Är kärlek en handling?

Vi alla vet att kärlek är något gott, men vad är kärlek egentligen? Är det en handling eller är det kemiska processer i hjärnan? Vad är det som vi alla längtar och söker efter?

Alla människor vill vi bli bekräftade och älskade. Det är ett behov vi har oavsett hur gamla vi är. Ett litet barn gläder sig åt förälders leende och en gammal man av en omfamnande kram. Är då kärlek en kram eller ett leende?

En kram kan ha så många olika drivkrafter. Jag kan ge en kram för att jag känner mig tvingad till det. Jag kanske tycker det skulle se illa ut om jag inte gav en kram. Jag skulle då inte se så kärleksfull ut inför andra och det vill jag ju vill framstå att vara. Kanske ger jag kramen för att visa hur fantastiskt kärleksfull jag är. För att alla ska förstå vilken förträffligt god person jag är. Jag kanske också tycker att jag minsann är mycket mer kärleksfull än andra, som inte ger några kramar. Om alla bara hade varit lika kärleksfulla som jag så skulle världen se mycket bättre ut…

Nej, kärlek är inte en handling. Till och med en kram kan ha tvång och egoism som drivkraft. Att göra kärlek till en handling gör att kärleken urholkas till tomhet. För vem skulle beröras av ett ”Jag älskar dig” om jag visste att drivkraften var egoism eller att tvång låg bakom orden? Det går inte att göra kärlek till en handling, eller till kemiska processer i hjärnan, utan att ta död på vad kärlek i grunden är.

Kärlek är precis som tvång och egoism en drivkraft, men kärleken är varken lagbunden eller egoistisk. Kärlekshandlingen är en konsekvens av kärleken och inte kärleken i sig. Kärlek hör samman med frihet, för det går inte att tvinga någon att älska. Att älska är alltså att vara fri och frihet är en förutsättning för kärleken.

(Mik 6:8) Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.

Gud begär att vi ska drivas av kärleken. Är det då inte så att han här försöker tvinga oss till att älska? Nej, han vill inte att vi av tvång ska göra ”goda” handlingar, utan att vi ska göra det goda för att vi älskar och vill. Han vill att vi ska vara fria. Att drivas av kärlek är att älska för att att jag vill ge av mig själv till någon annan. Gud vill att vi ska leva i den kärleken och att vi ska bli ett med den.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Räcker det då inte att bara vara kärleksfull? Varför måste man hålla sig till Gud? Varför blanda in Gud i det hela? Han är väl ändå helt onödig? Nej, Gud är precis det, som det handlar om. Han är den kraft vi ska drivas av. Han är den som vill bli ett med dig och vara i dig. Han är den vi ska följa. Det är i grunden honom vi längtar och söker efter. Det är därför vi ska hålla oss till honom. För han är godhetens källa. Han är kärleken!

(1 Joh 3:24) Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Guds bud, frihet, tvång, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, lag, kram