Ska man vara rädd för Gud?

Bibeln talar om att vi ska frukta Gud, men är det då så att Gud försöker få oss att älska honom genom att vi ska vara rädd för honom? Hur ska jag kunna älska någon som jag är rädd för? Det kan tyckas att det finns en motsägelse i detta men det finns en förklaring.

Gud håller inte en pistol mot oss och säger ”Älska mig! Annars…”. Kärlek kan aldrig påtvingas. Det är alltså omöjligt att få kärlek genom hot. Jag skulle kanske om jag gjorde så kunna framtvinga handlingar, men drivkraften skulle vara rädsla och inte kärlek hos den som jag hotar. Men vad menas då med att frukta Gud eller Gudsfruktan?

Att frukta Gud handlar inte om rädsla, skräck eller ångest. Gud vill inte att vi ska gå omkring och vara rädda för honom. Vilken god och kärleksfull förälder skulle vilja att sina barn var rädda en. Nej, en rädsla för Gud leder bara till lagbundna handlingar utan kärlek och det är inte Guds vilja.

(Filem 14) det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.

Att frukta Gud handlar om respekt för Gud. Att i ödmjukhet se Guds storhet. Vi talar nu inte om vem som helst. Vi talar om Gud och han har en enorm makt. Han skapade universum och allt i den med sin makt. Han är mäktigare än alla naturlagar tillsammans. Han uppväckte Jesus från döden med sin makt. Han är ofantligt mäktig! Att inse Guds enorma makt, är att frukta Gud.

(Pred 12:13) Frukta Gud och håll hans bud.

Att ha en respekt för polisen och lagen är bra. Men vi ska inte behöva vara rädda för varken polisen eller rättvisan. Gudsfruktan handlar alltså inte om att vi ska styras av rädsla över Guds domar. Det är till och med så att det är ett hinder för kärleken. Men Gud kom med en lösning. Han sände Jesus för att lida straffet i vårt ställe. Jesus tog domen på sig för att befria oss från rädslan.

(Heb 2:14) Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

Gud står med öppna armar och är inte ute efter att döma oss. Det är först när rädslan för Gud falnar som vi kan ta emot Gud och förstå vem han är. Genom Jesus död får inte längre rädslan någon makt över oss, om vi tror på att Jesus betalt skulden. Tror jag inte på att skulden är betald så kommer jag fortfarande agera som om den inte var betald.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Så Gud vill att vi ska inse vilken makt han har, men han vill också att vi ska förstå hur högt älskade vi är.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om räddning, rättvisa, dom, död, kärlek, fri vilja, frihet, förlåtelse, försoning, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Är det kärleksfullt med rättvisa?

Rättvisan kan ibland drabba oss hårt. Den sätter människor i fängelser och skuldsätter människor. Den skapar lidande hos de som drabbas av den, men betyder det att rättvisan är ond?

Vad rättvisa är har förmodligen alla någon sorts aning om. Redan som barn får vi lära oss att godis, läsk och annat värdefullt skall delas rättvist. Varför har vi då rättvisan? Jo, rättvisan existerar på grund av vår egoism eller vår kärlekslöshet. I en värld eller i ett land där kärlekslöshet råder, måste vi därför ha lagar. Rättvisan värnar om dem som drabbas av kärlekslöshet och den visar på rätt och fel eller på gott och ont.

För att ta ett konkret exempel, så tänk dig att du är en förälder till en dotter och en son, som du älskar mycket. De betyder oerhört mycket i ditt liv och du vill inte att något ont skall drabba dem. Det är lördag och du har köpt en stor påse godis och läsk åt barnen. Båda barnen blir mycket glada över vad du kommer med. Du säger åt din son, eftersom han är äldre, att dela upp godiset mellan dem. Du märker då att din son myglar till sig extra mycket godis genom att stoppa en hel hand full i fickan. Din dotter märker inte detta och får en betydligt mindre hög med godis än vad hon skulle ha fått. Du blir arg på din son och säger: ”Tycker du att det är rätt att ta godis från din syster? Ta ut godiset ur fickan och dela upp det emellan er”.

I en sådan här situation måste alltså rättvisan råda. Du blir arg för att du märker att din son utnyttjar uppdraget att dela upp godiset. Han använder sin makt över godiset till att få så mycket godis som möjligt, utan att det skulle upptäckas. Detta gör han på sin systers bekostnad. Ilskan har sin grund i din kärlek till dottern. När sonen drabbas av din ilska leder det till ett lidande för honom. Han kanske känner sig frånstött, men det beror ju i grunden på hans egen kärlekslöshet. Domen, som i detta fall är tillsägelsen och hur han skall göra med godiset, är en konsekvens av rättvisan. Rättvisan finns alltså till för att ingen skall utnyttja eller roffa åt sig på någon annans bekostnad eller med andra ord så har den sin grund i kärlek.

Gud handlar på samma sätt mot oss. Han kom med rättvisan och lagen genom Moses, för att skydda andra mot mina onda handlingar och för att skydda mig mot andras onda gärningar. Han älskar ju oss alla och vill inte att någon skall bli trampad på. Guds domar kan verka kärlekslösa, men de är en konsekvens av människans kärlekslöshet, precis som den arga tillsägelsen mot sonen som tog godiset. På samma sätt är det med en brottsling som drabbas av domen. Han känner inte kärleken som rättvisan har sin grund i, eftersom rättvisan slår mot honom.

I stora drag kan man säga att gamla testamentet tar upp om rättvisan genom lagen och nya testamentet tar upp om kärleken i form av förlåtelse. Det är på grund av detta som Gud i gamla testamentet kan uppfattas som kärlekslös. Men återigen, det är ju för att Gud älskar oss som rättvisan och lagen kom. Likt en förälder som uppfostrar sina barn att göra det goda, uppfostrar Gud oss med lagen och rättvisan. Det glada budskapet i nya testamentet är att Jesus tog domen eller straffet för våra brott! Gud är alltså inte ute efter att döma någon, utan efter att rädda oss alla!

(Joh 5:45) Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose [lagen], han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, kärlek, dom, lidande, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, Gamla testamentet, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är förlåtelsen orättvis?

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Ska vi döma eller inte?

Är det fel att bli arg eller döma? Kanske tycker du att det är självklart eller så kanske du tycker att man skall behålla ilskan inom sig. Vad säger bibeln som saken?

(Luk 6:37) Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Jesus säger att vi inte skall döma, men vad innebär det? Skall vi låta bli att bli arga? Skall vi inte säga ifrån när någon bär sig illa åt? Många har missförstått detta bibelord som att det skulle vara fel att bli arg eller säga ifrån, men det är inte detta som Jesus menar med att vi inte skall döma. Jesus själv var till exempel arg på de som hade gjort hedningarnas böneplats till en handelsplats eller ”rövarnäste” (Mark 11:15-19). Jesus var heller inte rädd för att säga sanningen, oavsett om sanningen inte alltid var så diplomatisk (Matt 12:34).

Tvärtom så är det sunt att bli arg på det onda och säga ifrån. Det viktiga är däremot att skilja skulden från förövaren. Vi skall bli arga på det onda och döma det onda för att visa att det är ont. Domen är viktig för att visa på rätt och fel. Om vi inte dömer det onda eller en handling, så kan vi inte heller förlåta, eftersom det då inte finns någon skuld att ta bort. Förlåtelsen föregås alltså alltid av en dom. Så är det också för Gud. Han har funnit oss alla skyldiga och domen har fallit över våra liv.

Vad menas då med att vi inte skall döma? Jo, det handlar om att jag skall bli arg på det onda och döma handlingen, men att jag skall släppa förövaren fri. Jag måste släppa taget om den som gjort mig illa. Jag skall alltså inte döma människan.

Innebär nu detta att vi skall avskaffa rättssystemet och att ingen skall straffas för brott? Nej absolut inte. Rättssystemet är från Gud och något han har implementerat. Rättvisan är med andra ord viktig för Gud.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar.

Paulus skriver i nya testamentet om hur vi skall förhålla oss till rättssystemet.

(Rom 13:4) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

Rättssystemet är implementerat för vår skull i kärlek. Jesus kom inte för att ta bort rättssystemet eller sätta det ur spel. Däremot så kom han med förlåtelsen. Han kom med en utväg ut ur domen. Gud steg ned från sin domstol och kom ned som en vän och betalade av all den skuld som fallit genom domen. Eftersom Jesus kom med förlåtelsen till oss, så skall också vi förlåta de som står i skuld till oss. Vi skall följa Jesus spår, att skilja det onda från de som gjort oss illa och komma med förlåtelse.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, rättvisa, förlåtelse, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Den orättvisa nåden

Har ni tänkt på hur orättvis kärleken kan vara i sin fullkomlighet? Rättvisa har man ju alltid tänkt vara något positivt. Men rättvisa är inte kärlek. Rättvisa kan t om ibland stå ivägen för kärlek.

För att reda lite i begreppen måste vi definiera kärlek. Jag använder mig av den bibliska kärleken, som kommer inifrån, av egen fri vilja, som gör det goda men som inte väntar sig någonting tillbaka. Kärlek är en attityd! Vi väljer att vara kärleksfulla och vår attityd kommer att avspegla sig i vårt sätt att vara mot varandra, mot oss själva och mot Gud.

Bibeln har en perfekt definition om kärlek (1 kor 13:4-8, 13):

Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken.

Hur kommer då det "goda" begreppet rättvisa in i bilden? Nej, det kommer inte in i bilden för rättvisa har inget med kärlek att göra! Rättvisa behövs så fort det kommer in ondska.

Rättvisa måste till där kärleken inte råder. Rättvisa i ett samhälle representeras av vår lag. Om alla hade drivits av kärlek enligt bibelstället ovan hade lagen varit överflödig. Är då lagen ond? Nej, självklart inte! Lagen behövs där kärlek inte råder. Där kärlek råder är lagen som sagt överflödig, eftersom den person som handlar kärleksfullt uppfyller lagen. Rättvisa behövs för den som drivs av sitt eget ego.

Tänk dig det här scenariot:
Mina barn sitter på golvet och börjar bråka om en leksak (ett fullt vardagligt exempel hemma hos oss). Jag tittar lite i smyg först för att se om de löser konflikten själva. Konflikten hade lätt kunnat lösas om någon av barnen hade visat den andre kärlek: Här, det är klart att du ska få leka med bilen. Jag kan leka med dockan istället! Om nu inte detta händer får jag som mamma gå emellan. Jag kan först försöka avleda, eller vädja till barnets vilja till kärlek. Om inte detta fungerar så får jag ta till rättvisa. Nu får Li leka med bilen en stund, du hade den ju förut, t ex...

Vad lätt det hade varit om det här exemplet bara gällde barnen. Tyvärr är det så att dessa situationen hamnar även vi vuxna i. Ofta! Som föräldrar blir detta kanske extra uppenbart eftersom våra behov helt plötsligt ställs emot varandras. Ska du eller jag få sova i natt? Ska du eller jag få gå ut och träffa vänner en kväll? Vad är det som styr oss då? Jag hade önskat att jag ärligt hade kunnat säga att jag alltid styrdes av kärleken till min älskade man. Men verkligheten är ofta en annan. Ibland styrs jag av kärleken och ser att G är trött, sliten och i behov av en hel natts sömn. "G, gå och lägg dig! Jag tar natten!". De gånger jag inte styrs av kärleken tänker jag på min egen trötthet och mina tankar går till rättvisans argument. "G, nu får du faktiskt ta barnen i natt. Jag fick inte sova en blund natten som var. Det är din tur".

Vad styrs du av? På jobbet? Mot din älskade? Mot dina barn? Mot dina vänner? Är vi beredda att gå åt sidan för att någon annan ska få det lite bättre. Kanske av fri vilja avstå en löneförhöjning för att min arbetskamrat behöver extrapengar bättre än jag?

Hur kan då Gud vara både rättvis och kärleksfull?
Tja, jag tror att Gud är rättvis mot de som vill ha rättvisa och kärleksfull mot de som vill ha kärlek. De som hänvisar till lagen kommer att dömas efter lagen. De som hänvisar till Jesus och vad han gjorde för dem på korset kommer att motta Guds orättvisa(!) nåd! Men nu är det ju så att Gud är både kärlek och rättvisa. All synd, allt som inte görs i kärlek får ett straff, enligt rättvisan. Det är här den fantastiska gåvan kommer in! Gud själv har tagit på sig det straff som vi förtjänar. Han dömde synden i Jesus kropp på korset för att frikänna syndaren. Nåden har ingenting med oss att göra, hur duktiga vi är eller hur "goda gärningar" vi har gjort. Nåden har enbart med Gud att göra och det han gjorde för oss genom sin död.

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Rom 8:1
Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. Rom 8:3

"Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." Rom 6:23


Guds nåd är inte rättvis ur ett mänskligt perspektiv! Gud förlåter den som vill ha hans förlåtelse. Det är en förlåtelse som ingen av oss "förtjänar". Det är en gåva!!! Det är en gåva som kommer av att tro på hans kärlek och vad han har gjort för oss!

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16

Om du känner att du längtar efter ett nytt liv, fullt av frid, förlåtelse, kärlek och glädje så ropa till Jesus. Han har nämligen all makt i himlen och på jorden och han säger: Kom, följ mig! Jag är vägen, sanningen och livet!!!

Med kärlek!
Helle