Kommer vetenskapen vinna mot Gud?

Är det så att vetenskapen ständigt vinner mark, medan Gud sakta men säkert förlorar mark? Behövs inte Gud längre, nu när vi har vetenskapen? En vän till mig sa en gång: ”Jag tror inte på Gud. Jag tror på vetenskapen.” Stämmer det att Gud håller på att förlora mot vetenskapen?

Inte sällan plockas exemplet fram om blixten för att visa hur vetenskapen vinner mark. Blixten är inte en konsekvens av guden Tors hammare utan man har funnit en naturlig förklaring till blixten. Att vetenskapen till slut kommer att segra är många ateister mycket säkra på och Stephen Hawking, forskare i kosmologi, förklarar saken så här:

”Det är en fundamental skillnad mellan religion, som är baserat på auktoritet och vetenskap som är baserat på observationer och förnuft. Vetenskapen kommer att vinna, eftersom den fungerar”

Men är det då så att vetenskapen står i konflikt med Gud? Forskning bygger på metodologisk naturalism, vilket innebär att man bara söker förklaringar i naturliga orsaker. Man studerar naturens lagbundenhet och försöker ge förklaringar som följer naturens ”regler”. Ett sätt man försöker förklara bort Guds existens och makt att ingripa är alltså att i stället ge en naturlig förklaring.

Men det finns ett enormt problem med att förklara allt verkligt med naturliga förklaringar som följer en lagbundenhet. För det första så kan vi inte ha en fri vilja. Eftersom vår hjärna är lika lagbunden som resten av naturen så styrs även våra egna handlingar av naturlagar. Dessa naturlagar styr oss och vår upplevelse av att vi kan välja och styra vår kropp blir en illusion.

Ett annat stort problem är att eftersom mening eller syfte inte kan beskrivas med lagbundenhet så kan vi människor heller inte ha något syfte med våra egna handlingar. Kom ihåg att ett sätt att förklara bort Gud eller Guds syfte var att istället finna naturliga förklaringar. Om vi nu kan finna naturliga förklaringar till våra egna handlingar, hur kan vi då ha ett syfte med våra handlingar? Vi styrs då helt av fysikaliska händelser utan mening eller syfte. Att vi har ett syfte med våra handlingar bli därför också en illusion.

Det tredje stora problemet är att moral inte kan existera, mer än som endast en upplevelse. För om vi inte har en fri vilja och inte kan rå för våra handlingar, hur kan jag då vara ansvarig för det jag gör? Jag är i så fall lika mycket ansvarig för mina handlingar som en sten som faller ned för en sluttning. Alltså inte ansvarig alls. Moral kan en sten heller inte ha även om den mot förmodan skulle uppleva att den har det. Vetenskapen kan inte ge oss svar på vad som är moraliskt rätt eller fel, eftersom det inte finns rätt eller fel händelser i naturen. Att det skulle existera en moral är en illusion.

Det är uppenbart att vi inte kan se hela verkligheten endast utifrån det vetenskapliga perspektivet, för om man gör det så känner vi inte igen den värld som vi upplever. Vetenskapen är otroligt bra på att ge förklaringar på det lagbundna, men oduglig på det fria, det meningsfulla och det som är rätt och fel. Vår upplevelse av att vi kan välja, ha ett syfte med det vi gör och vara moraliska, pekar mot att det existerar ett djup i verkligheten som vetenskapen till sin natur inte kan beskriva eller förklara.

Gud skapade oss människor fria, han gav oss en förmåga att ha ett eget syfte med våra handlingar och han gav oss ansvar. Han gjorde det för att det är gott och för att han älskar oss. Det är i detta djup vi kan förstå oss själva och det är i detta djup vi kan förstå och lära känna Gud. En Gud som är kärleken själv och vill befria oss från allt som lagbinder oss.

(Joh 8:32) ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, fri vilja, moral, mening, etik, frihet, gudsbevis, vetande, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Kan slump skapa mening och liv?

En cell är full med information. I cellen finns DNA som består av gener och dessa gener är som bokstavskombinationer med information om ärftliga egenskaper och hur proteiner ska tillverkas. Men var kommer då denna information ifrån? Kan slump skapa informationen?

Tänk dig att slumpen skapar bokstavskombinationen OTJDG. Har denna kombination då någon betydelse? Nej och det beror på att det var slumpen som skapade den. Det finns ingen mening med bokstäverna, utan det bara råkade bli just den kombinationen. Att slump inte har någon mening är också ett argument som används emot att naturen skulle ha en mening. Man menar att eftersom slumpen eller naturlagar skapat universum och naturen så har den ingen mening. Så att slump inte skapar mening är inget konstigt.

En betydelse eller mening måste tolkas för att den ska kunna ha en mening. Ordet HEJ har en betydelse och jag tolkar den som en hälsningsfras. Men ordet OTJDG har ingen mening eller betydelse och då finns det heller inget att tolka. Även detta används som argument emot en mening i naturen. Man säger att eftersom slump och naturlagar skapat allt så finns det ingen mening att tolka och det skulle vara fel att göra det. Den mening vi tycker oss se i naturen är en illusion. Ateisten Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren” att biologin är ”studiet av ting som är så komplicerade, att de förefaller skapade med avsikt”.

Hur kan mening med OTJDG uppstå och tolkas om det inte finns något att tolka? OTJDG skulle kunna få mening (betydelse) om man tillförde information. Exempelvis att OTJDG betyder hej. Men i så fall fanns betydelsen (hej) redan från början och skapades alltså inte. Frågan är: Hur kan denna betydelse uppstå ur meningslöshet (som inte går att tolka), utan att tillföra information (betydelse)? Hur kan meningslöshet skapa mening? Dawkins skriver om livet:

”Själva essensen i alla levande ting består inte av eld, inte av varm andedräkt, inte av någon ’livsgnista’. Den består av information, ord, instruktioner… Man kan i stället tänka sig en miljard enskilda, digitala tecken… Om man vill förstå vad livet är, ska man inte föreställa sig pulserande gelé eller slem, man ska föreställa sig informationsteknik”

För att skapa liv behöver vi alltså skapa information, mening eller ord. Om nu slumpen eller naturlagar inte kan skapa detta så kan man fråga sig: Var kommer informationen ifrån som livet består av? Bibeln ger ett svar på frågan:

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

När universum skapades fanns informationen och informationen fanns hos Gud och informationen var Gud. Meningens och informationens ursprung går tillbaka till Gud själv. Gud är all menings ursprung. Den information vi ser i naturen är av Gud. Slump eller meningslöshet kan inte skapa mening eller liv. Gud är informationen och det liv som bär oss! Utan denna information så existerar inget liv. Utan Gud så existerar inget liv!

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, liv, livets ursprung, skapelsen, evolution, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, slump

Hur uppstod livet?

Hur livet uppstod är en av de riktigt stora frågorna om vårt ursprung. Men hur gick det då till? Ja, det har visat sig vara en mycket svår nöt att knäcka och läget idag är att ingen vet.

Livet är otroligt komplext. Minsta bakteriecell är som en mikroskopisk fabrik som består av en mängd molekylära maskiner och som innehåller mängder med information om hur en levande organism ska byggas upp. En liten cell är mycket mer komplicerad än något icke-levande som vi känner till.

Kan då slumpen skapa liv? Man har gjort beräkningar på sannolikheten för att liv spontant ska uppstå och man har kommit fram till att chansen är mindre än 1 på 10⁴⁰⁰⁰⁰ (En etta med 40000 nollor efter sig). Alltså en försvinnande liten chans. Ateisten och evolutionsbiologen Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren”:

”Det är absolut fullständigt förkrossande uppenbart att om darwinismen vore en teori som byggde på slumpen, skulle den aldrig kunna fungera.”

Att det inte räcker med endast slumpen för att skapa liv är något som ganska många vetenskapsmän idag håller med om, alltså oavsett om man är ateist eller inte.

Men hur uppstod då livet? Svaret enligt Dawkins och många andra är att dela upp osannolikheten i små steg och att stegvis bygga på det som fungerar. Resonemanget bygger på detta. Tänk dig att du ska öppna ett kodlås med 10 kodhjul som har siffrorna 0 – 9. Om du slumpmässigt skulle välja en kombination så är sannolikheten mycket liten att du skulle träffa rätt (1 på 10 miljarder). Men om du istället skulle kunna avgöra när ett hjul hamnar på rätt siffra (som på film när man öppnar kassaskåp med stetoskop) och systematiskt behålla de rätta siffrorna, så minskar sannolikheten drastiskt. Genom detta resonemang försöker man alltså i små steg bestiga den osannolikhet vi hade från början.

Men det finns ett stort problem med resonemanget. Naturlagar agerar helt blint och planlöst, utan mål eller mening. Men lösningen är långt ifrån en icke-målstyrd eller blind process, utan är i allra högsta grad styrd av dig och du har ett tydligt mål att öppna kodlåset. Hur kan det då bevisa att naturlagar (som inte har något mål) kan skapa liv när man lägger in ett mål och en målstyrning i lösningen? Lösningen visar alltså tvärtom på motsatsen. Nämligen att en styrning mot ett mål är nödvändigt för att kringgå slumpen.

Sedan är det också så att lösningen (koden för liv) finns inbyggd i systemet. Kodlåset hade ju en färdig kod. Allt som återstod var att målstyrt nå fram till den. Hur kan naturen ha koden för liv inbyggd i sig och systematiskt bygga liv om naturen är blind och utan mål? Det är lätt att ta till det naturliga urvalet i sammanhanget även med livets uppkomst, men det naturliga urvalet förutsätter att liv redan finns. Det krävs alltså något med liv som kan föröka sig, för att det naturliga urvalet ska kunna verka. Men det är hur livet uppkom som är frågan.

Naturlagar har i sig inget mål eller någon intention att liv ska skapas. Det enda som vi vet kan ha en intention eller ett mål, är ett medvetande. Vi själva upplever att vi kan ha ett mål med det vi gör men vi säger att naturlagar inte har det. Om det alltså krävs ett mål för att förklara livets uppkomst så pekar det på ett högre medvetande eller en skapare. Med andra ord så pekar det på Gud!

(Sak 12:1) Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om skapelsen, liv, livets ursprung, vetenskap, mening, Gud, naturligt urval, bibeln, religion, kristendom, information, cell

Visa dig Gud!

Om nu Gud finns, kan han inte visa sig fysiskt då, så att man kan tro på honom? Det är en vanlig fråga, som jag också själv har ställt. För hur lätt skulle det inte vara för Gud att visa sig med all sin makt och säga ”Jag är Gud”? En del av svaret ligger i vem Gud är.

Ord eller bokstäver i sig har ingen mening. Bokstäverna på skärmen skulle man kunna analysera genom att titta på pixlarna och de fysikaliska skeendena som ligger bakom bokstäverna, men någon mening eller något uppsåt skulle man inte hitta. Mening eller information är ingen fysikalisk storhet utan är icke-fysisk till sin natur. Det går inte att se information i det fysiska utan de fysiska bokstäverna som du nu läser måste du tolka för att kunna uppfatta den osynliga information som jag vill förmedla. Bokstäverna eller pixlarna på skärmen är alltså bara bärare av den mening som jag vill ge. Det skulle vara fel att säga att bokstäverna på skärmen är min mening, eftersom mitt uppsåt inte går att finna i det fysiska. Däremot förmedlar bokstäverna min mening. Här är en viktig skillnad. Eftersom meningen eller informationen är osynlig i sig så behövs det fysiska för att förmedla den. Ett osynligt ord (meningen) behöver alltså en kropp för att uttryckas och göras synlig.

Vad har nu detta med frågan att göra? Jo, min poäng är att visa att människans inre jag, våra tankar, vår mening och den vi är, kan inte ses i det fysiska. Vi kan bara se fysikaliska skeenden som inte säger någonting om någon mening eller vem jag är och på samma sätt är det med Gud. Vi finner inte vem Gud är i det fysiska. Men…

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss

Vem är då Gud? Jo, Gud är ande och osynlig för oss (Joh 4:23). Han är kärlek och godheten själv. Han är meningens ursprung. Han är Ordet med stort O. Guds osynliga ord (mening eller uppsåt), kärlek och godhet gjordes synlig för oss genom att han tog en människas gestalt. Vi kan se Gud genom det Jesus gjorde. På samma sätt uttrycker jag min mening med min kropp.

(Joh 1:18) Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Gud visar sig genom Jesus kärlekshandlingar och genom hans offrande död. Han visar sig genom bibeln och de kärleksfulla ord som är riktade till dig. Gud är kärlek och älskar dig! Tror du det?

Ord tolkas alltid. Precis som min mening eller mitt uppsåt tolkas av dig. Om du inte skulle tro på mig när jag berättade för dig om mig, så skulle du aldrig se den jag är. Så är det också med Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, tro, bevis, mening, jesus, religion, bibeln, Gud, gudsbevis, ord, ordet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Finns det en mening?

Att vi människor kan ha en mening med vårt handlande tror jag att de allra flesta skulle hålla med om. Men finns det en större mening utanför oss själva? Jag tänkte peka på det som faktiskt talar för att det finns en högre mening.

Vad är då mening? Vi människor kan exempelvis ha en mening med att vi skapar bilar. Bilen har en funktion eller ett syfte, som är produkten av människans mening eller syfte. Med andra ord så är bilen en produkt eller skapelse, skapad utifrån en mening. Så här långt tror jag de flesta skulle hålla med.

Men hur är det med jorden? Har jorden, den planet vi bor på, en mening? Här går meningarna isär. Jag tror att jorden skapats för ett syfte, nämligen för att vi ska kunna leva här. Andra menar att jorden är en effekt av slump och tillfälligheter. Jorden fyller trots allt en funktion för oss. Den ger förutsättningar för att vi ska kunna leva, så på så sätt skulle man kunna säga att jorden har en mening för oss. Men frågan är om jorden är en produkt av någon med en mening, som bilen är, eller om det inte finns någon mening alls med jordens existens. Bilen anses ha det, men jorden menar många inte har det.

Men hur är det egentligen med bilen? Har den en mening egentligen? Svaret på frågan är faktiskt inte så självklar som man skulle kunna tro och jag tänkte förklara varför. Om det bara är det fysiska som existerar och allt detta endast styrs av naturlagar så styrs allt det fysiska av naturlagar som i sig själv inte har någon mening. Alla fysiska skeenden har då i grunden ingen mening alls. De bara sker för att naturlagarna styr skeendena. Detta är det argument som används mot meningen med jorden.

Men om det är så här, så innebär det att det som sker i våra hjärnor också styrs av dessa skeenden utan mening, eftersom det i grunden inte finns någon mening i hjärnaktiviteten. Om då vårt medvetande eller våra upplevelser endast är en effekt att de fysiska skeendena i hjärnan, så blir vår upplevelse av att vi har en mening med det vi gör, bara en illusion. Vi bara tror att det existerar en mening med det vi gör, men i själva verket är det naturliga processer som styr oss helt. Bilen blir då bara en konsekvens av fysisk orsak och verkan, styrd av naturlagar, utan någon mening alls. Alltså finns det ingen mening med bilen.

Hur kan naturlagar skapa upplevelse av mening? Eller snarare, hur kan något utan mening skapa mening? Bara det att vi upplever att det existerar meningslöshet eller att något inte har någon mening, pekar faktiskt på att det existerar en mening som till sin natur inte är fysisk. På samma sätt bevisar existensen av lögn, att det existerar sanning. C.S. Lewis beskrev det så här:

”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”

Jag tror att vår förmåga att uppleva mening och vår förmåga att ha en mening, kommer från någon med en mening. Jag tror att mening kommer ur mening. Gud är meningens källa. Det finns en mening med vår existens. Du är inte en produkt av tillfälligheter och slump, utan du skapades med ett syfte. Du är otroligt värdefull i din skapares ögon. Han skapade dig så att du kan ha en egen mening och själv skapa med din mening. Du är värdefull, meningsfull och högt älskad. I alla fall om du frågar din skapare.

(Ps 139:13) Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, skapelsen, universums skapelse, vetenskap, kärlek, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion, bil
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är meningen med livet att ha roligt?

Ett vanligt svar på meningen med livet är att det är att ha roligt. Att vilja ha roligt är inte fel, men det finns ett problem med att ha denna mening som drivkraft.

Det är en vanlig uppfattning att det skulle vara tråkigt att vara kristen. Att Gud bara vill sätta gränser för oss människor och göra livet tråkigt för oss. Jag har själv tänk så. Min mamma sa till mig en gång ”Lägg ditt liv i Guds händer och be honom om att leda dig.” Jag ville inte det, för jag trodde bara Gud ville att jag skulle bli präst och det var nog det tråkigaste jobb jag kunde tänka mig. Nej, jag ville ha roligt. Vem vill följa Gud när man kan ha roligt?

Att sträva efter att ha roligt innebär att jag också lätt flyr det som är tråkigt. Men det finns ett problem med detta, för ibland är det så att det är det som är tråkigt och som innebär lidande som är det rätta. Ta medlidande som ett exempel. Att lida med någon som farit illa eller är plågad av ångest är inget för den som söker efter att ha roligt, men medlidandet är en handling i kärlek och det är gott. Gud vill att vi skall lyssna på varandra och dela våra bördor just för att det är att följa kärleken.

(Gal 6:2) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Att ständigt fly det som är tråkigt, gör att livet lätt i grunden bara handlar om hur jag själv mår. Livet blir då centrerat runt mig själv och hur jag känner. Så kan det även bli om jag som kristen tror att Gud hela tiden vill att jag skall må bra jämt, men att vara kristen innebär ingen räkmacka i livet. Det är inte ett må bra recept. Att följa kärleken innebär att ibland ta på sig lidande som jag hade kunnat fly ifrån. Att ta på sig lidandet det innebär att lida med någon, att hjälpa någon, att tjäna andra eller med andra ord att ledas av kärleken. Jesus själv blev uppspikad på ett kors. Han flydde aldrig lidandet trotts att han inte ville lida. I Getsemane, innan han tillfångatas, så ber han:

(Matt 26:42) Sedan gick han bort och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske."

Jesus flydde aldrig lidandet utan följde kärleken. Han led för att rädda oss och han gjorde det i kärlek. På samma sätt vill inte Gud att vi skall fly lidandet eller det som är tråkigt.

(Luk 14:27) Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge.

Är det då så att Gud inte vill att vi skall ha roligt? Nej, så är det verkligen inte. Gud vill ge av sig till oss. Han vill att vi skall ha roligt och vara glada. Det är därför han vill visa oss den kärleken han har till oss. Han skapade oss till att ha en relation med honom som är kärlekens, fridens och glädjens Gud. Här på jorden finns det onda kvar, eftersom vi människor ger det onda makten, men Gud vill förinta det onda. Han vill ge oss en glädje och frihet vi aldrig tidigare upplevt. Han vill ge oss ett himmelrike.

(Upp 21:4) och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, lidande, väg, korset, mening, livets mening, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, roligt, tråkigt Bild: FreeDigitalPhotos.net

Har livet en mening?

Vad är meningen med livet? Varför finns jag? Detta är frågor som människan förmodligen ställt genom alla tider. Kanske kan vi hitta en mening i livet, men vad är meningen med livet? Finns det en mening med universums skapelse och människan? Vetenskapsmän forskar om universum och människan, men kommer de någonsin finna livets mening? Kan vetenskapen ens ge ett svar på frågan?

Problemet med naturvetenskapen är att den faktiskt inte söker efter en mening med universums skapelse eller vår tillvaro, utan den är strikt ute efter naturliga förklaringar. Vad menas då med naturliga förklaringar? Jo, det är förklaringar som hittas i det fysiska. Frågan är då, går det att finna en mening i det fysiska, i kvarkar eller energinivåer? Nej, för det fysiska säger ingenting om någon mening eller varför saker händer, utan bara att det händer. Meningen med livet kan därför inte hittas av naturvetenskapen. Skulle någon säga att ”Gud skapade universum för att han älskar oss”, så skulle denna förklaring inte ha en vetenskaplig grund, eftersom man inte kan finna denna mening i det fysiska. Detta betyder dock inte att Gud inte existerar eller att han inte hade en mening med sin skapelse, utan bara att vetenskapen inte kan ge det svaret. Ett sådant påstående anses ovetenskapligt av de som är anhängare av metodologisk naturalism.

Samma problem hamnar människan mening i, för vi människor har ju en mening eller ett uppsåt med våra handlingar. Vårt handlande är drivet av ett uppåt och frågan är om naturvetenskapen kan hitta detta uppsåt, som vi själva faktiskt upplever att vi har? Man studerar då hjärnsubstanser och aktivitet i hjärnan. Det man letar efter är naturliga förklaringar till uppsåtet och det man då finner är att människans uppsåt i grunden styrs av deterministiska skeenden och/eller slump. Vem kan hitta en mening i detta? Betyder nu detta att människan inte har en mening? Nej, det betyder att naturvetenskapen inte kan hitta den.

Om man utgår ifrån att allt går att förklara med naturliga förklaringar så kan man inte finna de eventuella meningar eller det uppsåt som faktiskt finns. Vi själva upplever att vi har ett uppsåt, men ur det naturvetenskapliga perspektivet så blir detta uppsåt bara en konsekvens av determinism och/eller slump. Det sägs då att vi bara upplever att vi har ett uppsåt, men ett verkligt uppsåt finns inte. Uppsåt eller mening går alltså inte att finna i universum med naturvetenskapliga medel. Vi kan alltså inte bevisa ett uppsåt varken från Gud eller från oss själva!

Evolutionen sägs ha meningen att livet skall föras vidare och utvecklas genom naturligt urval, men vad kommer i så fall denna mening ifrån? Vem eller vad har gett evolutionen denna mening? Evolutionen är ju bara en produkt av tillfälligheter och slump. När vi tittar på naturen så verkar det som att naturen har en mening, men någon mening finns ju inte enligt naturvetenskapen. Den mening man säger att evolutionen har, har den alltså inte. Var kommer då denna mening ifrån som naturen verkar ha?

Jag tror att den mening vi ser i naturen faktiskt existerar och är en produkt av ett uppsåt från en skapare. Jag tror också att det uppsåt vi själva upplever att vi har är fri från fysisk determinism och/eller slump. Gud har gett oss en mening och har skapat oss med en själ som kan ha en egen mening. Jag tror inte att en mening kan uppstå ur ingenting och heller inte att slumpen (ingenting) kan producera en mening. C.S. Lewis skriver i sin bok Kan man vara kristen? följande tänkvärda ord:

”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”

Gud har en mening med sin skapelse och det är denna mening vi ser i skapelsen. Gud skapade universum och människan i kärlek för kärlek. Han skapade oss till att vara en avbild av honom som är kärlek. Du har en mening och livet är inte i grunden meningslöst. Du är älskad av din skapare!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, mening, universums skapelse, Gud, Jesus, evolution, livets mening