Gud är kärlek – Är inte det bara en lek med ord?

Att Gud skulle vara kärlek, är inte bara detta ett sätt för kristendomen att förnya sig eller ett sätt att få människor mer positivt inställda till Gud, eftersom kärlek är gott? Är det då så att Gud är en känsla?

Till att börja med vill jag reda ut vad kärlek är. Med kärlek menar jag den självuppoffrande kärleken (agape), som bibeln talar om och inte den erotiska kärleken. Är då inte kärlek endast en känsla? Jag tror många skulle hålla med om att kärlek är mycket mer än bara en känsla. Det är något gott, det är något vi kan ha i oss, det är något vi kan uppleva, det är något vi kan drivas av eller något vi kan följa, det är ett behov och något som också verkar vara objektiv oavsett vilken bakgrund vi har haft. (Läs gärna inlägget: Vad är kärlek?).

(1 Joh 4:16) Gud är kärlek

Denna text är inget nytt, utan har stått i bibeln hela tiden. Gud är alltså inte bara kärleksfull, utan han är kärlek. Kärlek är alltså inget som existerar utanför Gud utan kärleken är Gud. Hur stämmer då detta med den bild av Gud som bibeln ger? Läser man vidare i texten står det:

(1 Joh 4:16) den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud kan alltså vara i oss, vilket också är lättare att förstå utifrån tanken att Gud är kärlek. Ska vi lära känna Gud så skall vi lära känna kärleken eftersom ”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Kärlekens väsen är Gud.

(Ef 3:20) Han som verkar i oss med sin kraft

Kärlek är en drivkraft, något som är i oss och driver våra handlingar. Man skulle kunna se det som att vi människor är som kugghjul. När vi drivs av Guds kugghjul drivs jag av Guds kraft (kärlek) på grund av att mina kuggar är i Guds kuggar. Gud verkar i oss med sin kraft, på samma sätt som kärleken gör. Kärleken verkar i oss med sin kraft.

Kan jag då välja att inte drivas av kärlek? Ja, absolut. Trots att vi kanske vill göra rätt och följa kärleken så finns det många hinder för det. Ett av dem är rädslan. När jag blir rädd för att råka illa ut så ligger det nära till hands att följa rädslan i stället för kärleken.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan

Jesus säger: ”Följ mig”. ”[Jesus], som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Heb 1:3). Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vi skall alltså vara avbilder av kärleken, eller med andra ord älska så som Jesus gjorde.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Gud är ett behov vi alla har och allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen kärlek eller något gott som ligger utanför Gud. Den kärlek vi får uppleva kommer alltså från Gud. Det spelar ingen roll om jag tror på Guds existens eller inte.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader

Sedan är det också så att kärlek måste tas emot i tro på den. Om jag misstror alla kärlekshandlingar som riktas mot mig så kommer jag inte uppleva kärleken. På samma sätt är det också med Gud. Jesus säger:

(Joh 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

Bibeln talar alltså om en Gud som är kärlek. Han kan vara i oss och verka med sin kraft. Vi är skapta att vara avbilder av honom eller med andra ord så är vi skapta att älska varandra. Allt gott kommer ifrån Gud och Gud kan bara tas emot i tro. Denna bild av Gud är ingen efterkonstruktion. Är det då en lek med ord? Snarare är det så att bilden av Gud som en gubbe på ett moln inte stämmer med den Gud som bibeln talar om.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, bibeln, Jesus, kristendom, religion, gudsbild
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Existerade Jesus?

Att Jesus omnämns i nya testamentet är ju ingen hemlighet, men omnämns han i andra oberoende skrifter från samma tid? Finns det bekräftande uppgifter på att Jesus faktiskt existerade?

Visst borde Jesus också omnämnas i andra skrifter om han gjorde ett avtryck hos människorna som levde då. Det intressanta är att det finns författare från den tiden som nämner Jesus. Josefus är en av dem och han var en judisk historiker som levde under det första århundradet. Han ses som en mycket viktig utombiblisk författare som skildrar judendomen, romerska krig mm. Han nämner i sina verk Johannes döparen, Jakob Jesus bror och Jesus själv. I ett av sina verk The Antiquetetes skriver han så här:

Han kallade samman Stora Rådet, förde inför det fram en man vid namn Jakob, bror till Jesus, som kallades Kristus, samt vissa andra. Han anklagade dem för att ha överträtt lagen och utlämnade dem till att stenas. (The Antiquetetes 20.200)

Att Jesus hade en bror som hette Jakob går det att läsa i bibeln på två ställen.

(Matt 13:55) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

(Gal 1:19) Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob.

Översteprästen Ananias som Josefus nämner finns också omnämnd i bibeln. Fast då är det Paulus som på samma sätt som Jakob ställs inför stora rådet.

(Apg 23:1) Paulus såg på rådet och sade: "Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt." Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen.

Josefus nämner också Jesus i ett annat mycket omstritt stycke som kallas Testimonium Flavianum. Där går det att läsa:

Ungefär vid den tiden levde Jesus, en vis man, om man nu kan kalla honom man. Ty han var en som utförde häpnadsväckande bedrifter och var lärare för sådana människor som glatt tar emot sanningen. Han vann över många judar och många av grekerna. Han var Kristus. När Pilatus dömt honom att korsfästas, efter att ha hört honom anklagades av män med det högsta anseendet ibland oss, övergav de som först kommit att älska honom inte sin hängivenhet till honom. På tredje dagen visade han sig återuppväckt för dem, för Guds profeter hade profeterat om dessa och otaliga andra saker om honom. Och det kristna följet, som kallades så efter honom, har än i denna dag inte försvunnit. (The Antiquetetes 18.63 - 64)

Man tror att denna text blivit ändrad eller förskönad eftersom Josefus inte trodde att Jesus var Messias, vilket texten antyder, men stycket ger ändå tecken på att Jesus levde, hade anhängare och dödades.

Jesus omnämns också i den judiska skriften Talmud. Där beskrivs han som son till Maria, en falsk Messias och trollkarl. Anmärkningsvärt är att de kallar honom för just trollkarl, eftersom det antyder att han gjorde under, men att de trodde dessa under gjordes med kraft av det onda. De hade kunnat skriva ”Det sägs att Jesus gjorde under, men det gjorde han inte.”, men så står det inte.

Jesus går inte bara att återfinna i judiska skrifter utan också i romerska. Tacitus, som är en romersk historiker och författare skriver 115 e Kr om när Nero lägger skulden på de kristna för den stora branden i Rom (64 e Kr) för att ingen skulle misstänka honom själv.

Nero lade skulden på en grupp som var avskydd för sina vederstyggligheter, av massan kristna kallad, som han också utsatte för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus, och en mycket illasinnad vidskepelse, som på detta sätt tillfälligt hejdades, bröt på nytt ut inte bara i Judeen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom… Följaktligen arresterades till att börja med alla som erkände sig skyldiga. Utifrån deras upplysningar dömdes sedan en väldig mängd, mindre för att ha satt eld på staden än för hat mot mänskligheten.

I denna text går det att uttyda att den man som kallades Kristus (alltså Jesus) led det hårdaste straffet, vilket på den tiden var korsfästning. Den beskriver också att straffet på Jesus gjorde att utbredningen av vidskepelsen (som Tacitus kallade kristendomen) tillfälligt hejdades för att sedan spridas återigen. Texten tyder också på en snabb spridning av kristendomen eftersom den nådde Rom och att den 64 e Kr sågs som någonting Nero måste göra någonting åt.

En annan text vittnar om kristendomens snabba spridning är en text (daterad till 111 e Kr) skriven av romaren Plinius d y. Anmärkningsvärt är också att texten nämner att Jesus tillbes som Gud.

Jag har frågat dem om de är kristna, och om de erkänner det upprepar jag frågan en andra och en tredje gång, tillsammans med en varning om vilket straff som väntar dem. Om de framhärdar befaller jag att de skall föras bort och avrättas. Ty oavsett erkännandets natur är jag övertygad om att deras envishet och orubbliga styvsinthet inte bör gå ostraffad… De förklarade även att deras sammanlagda skuld eller förseelse bara uppgick till att de regelbundet hade samlats före gryningen en viss dag för att inom gruppen sjunga verser växelvis till Kristi ära, som om det var till en gud, och också för att med ed förbinda sig, inte för något brottsligt, utan att avhålla sig från stöld, rån och äktenskapsbrott… Detta fick mig att besluta att det var än mer nödvändigt att med tortyr dra sanningen ur två slavkvinnor som kallade sig diakonissor. Jag fann inget annat än en fördärvad slags kult som gått orimligt långt.

Kan man då inte tänka sig att Jesus borde ha nämnts fler gånger i skrifter från den tiden? Faktum är att det finns få historiska dokument kvar från det första århundradet. Sedan bör också nämnas att Josefus var mer intresserad av politik och kampen mot Romarriket. Vad Jesus gjorde sågs inte så intressant av de som var intresserade av det politiska maktspelet på denna tid.

Var kan man då få ut av dessa utombibliska texter om Jesus? Jo, att:

• Jesus hade en mamma som hette Maria och en bror som hette Jakob.
• Jesus kallades Kristus och ansågs av sina anhängare att han var Messias.
• Jesus korsfästes under Pontius Pilatus på den tiden då Tiberius var kejsare.
• Jesus hade också anhängare som kallades kristna.
• dessa anhängare spreds snabbt till Rom (64 e kr) trots Jesus skamliga död.
• de kristna hade en fast och orubblig tro och tillbad Jesus som Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, bibeln, historia, kristendom, Talmud
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Från skeptisk ateist till troende kristen

Är det möjligt att bli kristen om man är ifrågasättande? Måste man inte lägga förnuftet på hyllan för att tro på Gud? Följ den ateistiska journalisten Lee Strobels jakt efter sanningen i filmen ”The Case for Christ”.

Se Lee Strobels kamp att motbevisa bibeln och Jesus. Han ställer de främsta experterna mot väggen och synar argumenten. Men det blev en resa han inte hade tänkt sig. Det blev en resa som förändrade hans liv för alltid.



Här kan du se filmen i sju delar.
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7

(Hos 6:3) Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om film, jesus, bibeln, gudsbevis, bevis, religion, kristendom, Gud, ateism

Om Gud verkligen finns, vad skulle du då fråga?

Om Gud finns och du fick träffa honom, vad skulle du vilja fråga honom då? Vi har alla olika upplevelser av livet, men alla har vi frågor om varför livet är som det är. Vad är meningen med livet? Varför finns lidandet? Finns Gud och i så fall vem är han? Är inte kristendomen bara tråkig, osann och ologisk? Frågorna är många och svar på allt kommer vi inte att få, men det vi kan konstatera är att svaren finns. Vad ger bibeln då för svar?

Runt om i landet startar nu kurser i kristen tro som kallas för Alpha-kurser, där du har möjlighet att ställa alla dina frågor och diskutera dem i grupp med andra. I Örebro ock Kumla pågår just nu en kampanj för dessa kurser och på affischerna står just frågan ”Om Gud verkligen finns, vad skulle du då fråga?” Kursen riktar sig till dig som vill veta mer om eller är nyfiken på kristen tro. Kanske är du inte troende, men alltid velat ställa de där svåra, men så viktiga frågorna. Alla frågor får ställas, så vilken fråga skulle du vilja ställa?

Kursen är avspänd, med mat, föredrag och samtal i grupp. De ämnen som tas upp är:

Den kristna tron: Tråkig, osann, irrelevant?
Vem är Jesus?
Varför måste Jesus dö?
Hur kan jag vara säker på min tro?
Varför skall jag läsa Bibeln, och hur?
Varför skall jag be, och hur?
Hur leder Gud oss?
Vem är den Helige Anden?
Vad gör den Helige Anden?
Hur kan jag bli fylld av den Helige Anden?
Hur kan jag stå emot det onda?
Varför och hur skall vi berätta om vår tro för andra?
Helar Gud fortfarande?
Vad ska vi ha kyrkan till?

Så är du intresserad och vill du veta mer om kursen eller kursstarter där du bor, så kan du gå in på alphaorebro.se eller alphasverige.org.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Alpha-kurs, kristendom, bibeln, kurs, Gud, religion

Vem är Gud?

Vem är Gud? Hur är han? Är inte bara Gud en auktoritär diktator som vill tvinga oss under hans vilja? För att kunna ta reda på vem Gud är, så måste jag läsa bibeln. Om nu bibelns Gud är sann, vem är han då?

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

När en präst under ett bröllop läste upp denna bibeltext tänkte jag för mig själv att kärleken känns godare än min bild av Gud. Det jag inte insåg då var att detta inte bara är en definition av vad kärlek är, utan det är också en beskrivning om vem Gud är. Gud är tålmodig och god. Gud är inte stridslysten, skrytsam eller uppblåst. Han utmanar oss inte och är inte självisk. Gud brusar inte upp och vill ingen något ont. Gud gläder sig inte åt orättvisor utan gläds med sanningen. Detta är alltså Guds personlighet. Gud är en kärleksfull Gud som älskar oss människor, mycket mer än vad vi någonsin kan föreställa oss.

Det kan vara lätt att tro att Gud tycker om att straffa oss människor eller att han vill att vi skall tillbe Honom bara för att Han skall känna sig bättre, men så är det inte. Gud skapade inte oss människor för att Hans självförtroende var lågt och därför behövde få sitt behov av bekräftelse. Gud behöver inte kärlek, eftersom Han är kärlek. Vem behöver en lärarexamen om han eller hon redan är lärare? Han skapade oss för att han vill vara våra vänner i Hans rike. Hela skapelsen är en effekt av Guds kärlek. Vi är skapta att vara Guds avbild eller kärlekens avbild. Guds tanke är att vi skall älska varandra och älska Gud. Den som älskar är därför en avbild av Gud, eftersom Gud är kärlek. Gud vill oss aldrig illa, utan Han gör allt för oss.

(1 Mos 1:27) Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.

Gud är inte uppblåst, högmodig eller stolt. Han behöver inte bevisa för sig själv eller för någon annan att Han har makt. Han är inte auktoritär och ute efter mer makt, eftersom Han redan har all makt. Världens riken utbreds genom att makten används auktoritärt för att tvinga människor till underkastelse. I dessa riken skall folket offra sig för kungen. Under tvång skall vi lyda överheten. Vi likställer många gånger makt med just detta, på grund av att världens riken styrs på detta sätt. Men den auktoritära makten används bara av den som vill stärka sig själv och göra sig själv stor. Gud har inget behov av detta. Guds rike utbreds därför inte med denna världens metoder att styra och tvinga, utan med längtan och kärlek. Han vill ge av sig och de gåvor Han har att ge. Han vill inte trycka ned oss utan lyfta upp oss.

Gud bryr sig om dig och du är otroligt värdefull i Hans ögon. Det finns ingenting du kan göra för att Han skall älska dig mer och ingenting du gör får Honom att älska dig mindre. Hans kärlek till dig är villkorslös. Om jag har en Gudsbild som inte passar in med egenskaperna ovan, är denna alltså inte sann. Har jag en bild av Gud som auktoritär, så är risken mycket stor att jag kommer att vara auktoritär mot andra. Många kristna har fallit i denna grop och tecken på detta är alla korståg, häxjakter, fanatism och auktoritära ledare inom olika kyrkor.

Vidare är det så att om jag hittar någonting i Bibeln som inte är förenlig med en kärleksfull Gud, så kan jag förutsätta att jag misstolkat texten eller inte förstått sammanhanget. Jag kan inte tolka bibeln och få en sanningsenlig bild om vem Gud är, om jag inte vet vad kärlek är. Har du uppfattningen av Gud som diktatorisk, så kommer ditt läsande i bibeln inte ge rätt bild av Gud. Du kommer att uppfatta Gud som en diktator. Jag måste läsa Bibeln med kärlekens rena glasögon för att tolka texterna rätt. Det finns därför inga motsägelser mellan bibeltext och Guds personlighet. Bibeltexterna är tänkta att bekräfta Guds person och Guds person ska bekräfta bibeltexterna och Guds personlighet går alltid före en tolkning av bibeltexterna, eftersom Guds personlighet är inte föränderlig. Först då kan jag se Guds perspektiv, eftersom Gud är kärlek. Den som misstror Gud genom att inte tro att Han är kärlek kommer därför inte se sanningen.

(Vish 1:2) Ty de som inte utmanar honom finner honom, han visar sig för dem som inte misstror honom.

(4 Mos 23:19) Gud är ingen människa, han ljuger inte, han är ingen dödlig, som ändrar sig. Vad han sagt, det gör han, vad han lovat, håller han.

Göran