Visar inlägg med etikett gudsbevis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gudsbevis. Visa alla inlägg

måndag 19 december 2011

Kommer vetenskapen vinna mot Gud?


Är det så att vetenskapen ständigt vinner mark, medan Gud sakta men säkert förlorar mark? Behövs inte Gud längre, nu när vi har vetenskapen? En vän till mig sa en gång: ”Jag tror inte på Gud. Jag tror på vetenskapen.” Stämmer det att Gud håller på att förlora mot vetenskapen?


Inte sällan plockas exemplet fram om blixten för att visa hur vetenskapen vinner mark. Blixten är inte en konsekvens av guden Tors hammare utan man har funnit en naturlig förklaring till blixten. Att vetenskapen till slut kommer att segra är många ateister mycket säkra på och Stephen Hawking, forskare i kosmologi, förklarar saken så här:

”Det är en fundamental skillnad mellan religion, som är baserat på auktoritet och vetenskap som är baserat på observationer och förnuft. Vetenskapen kommer att vinna, eftersom den fungerar”

Men är det då så att vetenskapen står i konflikt med Gud? Forskning bygger på metodologisk naturalism, vilket innebär att man bara söker förklaringar i naturliga orsaker. Man studerar naturens lagbundenhet och försöker ge förklaringar som följer naturens ”regler”. Ett sätt man försöker förklara bort Guds existens och makt att ingripa är alltså att i stället ge en naturlig förklaring.

Men det finns ett enormt problem med att förklara allt verkligt med naturliga förklaringar som följer en lagbundenhet. För det första så kan vi inte ha en fri vilja. Eftersom vår hjärna är lika lagbunden som resten av naturen så styrs även våra egna handlingar av naturlagar. Dessa naturlagar styr oss och vår upplevelse av att vi kan välja och styra vår kropp blir en illusion.

Ett annat stort problem är att eftersom mening eller syfte inte kan beskrivas med lagbundenhet så kan vi människor heller inte ha något syfte med våra egna handlingar. Kom ihåg att ett sätt att förklara bort Gud eller Guds syfte var att istället finna naturliga förklaringar. Om vi nu kan finna naturliga förklaringar till våra egna handlingar, hur kan vi då ha ett syfte med våra handlingar? Vi styrs då helt av fysikaliska händelser utan mening eller syfte. Att vi har ett syfte med våra handlingar bli därför också en illusion.

Det tredje stora problemet är att moral inte kan existera, mer än som endast en upplevelse. För om vi inte har en fri vilja och inte kan rå för våra handlingar, hur kan jag då vara ansvarig för det jag gör? Jag är i så fall lika mycket ansvarig för mina handlingar som en sten som faller ned för en sluttning. Alltså inte ansvarig alls. Moral kan en sten heller inte ha även om den mot förmodan skulle uppleva att den har det. Vetenskapen kan inte ge oss svar på vad som är moraliskt rätt eller fel, eftersom det inte finns rätt eller fel händelser i naturen. Att det skulle existera en moral är en illusion.

Det är uppenbart att vi inte kan se hela verkligheten endast utifrån det vetenskapliga perspektivet, för om man gör det så känner vi inte igen den värld som vi upplever. Vetenskapen är otroligt bra på att ge förklaringar på det lagbundna, men oduglig på det fria, det meningsfulla och det som är rätt och fel. Vår upplevelse av att vi kan välja, ha ett syfte med det vi gör och vara moraliska, pekar mot att det existerar ett djup i verkligheten som vetenskapen till sin natur inte kan beskriva eller förklara.

Gud skapade oss människor fria, han gav oss en förmåga att ha ett eget syfte med våra handlingar och han gav oss ansvar. Han gjorde det för att det är gott och för att han älskar oss. Det är i detta djup vi kan förstå oss själva och det är i detta djup vi kan förstå och lära känna Gud. En Gud som är kärleken själv och vill befria oss från allt som lagbinder oss.

(Joh 8:32) ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

lördag 25 september 2010

Är det logiskt att tro på en skapare?


Varför existerar jag? Varför existerar universum och liv? Det är frågor som säkert alla har ställt sig någon gång, men finns det anledning att tro att det finns en skapare av allting?

Journalisten Lee Strobel började sin resa, att söka efter sanningen, som ateist. Nu är han kristen. En vanlig uppfattning är att man måste lägga sitt sunda förnuft på hyllan eller sluta tänka kritiskt om man vill vara kristen, men så är det verkligen inte. Sanningen finner man inte utan ödmjukhet, sunt förnuft och kritiskt tänkande.

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet.

När jag var yngre kunde jag ibland vara rädd för att titta på vetenskapliga program. Jag var rädd att vetenskapen skulle omkullkasta min världsbild. Men om världsbilden är falsk, varför skulle jag då vilja tro på den? Vem vill tro på en lögn? Nu följer jag intresserat vetenskapliga upptäckter och jag är inte längre rädd. Jag har fått uppleva att bibeln håller på många plan och så också inom vetenskapen. Aldrig tidigare har vetenskapen pekat så mycket mot en skapare som den gör idag.

Är det då inte lätt att plocka fram Gud när man finner saker i vetenskapen som man nu inte kan förklara? Att täppa till kunskapsluckan med Gud? Kanske är det så att svaret är Gud. Kanske finns det en mening med att vi existerar. Om det finns en mening med vår existens så kan inte vetenskapen finna den, eftersom den till sin natur inte söker efter en mening. Jag skriver mer om detta i inlägget Har livet en mening?.

I filmen The Case for a Creator tar Lee Strobel tar upp de vetenskapliga upptäckter som pekar mot en skapare. Filmen behandlar livets och universums födelse. Handlar dessa händelser bara om tur eller finns det en mening och tanke bakom? Filmen belyser också den otroligt komplicerade cellen och DNA-molekylen med sin information. Se den 60 min långa filmen här.




Om du inte vill se hela filmen i sin helhet, så kan du välja att titta på enskilda delar här:

Del 1: Introduktion – Lee Strobels syn på vetenskapen som ateist
Del 2: Introduktion – Stanley Millers experiment och Lee Strobels sökande efter sanningen
Del 3: Livets födelse
Del 4: Darwin och den kambriska explosionen
Del 5: Universums födelse
Del 6: Universums finjustering för liv och multiverse hypotesen
Del 7: Jorden - en privilegierad planet
Del 8: Cellen - Den biologiska maskinen och oreducerbar komplexitet
Del 9: DNA, genetisk information och informationens födelse
Del 10: Är det logiskt att tro på en skapare?


(Ps 19:2) Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord.

Det finns en tanke med att du finns!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

söndag 15 november 2009

Vad väljer du att tro?


Vem skall jag tro på? Vad skall jag tro på? Är bibeln sann? Finns Gud? Frågorna är många men vad är det som formar vår tro? Kan vi själva påverka vår tro?

Vår tro är baserad på våra erfarenheter i livet. Vår omgivning påverkar vår tro och hur vi ser på livet. Man skulle kunna säga att vi på ett sätt formar varandras tro. Den som upplevt exempelvis mycket kärlek i sitt liv har inte svårt att tro på den, medan den som upplevt mycket kärlekslöshet har svårt att tro på att någon kan vara kärleksfull. Då är det lätt att tro att alla manipulerar eller är ute efter att vinna något själv på kärlekshandlingarna. Men är det då så att vår tro är deterministiskt styrd av vår omgivning? Är det egentligen min omgivnings fel att jag exempelvis inte tror på kärlek? Kan jag skylla på min omgivning för att jag beter mig illa? Nej, för Gud gav oss en fri vilja. Vi har därför makt att bryta den onda kärlekslösa spiralen. Vi har makt att välja annorlunda i livet. Vi kan välja att inte låta vårt förflutna styra oss och vi kan välja att tro på kärleken. Tro är ett val.

Det spelar inte någon roll hur kärleksfull någon människa är, för kärlekshandlingar kan alltid bortförklaras som en egoistisk handling, eller som en handling gjord i rädsla. Ta Jesus som ett exempel. Han var alltigenom god och handlade alltid i kärlek. Han var Gud i kroppslig gestalt, men det var det långt ifrån alla som trodde på det han sa. Om jag misstror hans kärlek så kan jag inte ta emot honom i mitt hjärta, eftersom min misstro utestänger Gud som är kärlek. Den som väljer att tro på honom kommer därför att uppleva Gud, hans härlighet och Ande.

(Joh 11:40) Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?

Om nu Gud vill att vi skall tro på honom, varför kommer han då inte ner med dunder och brak och bevisar sin existens för oss? Saken är den att för Gud är det viktigaste att vi skall tro på det han säger och på den han är. För även om Gud skulle visa sig tydligt för oss, skulle vi då tro på det han säger? Skulle vi tro att han är alltigenom god och älskar oss? Om Gud kom ner så skulle han kanske säga att det som står om honom i bibeln är sant. Tror vi på bibeln?

Trots att det finns mycket som talar för att Gud är god och att Gud existerar, så kan jag välja att lyssna på de som inte tror på Gud eller på de som tror på Gud. Min tro blir alltså en konsekvens av vem jag väljer att lyssna på. I liknelsen om mannen och flygplanet, letade mannen efter bevis för att planet skulle kunna ta honom över Atlanten. Men vad skulle hans letande vara värt om han konsekvent misstrodde alla som berättade att planet är dugligt att göra det?

Vem väljer du att tro på? Om du inte vill tro så är det inget att göra åt, för varje kärlekshandling kan alltid misstros. Kärlek kan liksom Gud misstros. Om du däremot vill tro på Gud men känner att du inte har tillräcklig grund för det, så be Gud att ge denna grund till dig. Om du med uppriktigt hjärta ber honom om det, så kommer han att visa sig för dig. Du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte på ett sätt som du väntar dig eller vid den tidpunkt du väntat dig, men han kommer att visa sig. För Gud är det inte viktigt hur han når oss, bara att han når oss. Han älskar oss så mycket mer än vad vi någonsin kan ana och han har berett en plats åt alla i sitt rike. Han väntar och längtar efter oss alla!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 5 oktober 2009

Från skeptisk ateist till troende kristen

Är det möjligt att bli kristen om man är ifrågasättande? Måste man inte lägga förnuftet på hyllan för att tro på Gud? Följ den ateistiska journalisten Lee Strobels jakt efter sanningen i filmen ”The Case for Christ”.

Se Lee Strobels kamp att motbevisa bibeln och Jesus. Han ställer de främsta experterna mot väggen och synar argumenten. Men det blev en resa han inte hade tänkt sig. Det blev en resa som förändrade hans liv för alltid.



Här kan du se filmen i sju delar.
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7

(Hos 6:3) Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 9 augusti 2009

Bevis för Gud…


Många letar efter bevis för Gud, bibeln och andlighet. Detta är inget konstigt, eftersom vi alla vill hitta sanningen. Att leta efter sanningen är i sig inte fel utan sunt, men det finns ett problem med strävan efter bevis. Jag skall illustrera detta problem med en liknelse.

En man skall flyga över Atlanten. När han får se planet tycker han det ser gammalt och skraltigt ut. Någon förklarar för honom att planet inte ser så fint ut, men den flyger bra och kommer att ta mannen över Atlanten. Mannen blir inte övertygad av personens kommentar, utan går till kaptenen för att prata med honom. Han frågar om han flugit mycket med planet och kaptenen svarar att han flugit många, många timmar med det. Bra, svarar mannen, men sedan kommer han på att det många flygtimmarna kan innebära att planet blivit slitet efter alla flygningar. Mannen går då iväg för att prata med serviceteknikern. Mannen frågar teknikern om han servar planet ofta. ”Varje dag” säger han med självklarhet i rösten. Men mannen är fortfarande osäker på om planet kan ta honom över Atlanten, för han tycker det är lite märkligt att han behövde serva den varje dag. Mannen ringer då konstruktören och frågar om planet verkligen behöver servas varje dag. ”Nej, det skall verkligen inte behövas för planet är mycket väl konstruerat med mycket bra material och komponenter. Dessutom är planet försett med ett välutvecklat säkerhetssystem”. berättar konstruktören. Mannen lämnar konstruktören nöjd med svaren, men på vägen blir han återigen fundersam kring den information som konstruktören gav honom. Han blir osäker på varför serviceteknikern trots alla säkerhetssystem och välkonstruerade komponenter behöver serva planet varje dag. Är det så att han saknar kunskaper om detta, så kanske han saknar fler ännu viktigare kunskaper om planet. Han blir också fundersam över varför det skulle behövas ett säkerhetssystem om nu alla komponenter och material var så bra. Kanske var de inte så bra. Tänk om säkerhetssystemet går sönder? Finns det ett säkerhetssystem för säkerhetssystemet? Mannen blir åter fundersam och började ringa serviceteknikern, konstruktören, komponenttillverkarna, materialtillverkarna och ansvarig för säkerhetssystemen, men svaren skapar bara ännu fler frågor…

Till slut har mannen samlat på sig otroliga mängder information, men varje svar ger ännu fler frågor och detta verkar aldrig ta slut. Mannen går då till en fysiker och frågar: ”Jag har letat efter bevis överallt för att planet skall kunna ta mig över Atlanten. Kan jag ens få bevis för att planet kan flyga mig över Atlanten?” Fysikern säger då: ”Nej, bevis kan du aldrig få”. Bedrövad och uppgiven sätter han sig på flygplatsen dagen för avgång och tittar ut genom fönstret på planet. Då träffar han en kvinna som packat sina väskor och stod beredd att hoppa på planet. ”Varför skall du flyga? Det finns inga bevis för att flygningen kommer att gå bra och att planet tar dig över Atlanten.” säger mannen. Kvinnan säger då: ”Vill du få ett bevis för att planet kommer ta dig över Atlanten”. ”Ja, ja” säger mannen förväntansfullt, som får lite hopp tillbaka. ”Följ med mig jag skall över Atlanten. Det enda sättet att få bevis för att planet tar dig över Atlanten är att hoppa på planet”.

Att ta steget in i flygplanet och lita på att planet och kaptenen kan ta mig dit jag vill är att ta ett steg i tro oavsett hur mycket information jag samlat på mig. Min poäng är inte att det är fel att samla information. Det är nödvändigt för att inte råka illa ut, men till slut handlar det om tro för beviset får vi inte förrän vi provat. Detta kallas ofta för cirkelargument av de som är ute efter bevis, men det är inte mindre sant för det. Att sätta sig i planet kan kännas otäckt men friden kommer över dig när du ser att vingarna bär. Det är bara genom tro på Gud som du kan uppleva Gud. Det är steget in i planet som Gud vill föra dig till, för det är då han kan bevisa sig för dig. Lita på att Gud älskar dig, att han förlåter allt, att han har all makt och att han har en plats förberedd åt dig i sitt underbara rike. Detta är att ta steg i tro och den som gör det kommer att få uppleva Guds bärande vingar.

(Mark 5:36) Var inte rädd, tro bara.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net

fredag 12 juni 2009

Att uppleva Gud

Jag tror på Gud för att jag har upplevt Gud! Det är det svar som jag brukar ge när människor undrar om min tro och hur jag kan veta att han finns. Jag kan förstå att det här kan kännas som ett ”flummigt” svar för den som inte tror. Så hur har jag då upplevt Gud? För att besvara den frågan så måste jag bli väldigt personlig. Jag måste berätta om när jag blev kristen.

Egentligen trodde jag på Jesus långt innan jag kallade mig för kristen. Jag var en väldigt revoltisk tonåring. Mina föräldrar har fått stå ut med mycket vad gäller mig i form av skam för mitt usla beteende, oro, ilska. Allt! Det finns nog inte många dumheter som jag inte har gjort.

Älskade föräldrar och lillebror, om ni av någon anledning läser detta så är jag djupt ledsen över allt elände som jag har gjort.

I fjortonårsåldern träffade jag några kristna under några sommarlovsveckor och detta gjorde att jag faktiskt vägrade att bli en kristen trots att jag hade upplevt Guds underbara nåd. Jag mötte mycket fördömelse av de kristna som jag hade lärt känna, för min rökning (rökte som en borstbindare på den tiden), för min musiksmak (kanske inte var den bästa men…), för mitt språk (svor en hel del), för mitt beteende och för mina kläder. Nu i efterhand så inser jag ju att de var ungdomar med allt vad det innebär. Kanske var de framförallt rädda. Jag ruckade en trygg värld och kom med någonting väldigt obekant och skrämmande. Men det satte djupa sår. En sak var jag klar över – jag skulle minsann aldrig bli en sådan där kristen!

Någonstans har jag alltid längtat efter Gud och ropat, periodvis i djup frustration och smärta. När jag var liten bad min mamma ”Gud som haver” med mig på kvällskvisten, vilket gav mig trygghet. Min första upplevelse av Gud var när jag gick vilse tillsammans med min bästa vän. Jag bad och fann vägen hem. Det kanske låter banalt, men det var inte det för en liten sjuåring, på skidor, vilse i skogen. Jag fick också gå i söndagsskola och jag är konfirmerad (även om jag inte tog detta allt för seriöst). Det finns nog någon där ute som har bett för mig också (vem vet, kanske någon av de kristna ungdomarna jag träffade när jag var fjorton). Allt detta har säkert bidragit till att jag till slut hittade hem.

Jag blev troende när jag mötte ondska. Det var en fruktansvärd händelse, men i den situationen så kom jag ihåg min barnbön – Gud som haver! Jag hade inte bett den på många, många år, men nu bad jag som aldrig förr. Jag upplevde hur rummet som förut var fullt av mörker och ondska blev ljust, hur atmosfären förändrades när jag bad och hur rummet fylldes av änglar. Jag såg inga änglar då, men jag såg hur rummet blev ljust och ”lätt” och ombonat. Jag kunde åter somna och vara djupt trygg. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen på väg till skolan morgonen efter att jag tänkte att allt var sig likt, men allt var förändrat. Ingenting skulle mer bli detsamma. Jag visste att Gud fanns, att allt om Jesus, korset, uppståndelsen, som jag hade hört om var på riktigt. Men jag ville inte bli en kristen…

Om du vill så berättar jag mer vid ett senare tillfälle. Så här säger Jesus:

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." (Matt 11:28-30)

Om du också längtar efter Gud, eller är rädd, ledsen, ångestfylld så vill jag verkligen uppmuntra dig till att ropa på Jesus. Han väntar på att få hjälpa dig, att få lyfta av dig allt tungt du går och bär på. Han längtar efter dig och känner dig redan bättre än någon annan. Det spelar ingen roll vad du har gjort. Förlåtelsen han vill ge dig är fullkomlig. Du kan be nu om du vill: Jesus, du ser mig och vet allt vad jag har ställt till. Förlåt mig! Jag behöver dig och vill följa dig. Jag litar på att din väg, som du har förberett för mig och som räcker ända upp till himlen är bättre än den jag själv går på. Kom till mig Jesus! Amen.

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 7 juni 2009

Vetenskapen vs Gud?

Kan man tro på Gud och vetenskapen? Är det så att när vetenskapen vinner så förlorar Gud mark? Blir då en Gud helt meningslös? Ett klassiskt exempel är åskan, som man tidigare trodde berodde på guden Tor, men som vetenskapen kommit fram till handlar om naturliga fenomen. Är det så att naturvetenskap och Gud står i konflikt med varandra? Nej, så är det inte och jag skall förklara varför.

Tänk dig att ett ägg kokar i en kastrull med vatten. Vi frågar då en vetenskapsman varför ägget kokar. Han ger en lång utläggning om hur elektriciteten värmer plattan, som i sin tur värmer kastrullen och vattenmolekyler. Han berättar utförligt hur ånga bildas och vad som händer med ägget när proteinet koagulerar. Efter denna lektion i fysik frågar vi kocken varför ägget kokar och han svarar: ”Jo, för att jag älskar ägg!”

Vem av dem har rätt? Här kan tävlandet börja och aldrig få ett slut, för det är ju så att både vetenskapsmannen och kocken har rätt. Vetenskapsmannen förklarar det kokande ägget ur det vetenskapliga perspektivet medan kocken förklarar orsaken till det kokande ägget. På precis samma sätt talar naturvetenskapen och bibeln om olika saker. Naturvetenskapen handlar om den fysiska världen och bibeln om det andliga. Att med vetenskapen försöka hitta en förklaring på den andliga meningen är därför omöjligt, eftersom det ligger utanför vetenskapens område. Vetenskapsmannen i exemplet kan aldrig få ett andligt svar på varför ägget kokar genom att forska ännu mer om molekyler och atomer. Man hittar inget svar oavsett hur djupt och länge man forskar i detta. Vetenskapen kommer därför aldrig ge ett svar på livets mening. Det enda möjliga svaret vetenskapen kan ge är då att det inte finns någon mening alls.

Det andliga som kärlek, hat, rädsla, ödmjukhet och sorg upplevs av vårt medvetande, jag, vår själ eller ande. Vi upplever att exempelvis rädsla existerar, eftersom vi upplevt det. Detta är beviset för att rädsla existerar, för ingen vetenskapsman har kommit fram till detta genom en komplicerad matematisk formel. Naturvetenskapen kan bara se rädslans effekt på det fysiska (adrenalin, påslag av det sympatiska nervsystemet, kortisol, mm). Det andliga bevisas genom vår upplevelsen av det andliga eller med andra ord genom tro. Detsamma gäller för Gud. Gud är ande (Joh 4:24) så Gud upplevs genom tron. Beviset för mig att Gud existerar är att jag har upplevt Guds kärlek genom det Jesus gjorde.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Be uppriktigt Gud att uppenbara sig för dig och du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte direkt, men han kommer att visa sig. Det kan du lita på.

(Jer 29:13) Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Läs mer om kunskapsluckornas Gud på denna intressanta hemsida av Krister Renard.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,