Är kristendomen en tvångströja?

Hur kan vi vara fria när vi måste göra det Gud vill? Är då inte kristendomen en tvångströja som begränsar oss och vår kapacitet? Begränsar en tro på Gud vår fria vilja?

För att försöka ge ett svar på frågan så tänk dig en familj där barnen inte får göra vad de vill. De får inte slåss, vara elaka eller skada varandra. Föräldrarnas uppgift är att fostra och sätta gränser så att alla i familjen kan vara trygga och ingen råkar illa ut. Ingen ska behöva vara rädd eller känna sig otrygg och det är heller inget som leder till frihet utan tvärt om binder oss i ofrihet.

Gud skapade oss människor med syftet att vi ska älska varandra. Hans vilja är att vi ska återspegla det goda eller kärleken och vara hans avbild. Gud fostrar oss och begränsar oss till att göra det goda, men han gör det för att han vill att vi ska leva i den frihet det innebär att leva i en värld där kärlek får råda. En begränsning är alltså inte alltid negativ, utan kan leda till en ännu större frihet.

För att ta ett annat exempel så är en fisk skapad för ett liv i vatten. Det är från vattnet den får sitt syre och livskraft. Om fisken hamnar på land så ökar inte fiskens frihet och möjligheter, utan rörelseförmågan minskar och livet på land leder till slut till döden. På samma sätt är det med oss människor. Vi är skapade för ett liv i kärlek tillsammans med Gud. Det är från Gud vi får vår livskraft. Vi kan välja att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna varandra i kärlek, men att välja egoismen gör oss inte mer fria utan det leder till ofrihet och död. Vi är inte skapade för ett liv i egoism och ondska precis som fisken inte är skapad för ett liv på land.

Gud vill inte att vi människor ska vara ofria, utan han skapade oss med en fri vilja och för ett liv i frihet. För mig är det ingen begränsning att Gud vill att jag ska älska mina barn. Kärleken binder mig till att vilja göra dem gott, men det är ingen tvångströja. Gud vill att jag ska använda min frihet till att göra det goda och tjäna kärleken. Att drivas av kärlek ger mig friheten att uttrycka den precis som jag vill. Se det som att kärleken är som drivkraften i en bil. Utan kärleken eller drivkraften blir jag stående, kommer ingenstans och jag blir ofri. Men om kärleken får driva mig får jag friheten att förflytta mig och jag kan styra dit jag vill.

(1 Pet 2:16) Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om fri vilja, frihet, kärlek, ondska, terror, Gud, Jesus, bibeln, kristendom

Från muslimsk terrorist till kristen

Är det möjligt för en inbiten muslimsk terrorist att vända ifrån sitt hat och bli kristen? Mosab Hassan Yousef resa är ett bevis på att det är möjligt.

Mosab Hassan Yousef föddes i Ramallah på Västbanken. Han växte upp i ett muslimskt hem och hans pappa, Sheikh Hassan Yousef, var en av grundarna och ledare för Hamas. För Mosab berodde allt det lidande som hans palestinska vänner fick utstå och de problem som han såg i Mellanöstern på den svurna fienden Israel. Han såg på koranen och islam som en lag som kan hjälpa människor till ett bättre liv i rättvisa, frid och frihet. Islam var den lösning som han var beredd att strida och dö för. Fylld med hat mot det judiska folket skaffade han vapen, men hans strävan efter frihet ledde inte till någon frihet.

Mosab fångades och han satt totalt 29 månader i israeliskt fängelse. Där blev han torterad och nästan slagen till döds. Men i fängelset fick han också uppleva hur ledande Hamas-interner brutalt torterade och dödade andra Hamas medlemmar. Varför kunde inte de muslimska internerna skapa den fred i fängelset som var deras mål? Allt detta fick honom att fråga sig vem hans verkliga fiende egentligen var. Var det Israel eller israels armé? Eller var det Hamas eller muslimerna? Sökandet efter svar ledde till att han insåg att hans fiende bodde inom honom själv. Det var ingen människa, nation eller organisation som var hans verkliga fiende. Den verkliga fienden är den ondska som vill att vi ska förgöra varandra.

I hans sökande fastnade Mosab vid Jesus ord att vi ska älska våra fiender och be för dem som vill oss illa. Det var något som var helt nytt för honom och det var ord som berörde.

(Matt 5:43) Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Efter att Mosab studerat bibeln så ser han inte kristendomen som en religion med regler eller som en lag, utan som ett budskap om kärlek. Bibeln pekar mot kärleken som det centrala ordet och Gud själv är kärlek. Att vända från islam till att följa Jesus var ingen lätt resa för honom. Han fick bland annat lämna hatet, fördomar och kravet på hämnd bakom sig. Det spelade inte längre någon roll vem hans fiende var för han förstod att han skulle älska dem alla. Israeler som palestinier.

Långsamt skedde en förvandling i hans inre. Hans hat byttes ut mot kärlek och hans bitterhet mot frid. Mosab menar att så länge vi fortsätter att försöka hitta fiender överallt utom inuti oss själva, så kommer det alltid att finnas ett Mellanöstern problem. Sanning, kärlek och förlåtelse är den ända lösningen på problemen i Mellanöstern. Mellanöstern behöver den väg som Jesus visade.



(Rom 12:21) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Läs mer om hans historia i boken Son of Hamas, eller se intervjun i fem delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om islam, Israel, kärlek, ondska, vittnesbörd, koranen, bibeln, kristendom, Gud, Jesus, politik, Mellanöstern

Existerar gott och ont?

Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?

En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.

Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.

Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.

Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.

Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.

(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, ondska, god, sanning, kärlek, vetenskap, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, relativism

Vem har skulden egentligen?

Vem har ansvaret egentligen för det onda som sker i relationer, familjer, samhällen, länder och i världen? Har vi alla ett gemensamt ansvar? Har vi därför samma ansvar för det onda? Ansvaret är viktigt, men hur är det med ansvar?

Alla har vi råkat ut för andras svek, egoism och kärlekslöshet. Alla drabbas vi av det onda och det kan slå ordentligt hårt. Ingen är immun mot det ondas framfart utan där är vi alla offer.

Det onda sprider sig som en löpeld. Svek, egoism och kärlekslöshet gör oss arga och frustrerade det leder inte sällan till bitterhet, hat och kärlekslöshet. Detta hela blir en nedåtgående spiral som är svår att stoppa. Om jag konfronteras efter att ha handlat kärlekslöst så är det så lätt att skylla på det som skapade min ilska och bitterhet. Jag kanske säger: ”Men det var ju han som började!” eller ”Det var ju du som svek mig!” Vi ser inte bara i relationer mellan människor, utan också mellan familjer, samhällsgrupper, folkgrupper och länder.

Vem bär då skulden för det som inträffar i en konflikt som uppstår? Jag vill börja med att ta död på talesättet: ”Det är aldrig ens fel när två träter” för det är inte sant. Det kan bli en konflikt trots att ena parten inte gjort fel. För att ta ett enkelt exempel så är det inte ovanligt att en förälder kommer i konflikt med sina barn. En kärleksfull förälder som älskar sina barn högt kan få sitt barn emot sig när hon/han tillrättavisar sitt barn eller sätter gränser. Att tillrättavisa och sätta gränser är i sig inte fel, men det kan skapa konflikter.

Det också viktigt att komma ihåg att vi alla har ansvar för våra handlingar. Vi är inga offer för omständigheterna i livet, på det sättet att vi inte kan agera annorlunda, utan vi kan välja hur vi ska agera utifrån omständigheterna. Vi har ett val. Jag måste inte slå tillbaka. Jag måste inte bete mig kärlekslöst för att jag blivit kärlekslöst behandlad. Att skylla på omständigheterna för mina handlingar gör mig till ett offer för omständigheterna och jag gör det för att slippa ansvaret. Men vår fria vilja ger oss ett ansvar för våra handlingar. Om jag skyller mitt handlande på omständigheter, så kommer svek, hån, kärlekslöshet och slag att leva vidare i mig.

Gud vill befria dig från det ondas konsekvenser i dig. Han håller med dig om att du har behandlats illa och att det är fel. Han ser ditt lidande och lider med dig i kärlek. Han förstår din ilska och han hatar det onda som drabbade dig. Men han vill inte att det onda ska gro i dig så att det föder ondska i dig. Den som behandlar dig illa har ansvar för det och det du ger vidare har du ansvar för. Var och en ansvarar för sina handlingar, så du har inget ansvar för andras handlande, utan bara för hur du är och vad du gör mot andra. Bli inte ett offer för omständigheter, utan välj försoning och förlåtelse. Försoning är det som för oss samman. Förlåtelse är det som befriar oss och gör att det onda du drabbats av inte föder ondska i dig. Gud vill att du ska välja att förlåta så som han förlåtit dig.

(Ef 4:32) Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, förlåtelse, skuld, synd, fri vilja, lidande, ondska, krig, konflikter, relationer, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Varför tar inte Gud bort ondskan om han nu är Gud?

Varför förintar Gud inte bara ondskan istället för att låta Jesus dö på ett kors? Skulle det inte bara vara lättare att knäppa med fingrarna och ta bort all ondska i världen? Det som är underbart är att Gud har en lösning...

Gud skapade en fri människa, med egna tankar, meningar och vilja. Att det onda fått makt här på jorden är vi alla delaktiga i. Vi har alla fallit och tjänat oss själva istället för kärleken. Vi har alla följt vår egen väg istället för kärlekens väg.

Gud gör aldrig intrång på vår fria vilja, för genom tvång kan vi inte välja kärlek. Kärlek kan bara väljas av egen vilja. För att jag vill ge av mig själv till andra. Gud vill att vi ska förstå att vi behöver honom och inte egoism. Han vill oss alla så otroligt väl, men vi litar inte på honom. Han sträcker ut sina armar, men hur ofta vänder vi inte honom ryggen?

Vi bär alla på en skuld. Frågan är, var gör vi med den? En ser bort från den. En annan försöker rentvå sig själv. En tredje späker sig. En fjärde tycker att det var rätt åt den drabbade. En femte döljer den. En sjätte skyller ifrån sig. En sjunde drabbas av självförakt. En åttonde lider av ångest. En nionde vill ta sitt liv…

Det som bryter det ondas framfart är förlåtelsen. Det är genom förlåtelsen som relationer kan helas igen. Förlåtelsen bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer.

Jesus är nåd! Jesus är vägen till Gud. Förlåtelse är vägen till Gud! Ingen kommer till Fadern utom genom förlåtelsen.

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom."

Varför var det då nödvändigt för Jesus att dö? Jo, därför att Gud är rättvis och kärleksfull. Rättvisan skipades när Jesus tog konsekvensen av vår synd och kärleken till oss visas genom att Jesus tog konsekvensen av vår synd. Synden är det som står i vägen för en relation med Gud. Genom det Jesus gjorde kan vi få en upprättad relation med Gud! Vi kan komma med vår skuld till Jesus och få förlåtelse. Han befriar oss från alla de bördor som skulden innebär. Det är genom denna nåd som vi lär känna den enorma kärlek som Gud har till oss. Det är genom Jesus som vi lär känna Fadern.

Jesus besegrar det onda genom förlåtelsen. Det som bryter det ondas framfart är Jesus. Det är genom Jesus som relationen kan helas igen. Jesus bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer. Det är genom förlåtelsen som Gud tar bort ondskan.

(Matt 6:12) Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Tack Jesus för att kom ned till oss som ett barn och tog min skuld på dig!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om korset, Jesus, förlåtelse, nåd, ondska, fri vilja, Gud, Fadern, religion, kristendom, bibeln, jul

Skapade Gud det onda?

Vad kommer det onda ifrån? Om nu Gud har skapat allt, har han då inte också skapat det onda? Hur kan Gud i så fall vara god? Detta är ganska vanliga frågor och jag tänkte ge min syn på saken.

När Gud skapade människan skapade han ingen biologisk maskin som inte kan bestämma själv, utan han skapade en varelse med en egen fri vilja. Hade vi inte haft en fri vilja så hade vi heller inte kunnat välja att älska, vilket Gud skapade oss till att göra. (Läs gärna mer om detta i inlägget: Varför skapade Gud oss med fri vilja?).

Vi är skapade så fria att vi har möjligheten att tjäna varandra i kärlek, men också möjligheten tjäna oss själva. Gud gav oss alltså möjligheten att välja bort honom som är kärleken och alltigenom god. Att välja bort kärleken och i stället tjäna sig själv i egoism får konsekvenser. Innan det onda kom in i världen existerade bara godhet. Hela hans skapelse var perfekt, men i och med skapandet av människan som kan välja bort det goda så gavs också möjligheten för det ondas inträde. Det ondas existens förutsätter alltså att någon väljer bort Gud, så om ingen väljer bort Gud kan den inte existera.

(1 Mos 2:16) Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

Att Gud placerade ett träd som de inte fick äta av kan verka konstigt. Man kan ju tycka att det enklaste hade varit att inte skapa trädet alls, men kunskapens träd är en effekt av att vi skapades med den så viktiga fria viljan. Det är den fria viljan som gör att vi kan äta av "frukter" som både är goda och onda.

Många har missuppfattat bibelstället som att Gud inte vill att vi skall ha kunskap, men texten handlar inte om det. Innan människan föll hade hon bara kunskap om det goda eftersom det onda inte existerade. Gud visste vad det skulle leda till att välja bort honom, men han ville inte att vi skulle uppleva det. Han ville att vi bara skulle ha kunskap om och uppleva det goda och den enorma kärlek han har till oss. När sedan människan släppte in det onda i världen genom att välja bort Gud eller kärleken, så fick vi kunskap om gott och ont. Frukten eller effekten av kunskapen om det onda är något som vi lever med och plågas av än idag. Gud gav budet till människan i kärlek för att vi skulle slippa att uppleva ondskan, för frukten av att välja bort Gud eller kärleken är ondska och kärlekslöshet.

På grund av människans misstro mot Guds kärlek kom det onda in i världen och på grund av Lucifers (Satans) misstro mot Gud uppstod det onda från början. Gud har en så otroligt stor kärlek till oss människor och hans plan är att vinna tillbaka oss alla. Han vill återupprätta relationen och ge av sig och sin kärlek till dig. Ta emot Gud, som är det goda. Det ger god frukt.

(Gal 5:22) Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ondska, Gud, fri vilja, kärlek, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Varför tillåter Gud det ondas konsekvenser?

Om nu Gud skapade världen, varför skapade han då inte en värld som kan motstå förstörelse? Varför skapade han inte människor som inte kan få sjukdomar eller som inte kan lida eller uppleva sorg? En bra konstruktör borde väl kunna skapa något som inte kan gå sönder. Är det då inte Guds fel att det onda kan påverka världen?

Det man måste komma ihåg är att det onda förstör och förgör, eftersom det är det ondas natur. Det onda är en förstörande kraft. Den förstör och förgör både människor och natur och detta är inget Gud tycker är bra. Gud vet vilket lidande det onda ger och han hatar både det onda och lidandet, just för att de människor han älskar så mycket plågas.

(1 Mos 1:31) Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.

När Gud skapade världen så var den helt utan brist. Varför skapade då Gud inte något som inte kan gå sönder? En människas självbild kan förstöras av någon annans förakt. Varför är det så? Jo, för att det onda existerar och gör allt för att ställa till det och plåga oss människor. Det onda har makt att påverka oss och det som påverkar oss är kärlekslösheten. Eftersom Gud är kärlek så är detta motsatsen till Gud. Genom att vi ger det onda makten över oss själva så ger vi också makten för det onda att påverka och förstöra det goda som Gud skapat. Varför låter Gud det vara så? Jo, för att det skall märkas tydligt att det onda inte är någonting att ha. Hade Gud försökt skyla över skillnaden mellan gott och ont, genom att exempelvis inte låta det onda få konsekvenser fysiskt eller själsligt, så luras vi människor att tro att gott och ont inte spelar någon roll. Att luras är inget som Gud vill, utan det står det onda för. Gud vill att vi skall förstå att vi inte klarar oss utan honom. Gud har inget intresse av att täcka upp för det onda. Tvärt om låter Gud det onda förstöra för att dess rätta ansikte skall visa sig. Därför låter Gud ondskan få konsekvenser, just för att vi skall förstå att det är ont.

Gud har skapat naturlagar och dessa naturlagar kan vara farliga. På samma sätt som den andliga världen kan vara farlig (där finns risken att drabbas av kärlekslöshet), så är den fysiska världen det också (vi kan drabbas av diverse naturlagar). Det andliga återspeglas i det fysiska. Ger vi det onda makt över vår ande och själ, så ger vi också det onda makt över den fysiska verkligheten. Men om vi alla haft Gud som beskyddare och inte släppt in det onda i världen utan gett Gud all makt, så hade varken den andliga eller den fysiska världen varit farlig för oss. De onda hade inte fått någon makt att förstöra. Gud har gett oss makten över jorden, men med vår fria vilja släppte vi in det onda i världen.

(Ps 115:16) Himlen är Herrens, men jorden gav han åt människorna.

Det vi skall göra är att ge makten till Gud så att han kan beskydda oss och återställa det som det onda ställt till med. Gud tar inte mer makt än vad vi människor ger honom. Vi har fått denna jord att förvalta och Gud har gjort sig beroende av oss människor och av våra böner. Gud vill att vi skall vända oss till honom för han vill oss väl och älskar oss.

(2 Tess 3:3) Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, ondska, makt, jorden, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeFoto.com

Vad kan stoppa ondskan?

Ondskan är som en eld som ter sig okontrollerad. Den sprider sig snabbt och effektivt och får förödande konsekvenser. Den ödelägger och förstör i dess väg och lämnar ingenting opåverkat. Vad är det som får stopp på denna förstörelse som ondskan ställer till med? Vad är det som ger liv igen till pinade själar?

Jag brukar se på ondskan som brinnande bollar som kastas i famnen på mig. De gör ont att hålla i och plågar mig. För att slippa hålla i plågan så är det lätt att jag kastar den vidare på andra, som i sin tur får en plåga att hålla i som de inte vill ha. Hur lätt är det inte att bära med sig hem ilska eller irritation från jobbet som familjen får ta konsekvenserna av, helt oförtjänt. Man blir som en laddad bomb som smäller av vid en enda duns. Risken är att även de som utsätts för min irritation också kastar sina brinnande bollar vidare tillbaka till mig och till andra. Det hela blir en lavin av ilska och plåga som är svår att stoppa.

Problemet med att kasta vidare bollen är att bollen i mina händer inte försvinner. Ilskan och hatet, som de brinnande bollarna representerar, delar på sig när jag kastar den vidare. Ilskan mot den onda handlingen försvinner inte bara för att jag låter ilskan slå mot andra människor, som kanske inte alls hade med den ursprungliga onda handlingen att göra. Ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten, som byggs upp inom mig får ett utlopp som i sin tur förstör. Den förstör inte bara för andra utan också för mig själv. Antalet brinnande bollar växer och bitterheten slår rot i mig och blir som en inre sjukdom.

Vad är det då som kan sätta stopp för denna tillsynes hejdlösa spridning? Jo, svaret är förlåtelse. Det är bara förlåtelsen som sätter ett stop för ondskan. Det är bara förlåtelsen som övervinner ondskan. Att förlåta är som att låta vatten släcka den eld som tagit fart i oss. Det är bara genom förlåtelsen som det ondas effekt utplånas och det är först när vi släckt elden som vi slipper plågas av den.

(Kol 3:13) Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.

Att förlåta är ett val och om jag inte vill förlåta kommer ilskan och bitterheten att ta överhanden. Det går inte att ha frid i sitt inre och samtidigt gå och bära på oförlåtna handlingar. Att välja förlåtelsens väg är inte alltid lätt, men vi kan alltid få hjälp att förlåta om vi vill förlåta. Vi kan alltid vända oss till Gud för att bli fri från ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten. Det är bara när elden släcks som vi kan få frid i våra hjärtan.

Jesus har gjort förlåtelsen möjlig med Gud, genom att han tog på sig all ondska, bara för att släcka den. Jesus kom med förlåtelsen för att utplåna brinnande bollar, så att vi kan försonas med honom. Gud vill att vi skall förlåta andra som han har förlåtit oss. Att vi skall ge vidare av den frid som han har gett till oss. Det är bara förlåtelsen som helar brustna relationer. Därför är det så viktigt att förlåta.

(1 Joh 3:8) Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, försoning, förlåtelse, ondska
Bild: FreeDigitalPhotos.net