Är olyckor Guds straff?

Är det så att de olyckor och det lidande som vi råkar ut för beror på att Gud bestraffar oss människor? Är de som drabbas av olyckor mer syndiga än andra? Detta är frågor som ibland kommer upp och jag tänkte ge lite tankar om det.

Att Gud inte ligger bakom alla skeenden i naturen pekar händelsen på då Jesus stillar stormen. När båten håller på att gå under anklagar lärjungarna Jesus för att inte bry sig om dem. De säger:

 (Mark 4:38) ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Jesus säger till stormen: ”Tig! Håll tyst!” och stormen lägger sig. Jesus säger inte till sig själv att tiga utan hans ord påverkar skeendet så att stormen lägger sig. Gud ligger alltså inte bakom stormen, men han har makt att påverka det fysiska. Varför låter då Gud detta ske. Varför låter han olyckor drabba oss? Är inte Gud allsmäktig?

Jo, Gud är allsmäktig. Han äger all makt, men han har också givit oss makt att förvalta. Han har givit oss makten att göra egna val och han har givit oss en jord att förvalta. Gud vill beskydda oss och låta oss slippa allt det onda och problemet är just att vi väljer bort en Gud som vill beskydda oss från det onda. Gud vill omsluta oss med sin hand, men vår bortvändhet från Gud har lett till att vi har fått som vi ville. Hans beskyddande hand har lyfts ifrån oss, allt efter vår egen vilja. Det är detta som lett till att det onda, olyckor och förödelse fått utrymme att drabba oss. Vi lever i en fallen värld full av naturkatastrofer, sjukdomar och lidande. Vi lever i en värld där vi människor vill klara oss utan Gud och det är det vi ser konsekvensen av. Det onda, olyckor och sjukdomar slår blint och orättvist. Ingen går fri.

Vi är beroende av Guds hjälp här i världen precis som ett barn är beroende av sina föräldrar. Vi behöver Guds hjälp och beskyddande hand för att vara trygga. Gud vill att vi ska söka honom när det stormar i livet för han har makt att förändra. Han har makt att stilla stormen.

 (Pred 8:8) Ingen har makt över vinden, ingen kan hejda vinden. Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan i striden. Ondskan räddar aldrig sin man. Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka.

Vår makt att påverka har lett till vår olycka. Vi missbrukar den makt vi har fått och väljer att gå vår egen väg istället för den väg som Gud har skapat oss till att gå, nämligen kärlekens väg. När vi är egoistiska så ger vi makt till det onda och när vi väljer kärleken så får det goda (Gud) makt att verka. På samma sätt är det med den fysiska jord som vi förvaltar. Gud gav oss makt att förvalta och det han vill är att vi ska ge honom makt att hjälpa oss. Vi behöver Gud. Guds plan är inte att döma oss, utan hans plan är att vi ska slippa det ondas konsekvens och det var den totala konsekvensen av det onda som Jesus tog på sig. Guds plan är att rädda oss från det onda och föra oss till ett himmelrike. Ett himmelrike där kärlek, frid och glädje råder. Ett himmelrike där Gud råder. Ett Guds rike.

 Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, fri vilja, död, kärlek, olyckor, beskydd, Jesus, Gud, bibeln, religion, naturkatastrofer, kristendom  
Image: prozac1 / FreeDigitalPhotos.net

Gud är sanningen

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6). Jesus som är Gud säger inte bara det som är sant, utan han är sanningen. Han är det sanningen är, men vad innebär det att Gud är sanningen?

Sanningen har många egenskaper. Sanningen är evig, odödlig, orubblig och absolut. Jag kan ta emot det som är sant genom att tro på sanningen. Om jag inte skulle ta emot sanningen så kommer den inte få mig att uppfatta den verklighet som existerar och det kan leda mig fel i livet. Tänk om jag exempelvis inte skulle tro på en läkare som säger: ”Du har fått en godartad tumör som vi behöver operera bort”. Skulle jag inte ta emot den sanningen utan fly ifrån den genom förträngning, så skulle det leda till min död. Men sanningen kan vi inte ändra på genom flykt, utan den står orubbligt fast. Sanningen är.

Att Gud är sanning innebär att Gud är evig, odödlig, orubblig och absolut. Gud tas emot genom tro. Att inte genom tron ta emot Gud får mig att inte uppfatta den verklighet som existerar och det leder mig fel i livet. Innebär det då att den som inte tror på Gud inte kan uppfatta sanningar? Nej, naturligtvis inte, men det är ett verk av Gud att vi ser det som är sant. Gud är alltså mycket mer närvarande än vad vi tror. Det är ett verk av Gud att vi tror på honom. Gud ger oss den klarhet som vi upplever när vi ser sanningar. I Guds ljus ser vi det som är sant. Gud vill att vi ska söka honom som är sanningen och ljuset, men att komma närmare sanningen får också konsekvenser.

När jag närmar mig sanningen kan det innebära att jag tvingas inse att jag har fel, eller att jag ser att det jag gjort är fel. Min stolthet sätts på spel. En skyldig brottsling som står inför rätta och är rädd att sanningen ska komma fram har bara ett alternativ, nämligen att fly in i lögnens mörker. På samma sätt är det för oss alla, medvetet eller omedvetet. Det är när jag försöker dölja mina fel och brister genom att ljuga som jag tvingas fly från sanningen och in i mörkret. Det är min stolthet, min rädsla att vara felbar och min rädsla för domen som driver mig till att ha min tillflykt i stoltheten och lögnen. Om jag har fel, hur skulle jag i så fall kunna bära den skuld jag har? Jag kan alltså inte tro att jag har fel. Men det är en tillflykt som bara för mig längre bort från sanningen och ljuset och allt längre in i mörkret. Ett mörker som skapar förvirring. Där sanningen inte är, utan där lögn råder, råder förvirring.

(Joh 3:20) Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

Inte sällan känner brottslingar som flytt från lagen en befrielse när de tillslut blir tagna. Äntligen slipper de fly. Det är när de till slut ger upp efter alla försök att fly som befrielsen kommer. Gud är sanningen och han är den som ger ljus i vårt mörker. Han är den som söker oss och vi är de som gömmer oss. Det är när jag slutar att fly för Gud och när jag ger upp för sanningen som han kan verka i mig. Det är när jag är som mest sårbar, tagen på bar gärning, när stoltheten är krossad och när jag är som minst som Gud kan nå mig med sitt ljus. Det är när jag tar emot sanningen som jag inser min skuld. Det glada budskapet är att Gud inte kommer med dom, utan med utsträckta armar. Det är då jag inser att den sanning som jag flytt är en Gud som kommer med frid, frihet och nåd. Det är en Gud som älskar dig mycket mer än du anar.

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, tro, frid, frihet, Gud, dom, stolthet, rädsla, Jesus, religion, rättegång, bibeln, kristendom, Anders Behring Breivik

Image: dan / FreeDigitalPhotos.net

Är Gud kärlek?

Hur kan Gud vara kärlek när han är så hård i gamla testamentet? Hur går det ihop med en god Gud och en dömande Gud? Nya testamentets Gud kan verka snällare och godare än gamla testamentets Gud, men det är samma Gud. Hur går det då ihop?

Vad är då kärlek enligt bibeln? Första korintierbrevet ger en bra beskrivning på vad kärlek är.

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar. Kärleken upphör aldrig.

Detta är vad bibeln säger om kärleken och som många också är beredda att hålla med om. Oavsett om man är kristen eller inte. Om nu Gud är kärlek, hur passar denna text då in på Gud. Gud brusar väl upp i gamla testamentet? Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte endast är kärlek. Han är också rättvis, allsmäktig, rättfärdig… Att fälla domar och att vara kärlek är inget motsatsförhållande. Tänk dig en god domare som dömer rätta straff till de skyldiga när oskyldiga drabbas av det ondas framfart. En domare behöver inte lägga sin godhet åt sidan för att döma de skyldiga, utan snarare är det så att det är vaktandet av det goda som leder till domar.

När det gäller att brusa upp, så är det viktigt att skilja på att bli arg och att bli arg. Att bli arg på det onda är gott och sunt. Om någon skulle skada den jag älskar så skulle jag bli arg och det är sunt och gott. Om jag istället hade varit likgiltig kan man fråga sig om jag verkligen älskade personen. Så, att bli arg står inte i motsatsförhållande till att älska och kärlek. Ilskan kan vara en konsekvens av kärleken. Brusa upp i 1 Kor 13 syftar på att kärleken inte är lättretlig eller har nära till ilskan. En engelsk översättning är:

(1 Kor 13:5) It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered,

Vi människor har fått livet av Gud som en gåva för att han älskar oss. Men vi missbrukar gåvan i egoistiska syften. Detta avskyr han. Om Gud hade straffat oss för minsta lilla så hade han kunnat ta gåvan ifrån oss direkt och det varit ute med oss människor för länge sedan. Gud bär oss genom livet, eftersom det är han som är livet. Vi människor äger inte livet utan vi har fått det av Gud att förvalta. Ett förvaltarskap som vi ständigt missbrukar. Det är en Guds nåd att vi lever.

Men Guds mål har hela tiden varit att rädda oss till sig, för att han älskar oss. Han är ute efter att rädda oss, inte att straffa oss. Därför brusar han inte upp, har inte nära till ilskan eller till att döma oss. Gud väntar alltså med domen för vår skull, för att han älskar oss. Han vill inte att någon av hans älskade ska gå förlorade.

(2 Pet 3:9) Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, dom, val, Gamla testamentet, liv, död, nåd, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, ilska

Ska man vara rädd för Gud?

Bibeln talar om att vi ska frukta Gud, men är det då så att Gud försöker få oss att älska honom genom att vi ska vara rädd för honom? Hur ska jag kunna älska någon som jag är rädd för? Det kan tyckas att det finns en motsägelse i detta men det finns en förklaring.

Gud håller inte en pistol mot oss och säger ”Älska mig! Annars…”. Kärlek kan aldrig påtvingas. Det är alltså omöjligt att få kärlek genom hot. Jag skulle kanske om jag gjorde så kunna framtvinga handlingar, men drivkraften skulle vara rädsla och inte kärlek hos den som jag hotar. Men vad menas då med att frukta Gud eller Gudsfruktan?

Att frukta Gud handlar inte om rädsla, skräck eller ångest. Gud vill inte att vi ska gå omkring och vara rädda för honom. Vilken god och kärleksfull förälder skulle vilja att sina barn var rädda en. Nej, en rädsla för Gud leder bara till lagbundna handlingar utan kärlek och det är inte Guds vilja.

(Filem 14) det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.

Att frukta Gud handlar om respekt för Gud. Att i ödmjukhet se Guds storhet. Vi talar nu inte om vem som helst. Vi talar om Gud och han har en enorm makt. Han skapade universum och allt i den med sin makt. Han är mäktigare än alla naturlagar tillsammans. Han uppväckte Jesus från döden med sin makt. Han är ofantligt mäktig! Att inse Guds enorma makt, är att frukta Gud.

(Pred 12:13) Frukta Gud och håll hans bud.

Att ha en respekt för polisen och lagen är bra. Men vi ska inte behöva vara rädda för varken polisen eller rättvisan. Gudsfruktan handlar alltså inte om att vi ska styras av rädsla över Guds domar. Det är till och med så att det är ett hinder för kärleken. Men Gud kom med en lösning. Han sände Jesus för att lida straffet i vårt ställe. Jesus tog domen på sig för att befria oss från rädslan.

(Heb 2:14) Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

Gud står med öppna armar och är inte ute efter att döma oss. Det är först när rädslan för Gud falnar som vi kan ta emot Gud och förstå vem han är. Genom Jesus död får inte längre rädslan någon makt över oss, om vi tror på att Jesus betalt skulden. Tror jag inte på att skulden är betald så kommer jag fortfarande agera som om den inte var betald.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Så Gud vill att vi ska inse vilken makt han har, men han vill också att vi ska förstå hur högt älskade vi är.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om räddning, rättvisa, dom, död, kärlek, fri vilja, frihet, förlåtelse, försoning, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Är det kärleksfullt med rättvisa?

Rättvisan kan ibland drabba oss hårt. Den sätter människor i fängelser och skuldsätter människor. Den skapar lidande hos de som drabbas av den, men betyder det att rättvisan är ond?

Vad rättvisa är har förmodligen alla någon sorts aning om. Redan som barn får vi lära oss att godis, läsk och annat värdefullt skall delas rättvist. Varför har vi då rättvisan? Jo, rättvisan existerar på grund av vår egoism eller vår kärlekslöshet. I en värld eller i ett land där kärlekslöshet råder, måste vi därför ha lagar. Rättvisan värnar om dem som drabbas av kärlekslöshet och den visar på rätt och fel eller på gott och ont.

För att ta ett konkret exempel, så tänk dig att du är en förälder till en dotter och en son, som du älskar mycket. De betyder oerhört mycket i ditt liv och du vill inte att något ont skall drabba dem. Det är lördag och du har köpt en stor påse godis och läsk åt barnen. Båda barnen blir mycket glada över vad du kommer med. Du säger åt din son, eftersom han är äldre, att dela upp godiset mellan dem. Du märker då att din son myglar till sig extra mycket godis genom att stoppa en hel hand full i fickan. Din dotter märker inte detta och får en betydligt mindre hög med godis än vad hon skulle ha fått. Du blir arg på din son och säger: ”Tycker du att det är rätt att ta godis från din syster? Ta ut godiset ur fickan och dela upp det emellan er”.

I en sådan här situation måste alltså rättvisan råda. Du blir arg för att du märker att din son utnyttjar uppdraget att dela upp godiset. Han använder sin makt över godiset till att få så mycket godis som möjligt, utan att det skulle upptäckas. Detta gör han på sin systers bekostnad. Ilskan har sin grund i din kärlek till dottern. När sonen drabbas av din ilska leder det till ett lidande för honom. Han kanske känner sig frånstött, men det beror ju i grunden på hans egen kärlekslöshet. Domen, som i detta fall är tillsägelsen och hur han skall göra med godiset, är en konsekvens av rättvisan. Rättvisan finns alltså till för att ingen skall utnyttja eller roffa åt sig på någon annans bekostnad eller med andra ord så har den sin grund i kärlek.

Gud handlar på samma sätt mot oss. Han kom med rättvisan och lagen genom Moses, för att skydda andra mot mina onda handlingar och för att skydda mig mot andras onda gärningar. Han älskar ju oss alla och vill inte att någon skall bli trampad på. Guds domar kan verka kärlekslösa, men de är en konsekvens av människans kärlekslöshet, precis som den arga tillsägelsen mot sonen som tog godiset. På samma sätt är det med en brottsling som drabbas av domen. Han känner inte kärleken som rättvisan har sin grund i, eftersom rättvisan slår mot honom.

I stora drag kan man säga att gamla testamentet tar upp om rättvisan genom lagen och nya testamentet tar upp om kärleken i form av förlåtelse. Det är på grund av detta som Gud i gamla testamentet kan uppfattas som kärlekslös. Men återigen, det är ju för att Gud älskar oss som rättvisan och lagen kom. Likt en förälder som uppfostrar sina barn att göra det goda, uppfostrar Gud oss med lagen och rättvisan. Det glada budskapet i nya testamentet är att Jesus tog domen eller straffet för våra brott! Gud är alltså inte ute efter att döma någon, utan efter att rädda oss alla!

(Joh 5:45) Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose [lagen], han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, kärlek, dom, lidande, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, Gamla testamentet, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Varför skall man underkasta sig Gud?

Att underkasta sig Gud, är inte det att inte ta ansvar för sina handlingar. Skall man inte vara herre över sitt eget liv och ta ansvar? Varför skall jag låta någon annan styra mitt liv? Att underkasta sig någon låter kanske inte så tilltalande, men att underkasta sig Gud är gott och jag tänkte förklara varför.

Vad innebär det att underkasta sig Gud? För att få en rätt bild om vad det handlar om så är det viktigt att veta vem Gud är, för ingen vill underkasta sig någon som man inte tror gör något gott. Det är därför otroligt viktigt att komma ihåg att Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull utan han är kärlekens väsen. Att underkasta sig Gud är alltså detsamma som att underkasta sig kärleken eller det som är gott. Det är att följa det goda och följa kärleken. Det är därför vi människor har fått budet att vi skall älska varandra.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Är det då med tvång som Gud vill att vi skall underkasta sig honom? Nej, för Gud är den fria viljan otroligt viktig. Han våldför sig inte på någon, eftersom kärlek aldrig kan påtvingas. Jag kan exempelvis inte säga: ”Älska mig eller så dör du!”, för den handling jag skulle få tillbaka hade haft rädsla som drivkraft och inte kärlek. Att tvinga någon till att älska blir kontraproduktivt, eftersom den kärlek som vännen kanske har till mig blir svårare att uttrycka efter ett hot.

Är det då inte så att Gud faktiskt hotar människan till underkastelse genom att hota med helvetet? Om han hotar kan han väl inte vara god? Återigen så är det otroligt viktigt att komma ihåg vem Gud är. Han är kärlek och alltigenom god. Gud varnar för den konsekvens det innebär att inte följa kärleken och han gör det i kärlek. Konsekvensen att inte följa kärleken blir kärlekslöshet och den är total. Här på jorden blir aldrig kärlekslösheten och bortvändheten mot det goda och kärleken så total. Gud älskar oss så att han vill att vi till varje pris skall slippa detta och det var därför Jesus led helvetet i vårt ställe.

Tar då Gud bort den fria viljan när man underkastar sig honom? Nej, det gör han inte. Det är inte så att vi blir Guds marionetter när man drivs av Gud. Vi blir inte slaviskt styrda, utan Gud blir den drivande kraften i oss när vi gör våra val. Vi är ansvariga för hur vi väljer och vad vi väljer att ha som drivkraft i livet. Vi underkastar oss alla drivkrafter i livet. Drivkrafterna är många: pengar, makt, sex, ilska, stolthet, bitterhet, mm, men det finns bara en drivkraft som är god och det är Gud, som är allt det goda.

Kärleken gör oss inte ofria utan den ger oss trygghet, driver bort rädslan och ger frid. Gud vill inte fängsla oss utan befria oss med sin kärlek, trygghet, frid och glädje. Han vill befria oss från det fängelse som rädslan och kärlekslösheten skapar. Det var därför han led i vårt ställe.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, dom, helvetet, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, straff, religion, bibeln, underkastelse
Bild: FreeFoto.com

Ska vi döma eller inte?

Är det fel att bli arg eller döma? Kanske tycker du att det är självklart eller så kanske du tycker att man skall behålla ilskan inom sig. Vad säger bibeln som saken?

(Luk 6:37) Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Jesus säger att vi inte skall döma, men vad innebär det? Skall vi låta bli att bli arga? Skall vi inte säga ifrån när någon bär sig illa åt? Många har missförstått detta bibelord som att det skulle vara fel att bli arg eller säga ifrån, men det är inte detta som Jesus menar med att vi inte skall döma. Jesus själv var till exempel arg på de som hade gjort hedningarnas böneplats till en handelsplats eller ”rövarnäste” (Mark 11:15-19). Jesus var heller inte rädd för att säga sanningen, oavsett om sanningen inte alltid var så diplomatisk (Matt 12:34).

Tvärtom så är det sunt att bli arg på det onda och säga ifrån. Det viktiga är däremot att skilja skulden från förövaren. Vi skall bli arga på det onda och döma det onda för att visa att det är ont. Domen är viktig för att visa på rätt och fel. Om vi inte dömer det onda eller en handling, så kan vi inte heller förlåta, eftersom det då inte finns någon skuld att ta bort. Förlåtelsen föregås alltså alltid av en dom. Så är det också för Gud. Han har funnit oss alla skyldiga och domen har fallit över våra liv.

Vad menas då med att vi inte skall döma? Jo, det handlar om att jag skall bli arg på det onda och döma handlingen, men att jag skall släppa förövaren fri. Jag måste släppa taget om den som gjort mig illa. Jag skall alltså inte döma människan.

Innebär nu detta att vi skall avskaffa rättssystemet och att ingen skall straffas för brott? Nej absolut inte. Rättssystemet är från Gud och något han har implementerat. Rättvisan är med andra ord viktig för Gud.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar.

Paulus skriver i nya testamentet om hur vi skall förhålla oss till rättssystemet.

(Rom 13:4) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

Rättssystemet är implementerat för vår skull i kärlek. Jesus kom inte för att ta bort rättssystemet eller sätta det ur spel. Däremot så kom han med förlåtelsen. Han kom med en utväg ut ur domen. Gud steg ned från sin domstol och kom ned som en vän och betalade av all den skuld som fallit genom domen. Eftersom Jesus kom med förlåtelsen till oss, så skall också vi förlåta de som står i skuld till oss. Vi skall följa Jesus spår, att skilja det onda från de som gjort oss illa och komma med förlåtelse.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, rättvisa, förlåtelse, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Varför straffas de som inte tror på Gud?

Hur kan Gud straffa de som väljer att inte vara med honom? Detta måste ju vara ett bevis för att Gud försöker tvinga oss till sig. Är detta verkligen en god Gud? Är inte detta ett tecken på att Gud är en egenkär och maktgalen diktator i alla fall? Många har svårt med detta, men jag vill ge en logisk förklaring.

Gud är alltigenom god. Han älskar oss inte endast utan han är kärlek. Gud är som ljus. Där Gud är finns inget mörker. Där Gud är finns ingen kärlekslöshet.

(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Många har svårt med texter om helvetet i bibeln, vilket jag på sett och vis kan förstå. Hur kan Gud tillåta ett sådant ställe? En sak är då viktigt att komma ihåg, nämligen att välja bort Gud som är kärlek får konsekvenser. Att välja bort ljus innebär att konsekvensen blir mörker. Den som inte vill ha med Gud att göra (som ger kärlek, trygghet och frid) kommer att uppleva konsekvensen av det vilket blir kärlekslöshet, otrygghet och ångest. Gud kan inte beskyllas för att det onda existerar för han är alltigenom god. Ljuset kan inte beskyllas för att mörkret finns. Det onda mörkret står vi själva för. Det är vi själva som gett makt åt det onda och inte Gud. Den som väljer bort ljuset drabbas alltså av mörker och drar mörkret över sig själv. (Läs gärna inlägget Hur kan Gud vara allsmäktig när världen ser ut som den gör?).

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Gud varnar oss för ondskans konsekvenser och han gör det i kärlek. Ett barn som inte lyder sina kärleksfulla föräldrar utsätter sig för en risk, nämligen risken att drabbas av det som föräldrarna varnar för. Ett exempel är att föräldrar varnar för att börja med droger. Detta säger ju föräldrarna för att de älskar sitt barn. Om barnet inte lyder utsätter sig barnet för risken att drabbas av det föräldrarna varnade för. (Jag skriver mer om detta i Varför måste vi lyda Gud?). Gud vill oss alltså väl med de varnande orden att olydnad mot honom som vill oss väl för med sig det ondas konsekvenser. Gud älskar oss!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Min poäng är att det inte är Gud som står för det onda, utan det onda är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud. Gud har inte skapat ondskan utan det är Guds motsats. Helvetet är en plats där kärlekslöshet, skräck och ångest råder. Kärlekslösheten är inte Gud ansvarig för. Helvetet är mörker och är en konsekvens av vår bortvändhet från Gud som är kärlek och ljus. Den som väljer mörker drar mörkret över sig själv, men den som vill vara i ljuset kommer Gud att leda till ljuset. Valet är vårt. Jesus har lidit helvetet i ditt ställe för att du skall slippa. Han gjorde det för din skull och för att han älskar dig så. Himmelriket är en gåva som Jesus berett för dig. Det är en gåva som måste tas emot. Gud säger till dig: ”Var så god!”.

(Rom 6:23) Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, Gud, Jesus, helvetet, kärlek, lydnad, bibeln, kristendom, religion

Hur kan en dömande Gud vara god?

Hur kan en god Gud döma? Är det inte så att Gud auktoritärt säger ”Tillbe mig eller straffas med helvetet!”? Är detta en kärleksfull Gud, eller är det en Gud som vill skrämma oss till sig? Jag skall ge en aspekt på detta med att Gud kan döma och samtidigt vara kärleksfull och jag tänkte försöka förklara detta med en liknelse.

En man sitter i en båt långt ute på havet. Han märker då till sin förfäran att den läcker in vatten och båten börjar fyllas snabbt med vatten. Mannen försöker desperat att laga läckan, men misslyckas gång på gång med att få den att inte ta in vatten. Båten är dömd att gå under. Alldeles i närheten sitter en vän i en båt som flyter. Han åker till mannen och sträcker ut handen och skriker: "Lämna båten den sjunker! Ta min hand!", men mannen svarar: "Jag försöker rädda båten". Då säger vännen: "Lämna båten, den tar in för mycket vatten och är dömd att sjunka!”, men mannen svarar: "En sjöman lämnar aldrig sin båt".

Världen är i nöd och den är det på grund av ondskan i den. Världen är som en sjunkande båt, som långsamt läcker in vatten. Världen är också dömd, eftersom det som styr här i världen är egoismen. Vi väljer att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna andra människor i kärlek. Gud låter sin dom falla över det onda. Det ondas natur är att förstöra och förgöra, så Gud låter det onda vara självförstörande. Han vill att det skall bli tydligt för oss att det onda inte är någonting att ha. Gud hatar det onda, som bara vill dra dig ner i fördärvet, men han älskar dig! Gud dömer det onda, men vill rädda dig!

(Joh 12:31) Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

Gud ger oss en utväg! Han kommer till oss med sin utsträckta hand och vill rädda oss alla. Inte bara vissa, utan ALLA. Han vill att vi skall välja bort det onda och att vi skall välja gemenskapen med honom, som är alltigenom god och vill oss väl. Han vill att vi skall skilja oss från det onda så att vi inte döms med det onda. Det är helt upp till oss hur vi vill göra, för Gud kan inte välja åt oss, eftersom vi har en fri vilja.

Vad är det då som står i vägen för att ta emot Guds utsträckta hand? Jo, det är stoltheten. Den som i stolthet håller kvar i båten, sjunker också tillsammans med den ner i djupet. Lägg bort din stolthet som bara drar ned dig i djupet och ta tag i Guds räddande hand. En hand som älskar dig mer än du anar! Ingen kan vara stolt över att ha räddats i sjönöd. Gud får äran i tacksamhet!

(Ords 16:18) Övermod följs av nederlag, högmod går före fall.

(Matt 5:5) Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, dom, stolthet, räddning, bibeln, religion, kärlek