Varför drabbas kristna av lidande?

Världen är fylld av lidande. Det är ondska, naturkatastrofer och olyckor. Kristna verkar drabbas av detta lika mycket som andra. Hur kommer det sig att det är så, om nu Gud finns? Varför räddar han inte dem? Funkar det inte att be Gud om hjälp? Jag tänkte ge min syn på detta med räddning.

För det första så är det viktigt att komma ihåg att det inte innebär en gräddfil i livet att vara kristen. Det är inget som gör livet lättare, utan många gånger faktiskt svårare. Det är inte ett liv fritt från lidande och här är det bara att ta Jesus som exempel. Hans liv var fyllt med lidande, minst sagt. Men varför måste det vara så?

Att följa det goda eller kärleken innebär att jag ibland måste ta på mig lidande. Tänk dig att en vän till dig blir utfryst och baktalad på ditt jobb. Om du i det läget ställer dig på din väns sida, så riskerar du att också bli utfryst och baktalad. Om du då flyr rädslan att bli ensam genom att inte ställa dig på din väns sida är inte kärlek. Kärlek är att följa det goda trots att det innebär lidande.

(Matt 16:24) Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.

Men varför räddar då inte Gud kristna från olyckor, jordbävningar och döden? Varför räddar han inte dem som ropar efter honom? Frågan är, vad innebär det att bli räddad? Är det att inte dö en fysisk död? Eller är det att inte dö en andlig död? Den fysiska döden innebär att kroppen skiljs från själen/anden. Den andliga döden innebär att vi skiljs från allt som är gott. Med andra ord så innebär det att vara helt skiljd från Gud. Ur vårt mänskliga perspektiv så är det så lätt att bara se till det fysiska livet, men om den verkliga faran egentligen är den andliga döden, så kan man se på händelserna ur ett annat perspektiv. För Gud är det ingen tvekan om vilken död som är den värsta. Han har gjort allt för att vi ska slippa den andliga döden.

Många ropar efter Gud i kriser och i lidandet. Jag har själv gjort det. Ropet på hjälp är en kapitulation och blir en inkörsport för Gud att nå oss. Kärlek är det som lindrar i lidandet och vi har lättare att uppskatta den. Kriser skakar om oss, men de gör att vi får ett annat perspektiv på livet och vad som är viktigt. Kärlek, gemenskap och vänskap blir mycket viktigare.

Nu säger jag inte att lidande är gott i sig eller att Gud är den som startar jordbävningar. Men Gud använder lidandet för att nå oss med sin kärlek. Jag tror också att om ingen hade valt bort Gud och Gud hade haft all makt över jorden, så hade paradiset bestått och då hade vi inte behövt oroa oss för någon jordbävning. Gud vill inget hellre än att vi ska slippa lidande och det är därför han förberett en plats för oss alla i hans rike.

(Ps 50:15) Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

Gud svarar på ditt rop på hjälp. Han kanske inte räddar dig på det sätt du tror, men han kommer med sin arm och drar dig upp från mörkret. Han kommer med sin kärlek. Han är kärlek och han vill inget hellre än att rädda dig från det som leder till döden. Han dog i ditt ställe, för att han älskar dig så.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om lidande, död, räddning, kärlek, bön, korset, kristendom, Gud, Jesus, naturkatastrofer, katastrofer, Haiti, bibeln, religion, hjälp