Vad skulle Jesus ha gjort?

En fråga som man lätt kan ställa sig i olika situationer är vad Jesus skulle ha gjort. Hur skulle Jesus handlat om han levde i Sverige idag? Men det finns en fälla som är lätt att hamna i med dessa frågor.

När det gäller att följa Jesus, så är det lätt att fråga honom vad han vill att jag skall göra. Jag kanske säger till Gud: ”Säg vad du vill att jag skall göra så gör jag det”. Jag har själv, för att ta ett exempel, frågat Gud vad han vill att jag skall skriva för inlägg. Visst, det är inte fel att fråga Gud, men jag har känt att Gud istället frågar mig: ”Hur vill du ge vidare det jag har gett dig?”. Det är så lätt att tro att Gud kommer med en massa krav på oss som vi måste leva upp till. Att Gud hela tiden vill att jag skall göra något annat än det jag gör. Att han ständigt är besviken över det jag gör. Det är lätt att tro att jag måste bli missionär, präst eller pastor för att Gud skall tycka att jag gör något bra, men jag har förstått att så är det inte.

Jag skall förklara vad jag menar genom att ta ett exempel. Om en vän jag älskar ramlar och skadar sig, så hoppas jag att jag skulle rusa fram för att hjälpa och trösta. Jag hoppas att jag skulle visa medlidande med vännen. Jag skulle inte vilja att jag i det läget frågar mig: ”Vad skulle Jesus ha gjort?”. Bara att ställa den frågan skulle visa på min brist på kärlek till vännen. Frågan skulle visa att jag mer bryr mig om hur jag ser ut inför Gud, än om kärleken till min vän. Men sanningen är att Gud vill att vi skall drivas av kärleken och godheten, eller med andra ord drivas av Gud. Jag tror att många av de gånger som vi följer Jesus gör vi det utan att ens tänka på det. Det sker instinktivt, eftersom vi gör det i kärlek. De gånger däremot som vi försöker att vara duktiga inför Gud så missar vi helt målet.

Att följa Jesus handlar inte om att fråga sig var Jesus hade gjort, utan att följa den ande, som är av Gud, Guds helige ande. Det handlar inte om att lista ut vad som är gott, utan om att följa hjärtat. Gud vill att vi skall förstå det goda, men han vill också att vi skall ha det i oss och låta det driva oss. Poängen var inte att vi skulle få en massa direktiv eller lagar att följa, utan han gav oss en ande.

(Jer 31:33) Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Att följa Jesus handlar om att drivas av Guds kraft, den helige anden. Tänk dig att vi människor är som kugghjul. Gud är det stora drivande kugghjulet som skall driva alla de andra kuggarna. Ingen annan kugge har kraft i sig själv, utan all kraft kommer från den stora kuggen, Gud. Gud ger av sig och lägger det i våra hjärtan, så att vi skall kunna göra hans gärningar.

(Rom 5:5) ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden.

Vad skulle då Jesus ha gjort i situationen med den skadade vännen eller om han levde i Sverige idag? Svaret är att han skulle ha drivits av kärlek. Han skulle ha älskat och visat medlidande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om den helige Anden, kärlek, medlidande, Jesus, väg, Gud, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Att ta emot Gud

Jag kommer alltid att minnas den dag som jag blev andedöpt. Ett andedop är när man tar emot Guds Ande i sitt hjärta och blir pånyttfödd. Det innebär att ens ande får nytt liv och föds av Gud själv.

Jag hade varit kristen i några år, så till vida att jag visste att det var sant det som stod i bibeln, att Jesus faktiskt dog på korset för att sona vår synd, att himmelriket är verkligt och att Jesus inte bara dog – han uppstod och lever! Jag hade några år tidigare fått ett skrämmande möte, mitt i natten, men blivit hjälpt av Gud på ett mycket påtagligt sätt. Jag har skrivit mer om detta här. Det jag inte hade fått uppleva var andedopet.

På min födelsedag så fick jag en bok av min svärmor – Strömmar av levande vatten, sammanställd av Colin Urquhart. I brevet som följde berättade hon om att det här var en bok som har betytt väldigt mycket för henne. Göran dukade undan frukosten medan jag satt kvar i sängen och bläddrade i boken. Den handlade om bön och kristen meditation. Att be är att bli stilla inför Gud och att ta emot honom i sitt inre.

På det här sättet tog jag emot Gud för första gången i mitt hjärta! Det här var det som fungerade för mig. Kanske fungerar det för dig också!

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. (Joh 7:37-39)

Så här gör man:

Slappna av: Sätt dig ner lugnt och bekvämt, men ligg inte ner eller ”slöa”.

Be: Alla våra böner bör vara inspirerade av den helige Ande. Låt honom komma till dig och leda dig! Börja med att i stillhet be ut någonting t ex: Jesu heliga Ande – öppna mig för dig, Jesu heliga Ande fyll mig med din glädje, eller Helige Ande kom och lev i mig. Läs gärna en stund i bibeln och låt bibeltexten sjunka in i dig.

Slappna av helt: Slappna av kroppen bit för bit. När du slappnar av i kroppen hjälper du ditt sinne att bli mer öppet och koncentrerat.

Kom till mig, jag vill ge dig frid: När kroppen har blivit stilla och kommit till ro behöver vi förbereda vårt sinne för att vara öppet och mottagligt från Gud. Jesus sa: ”Kom till mig”. Säg dessa ord till dig själv och överlämna så allt som gör dig orolig till Gud – rädsla, tvivel, synd, skuld, problem, ilska, bitterhet, avundsjuka eller motstånd. Allt som hindrar dig från att kunna ta emot från Gud. Jesus har själv sagt att han kan ta dina bördor och ge dig frid. Bara han kan göra det!

Förlåt andra: Jesus sa att vi ska förlåta om vi vill bli förlåtna. Han sa att vi ska älska varandra så som han har älskat oss. Ge nu din kärlek och din förlåtelse till dem som har gjort dig arg och ledsen. Låt orden komma från ditt hjärta! Om det känns svårt att förlåta någon så låt Jesus hjälpa dig med det! Säg att Gud, det här klarar jag inte själv, lyft bort min vrede och sorg. Hjälp mig att förlåta honom/henne.

Nu kan du ta emot!

Här kan du lyssna till Guds röst eller upprepa en mening från bibeln. Du kan lägga fram människor som du vill be för. Tacka Gud för allt det goda han gör för dig och tacka honom för att han hör dina böner. Var stilla inför Gud och låt honom fylla på med kraft till dig. Avsluta den stilla stunden med att tacka Gud för den han är och för det som passar in – för friden, glädjen, kärleken, livet osv. Gör slutligen en överlåtelse av dig själv till Jesus. Be gärna följande: ”Nu, Herre, vill jag överlåta hela mig åt dig. Allt jag är, allt jag har, allt jag gör. Detta vill jag överlåta åt dig varje dag tills den tid kommer då det inte finns något mer att överlåta, därför att jag då är ett med dig.”

När jag provade det här så sänktes Guds ande ner över mig! Jag kan inte riktigt beskriva det men jag fylldes av glädje och kärlek. Jag fick en visshet om att jag var Guds älskade barn. Efter den händelsen flyttade Gud in. Han är min ständiga kraftkälla. Han hjälper och leder mig och han sviker mig aldrig!

Jag hoppas och ber att Gud ska beröra dig. Han har så mycket som han vill ge oss, så mycket liv, frid, kärlek och glädje!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om bön, den helige Anden, jesus, vittnesbörd, bibeln, Gud, kristendom

Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?

Är kärleken en mekanism i varje människa? Är det då inte så som många tror att godhet kommer inifrån och inte uppifrån? Vad skall vi i så fall med Gud till om vi klarar oss utan honom? Vad kärlek är och var den kommer ifrån är en viktig fråga, eftersom kärleken är så central för oss alla.

Kärlek är ett behov som vi alla människor har, oavsett vår kulturella bakgrund. Alla behöver bli sedda, få bekräftelse och alla behöver få känna sig värdefulla. Alla längtar vi efter att bli älskade och vi gör mycket för att andra människor skall älska oss. Listan skulle nästan kunna göras oändligt lång på saker vi gör för att få behovet av kärlek tillfredsställt. Om det är så att människan själv kan producera kärlek, varför söker vi då kärleken utanför oss själva? Om kärleken är i oss, varför är det då så svårt att plocka fram den?

Kärlek är som en gåva som bara kan tas emot i tro. Jag måste tro på en kärlekshandling som är riktad till mig för att jag skall kunna känna kärleken. Misstro mot kärleken utestänger den och gör den omöjlig för mig. Tron är alltså ett måste för att jag skall kunna ta emot den så viktiga kärleken, som vi alla är beroende av.

Kärlek är alltså inget som vi själva kan producera, utan något som vi får ta emot i tro. Vi kan inte tanka oss själva med kärlek, utan vi är beroende av varandra. Om min tank är tom på kärlek, så har jag heller inget att ge min omgivning. Jag kommer då ständigt söka bekräftelse och jag har inte så mycket över till andra. Om jag exempelvis är hungrig kommer den största tiden gå åt till att hitta mat. Jag blir som ett hungrigt lejon på jakt och tvekar inte att använda armbågarna om det behövs. Men om mitt behov av mat är stillat så kan jag dela med mig av den mat jag har, vilket ju är mycket svårare när jag är vrålhungrig. Så, visst kommer kärleken inifrån när jag älskar någon, men den kärlek jag har kommer utifrån och tas emot i tro.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Gud är godheten själv och han är kärleken. Världen är full av hungriga människor som ständigt och desperat jagar efter mat. Kärleken är vår andliga mat. Gud är kärlek, så det är Gud vi alla behöver och är beroende av. Han är vår andliga mat. Jesus ropade:

(Joh 7:37) "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.

Gud är kärlekens källa och Guds ande är kärlekens ande. Guds ande är det vatten som ger liv detta vatten har vi fått från Gud som en gåva. Vattnet kan vi bara ta emot i tro, så det är genom tron som vi dricker av det. Vetskapen om var källan finns räcker inte, utan vi måste dricka av den för att fyllas av Guds kärlek och kraft.

(2 Tim 1:7) Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, kärlek, den helige Anden, religion, kristendom, bibeln
Bild: Kane Gledhill, FreeDigitalPhotos.net

Hur handlar Gud genom oss?

Hur är det möjligt för Gud att verka genom oss? Hur kan vi utföra Guds verk? Är det inte bara Gud som kan utföra Guds verk eller är det så att det är vi människor som skall göra jobbet åt Gud? Detta är frågor som kan dyka upp när det gäller Guds handlande och jag vill visa på en del som är mycket viktigt att komma ihåg.

Jag tänkte förklara det men en liknelse. Tänk dig små levande gulliga verktyg i disney-tappning. Verktygen, som bland andra är en hammare, en tumstock, en vinkelhake, en skiftnyckel och en skruvmejsel, har samlats för att umgås och få riktlinjer i det husbygge som pågår. Hammaren ställer sig framför de andra verktygen och börjar tala till dem. ”Kära, vänner. I handboken står det att det är viktigt att bygga på detta hus. Hammarslag skall bygga detta hus.” läser han sedan ur handboken. Verktygen började titta lite oroligt på varandra, för ingen av dem kände att de var särskilt bra på att hamra. De kunde inte säga emot hammaren heller för det stod faktiskt så i handboken. Efter samlingen börjar verktygen att hamra lite på huset. Vinkelhaken hackade lite på sitt håll medan tumstocken slog på sitt. Andra verktyg gav upp hamrandet och gick iväg för att gömma sig för de andra. De ville inte visa hur dåliga de var på att hamra. Efter lite hamrande började vinkelhaken och de andra verktygen tycka att de gjorde ett riktigt bra arbete. Då kommer snickaren. ”Vad gör ni med mitt hus?!” ryter han åt dem argt och med stor auktoritet. ”Ni förstör mitt hus!” men när snickaren ser hur skadade de själva blivit av allt hackande blir han fylld av sorg och säger med sin mjuka ton ”Mina vänner. Det är inte ni som skall bygga huset, det är jag.” och han fortsätter ”När det behöver hamras så använder jag hammaren och när jag behöver mäta någonting använder jag tumstocken”. Verktygen som förut tyckte att de gjorde ett bra arbete, förstår då att de gjort mer skada än nytta. Snickaren säger då: ”Lägg er i min hand eller i min verktygslåda så att jag kan använda er. Spring inte iväg och göm er för att ni är rädda för mig eller arbeta på egen hand, utan var tillgängliga för mig. Låt mig få vara er kraft. Låt min hand få leda er. Kom och vila i min hand. Kom låt oss bygga på huset.”

Vi kristna tror ofta att det är vi som skall göra jobbet åt Gud. Att vi skall prestera så att Gud kan ge oss beröm, men så är det inte. Vi kan inte göra någonting alls av oss själva som gör Gud glad. Gud kommer aldrig att bli imponerad av oss. Vi kan ge upp alla ansträngningar att se bra ut inför Gud. Gud älskar oss ändå. Vi är redan värdefulla i hans ögon.

Vi är skapade att vara Guds avbild. En avbild av kärleken. Vi skall förmedla kärlek till andra, men detta kan vi inte göra utan Guds kraft. Många tror att det går att vara god utan Gud, men det är omöjligt. Visst kan de som inte tror på Guds existens drivas av kärlek, men den som drivs av kärlek drivs också av Gud oavsett om vi tror på Guds existens eller inte. Kärleken är Guds kraft som utför Guds verk. Hela skapelsen är ett verk i kärlek. Han skapade hela universum bara för vår skull. Det är kärlek!

Vi måste sluta upp att kämpa i egen kraft, utan i stället söka Gud. Vi behöver vända oss till Gud, för då kan han föra oss och utföra sitt verk med hjälp av oss. Gud vill att vi skall vila i hans hand medan han gör jobbet.

(Joh 6:28) De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt."

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, liknelse, den helige Anden, religion, bibeln, kristendom

Gud vill vara din vän! Vill du vara hans vän?

Många tror att Gud är ute efter att ständigt visa hur dåliga människor vi är. Att han pekar med sina pekpinnar på det vi måste ändra på för att kunna vara hans vän, men Gud ställer inga sådana krav. Det finns inget vi kan göra för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Vi kan aldrig förtjäna hans kärlek, utan vi kan bara ta emot den genom att tro på den.

Kristendomen är den enda religion som inte handlar om att blidka gud, flera gudar eller demoner genom att utföra vissa handlingar för att undgå straff. I alla andra religioner så är det människan som skall offra sig för gud, gudar eller demoner. I kristendomen är det Gud som har offrat sig för människan, vilket gör det möjligt att återupprätta den trasiga relation som vi har till honom. Kristendomen handlar därför inte om en religion i den bemärkelsen, utan om en relation med Gud. Gud vill vara din vän och ha gemenskap med dig. Denna gemenskap kan du bara ha om du har försonats med Gud. Gud sträcker ut sin hand i försoning och frågan är, vill du ta hans hand? Det räcker inte att bara Gud vill vara din vän, utan du måste vilja vara hans vän också för att ni skall kunna ha en relation. Han vill ge av alla de gåvor han har sett ut att ge dig. Men ibland är det så att för att kunna ta emot en gåva så måste man ha en hand fri att ta emot gåvan med. Det är därför vi behöver lägga stoltheten åt sidan för att kunna ta emot Guds förlåtelse. Hur svårt är inte detta för oss människor att göra det, men Gud vill ge oss något som är mycket, mycket bättre. Han vill ge oss av sin förlåtelse, frid, glädje, kärlek och omtänksamhet och han vill ge oss av sin Ande. Det är genom denna Ande som vi har gemenskap med Gud.

(Fil 2:1) Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.

För att anknyta till liknelsen om mannen och flygplanet, så kan vi inte få några bevis för att ett äktenskap skall hålla. Om jag måste ha bevis för det innan jag vill gifta mig, så kommer jag aldrig bli gift. Den som gifter sig tar därför alltid ett steg i tro. Ingen gifter sig efter att gissat att det kommer att hålla, utan naturligtvis skall jag lära känna personen innan jag väljer att gifta mig. Att gifta sig är därför ett val som görs i tro. Ett giftermål är baserat på erfarenhet om personen, en tillit till personen och en tro att det kommer att hålla. På samma sätt är det med Gud. En gemenskap med Gud är ett val som görs i tro. Gemenskapen med Gud är inte baserad på gissningar, utan bygger på erfarenheter om hans person, en tillit till honom och det han säger, en tro på att gemenskapen håller och att Gud aldrig sviker mig. Gud vill att du skall veta att han är med dig vad du än befinner dig, för du är otroligt värdefull i hans ögon.

(1 Kor 1:9) Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.

Om du ropar på Gud så kommer han se till att de hinder, som ligger i vägen mellan dig och honom, kommer att rensas undan. Händelser i livet kommer leda till att du tvingas släppa det du håller i så att du kan ta emot Guds gåvor till dig. Gud vill inte göra det svårt för oss att nå honom utan han vill göra det lätt för oss. Han letar inte efter orsaker att förkasta dig, utan han vill hjälpa dig och föra dig närmre honom. Han älskar dig och vet vad som är bäst för dig.

(Ps 50:15) Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, religion, relation, förlåtelse, den helige Anden

Omvändelsens kraft

Hur kommer det sig att det är så lätt att se andras fel och brister och så svårt att möta sina egna? Antagligen för att det är smärtsamt. Vi vill gärna vara lite bättre än vår nästa, ha en lite finare gräsmatta, lite bättre barn, framstå som kanske inte perfekta, men snudd på. Och så här håller livet på.

Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? (matt 7:3-4)

När vi trycker ner andra, genom att se deras brister så känner vi oss lite bättre själva. Ett exempel på detta är att vi människor har på något sätt utformat ett system där vissa handlingar är värre än andra. Säkerligen för att vi ska kunna peka på detta och tänka - jag är i alla fall inte som honom.

För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." (Luk 18:9-14).

Ett annat exempel är när Jesus möter en kvinna som begått ett brott som enligt lagen skulle dömas till döden, genom stening. Jesus säger:

"Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Joh 8:7-11)

Det är dock viktigt att poängtera att Jesus avslutar med att säga till kvinnan "Gå, och synda inte mer".

Varför finns alla dessa regler i bibeln? De finns där för att jag och min nästa ska få ett gott och enkelt liv. En kär vän till mig frågade mig en gång "tror du inte Gud vill unna dig en cigg?" (nu står ju inte det uttryckligen med i bibeln, det står dock att vi inte ska förstöra våra kroppar). Jag svarade att nej, jag tror att Gud vill unna mig något mycket bättre. Han vill unna mig en frisk kropp, med friska lungor, så att jag kan leva ett lungt liv utan onödig smärta. Jag tror att alla regler som Jesus sätter upp (se gärna bergspredikan) är för vår skull. Han vill inte sätta dit oss, men han vill visa oss att vi är beroende av honom. För ingen klarar av att i egen kraft hålla de bud som finns i bergspredikan.

Sanningen är att ingen av oss kommer till himlen på egen hand. Vi har alla syndat. Vi behöver alla ta emot Jesus förlåtelse. Vi är inte rättfärdiga på egen hand, utan när vi tar emot Jesus så "tar vi på oss" hans rättfärdighet. Ska vi då fortsätta synda, nu när vi har förlåtelse? Absolut inte! Vi ska följa Guds Ande, som vi får i gåva när vi tar emot Jesus. Vi är fria!

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. (Joh 3:16-18)

En sak som slår mig när jag läser i evangelierna är vilka han talar pånyttfödelse (när man tar emot Jesus och Guds ande i ens liv) med. Vi människor hade förstått, rent logiskt, om Jesus hade talat med Sackeus, som var en tjuv, eller Maria från Magdala, som även hon rent objektivt hade syndat, eller till rövarna som hängde på korsen intill. För det är inte svårt att se att dessa människor behövde förändras. Men, nu säger han inte detta till dem, utan till Nikodemus, en laglärd, som bad och fastade och på alla sätt försökte leva renlärigt. Jesus säger att han behöver födas på nytt! Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. Vi måste alla födas på nytt. Människan kan inte förvandla sig i egen kraft, utan behöver pånyttfödas genom ett andligt mirakel! Vi behöver ta emot Guds Ande, som kommer att hela, styrka, upprätta och bryta ner allt som står ivägen för ett liv i frihet.

Att omvända sig är att följa Anden som är en gåva från Gud när man tar emot Jesus som sin räddare. Att omvända sig är att följa Anden och inte "köttet" som är den del av oss som vill bryta ner oss. Ett liv efter Anden är ett gott liv, men kräver i alla fall av mig att jag omvänder mig ofta i min inställning, attityd och mitt sätt att tänka om mig själv och om andra.

Jag återkommer med fler reflektioner om att leva livet efter Guds Ande!

Om du vill ta emot Guds förlåtelse och fylla ditt liv med frid och kraft så gör som publikanen och mig ropa till Jesus! Gud var nådig mot mig syndare! Kom med din Ande, kom med din förlåtelse. Jag vill ta emot det som Jesus gjorde på korset. Han tog på sig min skuld för att jag skulle få evigt liv. Jag tar emot honom nu som min Herre och min räddare. Amen

Med kärlek!
Helle

dagen.se
dagen.se
dagen.se

Läs även andra bloggares åsikter om den helige Anden, Jesus, omvändelse, pånyttfödelse, syndernas förlåtelse

Guds omsorg om sina små

Ett litet men viktigt mirakel har skett hemma hos oss. Det har satt bryller i våra huvuden och glädje i våra hjärtan. Vi kan inte förklara det. Vi kan bara se Guds stora omsorg om oss.

Vi var på Gudstjänst förra söndagen. Vår lilla tjej var på söndagsskola medan vi försökte njuta av Märtas predikan så gått det gick med en liten ett-åring, krypandes mellan stolarna. Linnea hade gjort sig fin med ett rosa pärlarmband med rosor och en matchande ring. Hon såg fram emot att träffa sina kompisar i söndagsskolan, framförallt Maja. Så fort tjejerna ser varandra utbyts glädjetjut. De tar några springvarv, hämtar några instrument i musikväskan och sätter sig sedan längst fram - alldeles själva på första raden. De är så fina i sina tofsar och flätor och glädjen lyser omkring dem.

Efter söndagsskolan kom fröken med Linneas armband och ring, som hon hade glömt efter trolldegsbaket. I mitt stilla sinne formulerade sig tanken om hur länge hon skulle få ha kvar sina fina smycken. Hon satte på sig dem och drog med sig Maja till den stora soffan för några hoppvarv. I mitten satt en trött pappa som lät sig villigt eller motvilligt hoppas på och hoppas över.

När det var dags att åka hem så upptäckte vi det. Linneas ring var borta! Armbandet satt på plats, men ringen var spårlöst försvunnen. Vi letade lite planlöst i soffan och på golvet, men vi hittade bara några gamla godispapper. Ingen hade sett den. Nea var förtvivlat ledsen. Hennes fina ring! Den är kanske inte så uppseendeväckande för oss andra. Den kom med en tidning. Men för henne är den dyrbar! Hon grät hela vägen till bilen, hejdlöst.

I bilen kom vi på att vi skulle be för ringen, att vi fick tillbaka den. Vi kunde inte hitta den men vi visste att Gud kunde. Vi bad och lämnade över ansvaret till Gud. Jesus! Hjälp oss att få tillbaka ringen! Det var en kort men konkret bön.

I lördags, sex dagar senare stod jag och lagade mat och dansade till en lovsångsskiva. Lukas, vår lille ett-åring satt mitt på golvet i hallen och mumsade på något. Åh, ibland blir jag så trött på att han ska mumsa i sig vartenda litet dammkorn han finner. Jag gick dit för att plocka ut det eventuellt livsfarliga han hade stoppat i sig. När jag ser vad det är han mumsar på stannar jag upp för ett ögonblick. Det är Linneas rosa pärlring! Linnea blir jublande glad!

Vi kan inte förklara det. Jag har dammsugit golvet två gånger sedan i söndags (den höga dammsugningsfrekvensen har endast att göra med Lulles (o)vana att stoppa allt han finner i munnen). Hur kom den dit? Även om vi visste att vi inte hade stoppat med oss ringen så letade vi igenom skötväskan (för säkerhetens skull). Skötväskan var det enda som vi hade med oss till Gudstjänsten. Barnen hade inga fickor på sig och våra var tomma.

Linnea ser frågande ut. Mamma, hur kom den hit? Har någon varit här och lagt den här medan vi har sovit? Jag har ingen naturlig förklaring att ge.

Gud hörde vår enkla lilla bön. Han bryr sig nog inte så mycket om den lilla ringen i plast, men han bryr sig om oss! Vi bad och vi litade på att Gud skulle ordna det. Han visade sig vara trofast! Vi kan lita på vår store Gud i smått och i stort. I vårt liv har vi fått bevis för hans stora omsorg om och om igen.

Vi borde helt enkelt be mer! Gud älskar oss. Vi är hans barn och han vill att vi ska ha det bra. Han vet redan allt vi behöver, men han säger att vi ska be honom om det. När vi ber efter hans vilja (som vi finner i hans ord) och tror på det så kan vi oxå förvänta oss att få det.

Han vill att vi ska leva utan bekymmer, att vi ska ge våra bekymmer till honom. Problem kommer och går men bekymmer gör man sig.

Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. (Mark 11:23-24)

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.(Fil 4:6-7)

Det här ger ju förstås många frågor. Varför får vi inte alltid bönesvar. Varför svarar Gud på vissa böner och inte andra. Jag tror att vi får bönesvar på alla våra böner, men inte utifrån våra egna förväntningar. Ibland blir en sjuk människa helad, ibland inte. Oavsett helande eller ej kan vi alltid förvänta oss någonting från Gud om vi kommer med ett rent, ärligt och ödmjukt hjärta. Ibland är det frid (som går över allt förstånd) att acceptera en situation, ibland är det ett mirakulöst ingripande. Gud låter sig aldrig sättas i ett laboratorium för att vi ska kunna studera honom med positivistiska metoder. Han går utanför vår logik. Han har bestämt våra logiska naturlagar Han är större än vårt förnuft. Gud är relation inte religion. Vi kan lära känna honom, men vi kan inte förutsäga honom (förutom att han alltid kommer att handla kärleksfullt). Jag har ofta bett och förväntat mig att Gud ska göra på ett visst sätt (som följer min ynka logik). Det har aldrig blivit efter min logik. Jag har fått svar, men inte på det sätt som jag har förväntat mig.

Gud är ingenting vi kan ta ställning till. Gud kan vi bara uppleva. Antingen har vi upplevt honom eller så har vi det inte. Jag har upplevt Gud. Jag har upplevt hans heliga Ande, hans kärlek och hans försoning. Jag blir aldrig densamma igen!

Låt oss be! Vi har en allsmäktig, kärleksfull och mäktig Gud. Honom tillhör makten, härligheten och äran i evighet!

Gud! I Jesu namn kommer vi till dig. Vi ber att du ska komma med din heliga Ande och forma oss till din avbild. Hjälp oss idag. Låt oss gå i din kraft! Vi tackar dig för allt gott du har gjort i våra liv. Vi ser med spänning fram emot allt du har för oss på din väg. Tack för att du har en väg för var och en av oss, som vi kan vandra tillsammans med dig, ledda av din Ande. Jag ber att du leder oss idag. Jag ber för helande för de sjuka, mat för de hungriga, frihet för de fångna och lindrande för de lidande. Visa mig Gud, vad jag kan göra för dina minsta idag. Ge mig kraft när min egen sviktar. I Jesu namn Amen!

Med kärlek
Helle