Är olyckor Guds straff?

Är det så att de olyckor och det lidande som vi råkar ut för beror på att Gud bestraffar oss människor? Är de som drabbas av olyckor mer syndiga än andra? Detta är frågor som ibland kommer upp och jag tänkte ge lite tankar om det.

Att Gud inte ligger bakom alla skeenden i naturen pekar händelsen på då Jesus stillar stormen. När båten håller på att gå under anklagar lärjungarna Jesus för att inte bry sig om dem. De säger:

 (Mark 4:38) ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Jesus säger till stormen: ”Tig! Håll tyst!” och stormen lägger sig. Jesus säger inte till sig själv att tiga utan hans ord påverkar skeendet så att stormen lägger sig. Gud ligger alltså inte bakom stormen, men han har makt att påverka det fysiska. Varför låter då Gud detta ske. Varför låter han olyckor drabba oss? Är inte Gud allsmäktig?

Jo, Gud är allsmäktig. Han äger all makt, men han har också givit oss makt att förvalta. Han har givit oss makten att göra egna val och han har givit oss en jord att förvalta. Gud vill beskydda oss och låta oss slippa allt det onda och problemet är just att vi väljer bort en Gud som vill beskydda oss från det onda. Gud vill omsluta oss med sin hand, men vår bortvändhet från Gud har lett till att vi har fått som vi ville. Hans beskyddande hand har lyfts ifrån oss, allt efter vår egen vilja. Det är detta som lett till att det onda, olyckor och förödelse fått utrymme att drabba oss. Vi lever i en fallen värld full av naturkatastrofer, sjukdomar och lidande. Vi lever i en värld där vi människor vill klara oss utan Gud och det är det vi ser konsekvensen av. Det onda, olyckor och sjukdomar slår blint och orättvist. Ingen går fri.

Vi är beroende av Guds hjälp här i världen precis som ett barn är beroende av sina föräldrar. Vi behöver Guds hjälp och beskyddande hand för att vara trygga. Gud vill att vi ska söka honom när det stormar i livet för han har makt att förändra. Han har makt att stilla stormen.

 (Pred 8:8) Ingen har makt över vinden, ingen kan hejda vinden. Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan i striden. Ondskan räddar aldrig sin man. Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka.

Vår makt att påverka har lett till vår olycka. Vi missbrukar den makt vi har fått och väljer att gå vår egen väg istället för den väg som Gud har skapat oss till att gå, nämligen kärlekens väg. När vi är egoistiska så ger vi makt till det onda och när vi väljer kärleken så får det goda (Gud) makt att verka. På samma sätt är det med den fysiska jord som vi förvaltar. Gud gav oss makt att förvalta och det han vill är att vi ska ge honom makt att hjälpa oss. Vi behöver Gud. Guds plan är inte att döma oss, utan hans plan är att vi ska slippa det ondas konsekvens och det var den totala konsekvensen av det onda som Jesus tog på sig. Guds plan är att rädda oss från det onda och föra oss till ett himmelrike. Ett himmelrike där kärlek, frid och glädje råder. Ett himmelrike där Gud råder. Ett Guds rike.

 Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, fri vilja, död, kärlek, olyckor, beskydd, Jesus, Gud, bibeln, religion, naturkatastrofer, kristendom  
Image: prozac1 / FreeDigitalPhotos.net

Var inte rädd

Det är så mycket som gör oss rädda. Alltifrån rädslan för vad andra ska tycka om mig till rädslan att förlora sitt liv. Ingen är immun för rädslor, för när vi minst anar det så stormar det i livet.

Hopp och rädsla är båda kopplat till en tro på att något som inte har hänt kommer att hända. Hopp har sin grund i tron på att något bra som inte har hänt kommer att hända, medan rädsla har sin grund i tron på att något dåligt som inte har hänt kommer att hända. Rädslan driver bort hoppet, medan hoppet ger rädslan mindre plats. Både rädsla och hopp har alltså sin grund i vår tro på en framtid vi inte kan se.

(Heb 11:1) Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Rädsla och hopp är alltså starkt kopplat till vår tilltro till framtiden eller med andra ord om vi ser med hopplöshet eller med hopp mot framtiden. Om jag känner en tilltro eller ett hopp inför framtiden så kommer jag inte vara rädd. Men vad är det då jag sätter mitt hopp eller tilltro till? Är det min lön, ekonomin, börs konjunkturen, försäkringar eller välfärdssystemet? Eller är det familj, vänner eller äktenskapet? Eller sätter jag mitt hopp eller tilltro till mig själv när jag ser mot framtiden? Världen runt omkring oss kan skaka. Jag kan förlora jobbet, ekonomin och börser kan krascha, vänner kan dö, äktenskapet kan leda till skilsmässa och jag själv kan misslyckas med det jag vill göra. När det skakar som vi har satt vår tilltro till, så kommer rädslan och hopplösheten över mig.

I min strävan att på egen hand försöka klara mig, så blir jag rädd för att hjälpa andra eller vara generös för kanske skulle det kunna stjälpa mig. Jag vill inte hjälpa andra om det skulle leda till att jag riskerar min egen överlevnad eller mitt eget välstånd. Jag är då rädd att inte nå mitt mål att överleva och leva gott. Rädslan får mig alltså att bli självcentrerad. Den tränger undan den kärlek jag har, eftersom all energi går åt till att föda och hjälpa mig själv mot mitt mål av överlevnad och välbefinnande. Genom min egoism försöker jag finna nytt hopp.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Nu är det inte så att det är fel att ibland bli rädd. Problemet är när rädslan får styra mitt liv, för då kommer det jag är rädd för att vara det som styr mig. Jag blir slav under det jag är rädd för. Om jag är rädd att förlora mina pengar så kommer pengarna att få makt över mig och mitt liv kommer att vara centrerat runt pengar. Om jag är rädd för att dö så får döden makt över mig och mitt liv kommer att centreras runt att försöka leva sunt och länge.

(Luk 12:32) Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.

Gud vill befria dig från all rädsla och allt det som binder och förslavar dig. Han vill ge dig ett hopp inför framtiden. Ett hopp som befriar dig från den rädsla som binder dig och ett hopp som aldrig sviker, dör eller kraschar. Ett hopp om ett evigt liv! Gud står fast när världen stormar. Vågar du sätta din tillit, din tro, ditt hopp på honom som har besegrat världen? Hur mörkt och hopplöst ditt liv än kan se ut så har han en plan och ett hopp för dig. Ta emot det Gud vill säga till dig: ”Var inte rädd. Jag är med dig och jag vill ge dig ett nytt hopp”.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, hopp, mörker, ångest, liv, död, egoism, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, räddning

Image: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

Är Gud kärlek?

Hur kan Gud vara kärlek när han är så hård i gamla testamentet? Hur går det ihop med en god Gud och en dömande Gud? Nya testamentets Gud kan verka snällare och godare än gamla testamentets Gud, men det är samma Gud. Hur går det då ihop?

Vad är då kärlek enligt bibeln? Första korintierbrevet ger en bra beskrivning på vad kärlek är.

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar. Kärleken upphör aldrig.

Detta är vad bibeln säger om kärleken och som många också är beredda att hålla med om. Oavsett om man är kristen eller inte. Om nu Gud är kärlek, hur passar denna text då in på Gud. Gud brusar väl upp i gamla testamentet? Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte endast är kärlek. Han är också rättvis, allsmäktig, rättfärdig… Att fälla domar och att vara kärlek är inget motsatsförhållande. Tänk dig en god domare som dömer rätta straff till de skyldiga när oskyldiga drabbas av det ondas framfart. En domare behöver inte lägga sin godhet åt sidan för att döma de skyldiga, utan snarare är det så att det är vaktandet av det goda som leder till domar.

När det gäller att brusa upp, så är det viktigt att skilja på att bli arg och att bli arg. Att bli arg på det onda är gott och sunt. Om någon skulle skada den jag älskar så skulle jag bli arg och det är sunt och gott. Om jag istället hade varit likgiltig kan man fråga sig om jag verkligen älskade personen. Så, att bli arg står inte i motsatsförhållande till att älska och kärlek. Ilskan kan vara en konsekvens av kärleken. Brusa upp i 1 Kor 13 syftar på att kärleken inte är lättretlig eller har nära till ilskan. En engelsk översättning är:

(1 Kor 13:5) It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered,

Vi människor har fått livet av Gud som en gåva för att han älskar oss. Men vi missbrukar gåvan i egoistiska syften. Detta avskyr han. Om Gud hade straffat oss för minsta lilla så hade han kunnat ta gåvan ifrån oss direkt och det varit ute med oss människor för länge sedan. Gud bär oss genom livet, eftersom det är han som är livet. Vi människor äger inte livet utan vi har fått det av Gud att förvalta. Ett förvaltarskap som vi ständigt missbrukar. Det är en Guds nåd att vi lever.

Men Guds mål har hela tiden varit att rädda oss till sig, för att han älskar oss. Han är ute efter att rädda oss, inte att straffa oss. Därför brusar han inte upp, har inte nära till ilskan eller till att döma oss. Gud väntar alltså med domen för vår skull, för att han älskar oss. Han vill inte att någon av hans älskade ska gå förlorade.

(2 Pet 3:9) Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, dom, val, Gamla testamentet, liv, död, nåd, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, ilska

Hotar Gud oss?

Hur kan Gud vara god, när han hotar oss med ett helvete om man inte tror på honom? Är inte det en beskrivning av en Gud med storhetsvansinne? Guds ord till oss är ibland mycket skarpa och konsekvensen av att inte tro på honom är hemsk, så hur går det ihop?

Varningsskyltar ser vi överallt. Alltifrån vägskyltar som varnar för älgar till varningstexter på leksaker. Varningarna är inte till för att begränsa vår frihet, utan för att vi ska få information om vad som är farligt och för att vi ska skyddas. Jag kanske ser en skylt där det står ”Varning för tunn is!”. På en undertext till skylten står det vad som kan inträffa om jag trotsar skylten. ”Det är förenat med livsfara att fortsätta på vägen.”. Om jag då skulle tänka: ”Jag tänker inte låta någon eller någon text begränsa min frihet!” och sedan fortsätta min väg över isen, så skulle jag leva farligt. För isen är tunn och varningen är sann och skriven i ett gott uppsåt, nämligen att skydda mig från döden. Om jag trotsar varningen, så är jag inte längre beskyddad från faran som skylten, och den som satt upp skylten, varnar för.

Bibeln är full av varningar från Gud. Varningsskyltarna finns där överallt och de är skarpa. Undertexterna förmedlar vad som kommer att hända om vi trotsar hans varningar. Varningarna gäller liv eller död, himmel eller helvete. Det är allvar och det är på riktigt! Säger han då detta för att hota oss till sig? Vill han tvinga oss när han säger: ”Lyd mig eller dö!” Nej, så är det inte. Han säger det för att han älskar oss och vill varna oss för det onda, precis som skylten som varnar för tunn is. Den textens innebörd är ju också: ”Lyd texten eller du riskerar döden!”

Frågan är, tror jag på varningstexten eller den som skrivit varningen? Kan det inte vara så att Gud av egoistiskt skäl vill tvinga oss till sig genom att hota med konsekvenserna? Nej, Gud vill inte tvinga någon till sig. Han vill att vi ska vilja välja honom. Inte av tvång, utan av kärlek. För att vi älskar den han är. Gud är kärlek och han är det ljus som är gott! Gud vill att vi ska välja det goda, kärleken. Han skapade oss med syftet att älska varandra. Att välja bort Gud kommer alltså i förlängningen att leda till mörker och kärlekslöshet. Det är detta mörker han varnar för. När vi trotsar hans varningar, så trotsar vi det beskydd som varnaren ger. Ute på den tunna isen och i mitt trots är jag inte längre beskyddad av skyltens ord. Orden har då ingen makt över mig.

Guds ord beskyddar den som tror på honom, på samma sätt som varningstexten beskyddar den som tror på varningen. Därför är det genom tron som vi är beskyddade från faran! Det är genom tron på Guds ord som vi beskyddas från mörkrets yttersta konsekvens, som är ett helvete. Inte för att vi är duktigare eller bättre än de som inte tror på Guds ord, utan för att Gud vill beskydda och rädda oss! Det handlar alltså inte om oss, utan det handlar om Gud och det handlar om tro. Gud sträcker ut sin hand till dig och säger: ”Jag vill dig väl och jag älskar dig mer än du kan ana. Kom, följ mig. Jag ska visa dig vägen till det eviga livet.”

(1 Pet 1:5) Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om helvetet, tro, väg, varning, räddning, död, himlen, Gud, Jesus, fri vilja, religion, kristendom, bibeln, varningsskylt

Varför drabbas kristna av lidande?

Världen är fylld av lidande. Det är ondska, naturkatastrofer och olyckor. Kristna verkar drabbas av detta lika mycket som andra. Hur kommer det sig att det är så, om nu Gud finns? Varför räddar han inte dem? Funkar det inte att be Gud om hjälp? Jag tänkte ge min syn på detta med räddning.

För det första så är det viktigt att komma ihåg att det inte innebär en gräddfil i livet att vara kristen. Det är inget som gör livet lättare, utan många gånger faktiskt svårare. Det är inte ett liv fritt från lidande och här är det bara att ta Jesus som exempel. Hans liv var fyllt med lidande, minst sagt. Men varför måste det vara så?

Att följa det goda eller kärleken innebär att jag ibland måste ta på mig lidande. Tänk dig att en vän till dig blir utfryst och baktalad på ditt jobb. Om du i det läget ställer dig på din väns sida, så riskerar du att också bli utfryst och baktalad. Om du då flyr rädslan att bli ensam genom att inte ställa dig på din väns sida är inte kärlek. Kärlek är att följa det goda trots att det innebär lidande.

(Matt 16:24) Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.

Men varför räddar då inte Gud kristna från olyckor, jordbävningar och döden? Varför räddar han inte dem som ropar efter honom? Frågan är, vad innebär det att bli räddad? Är det att inte dö en fysisk död? Eller är det att inte dö en andlig död? Den fysiska döden innebär att kroppen skiljs från själen/anden. Den andliga döden innebär att vi skiljs från allt som är gott. Med andra ord så innebär det att vara helt skiljd från Gud. Ur vårt mänskliga perspektiv så är det så lätt att bara se till det fysiska livet, men om den verkliga faran egentligen är den andliga döden, så kan man se på händelserna ur ett annat perspektiv. För Gud är det ingen tvekan om vilken död som är den värsta. Han har gjort allt för att vi ska slippa den andliga döden.

Många ropar efter Gud i kriser och i lidandet. Jag har själv gjort det. Ropet på hjälp är en kapitulation och blir en inkörsport för Gud att nå oss. Kärlek är det som lindrar i lidandet och vi har lättare att uppskatta den. Kriser skakar om oss, men de gör att vi får ett annat perspektiv på livet och vad som är viktigt. Kärlek, gemenskap och vänskap blir mycket viktigare.

Nu säger jag inte att lidande är gott i sig eller att Gud är den som startar jordbävningar. Men Gud använder lidandet för att nå oss med sin kärlek. Jag tror också att om ingen hade valt bort Gud och Gud hade haft all makt över jorden, så hade paradiset bestått och då hade vi inte behövt oroa oss för någon jordbävning. Gud vill inget hellre än att vi ska slippa lidande och det är därför han förberett en plats för oss alla i hans rike.

(Ps 50:15) Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

Gud svarar på ditt rop på hjälp. Han kanske inte räddar dig på det sätt du tror, men han kommer med sin arm och drar dig upp från mörkret. Han kommer med sin kärlek. Han är kärlek och han vill inget hellre än att rädda dig från det som leder till döden. Han dog i ditt ställe, för att han älskar dig så.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om lidande, död, räddning, kärlek, bön, korset, kristendom, Gud, Jesus, naturkatastrofer, katastrofer, Haiti, bibeln, religion, hjälp

Ska man vara rädd för Gud?

Bibeln talar om att vi ska frukta Gud, men är det då så att Gud försöker få oss att älska honom genom att vi ska vara rädd för honom? Hur ska jag kunna älska någon som jag är rädd för? Det kan tyckas att det finns en motsägelse i detta men det finns en förklaring.

Gud håller inte en pistol mot oss och säger ”Älska mig! Annars…”. Kärlek kan aldrig påtvingas. Det är alltså omöjligt att få kärlek genom hot. Jag skulle kanske om jag gjorde så kunna framtvinga handlingar, men drivkraften skulle vara rädsla och inte kärlek hos den som jag hotar. Men vad menas då med att frukta Gud eller Gudsfruktan?

Att frukta Gud handlar inte om rädsla, skräck eller ångest. Gud vill inte att vi ska gå omkring och vara rädda för honom. Vilken god och kärleksfull förälder skulle vilja att sina barn var rädda en. Nej, en rädsla för Gud leder bara till lagbundna handlingar utan kärlek och det är inte Guds vilja.

(Filem 14) det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.

Att frukta Gud handlar om respekt för Gud. Att i ödmjukhet se Guds storhet. Vi talar nu inte om vem som helst. Vi talar om Gud och han har en enorm makt. Han skapade universum och allt i den med sin makt. Han är mäktigare än alla naturlagar tillsammans. Han uppväckte Jesus från döden med sin makt. Han är ofantligt mäktig! Att inse Guds enorma makt, är att frukta Gud.

(Pred 12:13) Frukta Gud och håll hans bud.

Att ha en respekt för polisen och lagen är bra. Men vi ska inte behöva vara rädda för varken polisen eller rättvisan. Gudsfruktan handlar alltså inte om att vi ska styras av rädsla över Guds domar. Det är till och med så att det är ett hinder för kärleken. Men Gud kom med en lösning. Han sände Jesus för att lida straffet i vårt ställe. Jesus tog domen på sig för att befria oss från rädslan.

(Heb 2:14) Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

Gud står med öppna armar och är inte ute efter att döma oss. Det är först när rädslan för Gud falnar som vi kan ta emot Gud och förstå vem han är. Genom Jesus död får inte längre rädslan någon makt över oss, om vi tror på att Jesus betalt skulden. Tror jag inte på att skulden är betald så kommer jag fortfarande agera som om den inte var betald.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Så Gud vill att vi ska inse vilken makt han har, men han vill också att vi ska förstå hur högt älskade vi är.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om räddning, rättvisa, dom, död, kärlek, fri vilja, frihet, förlåtelse, försoning, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Existerar en andlig dimension?

Är medvetandet en konsekvens av de processer som sker i hjärnan, eller kan medvetandet leva vidare utan en hjärna? Finns det ett liv efter detta? Frågorna kring döden är många, men finns det tecken på ett liv efter detta?

Många har upplevt nära-döden-upplevelser och de talar för att det finns något bortom döden. En andlig verklighet eller en andlig dimension. Att det finns något mer än det vi kan uppfatta här på jorden. Som exempel så finns det flera fall där människor, som varit blinda sedan födseln, plötsligt under en nära döden upplevelse kan se och uppleva vad som händer dem. Deras beskrivningar har sedan visat sig stämma med vad som faktiskt hände. Hur är det möjligt?

Ett fall av nära döden upplevelse är särskilt intressant. Sångaren Pam Reynolds råkade ut för ett artärbråck långt in i hjärnan. För att kunna operera henne var man tvungen att sänka kroppstemperaturen till mellan 10 och 15 grader. Hjärtat stannades, hjärnan tömdes på blod och Pam var kliniskt död i en timma. Under operationen fanns ingen mätbar neurologisk aktivitet i hjärnan överhuvudtaget.

Pams upplevelser under denna period är anmärkningsvärda. Hon upplever Gud och känner en överväldigande kärlek. Här kan du se ett utdrag från BBC:s dokumentär ”The Day I Died” som handlar om just Pam Reynolds och hennes upplevelser.

Här kan du se hela dokumentären:
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6

Gud älskar oss och vill omfamna oss alla! Han lever och är verklig. Han är ingen fantasi, utan mer verklig, mäktig och härlig än vad vi någonsin kan föreställa oss.

(Upp 1:17) När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ndu, död, liv, medvetande, nära döden upplevelse, Gud, bibeln, kristendom, kärlek

Så älskar Gud världen!

Gud älskar oss människor otroligt mycket. Mycket mer än vi någonsin kan ana. Han har en sådan omsorg över oss att han gör vad som helst, bara vi närmar oss Honom. För Gud är det inte viktigt på vilket sätt det sker, bara att det sker. Vi är alla syndare och är därför redan dömda, eftersom det ligger en dom över allt ont. Men Gud vill dra oss till sig och är villig att ge alla nåd. Gud sträcker i kärlek ut sina armar till oss samtidigt som vi lever i synd. Jesus kärlek för oss är så stor, även när vi syndar, att han därför tog på sig det straff som vi egentligen förtjänar.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När Jesus dog för oss, så menas det inte att han dog den fysiska döden i vårt ställe. Vi kommer ju alla att dö förr eller senare. Han plågades visserligen fysiskt med tortyr, med det är många som utsatts för sådan behandling både före och efter hans död. De dessa människor däremot inte upplevt är den ofantliga ångest som inträffar, när det sista lilla hoppet försvinner, då Gud som är allt det goda vänder ryggen. Denna totala hopplöshet och fasa upplever inte människan här på jorden, eftersom Gud här ständigt håller ut sina armar åt oss. Men Jesus fick uppleva denna totala ångest och i ren desperation ropar Han: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46 och Mark 15:34). I detta ögonblick var han övergiven av Gud och totalt skiljd ifrån honom. I Bibeln talas det om två sorters död. Dels den fysiska döden, som är den död vi alla måste gå igenom. Men sedan finns det den eviga döden eller den andra döden.

(Upp 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

När det talas om att Jesus dog för dig, så innebär det att han tog på sig ditt straff och dog den andliga döden. Jesus led alltså i helvetet i ditt ställe! Han fick inte bara smaka lite av den andliga döden utan han fick svälja döden för alla människor. Du behöver därför inte komma till helvetet. Detta är redan fixat! Priset för dina synder är redan betalda. Gud vill inte döma dig, han vill rädda dig. Jesus har redan suttit i fängelse för dina brott. Så mycket älskar Jesus dig att han tar detta enorma straff, att känna helvetets alla plågor, bara för att han vill att du skall slippa detta. Så betydelsefull är du i hans ögon. Här visar verkligen Jesus sin kärlek till dig. Jesus vill vara din vän och han vill att du skall vara med honom i hans rike. Han har berett en plats för dig där. Allt är redan färdigt och fullbordat. Nu gäller det alltså bara för dig att lita på detta, så att du kan ta del av denna fantastiska kärlekshandling. Det ända du i hjärtat behöver säga är: ”Tack Jesus för att du led döden i mitt ställe!” Tro på att Gud älskar dig så att du inte går miste om hans enorma kärlek. Detta är det glada budskapet!

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När Jesus uppstod, så uppstod han alltså inte bara från den fysiska döden utan även från den andliga döden. Döden kunde inte hålla greppet om Jesus, eftersom det ingick i Guds plan.

(Apg 2:24) Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

Jesus lever! Döden är besegrad!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, jesus, förlåtelse, försoning, död, kärlek, religion, kristendom, bibeln, liv
Bild: FreeDigitalPhotos.net