söndag 25 september 2011

En andlig enhet


Hur kommer det sig att det är oenighet mellan kristna? Borde inte de vara bäst på att hålla sams om nu kristendomen är sann? För se som de bråkar… Dessa röster hörs alltför ofta och det värsta av allt är att det ligger mycket i orden.

Det onda vill förstöra och splittra. Där goda och kärleksfulla relationer finns, där vill det onda slå sönder och skapa fiendskap. Kärleken är det som förenar oss och för oss närmare varandra till en nära relation. Genom kärleken så blir vi ett med varandra. Men när vi börjar fokusera på våra olikheter och tålamodet brister, så slits så lätt relationen i stycken. Vi börjar jämföra oss med varandra och relationen börjar mer likna en strid. Det är då det är så viktigt att söka den kärlek som förenade från början. Vi får aldrig, aldrig glömma den kärleken.

På samma sätt är det med relationerna i en församlingen eller mellan församlingar. Vi kristna är alla ett genom den nåd som vi har fått.

(1 Joh 4:15) Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Guds kärlek är det som fört oss samman. Så lätt börjar vi jämföra församlingar med varandra. Röster börjar då höras som: ”Vår församling är närmre Gud än er!” eller ”Er teologi är sämre än vår!”. Allt detta leder ingenstans utan endast till splittring. Det onda vill att vi ska fokusera på våra olikheter och att vi ska tro att alla andra ligger längre ner på Guds skala. Men inför Gud är vi alla ett. Vi är förlåtna människor med brister.

(Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När striden blossat upp är det så viktigt att söka efter den enhet som förde oss samman. Det vi ska söka är kärlek och försoning. Vi måste söka den kärlek som skapade enheten från början. Med andra ord så måste vi söka Gud och riva ner all bitterhet och stolthet. Att ha rätt i allt har ingen. Ingen ser hela sanningen. Därför är det viktigt att kunna lägga ner stridsyxan för enhetens skull. Vi kan inte skapa splittring bara för att hävda det som är rätt, för Gud vill att vi ska behålla den enheten han har gett oss genom det Jesus gjorde.

(Ef 4:1) Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

Enheten är alltså otroligt viktig för Gud. Herre, låt oss ha tålamod med varandra. Hjälp oss att fokusera mer på den kärlek som förenar oss än på olikheterna. Hjälp oss att förbli ett med varandra och visa varandra kärlek och respekt.

(1 Joh 4:11) Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: