Gud är sanningen

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6). Jesus som är Gud säger inte bara det som är sant, utan han är sanningen. Han är det sanningen är, men vad innebär det att Gud är sanningen?

Sanningen har många egenskaper. Sanningen är evig, odödlig, orubblig och absolut. Jag kan ta emot det som är sant genom att tro på sanningen. Om jag inte skulle ta emot sanningen så kommer den inte få mig att uppfatta den verklighet som existerar och det kan leda mig fel i livet. Tänk om jag exempelvis inte skulle tro på en läkare som säger: ”Du har fått en godartad tumör som vi behöver operera bort”. Skulle jag inte ta emot den sanningen utan fly ifrån den genom förträngning, så skulle det leda till min död. Men sanningen kan vi inte ändra på genom flykt, utan den står orubbligt fast. Sanningen är.

Att Gud är sanning innebär att Gud är evig, odödlig, orubblig och absolut. Gud tas emot genom tro. Att inte genom tron ta emot Gud får mig att inte uppfatta den verklighet som existerar och det leder mig fel i livet. Innebär det då att den som inte tror på Gud inte kan uppfatta sanningar? Nej, naturligtvis inte, men det är ett verk av Gud att vi ser det som är sant. Gud är alltså mycket mer närvarande än vad vi tror. Det är ett verk av Gud att vi tror på honom. Gud ger oss den klarhet som vi upplever när vi ser sanningar. I Guds ljus ser vi det som är sant. Gud vill att vi ska söka honom som är sanningen och ljuset, men att komma närmare sanningen får också konsekvenser.

När jag närmar mig sanningen kan det innebära att jag tvingas inse att jag har fel, eller att jag ser att det jag gjort är fel. Min stolthet sätts på spel. En skyldig brottsling som står inför rätta och är rädd att sanningen ska komma fram har bara ett alternativ, nämligen att fly in i lögnens mörker. På samma sätt är det för oss alla, medvetet eller omedvetet. Det är när jag försöker dölja mina fel och brister genom att ljuga som jag tvingas fly från sanningen och in i mörkret. Det är min stolthet, min rädsla att vara felbar och min rädsla för domen som driver mig till att ha min tillflykt i stoltheten och lögnen. Om jag har fel, hur skulle jag i så fall kunna bära den skuld jag har? Jag kan alltså inte tro att jag har fel. Men det är en tillflykt som bara för mig längre bort från sanningen och ljuset och allt längre in i mörkret. Ett mörker som skapar förvirring. Där sanningen inte är, utan där lögn råder, råder förvirring.

(Joh 3:20) Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

Inte sällan känner brottslingar som flytt från lagen en befrielse när de tillslut blir tagna. Äntligen slipper de fly. Det är när de till slut ger upp efter alla försök att fly som befrielsen kommer. Gud är sanningen och han är den som ger ljus i vårt mörker. Han är den som söker oss och vi är de som gömmer oss. Det är när jag slutar att fly för Gud och när jag ger upp för sanningen som han kan verka i mig. Det är när jag är som mest sårbar, tagen på bar gärning, när stoltheten är krossad och när jag är som minst som Gud kan nå mig med sitt ljus. Det är när jag tar emot sanningen som jag inser min skuld. Det glada budskapet är att Gud inte kommer med dom, utan med utsträckta armar. Det är då jag inser att den sanning som jag flytt är en Gud som kommer med frid, frihet och nåd. Det är en Gud som älskar dig mycket mer än du anar.

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, tro, frid, frihet, Gud, dom, stolthet, rädsla, Jesus, religion, rättegång, bibeln, kristendom, Anders Behring Breivik

Image: dan / FreeDigitalPhotos.net

Var inte rädd

Det är så mycket som gör oss rädda. Alltifrån rädslan för vad andra ska tycka om mig till rädslan att förlora sitt liv. Ingen är immun för rädslor, för när vi minst anar det så stormar det i livet.

Hopp och rädsla är båda kopplat till en tro på att något som inte har hänt kommer att hända. Hopp har sin grund i tron på att något bra som inte har hänt kommer att hända, medan rädsla har sin grund i tron på att något dåligt som inte har hänt kommer att hända. Rädslan driver bort hoppet, medan hoppet ger rädslan mindre plats. Både rädsla och hopp har alltså sin grund i vår tro på en framtid vi inte kan se.

(Heb 11:1) Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Rädsla och hopp är alltså starkt kopplat till vår tilltro till framtiden eller med andra ord om vi ser med hopplöshet eller med hopp mot framtiden. Om jag känner en tilltro eller ett hopp inför framtiden så kommer jag inte vara rädd. Men vad är det då jag sätter mitt hopp eller tilltro till? Är det min lön, ekonomin, börs konjunkturen, försäkringar eller välfärdssystemet? Eller är det familj, vänner eller äktenskapet? Eller sätter jag mitt hopp eller tilltro till mig själv när jag ser mot framtiden? Världen runt omkring oss kan skaka. Jag kan förlora jobbet, ekonomin och börser kan krascha, vänner kan dö, äktenskapet kan leda till skilsmässa och jag själv kan misslyckas med det jag vill göra. När det skakar som vi har satt vår tilltro till, så kommer rädslan och hopplösheten över mig.

I min strävan att på egen hand försöka klara mig, så blir jag rädd för att hjälpa andra eller vara generös för kanske skulle det kunna stjälpa mig. Jag vill inte hjälpa andra om det skulle leda till att jag riskerar min egen överlevnad eller mitt eget välstånd. Jag är då rädd att inte nå mitt mål att överleva och leva gott. Rädslan får mig alltså att bli självcentrerad. Den tränger undan den kärlek jag har, eftersom all energi går åt till att föda och hjälpa mig själv mot mitt mål av överlevnad och välbefinnande. Genom min egoism försöker jag finna nytt hopp.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Nu är det inte så att det är fel att ibland bli rädd. Problemet är när rädslan får styra mitt liv, för då kommer det jag är rädd för att vara det som styr mig. Jag blir slav under det jag är rädd för. Om jag är rädd att förlora mina pengar så kommer pengarna att få makt över mig och mitt liv kommer att vara centrerat runt pengar. Om jag är rädd för att dö så får döden makt över mig och mitt liv kommer att centreras runt att försöka leva sunt och länge.

(Luk 12:32) Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.

Gud vill befria dig från all rädsla och allt det som binder och förslavar dig. Han vill ge dig ett hopp inför framtiden. Ett hopp som befriar dig från den rädsla som binder dig och ett hopp som aldrig sviker, dör eller kraschar. Ett hopp om ett evigt liv! Gud står fast när världen stormar. Vågar du sätta din tillit, din tro, ditt hopp på honom som har besegrat världen? Hur mörkt och hopplöst ditt liv än kan se ut så har han en plan och ett hopp för dig. Ta emot det Gud vill säga till dig: ”Var inte rädd. Jag är med dig och jag vill ge dig ett nytt hopp”.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, hopp, mörker, ångest, liv, död, egoism, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, räddning

Image: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

Vägen ut ur otryggheten

Trygga vill vi alla vara och vi har lätt att känna oss trygga när vi tror att vi har läget under kontroll. Men kan vi verkligen ha läget under kontroll? Har vi makt att kontrollera vår omgivning?

Vi människor tenderar att sträva så efter att kontrollera både oss själva och vår omgivning, men vi stävar efter en illusion. Vi kan inte kontrollera allt som sker och inte sällan skapar vårt kontrollbehov bara ännu mer problem än vad vi försöker lösa. Jag tänkte återge den berättelse som Sven Reichmann skriver i sin bok ”Ha det så bra”.

Du lyckas av en händelse komma över den äkta målningen ”Mona Lisa” av Leonardo da Vinci för nästan inga pengar alls. Du gläder dig över tavlan och hänger den på en fin plats i vardagsrummet. Du visar stolt upp tavlan för dina vänner, som blir gröna av avundsjuka. Du mår bra och du känner dig smart och stolt över att du lyckats få den så billigt. Men lyckan varar inte länge…

Du inser snart att du har en av världens mest berömda tavlor hemma i ditt vardagsrum och du förstår att ryktet kommer att sprida sig om ditt fynd. Du blir misstänksam mot människor som du tycker beter sig konstigt på gatan utanför. Du ringer då och skaffar vakter som ska patrullera utanför ditt hus. Lugnet lägger sig när du nu känner att du har kontroll. Men då blir du misstänksam mot de vakterna du anställt och misstänker nu dem för att vilja åt tavlan. Du anställer fler vakter så att de nya vakterna kan hålla koll på vakterna du misstänker. Dagarna går men du känner dig inte helt trygg. Tanken slår dig att någon kan gräva gångar under din trädgård för att komma åt tavlan. Du ringer då efter en byggfirma som förstärker ditt hus med pansar och tjocka väggar så att ingen ska kunna bryta sig in. Du försöker vara förutseende med alla de scenarion du kan komma på hur tavlan skulle kunna stjälas, så du fortsätter med att byta till skottsäkra fönster som inte går att öppna och bygga höga murar runt huset med taggtråd. Till slut blir du rädd för att gå ut. Du kan ju bli utpressad eller dödad. Det hela slutar med att du sitter vid din tavla, i ditt vardagsrum...

Historien är tillspetsad, men den har en mycket bra poäng. Tavlan kom till dig som en gåva, men ångesten och kontrollbehovet skapade bara ett fängelse. Det var inte längre du som ägde tavlan, utan tavlan ägde dig. Så ofta försöker vi lösa vår ångest med kontroll och ännu mer kontroll. Problemet är bara att ångesten inte försvinner. Men vad är då vägen ur ångesten till friheten? Hur tar vi oss ut ur otryggheten?

Gud vill att vi ska vara fria och inte fångas i ångestens grepp. Därför vill han att vi ska söka honom och att vi ska lita på honom. Låt vakterna gå hem och låt dina murar falla. Du gör dig sårbar, men du låter också det verkliga livet nå dig istället för fängelsets mörker som kontrollen gav. Gud ger dig många och dyrbara gåvor, men låt inte gåvorna få makt över dig, utan gläd dig åt de gåvor du har.

(Matt 6:33) Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kontroll, ångest, makt, frihet, trygghet, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion, gåva

Bild: sakhorn38 / FreeDigitalPhotos.net

Varför är tron på Jesus annorlunda mot andra religioner?

Vad är det egentligen för skillnad mellan den kristna tron och andra religioner? Är det inte i grund och botten samma drivkrafter som tar sig olika uttryck? Det är inte ovanligt att den kristna tron klumpas ihop med andra trosuppfattningar, men det finns en avgörande skillnad.

Vad skiljer då den kristna tron från andra religioner och livsåskådningar? Jo, i alla andra religioner och livsåskådningar så handlar det om att du ska prestera för att duga inför gud eller människor. I religioner är det gud eller gudar som du måste utföra vissa handlingar gentemot för accepteras. Gudarna måste blidkas. Det handlar om att utföra vissa handlingar för att nå en högre status eller för att undvika bestraffning.

Livsåskådningar som inte tror på någon gud eller andevärld behöver prestera för andra människor för att lyckas i livet. I denna världen handlar det om att göra rätt, se rätt ut, säga rätt saker, äga rätt saker... Vi är vad vi gör och vad vi äter. Om jag känner mig dålig, skuldbelagd eller inte älskad så blir lösningen att se bättre ut i andra människors ögon. Genom människors acceptans blir jag mer värd.

Muslimen vill bli accepterad av Gud och ateisten vill bli accepterad av andra människor. När det gäller den kristna tron så är Gud den som har presterat. Det finns inget du kan göra för att han ska älska dig varken mer eller mindre. Kristen tro handlar om en relation med en Gud som älskar dig och inte om en religion där du måste prestera för att vara älskad. Hans kärlek har du redan. Du är redan högt aktad av honom. Du är hans ögonsten. Det var därför som Jesus dog och tog ditt straff på sig.

(Matt 19:26) Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt [att komma in i himmelriket genom egna prestationer], men för Gud är allting möjligt.”

Det enda vi behöver göra är att i ödmjukhet ta emot Guds försonande hand , för ingen kommer till Guds rike av egna prestationer. Ingen kan vara stolt över att hamna i himmelriket, för det beror inte på vad vi gör här i livet, utan på det Jesus gjorde för oss. Kristen tro handlar inte om att bygga på vår stolthet, utan om att i ödmjukhet vända sig till Gud. Vem kan vara stolt över att bli räddad? Kristen tro handlar om att ge upp sina egna prestationer, för Gud älskar inte dig på grund av det du gör, utan han äskar dig för den du är i hans ögon. Hans kärlek ställer inga villkor. Ingen annan religion eller livsåskådning kan ge den frid det innebär att vara älskad villkorslöst.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd,

Om det är detta presterande, kravet på det rätta handlandet eller stoltheten och högmodet som du förknippar med religion, så handlar inte den kristna tron om det. Jesus kommer med försoning till en brusten värld. Han kommer med sin villkorslösa kärlek i en värld full av villkor.

Se Jefferson Bethkes dikt:



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, kristendom, relation, religion, ödmjukhet, stolthet, Jesus, Gud, kärlek, bibeln

Kommer vetenskapen vinna mot Gud?

Är det så att vetenskapen ständigt vinner mark, medan Gud sakta men säkert förlorar mark? Behövs inte Gud längre, nu när vi har vetenskapen? En vän till mig sa en gång: ”Jag tror inte på Gud. Jag tror på vetenskapen.” Stämmer det att Gud håller på att förlora mot vetenskapen?

Inte sällan plockas exemplet fram om blixten för att visa hur vetenskapen vinner mark. Blixten är inte en konsekvens av guden Tors hammare utan man har funnit en naturlig förklaring till blixten. Att vetenskapen till slut kommer att segra är många ateister mycket säkra på och Stephen Hawking, forskare i kosmologi, förklarar saken så här:

”Det är en fundamental skillnad mellan religion, som är baserat på auktoritet och vetenskap som är baserat på observationer och förnuft. Vetenskapen kommer att vinna, eftersom den fungerar”

Men är det då så att vetenskapen står i konflikt med Gud? Forskning bygger på metodologisk naturalism, vilket innebär att man bara söker förklaringar i naturliga orsaker. Man studerar naturens lagbundenhet och försöker ge förklaringar som följer naturens ”regler”. Ett sätt man försöker förklara bort Guds existens och makt att ingripa är alltså att i stället ge en naturlig förklaring.

Men det finns ett enormt problem med att förklara allt verkligt med naturliga förklaringar som följer en lagbundenhet. För det första så kan vi inte ha en fri vilja. Eftersom vår hjärna är lika lagbunden som resten av naturen så styrs även våra egna handlingar av naturlagar. Dessa naturlagar styr oss och vår upplevelse av att vi kan välja och styra vår kropp blir en illusion.

Ett annat stort problem är att eftersom mening eller syfte inte kan beskrivas med lagbundenhet så kan vi människor heller inte ha något syfte med våra egna handlingar. Kom ihåg att ett sätt att förklara bort Gud eller Guds syfte var att istället finna naturliga förklaringar. Om vi nu kan finna naturliga förklaringar till våra egna handlingar, hur kan vi då ha ett syfte med våra handlingar? Vi styrs då helt av fysikaliska händelser utan mening eller syfte. Att vi har ett syfte med våra handlingar bli därför också en illusion.

Det tredje stora problemet är att moral inte kan existera, mer än som endast en upplevelse. För om vi inte har en fri vilja och inte kan rå för våra handlingar, hur kan jag då vara ansvarig för det jag gör? Jag är i så fall lika mycket ansvarig för mina handlingar som en sten som faller ned för en sluttning. Alltså inte ansvarig alls. Moral kan en sten heller inte ha även om den mot förmodan skulle uppleva att den har det. Vetenskapen kan inte ge oss svar på vad som är moraliskt rätt eller fel, eftersom det inte finns rätt eller fel händelser i naturen. Att det skulle existera en moral är en illusion.

Det är uppenbart att vi inte kan se hela verkligheten endast utifrån det vetenskapliga perspektivet, för om man gör det så känner vi inte igen den värld som vi upplever. Vetenskapen är otroligt bra på att ge förklaringar på det lagbundna, men oduglig på det fria, det meningsfulla och det som är rätt och fel. Vår upplevelse av att vi kan välja, ha ett syfte med det vi gör och vara moraliska, pekar mot att det existerar ett djup i verkligheten som vetenskapen till sin natur inte kan beskriva eller förklara.

Gud skapade oss människor fria, han gav oss en förmåga att ha ett eget syfte med våra handlingar och han gav oss ansvar. Han gjorde det för att det är gott och för att han älskar oss. Det är i detta djup vi kan förstå oss själva och det är i detta djup vi kan förstå och lära känna Gud. En Gud som är kärleken själv och vill befria oss från allt som lagbinder oss.

(Joh 8:32) ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, fri vilja, moral, mening, etik, frihet, gudsbevis, vetande, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Vad är Guds vilja?

Gud, vad vill du att jag ska göra? Jag tror varje kristen många gånger har ställt den frågan. Vill Gud att jag ska byta jobb, flytta, måla om huset eller köpa en ny bil? Dessa frågor kan plåga oss, men hur vill då Gud att vi ska göra?

Många gånger ser vi på Gud som om han bara har en väg för oss. Att det finns massor med alternativ, men bara ett rätt alternativ för Gud och om jag väljer fel val, så går jag emot Guds vilja. Därför är det inte konstigt att vi ibland blir veliga inför val, för tänk om vi går emot Guds vilja. Denna bild av Gud är tung att bära, för det är lätt att känna sig bunden, viljelös och som att Gud alltid är missnöjd med de val jag gör.

Men tänk då Gud som en förälder. Han är ju vår himmelske pappa. En förälder har inte bara ett rätt alternativ för sina barn. Självklart får barnen inte bete sig illa och vara elaka mot varandra. De får heller inte göra det som är farligt och som kan skada dem själva eller andra. Föräldrar är ju rädda om sina barn, så ingen får råka illa ut. Därför har föräldrarna satt upp regler om vad barnen får göra. Men inte är det så att barnen bara har ett val? De får kanske välja om de vill dricka mjölk eller vatten till maten, om de vill leka eller se på TV, om de vill leka ute eller inne, om de får ha en kompis hemma, om de vill ha en kaka, om de vill gå på bio, ha en mysig fredagskväll… Föräldrarna har en vilja hur deras barn ska vara, men inom de ramar som föräldrarna sätter, så har barnen en stor frihet att välja själva vad de vill göra. Varför skulle då Gud vara annorlunda?

När jag frågar Gud vad han vill att jag ska göra så är det som att han frågar mig tillbaka: ”Göran, vad vill du göra?”. Frågan får mig att reflektera. Jag har exempelvis ibland frågat Gud vad han vill att jag ska skriva här på bloggen. Jag känner då hur Gud istället frågar mig: ”Vad vill du skriva?”. När jag får den frågan tillbaka så är det som att jag helt plötsligt själv tvingas att svara på frågan: ”Vad av det som jag har fått av Gud, vill jag ge till andra?” Frågan lyser in i mitt inre och mitt uppsåt med det jag gör. Frågan tvingar mig att se ur ett annat perspektiv.

Guds vilja är att vi ska ge av det som vi fått av honom. Att vi ska sprida vidare den kärlek, glädje och frid som han gett till oss. Han vill att vi ska återspegla den han är och han är kärlekens, glädjens och fridens Gud. Han vill att vi ska drivas av honom som är kärlek och rättvis. Vill jag följa Gud, så skall jag följa den han är.

Finns det då inte bara en väg och blir jag inte bunden i mina val om jag drivs av Gud? Nej, för Gud är din motor och din drivkraft, men den som styr det är du. Så länge du ligger i linje med Gud, så driver han dig och du kan köra vart du vill. När du ställs inför svåra val, så är det därför viktigt att söka Gud. Att umgås med honom och låta honom få vara din drivkraft i livet. Guds vilja är att få driva dig. Ångest eller rädsla tar dig ingenstans, utan det är först när du drivs och rullar som du får makt att styra och vara verkligt fri.

(Matt 6:31) Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om drivkraft, fri vilja, vilja, kärlek, val, frihet, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Är du hungrig på kärlek?

Alla har vi behov att bli bekräftade och känna oss accepterade, värdefulla och älskade. Det lilla barnet gläder sig åt uppmärksamheten från sina föräldrar. Men vad händer när vi inte får vårt behov tillgodosett? Vad händer när vi är hungriga och törstiga på det vi alla behöver, bekräftelse och kärlek?

Att vi har ett behov av kärlek är gott. Det är en gåva från Gud. Men när jag inte får mitt behov av kärlek, närhet, respekt, acceptans och bekräftelse tillgodosett så stiger hungern i mig. Jag blir som ett hungrigt lejon. "Man kan ju inte bara sitta och gnälla utan man måste göra något åt saken", tänker jag och ger mig ut på jakt efter kärlek och bekräftelse. Jag ser till att hålla mig snygg och attraktiv, för då kommer människor beundra mig. Jag satsar på min karriär och ser till att skaffa mig ett jobb med status, så att människor kan se upp till mig. Jag skaffar mig prylar som jag kan glädja mig åt och som andra kan imponeras av. Jag ser till att vara tränad och muskulös för att få respekt. Om jag inte lyckas så bra med det, så vill jag göra annat som människor kan älska mig för…

Är det då fel att äga fina saker, se bra och vältränad ut eller ha ett välbetalt arbete? Nej, absolut inte. Det finns inget fel i det i sig. Men frågan är vad det är som driver mig. Är jag ett hungrigt lejon på jakt efter kärlek? Problemet är då att min jakt efter kärlek leder mig in på egoismens väg. Ju hungrigare jag är, ju mer desperat blir jag och ju mindre tänker jag på andras hunger runt omkring mig och hur ska jag ens kunna mätta deras hunger när jag inte har någon mat att ge? Hela mitt liv slukas av min jakt.

Det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad ju mindre kärlek får jag. För min jakt har gjort mig både egoistisk och högmodig och människor flyr ifrån det. De blir inte mättade av min närvaro om de inte kan använda mig för att imponera på andra i sin jakt efter kärlek. Men hur kan jag ta mig ur denna nedåtgående spiral? Hur kan jag finna kärleken och bli mätt?

(Joh 6:35) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Jesus har det bröd vi behöver och längtar efter. Han är källan till det vatten som vi söker efter under varje sten. Han är det som vi söker men inte finner. Det är han som är kärleken. Varför söker vi efter dypölar istället efter det friska vattnets källa?

(Joh 4:14) Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.

Hans kärlek till dig är så otroligt mycket större än vad någon människa kan visa dig. Visst kan Gud använda andra människor för att nå dig med sin kärlek, men så ofta står vi människor i vägen för Gud att nå oss. Svek, lögner, förnedringar och kärlekslöshet skapar en hunger, en hunger efter det goda. Bara Gud är utan svek och lögn. Bara han ser ditt verkliga värde och hur oerhört betydelsefull du är. Bara han är kärlek. Jesus säger till dig: ”Kom till mig. Jag vill ge dig av min rena kärlek”.

(Joh 7:37) På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, egoism, väg, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln, strävan, hunger, status, karriär

Med Guds ögon

Vi har så lätt att se vårt värde i vad vi lyckas prestera. I denna världen får vi lön efter prestation. Kan vi inte prestera känner vi oss mindre värda. Vi har en benägenhet att mäta framgång i pengar, makt och berömmelse. Livet blir så lätt en strävan att lyckas, att nå berömmelse och framgång. Ju fler hinder jag möter i min väg mot att lyckas, ju svårare blir det att få min lön för mödan. Vi har alla en längtan att bli älskade och sedda och den längtan driver oss att göra det som vi tror att andra kommer att hylla oss för. Här i världen sitter mitt värde i hur andra ser på mig. Andra människors bild av mig blir lätt den bild jag får av mig själv. Min självbild blir helt beroende av andra människor. Jag speglar mig själv i andra människors tyckande. Om jag inte lyckas, så blir jag misslyckad. Vi är vad vi presterar.

Gud ser på oss alla med helt andra ögon. Där vi ser någon som mindre värd, ser Gud en dyrbar ögonsten. Där vi ser någon som inte kapabel, ser Gud en enorm kapacitet. Där vi ser hinder, ser Gud ett mål. Där vi ser det omöjliga, ser Gud det möjliga. När vi faller, ser han någon att hjälpa upp. När vi misslyckas, ser Gud någon att visa den rätta vägen. När vi gråter, ser han någon att trösta. När vi söker kärlek, ser han någon som i mörkret söker efter honom. När vi ropar på honom, ser han någon att hjälpa och rädda. I hans ögon kan vi inte göra något för att han ska älska oss mer. Vi är älskade av Gud! Hans kärlek är villkorslös. Gud ser vår famlande efter att bli älskade och han ser våra besvikelser när vi blir svikna av andra människor. Men Gud är den kärlek, frid, trygghet och glädje som vi alla söker. Han sviker dig aldrig.

(Matt 7:8) Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Gud, jag ber att vi ska se på människor med dina ögon och inte med denna världens ögon. Öppna våra ögon så att vi kan se det du ser.

Se Christopher Colemans rörande historia om hur Gud öppnade hans ögon så att han fick se sitt verkliga värde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om självbild, vittnesbörd, video, kärlek, värde, älskad, film, självförtroende, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

En andlig enhet

Hur kommer det sig att det är oenighet mellan kristna? Borde inte de vara bäst på att hålla sams om nu kristendomen är sann? För se som de bråkar… Dessa röster hörs alltför ofta och det värsta av allt är att det ligger mycket i orden.

Det onda vill förstöra och splittra. Där goda och kärleksfulla relationer finns, där vill det onda slå sönder och skapa fiendskap. Kärleken är det som förenar oss och för oss närmare varandra till en nära relation. Genom kärleken så blir vi ett med varandra. Men när vi börjar fokusera på våra olikheter och tålamodet brister, så slits så lätt relationen i stycken. Vi börjar jämföra oss med varandra och relationen börjar mer likna en strid. Det är då det är så viktigt att söka den kärlek som förenade från början. Vi får aldrig, aldrig glömma den kärleken.

På samma sätt är det med relationerna i en församlingen eller mellan församlingar. Vi kristna är alla ett genom den nåd som vi har fått.

(1 Joh 4:15) Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Guds kärlek är det som fört oss samman. Så lätt börjar vi jämföra församlingar med varandra. Röster börjar då höras som: ”Vår församling är närmre Gud än er!” eller ”Er teologi är sämre än vår!”. Allt detta leder ingenstans utan endast till splittring. Det onda vill att vi ska fokusera på våra olikheter och att vi ska tro att alla andra ligger längre ner på Guds skala. Men inför Gud är vi alla ett. Vi är förlåtna människor med brister.

(Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När striden blossat upp är det så viktigt att söka efter den enhet som förde oss samman. Det vi ska söka är kärlek och försoning. Vi måste söka den kärlek som skapade enheten från början. Med andra ord så måste vi söka Gud och riva ner all bitterhet och stolthet. Att ha rätt i allt har ingen. Ingen ser hela sanningen. Därför är det viktigt att kunna lägga ner stridsyxan för enhetens skull. Vi kan inte skapa splittring bara för att hävda det som är rätt, för Gud vill att vi ska behålla den enheten han har gett oss genom det Jesus gjorde.

(Ef 4:1) Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

Enheten är alltså otroligt viktig för Gud. Herre, låt oss ha tålamod med varandra. Hjälp oss att fokusera mer på den kärlek som förenar oss än på olikheterna. Hjälp oss att förbli ett med varandra och visa varandra kärlek och respekt.

(1 Joh 4:11) Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om enhet, kärlek, bitterhet, försoning, gemenskap, Jesus, Gud, enighet, splittring, bibeln, kristendom, religion

Tillit – i en värld av svek

Att lita på människor är inte lätt i en värld som är fylld med svek och lögner. Vi har alla blivit svikna och de kan sitta i länge och förstöra mycket. Men att ha tillit är viktigt för oss, för utan den så kan vi inte ha nära relationer.

Att bli sviken är aldrig lätt. Man känner sig förkastad, mindre värd och föraktad. Sveken kan sätta sig så djupt att de till slut får definiera vem jag är. Jag dömer mig själv efter hur andra behandlar mig. Jag känner mig värdelös och jag ser ner på mig själv. När jag blivit sviken många gånger är det inte konstigt om jag får svårt att lita på någon. Jag säger till mig själv: ”Det går inte att lita på någon utom sig själv. Jag tänker inte lita på någon för man blir bara sviken. Jag tänker inte vara blåögd. Kärlek är inget för mig.”

Problemet är att jag får svårt att lita på dem som säger goda saker till mig. Jag litar inte längre på vad de säger, eftersom jag tror att de är ute efter något, eller att de tillslut i alla fall kommer att svika mig. Min brist på tillit leder till att jag isolerar mig från djupare relationer. Jag släpper inte in någon innanför mitt skal. Ingen får lära känna mig på riktigt för jag vill inte blotta mig. Mina relationer blir flyktiga och ytliga, för att släppa in någon in på livet är farligt. Jag riskerar bara att bli sviken, sårad och trampad på, så det är bättre att hålla relationerna ytligt. Jag tror inte längre på kärleken utan slår bort alla spår av den.

Att hamna i detta dike är oerhört lätt och jag hamnar där själv. Tillit i relationer handlar om att tro att den andra vill mig väl och inte kommer att svika mig. När jag ger mig in i en relation så ger jag av mig själv till den andra. Jag lägger mitt liv i den andra personens hand och vännen lägger sitt liv i min hand. Det är inte alltid lätt men det är en förutsättning för en djupare relation. Det är ett pris som är värt att betala, för vi alla är beroende av att ha nära kärleksfulla relationer.

Det är min misstro mot kärleken som gör mig isolerad, men jag behöver inte fastna i misstron. Genom att välja att tro på kärleken som visas mot mig kan jag låta kärleken forma mig. Jag kan släppa in det ljus som kärleken ger. Kärleken smälter det hårdaste försvaret. Tillslut kan jag inte längre säga emot kärleken utan jag tar emot den. Kärleken får mig att inse att jag är värdefull och älskad.

Gud skapade oss till att ha nära och kärleksfulla relationer. Gud är kärlek och kärleken kan aldrig svika. Att misstro Gud isolerar oss från Gud, men vi är inte skapade för ett liv i ensamhet. Han smälter misstron men han måste också tas emot i tro. Jag måste välja att lita på Gud, att han vill mig väl och älskar mig på riktigt. Det handlar om att våga släppa in Gud i sitt liv.

Gud vill ha en nära relation med dig! Han älskar dig så otroligt mycket. Jesus dog för dig och vill lägga sitt liv i dina händer. Vill du ta emot hans liv? Vill du lägga ditt liv i hans hand? Vill du ha en relation med Gud?

(Joh 12:44) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillit, svek, tro, kärlek, gemenskap, relationer, älskad, värde, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom