Var inte rädd

Det är så mycket som gör oss rädda. Alltifrån rädslan för vad andra ska tycka om mig till rädslan att förlora sitt liv. Ingen är immun för rädslor, för när vi minst anar det så stormar det i livet.

Hopp och rädsla är båda kopplat till en tro på att något som inte har hänt kommer att hända. Hopp har sin grund i tron på att något bra som inte har hänt kommer att hända, medan rädsla har sin grund i tron på att något dåligt som inte har hänt kommer att hända. Rädslan driver bort hoppet, medan hoppet ger rädslan mindre plats. Både rädsla och hopp har alltså sin grund i vår tro på en framtid vi inte kan se.

(Heb 11:1) Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Rädsla och hopp är alltså starkt kopplat till vår tilltro till framtiden eller med andra ord om vi ser med hopplöshet eller med hopp mot framtiden. Om jag känner en tilltro eller ett hopp inför framtiden så kommer jag inte vara rädd. Men vad är det då jag sätter mitt hopp eller tilltro till? Är det min lön, ekonomin, börs konjunkturen, försäkringar eller välfärdssystemet? Eller är det familj, vänner eller äktenskapet? Eller sätter jag mitt hopp eller tilltro till mig själv när jag ser mot framtiden? Världen runt omkring oss kan skaka. Jag kan förlora jobbet, ekonomin och börser kan krascha, vänner kan dö, äktenskapet kan leda till skilsmässa och jag själv kan misslyckas med det jag vill göra. När det skakar som vi har satt vår tilltro till, så kommer rädslan och hopplösheten över mig.

I min strävan att på egen hand försöka klara mig, så blir jag rädd för att hjälpa andra eller vara generös för kanske skulle det kunna stjälpa mig. Jag vill inte hjälpa andra om det skulle leda till att jag riskerar min egen överlevnad eller mitt eget välstånd. Jag är då rädd att inte nå mitt mål att överleva och leva gott. Rädslan får mig alltså att bli självcentrerad. Den tränger undan den kärlek jag har, eftersom all energi går åt till att föda och hjälpa mig själv mot mitt mål av överlevnad och välbefinnande. Genom min egoism försöker jag finna nytt hopp.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Nu är det inte så att det är fel att ibland bli rädd. Problemet är när rädslan får styra mitt liv, för då kommer det jag är rädd för att vara det som styr mig. Jag blir slav under det jag är rädd för. Om jag är rädd att förlora mina pengar så kommer pengarna att få makt över mig och mitt liv kommer att vara centrerat runt pengar. Om jag är rädd för att dö så får döden makt över mig och mitt liv kommer att centreras runt att försöka leva sunt och länge.

(Luk 12:32) Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.

Gud vill befria dig från all rädsla och allt det som binder och förslavar dig. Han vill ge dig ett hopp inför framtiden. Ett hopp som befriar dig från den rädsla som binder dig och ett hopp som aldrig sviker, dör eller kraschar. Ett hopp om ett evigt liv! Gud står fast när världen stormar. Vågar du sätta din tillit, din tro, ditt hopp på honom som har besegrat världen? Hur mörkt och hopplöst ditt liv än kan se ut så har han en plan och ett hopp för dig. Ta emot det Gud vill säga till dig: ”Var inte rädd. Jag är med dig och jag vill ge dig ett nytt hopp”.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, hopp, mörker, ångest, liv, död, egoism, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, räddning

Image: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

Är Gud kärlek?

Hur kan Gud vara kärlek när han är så hård i gamla testamentet? Hur går det ihop med en god Gud och en dömande Gud? Nya testamentets Gud kan verka snällare och godare än gamla testamentets Gud, men det är samma Gud. Hur går det då ihop?

Vad är då kärlek enligt bibeln? Första korintierbrevet ger en bra beskrivning på vad kärlek är.

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar. Kärleken upphör aldrig.

Detta är vad bibeln säger om kärleken och som många också är beredda att hålla med om. Oavsett om man är kristen eller inte. Om nu Gud är kärlek, hur passar denna text då in på Gud. Gud brusar väl upp i gamla testamentet? Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte endast är kärlek. Han är också rättvis, allsmäktig, rättfärdig… Att fälla domar och att vara kärlek är inget motsatsförhållande. Tänk dig en god domare som dömer rätta straff till de skyldiga när oskyldiga drabbas av det ondas framfart. En domare behöver inte lägga sin godhet åt sidan för att döma de skyldiga, utan snarare är det så att det är vaktandet av det goda som leder till domar.

När det gäller att brusa upp, så är det viktigt att skilja på att bli arg och att bli arg. Att bli arg på det onda är gott och sunt. Om någon skulle skada den jag älskar så skulle jag bli arg och det är sunt och gott. Om jag istället hade varit likgiltig kan man fråga sig om jag verkligen älskade personen. Så, att bli arg står inte i motsatsförhållande till att älska och kärlek. Ilskan kan vara en konsekvens av kärleken. Brusa upp i 1 Kor 13 syftar på att kärleken inte är lättretlig eller har nära till ilskan. En engelsk översättning är:

(1 Kor 13:5) It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered,

Vi människor har fått livet av Gud som en gåva för att han älskar oss. Men vi missbrukar gåvan i egoistiska syften. Detta avskyr han. Om Gud hade straffat oss för minsta lilla så hade han kunnat ta gåvan ifrån oss direkt och det varit ute med oss människor för länge sedan. Gud bär oss genom livet, eftersom det är han som är livet. Vi människor äger inte livet utan vi har fått det av Gud att förvalta. Ett förvaltarskap som vi ständigt missbrukar. Det är en Guds nåd att vi lever.

Men Guds mål har hela tiden varit att rädda oss till sig, för att han älskar oss. Han är ute efter att rädda oss, inte att straffa oss. Därför brusar han inte upp, har inte nära till ilskan eller till att döma oss. Gud väntar alltså med domen för vår skull, för att han älskar oss. Han vill inte att någon av hans älskade ska gå förlorade.

(2 Pet 3:9) Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, dom, val, Gamla testamentet, liv, död, nåd, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, ilska

Kan slump skapa mening och liv?

En cell är full med information. I cellen finns DNA som består av gener och dessa gener är som bokstavskombinationer med information om ärftliga egenskaper och hur proteiner ska tillverkas. Men var kommer då denna information ifrån? Kan slump skapa informationen?

Tänk dig att slumpen skapar bokstavskombinationen OTJDG. Har denna kombination då någon betydelse? Nej och det beror på att det var slumpen som skapade den. Det finns ingen mening med bokstäverna, utan det bara råkade bli just den kombinationen. Att slump inte har någon mening är också ett argument som används emot att naturen skulle ha en mening. Man menar att eftersom slumpen eller naturlagar skapat universum och naturen så har den ingen mening. Så att slump inte skapar mening är inget konstigt.

En betydelse eller mening måste tolkas för att den ska kunna ha en mening. Ordet HEJ har en betydelse och jag tolkar den som en hälsningsfras. Men ordet OTJDG har ingen mening eller betydelse och då finns det heller inget att tolka. Även detta används som argument emot en mening i naturen. Man säger att eftersom slump och naturlagar skapat allt så finns det ingen mening att tolka och det skulle vara fel att göra det. Den mening vi tycker oss se i naturen är en illusion. Ateisten Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren” att biologin är ”studiet av ting som är så komplicerade, att de förefaller skapade med avsikt”.

Hur kan mening med OTJDG uppstå och tolkas om det inte finns något att tolka? OTJDG skulle kunna få mening (betydelse) om man tillförde information. Exempelvis att OTJDG betyder hej. Men i så fall fanns betydelsen (hej) redan från början och skapades alltså inte. Frågan är: Hur kan denna betydelse uppstå ur meningslöshet (som inte går att tolka), utan att tillföra information (betydelse)? Hur kan meningslöshet skapa mening? Dawkins skriver om livet:

”Själva essensen i alla levande ting består inte av eld, inte av varm andedräkt, inte av någon ’livsgnista’. Den består av information, ord, instruktioner… Man kan i stället tänka sig en miljard enskilda, digitala tecken… Om man vill förstå vad livet är, ska man inte föreställa sig pulserande gelé eller slem, man ska föreställa sig informationsteknik”

För att skapa liv behöver vi alltså skapa information, mening eller ord. Om nu slumpen eller naturlagar inte kan skapa detta så kan man fråga sig: Var kommer informationen ifrån som livet består av? Bibeln ger ett svar på frågan:

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

När universum skapades fanns informationen och informationen fanns hos Gud och informationen var Gud. Meningens och informationens ursprung går tillbaka till Gud själv. Gud är all menings ursprung. Den information vi ser i naturen är av Gud. Slump eller meningslöshet kan inte skapa mening eller liv. Gud är informationen och det liv som bär oss! Utan denna information så existerar inget liv. Utan Gud så existerar inget liv!

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, liv, livets ursprung, skapelsen, evolution, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, slump

Hur uppstod livet?

Hur livet uppstod är en av de riktigt stora frågorna om vårt ursprung. Men hur gick det då till? Ja, det har visat sig vara en mycket svår nöt att knäcka och läget idag är att ingen vet.

Livet är otroligt komplext. Minsta bakteriecell är som en mikroskopisk fabrik som består av en mängd molekylära maskiner och som innehåller mängder med information om hur en levande organism ska byggas upp. En liten cell är mycket mer komplicerad än något icke-levande som vi känner till.

Kan då slumpen skapa liv? Man har gjort beräkningar på sannolikheten för att liv spontant ska uppstå och man har kommit fram till att chansen är mindre än 1 på 10⁴⁰⁰⁰⁰ (En etta med 40000 nollor efter sig). Alltså en försvinnande liten chans. Ateisten och evolutionsbiologen Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren”:

”Det är absolut fullständigt förkrossande uppenbart att om darwinismen vore en teori som byggde på slumpen, skulle den aldrig kunna fungera.”

Att det inte räcker med endast slumpen för att skapa liv är något som ganska många vetenskapsmän idag håller med om, alltså oavsett om man är ateist eller inte.

Men hur uppstod då livet? Svaret enligt Dawkins och många andra är att dela upp osannolikheten i små steg och att stegvis bygga på det som fungerar. Resonemanget bygger på detta. Tänk dig att du ska öppna ett kodlås med 10 kodhjul som har siffrorna 0 – 9. Om du slumpmässigt skulle välja en kombination så är sannolikheten mycket liten att du skulle träffa rätt (1 på 10 miljarder). Men om du istället skulle kunna avgöra när ett hjul hamnar på rätt siffra (som på film när man öppnar kassaskåp med stetoskop) och systematiskt behålla de rätta siffrorna, så minskar sannolikheten drastiskt. Genom detta resonemang försöker man alltså i små steg bestiga den osannolikhet vi hade från början.

Men det finns ett stort problem med resonemanget. Naturlagar agerar helt blint och planlöst, utan mål eller mening. Men lösningen är långt ifrån en icke-målstyrd eller blind process, utan är i allra högsta grad styrd av dig och du har ett tydligt mål att öppna kodlåset. Hur kan det då bevisa att naturlagar (som inte har något mål) kan skapa liv när man lägger in ett mål och en målstyrning i lösningen? Lösningen visar alltså tvärtom på motsatsen. Nämligen att en styrning mot ett mål är nödvändigt för att kringgå slumpen.

Sedan är det också så att lösningen (koden för liv) finns inbyggd i systemet. Kodlåset hade ju en färdig kod. Allt som återstod var att målstyrt nå fram till den. Hur kan naturen ha koden för liv inbyggd i sig och systematiskt bygga liv om naturen är blind och utan mål? Det är lätt att ta till det naturliga urvalet i sammanhanget även med livets uppkomst, men det naturliga urvalet förutsätter att liv redan finns. Det krävs alltså något med liv som kan föröka sig, för att det naturliga urvalet ska kunna verka. Men det är hur livet uppkom som är frågan.

Naturlagar har i sig inget mål eller någon intention att liv ska skapas. Det enda som vi vet kan ha en intention eller ett mål, är ett medvetande. Vi själva upplever att vi kan ha ett mål med det vi gör men vi säger att naturlagar inte har det. Om det alltså krävs ett mål för att förklara livets uppkomst så pekar det på ett högre medvetande eller en skapare. Med andra ord så pekar det på Gud!

(Sak 12:1) Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om skapelsen, liv, livets ursprung, vetenskap, mening, Gud, naturligt urval, bibeln, religion, kristendom, information, cell

Existerar en andlig dimension?

Är medvetandet en konsekvens av de processer som sker i hjärnan, eller kan medvetandet leva vidare utan en hjärna? Finns det ett liv efter detta? Frågorna kring döden är många, men finns det tecken på ett liv efter detta?

Många har upplevt nära-döden-upplevelser och de talar för att det finns något bortom döden. En andlig verklighet eller en andlig dimension. Att det finns något mer än det vi kan uppfatta här på jorden. Som exempel så finns det flera fall där människor, som varit blinda sedan födseln, plötsligt under en nära döden upplevelse kan se och uppleva vad som händer dem. Deras beskrivningar har sedan visat sig stämma med vad som faktiskt hände. Hur är det möjligt?

Ett fall av nära döden upplevelse är särskilt intressant. Sångaren Pam Reynolds råkade ut för ett artärbråck långt in i hjärnan. För att kunna operera henne var man tvungen att sänka kroppstemperaturen till mellan 10 och 15 grader. Hjärtat stannades, hjärnan tömdes på blod och Pam var kliniskt död i en timma. Under operationen fanns ingen mätbar neurologisk aktivitet i hjärnan överhuvudtaget.

Pams upplevelser under denna period är anmärkningsvärda. Hon upplever Gud och känner en överväldigande kärlek. Här kan du se ett utdrag från BBC:s dokumentär ”The Day I Died” som handlar om just Pam Reynolds och hennes upplevelser.

Här kan du se hela dokumentären:
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6

Gud älskar oss och vill omfamna oss alla! Han lever och är verklig. Han är ingen fantasi, utan mer verklig, mäktig och härlig än vad vi någonsin kan föreställa oss.

(Upp 1:17) När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ndu, död, liv, medvetande, nära döden upplevelse, Gud, bibeln, kristendom, kärlek

Är Jesus enda vägen till Gud?

Är det inte arrogant och intolerant mot andra religioner och livsåskådningar att påstå att Jesus är enda vägen till Gud? Borde inte kristendomen vara mer ödmjuk? Detta är inte en ovanlig tanke och jag tänkte ge min syn på saken.

Jesus gjorde många stora anspråk när han levde på jorden och en av dem är när han säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). En sak som är viktig att komma ihåg i sammanhanget är att sanningen är snäv och exkluderande. Det finns exempelvis bara ett svar på 2 + 3. Alla andra svar är fel. Sanningen är alltså i sig exkluderande, orubblig och skiljer sanning från det som inte är sant. Om nu Jesus inte bara talar sanning utan också är sanning så är det också att förvänta att Jesus, om han nu är det han säger, är exkluderande och orubblig.

Har då alla andra fel? Nej, alla andra har inte fel i allt och ingen har rätt i allt. Vi kan alla se olika sanningar om tillvaron, men sanningen eller vad som är sant påverkas inte av vad vi tror om den. Oavsett om vi tror att jorden är platt eller inte, så påverkar vår tro inte sanningen om jordens form. Sanningen är alltså inte relativ. Den bara är. Vi kan tro olika om sanningen, men sanningen i sig står fast.

Om Jesus talade sanning, så är han enda vägen till Gud. Är det då inte arrogant att tro att alla andra har fel om detta? Nej, för om det är sant så är det inte mer arrogant än att säga att jorden är rund. Människans tro om vad som är sant påverkas av våra upplevelser i livet. Vi har alla haft olika erfarenheter i livet och utifrån detta bygger vi vår tro. Alla människor tror att just deras tro är sann, annars hade vi inte haft den tro som vi har. Hade jag trott att min tro inte är sann, så hade jag bytt tro, för vem vill tro på en lögn. Alla tror alltså att just deras tro är sann och detta är i sig inte arrogant. Ödmjukhet är en nyckel till att finna sanningen.

(Ef 2:8) Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Ingen kristen kan vara stolt eller upphöja sig själv på grund av sin tro. Tron och räddningen är en oförtjänt gåva given av Gud i kärlek som ingen kan ta åt sig äran för. Den kan endast tas emot i ödmjukhet. Visst kan vi kristna högmodigt föra fram tron, men Gud ger aldrig tron som en belöning, så stoltheten har vi inte täckning för.

Vägen till Gud är den försoning som Jesus gjorde möjlig. För att en brusten relation skall bli upprättad så måste försoning ske. Gud sträcker ut sin hand till oss i försoning genom det Jesus gjorde för oss alla. Gud vill ge oss sanning, evigt liv och vägen till livet. Om det är sant så är det sant för alla och den bästa gåvan vi kan ta emot.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, liv, sanning, väg, religion, Gud, bibeln, livsåsskådning
Bild: FreeDigitalPhotos.net