Ställer inte Gud orimliga krav?

Varför ställer Gud så höga krav som han vet att vi inte kommer att kunna klara? Är inte Gud då en orimlig Gud? Nej, Gud är långt ifrån orimlig.

Det är lätt att tro att Gud kommer med en massa måsten eller en lista göromål som han vill att vi ska göra och när vi sedan inte gör dem eller inte når upp till kraven så ser han besviket på oss eller bestraffar oss för det. Känslan att Gud ställer för höga krav kan lätt leda till att jag dömer mig själv som värdelös, eftersom jag då känner mig som en besvikelse, men Gud vill inte att vi varken ska känna oss värdelösa eller som besvikelser.

Är det då så att Gud inte ställer höga krav? Jo, Gud sätter gränser och tolererar absolut inte det onda på något sätt. Han avskyr och hatar det onda. Problemet är att vi människor inte klarar av att inte göra det onda utan vi faller ständigt i egoism och vänder oss bort från Gud, så visst ställer han på så sätt höga krav. Han sätter upp ribban långt högre än vad vi någonsin kommer att nå över. Då är det viktigt att komma ihåg att Gud ser på oss som en förälder ser på sina barn. En förälder kräver inte av sitt barn att måla en tavla lika vacker som Mona Lisa, utan gläder sig åt de sträck-gubbar som barnet gör och utbrister: “Vilken fin teckning du har ritat!”. Gud ser på oss på samma sätt utifrån den som vi är och gläder sig åt det lilla, men målet är inte att vi ska rita sträck-gubbar hela livet. På samma sätt vill Gud också hjälpa oss att blomma ut i de egenskaper som vi har. Han ser inte på oss i besvikelse när vi ritar sträck-gubbar utan gläder sig över de små steg som vi gör, samtidigt som han vill forma oss till att bli fullfjädrade konstnärer som målar fantastiska tavlor. 

Vi människor har så lätt att försumma det lilla när vi har fokus på det stora. Vi ser så lätt våra sträck-gubbar som ett misslyckat försök att måla Mona Lisa, men en förälder ser inte det så och det gör heller inte Gud. Gud vill att vi ska följa det goda, kärleken och sanningen. Det var för detta som vi skapades och det är det som är hans mål för oss alla, men Gud ser på oss utifrån där vi är just nu. Han ser våra stapplande steg och gläder sig över de framsteg som du gör. Därmed inte sagt att Gud alltid vill att du ska vara där du är. Han vill leda dig och forma dig till att stråla kärlek, till att stråla Gud och att nå dit är en process, en väg. När Gud ser på dig ser han ingen misslyckad varelse, utan han ser på dig med en enorm kärlek och han vill inget hellre än att få omsvepa dig med den. Sök efter Gud och han kommer att forma dig till den som han tänkt att du ska vara.

(Ef 3:12) Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud.

Men hur är det då med Guds höga ribba? Ser han mellan fingrarna med att vi inte kan hoppa över den och klara kravet? Nej då, Guds krav ligger kvar, men han vet också att vi inte kommer att klara ribban och det var också därför han sände Jesus att rädda oss. Jesus tog alla våra misslyckanden, all vår synd på sig. Han led konsekvensen av din och min bortvändhet från det goda. Nu sträcker Gud ut sin hand till dig i försoning. Det enda vi nu behöver göra är att ta emot den gåva som Guds förlåtelse är. Sträck din hand emot honom och låt hans ljus och kärlek skapa dig.

(Kol 2:13) Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, krav, kärlek, väg, val, skuld, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion
Image: FreeDigitalPhotos.net

Varför är tron på Jesus annorlunda mot andra religioner?

Vad är det egentligen för skillnad mellan den kristna tron och andra religioner? Är det inte i grund och botten samma drivkrafter som tar sig olika uttryck? Det är inte ovanligt att den kristna tron klumpas ihop med andra trosuppfattningar, men det finns en avgörande skillnad.

Vad skiljer då den kristna tron från andra religioner och livsåskådningar? Jo, i alla andra religioner och livsåskådningar så handlar det om att du ska prestera för att duga inför gud eller människor. I religioner är det gud eller gudar som du måste utföra vissa handlingar gentemot för accepteras. Gudarna måste blidkas. Det handlar om att utföra vissa handlingar för att nå en högre status eller för att undvika bestraffning.

Livsåskådningar som inte tror på någon gud eller andevärld behöver prestera för andra människor för att lyckas i livet. I denna världen handlar det om att göra rätt, se rätt ut, säga rätt saker, äga rätt saker... Vi är vad vi gör och vad vi äter. Om jag känner mig dålig, skuldbelagd eller inte älskad så blir lösningen att se bättre ut i andra människors ögon. Genom människors acceptans blir jag mer värd.

Muslimen vill bli accepterad av Gud och ateisten vill bli accepterad av andra människor. När det gäller den kristna tron så är Gud den som har presterat. Det finns inget du kan göra för att han ska älska dig varken mer eller mindre. Kristen tro handlar om en relation med en Gud som älskar dig och inte om en religion där du måste prestera för att vara älskad. Hans kärlek har du redan. Du är redan högt aktad av honom. Du är hans ögonsten. Det var därför som Jesus dog och tog ditt straff på sig.

(Matt 19:26) Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt [att komma in i himmelriket genom egna prestationer], men för Gud är allting möjligt.”

Det enda vi behöver göra är att i ödmjukhet ta emot Guds försonande hand , för ingen kommer till Guds rike av egna prestationer. Ingen kan vara stolt över att hamna i himmelriket, för det beror inte på vad vi gör här i livet, utan på det Jesus gjorde för oss. Kristen tro handlar inte om att bygga på vår stolthet, utan om att i ödmjukhet vända sig till Gud. Vem kan vara stolt över att bli räddad? Kristen tro handlar om att ge upp sina egna prestationer, för Gud älskar inte dig på grund av det du gör, utan han äskar dig för den du är i hans ögon. Hans kärlek ställer inga villkor. Ingen annan religion eller livsåskådning kan ge den frid det innebär att vara älskad villkorslöst.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd,

Om det är detta presterande, kravet på det rätta handlandet eller stoltheten och högmodet som du förknippar med religion, så handlar inte den kristna tron om det. Jesus kommer med försoning till en brusten värld. Han kommer med sin villkorslösa kärlek i en värld full av villkor.

Se Jefferson Bethkes dikt:



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, kristendom, relation, religion, ödmjukhet, stolthet, Jesus, Gud, kärlek, bibeln

Gud, om du finns…

Kristendomen handlar om att människan ska försonas med Gud, men hur ska någon kunna finna försoning om man inte tror på Guds existens? Hur ska man kunna be Gud om förlåtelse om man inte tror att han finns?

Det är inte en ovanlig uppfattning att det gäller att tro på Guds existens för att bli försonad med Gud och räddad. Men så är det inte. Som exempel så vet Satan att Gud existerar, men han är inte försonad med Gud eller räddad.

(Jak 2:19) Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar.

Så det handlar inte om att tro på Guds existens, men vad menas då när bibeln talar om att tron ska rädda oss?

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När livet är lätt och flyter på är det lätt att tänka att jag klarar mig utan Gud. Men när livet faller samman och jag tappar hoppet, så är det inte lika lätt. Det är i de mörka stunderna som vi ropar till Gud om hjälp. Det är när vi gett upp kampen och kapitulerat som vi sträcker oss efter hans eventuella hand och ropar ”Gud om du finns, så hjälp mig!”. Han lyssnar alltid på den som ärligt söker honom. Det spelar ingen roll om du tror på hans existens eller inte, utan Gud kommer med sin hand och han kommer att lyfta dig upp ur djupet. Han vill ge dig kärlek, förlåtelse, upprättelse, frid, trygghet, glädje och ett liv. Ett liv tillsammans med honom som är kärlekens, fridens och glädjens Gud! Han vill rädda dig och ge av sig till dig!

(Ps 72:12) Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.

Det är bara genom tron som kärlek kan beröra mig. Om jag exempelvis inte tror att en person älskar mig kommer kärleken aldrig nå mig. Om jag inte tror att jag är trygg, så kommer jag att känna mig otrygg. Om jag tror att glädjen aldrig når just mig, kommer jag att uppleva missmod. Om jag inte tror att jag gör fel kommer jag inte vilja bli förlåten och förlåtelsen berör mig inte. Gud vill ge oss tro! En tro där hans kärlek, trygghet, glädje och förlåtelse kan nå oss. Tron är en gåva från Gud och det är i vår brustenhet, när fasaden och högmodet spricker som Gud når oss med sitt ljus, sin kärlek, sin nåd och sin tro. Då är det bara att ta emot.

(Joh 6:29) Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”

Gud sträcker ut sin hand till alla i försoning. Han vill oss alla så väl och hans kärlek till oss tar aldrig slut. Lägg undan stridsyxan och ta emot hans hand och han kommer att dra dig upp!

(Jer 29:13) När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tro, räddning, nåd, förlåtelse, kärlek, kristendom, Gud, Jesus, bibeln, religion, Guds existens

Vem kommer in i himlen?

Är himmelriket en lön för gott tjänande? Är det inte egoistiskt att låta sitt liv grundas på strävan att komma in i himmelriket och njuta av livet där? Hur är det egentligen? Vem kommer till himmelriket?

Det som är viktigt att veta är att himmelriket inte är en lön för hur väl jag följer bibeln eller hur kärleksfull jag varit i livet. Det handlar inte om prestationer eller kompetens. Hade det varit så, så skulle det bli tomt i himlen. Ingen kommer dit för att vi presterat bra här i livet eller varit duktiga. För oss är det omöjligt att ta oss dit på meriter.

(Luk 18:27) Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

Det var därför som Gud kom med förlåtelseplanen. Han kom ned till oss för att rädda oss genom människan Jesus. Jesus kom inte för att sätta dit oss människor, utan för att Gud älskar oss och vill rädda oss från det ondas konsekvenser.

(Tit 3:4) Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig

Gud kärlek och förlåtelse är en gåva från Gud och himmelriket är en konsekvens av att ha tagit emot gåvan.

(Ef 2:8) Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.

Kan man då inte ta emot gåvan för att vinna på det själv i egoistiskt syfte? Svaret är helt enkelt nej och orsaken är att det är omöjligt. Men hur kan det då vara det? Jo, att ta emot förlåtelse handlar om att lägga ned sin stolthet. Det handlar om att inse där jag brustit och felat. Det handlar om en kapitulation. Egots kapitulation. Det handlat om att lägga ner striden och sluta att försvara sig och att attackera. Att ta emot gåvan är ett innerligt ”Förlåt mig Gud!”. Det är en förutsättning för att ta emot förlåtelse. Därför kan jag aldrig i stolthet eller egoism ta emot den gåva som förlåtelsen är.

Konsekvensen av att ta emot Guds förlåtelse är att du är försonad med Gud. Gud ser på dig som helt utan skuld. Det är också en start på en relation och gemenskap med Gud. En Gud som älskar dig och som skapat dig. Dessa konsekvenser gäller både i detta livet och i livet efter döden. Himmelriket är den totala konsekvensen av denna relation.

Gud vill ha en personlig relation med dig. Han har förberett en plats i sitt rike just för dig. Inte för att du förtjänar det, utan för att han älskar dig och vill leva tillsammans med dig. Han håller ut sina armar och säger till dig ”Kom till mig!” Han vill ge av sig till dig.

(Joh 14:2) I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om himlen, himmelriket, förlåtelse, Guds rike, kärlek, räddning, egoism, stolthet, Gud, döden, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Vem har skulden egentligen?

Vem har ansvaret egentligen för det onda som sker i relationer, familjer, samhällen, länder och i världen? Har vi alla ett gemensamt ansvar? Har vi därför samma ansvar för det onda? Ansvaret är viktigt, men hur är det med ansvar?

Alla har vi råkat ut för andras svek, egoism och kärlekslöshet. Alla drabbas vi av det onda och det kan slå ordentligt hårt. Ingen är immun mot det ondas framfart utan där är vi alla offer.

Det onda sprider sig som en löpeld. Svek, egoism och kärlekslöshet gör oss arga och frustrerade det leder inte sällan till bitterhet, hat och kärlekslöshet. Detta hela blir en nedåtgående spiral som är svår att stoppa. Om jag konfronteras efter att ha handlat kärlekslöst så är det så lätt att skylla på det som skapade min ilska och bitterhet. Jag kanske säger: ”Men det var ju han som började!” eller ”Det var ju du som svek mig!” Vi ser inte bara i relationer mellan människor, utan också mellan familjer, samhällsgrupper, folkgrupper och länder.

Vem bär då skulden för det som inträffar i en konflikt som uppstår? Jag vill börja med att ta död på talesättet: ”Det är aldrig ens fel när två träter” för det är inte sant. Det kan bli en konflikt trots att ena parten inte gjort fel. För att ta ett enkelt exempel så är det inte ovanligt att en förälder kommer i konflikt med sina barn. En kärleksfull förälder som älskar sina barn högt kan få sitt barn emot sig när hon/han tillrättavisar sitt barn eller sätter gränser. Att tillrättavisa och sätta gränser är i sig inte fel, men det kan skapa konflikter.

Det också viktigt att komma ihåg att vi alla har ansvar för våra handlingar. Vi är inga offer för omständigheterna i livet, på det sättet att vi inte kan agera annorlunda, utan vi kan välja hur vi ska agera utifrån omständigheterna. Vi har ett val. Jag måste inte slå tillbaka. Jag måste inte bete mig kärlekslöst för att jag blivit kärlekslöst behandlad. Att skylla på omständigheterna för mina handlingar gör mig till ett offer för omständigheterna och jag gör det för att slippa ansvaret. Men vår fria vilja ger oss ett ansvar för våra handlingar. Om jag skyller mitt handlande på omständigheter, så kommer svek, hån, kärlekslöshet och slag att leva vidare i mig.

Gud vill befria dig från det ondas konsekvenser i dig. Han håller med dig om att du har behandlats illa och att det är fel. Han ser ditt lidande och lider med dig i kärlek. Han förstår din ilska och han hatar det onda som drabbade dig. Men han vill inte att det onda ska gro i dig så att det föder ondska i dig. Den som behandlar dig illa har ansvar för det och det du ger vidare har du ansvar för. Var och en ansvarar för sina handlingar, så du har inget ansvar för andras handlande, utan bara för hur du är och vad du gör mot andra. Bli inte ett offer för omständigheter, utan välj försoning och förlåtelse. Försoning är det som för oss samman. Förlåtelse är det som befriar oss och gör att det onda du drabbats av inte föder ondska i dig. Gud vill att du ska välja att förlåta så som han förlåtit dig.

(Ef 4:32) Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, förlåtelse, skuld, synd, fri vilja, lidande, ondska, krig, konflikter, relationer, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Att hitta hem

I mitt liv har jag kommit underfund med att det här med att vända om inte är en engångsföreteelse. Jag blir älskad av Gud och där har jag egentligen allt jag behöver, men jag faller, snubblar och famlar. För mig handlar det mycket om att jag famlar bort mig i den här världen. Jag äts upp av stress och prestationskrav och fyller min tid med onödigt skräp som egentligen inte betyder ett dugg. Jag går på den här världens lögn om att inte duga som jag är – inte en gång utan många gånger. Det här tar mitt fokus från Gud till – mig själv… Det finns inget gott i att inspektera sin egen navel (det man hittar där ska slängas ;)). Navelluddsletande är en form av högmod. Att tro att min prestation (var den än är) är fullkomligt oumbärlig är högmod.

När vi är fulla av de värderingar som viskas av den här världen – du är vad du presterar – kan vi knappt förstå att det finns ett radikalt annat sätt att se på oss, som dessutom är sant! Vi är inte vad vi har presterat, vi är inte vad vi tjänar, vi är inte vad vi äter, vi är inte vår ekologiskt odlade mat eller vår sopsortering! Detta säger absolut inget om vårt verkliga värde. Vårt verkliga värde finns i Guds ögon – Han som skapade oss och Han som dog för att vi ska få vara fria att vara de som vi skapades till att vara. Vi är älskade av den allsmäktige Guden! Du är älskad av Gud!

Det hela slutar på samma sätt. Jag blir tröttare och tröttare. Jag kämpar hårt i min egen kraft. Dagarna går ihop, allt blir ett enda stort virrvarr. Jag har stängt Gud ute. Jag faller. Jag ropar på Gud och fortsätter att falla. Men jag landar inte hårt. Jag landar i en famn, där jag är älskad och trygg. Jag fylls av frid och av vissheten om att det kommer att ordna sig. Jag var aldrig övergiven! Jag övergav Gud för ett tag, men Han övergav aldrig mig! Med den vissheten fylls jag med ny kraft och till och med nyfikenhet på vad morgondagen har att erbjuda. All ära till Gud!

(Ps 103:10-13) Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.

Om du känner dig långt borta från Gud eller kanske tyngd av skuld så får du gärna be med mig! Herre! Tack för att du sände din enfödde son, Jesus, för att dö i mitt ställe. Jag bekänner min synd och tar emot dig i mitt liv. Tack för att jag är förlåten! Amen.



(Rom 8:15) Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!"

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, synd, värde, musik, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, kärlek, försoning

Ska man vara rädd för Gud?

Bibeln talar om att vi ska frukta Gud, men är det då så att Gud försöker få oss att älska honom genom att vi ska vara rädd för honom? Hur ska jag kunna älska någon som jag är rädd för? Det kan tyckas att det finns en motsägelse i detta men det finns en förklaring.

Gud håller inte en pistol mot oss och säger ”Älska mig! Annars…”. Kärlek kan aldrig påtvingas. Det är alltså omöjligt att få kärlek genom hot. Jag skulle kanske om jag gjorde så kunna framtvinga handlingar, men drivkraften skulle vara rädsla och inte kärlek hos den som jag hotar. Men vad menas då med att frukta Gud eller Gudsfruktan?

Att frukta Gud handlar inte om rädsla, skräck eller ångest. Gud vill inte att vi ska gå omkring och vara rädda för honom. Vilken god och kärleksfull förälder skulle vilja att sina barn var rädda en. Nej, en rädsla för Gud leder bara till lagbundna handlingar utan kärlek och det är inte Guds vilja.

(Filem 14) det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.

Att frukta Gud handlar om respekt för Gud. Att i ödmjukhet se Guds storhet. Vi talar nu inte om vem som helst. Vi talar om Gud och han har en enorm makt. Han skapade universum och allt i den med sin makt. Han är mäktigare än alla naturlagar tillsammans. Han uppväckte Jesus från döden med sin makt. Han är ofantligt mäktig! Att inse Guds enorma makt, är att frukta Gud.

(Pred 12:13) Frukta Gud och håll hans bud.

Att ha en respekt för polisen och lagen är bra. Men vi ska inte behöva vara rädda för varken polisen eller rättvisan. Gudsfruktan handlar alltså inte om att vi ska styras av rädsla över Guds domar. Det är till och med så att det är ett hinder för kärleken. Men Gud kom med en lösning. Han sände Jesus för att lida straffet i vårt ställe. Jesus tog domen på sig för att befria oss från rädslan.

(Heb 2:14) Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

Gud står med öppna armar och är inte ute efter att döma oss. Det är först när rädslan för Gud falnar som vi kan ta emot Gud och förstå vem han är. Genom Jesus död får inte längre rädslan någon makt över oss, om vi tror på att Jesus betalt skulden. Tror jag inte på att skulden är betald så kommer jag fortfarande agera som om den inte var betald.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Så Gud vill att vi ska inse vilken makt han har, men han vill också att vi ska förstå hur högt älskade vi är.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om räddning, rättvisa, dom, död, kärlek, fri vilja, frihet, förlåtelse, försoning, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Varför tar inte Gud bort ondskan om han nu är Gud?

Varför förintar Gud inte bara ondskan istället för att låta Jesus dö på ett kors? Skulle det inte bara vara lättare att knäppa med fingrarna och ta bort all ondska i världen? Det som är underbart är att Gud har en lösning...

Gud skapade en fri människa, med egna tankar, meningar och vilja. Att det onda fått makt här på jorden är vi alla delaktiga i. Vi har alla fallit och tjänat oss själva istället för kärleken. Vi har alla följt vår egen väg istället för kärlekens väg.

Gud gör aldrig intrång på vår fria vilja, för genom tvång kan vi inte välja kärlek. Kärlek kan bara väljas av egen vilja. För att jag vill ge av mig själv till andra. Gud vill att vi ska förstå att vi behöver honom och inte egoism. Han vill oss alla så otroligt väl, men vi litar inte på honom. Han sträcker ut sina armar, men hur ofta vänder vi inte honom ryggen?

Vi bär alla på en skuld. Frågan är, var gör vi med den? En ser bort från den. En annan försöker rentvå sig själv. En tredje späker sig. En fjärde tycker att det var rätt åt den drabbade. En femte döljer den. En sjätte skyller ifrån sig. En sjunde drabbas av självförakt. En åttonde lider av ångest. En nionde vill ta sitt liv…

Det som bryter det ondas framfart är förlåtelsen. Det är genom förlåtelsen som relationer kan helas igen. Förlåtelsen bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer.

Jesus är nåd! Jesus är vägen till Gud. Förlåtelse är vägen till Gud! Ingen kommer till Fadern utom genom förlåtelsen.

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom."

Varför var det då nödvändigt för Jesus att dö? Jo, därför att Gud är rättvis och kärleksfull. Rättvisan skipades när Jesus tog konsekvensen av vår synd och kärleken till oss visas genom att Jesus tog konsekvensen av vår synd. Synden är det som står i vägen för en relation med Gud. Genom det Jesus gjorde kan vi få en upprättad relation med Gud! Vi kan komma med vår skuld till Jesus och få förlåtelse. Han befriar oss från alla de bördor som skulden innebär. Det är genom denna nåd som vi lär känna den enorma kärlek som Gud har till oss. Det är genom Jesus som vi lär känna Fadern.

Jesus besegrar det onda genom förlåtelsen. Det som bryter det ondas framfart är Jesus. Det är genom Jesus som relationen kan helas igen. Jesus bryter ner år av strider och bitterhet och upprättar brustna relationer. Det är genom förlåtelsen som Gud tar bort ondskan.

(Matt 6:12) Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Tack Jesus för att kom ned till oss som ett barn och tog min skuld på dig!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om korset, Jesus, förlåtelse, nåd, ondska, fri vilja, Gud, Fadern, religion, kristendom, bibeln, jul

Hur är ett liv med Gud?

Vad är det för mening att vara kristen? Vem vill ha en massa regler att följa? Är inte livets alla regler, måsten och krav nog? Att kristendomen inte alltid ser så tilltalande ut kan jag faktiskt förstå, för jag har själv tyckt så. Men något hände…

Jag har sedan jag var liten trott att Gud finns, men en gång sa min mamma till mig: ”Lägg ditt liv i Guds händer”. Min första tanke var: ”Jag vill inte det. Gud kommer bara att vilja att jag ska bli präst och jag kan inte tänka mig något tråkigare”. Jag såg då livet som kristen som ett tråkigt liv. Nu förstår jag hur fel jag hade.

Det är så lätt att tro att Gud bara ser till våra fel och misstag. Att han ständigt suckar över våra svagheter och att hans röst är vårt dåliga samvete. Men Gud är en kärleksfull Gud, som inte vill något hellre än att vi ska vara och umgås med honom. Det är så lätt att tro att jag måste sluta med det ena eller det andra innan jag kan vara kristen, men Gud ser det inte så. Han säger till dig: ”Kom till mig! Kom som du är! Jag struntar i vad du har gjort eller vem du har blivit. Kom bara!”

Det finns inget vi kan göra för att Gud ska se på oss annorlunda. Gud är en Gud full av nåd och kärlek. Där du ser misslyckande och felsteg, ser Gud nåd. Han är inte ute efter att sätta dit dig eller tvinga dig till sig, utan han vill att du ska vilja vara med honom, som är alltigenom god och som är kärlek.

Det kan lätt bli så att jag dras till det som inte är bra för mig. Att det lockar in mig på en väg som leder fel. Det kan ibland vara som att försöka undvika att äta en smarrig bakelse. Bakelsen ser otroligt god ut, men eftersom jag vet att den inte är bra för mig så undviker jag den. Jag kämpar emot min egen vilja. Jag vill ju äta den, men vet att jag inte borde. Det är just så som många ser på kristendomen eller på det kristna livet. Att det handlar om att gå emot sin vilja och kämpa emot det som är gott i livet. Det var precis så jag såg på det kristna livet när min mamma frågade mig om jag inte ville lägga mitt liv i Guds händer.

Men, Gud vill inte att vi ska gå emot vår vilja. Han skapade oss fria. Han vill inte binda oss i en massa måsten och krav, utan han vill befria oss från dem. Hur går det då ihop? Vill Gud att vi ska göra det som inte är bra för oss? Nej, absolut inte. Han älskar oss och vill inte att vi ska råka illa ut. Det han gör är att han säger: ”Kom till mig! Jag ska ge dig vila och frid. Kom till mig.”

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.

Gud vill att vi ska vilja vara med honom. Han vill inte tvinga sig på någon. Kärlek kan inte tvingas på någon. Kärlek måste tas emot och vara fritt vald. När jag umgås med Gud, så förändras jag. Det som tidigare såg ut som en bakelse ser nu ut som en hög med skit. Jag vill inte ha det längre. Det finns ingen lockelse i ”bakelsen” längre, för Gud har öppnat mina ögon och genomskådat ”bakelsen”, genom att hans ande förvandlar mitt hjärta. Gud förändrar oss inifrån och ut. Det handlar inte om att jag ska förändra mig, utan att låta Guds ande förändra mig. Att ta emot Gud förändrar liv och det är inte ett liv med religiös späkelse, utan ett liv i relation med en levande och kärleksfull Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kristendom, kärlek, nåd, förlåtelse, bibeln, religion, Gud, Jesus, krav, måsten, fri vilja, bakelse

Vilken kärlek!

Livet är kort. Det är så lätt att jaga efter lycka men att missa det som är värdefullt i livet. Livet slukar oss med alla måsten, krav, och jakten efter det perfekta livet. Först när jag förlorar det jag har, inser jag värdet av det. Livet vänder så fort. Kanske har du förlorat en vän, eller fastnat i ett missbruk. Kanske ser ditt liv hopplöst ut eller känner du dig övergiven och ensam. Men i allt kaos och all hopplöshet, så finns det ett hopp. Det finns en Gud.

Gud hatar det onda som sker och drabbas oss. Han vill inget hellre än att vi skall sträcka oss till honom så att han kan hjälpa oss. Han ser med sorg på det lidande som drabbar dig, oavsett vad det är som har orsakat det. Han vill bara hjälpa dig. Han vill ge dig frid i kaoset. Han vill ge dig hopp i hopplösheten och kärlek när du känner dig övergiven och föraktad. Han vill lösa dig från ditt missbruk eller din ekonomiska kris. Han vill befria dig från all din skuld och det som tynger dig. Han vill hela det som är brutet och upprätta det som är nedrivet. Han vill ge till dig det som är viktigt i livet. Kärlek, ömhet, frid, glädje, hopp, förlåtelse och gemenskap. Han vill ge av sig till dig för att han älskar dig.

Amazing grace how sweet the sound
That saved a wretch like me
I once was lost, but now I'm found
Was blind, but now I see

'Twas grace that taught my heart to fear
And grace my fears relieved
How precious did that grace appear
The hour I first believed

My chains are gone, I've been set free
My God, my Savior has ransomed me
And like a flood His mercy reigns
Unending love, amazing grace

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, nåd, förlåtelse, ensamhet, lidande, Amazing grace, förunderlig nåd, Gud, Jesus, kristendom, religion, bibeln

Räcker Guds kärlek?

Älskar Gud verkligen alla? Finns det ingen gräns för hans kärlek? Kanske är det så att du är tyngd av skuld för något du gjort? Kanske är du föraktad för dina misstag? Men det finns ett hopp. Det finns en Gud som älskar dig!

Det är många som tror att himmelriket är en belöning för lång och trogen tjänst här på jorden. Att tron på Guds existens eller att leva fromt är biljetten till himmelriket, men så är det inte. Himmelriket är inget ingen belöning, utan en gåva från Gud. En gåva som Gud gjort möjlig när han tog på sig din skuld. Han gjorde inte det för att du förtjänar det eller för att du har en god moral. Han gjorde det för att han älskar dig så otroligt mycket, trots alla dina snedsteg i livet. Det finns inget som du gör som kan få honom att älska dig mindre. Hans kärlek tar aldrig slut.

(Rom 5:6) Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig - kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Han offrade sig trots vår bortvändhet från honom och alla svek vi gjort. Guds kärlek är större än all den smuts vi samlat på oss. Han sträcker ut sina armar till dig och vill inget hellre än att du sträcker dig mot honom. Han vill ge av sig till dig. Han vill ge dig av sin kärlek. Kärleken är ingen belöning för att du varit moralisk eller gjort goda handlingar. Den är ingen belöning för att vågskålen tippar mot det goda. Det är ingen belöning för att du tror på honom eller för att du gör det han vill att du skall göra. Det finns ingenting du kan göra för att han skall älska dig mer. Du är älskad! Älskad av din skapare. Han som gav dig livet. Inte heller det är en belöning, för vem har förtjänat det?

Gud är en Gud som ger av sig och av det han har. Han är liv och ger liv. Han är kärlek och ger kärlek. Han är god och vill dela med sig av allt sitt goda. Han äger ett rike som han vill dela med sig av. Han är förlåtande och vill ge sin förlåtelse. Inget av detta har vi förtjänat. Allt vi kan göra är att i ödmjukhet ta emot det Gud har att ge och säga tack.

(Ef 2:4) Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus - av nåd är ni frälsta - och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Tack Gud för alla dina gåvor!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, förlåtelse, skuld, Guds rike, gåva, Gud, Jesus, kristendom, religion, bibeln
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är det bara att säga förlåt?

Är det bara att säga förlåt, så är allt bra igen. Kommer inte de som gjort grova brott för lindrigt undan genom att bara säga förlåt? Dessa frågor är viktiga och berör kristendomens kärna så därför vill jag min syn på detta med förlåtelse.

Till att börja med så är det viktigt att komma ihåg att Gud förlåter allt. Det finns inte någon synd som vi gör som Gud inte kan förlåta. Paulus (som då hette Saul) är ett exempel på detta från bibeln. Han förföljde de kristna aktivt (Apg 8:3) och tyckte det var bra att Stefanos dödades för sin tro (Apg 8:1). Trots allt detta så fick han nåd av Gud och skriver:

(Ef 1:7) I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.

Så ingen synd, inget brott och inget mord är för stort för Gud att förlåta. Är det då bara att säga förlåt, så är allt bra igen? Här är det viktigt att reda ut vad som läggs i orden “säga förlåt”. Om det menas att Gud endast vill att vi skall säga ordet förlåt, så är svaret på frågan nej. Det spelar ingen roll om jag säger förlåt, utan att mena det jag säger. Tänk dig att du vill att någon skall säga förlåt till dig och du får ett argt “förlåt då” tillbaka. Personen ångrar sig då inte. Han eller hon kanske rent av tyckte att det var rätt åt dig, men säger förlåt bara för att vinna på det eller slippa undan den trassliga situationen. Det är inte ordet förlåt som i sig är poängen, utan inställningen till det jag gjort.

Gud ser mitt inre och mina tankar, så det är omöjligt att lura eller manipulera Gud. Om jag tror att det går att lura Gud, så lurar jag bara mig själv. Gud ser vad som ligger bakom ordet förlåt. Han ser om det är en konsekvens av min ånger och förtvivlan över det jag gjort, eller om det är ett sätt att vinna på det eller ett slippa undan. Gud vill inte bara ha munnens förlåt, utan han vill ha hjärtats förlåt. Om jag säger förlåt utan att hjärtat är med, så är orden inget värt för Gud. Gud ser inte till det yttre, utan till det inre och det är detta som Jesus vill visa med denna liknelse.

(Luk 18:10) "Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Fötlåtet måste alltså föregås av en ånger. Att vända om från att ha tyckt att det jag gjorde var rätt, till att erkänna och inse att det var fel. Det handlar om att lägga ner sin stolthet och i ödmjukhet inse att jag var inne på fel väg. Det handlar om en omvändelse. Att släppa taget om sin stolthet och säga förlåt är aldrig lätt, men det är en befrielse att göra det.

(Matt 4:17) Från den tiden började Jesus förkunna: "Omvänd er. Himmelriket är nära."

Synda gör vi alla (Läs gärna mer om vad synd är här) och det kan vara svårt att veta vad jag skall göra av min ånger. Kanske vill ingen höra mitt förlåt, men vi kan alltid vända oss till Gud. Gud kommer inte med dom, utan med förlåtelse. Han vill att vi skall vända oss till honom med vår ånger så att vi kan ha gemenskap med honom och räddas. För han vill döma det onda men rädda dig!

(1 Thess 5:9) Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus,

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, försoning, räddning, Gud, kärlek, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är det omoraliskt att Jesus dog för våra synder?

Är det inte omoraliskt att Jesus dog för människors synder? Tar inte Jesus i så fall bort vårt ansvar? Man kan få förlåtelse för allt, men borde det inte vara mer moraliskt att stå för det man gjort i stället för att lägga skulden eller synden på Jesus? Dessa tankar är inte ovanliga, men det ligger ett missförstånd i resonemanget som jag skulle vilja reda ut.

Vi människor är ansvariga för våra handlingar. Gud har skapat oss med en fri vilja och ett ansvar. Även som kristen har jag alltså ett ansvar för mina handlingar. Jesus tog aldrig bort vårt ansvar när han dog för oss och det är heller inte så att jag som kristen lägger över ansvaret på Jesus för min skuld. Jag kan alltså inte säga att det är Jesus eller Guds fel att jag för fel. Jesus sa heller aldrig att han var syndig eller hade syndat. Med andra ord så är jag ansvarig för skuldens uppkomst.

Det Jesus däremot gjorde var att ta på sig syndens konsekvens. Han betalade av all vår skuld och skipade på så sätt rättvisan. Syndens konsekvens är lidande och Jesus tog den totala konsekvensen som bortvändheten mot Gud (kärleken) innebär. Med andra ord så tog han på sig helvetesstraffet för alla människors räkning. Varför gjorde han då detta? Jo, han gjorde det i kärlek, för att du och jag skulle slippa. Ingen behöver lida helvetet, eftersom straffet (konsekvensen) redan är utagerat. Det Gud vill är att försonas med oss människor. Han är inte ute efter att straffa någon.

Kan jag då få förlåtelse för allt? Ja, så är det. Det finns ingen synd som är för stor för att förlåtas. Att be om förlåtelse handlar också om att ta ansvar för sina handlingar. Det är att ångra det jag gjort och säga förlåt. Hade jag inte känt något ansvar för synden, så hade förlåtet inte varit mer än bara ord, för vem skulle kunna känna ånger och ärligt säga förlåt för något jag inte känner ansvar för?

(2 Kor 5:19) Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.

Gud har tagit ansvar för synden eller skulden och förlåtelsen erbjuds till alla. Jag väljer själv och ansvarar för om jag vill ta emot förlåtelsen eller inte. Förlåtelsen är en oförtjänt gåva, given i kärlek och som bara kan tas emot i tro.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, fri vilja, förlåtelse, jesus, kristendom, skuld, synd, bibeln, Gud, kärlek, moral, omoral
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Sträva inte…

Sträva inte efter att bli älskad, utan efter att älska.
Sträva inte efter att få, utan efter att ge.
Sträva inte efter att bli tjänad, utan efter att tjäna andra.
Sträva inte efter rikedom i det materiella, utan efter att ge kärlekens rikedom till andra.

Sträva inte efter berömmelse, utan efter att ge beröm.
Sträva inte efter att visa hur duktig du är, utan efter att visa andra deras bra egenskaper.
Sträva inte efter att upphöja dig själv, utan hjälp dem som ligger.
Sträva inte efter att vara duktig inför Gud, utan lita på hans förlåtelse.

Sträva inte efter att alltid vara lycklig, utan gråt med dem som gråter.
Sträva inte efter att alltid ha roligt, utan finns för den som är i desperationen.
Sträva inte efter att undvika lidande, utan lid med de som lider.
Sträva inte efter att undvika hån, utan ta på dig hånet för kärlekens skull.

Sträva inte efter stolthet, utan efter ödmjukhet.
Sträva inte efter att alltid ha rätt, utan sök sanningen.
Sträva inte efter att löna ont med ont, utan ge igen med kärlek.
Sträva inte efter att vinna en strid, utan efter att förlåta.

Sträva inte efter att klara av allt detta på egen hand, utan sök Gud och låt honom göra jobbet i dig.

(1 Thess 5:15) Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.

(Matt 6:33) Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mjukhet, sakärlek, lidande, förlåtelse, stolthet, ödnning, älskad, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, dikt Bild: FreeDigitalPhotos.net

Så älskar Gud världen!

Gud älskar oss människor otroligt mycket. Mycket mer än vi någonsin kan ana. Han har en sådan omsorg över oss att han gör vad som helst, bara vi närmar oss Honom. För Gud är det inte viktigt på vilket sätt det sker, bara att det sker. Vi är alla syndare och är därför redan dömda, eftersom det ligger en dom över allt ont. Men Gud vill dra oss till sig och är villig att ge alla nåd. Gud sträcker i kärlek ut sina armar till oss samtidigt som vi lever i synd. Jesus kärlek för oss är så stor, även när vi syndar, att han därför tog på sig det straff som vi egentligen förtjänar.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När Jesus dog för oss, så menas det inte att han dog den fysiska döden i vårt ställe. Vi kommer ju alla att dö förr eller senare. Han plågades visserligen fysiskt med tortyr, med det är många som utsatts för sådan behandling både före och efter hans död. De dessa människor däremot inte upplevt är den ofantliga ångest som inträffar, när det sista lilla hoppet försvinner, då Gud som är allt det goda vänder ryggen. Denna totala hopplöshet och fasa upplever inte människan här på jorden, eftersom Gud här ständigt håller ut sina armar åt oss. Men Jesus fick uppleva denna totala ångest och i ren desperation ropar Han: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46 och Mark 15:34). I detta ögonblick var han övergiven av Gud och totalt skiljd ifrån honom. I Bibeln talas det om två sorters död. Dels den fysiska döden, som är den död vi alla måste gå igenom. Men sedan finns det den eviga döden eller den andra döden.

(Upp 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

När det talas om att Jesus dog för dig, så innebär det att han tog på sig ditt straff och dog den andliga döden. Jesus led alltså i helvetet i ditt ställe! Han fick inte bara smaka lite av den andliga döden utan han fick svälja döden för alla människor. Du behöver därför inte komma till helvetet. Detta är redan fixat! Priset för dina synder är redan betalda. Gud vill inte döma dig, han vill rädda dig. Jesus har redan suttit i fängelse för dina brott. Så mycket älskar Jesus dig att han tar detta enorma straff, att känna helvetets alla plågor, bara för att han vill att du skall slippa detta. Så betydelsefull är du i hans ögon. Här visar verkligen Jesus sin kärlek till dig. Jesus vill vara din vän och han vill att du skall vara med honom i hans rike. Han har berett en plats för dig där. Allt är redan färdigt och fullbordat. Nu gäller det alltså bara för dig att lita på detta, så att du kan ta del av denna fantastiska kärlekshandling. Det ända du i hjärtat behöver säga är: ”Tack Jesus för att du led döden i mitt ställe!” Tro på att Gud älskar dig så att du inte går miste om hans enorma kärlek. Detta är det glada budskapet!

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När Jesus uppstod, så uppstod han alltså inte bara från den fysiska döden utan även från den andliga döden. Döden kunde inte hålla greppet om Jesus, eftersom det ingick i Guds plan.

(Apg 2:24) Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

Jesus lever! Döden är besegrad!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, jesus, förlåtelse, försoning, död, kärlek, religion, kristendom, bibeln, liv
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Förlåtelse - vägen till frihet

Jag har i dagarna haft samtal med människor om att förlåta. En sak har blivit väldigt tydlig. Den människa som har blivit skadad och sårad är den som bär på skuld och skam över det inträffade. Det borde vara tvärtom - att det är den som skadar som får stå med skam. Ett exempel på detta är den mobbade tioåringen. Det borde vara mobbaren som känner skuld och skam, men istället är det den mobbade. Någonstans inom den som blir mobbad finns ett sår som skriker - jag är föraktad, tydligen inte värd att älskas. Skammen leder till att man sluter det inom sig. Problemet är att man blir inte fri ifrån det. Det ligger där och gnager och tär. Det hindrar människan från att lita på andra, från gemenskap. När vi slutar att lita på våra medmänniskor och när vi slutar att riskera att bli sårade igen så gör vi oss onåbara för kärlek. Muren växer och människan blir allt mer ensam.

Hur bryter man den här onda spiralen? Hur blir man fri från den skam som kommer av att ha blivit sårad? Kan man någonsin lita på andra människor igen?

Förlåtelse kanske känns omodernt i vårt samhälle där vi kan utestänga människor från vår vänskapskrets på facebook eller strunta i att svara i telefonen eftersom vi har nummerpresentatörer. Men saken är att det finns inget mer effektivt i våra relationer än kärlek och förlåtelse. Att förlåta är att riva muren. Att förlåta är att sluta dölja sig bakom skydd och masker. Att förlåta är att återigen våga möta det som gör ont, för att bli fri ifrån det, för att avväpna det.

Att förlåta är både en process och ett viljebeslut. Att förlåta är aldrig detsamma som att tycka att handlingen var okey eller acceptera den. Förlåtelse kan börja med att inse att den handlingen var fel, för om inget fel har begåtts finns det ju heller ingenting att förlåta. Det här kan säkert tyckas självklart för vissa. Men för många som har blivit utsatta för övergrepp som barn så måste man först inse att jag själv inte bär skulden för det inträffade. Genom att se att det som har skadat en var fel så separerar man skammen och skulden ifrån sig själv och lägger den där den hör hemma - på förövaren.

När man väl inser var skulden ligger kan vi förlåta. Vi behöver välja att separera handlingen från den som har skadat. Det här innebär en del smärtsamma delar. När jag väl har förlåtit så kan jag inte gömma mig bakom en offerroll, jag ger upp min rätt till hämnd. Att förlåta är att välja att inte döma den andre eller tolka den andre utifrån den onda handlingen. Men att förlåta är också att välja att inte längre se sig själv utifrån ett offerperspektiv. Att förlåta är att sluta se på personen som förövare och börja se på den som medmänniska, som vår nästa.

Genom att inte förlåta kan man leva ett helt liv genom att skylla allt på förövaren. Man kan välja att låta sitt liv styras av det som har hänt. Men konsekvensen blir ensamhet, rädsla, bitterhet och ofrihet. Det finns människor som lever ett helt liv med hat och ilska i sitt hjärta. Hat och ilska som är helt förståelig. Förövaren har dock ingen aning om att den människan går och är arg. Förövaren har kanske glömt eller förträngt allt som hände för länge sedan.

Jag tror det var CS Lewis som sade: "Att förlåta är att släppa en fånge fri och när man väl har förlåtit så inser man att den fången var man själv". Att förlåta är att bli fri! Det är att bli fri från framtida påverkan av det onda som en gång hände en. Att förlåta är att än en gång utsätta sig för att älska, att bli älskad och att bli sårad.

Finns det saker som är oförlåtliga? Jag kan tänka mig att det finns saker som människan inte mäktar med att förlåta på egen hand. Jag är dock helt övertygad om att det finns en som kan hjälpa - Jesus! Han vill kärlek, han vill kärleksfulla relationer och han vill att vi förlåter varandra. Så som han har förlåtit oss vill han att vi förlåter varandra.

I mitt hjärta har Jesus kommit med kärlek, en kärlek som har smält bort min bitterhet och mitt hat mot de som har gjort mig illa. Det fanns saker som jag inte mäktade med att förlåta, som hade gjort mitt hjärta hårt, vilket ledde till att jag hade svårt om inte omöjligt att lita på människor. Jag är idag sårbar igen för jag väljer att lita på människor, att älska och att bli älskad. Ett liv i frihet från min brutenhet och från skammen.

Om du har lidit för att andra människor har skadat dig så vet jag att Jesus vill ta bort all ilska, bitterhet, rädsla, ensamhet, ångest och hat ur ditt hjärta. Jesus vill komma med kärlek, frid, glädje och upprättelse. En kärlek som kommer att smälta bort det hårda. Han vill att du ska se på dig själv så som han ser på dig - som hans älskade barn och han vill att vi ska se på vår nästa på samma sätt.

Om du vill så får du gärna be med mig: Jesus, Herre, du ser mina sår, min skam, min brutenhet. Herre jag ber att du fyller mitt hjärta med din kärlek. Herre jag ber att du hjälper mig att förlåta den som jag inte själv mäktar med att förlåta. Jesus jag tackar dig för att du har förlåtit mig och jag ber nu om att du hjälper mig att förlåta andra. I Jesu namn. Amen

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, nåd, skuld, skam, jesus, frihet, relationer, Gud, kristendom, religion, psykologi

Hur finner jag sanningen?

Det finns så många olika uppfattningar om andlighet och det fysiska, men hur skall jag veta vad som är sant? Det är ingen lätt fråga, men jag tänkte ge ett perspektiv på saken.

Ett barn tolkar det den upplever utifrån tidigare erfarenheter precis som en vetenskapsman gör. Erfarenheterna i livet formar en världsbild eller en tro om hur allt hänger ihop. Alla människor har en världsbild och utifrån vår världsbild tolkar vi den verklighet vi upplever. Våra erfarenheter formar med andra ord en tro och genom denna tro tolkar vi sedan vår omvärld. Man skulle kunna se det som att vi alla ser världen genom olika glasögon, vår tro.

Många kan se samma sanning men tolka den på olika sätt, så alla tolkningar av det vi ser och upplever är inte sanna. Tänk dig att du har ett par blå glasögon på dig. Gul färg kommer du då att tolka som grönt. Den som har röda glasögon kommer att säga att samma färg är orange, medan den med ofärgade glasögon kommer att uppfatta det gula som gult. Det finns alltså en objektiv sanning, men vi ser den på olika sätt. Den som har blå glasögon kanske säger att gult inte existerar, medan den som har röda glasögon säger att gult är orange, men inget av det är sant. Att de drar dessa slutsatser utifrån deras glasögon är däremot helt logiskt. Men sanningen är att det finns ett rätt sätt att tolka det vi ser. Det finns en objektiv sanning. Jesus talar om detta med tro utifrån ögat.

(Matt 6:22) Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Hur finner man då sanningen? Hur gör jag för att låta de blå glasögonen bli mer och mer ofärgade? Svaret är ödmjukhet. Ödmjukhet är vägen till att finna sanningen. Så fort stolthet och högmod kommer in i bilden färgas mina glasögon och jag ser inte längre klart. Den världsbild jag har måste kunna prövas, för om den är sann så består den provet. Det är också därför som ödmjukhet är så viktig inom vetenskapen.

(Ords 11:2) När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.

Jesus gjorde många stora anspråk och ett av dem är när han säger att han är sanningen (Joh 14:6). Han säger alltså inte bara att han talar sanning, utan att han är sanningen. Med andra ord så säger han: ”Om ni söker efter sanningen så sök efter mig! Jag är den ni söker men som ni misstolkar! Den som tar emot mig, tar emot sanningen!”

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Menar jag med detta att alla kristna är ödmjuka och alla som inte är det är stolta och högmodiga? Nej, absolut inte. Alla faller vi i högmodets grop och det är en grop som håller mig borta från sanningen och från Jesus oavsett om jag är kristen eller inte. Men den som i en ödmjuk stund öppnat upp sig och tagit emot Guds kärlek och förlåtelse, får glasögonen förändrade och förvandlade. Jesus renar våra glasögon och gör oss fria. Det är vi själva som sedan smutsar ner dem genom vår stolthet.

Förlåtelse kan endast tas emot i ödmjukhet precis som sanningen. Jesus står för både förlåtelsen och sanningen. Han kom för att befria oss, inte för att döma oss, och han kom med sanningen i ödmjukhet.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, förlåtelse, ödmjukhet, vetenskap, tro, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är förlåtelsen orättvis?

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur förhåller vi oss till synden?

Synd är ett laddat ord och det kan ha sina förklaringar. En orsak är att den gnager på vår stolthet. Vi vill alla vara utan brister och vi försöker också dölja de brister vi vet om. Om någon pekar på en brist jag har får min stolthet en törn. Frågan blir då, hur jag skall förhålla mig till detta?

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.

Bibeln talar om synd och att vi alla har del i den. Vi har alla gått våra egna vägar i syfte att tjäna oss själva istället för att tjäna andra i kärlek och i stället för att tjäna det goda, kärleken. Vi har alla missat målet med vår strävan. (Läs gärna mer om vad synd är i inlägget: Vad är synd?)

Synd, det onda, att inte gå Guds vägar att tjäna kärleken, är som ett gift som sprider sig. Den förstör och förgör där den går fram. Den bryter upp relationer och splittrar, den sprider rädsla och skräck, den föder ilska och hat, den vill alltid vinna något själv på varje situation, den ser alltid till sitt eget först, den ser ner på andra och upphöjer sig själv och det värsta är… att vi alla har detta i oss.

(1 Joh 1:9) Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Jesus kom inte till världen för att döma och straffa oss. Han kom med försoningen. Han kom med en utsträckt hand till oss alla. Gud som är kärlek, vill förlåta oss för att vi har vänt honom ryggen, att vi har vänt kärleken ryggen.

Vad gör vi då med synden? Det finns tre sätt att förhålla sig till synden och jag tänkte beskriva dem med en liknelse.

Tänk dig att du är hos en läkare som också är kirurg. Läkaren ser bekymrat på dig och säger ”Du har fått cancer”. Han berättar att cancern är allvarlig och kommer med säkerhet att leda till döden. Du blir bedrövad över detta besked, men då berättar läkaren att han med ett ingrepp kan skära bort det onda. Han säger: ”Om du låter mig operera dig så kommer du att överleva”. Du kommer hem och berättar detta för dina vänner. Den ena vännen säger då: ”Lita inte på den där kirurgen. Nej, ta en öl istället, så bli du av med din cancer. Förresten är din cancer inte värre än någon annans.” Den andra säger då: ”Vad då cancer? Tro inte att du har cancer. Han vill bara tjäna pengar på oss genom att ge oss ångest. Nej, det finns inget som heter cancer, det är bara ett påhitt.” Den tredje vännen säger då: ”Lyssna inte på dem, utan lita på läkaren. Säger han att du har cancer så har du det. Han ljuger inte för han är god och vill dig väl. Låt honom operera dig så behåller du livet.”

Den första ser sin skuld, men vänder sig till fel ställen för att bli av med den. Den andra vägrar tro att det finns en skuld. Den tredje visar på sanningen som leder till livet. Lyssna på den goda läkaren. Han vet vad han talar om, han är god och vill dig väl. Han är inte ute efter att upphöja sig själv utan han vill hela dig. Han vill försonas med dig och upprätta en brusten relation!

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om synd, syndernas förlåtelse, förlåtelse, liknelse, Gud, Jesus, bibeln, religion, kärlek, kristendom

Ska vi döma eller inte?

Är det fel att bli arg eller döma? Kanske tycker du att det är självklart eller så kanske du tycker att man skall behålla ilskan inom sig. Vad säger bibeln som saken?

(Luk 6:37) Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Jesus säger att vi inte skall döma, men vad innebär det? Skall vi låta bli att bli arga? Skall vi inte säga ifrån när någon bär sig illa åt? Många har missförstått detta bibelord som att det skulle vara fel att bli arg eller säga ifrån, men det är inte detta som Jesus menar med att vi inte skall döma. Jesus själv var till exempel arg på de som hade gjort hedningarnas böneplats till en handelsplats eller ”rövarnäste” (Mark 11:15-19). Jesus var heller inte rädd för att säga sanningen, oavsett om sanningen inte alltid var så diplomatisk (Matt 12:34).

Tvärtom så är det sunt att bli arg på det onda och säga ifrån. Det viktiga är däremot att skilja skulden från förövaren. Vi skall bli arga på det onda och döma det onda för att visa att det är ont. Domen är viktig för att visa på rätt och fel. Om vi inte dömer det onda eller en handling, så kan vi inte heller förlåta, eftersom det då inte finns någon skuld att ta bort. Förlåtelsen föregås alltså alltid av en dom. Så är det också för Gud. Han har funnit oss alla skyldiga och domen har fallit över våra liv.

Vad menas då med att vi inte skall döma? Jo, det handlar om att jag skall bli arg på det onda och döma handlingen, men att jag skall släppa förövaren fri. Jag måste släppa taget om den som gjort mig illa. Jag skall alltså inte döma människan.

Innebär nu detta att vi skall avskaffa rättssystemet och att ingen skall straffas för brott? Nej absolut inte. Rättssystemet är från Gud och något han har implementerat. Rättvisan är med andra ord viktig för Gud.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar.

Paulus skriver i nya testamentet om hur vi skall förhålla oss till rättssystemet.

(Rom 13:4) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

Rättssystemet är implementerat för vår skull i kärlek. Jesus kom inte för att ta bort rättssystemet eller sätta det ur spel. Däremot så kom han med förlåtelsen. Han kom med en utväg ut ur domen. Gud steg ned från sin domstol och kom ned som en vän och betalade av all den skuld som fallit genom domen. Eftersom Jesus kom med förlåtelsen till oss, så skall också vi förlåta de som står i skuld till oss. Vi skall följa Jesus spår, att skilja det onda från de som gjort oss illa och komma med förlåtelse.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, rättvisa, förlåtelse, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net