupt trygg. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen på väg till skolan morgonen efter att jag tänkte att allt var sig likt, men allt var förändrat. Ingenting skulle mer bli detsamma. Jag visste att Gud fanns, att allt om Jesus, korset, uppståndelsen, som jag hade hört om var på riktigt. Men jag ville inte bli en kristen…

Om du vill så berättar jag mer vid ett senare tillfälle. Så här säger Jesus:

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." (Matt 11:28-30)

Om du också längtar efter Gud, eller är rädd, ledsen, ångestfylld så vill jag verkligen uppmuntra dig till att ropa på Jesus. Han väntar på att få hjälpa dig, att få lyfta av dig allt tungt du går och bär på. Han längtar efter dig och känner dig redan bättre än någon annan. Det spelar ingen roll vad du har gjort. Förlåtelsen han vill ge dig är fullkomlig. Du kan be nu om du vill: Jesus, du ser mig och vet allt vad jag har ställt till. Förlåt mig! Jag behöver dig och vill följa dig. Jag litar på att din väg, som du har förberett för mig och som räcker ända upp till himlen är bättre än den jag själv går på. Kom till mig Jesus! Amen.

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om vittnesbörd, frälsning, Jesus, Gud, gudsbevis, tro, kristendom,