Var finns vilan?

Vi har så ofta kraven på oss att vi ska prestera, duga, räcka till, klättra i karriären och vara lyckade. Kraven jagar upp oss, stressar oss, ger oss ångest och bränner ut oss. Men var finns då vilan?

Livet är lite som att klättra på en bergssluttning. Jag kämpar emot gravitationen och försöker hålla mig kvar. Jag är rädd för den och vad den kan göra med mig. Jag letar efter nya bättre tag när jag känner att jag tappar greppet och tappar kontrollen. Jag ser nya grepp som ser bättre ut och försöker komma dit för att vila och få kontroll. Vissa kämpar med att bara hålla sig uppe på bergssluttningen utan att falla, medan andra siktar mot att bestiga berget och övervinna kampen.

Men det stora problemet är att kampen aldrig tar slut. Det finns ingen topp att bestiga utan den är bara en illusion. Vi luras också att tro att nästa grepp kommer vara så bra att jag slipper ta ett nytt. Men sanningen är att inget grepp är så bra så att jag kan vila fullt ut.

Livet blir en ständig kamp och kämpande efter vila, men problemet är att kämpandet gör att jag kommer längre från den vila jag söker. Jag blir helt slut av jagandet efter nya grepp och klättrandet mot ”toppen”. Klättrandet på detta berg är allt vi känner till för det är det liv vi lever. Vi är rädda att tappa kontrollen. Rädslan driver jakten efter kontrollen, för jag tror att kontroll är lösningen att bli fri från rädslan. Men mitt strävande efter kontroll tar mig längre ifrån den vila och frid jag söker.

Var kommer då Gud in i bilden? Jo, Gud är gravitationen. Han är den kraft som drar oss till sig. Han vill befria oss från kampen på bergssluttningen och att vi ska få vila i hans famn, hans skyddsnät. Men vi är rädda för att tappa kontrollen och rädda för vad gravitationen kan göra. Gud säger till oss: ”Släpp taget och vila i min famn. Berget ger dig ingen vila. Jag vill ge dig vila. Jag älskar dig!” Men frågan är, litar jag på honom? Är han inte livsfarlig? Vill han inte bara ta kontrollen ifrån mig? Älskar han mig verkligen? Vågar jag släppa taget? Håller skyddsnätet?

Att släppa taget handlar om att ge upp egna strävanden och strävandet efter kontroll. Att lägga sitt liv i en älskande famn hos en allsmäktig Gud. Han vill bära oss genom svårigheter och leda oss i livets mörkaste stunder. I hans närhet finner vi tröst, frid och vila, precis som ett barn som blir tröstad av sin förälder.

(Jes 40:11) Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt.

Det är så många gånger i livet som vi känner oss jagade. Jagade av måsten, krav, rädslor, otillräcklighet och det som vi tror är viktigt i livet. Men Gud vill att vi ska se det som verkligen är viktigt i livet. Han vill dra bort oss från rädslans kamp mot kontroll och till hans famn av gemenskap, vänskap, kärlek och vila.

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.

Göran